Britt G.Hallqvist - en allkonstnär fyller 100!

Britt G. Hallqvists storhet: att se det fantastiska i det lilla

En allkonstnär i LundBritt G. Hallqvist
Små saker - Dikter, sånger och verser
Bonnier Carlsén

Små saker är en ny antologi med ett fint, representativt urval av dikter, sånger och verser av Britt G. Hallqvist.
Ordet “allkonstnär” har blivit slitet, men det är ett epitet som passar perfekt på Britt Gerda Hallqvist. Barnboksförfattare, barnboksöversättare, älskad psalmdiktare. Författare av barnverser och vuxenlyrik och översättare av opera.
Född 1914 i Umeå, men de flesta kopplar ihop Britt G. Hallqvist med Lund, där hon bodde större delen av sitt liv. Hon hade stark språkkänsla redan som barn och skrev gärna dikter och historier och tävlade med bästa vännen Annie om vem som kunde stå längst på en grindstolpe och hålla föredrag … ! Allkonstnär, som sagt!
Men Britt G. Hallqvist har blivit mest känd för sin insats för barnlitteraturen, även om hon skrev mycket annat. Hon fick ofta frågan “Varför skriver du barnböcker?” och svarade “Därför att det är roligt!”. Hon påpekade också att hon trots att hon kunde vara glömsk alltid mindes hur det var att vara liten.
Från nonsens till allvar
Diktningen är en avvägning mellan nonsensvers, lekfullhet och djupaste allvar. Fortfarande idag är “Var bor du lilla råtta?” lika rolig och älskad som när det var en alldeles ny barnvisa. Britt måste ha småskrattat när hon skrev den! Och minnet hur det är att vara liten och ligga och filosofera över livets allvar skiner igenom i “En sort för sig”. Ett barn undrar om katten vet att människorna är människor eller om katten tror att de bara är väldigt konstiga katter … Med tanke på hur ofta djur förmänskligas, är det kanske inte konstigt om djur skulle vilja göra samma sak fast tvärtom!
Månskenslek på gatan i engelsk klassiker
“Månskenskväll” påminner om en engelsk barnkammarvisa (några noter finns dock inte med till denna dikt). Den engelska visan går: “Boys and girls come out to play, the moonlight shines as bright as day …”
Britt G Hallqvist diktade:
Smit ut och lek,
smit ut och lek ett slag!
Det är så ljust
som om det vore dag.

Hör någon visslar!
Hör ett ugglerop!
Kom ut och lek i månsken allihop!
Kom ut och lek,
ligg inte kvar i säng!
Kom ut och lek
en månskenslek på äng!
Hör någon visslar!
Hör ett ugglerop!
Kom ut och lek i månsken allihop!
I den engelska barnvisan springer barnen ut och leker, inte på en äng, utan på gatan, eftersom det är så ljust i månskenet att deras vanliga “lektimme“ blivit förlängd. Gatorna var avstängda för fordon och vikta för barns lek på kvällarna, sedan en lag som gick igenom 1938: ”the Street Playgrounds bill“. I ett industrialiserat, urbaniserat land, finns det inte så många ängar att leka på.
Olika illustratörer för möss och människor
Illustrationerna i Små saker är gjorda av många olika kända svenska barnboksillustratörer. Ibland känns bilderna mer statiska än Britt G Hallqvists mycket rörliga verser - som den röriga Var bor du lilla råtta med 72 busiga musbarn. På bilden sitter 20 musbarn fint, medan frun Lovisa står vid spisen och serverar gubben som sitter i en stol och äter, på illustrationen av Mati Lepp. Det är inte riktigit så man tänker sig det smått anarkistiska nonsenskaos som beskrivs i visan.
“Månskenskväll” går nästan helt i blåtoner, av Marit Törnqvist, vilket gör att dikten får ett extra lager av vemod och sorg, istället för av bus och uppror.
Svart text på blå bakgrund är också lite svårläst.
Nya dimensioner i bilderna
Ibland ger illustrationerna en annan dimension. Tord Nygrens sömndruckna barn, med nappen i mun, lyssnar på musik, någonstans i ett drömland mellan att vara vaken och att somna på riktigt. Barnet har röd pyjamas, och en varm nalle och allt i fantasivärlden runtom honom är blått, med små gula toner. Dikterna på uppslaget är “Jag blir trött men inte du” och “Guds lille fattige son“. Bilderna behövs inte laddas med extra religiös symbolik och ett Jesusbarn, för det finns redan i dikterna.
Dags för en tupplur
Avslutningen på antologin är dikten “Vem krafsade på dörren?”,med en passande illustration av Lena Andersson där katten och hunden och till och med tuppen får krypa ner i sängen, för att inte vara mörkrädda. Färgen på den mossgröna rullgardinen går igen i ekollonlampan och mattan, och gardinen är lagom upphissad för att man ska kunna se mörkret därute som plötsligt inte alls är hotfullt utan bara mysigt. Någon väckarklocka behövs inte, när tuppen kommit in för att ta en tupplur!

Belinda Graham