ISBN: 9789177797043
Lind & Co
Anita Haglöfs självbiografi kretsar mycket kring Ingmar Bergman, men hon berättar även sin egen historia, hur det var att växa upp och att känna sig oälskad, hur det kändes när mammas nya man kallade henne "horunge", hur det var att förlora sin egen ungdom och få tre barn innan hon fyllt tjugo år ... Livet, blev det inte roligare än så här?
Anita Haglöfs självbiografi kretsar mycket kring Ingmar Bergman, men hon berättar även sin egen historia, hur det var att växa upp och att känna sig oälskad, hur det kändes när mammas nya man kallade henne "horunge", hur det var att förlora sin egen ungdom och få tre barn innan hon fyllt tjugo år ... Livet, blev det inte roligare än så här?
Anita har minsann många egna "dämoner" att ta itu med, innan hon fick Ingmar Bergmans dämoner på halsen och tvingades att bo i ett hemsökt spökhus på Fårö.
Intressantast är ju tiden på Dramaten. Anita träffade ALLA. Flycht var ordentlig och noga med att betala för sig! (inte den bild media ger av honom, till vardags). Ernst Hugo var supervänlig och gav Anita sin hatt, bara för att hon beundrade den. Han stod också i pausen och småpratade med "vanligt folk" som passerade förbi teatern, och rökte.
Hon verkar ha gett alla kändisar på Dramaten zonterapi och massage, inklusive Bergman. Och hon öppnade eget, men var inte bra på ekonomi. Räddningen blev arbetet som hushållerska. Men var det egentligen en räddning?
Anita var under åtta år, från 1995 till 2003, anställd av Ingmar Bergman för att ta hand om hushållet, både i våningen vid Karlaplan i Stockholm och på Fårö. Hon fick ett eget hus, där det spökade (trots att Anita tog dit experter för att få ut spökena) och en fin tjänstebil (som hon kvaddade första dagen, men det blev Bergman inte alls arg för!) och fri bensin. På fritiden körde hon kors och tvärs över hela ön.
Det låter som en drömtillvaro, förutom att Anita hatade den ödsliga ön. Hon kände sig också motarbetad av andra som arbetade för Bergman. Som inte ville att Anita skulle bli ny favorit?
Men om barnen Bergman har hon bara gott att säga, och om ex-fruarna. Favoriten är Käbi Laretei, en fin och lyhörd människa --- och, verkar det som, den enda som sa till Ingmar Bergman på skarpen. När Käbi varit på besök skärpte sig Bergman och blev trevligare ett tag.
Sedan har man ju utlovats en massa excentriska nycker, men är det egentligen så spännande att Bergman hellre ville ha köttbullar än pannbiff, eftersom Anitas pannbiffar blev för hårda, eller att han inte gillade vitlök, eller att han ville ha kashmirstrumpor? Massor av människor gillar inte vitlök och de är inte vampyrer eller demonregissörer för den skull. Och om inte gillar vitlök blir man liksom inte glad över vitlök i maten. Massor av människor köpte kashmirsockar på Lisebergs julmarknad (typ alla som skulle stå ute i kylan!) och de är inte snobbiga för den skull.
Intressantast är ju tiden på Dramaten. Anita träffade ALLA. Flycht var ordentlig och noga med att betala för sig! (inte den bild media ger av honom, till vardags). Ernst Hugo var supervänlig och gav Anita sin hatt, bara för att hon beundrade den. Han stod också i pausen och småpratade med "vanligt folk" som passerade förbi teatern, och rökte.
Hon verkar ha gett alla kändisar på Dramaten zonterapi och massage, inklusive Bergman. Och hon öppnade eget, men var inte bra på ekonomi. Räddningen blev arbetet som hushållerska. Men var det egentligen en räddning?
Anita var under åtta år, från 1995 till 2003, anställd av Ingmar Bergman för att ta hand om hushållet, både i våningen vid Karlaplan i Stockholm och på Fårö. Hon fick ett eget hus, där det spökade (trots att Anita tog dit experter för att få ut spökena) och en fin tjänstebil (som hon kvaddade första dagen, men det blev Bergman inte alls arg för!) och fri bensin. På fritiden körde hon kors och tvärs över hela ön.
Det låter som en drömtillvaro, förutom att Anita hatade den ödsliga ön. Hon kände sig också motarbetad av andra som arbetade för Bergman. Som inte ville att Anita skulle bli ny favorit?
Men om barnen Bergman har hon bara gott att säga, och om ex-fruarna. Favoriten är Käbi Laretei, en fin och lyhörd människa --- och, verkar det som, den enda som sa till Ingmar Bergman på skarpen. När Käbi varit på besök skärpte sig Bergman och blev trevligare ett tag.
Sedan har man ju utlovats en massa excentriska nycker, men är det egentligen så spännande att Bergman hellre ville ha köttbullar än pannbiff, eftersom Anitas pannbiffar blev för hårda, eller att han inte gillade vitlök, eller att han ville ha kashmirstrumpor? Massor av människor gillar inte vitlök och de är inte vampyrer eller demonregissörer för den skull. Och om inte gillar vitlök blir man liksom inte glad över vitlök i maten. Massor av människor köpte kashmirsockar på Lisebergs julmarknad (typ alla som skulle stå ute i kylan!) och de är inte snobbiga för den skull.
Det finns också många människor som inte gillar när andra pratar på bio. De vill sjunka in i filmen och njuta av den efteråt, utan att behöva höra andras kommentarer. Det är inte unikt för Ingmar Bergman.
Var det taskigt av Ingmar bergman att ha en egen bio på Fårö, och att bara bjuda in de närmaste, typ sina egna vänner och sin egen familj, och inte Fårö-bor i allmänhet? Ja, många har ju egen hemmabio idag, och de värnar också om att ha den för sig själv. Same shit.
Och så ständigt detta tjat om Bergmans ensamhet, samtidigt som det står att han bedrev typ "hotellverksamhet", med alla barn och barnbarn och Dramatenfolk som kom till Fårö.
Om han ville ha det lugnt när han kom hem till lägenheten, än sen då? Det där är nästan en generationsfråga, idag är vi nöjda med kontakt via datorn och mobilen, medan en viss typ av gamla tanter ska dricka kaffe och ha kakor och bjuda över folk och skvallra för att vara normala och de har samma mall för andra människor också.
Det är däremot en rolig och skvallrig bok, som ett kafferep i bokform och kort och koncis.
Man vill helst sträckläsa den, för det är en sådan mix av olika saker i boken, en självbiografi blandat med Ghostbusters-utdrivning och massor av både kul och sorgliga repliker och episoder. Boken är tragikomisk.
Håkan Lager har skrivit mellankapitlen om vad som hände i Ingmar Bergmans liv annars, när han inte beställde köttbullar med lingonsylt och potatismos.
Fakta om författaren Anita:
Född: 1937.
Barndom: Anitas mamma var 17 och Anita skulle adopteras bort men mormor och morfar tog hand om henne istället. När hon var 13 fick hon flytta tillbaks till mamman.
Familj: Ensamstående
Bor: På Södermalm i Stockholm.
Yrkesliv: Var Sveriges första lapplisa under en kort period! Var receptionist på Dramaten reception 1968–1994. Efter sin tid hos Bergman arbetade hon som hushållerska hos Bergmans första fru (Eva Bergman fixade jobbet till henne) och hos skådespelaren Erland Josephson, som spelat Bergmans alter ego på film. Det finns alltså material till en uppföljare!
Aktuell: Med självbiografin "Jag var Ingmar Bergmans hushållerska", skriven med Håkan Lahger.
Och så ständigt detta tjat om Bergmans ensamhet, samtidigt som det står att han bedrev typ "hotellverksamhet", med alla barn och barnbarn och Dramatenfolk som kom till Fårö.
Om han ville ha det lugnt när han kom hem till lägenheten, än sen då? Det där är nästan en generationsfråga, idag är vi nöjda med kontakt via datorn och mobilen, medan en viss typ av gamla tanter ska dricka kaffe och ha kakor och bjuda över folk och skvallra för att vara normala och de har samma mall för andra människor också.
Det är däremot en rolig och skvallrig bok, som ett kafferep i bokform och kort och koncis.
Man vill helst sträckläsa den, för det är en sådan mix av olika saker i boken, en självbiografi blandat med Ghostbusters-utdrivning och massor av både kul och sorgliga repliker och episoder. Boken är tragikomisk.
Håkan Lager har skrivit mellankapitlen om vad som hände i Ingmar Bergmans liv annars, när han inte beställde köttbullar med lingonsylt och potatismos.
Fakta om författaren Anita:
Född: 1937.
Barndom: Anitas mamma var 17 och Anita skulle adopteras bort men mormor och morfar tog hand om henne istället. När hon var 13 fick hon flytta tillbaks till mamman.
Familj: Ensamstående
Bor: På Södermalm i Stockholm.
Yrkesliv: Var Sveriges första lapplisa under en kort period! Var receptionist på Dramaten reception 1968–1994. Efter sin tid hos Bergman arbetade hon som hushållerska hos Bergmans första fru (Eva Bergman fixade jobbet till henne) och hos skådespelaren Erland Josephson, som spelat Bergmans alter ego på film. Det finns alltså material till en uppföljare!
Aktuell: Med självbiografin "Jag var Ingmar Bergmans hushållerska", skriven med Håkan Lahger.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.