FILM: Vaiana 2 - Havet är inte så djupt

Titel: Vaiana 2

Regi: David G Derrick jr/ Jason Hand/Dana Ledoux Miller

Svensk version röster: Wiktoria Johansson, Björn Bengtsson, Molly Pettersson Hammar, Vilgot Hedtjärn m.fl. 

Originalversion röster: Auli’i Carvalho, Dwayne Johnson, Nicole Scherzinger, Tempera Morrison m.fl.

Betyg: 3

Första Vaiana filmens USP var ett omaka buddy-movie par, featuring självgod klantig halvgud som blir vän med kaxig mänsklig vanlig dödlig flicka. Och så trallvänliga låtar av Lin-Manuel Miranda. Folk ville ha mer av samma sak och man satte igång med en TV-serie som plötsligt nu blivit film. Och det känns verkligen som om man klippt bort hela eller halva TV-avsnitt när man ser filmen. Vilka är de där människorna, varför hänger de med Vaiana och varför sjunger de hela tiden när de seglar på böljan den blå och varför låter inte en enda av låtarna som något i klass med sångerna från den första Vaiana filmen, med musik av Lin-Manuel Miranda? Och var i hela världen är självgode halvguden Maui?

Minns ni den där Marvel-Thor-filmen Thor: Ragnarok som inleds med att Thor  hänger i kedjor och snurrar runt och hålls fången av någon gud eller demon som är gramse för något? Thor kommer loss innan förtexterna. Det tar några minuter.

Här ... Maui hänger i kedjor och snurrar runt och hålls fången av en gudinna som är gramse för något i över EN TIMME.

Det är en stor procent av speltiden för en barnfilm.

Var är Maui? När blir det roligt?

Hur blir det med allt munhuggande och personkemin mellan Vaiana och Maui när han typ inte är med i filmen och definitivt inte är med på flotten? Nähä. Det blir inget av den där personkemin över huvud taget.  Var är Maui? När blir det roligt? Är vi inte framme snart?

Resten av familjen frågar var Maui är och när Maui kommer in i filmen och vilka de andra på flotten är som de inte är intresserade av .... och börjar lämna sina platser. En timmes väntan på Maui är uppenbarligen för mycket.

Här kommer Percy Jackson igen ...

Tittar vidare själv. Är inte mycket av handlingen snodd från Percy Jackson böckerna? Hjältens långa färd, Skylla och Karybdis, en massa halvgudar, en massa monster ... Det var väl inte så många monster i första Vaiana filmen? Havet var ju kul och vänligt som en sjungande krabba. Nu är havet farligt och långtråkigt och mer packat med monster än slutscenerna i Aquaman. Det är definitivt inte barnfilmskul. 

Klantiga människor behöver hjälp av kokosnötspirat

Människorna är urbota klantiga hela tiden, en kokosnötspirat på små krumma ben måste hjälpa dem och rädda dem hela tiden. Filmen kanske skulle ha hetat Kokosnötens hårda äventyr istället för Vaiana.

En sak som är irriterande. De säger Moana hela tiden, men det står Vaiana i texten. Visst, det har med copyrightproblem att göra, namnet Moana var upptaget i Europa av en italiensk porrstjärna som inte ville ha sitt varumärke förstört, men kom igen. Kunde filmmakarna inte kollat upp namnet INNAN filmen skulle exporteras över hela världen? Och om Moana inte var gångbart som namn, kunde de inte kallat tjejen Mona eller något liknande, så att läpprörelserna stämmer överens med vad de säger (och vad texten säger)?

Sprider invasiva arter med vinden ... och vågorna

Under en hel del av handlingen pratas det högtravande om hur viktigt det är att segla ut och hitta saker ... ja, folk på Påskön seglade ju ut och hittade smittkoppor, kom hem igen, och alla dog.

Det finns också gott om exempel på seglare som tagit med sig sjukdomar och invasiva djur- och växtarter - råttor kan förstöra inhemsk flora och fauna på nolltid - och ÄNDÅ kastar båtens florist iväg plantor hur som helst och låter dem flyta iväg på havet. Vem vet, det där kan vara framtidens parkslide, kirskål och jättebalsamin som han spridit över hela Söderhavet och det kommer att ta kål på alla andra växter och sedan har de inhemska djuren inget att äta ...

Skurken dyker upp i eftertexterna

Skurken i filmen får vi se i en halv minut i en extrascen som ligger mitt i eftertexterna på slutet - Marvel-stilen smittar av sig på barnfilmerna - och varför? Det ser ut som om man levererar en cliffhanger till nästa säsong av TV-serien. Kunde man inte komma på ett slut åtminstone?

Det av slutet som vi får se är oroande. Vaiana som hela tiden varit en kaxig vanlig flicka (ungefär som Ronja Rövardotter) får plötsligt superkrafter och blir en halvgud precis som Maui. Som är 3000+ år. Typ. Så Vaiana kommer att se likadan ut i 3000 år till, medan alla hennes vänner och föräldrar och den lilla grisen och tuppen och Kokosnöten och alla hon känner (utom Maui) försvinner.  Skit pommes frites.

Springer, simmar, sjunger och pratar rent ... som tvååring

Filmen introducerar också Vaianas dotter, som visar sig vara hennes lillasyster. HUR hon fått en lillasyster som kan springa, simma och prata rent och sjunga flytande på olika språk på under tre år, när hennes föräldrar inte väntade barn i den första filmen, det är banne mig ett mirakel. Förmodligen har man tänkt att storasyster och lillasyster fungerande ju i Lilo & Stitch så varför inte igen? Men. Där var de VANLIGA flickor. I vanliga åldrar. Att ha en konstig lillasyster som låter lillgammalt trettio när hon inte ens är tre är obehagligt. Att ha en storasyster som är odödlig halvgud som aldrig åldras - det är förpepprat skumt. Ännu obehagligare. Och kidsen gillar det inte.

Filmen försöker klämma in sig i ett skal som inte passar

Det finns en kort humoristisk sekvens där en eremitkräfta försöker byta skal och väljer ett för stort skal som inte passar den och så ramlar eremitkräftan hela tiden när den ska ta sig framåt. Det där är som en metafor för hela filmen. I ettan passade allting perfekt. I tvåan har man försökt kränga på ett för stort skal som inte passar alls, och framåt går det inte, det bara kränger lite hit och lite dit och runt en liten bit, men man försöker till varje pris hänga kvar vid det där skalet ... även om det borde kastas bort. Större är inte automatiskt bättre. Speciellt inte när det inte alls passar.