De dödas skepp - Magnus Chase är tillbaka, tredje gången gillt

Rick Riordan
De dödas skepp
ISBN: 9789163892615

Förlag: Bonnier Carlsen

De dödas skepp är den sista delen i Rick Riordans uppdaterade serie om nordiska gudar. Fast allt utspelar sig i USA idag. Förståss. Precis som Riordan tidigare gjort med grekiska gudar, romerska gudar, egyptiska gudar ... Den ursprungliga idén med grekiska gudar är fortfarande helt klart bäst, även om de grekiska halvgudarna blivit till ett slags X-men mutanter med olika egenskaper (som att kontrollera vatten, passande för en son till Poseidon) så passade serien in i USA idag, eftersom så många saker - från arkitekturen till demokratin - är grekiska idéer från början. Percy Jackson, son till Poseidon, och Annabeth Chase, dotter till Athena, lyckades vara som "vem som helst" samtidigt som de är speciella, med egenskaper tagna från de gamla gudarna. Annabeth i synnerhet är en lyckad karaktär - hur tar man ett gammalt grekiskt gudinneideal, som Athena, och gör henne till en modern, smart, stark och samtidigt feminin tjej som skulle kunna leva i USA idag? Annabeth är det perfekta svaret på den frågan.

Ingenting som Riordan har skapat sedan Percy Jackson och Annabeth Chase har nått upp till samma nivå. Vilket förmodligen är varför de båda grekiska hjältarna får dyka upp i den här serien, trots att den ska handla om nordiska gudar, för att peppa den nye huvudpersonen Magnus Chase. De båda gör ett gästspel, men det hjälper inte mycket. Det är ungefär som när skådespelarna i Friends skulle hälsa på i serien Joey för att man skulle glömma bort hur usel den var. Det gjorde snarare att man påmindes om hur usel den var. Jämfört med originalet.

Magnus Chase är kusin till Annabeth (fast de är släkt med olika gudaklaner och ingår i olika trosföreställningar) och är en hemlös kille som är i förvånansvärt god kondition med tanke på att han är hemlös och lever på falafel och skräpmat och är död.

Det senaste är ingen spoilervarning. Han dör i inledningen av bok ett. Det här är bok tre. Och som enhärje har Magnus dött några gånger till sedan dess, och ständigt återuppstått.

Det är som om ingenting står på spel. Magnus är irriterande självironisk över allting och kompisgänget runtom honom är till skillnad från det kring Percy och Annabeth ingenting man bryr sig om eller hejar på. Fast Riordan anstränger sig för att få så många som möjligt representerade så verkar det bara ännu mer långsökt ... som ett slags tokenism.

Riordan har heller inte lyckats fånga essensen i asatron, eller asalivsfilosofin.

Man blir trött på Magnus och hans berättarröst långt innan slutet. Och eftersom han kan promenera omkring i dagens USA, trots han är död, och dö och återuppstå som enhärje enda tills Ragnarök, utan att åldras (ungefär som vampyrerna i Twilight), verkar det som om det är planerat fler böcker med Magnus Chase i huvudrollen. Eftersom del tre i trilogin inte har ett ordentligt slut.

Bara en enda tanke: snälla, återvänd till Percy Jackson. Eller låt Annabeth få en egen serie. Eller vem som helst. Som man bryr sig om. Men låt Magnus Chase vila i frid.