SCEN: Macken - ett tank-ställe som hållit i 33 år

Det ska vara gött å leva ... med Roy och Rogers mack! Foto: Graham

Regi: Claes Eriksson
Titel: Macken – TV-serien på scen
Medverkande: Knut Agnred, Anders Eriksson, Claes Eriksson, Per Fritzell, Jan Rippe
Thomas Hedengran, Charlott Strandberg och Den Ofattbara Orkestern XL under ledning av Anders Ekdahl.



Vissa saker är så perfekta. Så perfekt enkla, så perfekt genialiska, så tidlöst komiska att man funderar varför det inte gjorts förut eller varför det inte görs igen eller varför inte fler kan lyckas med att vara lika roliga ... Men det enkla är förstås en bedräglig illusion.

Macken. Ett tänkvärt tank-ställe.


Bakom megasuccén med Macken – TV-serien på scen, ligger decennier av rutin, ett varmt och hjärtligt kamratskap, som är allt annat än spelat, och en musik värdig en symfoniorkester. Och orkestern sitter väl synlig, svävande över macken. Orkestern har en egen scen och livemusiken ger en extra "gasen i botten" dimension till alla de musiknummer som är med i Macken.


Musikalen Macken – TV-serien på scen skapades till Lorensbergsteaterns 100-årsdag den 27 oktober 2016. 2016 var också det år som Macken hade 30 års jubileum (köper du något i shopen läggs det fortfarande ner i en liten kasse med texten Macken 30 år på). Den anrika teatern firade 100-års kalas med 100 förställningar av Macken - men det räckte inte så klart. Publiken ville ha mer.


Som ett brev på posten återuppstår Macken-succén igen och firar med nya föreställningar, både i Göteborg och i Stockholm. Kommer det att räcka? Man behöver inte en kristallkula för att förutspå att det knappast kommer att vara nog. Det är bara att lyssna på skratten. Det är bara att blicka ut över havet av lyckliga ansikten. Och det är bara att konstatera att det här är den lyckligaste publiken som finns.

Macken skapar en sällsynt gemenskap. Ålderspridningen är så jämnt fördelad, alla generationer finns representerade, de som är 10+, 20+, 30+ osv. Macken är inte en nostalgi-grej, det går att uppleva Macken för första gången och tycka att den är rolig. Det går att återuppleva Macken och konstatera att den fortfarande är rolig. Det är sällsynt med humor som överlever den tid den skapades i, att den blir så tidlös och folkkär och allmängiltigt som den i Macken. Vanligtvis förvandlas humor till gammal skåpmat redan nästa säsong.

Det finns ett sägesätt om deckare och komedier att det bara går att se dem en gång. När man vet vem som gjorde det, förlorar deckaren sin spänning. När man kan poängen på skämtet är komedin inte rolig längre.

Macken är det lysande undantaget.

Här går det att "kunna poängen" och ändå har roligt. Man hör hur publiken börjar fnissa redan innan poängen levereras, man hör till och med hur det viskas i salen att "nu kommer det!" eller "tipskupong!". (Kan du din Macken vet du precis i vilken sketch tipskupongen är poängen!)

Man skulle kunna ha "sing-along" visningar av Macken där inte bara alla sjunger alla sångerna, utan där publiken även säger poängerna i kör!

Nyckeln till framgång är en briljant ensemble som själva har roligt --- och alla här verkar trivas enormt bra tillsammans. Glädjen på scenen är varm och smittande.

Anders Eriksson och Jan Rippe spelar Macken-ägarna, ett par bröder som heter Roy och Roger.
Roger drömmer om att bli stor kändis, en skönsjungande TV-idol, men Roys dröm är att ha en mack. I det komiska förhållandet finns ingen "straight man" - båda två får ha sina galna stunder på scenen. Men Anders Eriksson är ändå som allra bäst när han bara reagerar på vad andra säger och gör. Det kan vara knäpptyst på scenen --- ingen sång, ingen dialog, ingen "punch line" --- och publiken vrider sig av skratt bara på grund av Anders Erikssons kroppshållning eller minspel. Han vet hur han ska mjölka varenda sekund på scenen till det yttersta. Blivande skådespelare brukar bli tillsagda att kolla på Meryl Streep för att se hur man "reagerar" ordentligt som skådespelare. Man skulle ännu hellre kunna komma med tipset att kolla på Anders Eriksson på scen i Macken. Han tränger aldrig ut andra skådespelare med sin närvaro på scenen, men samtidigt glömmer man aldrig bort att han är där. Han är begåvad med "funny bones" och har aldrig ett o-roligt ögonblick under hela Mackens långa speltid.

Förutom Jan Rippe och Anders Eriksson finns en stor ensemble av duktiga musiker och skådespelare som alla kan sjunga fenomenalt bra och som dessutom alla kan spela många olika roller övertygande och byta om och bli olika karaktärer i en handvändning.

Charlott Strandberg imponerar i ALLA kvinnorollerna. Ja, det finns många roliga kvinnor på scen, men de görs alla av Charlott! Från en snygg sångerska som är svag för bilreparatörer, till en nitisk lokalradioreporter, på jakt efter ett scoop. Och hon gör allas fruar. Från Rogers fru till husvagnsägarens fru. Och så vidare.

Regissören Claes Eriksson behöver bara visa sig på scenen och se lite försynt ut, så skrattar publiken.

Knut Agnred är nu 60-plus och han är fortfarande rolig som en konfirmand som vill ha en synth i konfirmationspresent!

Vilken låt är bäst? Vilken låt skapar mest allsångsstämning? Det är jämt lopp mellan Farsan, jag vill ha en synt och Man ska ha husvagn och Mackens signaturmelodi, Roy och Roger har en mack ihop ...

Men så, efter de stående ovationerna, sjunger hela ensemblen om att det ska vara Gött å leva ... publiken förvandlas till ett hav av glada "allsångare", och se där, vi gick en allsångsvinnare till sist!


Macken har en övergripande handling som presenterar ett hot om att Macken ska läggas ned och jämnas med marken för att bana väg för framsted och en ny motorväg, och några "running gags" om en värdefull och vit Opel som kommit bort och en försynt och beige Claes Eriksson som också kommer bort, men också många roliga sketcher som alla fungerar perfekt som "singlar" och som skulle kunna presenteras i nästan vilken ordning som helst i föreställningen.

Det här är en humorns "greatest hits" parad.

Macken förtjänar något slags kulturminnesmärke. En staty utanför Lorensbergsteatern, kanske? Men vad kan vara bättre än att vara affischnamn på själva Lorensbergsteatern?

Det här är tidlös humor som är lika rolig om du hör den för första gången eller för trettiotredje gången. Macken har fyllt 33 år med grace och även bevisat att den fortfarande är aktuell.

Macken är inte knuten till någon viss tid eller någon viss plats eller något visst land. Det finns en framgångsrik teaterkomedi om att ha husvagn i Australien. Men musikalen Macken får in det mesta av husvagnseländet i en enda sketch, humorskaparna bakom Macken behöver inte ens en hel pjäs att bre ut sig på. På samma sätt finns det i alla länder komedier om småföretagare, om hoten mot glesbygden, om omaka förhållanden, om skattefiffel (fast ingen gör det så genialiskt som att byta ett avgasrör mot 25 limpor ...) Det som är extra smart med Macken är att alla de olika komedierna får plats under ett enda Macken-paraply!


Bilmodeller förändras, men inte människor.

Bilmodellerna förändras och ingen ber längre att få låna en telefon på en mack (för alla har sina egna mobiltelefoner). Men det där att små människor ständigt blir överkörda, det har inte förändrats alls. Tyvärr.

Nyligen ringde en gammal vän och förkunnade att en motorväg skulle förstöra deras lantliga idyll, "och den där trevlige bilreparatören ni var hos, hela hans verkstad ska rivas". En gedigen verkstad som ligger, och alltid har legat, 100 meter från vännens hus. En lantlig grusväg ska plötsligt bli genomfartsväg för tung trafik. Om du är i vägen blir du jämnad med marken. Dessutom ska skatterna höjas för att finansiera vägen som ingen vill ha. Alla är mot idéen, till och med experterna som råder politikerna vad de ska göra. Alla är mot, utom kommunalpolitikerna själva, det vill säga. De hoppas locka svinrika människor till nya bostäder som ska byggas vid vattnet och befinna sig under vattnet om cirka 100 år eller förmodligen tidigare, i alla fall om den globala uppvärmningen fortsätter och om de tillfrågade experterna har rätt. Det hela låter som en sketch av Galenskaparna och After Shave. Om det bara vore så väl ...

Vad säger man till förtvivlade vänner i sådana lägen? Ge inte upp hoppet! Vem vet, kommunen kanske köper skruv för 400.000 kronor istället!

Ja, det där dramatiska deus-ex-machina greppet fungerade ju för att få till ett lyckligt slut i Macken! En komedi som hela tiden står på de små människornas sida och som hela tiden lyckas vara ruggigt aktuell - även om Macken i original skrevs för 33 år sedan.

Bakom mig på teatern befann sig en hel rörfirma. De har åkt långt, enkom för att uppleva Macken på scen --- det är lätt att identifiera sig med bröderna Roys och Rogers eviga slit. Men det gapskrattas genom hela föreställningen. Helt rätt. Man SKA skratta åt eländet! Det är det bästa man kan göra åt elände!

B. Graham