Titel: Slaget om SalajakISBN: 9789163899164
Serie: Krönikan om Jarmaland
Förlag: Bonnier Carlsen
Slaget om Salajak är som Game of Thrones - på ett bra sätt!
När Fröken Lovisa blir vän med och tämjer Storsjöodjuret, ger den namnet Storsi, och funderar på att använda sin vän som allierad i ett kommande krig mot hwittrorna, är det inte utan att man tänker på Daenerys Targaryen och hennes drakar, som kan bli ett slags medeltida flygvapen i kriget mot zombiefolket på andra sidan muren ...
Kriget i Slaget om Salajak är ett faktum, och alla människor samlar sig, härar från både Norge och Sverige slår sig samman för att möta en gemensam fiende: Hwittrorna. Hwittrorna har silver. Människorna har stål. Vad ska vinna?
Boken byter hela tiden perspektiv, och det är intressant att man får sympatisera med olika karaktärer i olika situationer. Två bröder som tar värvning, för att hämnas sin storebror som dödats av hwittror (så hwitt de vet ...) brödernas lillebror som inte vill bli lämnad kvar, utan blir lärling hos en läkekunnig tysk, alla beger de sig från mörkaste Småland, upp till mörkaste Jämtland ...
Där berättas också händelser ur fröken Lovisas perspektiv, och ur en bevingad hwittras perspektiv, Ristin. Hon är modig, smart och lojal - och hon kan flyga. Man blir så förtjust i henne att man känner sig riktigt förgrymmad på svärdsmännen --- och man sörjer med henne när hon förlorar sina vänner i strid. Man hamnar som läsare i en situation där man inte vill att någon sida ska ha några förluster, för man har ju redan lärt känna karaktärerna, på båda sidor ...
Hela boken är realistiskt berättad, man kommer riktigt in i tiden, dess matvanor, dryckesvanor, brist på hygien och medicin ... och eftersom dessa människor på 1300-talet tror på hwittror och lindormar och puker ... så blir de helt klart också verkliga. Inget konstigt med det. Fantasyinslagen är nedtonade.
Inget hokus-pokus kan förflytta bröderna från Småland till Jämtland. De får snällt marschera. Och ta hand om grisarna (som är arméns kost - de hade inte frysboxar på den här tiden, utan levande djur). Det är mörkt och en massa skog fram till Orsa. Sedan är det mörk skog fram till den gamla tingsplatsen Sveg. Sedan tar den mörka skogen vid igen ... Tills de till slut är framme, vid Frösön och Storsjön. Östersund finns inte än ...
Det här är del ett i en ny serie på fyra böcker, del två kommer i januari 2019.
Det här är övernaturligt bra och ändå helt realistisk spänning, som är totalt gastkramande!
Har läst många av Johan Theorins deckare (med eller utan övernaturliga inslag) och det är bara att konstatera att med den här ungdomsboken har han verkligen hittat sitt kall och överträffat sig själv, både när det gäller berättarteknik och överraskningar och snygga vändningar i historien. Och det vill inte säga lite!
Rekommenderas för 9-12 års åldern, men den här boken passar egentligen för precis alla åldrar uppåt och för alla Game of Thrones fans! Bokens 300+ sidantal gör också att den räcker en härligt lång stund i sommarsolen eller sommarskuggan ...
Belinda Graham
Slaget om Salajak är som Game of Thrones - på ett bra sätt!
När Fröken Lovisa blir vän med och tämjer Storsjöodjuret, ger den namnet Storsi, och funderar på att använda sin vän som allierad i ett kommande krig mot hwittrorna, är det inte utan att man tänker på Daenerys Targaryen och hennes drakar, som kan bli ett slags medeltida flygvapen i kriget mot zombiefolket på andra sidan muren ...
Kriget i Slaget om Salajak är ett faktum, och alla människor samlar sig, härar från både Norge och Sverige slår sig samman för att möta en gemensam fiende: Hwittrorna. Hwittrorna har silver. Människorna har stål. Vad ska vinna?
Boken byter hela tiden perspektiv, och det är intressant att man får sympatisera med olika karaktärer i olika situationer. Två bröder som tar värvning, för att hämnas sin storebror som dödats av hwittror (så hwitt de vet ...) brödernas lillebror som inte vill bli lämnad kvar, utan blir lärling hos en läkekunnig tysk, alla beger de sig från mörkaste Småland, upp till mörkaste Jämtland ...
Där berättas också händelser ur fröken Lovisas perspektiv, och ur en bevingad hwittras perspektiv, Ristin. Hon är modig, smart och lojal - och hon kan flyga. Man blir så förtjust i henne att man känner sig riktigt förgrymmad på svärdsmännen --- och man sörjer med henne när hon förlorar sina vänner i strid. Man hamnar som läsare i en situation där man inte vill att någon sida ska ha några förluster, för man har ju redan lärt känna karaktärerna, på båda sidor ...
Hela boken är realistiskt berättad, man kommer riktigt in i tiden, dess matvanor, dryckesvanor, brist på hygien och medicin ... och eftersom dessa människor på 1300-talet tror på hwittror och lindormar och puker ... så blir de helt klart också verkliga. Inget konstigt med det. Fantasyinslagen är nedtonade.
Inget hokus-pokus kan förflytta bröderna från Småland till Jämtland. De får snällt marschera. Och ta hand om grisarna (som är arméns kost - de hade inte frysboxar på den här tiden, utan levande djur). Det är mörkt och en massa skog fram till Orsa. Sedan är det mörk skog fram till den gamla tingsplatsen Sveg. Sedan tar den mörka skogen vid igen ... Tills de till slut är framme, vid Frösön och Storsjön. Östersund finns inte än ...
Det här är del ett i en ny serie på fyra böcker, del två kommer i januari 2019.
Det här är övernaturligt bra och ändå helt realistisk spänning, som är totalt gastkramande!
Har läst många av Johan Theorins deckare (med eller utan övernaturliga inslag) och det är bara att konstatera att med den här ungdomsboken har han verkligen hittat sitt kall och överträffat sig själv, både när det gäller berättarteknik och överraskningar och snygga vändningar i historien. Och det vill inte säga lite!
Rekommenderas för 9-12 års åldern, men den här boken passar egentligen för precis alla åldrar uppåt och för alla Game of Thrones fans! Bokens 300+ sidantal gör också att den räcker en härligt lång stund i sommarsolen eller sommarskuggan ...
Belinda Graham
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.