 |
| GES på Borgholm 2017 - premiär! Båstad 2018 bjöd på tropisk värme och gänget skippade skinnjackor och västar. |
Artister: GES - Anders Glenmark, Orup Eriksson, Niklas Strömstedt
Förband: Eric Gadd
Plats: Båstad Centercourt
Publik: Fullsatt
Stämning: Värme som kan konkurrera med Medelhavet. Genomlycklig publik. Strålande artister på scenen. Havet som glittrar. Ett sällsynt fenomen på himlavalvet. = en sällsynt fin svensk sommarkväll. Det blir inte bättre än så här!
Tanke: Artistnamnen är Glenmark, Orup och Strömstedt - borde inte gruppen ha hetat GOS?
Tre stjärnor intar scenen. Men showen är femstjärnig.
Ibland blir helheten större än delarna och det är fallet när GES laddar om med sin efterlängtade comeback. Likt tre revolvermän skrider de in för duell i skymningen, beväpnade med gitarrer och ett piano. De skjuter från höften och prickar rätt varenda gång. Både i låtarna och i mellansnacken.
Glenmark-Eriksson-Strömstedt.
Var och en av dem sitter på en tillräckligt gedigen och folkkär låtkatalog för att helt solo fylla en helkväll. Något som även gäller GES "förband" Eric Gadd. Men tillsammans är det roligare att turnera, och tillsammans skapar GES en kväll med äkta sting i.
GES inledde turnén i Dalhalla, med att slå publikrekord (över 5000 på premiären!) och nu har turen kommit till anrika Båstad Centercourt, som sett all världens tennisstjärnor under sju decennier. Nu är det upp till tre svenska artister att lägga upp musikaliska serve-ess som flyger i luften ovanför en festglad och förväntansfull publik.
En kväll med Anders Glenmark, Orup Eriksson och Niklas Strömstedt är en kväll som består enbart av extranummer.
Niklas Strömstedts inledande programförklaring möts av ohejdat jubel:
- Vi lovar, vi kommer inte att spela en enda ny låt!
Alla förstår vad det betyder. Alla hitlåtarna ska få vara med! Här ska det inte krängas några nya plattor! Här ska det inte väntas på efterrätten! Efterrätten serveras direkt!
Strömstedt ser både glad och sorgsen ut över jublet:
- Ni anar inte hur inspirerande det är att åka hem och skriva nytt efter en sådan reaktion!
Samtidigt går det ju inte att sticka under stol med att det är smickrande att folk som inte ens var födda när låtarna var listettor älskar dem. GES har blivit till "allas minnen", till ett kollektivt medvetande. Och många av minnena är förknippade just med sommaren.
GES är den perfekta generationsöverskridande upplevelsen. Ungefär så här måste man ha tänkt sig idén med Diggiloo (som grundades på Båstad Centercourt) --- att låta starka artister avlösa varandra och förstärka varandra, istället för att avbryta varandra och "tolka om" varandras låtar (och göra dem så mycket sämre). Visst finns det uppdateringar på en del GES-låtar, men oftast handlar det "bara" om extra mycket tryck och extra mycket allt i de nya scenversionerna. Det här är inte en kväll för lågmälda akustiska gitarrer. Ibland kör en av de tre GES-arna solo, ibland är det duetter, ibland är alla tre på scenen och öser på för fullt.
GES presenterar sig själv som Sveriges äldsta pojkband --- och om någon mot förmodan aldrig hört talas om GES, så består detta pojkband av två pågar från Stockholm och en från Tomelilla.
Vem får allsångspriset?
Det är väldigt jämt mellan de tre, men Glenmark har hemmaplan.
- Det märks att vi är hemma i Skåne, säger han, och möts av jubel av sällan hörd decibel.
Mare, Mare, tar hem allsångspriset med en hårsmån.
Men det mest imponerande under kvällen är att Strömstedt har en sådan allsångseffekt. Folk sjunger glatt om att gräva ner en död fågel vid en sjö någonstans, utan att han behöver sträcka ut en mikrofon, eller flirta med publiken eller be den vara med på noterna. Reaktionerna på Strömstedts smått vemodiga låtar kommer helt naturligt.
Han sätter sig också helt naturligt vid pianot och river av en skilsmässolåt. Andra artister i sommar-Sverige undviker nästan mangrant allt som är svårt, sorgset och melankoliskt --- sommartider är för feststämning.
Strömstedt har förmodligen grundlagt genren feel-good-vemods-visor som svenskarna älskar, långt innan Winnerbäck var påtänkt.
Orup har visserligen också "svårare" låtar med på repertoaren, men alla hans melodier tycks vara som gjorda för att dansa eller att hoppa runt till. Texten må säga att det gör ont, melodin säger att det är party. Om det regnar så är det på sin höjd lite mysigt duggregn, ingenting att bygga en ark för.
Strömstedt är en oroligt stark presentatör och mellanpratare och han får alla att känna att de är speciellt inbjudna och speciellt uppskattade gäster på GES speciella sommarkalas.
Det är klokt av GES att överlåta programledarrollen till honom.
Olikheter förstärker intrycket av en stark musikalisk musketörstrio --- Strömstedt har gravitas och allvar och rör sig med pondus över scenen --- samtidigt som han har en lågmäld, vinnande humor. Orup hoppar omkring som en pokémon i glitterbyxor som hela tiden hotar att glida ner --- något som han i sin tur kan skoja om --- proffsten gör så. Ingenting "går fel", allt är bara en del av showen.
Glenmark har ett extra tryck i alla sina låtar tack vare en brass-sektion, stor som halva Tomelilla, som brassar på lite extra varenda gång han levererar en hit. Greyhoundbussen känns fortfarande fulltankad i det här formatet!
Duetten Upp över mina öron, mellan Orup och Glenmark, skulle platsa på vilken pride festival som helst.
Mare, Mare av Glenmark passar så perfekt vid havet, som ligger där och glittrar vackert utanför centercourten. Orup gör en innovativ congas-dans i bakgrunden, som skulle göra Peps Persson grön av avund. Och Orup lyckas samtidigt med konststycket dra upp sina glitterbyxor en smula.
När alla tre avslutar kvällen med extranumrens extranummer handlar det om att gräva guld i USA. Men de tre musikaliska musketörerna har ju precis visat att det går utmärkt att gräva där man står.
Man behöver inte resa över Atlanten, för att beundra havets glitter. Det räcker med att åka till Båstad. Och de tre GES-arna förvandlar allt som de sjunger om till guld.
Vissa sommarkvällar är --- eller blir --- helt perfekta.
De flesta låtarna som GES spelar har något tidlöst över sig. Precis som havet och sommaren.
Jag kan sätta hundra spänn, på att havet ligger där än, och glittrar utanför Båstad. Men en sådan kväll upplevs inte igen --- om inte GES gör ännu en nostalgi-comeback.
BG
Låtlista: 1. Sångerna om sommaren, 2. Ingenting minner om dej, 3. Älska din älskling, 4. Jag gråter inte mer, 5. Handen på hjärtat, 6. Från dag till dag, 7. Regn hos mej, 8. Greyhoundbus,
 |
| GES på centercourt i Båstad sommaren 2018 --- herrarna i Sveriges äldsta pojkband har blivit mer lättklädda! |
Tre stjärnor intar scenen. Men showen är femstjärnig.
Ibland blir helheten större än delarna och det är fallet när GES laddar om med sin efterlängtade comeback. Likt tre revolvermän skrider de in för duell i skymningen, beväpnade med gitarrer och ett piano. De skjuter från höften och prickar rätt varenda gång. Både i låtarna och i mellansnacken.
Glenmark-Eriksson-Strömstedt.
Var och en av dem sitter på en tillräckligt gedigen och folkkär låtkatalog för att helt solo fylla en helkväll. Något som även gäller GES "förband" Eric Gadd. Men tillsammans är det roligare att turnera, och tillsammans skapar GES en kväll med äkta sting i.
GES inledde turnén i Dalhalla, med att slå publikrekord (över 5000 på premiären!) och nu har turen kommit till anrika Båstad Centercourt, som sett all världens tennisstjärnor under sju decennier. Nu är det upp till tre svenska artister att lägga upp musikaliska serve-ess som flyger i luften ovanför en festglad och förväntansfull publik.
En kväll med Anders Glenmark, Orup Eriksson och Niklas Strömstedt är en kväll som består enbart av extranummer.
Niklas Strömstedts inledande programförklaring möts av ohejdat jubel:
- Vi lovar, vi kommer inte att spela en enda ny låt!
Alla förstår vad det betyder. Alla hitlåtarna ska få vara med! Här ska det inte krängas några nya plattor! Här ska det inte väntas på efterrätten! Efterrätten serveras direkt!
Strömstedt ser både glad och sorgsen ut över jublet:
- Ni anar inte hur inspirerande det är att åka hem och skriva nytt efter en sådan reaktion!
Samtidigt går det ju inte att sticka under stol med att det är smickrande att folk som inte ens var födda när låtarna var listettor älskar dem. GES har blivit till "allas minnen", till ett kollektivt medvetande. Och många av minnena är förknippade just med sommaren.
GES är den perfekta generationsöverskridande upplevelsen. Ungefär så här måste man ha tänkt sig idén med Diggiloo (som grundades på Båstad Centercourt) --- att låta starka artister avlösa varandra och förstärka varandra, istället för att avbryta varandra och "tolka om" varandras låtar (och göra dem så mycket sämre). Visst finns det uppdateringar på en del GES-låtar, men oftast handlar det "bara" om extra mycket tryck och extra mycket allt i de nya scenversionerna. Det här är inte en kväll för lågmälda akustiska gitarrer. Ibland kör en av de tre GES-arna solo, ibland är det duetter, ibland är alla tre på scenen och öser på för fullt.
GES presenterar sig själv som Sveriges äldsta pojkband --- och om någon mot förmodan aldrig hört talas om GES, så består detta pojkband av två pågar från Stockholm och en från Tomelilla.
Vem får allsångspriset?
Det är väldigt jämt mellan de tre, men Glenmark har hemmaplan.
- Det märks att vi är hemma i Skåne, säger han, och möts av jubel av sällan hörd decibel.
Mare, Mare, tar hem allsångspriset med en hårsmån.
Men det mest imponerande under kvällen är att Strömstedt har en sådan allsångseffekt. Folk sjunger glatt om att gräva ner en död fågel vid en sjö någonstans, utan att han behöver sträcka ut en mikrofon, eller flirta med publiken eller be den vara med på noterna. Reaktionerna på Strömstedts smått vemodiga låtar kommer helt naturligt.
 |
| En man och en flygel. Niklas blå känslor får allsångsgehör i sommarnatten. |
Han sätter sig också helt naturligt vid pianot och river av en skilsmässolåt. Andra artister i sommar-Sverige undviker nästan mangrant allt som är svårt, sorgset och melankoliskt --- sommartider är för feststämning.
Strömstedt har förmodligen grundlagt genren feel-good-vemods-visor som svenskarna älskar, långt innan Winnerbäck var påtänkt.
Orup har visserligen också "svårare" låtar med på repertoaren, men alla hans melodier tycks vara som gjorda för att dansa eller att hoppa runt till. Texten må säga att det gör ont, melodin säger att det är party. Om det regnar så är det på sin höjd lite mysigt duggregn, ingenting att bygga en ark för.
Strömstedt är en oroligt stark presentatör och mellanpratare och han får alla att känna att de är speciellt inbjudna och speciellt uppskattade gäster på GES speciella sommarkalas.
Det är klokt av GES att överlåta programledarrollen till honom.
Olikheter förstärker intrycket av en stark musikalisk musketörstrio --- Strömstedt har gravitas och allvar och rör sig med pondus över scenen --- samtidigt som han har en lågmäld, vinnande humor. Orup hoppar omkring som en pokémon i glitterbyxor som hela tiden hotar att glida ner --- något som han i sin tur kan skoja om --- proffsten gör så. Ingenting "går fel", allt är bara en del av showen.
 |
| Niklas och Orup backar upp på Mare, Mare ... |
Duetten Upp över mina öron, mellan Orup och Glenmark, skulle platsa på vilken pride festival som helst.
Mare, Mare av Glenmark passar så perfekt vid havet, som ligger där och glittrar vackert utanför centercourten. Orup gör en innovativ congas-dans i bakgrunden, som skulle göra Peps Persson grön av avund. Och Orup lyckas samtidigt med konststycket dra upp sina glitterbyxor en smula.
När alla tre avslutar kvällen med extranumrens extranummer handlar det om att gräva guld i USA. Men de tre musikaliska musketörerna har ju precis visat att det går utmärkt att gräva där man står.
Man behöver inte resa över Atlanten, för att beundra havets glitter. Det räcker med att åka till Båstad. Och de tre GES-arna förvandlar allt som de sjunger om till guld.
Vissa sommarkvällar är --- eller blir --- helt perfekta.
De flesta låtarna som GES spelar har något tidlöst över sig. Precis som havet och sommaren.
Jag kan sätta hundra spänn, på att havet ligger där än, och glittrar utanför Båstad. Men en sådan kväll upplevs inte igen --- om inte GES gör ännu en nostalgi-comeback.
BG
 |
| Extranummer med guldgrävning --- alla brassar på! Mässing är också guld ... |
Låtlista: 1. Sångerna om sommaren, 2. Ingenting minner om dej, 3. Älska din älskling, 4. Jag gråter inte mer, 5. Handen på hjärtat, 6. Från dag till dag, 7. Regn hos mej, 8. Greyhoundbus,
9. Människor som vi, 10. Magaluf, 11. Om, 12. Mare mare, 13. Den sista morgonen, 14. Händerna på täcket, 15. Upp över mina öron, 16. Hon är min, 17. En jävel på kärlek.
Extranummer: 18. Stanna världen en stund, 19. Hon har blommor i sitt hår, 20. Oslagbara, 21. Då står pojkarna på rad, 22. När vi gräver guld i USA.
GES turné 2018: Rättvik 12-13/7, Vadstena 14/7, Borgholm 19/7, Falkenberg 20/7, Lysekil 21/7, Malmö 26/7, Båstad 27-28/7, Burgsvik 31/7, Karlstad 2/8, Göteborg 3/8, Kristianstad 4/8, Järvsö 10/8, Höga kusten 11-12/8, Skövde 16/8, Eskilstuna 17/8, Örebro 18/8, Uppsala 24/8, Stockholm Skansen 25-26/8.
GES turné 2018: Rättvik 12-13/7, Vadstena 14/7, Borgholm 19/7, Falkenberg 20/7, Lysekil 21/7, Malmö 26/7, Båstad 27-28/7, Burgsvik 31/7, Karlstad 2/8, Göteborg 3/8, Kristianstad 4/8, Järvsö 10/8, Höga kusten 11-12/8, Skövde 16/8, Eskilstuna 17/8, Örebro 18/8, Uppsala 24/8, Stockholm Skansen 25-26/8.
 |
| Båstad Centercourt, GES 2018. Utsålt. Några båtar guppar på havet och lyssnar i bakgrunden. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.