White House Down - Det är dags att rädda världen - igen!

 

 

 

Det finns bara en sak att hoppas på när den amerikanska manligheten och den traditionella hjältestatusen är hotad: Att man ensam ska få rensa en stor byggnad från terrorister och på så sätt bevisa sitt värde för världen i allmänhet och för familjen i synnerhet.


Det fungerade för John McClane i Die Hard, det fungerar för John Cale i White House Down – och liksom i Independence Day låter Roland Emmerich än en gång Vita Huset explodera.

 

 

John Cale är i inledningen av filmen White House Down ingens hjälte. Han har kommit hem från kriget till en svajig arbetsmarknad, han är frånskild med delad vårdnad om en dotter, Emily Cale (Joey King), som brukade avguda sin pappa, men som förpubertal, brådmogen 11-åring har hon nu en ny hjälte: presidenten. Pappa är bara hopplös, missar talangjakten där hon viftar med flaggor, och förtjänar inte ens att kallas “Dad”, hon kallar honom “John” när hon ens pratar med honom över huvud taget.

John Cale bestämmer sig för att muta dottern för att komma tillbaka i hennes “good books”. Han ska minsann söka jobb som presidentens livvakt! Kan han inte själv få vara dotterns hjälte, kan han åtminstone jobba för hennes hjälte, säger han utan att dra på munnen. Men han får inte jobbet.

Den andra mutan verkar gå bättre: en guidad rundtur i Vita Huset för far och dotter, tillsammans med en massa andra turister. Dottern svarar besserwisseraktigt på alla frågor guiden ställer till gruppen, fadern undrar lite försiktigt om hon är mobbad i skolan, hon fnyser föraktfullt … och så invaderas Vita Huset av terrorister! De flesta turisterna tas som gisslan, men inte John Cale.

Alla säkerhetsvakter skjuts av mycket effektivt och John Cale måste själv skydda presidenten. Han är den enda överlevande livvakten (och han fick inte ens jobbet som livvakt).

Emily Cale undkommer också terroristerna och hennes reaktion är att filma alla terroristerna och lägga upp det på sin videoblogg - eller youtubekanal som hon hellre kallar det eftersom “nobody sais blog anymore”.

Först är det svårt att se skillnad på alla livvakter och säkerhetsvakter och ministrar, talare, politiker, presidenter och vice presidenter --- alla har snygga, dyra, mörka kostymer på sig vare sig de är vakter eller politiker. Och vita skjortor.

Däremot har terroristerna blå skjortor eller blå overaller. Det hela ser ut som ett krig mellan överklass och underklass “white collar” och “blue collar” som det kallas på amerikanska. “Blue collar” laget inleder slaget genom att spränga en städvagn full med grejor mitt i Vita Huset, så att den centrala delen av Vita Huset kollapsar.

En annan sektion i “blue collar” laget är utklädda till elektriker som ska fixa hemmabiografen.

Efter ett tag utkristalliserar det sig vem som är vem och vad de vill --- och omvärlden får veta det tack vare Emily Cale och hennes flitiga mobilfilmande.

Under tiden räddar John Cale presidenten och han blir återigen dotterns hjälte och han får jobbet som han nekades i början av filmen - och förmodligen tjejen som nekade honom jobbet också.

Allt han inte får är halva kungariket, men som sagt, USA är ju ingen monarki.

Som actionfilm är White House Down ett gediget arbete - en Die Hard för 2010-talet. Medan många satsar på billiga skämt och actionkomedi vågar White House Down vara allvarlig - när folk dör är det på riktigt. Och när det ibland sägs något roligt är det inte tillkämpat.

Vem som ligger bakom planen iWhite House Down ligger som en röd liten deckartråd genom hela filmen.

Och terroristerna är givetvis inte terrorister och inte heller ute efter pengar. Motiven är både dunkla och invecklade och budskapet på slutet är “fred i hela världen“. Fast det har krävts väldigt våldsamma metoder och många stora explosioner för att komma till en fredlig lösning.

 

Titel: White House Down
Regi: Roland Emmerich
Medverkande: Channing Tatum, Jamie Foxx, Maggie Gyllenhaal, Jason Clarke, Richard Jenkins, Joey King, James Woods, Nicolas Wright, Jimmi Simpson, Michael Murphy, Rachelle Lefevre, Lance Reddick m.fl. USA, 2013
DVD, Universal Sony Pictures Home Entertainment