 |
| Aporna rider igen! |
Titel: War for the Planet of the Apes
Medverkande: Andy Serkis, Steve Zahn, Karin Konoval, Terry Notary, Woody Harrelson, Amiah Miller m.fl.
USA, 2017
Fox-Paramount
War for the Planet of the Apes hamnade på The Guardians topp tio lista över årets bästa filmer (2017 års bästa filmer alltså) och nu finns denna filmpärla på DVD och Blu ray med massor av spännande extramaterial.
Att War for the Planet of the Apes är så bra är mycket tack vare Andy Serkis. Karln har spenderat ett par decennier med att vara med i världens mest älskade och världens mest framgångsrika filmer - Sagan om Ringen filmerna, The Hobbit, King Kong, Tintin ... utan att världen vet --- eller i alla fall ser i filmerna --- hur han ser ut.
Om det fanns en Oscar för bästa motion capture roll --- för motion capture är något HELT annat än bästa animerade film eller bästa vanligt skådespeleri --- skulle den gå till Andy Serkis praktiskt taget varenda år.
War for the Planet of the Apes är möjligtvis del tre i en trilogi (det snackas om en film fyra, men HUR ska det bli lika bra igen utan Andy Serkis?) men det går precis lika bra att se filmen utan att ha sett någon av de tidigare två filmerna i den nya trilogin. Filmen blir till och med BÄTTRE utan att ha sett de första filmerna. Det är liksom lite första Star Wars (den från 1977) över det hela - man kastas mitt in i en konflikt utan att ha en aning om vad alla strider om eller vem som är på vilken sida.
Bashandlingen är människor mot apor. Men det finns apor som samarbetar med människorna och som kallas "donkeys" --- de motiveras i sitt val av att de inte vill bli utrotade av människorna. Och det finns apor med olika filosofier som vill olika saker, så det finns apor som strider mot varandra också. Och givetvis finns det olika falanger av människor som strider mot varandra!
De hjältemodiga apor vi får följa, de vi ska heja på, med den fredsälskade apan Ceasar (Andy Serkis apa) i spetsen, tillfångatas av människor och hålls som slavarbetare i ett slags koncentrationsläger, där Woody Harrelson påminner om Ralph Fiennes i Schindler's list. Han blickar ut från sin balkong över apmassorna, kan gärna döda några på måfå, men han behöver dem som arbetskraft.
Aporna ska nämligen bygga en palissad för att hålla en annan arme med människor borta som vill utrota den första armen med människor ...
Aporna har bara ett val: att fly innan människorna tar kål på varandra OCH alla apor på köpet. Men hur ska det gå till?
Det hela utvecklas till en smart och rafflande prison-break-sekvens med humor dramatik och intensiv spänning. Det grävs tunnlar och snos nycklar och tunnlarna fylls med vatten och det sprängs saker och en lavin kommer ...
Här har man inte sparat på krutet! No pun indended!
Ceasar är ett slags kombinerad Spartacus och Mosesfigur. Han blir korsfäst och piskad men gnäller aldrig, alla ser upp till honom, han leder de förslavade aporna mot friheten mot det förlovande landet, genom öknen (fast det tar inte 40 år) och han dör lycklig, lycklig över att veta att hans tribe har hittat hem och att de är säkra tillsammans.
En kul insiderskämt: på ett ställe i filmen, när ett par apor undersöker flykttunnlarna, står det Ape-ocalypse now i graffitiskrift. Apocalypse Now är också en klar inspirationskälla för den här filmen, liksom Spartacus och De tio budorden. Filmens mänsklige ledare, en fantastisk överste spelad av Woody Harrelson, är av samma skrot och korn som Marlon Brandos överste i Francis Ford Coppolas klassiker. Här är överstens mål inte bara att utrota alla apor utan även alla människor som bedöms som inte tillräckligt mänskliga. Man behöver bara se på den stumma - men smarta - flickan Nova för att fatta att översten har så himla fel. Människor är inte korkade bara för att de inte pratar. Ibland kan det till och med vara en fördel.
OM det ska bli en fortsättning finns ju människoflickan Nova och Ceasars unge Cornelius - de är ungefär lika gamla och kommer att växa upp tillsammans.
Men just nu är detta ett perfekt bitterljuvt slut och en fantastisk roll av Andy Serkis som man fått ta del av.
War for the Planet of the Apes är definitivt värd sin topp 10 placering när det gäller årets bästa filmer - och den fungerar helt fristående som ett filosofiskt konstverk, i en tid där så många filmer mer och mer börjar likna avsnitt i evighetslånga TV-serier är det befriande.
