Titel: King Arthur: Legend of the Sword; USA.
Manus: Joby Harold, Guy Ritchie, Lionel Wigram.
Medverkande: Charlie Hunnam, Jude Law, Astrid Bergès-Frisbey, Djimon Hounsou, Eric Bana, Aidan Gillen, Freddie Fox, Craig McGinlay, Tom Wu, Kingsley Ben-Adir, Neil Maskell, Annabelle Wallis, Zac Barker, Oliver Zac Barker, Geoff Bell, Poppy Delevigne, Millie Brady, Nicola Wren, Wil Coban, Bleu Landau, Jacqui Ainsley, Lorraine Bruce, Georgina Campbell, Rob Knighton, Michael Hadley, David Beckham, Katie McGrath, Alan Turkington, Peter Ferdinando, Michael McElhatton, Mikael Persbrandt, Max Rogers, Charlie Rawes, James Warren, Ellie Graham, m.fl.
USA/UK/Australia, 2017
Warner Bros.
Gangsterfilmer är inte fantasy. Och Guy vill vara gansta även när han knatar in i Sagan om Ringen land och gör någon slags blandning av World of Warcraft och Game of Thrones.
Om Guy Richie hade skrivit upp "gansta ain't fantasy" på sin kom-i-håg lapp hade han haft en bra grund till King Arthur filmen. Som det är nu så verkar det som om han försöker göra Lock Stock and Two Smoking Barrels IGEN. Blunda, och du ser samma gamla Richie gangster karaktärer från Lock Stock ... och Snatch stå och gaffla någonstans i Londons tveksamma avkrokar.
Om man däremot tittar på filmen ser det snarare ut som ett dataspel, ett slags World of Warcraft, där man tappat kontrollen.
Arthur - en myt för alla tider
Det finns många olika Arthur legender och många är på tapeten just nu. Ska Arthur legenden symbolisera gemenskap och inkluderande? Eller att man ska hålla den egna nationen högst, i sann Brexit anda? Arthur myten är något som man kan vrida och vända på.
Här verkar det till en början vara ett hopkok av olika Shakespeare historier och några andra gamla myter, inget fel med det, det kan ju vara en spännande krydda.
Den onde kungen Vortigen har klara Macbeth-vibbar och gör vad som helst för MAKT. Han verkar ha trassat ihop sig med tre häxor, fast de här finns inte ute på heden, utan nere i slottets vattenfyllda källare (symboliskt så det förslår) och de säger åt honom att offra för krigslycka. Så det gör han.
Ni minns Agamemnon i den grekiska mytologin som offrade sin dotter för att få krigslycka och frun blev så förbannad att hon lät mörda Agamemnon? (Fullt förståelig reaktion!). Vortigen offrar sin fru för krigslycka (smart move, då kan hon inte hämnas!) men sedan måste han också offra sin dotter, i slutet av filmen, och när han gör det förvandlas han till ond demon från dataspel, typ Assasin's Creed.
I Macbeth var det ganska klart att Macbeth gjorde allt för att säkra tronen för sin egen blodslinje, så eftersom Vortigen själv utplånar sin egen blodlinje, hon flyter iväg i vattnet som någons slags Ofelia i prerafalitisk konst, är det väldigt osäkert och oklart vad Vortigen egentligen håller på med och vad han har för plan och ambitioner. Jude Law ser heller inte ut som om han egentligen förstår vad som motiverar hans karaktär, han ser mest förvirrad ut hela tiden.
Dessutom borde det ha varit lätt för Vortigen att utplåna den andra blodslinjen, Arthur, när dden lille ungen bara låg och jollrade i en båt. Varför han inte fick det gjort än ännu ett mysgterium.
Och som kronan på det ologiska verket så är det Vortigen som ser till att Arthur drar svärdet ur stenen, och därmed utplånas all magi och all spänning ur den scenen (förutom all logik).
Vortigen och Uther kopplas ihop
Vortigen och Uther brukar aldrig kopplas ihop i Arthur legender, men här försöker man sig på det. Med föga originellt resultat. Här har man en ond och en god bror, och Arthurs pappa blir alltså mördad av Arthurs farbror ... precis som i Hamlet. Eller snarare Lejonkungen. Arthur är bara en liten lejonunge i pälsjacka och flyter iväg i en båt (hur kommer det sig att demon-Vorgtigen inte hinner upp honom?) till London där han likt Moses i vassen blir räddad. Sedan växer han upp med en Hakuna Matata inställning i Londons slum och vill inte alls bli kung.
Men han måste för att rädda "folket". Varför han måste är oförklarligt.
Vad skillnaden är mellan de två ledarna är också oförklarlig.
För en kvinnlig magiker tar sig in i slottet och dödar alla skurkar jättelätt och varför har man då hållit på och tramsat i två timmar när det var så lätt att göra processen kort med alla antagonister. Och den där ormen skulle kunna ha ätit upp Vortigen också, men han ska ju sparas till slutstriden.
Den "goda" trollkvinnan kunde ha skickat in den där ormen redan i början – och på så sätt löst fallet på cirka en minut. Det hade i och för sig blivit en mycket kort film, mern det hade i alla fall varit mer logiskt än det hopkok som finns kvar.
Finns det någon skillnad mellan antagonisterna?
Jo, och så var det skillnader och likheter mellan de båda härskarna.
Vortigern klär sig i örndräkt, bygger ett Saurontorn och tvingar folket att heila. Motståndsrörelsen – folket mot eliten – gör sig redo. Men Arthur på tronen visar sig än mer anpassad till England-först: den nye kungen river handelsavtal med vikingarna och Mikael Persbrandts två minuter på duken består av att knäböja för Arthur eller riskera landets vrede.
David Beckham har förresten en pytteliten roll i den här filmen.
Det finns inte en enda vettigt tecknad eller minnesvärd kvinnlig karaktär i hela filmen. Det är mödrar som dör snabbt, döttrar som dör snabbt, fruar som dör snabbt och Arthurs favoritprostituerade som dör snabbt. Och så en sur magiker som kan prata med djur.
Här är det Lock-Stock-grabbgäng och maffiagäng för hela slanten. Inte ens den lille ungen Blue har någon mamma, han tycks ha fötts av manlig jungfrufödsel för att grabbgänget ska få en liten Oliver Twist liknande springpojke. Kanske för att killar som ser filmen ska få en "way in" men ungen är för irriterande för att någon ska vilja identifiera sig med honom.
Lätt förglömda karaktärer och intriger
Men för jämlikhetens skull kan man ju påpeka att även om kvinnorna är i stort sett osynliga och umbärliga och att alla dessa män får all sceen-time, så är inte heller männen minnesvärda.
Inte ens Jude Law, som gjort filmhistoriens snyggaste Watson. Han verkar märkligt oengagerad i sin roll - eller så är han bara avundsjuk på Charlie Hunnam i hjälterollen. Han verkar som gjord för att bli den nye Jude Law - men med mer markerade magmuskler.
Det här var tänkt att vara början på en sex filmer lång serie. Men det kommer förmodligen inte att hända.
Bra manus och bra grundarbete behövs för att det ska bli något av, som i Newt Scamanders äventyr i Fantastic Beasts. Annars har man inget fantastiskt, bara en massa "beasts" som man egentligen inte bryr sig om.
BG
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.