Framgångståget tuffar alltjämt på för Miss Marple
Vill du skriva en succé, verkar det vara en smart idé att satsa på tåg! Många framgångsrika thrillers och deckare genom tiderna, både när det gäller filmer och böcker, har haft något med tåg att göra. Två av Agatha Christies mest älskade klassiker genom tiderna har tåganknytning - Mordet på Orientexpressenmed Hercule Poirot och 4:50 från Paddington med Miss Marple.
4:50 från Paddington är också en framgångsrik mix av deckare och romance - men än idag diskuterar fans på olika sajter vem Lucy egentligen väljer till sist.
Agatha Christie
4:50 från Paddington
4:50 från Paddington
ISBN: 9789187441776
Översättare: Helen Ljungmark
Förlag: Bookmark Förlag
Översättare: Helen Ljungmark
Förlag: Bookmark Förlag
Paula Hawkins som har skrivit The Girl on the Train Foto Belinda Graham
De svenska läsarna har röstat. 4:50 från Paddington blev läsarnas val. Detta är, enligt den svenska publiken, den bästa Agatha Christie romanen någonsin. Svenskarna älskar uppenbarligen Miss Marple. Till och med ännu mer än vad engelsmännen gör. De mest populära Agatha Christie deckarna i den brittiska omröstningen blev det berömda fallet Mordet på Orientexpressen och öde-ö-thrillern Och så var det ingen kvar. Som varken har Hercule Poirot eller Miss Marple i sig.
Nu kan Miss Marples mest kända äventyr avnjutas i utsökt nyöversättning med vackert retro omslag från Bookmark förlag. I samma jubileums serie finns även Och så var det ingen kvar och Mordet på Orientexpressen. Bookmark firar 125-Agatha Christie jubileet med besked och lanserar nio nyöversatta böcker. Tro mig, Agatha Christie har aldrig varit så bra på svenska. För första gången är böckerna så roliga som de är i original (en stor eloge till Helen Ljungmark). Hercule Poirot är faktiskt rolig i original. Även Miss Marple. Nu framgår detta tydligt.
En pionjär bland deckare
Agatha Christie var en pionjär på många områden - en modern äventyrare och den första kvinnan i Storbritannien som lärde sig surfa - men det mest banbrytande arvet är att efter Agatha Christie är det helt naturligt att en kvinna idag kan satsa på att skriva deckare utan att gömma sig bakom en pseudonym eller att en kvinnlig litterär karaktär kan ha ambitionen att bli deckare och till exempel starta The No 1 Ladies' Detective Agency.
Det är talande att just Paddington blev den populäraste deckaren i Sverige - Miss Marple verkar vara väldigt folkkär i Sverige. Den stickande gamla damens hobby är också enormt trendig igen.
Agatha Christie baserade Miss Marple delvis på sin egen mormor, eftersom mormor hade en benägenhet, precis som Miss Marple, att alltid tro det värsta om folk. Det verkar som bra grogrund för en deckarförfattare. Tror du det allra bästa om folk kommer du aldrig på några mörka hemligheter.
Var finns Miss Marple idag?
I dagens deckarlitteratur är det svårt att hitta arvtagare till Miss Marple.
Visst, när Precious Ramotswe i Damernas Detektivbyrå presenterar sig som detektiv säger män ofta "Aha - just like Missis Marple!! (japp, de missar att hon var en Miss). Men Precious är inte Marple - hon har Miss Marples raka motsats. Precious tror alltid det bästa om folk, och i den bästa av världar behöver man inte ens straffa folk, det räcker med en tillsägning "och gör inte om det där!" och så är allt bra igen. Alexander Mc Call Smith har själv sagt när han besökte Bokmässan i Göteborg för några år sedan, att det är för att Precious har en generös kristen tro - man ska förlåta och vända andra kinden till och ge folk nya chanser - men han är inte själv övertygad om att hennes metod modellerad på att släppa iväg folk med en lätt tillrättavisning, modellerad på "gå, och synda inte mer!" alltid skulle vara tillämpbar i verkliga livet. Men det är en vacker tanke, och det fungerar i alla fall i böckernas Botswana.
Visst, när Precious Ramotswe i Damernas Detektivbyrå presenterar sig som detektiv säger män ofta "Aha - just like Missis Marple!! (japp, de missar att hon var en Miss). Men Precious är inte Marple - hon har Miss Marples raka motsats. Precious tror alltid det bästa om folk, och i den bästa av världar behöver man inte ens straffa folk, det räcker med en tillsägning "och gör inte om det där!" och så är allt bra igen. Alexander Mc Call Smith har själv sagt när han besökte Bokmässan i Göteborg för några år sedan, att det är för att Precious har en generös kristen tro - man ska förlåta och vända andra kinden till och ge folk nya chanser - men han är inte själv övertygad om att hennes metod modellerad på att släppa iväg folk med en lätt tillrättavisning, modellerad på "gå, och synda inte mer!" alltid skulle vara tillämpbar i verkliga livet. Men det är en vacker tanke, och det fungerar i alla fall i böckernas Botswana.
Kvinnan på tåget - nya tåg, nya mord
En annan modern deckarförfattare som inspirerats av Miss Marple och tågtemat i 4:50 från Paddington är Paula Hawkins som haft enorma framgångar med Kvinnan på tåget. Hon ville också att hennes passagerare skulle bevittna ett brott när hon åker med kollektivtrafiken, precis som Mrs Elspeth McGillicuddy, en av huvudpersonerna i 4:50 från Paddington.
- Men tåget som jag brukade åka med, det är egentligen "underground" men en bit går det "overground", och det fick jämt stopp på samma sträcka på grund av trafiken, och då tittade jag på människorna i husen och då tänkte jag - där har jag lösningen på problemet! berättar Paula Hawkins.
Många filmiska tåg har lämnat stationen
Någon annan som gillade Agatha Christie och tåg var Hitchcock. Många klassiska Hitchcock scener utspelar sig på tåg.
4:50 från Paddington har också filmats många gånger. En tidig version från 1961, i regi av George Pollock och med Margaret Rutherford som Miss Marple, hade titeln Murder, She Said. Filmen upplevs som mycket lättsam och komisk, mycket tack vare den numera klassiska filmmusiken av Ron Goodwin. I den här versionen bevittnar Miss Marple själv brottet (inte hennes väninna Mrs McGillicuddy) och hon löser också själv allt, utan hjälp av Lucy Eyelesbarrow. Man skulle kunna säga att Rutherford fått Miss Marples roll utökad till att omfatta tre roller.
4:50 från Paddington har också blivit en framgångsrik fransk film – 2008 regisserade Pascal Thomas Le crime est notre affaire – titeln är tagen från den franska översättningen av Par i brott (Partners in Crime) och har franska versioner av Tommy och Tuppence, istället för Miss Marple, i huvudrollerna. Fast handlingen är obestridligen det framgångsrika tågmysteriet från 4:50 från Paddington.
Lucy - ett hembiträde med huvudet på skaft
En senare filmversion av ITV med Geraldine Mc Ewan som Miss Marple ligger närmare originalet. Miss Marple löser här inte allt själv, vilket hon gjorde i Margaret Rutherfords gestalt, utan hon skickar in Lucy Eyelesbarrow till brottsplatsen för att snoka runt. Lucy är snygg, välutbildad och effektiv - hon bryter mot alla förutfattade meningar (och vanliga skildringar i böcker och filmer) om hur en "hemhjälp" ska vara. Rädda damer som skriker i högan sky så fort de ser ett mordoffer. Lucy är gjord av hårdare virke.
Hur väljer Lucy?
4:50 från Paddington är också en framgångsrik mix av deckare och romance - men än idag diskuterar fans på olika sajter vem Lucy egentligen väljer till sist.
Slutrepliken som Agatha Christie levererar är Miss Marples. Hon påpekar att hon inte behöver förklara hur Lucy kommer att välja eftersom det är uppenbart. Deckarfans genom tiderna anser tydligen inte att valet är lika uppenbart som Miss Marple påstår att det är.
För att elda på spekulationerna ytterligare om Lucys "val": det är faktiskt möjligt att hon inte väljer mellan de olika snyggingarna i dramat, hon kanske väljer att vara singel. Som Miss Marple.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.