Djupgraven - Dubbelrecension inför Sjörök

Camilla St  e

Camilla Sten och Viveca Sten - Författarna till Djupgraven.
Dubbelrecension nedan - recensionerna publicerades i DN och Tidningen Kulturen
när boken Djupgraven var nyutkommen

Ny, svensk diskbänksfantasy-succé ser dagens ljus

Djupgraven är den första delen i en ny bokserie av Viveca och Camilla Sten, mor och dotter, båda författare, har slagit sina påsar samman för att skapa intensiv spänning för unga läsare. Denna nya serie kommer att bli den nya framgångssagan inom den populära genren svensk diskbänksfantasy!

---

Djupgraven är en historia av gammal sagostam, som har förmågan att trollbinda!

Viveca och Camilla Sten
Djupgraven

ISBN: 9789163890048
Förlag: Bonnier Carlsen

Varje köp via denna
länk stödjer TK.

Viveca och Camilla Sten Foto Thron Ullberg

Grunden är mycket realistiskt och trovärdigt tecknad, man får till och med en karta med över alla öarna i berättelsen (som finns i verkligheten - enda skillnaden är att skolan på Runmarö flyttat närmare vattnet).

Huvudperson är den tolvåriga Tuva, som bor på en ö i skärgården med sin mamma och pappa. Men som läsare misstänker man snabbt att hon inte är någon vanlig människa, och kanske inte ens människa över huvud taget ... Hon tillhör ett annat folk, som försvunnit (kanske på grund av miljöförstöringen i havet?) och Tuvas uppgift är att skydda människorna från den uråldriga ondska som håller på att vakna upp i djupen.

Det här är en bok som innehåller spänning, skräck, fantasy och mobbing och utanförskap i skolan. Den tar också upp problemen med miljöförstöring och hur Östersjön utarmas. Allt är lättläst och engagerande skildrat för unga läsare.

Fortsätter den här serien på ett lika övertygande sätt kommer den att överträffa tidigare svenska diskbänksfantasy-succéer som Cirkeln-trilogin och PAX-serien! Personerna som presenteras i Djupgraven har potential att utvecklas och spänningen är minst lika intensiv!

Djupgraven är en historia av gammal sagostam, som har förmågan att trollbinda!

Belinda Graham

Viveca Sten och Camilla Sten

Djupgraven

Bonnier Carlsen - recension från DN:

Höst i skärgården. Lyckad fantasy om rösterna i ensamheten.

Platser som kryllat av människor och färger men nu ligger övergivna är klassisk mark inom skräcklitteraturen, sannolikt för att de liknar övergången mellan liv och död. Det kan vara ett nedlagt nöjesfält, en stad som plötsligt övergivits eller – som i den kända deckarförfattaren Viveca Stens och hennes dotter Camillas, även hon författare, ungdomsdebut ”Djupgraven” – en skärgårdsö om hösten när alla sommargästerna åkt hem.

Havet är svart och fukten och dimman ligger tung över Harö där tolvåriga Tuva bor. Och ödsligheten finns även i hennes liv.

När skolbåten hämtar de få barn som trots allt bor på öarna sätter sig ingen bredvid Tuva och vid skolorienteringen får hon springa ensam, som vanligt. Men ensamheten är en chimär, i skogen och havet finns övernaturliga väsen som viskar i Tuvas öra, så tyst att hon bara anar vad de säger. Och när varelserna får en klasskompis att försvinna ersätts ledan och ensamheten av skräck och aktivitet. Trots att Tuva hamnar i ständiga faror, hon är nära drunkningsdöden flera gånger, är varelserna också ett slags sällskap.

”Djupgraven”, första delen i en trilogi, liknar många andra böcker men lyckas ändå vara helt egen.

Den ödsliga skärgården har använts av bland annat John Ajvide Lindqvist, och plocka ut valfri ungdomsbok från de senaste åren så är chansen överhängande att du hittar de nordiska väsen – älvor, maror, vättar och så vidare – som spelar förstafiolen även här. Men ”Djupgraven” är överlägsen många av sina föregångare, Tuvas ensamhet gestaltas i hjärtskärande detalj, som när hon nickar tyst mot luren i stället för att svara ”ja”, eftersom hon får så få samtal att hon glömt att ingen ser en när man pratar i telefon.

Många ungdomsböcker i rysargenren är hetsiga, som om författaren är livrädd att läsarna ska dumpa boken för något festligare om inte monster kastas in från höger och vänster. Men i ”Djupgraven” får bifigurer bre ut sig, välskrivna kapitel lunkar på utan att något otäckt händer, tills det plötsligt drar igång med en kraftig smäll, som när Tuvas båt välts över ända i full fräs och landar i ett hav fullt av ormar.

”Djuphavsgraven” är en av årets mest spännande ungdomsböcker, en ödslig skärgård har sällan känts så full av liv.

FILM: Fast & Furious 8 - Ett overkligt öde att serien fortsätter

Tredje akten: Biljakt med ubåt. För det är ju vad man gör på Island - see the sights, get chased by a submarine.

Titel: Fast & Furious 8
Originaltitel: Fate of the Furious; USA.
Regi: F Gary Gray

Manus: Chris Morgan.
Medverkande: Vin Diesel, Charlize Theron, Dwayne Johnson, Scott Eastwood, Jason Statham, Michelle Rodriguez, Kurt Russell, Nathalie Emmanuel, Helen Mirren, Elsa Pataky, Kristofer Hivju, Tyrese Gibson, Ludacris, Luke Hawx, Don Omar, Tego Calderon, Eden Estrella m.fl.

USA, 2017

Universal Sony Home Entertainment


Början är snygg. Street racing på Kuba. Fast & Furious back to the roots. Precis vad fansen har önskat! Vad som gjorde ettan och även tvåan så framgångsrika.

Men sedan, efter inledningsscenen, kan man sluta titta. Sedan är det pompöst rädda världen snack igen och F-ordet används till leda. Det vore välgörande om alla amerikanska filmer fick förbud på att använda F-ordet. Det överanvänds och är så himla fjantigt. Alltså: Family.

Om familjen nu var så jäkla viktig hade de inte fortsatt serien efter att Paul Walker - filmens Brian - dött. Sjuan hade det perfekta hej-då-et till karaktärerna och nu klampar man in och förstör detta.

Statham var en färgstark skurk i sjuan. Tidigare skurk var hans bror, spelad av Luke Evans (numera känd som Gaston i nya Skönheten och Odjuret).

Bra britter i som kan göra bra skurkar. Stathams karaktär dödade till och med nån i det där mesiga Fast & Furious familjetjatande gänget. Men. NU är tydligen både Statham och Evans tillbaka på hjältesidan!

Den nya skurken är en hackerorganisation ledd av Cipher (Charlize Theron) och varför hon skulle vilja ha Toretto som sin hantlangare när hon uppenbarligen har MYCKET bättre hantlangare i sitt stall redan (bland annat den rödhårige skäggige norsken från Game of Thrones) är helt obegripligt.

Filmen är över två timmar och man hinner bli uttråkad många gånger om, actionscener kan inte skyla över dåligt skådespel och saknaden efter Paul Walker (som är i klass med Robert de Niro jämfört med det entonigt brummande muskelberget Vin Diesel). Den här filmen går inte på Diesel. Den här filmen har verkat få soppatorsk.

Och stackars Jason Statham har en av actionfilmens historias sämsta och töntigaste scener med gullande med spädbarn samtidigt som han ensam ska sparka ner ett helt flygplan fullt av skurkar - till tonerna av ungens Alvin and the Chipmunks. OMG. How low have the mighty fallen.

Coolast i filmen är inte alla tråkiga muskelberg. Coolast är Helen Mirren som morsa till Staham och Evans karaktärer. En gangstermorsa som tydligen också är på de godas sida.

Det är lite kul med en orange Lamborghini på is, men inte mycket.

Fast & Furious är ute på hal is - och att sluta efter sju hade varit en bra idé.

Det räckte med sju dvärgar. Det räcker också med sju FF filmer.

Rest in peace Fast & Furious. Med Paul Walker.

Barnens kockskola - Middag för hela familjen

Sara Begner
Barnens kockskola : Middag för hela familjen
ISBN: 9789113076232
Norstedts

Det kommer en kokbok om dagen ... Ja, i alla fall för den fullvuxna publiken. Men även för barn finns det nu en liten uppsjö av kokböcker. En del är väldigt avancerade, en del är väldigt enkla.

Den förra barnkokboken jag läste var väldigt avancerad, den var för små Sherlock Holmes i köket, full av invecklade ledtrådar. Det här är för alla Watsons i köket - det är inget fel med att vara tydlig och till och med övertydlig.

Bäst 1:

Det bästa med den här boken är ... Slutet. Väldigt tydliga tips och tricks på allt möjligt man måste kunna, som att byxa fisk och rensa räkor och tärna mango och hacka lök. Vet man hur man gör är det ju superlätt!

Bäst 2:

Det andra som är bäst är bilderna.

Det är mycket bra med tydliga bilder! Show not tell liksom. En bild säger mer än tusen ord. Ja, inte rikgit, men en bild visar hur man gör steg för steg och man SER hela tiden hur maten ska se ut - inte bara det färdiga resultatet. Det är också bra att det är barn mellan 6 och 13 år som lagar maten utan vuxen hjälp - recepten provkörs av rätt publik och inte av vuxna mästerkockar.

Bäst 3:

Lätt att hitta i boken med kapitel med olika teman - vill man laga fisk, eller kyckling eller bara baka någonting är det lätt att hitta rätt kapitel.

Sämst eller kunde bli bättre:

Det sämsta är att så mycket mat dränks i grädde.

Den stora besvikelsen är kapitlet som heter "Vego".

ÄGG är inte vegetarisk mat!
Det är animalisk mat!
Och sedan dränks maten i grädde ...
Som inte heller är vego!

Jag gillar idén en vego-dag i veckan, men med den här logiken kan man ju servera pannkakor med vispgrädde och sylt och kalla det veckans vegodag. (Eventuellt efter ärtsoppan!)

Vego är rotfrukter, grönsaker och frukt - allt från växtriket. Med en klick olivolja eller rapsolja till.

INTE ägg och grädde!

Man har inte heller ägg i scones. (Inte för att scones är vego, man har mjölk i dem, men ändå.)

Fet mat behöver inte mer fett!

På det hela taget: när jag var  i samma ålder som barnen i boken fick vi lära oss att undvika fett, och här ska redan fet mat (som fet fisk eller kyckling) viras in i bacon och dränkas i två deciliter grädde och två deciliter créme fraiche och två deciliter riven ost ...

Kocken Tina gjorde en gång sås på fem deciliter grädde. Det blev tittarstorm. Svenska kändiskockar tycks inte bry sig om hur mycket animaliskt fett de dränker maten i (och det är inte heller bra för laktos intoleranta).

Ute - koka på budget ?

Har det blivit helt ute att koka mat ? - ett bra tillagningssätt som inte tillsätter fler kalorier.

Har det blivit helt ute med hushållsbudget?
Och vad är det för fel med en frukt till mellanmål eller efterrätt och att tugga maten? Man blir mattare av att tugga frukten och den räcker längre.

Smothies på en massa dyra frukter som mixas ihop och bara slurpas ner ... det är just nu trendigt, men svindyrt.
(Absolut inte veckan-innan-barnbidraget mat!)

Om det blir en uppdaterad upplaga: 

Ser fram emot ett kapitel som heter "ägg"
och ett riktigt kapitel som förtjänar att heta "vego"!
och mat utan grädde!
- och mat för laktosintoleranta.
och inte så svindyra ingredienser ...

Frukt och bär är förresten gott som det är. Man behöver inte ha choklad ovanpå.

Kusinerna Karlsson - Spöken och Spioner - Så här föds en deckarsuccé ...

Kusinerna Karlsson - Spöken och Spioner
- Samhällsaktuell deckare med ett modernt Fem-gäng

Katarina Mazetti
Kusinerna Karlsson - Spöken och spioner
ISBN: 978-91-501-1433-1
Alfabeta

Har du någon gång undrat hur det gick till när kusinerna Karlsson träffades för första gången? Spöken och spioner finns nu i nytryck! Katarina Mazettis populära böcker är en serie charmfulla och aktuella deckare för unga bokslukare. Kombinationen fyra barn, som alla är släkt, och ett gulligt husdjur, gör att tankarna direkt går till Fem-gänget, The Famous Five av Enid Blyton, och även i serien Kusinerna Karlsson spelar matlagning och frihet en stor roll.

Världens bästa Karlssons!

Det känns konstigt att kusinerna Karlsson inte alltid har känt varandra. Men om man har läst senare delar först, kan man läsa Spöken och spioner som en spännande prequel, där man får följa med och uppleva den allra första gången kusinerna träffas, alla fyra, och man får även svar på varför de alla heter Karlsson i efternamn. Till och med den franska kusinen i gänget …

Kusinträff på Doppingön

Julia och Humlan är systrar. De känner inte alls sina kusiner och väntar sig det värsta av sommarlovet, som ska tillbringas hos moster Frida på Doppingön tillsammans med två kusiner. I alla fall väntar sig Julia det värsta - att hon ensam ska vara äldst och behöva mata och ta hand om ett gäng småglin. Men hon blir positivt överraskad. Julia och kusinen George blir bästa vänner - hon gillar att läsa klassiker i stil med Hemingway och han gillar att måla och teckna, och ingen av dem vill avslöja sina respektive hobbies för andra, mindre förstående personer i omgivningen. Alex visar sig vara äldst i kusinskaran och en fena på att laga fransk gourmetmat.

Fransk mat - en seriös historia

Alex är uppväxt i Frankrike, där man tar mat på allvar (även skolmaten håller hög kvalitet!) och han är barn till två kockar. Han håller på att få slag när han ser vad de andra tre köper för mat att ta med sig till Doppingön - de köper ungefär sådant som svenska barn brukar köpa. Massor av lösgodis, glass och pizzor och annan fryst mat att slänga in i mikron (något som många barn med arbetande föräldrar lever på), sockriga flingor, chokladpålägg och O’boy.

“Det där är inte mat,” suckar Alex, och påpekar att ingen av dem valt någon vettig mat, som fisk och grönsaker. (Om du är på en nationsmixad holiday resort: de franska barnen är de som äter av grönsakerna på buffén. Frivilligt!)

Franska uttryck och franska nyheter

Det är ett genidrag att ha en “utländsk” kusin i bunten - det innebär att många franska uttryck och traditioner förklaras, liksom fransk mat. Det är kul när Humlan tror att “ ma sœur” (min syster) betyder massör! Humlan älskar mat och Alex blir snabbt Humlans stora idol. I boken lagas det bland annat croissants, god fransk potatisgratäng och smaskiga galetter. Att Alex pratar franska och hänger med i franskspråkiga nyheter är också viktigt för intrigen, han är det enda av barnen som har någon hum om vad som händer i Algeriet.

Redan i Spöken och spioner har Mazetti laddat upp med dubbla mysterier och en stor dos samhällsengagemang.

Barnens ö - på riktigt!

Dessutom serverar Mazetti en drömtillvaro för alla barn - föräldrafritt med trygghet plus fransk gourmetmat av en privat kock. Moster Frida på Doppingön är en sådan där föredömlig vuxen som har förtroende att barnen kan klara sig själva - och alltså klarar de sig själva.

Barnen löser också ett par mysterier under sommarlovet. Ett handlar om att någon gömmer sig på ön och tar för sig av deras konserver, det andra om att någon kopierar Fridas konst som  mest består av plåtbitar och snören (och använda konserver?). Har de båda mysterierna med varandra att göra? Nej, det visar sig vara helt olika handlingstrådar.

Leva livet utan dator, TV och studsmatta

Men det stora mysteriet för 9-åriga Humlan är vad man gör när det inte finns dator, TV eller studsmatta. De tre underhållningsmaskinerna för barn!

Inget av detta finns hos Frida - inte heller frys till färdigrätter eller rinnande vatten inomhus - men det visar sig att det finns massor att göra! Läsa, måla, laga mat, utforska ön, spana på fåglar, rida på islandshäst, lära sig ro, simma i havet, spela spel …

Och så lösa mysterier så klart!

Missa inte början!

Det här är en otroligt charmig, rolig och spännande bok! Dessutom lärorik - utan att man märker det. En briljant start på en mycket smart och framgångsrik serie. Missa inte hur det en gång började …!

När man läst ut boken vill man gärna börja om från början igen - så bra är den!

BG

Apollon - Oraklets gåta - Riordan roligare än någonsin!

Apollon - Oraklets gåta
- Monstruösa hot, maffig mytologi och massor av skratt i Rick Riordans nya serie


Rick Riordan
Apollon - Oraklets gåta
Serie: Apollon del 1
Översättning: Torun Lidfeldt Bager
ISBN: 9789163896392
Bonnier Carlsen

“Finns det något sorgligare än ljudet av en gud som landar i en sopcontainer?”

Det är vad den grekiske guden Apollon frågar sig när han landar i en sopcontainer, någonstans i New York, efter att han gjort överguden Zeus riktigt, riktigt förbannad.

Dagens USA är ingen picknick för en fallen grekisk gud

Apollon är inte helt överraskad eftersom det hänt ett par gånger förr --- alltså att Zeus har blivit förbannad på honom, inte att han landat i en sopcontainer --- och väntar sig att han snart ska tas till nåder igen. Det händer inte. Apollon, guden av musik, poesi, solsken och allt annat vackert och härligt (och dessutom skaparen av kråkorna, av någon anledning) får finna sig i att klara sig utan sin magiska lyra och ännu värre: utan sin felfria hy. Apollon inser snabbt att han måste leta reda på den ende på jorden som kan hjälpa honom, Poseidons son och gudarnas favorit: Percy Jackson.

Läsarfavoriten Percy Jackson kommer tillbaka

Rick Riordan är mellanstadieläraren som slog igenom med dunder och brak med serien om halvblodet Percy Jackson, en strulig kille i en amerikansk middle school som verkar ha dyslexi och ADHD och allt möjligt, men som i själva verket är Poseidons son, förprogrammerad till att ha supersnabba reflexer och läsa på grekiska. Percy Jackson är den utvalde hjälten som ska rädda världen. Men inte utan hjälp, han paras ihop med Athenas dotter Annabeth Chase (vilket är ganska ironiskt med tanke på att Poseidon och Athena inte drog jämt med varandra i den grekiska mytologin) och de två blev stora läsarfavoriter i Rick Riordans originalserie om Percy Jackson.

Olympens hjältar gör comeback

Rick Riordan har skrivit fler serier sedan dess, om egyptiska gudar och nordiska gudar, men det blir aldrig så bra som när han har med Percy Jackson och Annabeth Chase. Så då är det ju självklart att de får gästspela i andra serier också … Serien Olympens hjältar blandade romersk mytologi och grekisk mytologi och Percy Jackson och Annabeth Chase fick komma tillbaka, äldre och klokare, och ta sig an nya faror med hjälp av andra halvblodsbarn som har föräldrar som är romerska gudar.

Vad hände efter att Leo och Kalypso flög in i solnedgången?

Apollon hittar Percy Jackson och får hjälp av honom, men det står snart klart att det är ett par andra hjältar som ska slå följe med honom i nästa bok i serien - nämligen Leo Valdez och Kalypso. Vi har inte sett till dem sedan de flög in i solnedgången på draken Festus rygg i slutet av serien Olympens hjältar och gissningsvis har Rick Riordan tagit med dem “by popular demand” för att säkra att den nya serien om Apollon kommer att bli en säljsuccé. Så många vill ju veta hur det gick för deras gamla favoritkaraktärer.

Oddsen trappas upp

Det finns också nya skurkar att slåss mot, farligare än någonsin, och Riordan tycks följa samma formula som Marvel universum och Bonds universum: de som hjältarna hitintills tampats mot är småskurkar utsända av den stora paraplyorganisationen. Så nu trappas oddsen upp. Apollon & Co har att göra med den mytologiska versionen av S.P.E.C.T.R.E. och de har varit specialiserade på ondska och förstörelse ända sedan det romerska imperiets dagar.

En ny favoritserie med grekisk-romersk mytologi

Som vanligt har Rick Riordan en lättsam om ironisk ton när han skriver, allt skildras ur Apollons synvinkel, så det mesta i USA idag är ganska obegripligt. Dessutom minns Apollon gärna sin storhetstid som grekisk gud, han inleder varje kapitel med en haiku (värdig poesins gud!) och om man inte hänger med på hans “name dropping” finns det en ordlista med alla grekiska gudar, personer, företeelser etc.längst bak i boken.

Apollon - Oraklets gåta är en mycket bra start på en ny serie och man får återse många gamla favoriter från original Percy Jackson serien och Olympens hjältar serien.

Det här kommer att bli både en läsarfavorit och en kritikerfavorit! Massor av mytologiska lärdomar och massor av skratt utlovas längs vägen!

Belinda Graham

Kusinerna Karlsson - Vildingar och Vombater - Mysdeckare med luriga djur

Kusinerna Karlsson - Vildingar och Vombater
- Påsklov med franska seder, australiensiska vombater och svenska mysterier

Katarina Mazetti
Kusinerna Karlsson - Vildingar och Vombater
ISBN: 978-91-501-1460-7
Alfabeta


Det kommer att bli ett storslaget påsklov! Det är 9-åriga Humlan säker på. För det första kommer alla kusinerna Karlsson att vara samlade igen. För det andra kommer de att få vara hos moster Frida på den underbara Doppingön. För det tredje så har Frida skaffat fem vombater. Från Australien! Den excentriska, spralliga och skojiga moster Frida har alltid ett nytt jobb på gång och nya storslagna planer på gång. Den senaste planen är att anlägga en vombatpark på Doppingön och att ta inträde. Det gäller bara att få upp intresset …

Fyra kusiner utvecklar sina supertalanger

Humlan, Julia, George, Alex och katten Kattrackarn bildar ett modernt Fem-gäng som visar gång på gång att barn kan klara sig själv ganska bra, om de får lov. Frida är en föredömlig vuxen som från början ger dem frihet. Alex, som bor i Frankrike älskar att öva till sitt framtida yrke som mästerkock, ser till att de inte behöver svälta. Julia, George och Humlan är också allesammans bra på olika saker, och deras snabbtänkthet behövs när de får nya mysterier att lösa i Vildingar och vombater.

Fridas ö måste räddas!

Deras älskade moster Frida hotas av skumma typer, som Humlan kallar “Vildingarna”, för att hon ska skrämmas till att sälja Doppingön. Men då skulle ju barnen bli av med sin frihet och sin fristad, sitt föräldrafria paradis … Dessutom: ingen muckar ostraffat med Frida! Barnen får använda all sin uppfinningsrikedom för att lösa mysteriet, sätta dit vildingarna och rädda ön!
Här utvecklas alltså temat att barnen klarar sig själva (och lagar mat själva) till att barnen till och med klarar av att hjälpa de vuxna. För Frida har förtroende för barnen och säger alltid som det är. Hon säger aldrig att de inte ska oroa sig, när det är uppenbart att något är fel, väldigt mycket fel.

Vilda vombater är inte att leka med

Boken innehåller också många roliga episoder med de nya husdjuren vombaterna - att anlägga en vombatpark är inte så lätt och när ön väl blir omskriven så är det som att Doppingön blivit en ny Jurassic Park där vombaterna sätter skräck i sina omgivningar …

Det här är ett roligt och fartfyllt äventyr! Dessutom får läsaren lära sig en hel del om smaskig fransk matlagning (recept medföljer!) och franska påskseder.

Kyrkklockorna flyger till Rom och hämtar godis


För det är ju faktiskt så att kyrkklockorna åker till Rom och hämtar påskgodiset som sedan regnar ner … Fast de svenska barnen tror hellre på att den tyska påskharen gömmer godisäggen! Kusinerna Karlsson får i alla fall en godisjakt som de sent ska glömma - speciellt eftersom vombater tydligen också gillar godis!

Roligt, engagerande, mumsigt och spännande! Vad kan man mer önska sig av ett äventyrslov?!

BG

19 historiska gåtor - Från Titanic till Dracula

19 historiska gåtor - Från Titanic till Dracula
- Verkliga små skivor av historien, presenterade som deckare


Bengt Fredrikson, Andreas Palmaer
19 historiska gåtor - Från Titanic till Dracula
Illustrationer: Elin Jonsson

ISBN: 9789150119114
Alfabeta

Elizabeths pappa dödade hennes mamma när hon var två och ett halvt år gammal. Men dottern fick leva. Hon blev en av de mest framgångsrika regenterna någonsin, känd som Elizabeth I. Hon gifte sig aldrig för då hade hennes man fått makten över henne och hennes land. Smart val!

Vad är rätt val?

Att inte gifta sig är lösningen på den historiska gåtan hur man ska välja mellan olika friare - en av de första historiska gåtorna i boken 19 historiska gåtor. På lite över 100 sidor tar man sig sedan från Oraklet i Delfi till den verkliga Draculas öde.


Dracula var ingen vampyr

Dracula var inte alls någon vampyr, han var bara en vanlig furste som låg i krig med turkarna, och flera århundraden senare hittade någon på vampyrhistorierna (som inte blivit populära i den verklige Vlads hemtrakter!). Men den verklige Vlad Dracula blev dödad av sina egna … Varför?

Ledtrådar i text och bild

Alla historiska skeenden presenteras i text och bild och vill man veta varför kan man räkna ut det - allt finns i texten och i bilderna. Det är ett smart sätt att presentera historia som historiedeckare! Det gör att läsaren är på helspänn och verkligen granskar text och bild noga. Kan man lösa det innan man vänder blad? Går det? Det går!

Lättsamma små lektioner i historia


Det hela är som en serie lättsamma lektioner i historia, med slumpvisa nedslag (inte i kronologisk ordning) över hela världen. Revolutionen i Frankrike, mysteriet på Påskön, flykten över Berlinmuren …

Och det är även en bra övning i uppmärksamhet (och litteraturvetenskaplig noggrannhet) för det är ofta vi bara läser eller ser på bilder utan att ifrågasätta dem.

När ett mysterium står på spel så är det klart att läsaren skärper till sig lite extra!

Deckargåtor och historia

Paret Fredrikson och Palmaer har även gjort boken 21 sanna deckargåtor som på många sätt är ännu mer spännande med alla möjliga verkliga fall, förhoppningsvis kommer det att komma ut både fler historiska gåtor och fler deckargåtor i framtiden!

Läs även:

http://tidningenkulturen.se/index.php/litteratur-topp/litteraturkritik/23114-litteratur-bengt-fredrikson-andreas-palmaer-21-sanna-deckargator




BG

FILM: The Accountant

The Accountant - Autistisk action som höjer sig över mängden

med Ben Affleck och Anna Kendrick


Regi: Gavin O'Connor
Titel: The Accountant
Medverkande. Ben Affleck, Anna Kendrick, J.K. Simmons m.fl.
USA, 2016
Warner Bros.


Två musgrå revisorer delar siffernörderi och Jackson Pollock-kärlek. Men en av dem lever ett fatalt dubbelliv ...


Ben Affleck, känd som den nye Batman, gör nu en Rainman. Eller en Sherlock kanske man skulle säga. Superhjälte med övernaturligt smarta förmågor, associal men en jäkel på att räkna ut saker.

Autism - den nya superkraften

Autism har blivit lite av den nya superkraften på film. Socialt knepiga men högt begåvade hjältar har stormat in i kriminalfilms- och seriescenen de senaste åren, med exempelvis Sarah Lund i danska Brottet och Saga Norén i Bron. Också Sherlock Holmes tillskrivs autistiska drag i de nya filmatiseringarna.

Revisorn låter inte som en bra titel på en actionfilm, men The Accountant låter något bättre. Som action film höjer sig The Accountant långt över medel (och långt över vad titeln lovar!) och man blir glatt överraskad över hur bra den här filmen är. Det är inte ofta som dagens actionfilmer eller superhjältefilmer överraskar.

Det går inte att räkna ut allt i The Accountant

Det är svårt att göra bra actionfilmer, de flesta tyngs snabbt ner av klichéer och "jag har sett detta förut" scener. I The Accountant får man inte sådana tankar förrän mot slutet, mot den obligatoriska upplösningen, men då har filmen redan samlat på sig flera pluspoäng. Som hur bra Anna Kendrick är i sin roll. Igen. Den här tjejen har varit så bra i så många olika typer av filmer! Som att det är kul att se att den nu är dags för en autistisk superhjälte. Som personkemin mellan Kendrick och Affleck. Hon spelar en nörd, han spelar en supernörd. Klart att det klickar på ett alldeles speciellt sätt mellan de två rollkaraktärerna!

Gavin O'Connor har regisserat denna historia om den mystiske revisorn Christian Wolff, som har FBI efter sig. Wolff har tvättat pengar åt maffian och även dödat ett antal skumma skurkar.

En hejare på huvudräkning - och närstrider

John Lithgow spelar en man som driver ett företag som tillverkar mekaniska proteser, och som anlitar Wolff för att se över räkenskaperna. På företaget träffar Wolff den ambitiösa och nördiga Dana (Anna Kendrick), som assisterar honom. Hon tycker förstås att Wolff är konstigt - han har som sagt autism. Han är en hejare på huvudräkning, men har mängder med egenheter för sig, och har svårt att vara social. Plötsligt börjar folk på företaget dö, och inte på naturlig väg. Jon Bernthal spelar en hårdför karl, som leder ett gäng lika hårdföra män, vilka letar upp och avrättar folk. De ska även ta kål på Dana och Wolff, men eftersom Wolff är en rackare på närstrid och skjutvapen, lyckas han rädda Dana. Skurkarna jagar Wolff och Dana, Wolff jagar skurkarna. Samtidigt jagar alltså FBI Wolff. Och samtidigt verkar Wolff vara ute på uppdrag, vägledd av en kvinna vi aldrig får se.

En ny franchise på gång?

Vem är Wolff? Vem jobbar han för? Vad går allt ut på?

Man kan ha överseende med att handlingen blir extremt rörig, överlastad och svår att hänga med i eftersom filmen är så snygg och välgjord med två bra skådespelare i huvudrollerna.

Christian Wolff är en intressant och fascinerande gestalt. J.K. Simmons spelar den trötte agenten som jagar Wolff, och Simmons är ju en fantastisk skådespelare som kan lyfta det mesta. Cynthia Addai-Robinson gör den unga agenten vars karriär hänger på att lösa fallet.

The Accountant har många pusselbitar som ska gå ihop - men de viktigaste bitarna är att det bitvis är en originell thriller. Vem vet om detta också blir en franchise?

Fjärilar - sommarens mobila färgprakt i trädgården

Plantera rätt, så får du en mobil färgprakt. Men det kan vara enklare än så ... Man behöver inte köpa dyra blommor för att göra fjärilarna glada  -de är  så nöjda med vilda örter (eller vad vi i vardagstal kallar ogräs!)

Kålfjäril

Blåvinge

Aurorafjäril - obs bara hanen har orange spetsar! (Honan är helvit).

FILM: Smurfarna: Den försvunna byn - Fartfyllt med små blå hjältar

Smurfigt, animerat äventyr!

Regi: Kelly Asbury
Titel: Smurfarna: Den försvunna byn
Originaltitel: Smurfs: The Lost Village
Manus: Stacey Harman, Pamela Ribon, baserat på karaktärer av Peyo
Medverkande, originalröster: Demi Levato (Smurfette), Ariel Winter, Joe Manganiello, Michelle Rodriguez m. fl.
Svenska röster: Molly Sandén, Michael Jansson, Figge Norling, Fredrik Dolk, Anja Lundqvist, Hanna Hedlund, Amanda Jennefors, Göran Gillinger m fl.
USA, 2017
Sony Pictures

Smurfarna dök upp för första gången 1958, i albumet Den förtrollade flöjten. Smurfarna fick snart en egen serie och blev Peyos internationella genombrott. Den ekonomiska framgången gjorde att Peyo kunde bygga upp en egen studio och knöt flera tecknare och författare till sig, bland annat Walthéry, Derib, Gos, De Gieter, Benn, Francis, Kox, Desorgher och Wasterlain. Man producerade serier och skämtteckningar både till Spirou och Le Soir. 2008 gavs ett samlarmynt ut i Belgien, en specialprägling av det belgiska 5 euro. Detta skedde för att fira att Smurfarna fyllde 50 år och Peyo skulle fyllt 80.
Blir det något stort kalas för Smurfarna 2018?

Man hinner väl knappast komma med någon ny, stor amerikansk 3D producerad film?

Bästa Smurf-äventyret på film hitintills

Den här filmen Smurfarna: Den försvunna byn är den bästa hitintills i Smurf serien - inte en 3:a i den tidiagare serien (där man var tvungna att se pinsamma vuxna skådespelare ta mycket stor plats medan Smurfarnas roll krympte ...) utan en reboot. Borta är alla "riktiga" skådespelare och bra är det för ungarna var inte det minsta intresserade av dem --- de vill se smurfar!!!

Det här helanimerade äventyret där man slipper se "riktiga" miljöer och skådespelare går hem, det är precis so knasigt och fartfyllt som barnen vill ha det. Man slipper kändisarna! Visst, de finns som röster, men det lägger man inte märke till. Man slipper se Julia Roberts & Co.

Den här filmen är på många sätt väldigt lik Trolls, med magiska plantor som vill äta upp de små varelserna, en ond jätte som vill lägga dem i en gryta, och massor av dans och musik längs vägen.

Smurfarna föregår med dåligt exempel

Något som feminister genom alla moderna tider verkar ha använt som exempel är att Smurfettes egenskap bara är att vara tjej - alla killarna har alla olika egenskaper men att vara tjej ska alltså vara en egenskap? smurfarna föregår altså med dåligt exempel och cementerar tidigt den patriaralaka strukturen hos de små barn som får leka med smurfar och svamphus.

De här manusförfattarna har tagit tag i den utmaningen. Tjej-Smurfen Smurfette vill undersöka vad hon har för egenskap egentligen - Smurf-delen av namnet är lätt att förstå, men vad i hela världen är en "Ette"?

Från Snö-Vit till Smurf-Blå

Smurfarna är på många sätt som blåa små dvärgar med dvärg-tomteluvor, och de liknar de sju dvärgarna som tecknades runt Disney's Snövit.

Några av smurfarna har också liknande namn och egenskaper, som till exempel Grouchy  som är Butter hela tiden och så givetvis Kloker - som på svenska heter Glasögonsmurfen och på engelska heter Brainy. (Mycket bättre namn. Att ha glasögon är inte en egenskap! Och inte heller något man automatiskt blir smart av.) När han mobbas lite av andra smurfar kallas han Nerdy-Smurf istället och Brainy kan uppfattas som nördig. Han är också något av en uppfinnar-Jocke och han uppfinner en sak som ska kolla egenskaperna hos de olika smurfarna. Den fungerar på alla - utom Smurfette. Apparaten går sönder när hon försöker använda den.

Är det för att hon inte är en "riktig Smurf?" Är det för att hon en fång skapades av  den elake trollkarlen Gargamel?

Det är ju därför hon är den enda tjej-Smurfen. Hitintills i Smurf-mytologin.


Smurfette som Wonder Woman hittar amazon-Smurfar!

Smurfettes sökande efter sin "ettighet" leder till att hon upptäcker en by som är full med tjejsmurfar. De är som riktiga amazoner! Man börjar faktiskt tänka på Wonder Woman filmen ett tag ... Smurfette leder sin modiga expedition med tre killsmurfar - men det är helt klart hon som är ledaren - och hittar ett folkslag med amazoner, tjejsmurfar som aldrig sett en killsmurf i hela sitt liv ...

Tyvärr leder Smurfette också den onde Gargamel dit, till den hemliga smurfbyn ...

Gargamel skapade Smurfette av en klump lera och ond magi (ungefär som en smurfig Pygmalion historia) men hon blev inte Smurfette förrän hon blev älskad av de 99 dvärgarna. Förlåt, de 99 smurfarna.

Snövit möter gammal fé-magi i slutet

När Smurfette uppoffrat sig för att stoppa Gargamel och ligger på lit de parade och hon sorgs av alla i skogen påminner det om scenen med Snövit i glaskistan - minus glaskistan, prinsen och pussen. Här är det den magiska cirkeln av smurf-sorg som väcker Smurfette till liv igen --- fast ringen påminner uppifrån faktiskt om en sådan där "fairy circle" som består av små svampar (Smurfarnas luvor ÄR lite svamplika!) och alla vet ju att i en fairy circle händer underverk och magiska önskningar slår in. Om man själv är en magisk varelse som dessutom ser ut som en liten svamp (och bor i en svamp) måste det vara en smal sak att fixa en fairy circle. (Ja, det finns paralleller till Frozen här också - "love is the answer" - och så blir den modiga Anna levande igen!)

Smurfettes många egenskaper

Vem som skapat Smurfette är inte viktigt - det viktiga är vad hon väljer att bli. Och eftersom hennes namn inte avslöjar några egenskaper kan hon ha hur många egenskaper som helst --- hon kan vara en Modig-Smurf, en Ledar-Smurf, en Wonder-Woman-Smurf, en Glitter-Smurf, en Kanin-Älskar-Smurf, en Empati-Smurf, en Räddare-i-Nöden-Smurf och en Smart-Smurf.
Och en dans-Smurf. Precis som Trolls slutar denna film med en gigantisk dans-scen där alla är glada igen.

Vad kom först - namnet eller egenskapen?

Jag tycker förresten synd om Clumsy (Klump-smurfen). Om de inte kallade honom för klumpig kanske han inte skulle tappa saker hela tiden? När han möter en tjej-smurf från den nya byn som INTE vet någonting om honom kan han plötsligt komma på bra idéer, tända eld på pilar, köra eldsprutande drake och komma med coola moves utan att klumpa sig.

Har smurfarna fått namn efter sina egenskaper eller har de helt enkelt blivit som sina namn? Är det egentligen synd om de 99 pojksmurfarna som fått olika egenskapsdefinierande namn och är Smurfette egentligen den enda av dem som är en fri och frigjord människa (eller smurf)? ÄR smurfarna egentligen girlpower istället för hatobjekt för feminister?
Det är för djupfilosofiska frågor för den här filmen.

Extramaterial med små, blå donuts!

I extramaterialet finns massor av dans och musik och tips på hur man ritar smurfarna och gör blå donuts! Superkul!

Smurfarna: Den försvunna byn har ett rasande tempo och får högt betyg av barnen - och det är ju trots allt de som ska gilla barnfilm. Inte världens församlade kritikerkår.

Tilläggas bör: rösterna är mycket roligare i originalet. Som vanligt!

BG

Svante - Smartast i stallet! - Dags att gnägga av lycka!

Svante - Smartast i stallet! - Dags att gnägga av lycka!

Pia Hagmar

Svante - Smartast i stallet
Illustrationer: Johanna Kristiansson
ISBN: 9789132178658
B. Wahlströms

Lat och smart livsfilosofi från charmig ponny ...
Det här är en av årets absolut roligaste böcker!
Även för den som aldrig annars läser "hästböcker"!

Svante Roy presenterar sig

"Det är jag som är Svante. Ja, egentligen heter jag  Svante Roy, men det är inte alla som orkar säga hela namnet. Jag är den minsta hästen i stallet, men jag är också den smartaste. Och den snyggaste om jag får säga det själv, och vem kan hindra mig?"
                                                           
              - Svante - Smartast i stallet

Så presenterar sig huvudaktören i Svante - smartast i stallet. Shetlandsponnyn Svante Roy sällar sig därmed till en lång rad älskade (men busiga!) ponnyer som Mulle (matvrak och seriehjälte i Min Häst), det lilla russet Vitnos, Sam och Sigge (Dartmoorponnyer i serien Alla älskar Sigge), Pytte (Ingrid Flygares lilla hjälte), Plutten i Plutten och Bamse ... De flesta är shettisar. Alla är ponnyer. Och ponnyer är något helt annat än hästar. Så glöm det att Svante - Smartast i stallet ska vara en hästbok. Det är det inte. Det är en bok med en ponny i, och det är något helt annat!

Kaningrannar och retsamma russ

Det goda livet för en ponny är maximalt med mat och godsaker (som till exempel havre och morötter) och minimalt med arbete.

Svante bor i ett stall med nio andra hästar och en stallkatt och två kaniner. Kaninerna är Svantes grannar.Hästarna är av många olika raser och Pia Hagmar har verkligen fångat de olika hästarnas olika personligheter - russen är retsamma men i grund och botten lika lata (om inte ännu latare!) än Svante. De är ju ponnyer! Fjordingen Sune är alltid så snäll och matglad och tacksam för minsta lilla hötuss. Nordsvensken Dolly är tuff och bråkig och ser till att hon alltid får mat först.

Ägaren, Greta, må tro att hon är högsta hönset och flockledare - men det är hon inte! Inte enligt Svante i alla fall. Ingen annan bestämmer över Svante.

När två barn kommer på besök hoppas Svante på godis från barnen. Det är det bästa med barn. Deras godis. Han hoppas inte på att bli engagerad för en ridlektion. Men storasyster Kajsa vill verkligen rida!

Svantes dödliga stunt-trick räddar ridlektionen

Kajsa vill att lillebror Kevin också ska rida. Fast han inte vill .... Svante märker att Kevin är rädd. Själv är Svante lat och smart, så han tänker ut en plan för att ställa in ridlektionen, spelar död och skrämmer slag på storasyster. När hon skrikande sprungit därifrån hoppar Svante upp igen ... till lillebrors beundrande kommentarer. Kevin tycker att Svante är så smart som lurade storasyster och han är så glad att han slipper rida!

Det här är en typ av bok med hästar i (inte hästbok!) som passar för alla som har humor och som har trotsåldersdagar då och då. För det kan man ha ibland, även om man är 37 år, som Svante Roy!

Mulle-liknande filosofier om det goda livet

Det är ett smart grepp att låta Svante berätta ur sin synvinkel, hans Mulle-liknande filosofer om sin egen förträfflighet och arbetets fördärvlighet är otroligt komiska. Humorpoängerna fungerar för alla åldrar!
Raderna är korta, meningarna är lättfattliga, stilen stor och det här är en utmärkt börja läsa själv bok där man blir belönad med en bra och smart historia, med en överraskande vändning på slutet.

Pia Hagmar är en rutinerad författare - av både hästböcker och böcker med hästar i - och Svante Roy kommer att gå till historien som en av de roligaste ponnyfigurerna!

Svante Roy finns förresten på riktigt - och är med på foto både i boken och på bokens omslag. Annars är illustrationerna serieliknande teckningar som får ut det mesta av de komiska situationerna - som när Svante lurigt blinkar till den beundrande lillebror Kevin.

Om man vore ponny skulle man gnägga av lycka av ett så här roligt porträtt av en ponny-hjälte!

Antihjältar kan bli riktigt bra hjältar. Svante Roy  just är en sådan riktigt bra antihjälte!

Läs om fler populära Shettlandsponnyer i barnlitteraturen:

http://tidningenkulturen.se/index.php/litteratur-topp/litteraturkritik/21707-litteratur-ingrid-flygare-du-ar-for-liten-pytte-och-spring-fort-pytte

http://tidningenkulturen.se/index.php/reportage-mainmenu-37/kultur-mainmenu-136/18655-fran-en-moerk-och-stormig-natt-i-england-till-en-succeserie-i-sverige

Belinda Graham

FILM: Silence - Inkvisitionen utan Monty Python

"Nobody expects the Spanish Inquisition!"

                                 - Monty Python, 1970

Silence visar upp några av vår tids bästa skådespelare och är gjord av en av vår tids absolut bästa regissörer ... och filmen lyckas ändå klampa rätt in i det infekterade träsket "white saviour" problematik som varit extra mycket på tapeten på den senaste tiden. Utan att den vite huvudpersonen som kommit för att rädda folk i Japan lyckas rädda någon över huvudtaget - kanske inte ens sig själv.

Japanerna förvandlas till statister i sitt eget drama - historien om japans kristna - på samma sätt som hände indianerna i Dansar med vargar. Filmen är baserad på en japansk bok om japans kristna - och japans kristna hade förmodligen väntat sig en större och viktigare roll i filmen.

Problematiskt nog nämner man inte inkvisitionen i Europa - de två jesuit prästerna som glatt lämnar Europa hamnar istället i den japanska inkvisitionen, där de blir offer istället för förövare.

"Nobody expects the Spanish Inquisition!"

Den spanska inkvisitionen har för alltid blivit förknippad med en av Monty Pythons roligaste sketcher.

De drev ofta med religion, de goda herrarna, och The Life of Brian har några av de roligaste scener som gjorts --- som när tre korsfästa sjunger "Always look at the bright sight of life". (I Silence finns också en scen där tre korsfästa sjunger, men det är helt andra tongångar - och på latin med japansk uttal.)

Den verkliga inkvisitionen var inget man kunde skoja bort --- se den här grymma och våldsamma filmen och du kommer aldrig att se buddhister som fridsamma igen. Den japanska inkvisitionen verkar vara etter värre ...
och i Silence som utspelar sig på 1600-talet hade jag väntat mig åtminstone någon referens till den brutala inkvisition som höll på i Europa. Protestanterna (och andra "kättare"!) skulle hållas på sin plats.

I det här fallet är det faktiskt tvärtom mot i den klassiska sketchen:

We are expecting the Spanish Inquisition! Var tusan blev den av??!!!

Vi låtsas inte om den spanska inkvisitionen!

Men nej, här låtsas man inte om den inkvisition som utspelar sig i Europa och vad katolikerna har för sig där --- man följer bara lugnt med två jesuit präster som ska till Japan för att leta efter sin gamle läromästare som försvunnit spårlöst. Kan han verkligen ha konverterat till buddhismen? Rollen är som klippt och skuren för Liam Neeson som såg ut som lite av en buddistisk mystiker i båda Star Wars och Batman Begins. (fast erkännas bör att det inte finns mycket för Neeson att göra i den här filmen).

De två jesuitprästerna spelas av Adam Driver - också känd från Star Wars - och Andrew Garfield, han som en gång var The Amazing Spider Man.

Från Stora Varumärken till Stora Roller

Den allmänna meningen när det gäller rollval är: Om du någonsin vill bli sedd som en seriös skådespelare, ta då aldrig superhjälteroller eller roller i stora "franchises". Vare sig det gäller Marvel eller Star Wars. Men kors i taket - både Driver och Garfield har överlevt --- de båda ses som två av våra dagars bästa skådespelare, Driver har inte blivit av med sin indie cred. för att han är Kylo Ren i den nya Star Wars trilogin, Garfield har bara gått från klarhet till klarhet sedan han lämnade spindelnätet bakom sig. Han var överraskande bra som ensamstående far som tvivlar på systemet i 99 Homes och prisregnet haglade över huvudrollen som vapenvägrare i Hacksaw Ridge. Här får Garfields nya rollkaraktär tillfälle både att tvivla på systemet (fast det gäller det orättvisa religionssystemet och inte de orättvisa banksystemet) och dessutom spela en religiös person igen. Fast vapenvägraren i Hacksaw Ridge var betydligt tuffare än den ganska velige Fader Rodrigues.

The white savior has arrived!

Tystnad och tvivel

Hela Silence handlar om tvivel och Garfields huvudperson tvivlar ständigt. Varför är Han tyst? Varför bryr Han sig inte? Är vi så betydelselösa? Måste tron vara blind?

Hur ska man förbli stark i sin tro när ett hårt livs många prövningar aldrig får annat ackompanjemang än denna dånande tystnad? Är det rimligt att framhärda i denna tro också när den framkallar ännu mer av lidande, inte bara för en själv utan även för andra? Och är det alls försvarbart att aktivt bedriva omvändelseverksamhet i främmande trakter, där efterfrågan är obefintlig eftersom de infödda redan har sin egen tystnad att förbanna?

Frågorna hopar sig. Men inte svaren.

Och inkvisitionen i denna film är den japanska inkvisitionen, inte den spanska som pågick i Europa.

Mot mörkrets hjärta

De båda jestupräserna vill hitta sin mentor och läromästare och rentvå honom från det illvilliga rykte , som enligt ett rykte som de omöjligt kan hålla för sant har avfallit från katolicismen och helt anammat lokala seder och bruk: ett upplägg som i stora drag ser ut som en religiös omgestaltning av Joseph Conrads Mörkrets hjärta (och för all del Francis Ford Coppolas uppdaterade filmatisering Apocalypse Now). Det handlar om att i flera bemärkelser överskrida den egna civilisationens gränser och ge sig ett okänt territorium i våld med alla de risker det innebär.

De bägge munkarna Rodrigues och Garupe  spolas upp på södra Japans steniga stränder, som är allt annat än inbjudande. Vad som inte är klippor är gyttja, snårig vegetation och insekter. Här bor, visar det sig, några utomordentligt fattiga stackare som balanserar på gränsen till svältdöd. De har tidigare i hemlighet anslutit sig någon sorts kristendom, lockade av löftet om ett arbetsbefriat paradis efter livets många umbäranden, och tar tacksamt emot dessa båda kyrkliga sändebud som sina själasörjare. Men det fridsamma församlingslivet varar inte.

Det handlar egentligen om Mammon

Men till syvende och sist handlar det inte om religion, det handlar om ekonomi. Precis som i 99 Homes. Hur konstigt det än låter så är det alltid någon någonstans som tjänar pengar på det. vad det nu är.

Japanerna som Garfields karaktär träffar på befarar att missionärerna bara är steg ett i en erövringsplan - att allt egentligen handlar om handel. Och japanerna vill ha sina rikedomar för sig själva inte bli en koloni. Inte dela med sig. Till sist handlar de uteslutande med holländarna (kanske för att de inte verkar vara så kolonialistiskt lagda?) och bryr sig inte om de katolska spanjorerna och portugiserna. (En tanke: om portugiserna  även upptäckt japan 1492 - skulle japanerna också hetat indianer?)

Dialogerna mellan skurken som ligger bakom den japanska inkvisitionen och ser ut som Yoda i Star Wars och hjälten Garfields Rodrigues skulle ha kunnat ge svar på tal mycket bättre. Herregud, han har ju för tusan hakar Jesus som idol och Jesus om någon kunde jämt ge svar på tal! Om han inte hade varit upptagen med att vara Jesus hade han kunnat bli advokat, så bra var han på att vränga ord!

Skurk-Yoda förtjänar att få på moppe

Av någon anledning kommer skurken nästan-Yoda med massor av misogyna kommentarer som att det är ett helvete att älskas av en ful kvinna (och det ska vara en metafor för katolicismen? hur?) och det idiotiska är att en där gubben är så motbjudande ful på alla sätt och vis, och jag har aldrig sett en japans tjej eller kvinna eller tant som är annat än söt, fin, vacker, gullig ... Det finns helt enkelt inga fula kvinnor, det kunde gott den där fula och äckliga gubben få höra när han sjunker ihop som en pösmunk!

Och är inte poängen med Buddhismen att skönhet sitter inuti? Den där vackra själen som ska sväva runt i Nirvana eller nåt.

Och om pösmunken inte gillar kvinnor, kan han ju alltid bli katolsk präst. Då har han ju det problemet löst för alltid!

Ska man offra sig för något som inte syns?

Mycket i filen handlar om vad man kan offra för något som inte syns. På så sätt har Silence och Kungens val mycket gemensamt --- scenerna där boven (Yoda-japan eller tysk nazist) hotar huvudpersonen och säger att si och så många civila kommer att dö om du inte underkastar dig oss är i stort sett likadana. men där den norske kungen är moralsikt ståndaktigt och är redo att offra allt för något som inte syns - nämligen rätten till demokrati - är den här jesuitprästen bara velig.

Idag anges japans religionsfrihet som blandad av shintoism (lita på sina förfäders andar) buddism och kristendom! Procenttalen varierar, men när det är jul är 100 procent kristna!

Det där skulle den där jesuitprästen ha påpekat:

"Ni kanske inte vill ha Jesus, men vid gud, ni komme att älska vårt helgon Santa Claus - han gör verkligen underverk för ekonomin!"

Läs även om Andrew Garfield i Hacksaw Ridge:

Läs även om japans kristna, kakure-kirishitan:
http://tidningenkulturen.se/index.php/ovrigt-kat/ovrigt-kat-15/ovrigt-kat-18/20409-japans-gomda-kristna-kakure-kirishitan

BG

Gå upp och pröva dina vingar - Svensk filmhistorias mest högtflygande filmer!

Gå upp och pröva dina vingar specialskrevs av Lasse Dahlquist för filmen Örnungar och uppfördes av Alice Babs och Lasse dahlquist, barnskådespelaren "Kajan" och hela ensemblem. Än idag är sången en omtyckt allsång!

Gå upp och pröva dina vingar - Svensk filmhistorias mest högtflygande filmer!


"Gå upp och pröva dina vingar" sjunger Alice Babs och Lasse Dahlqvist i filmen Örnungar, svensk filmhistorias hitintills enda film som handlar om segelflygning. Flygfilmer i allmänhet verkar vara förutbestämda att finnas i varje lands filmkatalog och att bli stora publikframgångar - speciellt om de går upp på bio "i rätt tid".

Varje land behöver sin högtflygande mytologi

Top Gun med Tom Cruise kom under det kalla kriget på 1980-talet och visade att amerikanska grabbar var att räkna med - dessutom finns ett par obligatoriska kärlekshistorier med och traumat när en i gänget dör, vilket verkar vara det förutbestämda ödet för "bäste vännen" i många amerikanska mainstremfilmer. I Japan är en av de mest älskade filmerna någonsin The Eternal Zero - en film som fått sitt namn efter det mest populära och fruktade japanska planet under det andra världskriget, Zero. Vänskapen står i centrum när några offrar sig och andra överlever och får det hårda och ofta otacksamma jobbet att bygga upp landet igen, efter att kriget är förlorat.

Varje nation verkar behöva sin flygarfilmer. Patriotism och kamratskap, ofta manligt kamratskap står i fokus.

Gula Divisionen är svensk films största flygfilm genom tiderna - oerhört påkostad, i färg och med briljanta stunts, alla utförda "på riktigt". denna film har pfta kallats för Sveiges Top Gun för att understyka dess storslagenhet ochbeetydelse - men detta är något anakronistiskt eftersom Gula Divisionen gjordes långt innan Top Gun. Flygscenerna är halsbrytande och gör intryck även idag, speciellt det stunt som innebär en farlig flygning under en av Stockholms broar. Man får komma ihåg att detta är gjort innan CGI-intåget i filmvärleden --- allt vi ser i filmen har utförsts "på rikgit".

Första Divisionen - Flygarnas nationalepos

den första stora flygfilmen i Svetige var Första Divisionen. Här talar mani nte om Sveiges svar på Top Gun, det här är snarare sveriges svar på Citizen Kane. Det är Hasse Ekman var bara i 20'rs åldern (närmare bestämt 26) och det här var hans första stora film där han var ansvarig för allt: manus, regi och en av huvudrollerna. Filmen blev tokhyllad och vann de finaste priserna en film kunde vinna, ett av dem delas bara ut en gång under en livstid. Så vid 26 åårs ålder hade Hasse Ekman vunnit det mesta som gick att vinna. Även sednare skulle han komma at leverera mästerverk, inom olika genrer som till expempel Kungliga Patrasket, Jazzgossen, fcika med hyacinter, sjunde himlen och Gabrielle, men få filmer blev så hyllade som Första Divisionen. Det är en mycket välgjord film - men framför allt låg den helt rätt i tiden. Det anses vara en modigt gjord film, efrersom den kom under andra världkskriget, inte efteråt (till skillnad från många andra krigsfilmer).

En av de stora rollerna i filmen innehas av Stieg Järrel som ansåg att hans roll som flygare i Frösta Divisionen var en av hans karriärs 3 bästa rolltolkningar. De andra  två bsäta rollerna på topplkistan är den komiska huuvdrollen i Hassa Ekmasn Lilla Märta och den obehagliga rollen som latinläraren Caligula i Alf Sjöbergs Hets. Idag kopplar man ofta ihop Järrel med hans komiska roller, det är intresant att se honom i en roll där han är både seriös och rolig på en och samma gång.

Andra världskriget: Sveriges beredskap är god!

Filmen är gjord 1941 och har mycket välgjorda och ralistiska flygscener - ute i Europa rasade andra världskriget och det här är en modigt gjord film som vill visa att svensk beredskap är god. Andan är patriotisk och under ett annat årtionde hade Första Divisionen förmodligen sett helt annorlunda ut - eller kanske inte ens blviit gjord? Film har en vikgit roll i ett lands beredskap och mentala självkänsla och Första Divisionen uppfyllde drömmarna med råge.

Det svenska flygvapnet såg det som sin "reklamfilm" och ställde upp på vad som än behövdes till filmen. Första divisionen handlar om ett B 5-division, och spelades delvis in på flygflottiljerna Jämtlands flygflottilj (F 4) och Västgöta flygflottilj (F 6).


Hasse Ekman har själv sagt att han ville göra en film och karlar, rikgita karlakarlar och manlig vänskap, och det har han lyckats med. Det finns någon obligatorisk kärlekshistira inpetad, men den är udnerårdnad filmens sotra "kärlekshistiora" mannarnas lojalitet mot varandra. Alla är modiga män och alla är villiga att offra livet för att rädda varndra. Bydkspaet är kamratskap, kamratskap kamratskap.

Mod eller dumdristighet?

Idag undrar man varför en hel del av mannarna dör eunder handlingens gång, några olyckor har ingträfat innan filmen börjar och några inträffar under filmens gång, Svige är ju inte ens med i kriget. Är de inte är dumdristiga istället för modiga?. Klaralr de inte ens av att överleva övningar hur ska de då vlerleva ett krig? Offerviljan för varandra och kamratskapet ...  betonas gång på gång. Är det inte bättre att alla försöker överleva istället för att alla nobelt försöker offra sig för varandra?
För folk som kmmmer från länder som var med i kriget och som har anhörgia som fick offra sig på rikgitt, verkar detta patrpotiska kamratskapssnack mest löjligt. Kunde flygarna inte ens överleva i fredstider, vad hade de då att komma med i krigstider?

Från fru till änka

En av de konstisgaste scenerna i Första Divisionen är när Stig Järrels karaktär håller ett föredrag för en ung kvinna, utan att en enda gång bli emotsagd, och förolämnar henne för at hon är väluptbildad, kan flera spårk (ja, behövs inte det i ett framtida Europa?) och har jobb och kariär. För det är inte fint, vad som är fint är att ge upp allt och satsa på att bli hustru, att bli flygarhustru. (och sedan flygaränka).

I The Eternal Zero, en modern flygfilm som handlar om andra världskriget (gjort i ett land som faiktiskt var med) har offervilja bytts ut mot en vilja att överleva och komma hem till familjen igen, ett budkspa som passar 2010_talets publik bättre.


Musiken i Första Divisionen innehåller många "klassiker", bland annat den sång som blev flygarnas egen "nationalsång" - "Att flyga är att leva" med musik av kompositören: Lars-Erik Larsson och text: Hasse Ekman, uppfördes av manskör och med i filmen, liksom "Rollasången" (Vi rulla, vi rulla) och den gamla "Kavaljersvisa från Värmland" (Det gör detsamma vart du kommer när du dör) med text av Sten Selander och sång av Gunnar Sjöberg.

Gula divisionen - Flyg i färg!

 Gula divisionen - Sveriges "Top Gun" 

Gula divisionen kan skryta med de bästa flygscenerna i svensk filmhistoria - och filmen har blivit liknad vid Top Gun avlyriska filmkritiekr för att understyka riktigt hur storslagna, påkostade och maffiga flygscenerna är. Dock är detta ett något anakronistiskt beröm, eftersom Gula divisionen kom 1954  och Top Gun på 1980-talet. Gula divisionen kan lltstå inte vara sveies svar på Top Gun, snarare är det väl Top Gun som är Sveriges svar på Gula divuisonen?!

Titeln Gula divisionen låter lie missvisande som en uppföjare till Förta Divisionen - men det är det intealls.
Gula divisonen är helt och håller sin egen film. Och   til skcillnad från Första divisonen det är inte en 100%ig Hasse Ekman film (vilket rbukar innebära manus, regi och en stor roll av Hasse Ekman). I Gula Divisionen har Hasse Ekman onekligen den störasta rollen (de andra högsflygande  huvudrollerna inehas av Dan Ekborg och Sven Lindberg) men regi är av Stil Olin och manuset är skapat av Stig Olin och lars Widding - baserad på Lars Widdings populära roman.

Det som Gula divisionen har gemensamt med Första divisionen är kamratskapet mellan flygarna som är A och O genom hela filmen. Allt annat, inklusive flygarnas äktenskap och flickvänner, är sekundärt. Det är kamratskapet som verkligen räknas. Men här är man inte längre säker på det där att det allra finaste är att bara vara hustru, och då flygarhustru. 

Hasse Ekmans karaktär har en fru som är firad skådespelerska. Hans bäste vän och "wing man" spelas av Sven Lindberg. När Lindbergs karaktär säger till sin flickvän att han då aldrig skulle gå med på att hans fru stod och visade upp sig på det där sättet (fruar ska vara fruar och inte ha karriär) verkar det inte som om flickvännen är med på noterna. Hon ser snarare misstänksam ut mot sin pojkvän och hans inställning. Hon har ett jobb som bibliotekarie och det tycker hon om och vill fortsätta med. on är inte beredd att ge upp allt för att bli "flygarhustru". När det visar sig att flickvännen har ett förflutet (med Hasse Ekmans karaktär som älskare) får den unge löjtnanten rannsaka sig själv och inse att han inte kan begära orimliga saker av sin fästmö - som att hon inte får ha ett liv, eller får eller ha haft ett liv, innan hon mötte honom. Anne-Marie Gyllenspets har filmens största kvinnliga huvudroll och det är intressant att man tar hennes rollkaraktär tillräckligt mycket på allvar för att visa hur glad hon är på sin arbetsplats, biblioteket, och inte bara visar henne som gäst på pojkvännens arbetsplats, flygfältet.

Filmens hjärta, utan piedestaler

En sidohandling är en ung kärlekshistoria där de två älskade spelas av Dan Ekborg och Mona Malmsom båda är i bljran av sina ilustra skådespelarkarriärr. Det här är en handlingstråd som

, de två sätter inte varandra på piedestal och han pratar inte heller om kamratskap hela tiden. Han är bara orolig för att hans eget förflutna ska lomma fram och att han då ska bli utesluten från kamratskapet ... malms karaktär fungerar som terapeft och sjäasröjare och får homom på rätt köl igen. Givetvis bryr sig itne kameraterna om hans förflutan eller hans släkt det är här och nu och livet i luften som räknas!

Efter allt prat om manligt kamratskap börljar man undra var kvinnorna i vensk flygfilm finns - förutom som tacksamma flygarhustrus och terapeutiska flickvänner, Har de ingen plats i karmratskapen?


Så vit som en snö som handlre om en kvinnlig flygare är snarae än soloflygning än en uppvisning i kamratskap.

Örnungar - Allsång och kamratskap och segelflygning


Men det finns undarntag. Filmen Örnungar - som ofta brukar kallas Gå upp och pröva dina vingar, på grund av den omöttligt populra allsångslåten som är påopulär än idag - handlar om en kvinnlig flygare som får en del i kamratskap och gemenskap. Ja, faktsitk mer än en ... men man är mest fokuserad på Alice Babs rollkaraktär. Hon går från ett liv med fester,drinkar och nattsudd (där hon sjugner den populära låten Cocktailswing) till ett liv med tidigara morgnar och tidigt i säng för att utsövd ta ity med dagens flygträning eller flygprov. Hennes nästan-pjkevän och gamla vänner förstår inte vad som hänt henne ---- men de som vågar sig ut till flygfältet där det segelflyggs, en kille och en tjej, blir snabbt bitna segelflygare de med. Alla blir upptagna i kamratskapen. Här är vi du och kamrat med varandra, förkunnar barnskpådepelaren Kajan i en lilgammal replik och även chefen för selgflyget, spelad av Lasse Dahlwqvist i sin karriärs mest framgågnsrika filmroll, är du och kamrat med alla.

När det är dags för något speciellt eevent oh man ska rösta fram deltagare är man npoga med att rösta fram kamrat-tjejerna också, så att de inte blir bortglölmda.


Segelflygning verkar på det hela taget vara det mest jämstaällda och jämlika man kan hålla på med och alla blir bättrre människor av att hålla på med segelflygning.


ALice Babs gjorde sina egna flygscener

Tilläggas bör att måpnga skåedeplelar som varit med i flygfilmer har själva blivit "flygbitna" på kuppen. Hasse Ekman sa redan när han ingtrevjuades om Första Divisonen att han ville bli pilot på rikgit och ta flygsecrifikat - men det fick han inte under filmen. Det var för farligt och man kunde inte kosta på sig att bli av med filmens huvudrollsinnhavare och regissöer. Någon annan fick flyga i filmen i hans ställe och även senare blev det aldrig bågot av Hasse Ekmans flygardrömmar.


Alice Babs däremot utförde sina egna stunts och flygarscener i Örnungar - förutom alla sångnumemr! - och hon tog även segelfygarsertifikat. Alice Babs lyckliga miner när hon är uppe och prövar sina vingar är inte skådespeleri - hon är "flygbiten" på riktigt!


Det är faktiskt ovanligt med flygfilm som på något sätt inte är kopplat till flygvapnet, patriotismen, mandom och morske män, stora krig eller krigsberedskap. Örnungar är snarast undantaget som bekväftar regenln.

BG