torsdag 5 juli 2018

SCEN: Diggiloo 2018 gör en stark turnédebut på Malmö Arena!

Diggiloo gänget har kul ihop!

Regi: Linda Furebäck, Sandra Koffner
Titel: Diggiloo 2018
Medverkande: Charlotte Perrelli, David Lindgren, Tommy Nilsson, Lisa Stadell, Elin König Andersson,Ida Redig, Ola Salo, Kamferdrops, Mendez, Christer Björkman, Mariette, Marika Carlsson. Orkester under ledning av Robin Svensson.
Premiär: Malmö Arena den 4 juli
Spelas: Runt om i Sverige under hela sommaren. Final i Stockholm.

3 timmar.
10 artister.
48 låtar.
16 år med Diggiloo.

Premiären i Malmö Arena kan man se som ett genrep - det är en hel del som inte fungerar under Diggiloos premiärkväll, men det kan fixas till resten av turnén. Som kommer att vara utomhus.

Diggoloo passar bättre utomhus, när det är solig sommar, picknick filten är utbredd och man kan fylla på med mer saft (eller göra något annat) under de allra sämsta numren och bara ha musiken som bakgrundsmusik.

Barnen kan springa runt och leka när de blir rastlösa och det finns ett helt område fullt med aktiviteter ... I år ska man till exempel kunna ladda upp med att se fotbollsmatch på Diggiloo turnén, så man kan först heja på Sverige, för att sedan heja på svenska artister ... (obs, man får ta med sig två barn på en vuxenbiljett! Diggiloo ÄR sommarens bästa picknick!)

Men i Malmö finns det inga distraktioner, inget annat att tänka på när ljud och ljus inte fungerar som det ska, när tempot inte fungerar som det ska, när vissa artister faller platt och när publiken inte ger den respons som förväntas på vissa nummer. Ibland beordras publiken att ge respons. Det blir sällan bra.

När en märkbart rörd Tommy Nilsson hyllar Lill-Babs ställer sig publiken upp självmant och ger kvällens första och största och mest innerliga stående ovation. Utan att bli tillsagd. Då är Diggiloo som bäst.

Publiken tillåts att känna och att reagera. Och att få TID att känna och reagera.
En stor hyllning till Lill-Babs.

Jerry Williams hyllas också med de covers han är mest känd för, och man gör covers på dessa covers i ett sönderhackat potpurri där alla ska springa runt på scenen och ... det fungerar inte. Men vi blir tillsagda av David Lindgren att vi ska känna något i publiken.

Och då är det ju okej, inte sant?

David Lindgren är den som ska vara den nye Lasse Holm --- men han har långt kvar än.

Att uppträda själv är en sak, att snacka upp andra som ska uppträda och att få publiken intresserad är en helt annan --- och tydligen oändligt mycket svårare.

Man kan inte heller beordra en publik att ha kul och att känna något.

Ola Salo visar var skåpet ska stå, redan under första akten.
Bäst publikrespons får Marika Carlsson och Ola Salo --- och de har båda två mer eller mindre hemmaplan. (Carlsson är gammal lundensare). Men kan Carlssons skämt om Lund och Malmö och deras T-shirt fejd på 1990-talet få samma respons överallt på turnén eller har hon helt andra skämt om Göteborg, Stockholm, Hok och Åmål på lager?

David Lindgren påpekar att Ola Salo visar redan i första akten var skåpet ska stå, och jo, vi märker det. Men vi märker också att annars står skåpet väldigt ostadigt.

Det verkar inte finnas någon plan eller någon tanke bakom låtval och vem som sjunger vad och varför. Många av låtarna är väldigt, väldigt gamla, man kompenserar med alltför högt ljud och närapå epilepsiframkallande ljuseffekter och ingenting av detta är något som barnen gillar. Diggiloo brukar vara barnens högtidsstund på sommaren.

Sällan får någon sjunga klart något utan att det ska avbrytas av något annat, det blir ett snabbt hackat potpurri eller så kommer någon annan in och sjunger på låten istället.

David Lindgren utlovar en kärleksballad till publiken och blir avbruten, Tommy Nilsson tolkar Billy Idol och blir avbruten, Ola Salo får inte ens sjunga klart sin egen låt utan att bli avbruten ...

Det innebär att de slutar projicera mot publiken och projicerar mot varandra istället, i sin egen mysiga lilla bubbla, medan man tittar på någons nacke där på scenen. Om och om igen.

Visst ser de ut att ha roligt när de hoppar där tillsammans, men det sprider sig inte till oss som sitter där på raderna.
David Lindgren är årets programledare på Diggiloo.

Oftast verkar det inte ha funnits någon tanke på vem som ska sjunga vad och varför --- man kanske bara har snurrat på ett chokladhjul, som i en av humorsketcherna? (Som hade kunnat bli kul och spontan, men som är uppenbart inövad och inte så kul alls).

Charlotte fullkomligt äger på scenen när hon tolkar en italiensk ballad och cirkusartisten i taket gör makalösa saker. Charlotte äger också när hon gör sina egna låtar och gör en helt ny version av Hero. Men Charlotte har en relation till Italien och en relation till Hero --- och publiken vet om det. Och publiken har även den en relation till Hero ...

Vad har Tommy Nilsson för relation till Billy Idol (ingen av ungarna vet vem han är) och varför ska man bry sig om en så gammal låt som inte ens är "Mello"?

Det hela blir som ett slags karaoke-lotteri --- vad som helst kan komma upp!
Lyckohjulet stannade på att Tommy ska sjunga gospel och Billy Idol (fast inte samtidigt).
Efteråt pratar jag med ett kompisgäng på tio personer som varit på Diggiloo. 
Alla tycker att Marika var bäst, "fast vi har hört alla hennes skämt förr", och David Lindgren, "fast han var bättre förra året". Det hela låter som ett Marika skämt - "bäst, fast sämre än förra året". Och så är
Ola Salo bäst så klart. Det är så kul när han kommer till Malmö igen. Alla är redo att älska en hemvändare.

I en av sketcherna klär Marika ut sig till Charlotte och vill sjunga Hero. Christer Björkman förmanar henne allvarligt: 
"Men du förstå väl att du inte kan ta någon annans låt --- du måste ha något eget att komma med!!!"

Det var ju himla synd att hela produktionen inte lyssnade på Christer Björkmans råd, han lyssnade inte ens på dem själv, för hela föreställningen är full av folk som tar andras låtar, oftast utan att göra något bra av dem eller att visa någon relation till dem, och utan att ha något eget att komma med.

Fast Marika har skrivit sina egna skämt - och Ola sina egna hits. 
Det räcker en bra bit. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar