BOK: Ingen surf - Ett tidsdokument om vår längtan efter lugn och ro

Titel: Ingen surf. Handbok i nedkoppling. 

Författare: Jonas Gren

Antal sidor: 220

Utgivningsdatum: 2025-09-09

Förlag: Weyler Förlag
ISBN: 9789127188419


Digital detox är det nya svarta. Tål vi att vara uppkopplade 24/7? Är vi och våra hjärnor designade för detta? Jonas Gren har valt att leva en del av sitt liv utan surf, sju kilometer från uppkoppling, han åker till sin arbetsplats där han kan skriva, tänka, skapa i lugn och ro, utan att bli distraherad. Att ha en smartphone i fickan beskriver Jonas Gren som att ha tillgång till en fickplunta ... Hur ska man bli nykter, tänka nyktert, när man ständigt har tillgång till sin egen personliga drog? Jonas Gren gör en intelligent koppling till de mystiska grå männen i Michael Endes Momo, de där grå männen som äter upp allas tid, och ingen förstår vart tiden tar vägen.

Jonas Gren är inte emot internet. Han har internet hemma och förstår att det är bekvämt och fullt av möjligheter. Allt finns en knapptryckning bort, från banken till matkassen. Så vanebildande. Så bekvämt. Så praktiskt. Eller? 

Vi blir också sårbara, eftersom vi litar på att allt ska fungera hela tiden. Vad händer om mobilmasten slås ut? Om swish hackas? Om litiumbatterierna i mobilen börjar brinna när vi ska gå på flygplanet och vi inte kan visa upp våra biljetter? Om det blir storm, om det inte finns någon täckning, om kriget kommer ... och så vidare. Det kan vara bra att öva sig att använda kontanter och att ha biljetter på ett plastkort (Västtrafiks till exempel) eller en papperslapp. Som inte laddar ur sig i rekordfart så fort det blir kallt.

Boken handlar om Jonas Grens eget liv, egna val, men också om att vårt kollektiva beroende inte bara är ett stressproblem (eller ett psykisk ohälsa problem) för individen, det är också ett övergripande problem för hela samhället. Det borde vara möjligt att välja bort smartphone - men istället verkar den bli mer och mer obligatorisk. Man ska till exempel ha en smartphone för att signera med BankID att man fått ett brev. Förr fick man papperslapp i lådan om stort brev att hämta. Hur hittar man parkering och betalar utan smartphone? Och när du swishar, vet du om utifall det går till parkeringsbolaget eller till en kriminell organisation som tapetserat över QR-koderna med sina egna? (True story. Precis sänt i nyhetsprogrammet Rapport.)

För femton år sedan var det så mycket som var nytt, coolt, lockande. Nu har det blivit normalt att erkänna att man fastnar i internets lockelser, i det eviga scrollandet som lovar lite lättsam avkoppling och som snabbt äter upp timmar av din tid. För alla vet ju att  ”sociala medier” egentligen är asociala medier som är designade inte för konsumenternas välmåga utan för att så många som möjligt ska fastna i flödet så länge som möjligt.

Det är viktigt att tänka på skillnaden mellan skärmtid och surf. Jonas Gren arbetar också vid en skärm, precis som så många andra, men utan surf som distraherar. Flera internationella författare, vare sig de skriver prisvinnande finlitteratur eller populär fantasy eller romance eller historiska romaner med drakar på omslaget, har berättat att de skriver på en dator som inte har uppkoppling. Alltså: de skriver egentligen på en lyxig, dyr skrivmaskin som ser ut som en dator. Annars finns för många lockelser. Man fastnar i annat.

Det finns så klart fördelar med att vara uppkopplad när man skriver. Om man vill veta direkt hur lång världens längsta baguette är, så är det bara att slå upp det direkt. Jonas Gren väljer istället att markera baguette-avsnittet i gult, och så får han fylla i rätt fakta sedan.

Jonas Gren har själv motstridiga känslor inför det uppkopplade tillståndet. Det finns 152 avsnitt som alla är olika långa, från några rader till några sidor, och man varvar mellan djuplodande reportage och korta nästan poetiska tankepassager. Han kommer fram till att han trivs med att vara uppkopplad ibland, men inte alltid, och inte överallt. 

Han byter ut sin fickdator mot en knapptelefon, en Nokia 3310, och det vore intressant att få reda på hur det blir med uppkopplingen där när mobilmasterna släcks ner - knapptelefoner som går på 2G, 3G och 4G har redan blivit obrukbara (beroende på vilken leverantör av surf du har) även om du köpte dem nyss, på årets Black Friday.

Tvånget att köpa fler, nyare prylar som tär på miljön finns kvar. Och de drar mer och mer energi med sitt AI-sökande, vilket också tär på miljön. Nya servrar, nya solcellsparker, aldrig är det nog.

Författaren strävar efter eftertanke, ro, lite nedkoppling, inte mot starkare strukturell tvångsuppkoppling. Det här är ett intressant tidsdokument. Vart är vi på väg?

Förresten. Läste ett reportage i The Guardian som handlade om sömnsvårigheter. Bästa tipset, sa någon, var att lämna telefonen på nedervåningen (vilket i och för sig kräver att man har en nedervåning) så hen inte kunde kolla upp saker på natten, när hen egentligen borde sova. Jag läste den här artikeln när jag borde ha sovit. Så klart. Att veta att man borde lägga bort skärmen och koppla av är en sak - att göra det är en annan. Det finns ju så många intressanta böcker att ladda ner ... 

BOK: Sagor om Tomtebobarnen - Förtrollande och tidlöst när Elsa Beskows älskade karaktärer gör comeback

Titel: Sagor om Tomtebobarnen

Författare: Kristina Sigunsdotter
Illustratör: Maria Löfgren

Serie: Tomteboskogen (del 1)
Antal sidor: 100

Utgivningsdatum: 2025-11-04

Förlag: Bonnier Carlsen

ISBN: 9789179812805

Bröderna Tusse, Truls och Pär är tillbaka, tillsammans med sin syster Kajsa. Ja, Elsa Beskows berömda  Tomtebobarnen har gjort comeback och Sveriges genom tidernas mest berömda flugsvampsimpersonatörer är redo att ta landet med storm. Gör er redo att ännu en gång Älska Beskow ... finkänsligt och naturromantiskt tolkad av ett riktigt fint författare-och-illustratörspar som förvaltar det välkända arvet på ett utomordentligt sätt.

Visst kan man invända lite mot inkörda könsroller - tomtemor ska ut med yxan och hugga ved medan tomtefar bakar skogens mest berömda blåbärspaj, och så brukar det vara. Män blir omtalade kockar och stjärnor, kvinnor sköter värmen och all mise-en-place, utan att få så mycket credd för det.

Man känner också igen mycken gammal sagostruktur i de olika sagorna. Den första handlar om en fejd om en koja, som löses fredligt med att alla delar på kojan. Den andra handlar om hur alla Kajsas bröder hamnar i livsfara (liksom så många andra varelser i skogen) och det är systerns uppgift att vara modig och orädd och att hitta ett botemedel mot evig förstening. Den tredje handlar om hur Kajsa själv hamnar i fara och hon får använda all sin list och sångkunnighet för att överleva. Att använda förslagenhet, besvärjelser, vänlighet, fiffighet, diplomati, berättarteknik och sövande sånger ... det är sådant som flickor har gjort i alla tider i sagans värld. Det är lite mer subtilt och mycket mindre blodigt än att dräpa draken/monstret/trollet med svärd eller yxa.

Det är sympatiskt med diplomatiska lösningar. Den kloka ugglan manar till fredlighet och att dela med sig redan i den första sagan. Ett genomgående tema är att ge folk en andra chans. Häxflickan Kråkrisa som retas med Kajsa och de andra Tomtebobarnen är kanske inte elak, utan bara ensam. Och rädd. Till exempel för att simma. Och rädd för att fråga om hon får vara med. Det är lättare att kasta alkottar omkring sig och låtsas trivas med ensamheten. Vänskapstråden mellan Tomteboflickan och häxflickan är en fin berättelse att följa.

Bilderna är genomgående av högsta klass. De är så naturtroget gjorda, samtidigt som man får se naturliga saker förvandlas till övernaturliga saker, som en liljekonvalj till en vacker, giftig häxa. Med jämna mellanrum kommer en rimmad sång - ofta mycket fyndig. Alla de giftiga blomsterhäxorna är till exempel giftiga i verkligheten. Så har man lärt sig vilka växter man ska akta sig för - på rimmad vers som är lätt att komma ihåg. 

Det känns som om man skulle kunna klappa ekorrungarna och känna deras mjuka päls, det känns som om ugglans fluffiga fjädrar skulle kunna kittla din hand om du rör vid boksidan, det känns som om de mossbeklädda kullarna äroch redo för dig att studsa på ... Det känns verkligen som om man är inne i en gammaldags nordisk urskog när man läser den här boken. Bilderna är förunderligt verklighetstrogna och magiska, på helt rätt sätt, alldeles i Elsa Beskows anda.

Naturromantik och sagotradition möts och förtrollar. Modernt, klassiskt, tidlöst.

BOK: Det litterära Nobelpriset - Historien om världslitteraturens största utmärkelse av Paul Tenngart

Titel: Det litterära Nobelpriset - Historien om världslitteraturens största utmärkelse
Författare: Paul Tenngart
Antal sidor: 570

Utgivningsdatum: 2025-09-30

Förlag: Albert Bonniers Förlag
ISBN: 9789100802660

Paul Tenngarts Det litterära Nobelpriset är litteraturforskning när den är som bäst - populärvetenskaplig, djuplodande, initierad och suggestivt spännande. Det här är en bladvändare av rang, med cliffhangers och plot twists som kan göra den mest rutinerade thrillerförfattare illgrön av avund.


Enligt Alfred Nobels testamente ska Nobelpriset i litteratur tilldelas "den som inom litteraturen har producerat det utmärktaste i idealisk rigtning". 1901 gick det första priset till fransmannen Sully Prudhomme. Sedan dess har Svenska Akademien tolkat och omtolkat Nobels intentioner, enligt olika ledstjärnor och olika trender, samtidigt som hela världen har sett på och reagerat på priset.

Vad gör Nobelpriset så stort? När det gäller de tre vetenskapliga priserna är det lätt. Man har helt enkelt (med få undantag) hittat det mesta och det bästa, det som har blivit till mest nytta för mänskligheten, det som gett oss saker som kvantdatorer och vacciner och mediciner och röntgenmaskiner ... Man har inte missat giganterna och kändisarna. Pristagarna har också blivit till ambassadörer för priset. Blir du en Nobelpristagare ingår du i samma grupp som Albert Einstein, Marie Curie, Nils Bohr, Richard Feynman, Watson & Crick, Werner Heisenberg, Hermann Joseph Muller, Alexander Fleming … och du vet att du delar glans med folk som upptäckt saker som DNA och penicillin och radioaktiv strålning och principerna bakom kvantmekanik. Mycket få gånger har det varit “fel val”. Detta gäller alltså vetenskapspriserna. När det gäller fred och litteratur har det bråkats desto mer. Mest bråk har det paradoxalt nog varit kring fredspriset.

När Nobelpriset i litteratur fyllde femtio år så gjorde en internationell välrenommerad tidskrift en utvärdering och kom fram till att en tredjedel var dåliga val, en tredjedel var bra val och en tredjedel var författare som skapat omistlig litteratur. Som Selma Lagerlöf och T.S. Eliot. Att pricka rätt en tredjedel av gångerna ... det gör man inte bara genom att helt slumpmässigt kasta pil mot en tavla.

Tenngarts digra volym handlar om pristagarna, om Svenska Akademin, om hur man tänkte, om vad som låg i tiden och vilka som fick och vilka som inte fick Nobelpriset i litteratur ... För det är ännu fler författare som INTE fått Nobelpriset i litteratur än de som har fått Nobelpriset i litteratur. Så klart. Det finns några intressanta missar, författare som borde ha fått (som Virginia Woolf och Edith Wharton och Graham Greene, vilket otaliga internationella granskningar och artiklar har framhållit) men också författare som nästan fått, men som inte fick, Nobelpriset i litteratur, och hade de blivit belönade med finkulturens finaste pris ... då hade mycket sett annorlunda ut. På 1930-talet var det till exempel helt okej med populärlitteratur, och Svenska Akademin diskuterade på fullt allvar att ge Nobelpriset i litteratur till Margaret Mitchell - hon som skrev Borta med vinden, en bästsäljarroman som blev både den mest inkomstbringande och den mest Oscarsbelönade filmen. 

1940-talet präglades av andra världskriget - och prisutdelningsuppehåll. 1950-talet drog igång med litteraturpriser som ansågs som Sveriges ursäkta-oss-priser till omvärlden. Populära priser gick till Frankrike, Storbritannien, USA ... de allierade. Ett år jublade man i Frankrike, då François Mauriac fick Nobelpriset i litteratur, nästa år toppade Svenska Akademin detta med den mest kända mottagaren och den mest kände ledaren av de allierade, Winston Churchill, som gav jubel i hela världen, och sedan fortsatte man med amerikanskt jubel för Ernest Hemingway (även om Hemingway själv surade lite och tyckte att han borde ha fått priset mycket tidigare).

Så småningom vänder man sig bort från de kända namnen och försöker sig på en geografisk spridning av priset. Den som vinner behöver inte vara bäst, eller ens speciellt bra, bara priset ser rättvist ut. Allt kan inte hamna i Europa och Amerika. Vissa språk och vissa länder, som till exempel Frankrike och Norge, är överrepresenterade, medan andra språk och hela världsdelar är underrepresenterade.

 
Hur är Nobelpriset i litteratur idag? Kan det fortfarande överraska, eller är det bara en repris på Bookerpriset? Flera av senare års Nobelpristagare har tidigare, eller till och med samma år, fått eller varit nominerad till Bookerpriset (antingen det vanliga gamla Bookerpriset som fokuserar på samväldet, eller det nya internationella).

Det här är en resa som går över ett sekel och där många människoöden fladdrar förbi som har varit betydande i Nobelprisets historia, bland annat Dag Hammarskjöld, nära vän till ständige sekreteraren Anders Österling, som man kanske inte tänker på som en influens för Nobelpriset i litteratur. Dag kunde ha blivit ny ständig sekreterare för Svenska Akademin om det inte hade varit för sin tragiska för tidiga bortgång. Karl Ragnar Gierow är förmodligen den som vi idag mest av alla kan tacka för att Nobelpriset i litteratur har blivit så upphaussat inom media - han förstod vikten av att ge dem, alltså pressen, en bra show. Och att inte avslöja pristagaren för tidigt. Det blev hemlighetsmakeri, den legendariska dörren som öppnas, dramatik och mörka glasögon. Det är knappast någon överraskning att Gierow tidigare varit chef för Dramaten i Stockholm. It takes a showman to make a great show.

En intressant utvikning, speciellt för alla som månar om vikten av barn-och-ungdomslitteratur, är att Nobelpriset i litteraturs existens inspirerade till att ett motsvarande pris för barnlitteratur skapades - H.C. Andersen priset. Priset varvas mellan författare och illustratörer. Än idag är det känt som barnlitteraturens Nobelpris.

Nobelpriset i litteratur har alltså betytt så mycket. För de som har delat ut priserna, för de som har fått dem, för de som inte har fått dem, och för de som har skapat andra litteraturpriser med Nobelpriset som inspiration och i sin tur för de som har fått dessa priser ... och så vidare ...

Har Nobelpriset i litteratur en framtid? Eller har det idag förvandlats ännu en gång, till ett slags litteraturens motsvarighet till Idol där årets författare är het, och det ska tryckas och krängas böcker direkt, för nästa år är nyheten passé, vi har en ny vinnare som ska beundras, analyseras, säljas ... och fjolårsvinnaren kan bli lite bortglömd? Trend eller tillfällighet? Det får framtiden utvisa.

BOK: Den sanna tomten - Lady Gurgelum och jag - av Emma Karinsdotter - Årets Adventsbok är här!

Titel: Den sanna tomten - Lady Gurgelum och jag

Författare: Emma Karinsdotter
Serie: Adventsbok (del 2025)

Antal sidor: 99

Utgivningsdatum: 2025-10-10

Förlag: Rabén & Sjögren

Illustrationer: Maria Källström

ISBN: 9789129749885

Årets adventsbok är här! Adventsböckerna med sina 24 kapitel är ett såååå trivsamt sätt att mysa in julen på. Ingen prylhets med små plastsaker som sprids ut överallt, ingen godiskalender som ger sockerchocker, bara ett kapitels läsning om dagen ... och högkvalitativ egentid och tillsammanstid. Det funkar lika bra att läsa äventyret tillsammans som att krypa upp i en läshörna själv med en kopp varm dryck och drömma sig bort till tomteland. 

Äventyret är föredömligt indelat i alldeles lagom långa, eller korta, kapitel, där det händer något spännande varje dag som håller intresset uppe, och det finns minst ett skojigt skämt om dagen och en underbart stor bild att sjunka in i. Om du just har knäckt läskoden och börjat läsa själv ... Då kan det här vara egenmystidsboken för dig. Eller så briljerar du och läser högt för hela familjen ...

Huvudpersonen och bokens berättare, den unga Marion, får en tom anteckningsbok på julafton, och det är i denna som hon har skrivit ner alla dessa äventyr om hur hon upptäcker att hennes släkt är tomtens arvtagare. Egentligen är det meningen att Marions pappa ska ärva familjeföretaget, men han trivs bättre som vanlig revisor, en redig grå siffernisse istället för en glad röd tomtenisse ... För läsaren står det tidigt klart att den som bör ärva tomtetiteln är Marions faster. Vem har sagt att tomten behöver vara en man? Det är ju personlig läggning, fallenhet och intressen som gör att man väljer vad man vill hålla på med. Nu tar det ju lång, lång tid innan alla inblandade kommer fram till hur man ska lösa situationen med vem som ska bli tomte. 

Tre envetna små nissar busar hela tiden med Marions pappa för att han ska inse att hans kall är att bli tomte, inte revisor, och det är Marions lillasyster Lady Gurgelum som får skulden hela tiden. Eller ja, hennes dopnamn är inte Lady Gurgelum, Lady Gurgelum är den hon förvandlas till när hon är busig. En lite sorglig sak är att Marions pappa inte erkänner att han är släkt med tomten, han vet ju att tomtenissar som busar finns, han skyller ändå på lillasyster Lady Gurgelum som får bestraffningar. Det är lågt av en farsa att göra på det sättet. Och att låta barnen växa upp utan sin släkt - en stor tomtesläkt. Marions mamma tror hela tiden att hennes stackars man kommer från en hemsk sekt, eftersom han aldrig vill tala om sin barndom och sin familj.

Stackars Lady Gurgelum, blir hon inte traumatiserad av allt skuldbeläggande? Inte får hon en egen hund heller, som hon har önskat sig. Men ... här finns en fin twist. Tomten vet bäst vad du behöver och Lady Gurgelum behöver inte en hund utan en katt, för hennes bästa vän i framtiden är allergisk mot hundar.

Varje dag skildras detaljrikt genom stora, charmiga, färgglada bilder som innehåller full fart och mycket humor. Pappans patetiska ursäkter blir efter hand en stor källa till komik - som när han försöker marknadsföra de tre röda små tomtenissarna som en speciell sorts fågel som bara finns på just den här ön där familjen har hamnat, och så vidare. Man känner igen den hemliga verkstaden och önsketornet med alla barnens önskebrev och alla djur och alla nissar från otaliga julfilmer som barnen älskar. Det här är ett säkert kort för att ladda upp inför julen med - klassiska familjeintriger, klassiska tomtemiljöer, klassiska julmackapärer, massor av söta djur ... och många roliga skämt. Och ... det händer något roligt, något spännande, något dramatiskt i varje kapitel!  Precis så ska det vara i en adventskalender, ingen dag kan bara vara transportsträcka eller repetition av saker som redan hänt. Nej, det är full fräs mot julafton och paketutdelning hela tiden - med många skojiga nedslag längs vägen.

BOK: CV. Livets gång - Sissela Kyles memoarer värmer i vintermörkret

Titel: CV. Livets gång

Författare: Sissela Kyle

Antal sidor: 235

Utgivningsdatum: 2025-09-12

Förlag: Norstedts

ISBN: 9789113136974

Sissela Kyle har kommit med sina memoarer. Det handlar om henne själv, om ett liv inom teatern, om humorns och underhållningens villkor, och om ett svunnet Sverige.

Jag kan tänka mig att folk som minns det som Sissela Kyle skriver om, de kommer att gilla den här boken, diskutera den med varandra och dra "minns du också" historier. 

Sissel Kyles sätt att skriva är lågmält och chosefritt, hennes humor är varm och vänlig och inkluderande, fri från de giftiga taggar som hennes (ofta manliga) kollegor brukar omge sig med.

Kyle har en särskild iakttagelseförmåga, hon har ett eget unikt sätt att formulera sig på. De som gillar hennes röst från scenen, där hon gjort flera bejublade one-woman-show-uppträdanden, de kommer att känna igen sig. Det här är som det ska vara. Sissela levererar. 

Boken innehåller 44 kapitel som alla är lagom långa, lagom tunga, lagom att smälta och reflektera över, en i sänder. Det här är litteraturens motsvarighet till en Aladdinask – fast mycket nyttigare.

Bokens avslutande appendix är mycket riktigt ett tvättäkta CV - som boken utlovar -  det är hela sju sidor med allting Sissela Kyle relaterat. Allt hon gjort, alla genrer, alla uppdrag, alla priser och utmärkelser. Och de är många. 

Sissela har en speciell relation till Göteborg, och delar med sig av barndomsminnen från uppväxten i Partille. Kärleken till teatern väcks när hon går gymnasiet i Göteborg. Här finns känslor och passion - och man kan ju lugnt säga att kärleken till teatern är besvarad. Teatern älskar också Sissela.

Alla teaterintresserade kan glädja sig åt massor av backstage information, hur det gick till på scenskolorna med alla prov och urval.

Karriären är full av olika saker, tv-serier, krogshow, revy, regiuppdrag ... Sissela är aldrig fåfäng och både flippar och floppar skildras med uppriktig ärlighet. Alla som liksom Sissela Kyle älskar Tjechov får här sitt lystmäte - med råge. Om du någonsin undrat över vem som är släkt med vem och hur i pjäsen Onkel Vanja, då är detta boken för dig.

Sissela är raka motsatsen till många kulturella "griniga gamla gubbar" som bara skriver om (och kanske söker) konflikter. Sissela verkar komma överens med allt och alla och har nästan bara positiva saker att säga om människor som hon mött under livets gång. Du kan spela ett drinkspel och ta en klunk varenda gång ordet bussig kommer upp. Du behöver kanske välja ett alkoholfritt alternativ för att komma igenom boken.

Om ingen gör något så blir inget gjort. Sissela Kyle har gjort mycket. Vilken stjärna. Nu kan hon även lägga "författare" till sitt CV.

Och ... alla som älskar ljudböcker kan glädja sig åt en riktigt fin inläsning av Sissela Kyle själv.

FILM: Nobody 2 - Home Alone i en nöjespark långt från Beverly Hills

Titel: Nobody 2
Regi: Timo Tjahjanto

Medverkande: Bob Odenkirk, Connie Nielsen, RZA, Colin Hanks, Christopher Floyd, Sharon Stone med flera

Betyg: 3

Fyra år efter ettan - Nobody är tillbaka och han behöver semester. Ty även hyrda lönnmördare kan bli utbrända.

Nobody kom som en humoristisk och mänsklig frisk fläkt inom actiongenren. En till synes vanlig man, Bob Odenkirk, som är bra på att vara vanlig, fick huvudrollen, och alla stunts görs "på riktigt". När filmutbudet alltmer översvämmas av intriger som ska ha med superhjältar, fantasy, sci-fi, skräck ... och all action dränks av högvis med CGI-soppa och specialeffekter, så räckte detta långt för att charma publiken.

Hur följer man upp en succé? Valet blev något som påminner om en Home Alone film, kombinerat med den mest misslyckade Beverly Hills Cops filmen (den som utspelar sig i en nöjespark). Huvudpersonen och hans allierade bygger fällor på ett avdankat nöjesfält, och sedan är det bara att vänta på att svartklädda skurkar ska gå i fällorna. Detta kompletteras av någon slags Sällskapsresan-"Sune All Inclusive" semester där hela familjen ska med - farfar, frun, de båda ungarna ... och när sonen stöter på en annan killes tjej vid arkadspelen är det dags för filmens första semesterfajt. Både far och son behöver inte mycket provokation för att bli våldsamma.

Därefter skickas diverse busar ut för att lära Herr Nobody med familj en läxa, vilket de så klart inte klarar av, Hutch är ingen vanlig turist, och det slutar precis som i ett dataspel med att största bossen i egen hög person kommer till det avdankade nöjesfältet (varför?) och talar onödigt länge om vad hon ska göra med honom. Visst verkar Sharon Stone också baserad på en gammal Beverly Hills Cop villainess.

Det finns bra stuntscener och all credd till alla duktiga stuntmänniskor och stuntkoordinatorer som fortfarande gör allt "på riktigt" ... men manuset är rejält tradigt. Mamman och dottern i familjen får inte göra mycket - och farfar, Christopher Lloyd från Tillbaka till framtiden, får komma med en påse hamburgare och sedan är det inte mycket mer med den rollen.

Men visst ... alla som längtar efter en fajt på en båt som ser ut som en anka kommer här att få sitt lystmäte. Med råge. Och det är kul att få se Bob Odenkirk och Connie Nielsen tillsammans - mogna, duktiga skådespelare med acting range som får spela två mogna, kantstötta människor som kämpar med livet, vardagspusslet och kärleken - medan de fortfarande älskar varandra. Det är faktiskt lite romantiskt ... 

BOK: Vardagar 12 av Ulf Lundell - magisk prosalyrik från Österlen

Författare: Ulf Lundell

Titel: Vardagar 12

Serie: Vardagar (del 12)
Antal sidor: 608

Utgivningsdatum: 2025-05-20

Förlag: Wahlström & Widstrand

ISBN: 9789146243212

Det här är bland de bästa böckerna i år. Från det oemotståndliga omslaget till de sista skrivna raderna. Ja, det är en ny dagbok, men det är samma gamla Lundell. Nu ännu äldre. 

Ulf Lundell tillbringar mycket tid och många dagboksanteckningar med att tänka på att snart fyller han 75. Hans stora, berömda verk kommer att ha 50-års jubileum. Vargmåne är en modern klassiker. Något måste göras för att fira. Eller? Blir det en stor turné? Eller en liten turné? Eller ett nytt album? Sommaren 2025?

Den här boken utspelar sig 2024 och vi vet nu med facit i hand - det blev inget återkomsttåg för Ulf Lundell sommaren 2025. Den som gjorde en sista stor turné innan det är dags att pensionera sig från livet på de stora scenerna var Laleh. Hon är 43. Yngre än Ulf Lundells Vargmåne.

En stor del av charmen med Ulf Lundells dagböcker är just att de är så vardagliga och de handlar mycket om vardagsliv. Ulf Lundell går på Coop och handlar. Han ondgör sig över att Loka är slut. Ramlösa är inte lika gott, det smakar för mycket salt ... Och vem vill ha alla de där konstiga smakerna? Persika-björnbär-hallon-persika-avokado-gud-vet-vad... varför kan inte vatten bara få vara vatten?

Ulf Lundell retar sig på det mesta. Det är som att han kanaliserar Jack Lemmon och Walter Matthau i filmen Grumpy Old Men - Griniga gamla gubbar. Men samtidigt kanaliserar Ulf Lundell allas vår inre griniga gamla gubbe, som gnäller över det mesta och tycker att det var bättre förr. Och när Lundell sätter igång att ondgöra sig över saker, då finns det mycket som han avskyr ... Världsläget, den fullskaliga invasionen av Ukraina, Putin, Trump, bandet Dina ögon, fyraåriga influencers med egna mobiltelefoner, Filip och Fredrik som ska släpa iväg Filips pappa på semester - får man inte ens vara gammal och åldras i lugn och ro, utan att andra ska säga sitt hur man ska vara och vad man ska göra? 

Lundell avskyr också att åka in till stan, han avskyr Scandic hotell, Triangeln, Henrik Schyfferts nya show som är full av pubertal senior-mobbing-humor ... där Lundell inte skrattar på tre kvart, och där Schyfferts slutliga punch-line handlar om Lundells rumpa. Lundell is not amused.

Det är lite för mycket politik i dagboken. Visst är det också synd om politikerna, i alla fall kommunalpolitikerna som försöker så gott de kan med alldeles för små medel som aldrig räcker till, och tänk vilka fantastiska drömmar de hade en gång i tiden om att göra världen bättre ... Och så drabbas de av hat, hot, politikerförakt och hoppar av och inga nya vill engagera sig och vi är fast med åldrade politiker som snart kommer att försvinna. Och hur ska liberalerna kunna rädda världens klimat, 2 procent av alla röstberättigade svenskar bidrar inte till så mycket utsläpp. Eller inflytande. Ingen vill sluta vara bekväm, sluta flyga, speciellt inte folk som lever i en distansrelation. Boken är bättre om man skummar och hoppar över politikerbitarna - om inte annat för att årsgamla nyheter är sådär, och dessutom riskerar läsaren att drabbas av mimikryilska och bli arg över allt passerad elände - en gång till.

Hur står det till med kärleken? Lundell har en distansrelation med N. som bor i Stockholm. Hon kommer och hälsar på var fjortondedag. Ibland känner han sig som en farsa som lyssnar på en dotter som babblar oavbrutet när hon hälsar på och han skjutsar runt henne. Varannan helg. Lundell känner hur hans tid krymper och att han inte hinner med. Tre pärmar med post. Ingen pärm med uppslag och låtidéer till det nya albumet, som aldrig verkar bli av. Med N. har han fått mycket på köpet, filosoferar han. Massor av extra familj och släktingar och trendiga kompisar och folk som han "måste träffa" och umgås med, fast han inte vill. Lundell funderar på om han kan lita på N. om han kan lite på någon över huvud taget, han funderar på vad hon vill och vad han vill och kommer fram till att han inte vet ... i en liten prosadikt som skulle kunna ha tonsatts. Vem vet, inte du, vem vet, inte jag ... vi vet ingenting nu, vi vet inget idag ...  som Lisa Ekdahl påpekade en gång i tiden. En sanning som fortfarande gäller.

Man kan i alla fall lita på att fåglarna kommer åter, speciellt när det vankas fågelfrö. Lundell promenerar i Parken (Nationalparken alltså), träffar folk, köper fågelfrö, håller span på de lokala fåglarna och skriver om de nya storkarna som bygger bo, när de första tranorna synts till, och så vidare. Bird watching. Fåglar går som en röd tråd genom alla Ulf Lundells dagböcker. Fåglar finns som en mycket synlig röd tråd på alla Ulf Lundells dagböcker ... och kungsfiskaren på detta omslag är en av de allra vackraste.

Lundell är flitig med att åka till galleriet, som sköts av S. hans före detta. Ofta skriver han att han ska signera några gicléer. Vad är gicléer? Det är tydligen ett slags framställning av grafisk konst i begränsade serier. Man skriver ut från en datorskrivare på högkvalitetspapper och signerar. Vad är skillnaden mellan litografier och gicléer? Varsågod, slå upp själv ...

Lundell jobbar hårt med att lägga upp lager av gicléer och annat försäljningsbart innan det är dags för "finissage". Det är motsatsen till vernissage. När det är finito för säsongen och rea på allt. Lundell är väldigt ärlig med sin besvikelse att finissaget är en flopp. Nästan ingen kommer, grejorna förblir osålda, vinet är odrucket och tilltugget finns kvar. Någon mer fåfäng hade säkert försökt göra en twist och hävda att det kändes som en framgång i alla fall. Ulf Lundell är ärlig med sin besvikelse efter fiaskot och den uteblivna publiktillströmningen. Tilläggas bör: finissaget kolliderade med Bokmässan i Göteborg - stora delar av Kultur-Sverige vallfärdar ju till Göteborg under denna helg, säkert folk från Österlen också ...

Det är något kulturbråk med någon i Stockholm om syfilis. Ulf Lundell tycks inte ha mycket till övers för Stockholm, och han gillar absolut inte kvällstidningarna. Det är fler bråk. Inte alltid om kultur.

Är Lundell alltid arg, grinig, besviken över allt och alla, desillusionerad av sin samtid? Nej, inte alltid. Han går på musikal för första gången i sitt liv och gör en perfekt analys av hela musikalgenren och dess storhet efter bara en enda föreställning - och sedan skriver han ett beundrarbrev till hela ensemblen. Ulf Lundell har max skrivit ett tiotal beundrarbrev i sitt liv. Ensemblen borde rama in detta! Eventuellt med en giclée bredvid.

Och Emma Stone får beröm, liksom hennes då senaste film Poor Things, som gav henne en Oscar för bästa kvinnliga huvudroll. Fyra berömmande rader och betyg 4,5. Som efter närmare eftertanke nästa dag uppgraderas till betyget 5 med fyra berömmande rader till ... Så Ulf Lundell kan vara helt lyrisk över saker och strössla med lovord ... när han känner för det, och när han känner att något är riktigt bra. Han berömmer också Femke Bols storhet - där hon springer och hoppar häck och vinner guldmedaljer, helt osminkad.

Ulf Lundell skriver ofta en vardagligt vanlig prosa, iblanda med en förtrollande naturromantisk touch, och prosa blandas med prosalyrik och små, eftertänksamma poetiska strofer som handlar om dagens väder och vind ... Ulf Lundells penna, så väl som hans pensel, upphöjer det mesta till konst ... Särskilt fåglarna.

BOK: I huvudet på Kina - ett reportage om kärlek, makt och drömmar i mittens rike

 

Titel: I huvudet på Kina - ett reportage om kärlek, makt och drömmar i mittens rike 
Författare: Fredrik Önnevall 

Antal sidor: 224

Utgivningsdatum: 2025-10-17

Förlag: Bokförlaget Forum
ISBN: 9789137509495

Olika men ändå lika. Så kan man sammanfatta hur svenskar och kineser är. Enligt författaren Fredrik Önnevall.

Fredrik Önnevall är förmodligen den svensk som folk mest  förknippar med reportage om Kina, han har varit fascinerad av landet i hela sitt liv, han har semestrat, rest, bott, arbetat ... och ansträngt sig för att komma så långt bort från de traditionella vägarna, de utslitna resmålen och de vanliga klyschorna om Kina som det bara är möjligt. Om guideboken skrev "här finns ingenting att se ..." då ställde Fredrik kosan dit. Och visst fanns det saker att se. Fantastiska människor, fantastisk gästfrihet, fantastiska möten, fantastisk mat ... och visst blir det fantastiska historier.

Det handlar om vanliga människor med vanliga vardagsbestyr, vardagsbesvär och vardagliga glädjeämnen. Det handlar också om historien - vad har format Kina, den egna bilden av Kina, och vad det är som har format vår bild av Kina.

Det finns fina bilder och fina historier genom hela boken. Fredrik Önnevall skriver precis så personligt, så initierat och så livfullt som man kan förvänta sig - efter att bland annat ha sett hans reportage på SVT - och han överträffar många gånger förväntningarna.

Är det röda omslaget en homage till den kinesiska flaggan eller ett tecken på att denna bok kommer att bli en av årets bästa fackboksjulklappar?

Det slutliga intrycket är att människor överallt i världen i grund och botten är ganska lika varandra. Bortom politiken. Bortom världsmaktspelet. Bortom propagandan.

Det här är inte bara en bok om Kina, det är också en bok om Sverige och den svenska synen på det stora landet i öster genom tiderna. Boken passar både för folk som är nyfikna på Kina och aldrig läst en bok om Kina förr och för folk som redan är Kina-experter och vill ha ännu en gedigen, väl researchad bok att lägga till sina samlingar.

Det är en levande text av en fängslande, duktig skribent som kan vaska fram guldkornen ur vardagen. Fredrik Önnevall är utmärkt resesällskap. Han får gärna återkomma med en uppföljare!

BOK: Sagan om Frejo: Norrskenet av Fredrik och Carl Blomqvist - Fjällvärldsmys och djuriska konflikter

Titel: Sagan om Frejo - Norrskenet

Serie: Sagan om Frejo (del 1)

Läsålder: 6-9 år

Antal sidor: 92

Utgivningsdatum: 2025-10-02

Förlag: Bonnier Carlsen

Illustrationer: Johan Leion

ISBN: 9789179798819

En supersöt vit liten fjällräv och hans gäng med omaka kompisar ska rädda fjällriket i denna nya serie som är som en kombination av Lejonkungen, Den långa flykten och Warriors (den där evighetslånga serien där olika kattklaner slåss mot varandra). Lejonkungen i sig bygger ju på Hamlet. Historier om fejder mellan olika klaner, släkter, länder ... eller inom olika klaner, släkter, länder ... är gamla som gatan. Det som tillkommit i fabeldjurversionerna av dessa fejder är att det är människan som tar för mycket plats, för mycket land, för mycket resurser, och därför måste djuren slåss mot varandra om allt mindre plats och allt färre resurser.

.

Sagan om Frejo utspelar sig någonstans i det stora fjällriket i norr. Ledaren är en vit fjällräv som heter Fale och han har tre små fjällrävsungar, varav Frejo, den här bokseriens hjälte, är yngst av tre, som det ska vara i en klassisk saga. Frejo är inte riktigt som alla andra fjällrävar. Han gillar inte att slåss och bråka och busa med sina syskon, han är fredlig och eftertänksam och han kan tyda norrskenet. En natt tar ett ovanligt rött norrsken över himlen och Frejo förstår instinktivt att det är ett tecken, och inte ett bra tecken. Onda tider är på väg ...

Fale ger sig av för ett möte med rödrävarna som håller på att ta över fjällrävarnas territorium och han blir förrådd av den fjällräv som man minst av alla misstänker ... (eller den som man mest av alla misstänker - alla som känner till Lejonkungen och Hamlet det allra minsta lilla vet med säkerhet att kungligheter inte ska lita på sina makthungriga syskon).

En favorit i boken är Frejos bästa  vän Ruut, som inte är en vit fjällräv, utan en färgad räv av obestämd sort (hon är alltså inte en av de illvilliga rödrävarna som kommer med trubbel) som de andra fjällrävarna ser ner på eftersom hon har fel färg. Fast lojalitet, vänskap och hjältemod sitter så klart inte i färgen på pälsen. Döm inte hunden (eller räven) efter håren.

Av sidokaraktärerna finns en enigmatisk fjälluggla vid namn Helvi som kan vara vän eller fiende - hon kan liksom Frejo tyda norrskenet och hon talar i gåtor som gör att Frejo får tänka till ordentligt innan han förstår att han får ledtrådar som kan vara till hjälp. Helvi ser ut som Harry Potter sagans Hedwig och kan säkert hamna i topp som fan-favorit allteftersom sagan fortsätter. Och så finns Pikko, en liten fjällämmel som helst klart är denna nya series go-to-comic-relief. Alltså - den rappkäftade, skojige lille sidekicken med attityd, som levererar varenda gång han öppnar munnen.

Bilderna är helsidesuppslag fyllda med fjällvärldens och norrskenets magiska färger. Över snön flyger fjällugglan och genom landskapet springer rävar och lämlar ... Det här är en sagovärld som kan öka intresset för hur vackert det är i norden - man behöver inte åka långt, långt bort eller hitta på en magisk fantasyvärld eller ha en tidsmaskin för att bevittna något alldeles fantastiskt. Det finns, på riktigt, i Sverige.

En kanondebut med humor, värme och magiska bilder. Kom tillbaka snart, Frejo & Co!

SPEL: Tapple - Snabbt, smart och smidigt!

Pigg på ett spel där du får visa upp dina kunskaper, men trött på Trivial Pursuit och På spåret? Tapple fungerar lika bra för hela familjen som för hela kompisgänget. Spelet Tapple är väldigt enkelt och väldigt svårt på en och samma gång. De flesta av oss kan komma på en enda seriefigur som börjar på någon av alfabetets många bokstäver ... Men när fler och fler bokstäver blir upptagna och du bara har TIO sekunder på dig och tajmern tickar ner och du funderar på om Lille Skutts namn egentligen börjar på L eller S ... då är det inte så lätt.

Under en av våra spelrundor blev Astrid Lindgren karaktärer en riktig långkörare, under en annan runda lyckades vi trycka ner ALLA bokstäver när vi skulle nämna namn på blommor (O och C blev kvar till sist - orkidé och cyklamen) och då kände vi att vi tillsammans hade vunnit över spelet. Mäktigt!

Spelmodulen är både själva spelplanen och tajmern. Det behövs ett par batterier för att tajmern ska fungera, men inte för att resten av spelet ska fungera (alltså alla bokstäverna som ska tryckas ner och som sedan åker upp igen efter varje omgång). Om du inte råkar ha rätt sorts batterier hemma ... du kan använda en annan tamjer, mobil, äggklocka, timglas eller vad du vill. Eller så får någon räkna ettusenett ... ettusentvå ... tills tio sekunder har gått och tiden är ute.

Man drar olika kort och ska nämna olika ord inom en kategori, som till exempel saker som man kan äta till frukost, olika ostsorter, boktitlar, filmtitlar, Astrid Lindgren karaktärer, seriefigurer ... och är man först ut är det lätt, man har ALLA bokstäver att välja på och så säger man sitt val och trycker ner till exempel P för Pippi (Astrid Lindgren karaktär) ... och när det är slut på karaktärer att komma på (eller bokstäver att trycka ner) så vinner den som sist kom på något just detta kort.

Man kan välja att vinnaren är den som vinner kortet. Eller så kör man först till tre kort. Eller först till fem kort. Vill du ha en lång kväll ... tio kort.

Det är också kul att tillsammans försöka övervinna spelet och komma på tillräckligt med ord (i vald kategori) för att alla bokstäverna ska åka när. Då känner man sig gemensamt, som ett lag, väldigt tillfreds.

Tapple är populärt i hela världen. Och tycker du att du känner igen konceptet ... Varianter av detta har förekommit till exempel i Bäst i Test där tävlande till exempel skulle komma på ord utan bokstaven A (över halva panelen åkte ut innan de sa sitt första ord!) eller Doobidoo där de tävlande skulle komma på kulturord som börjar på en viss bokstav ... Väldigt enkelt eller hur, men under tidspress blir det mycket svårare och leder till väldigt roliga svar ... Ett Tapple exempel när bokstaven O finns kvar och vi försöker vinna kortet med texten "Finns på bondgården?" ... Svar: "Ostronskivling!". Ja, vem vet, det kanske är en svampodlarbonde! När någon föreslog "Mjölk!" (kategori: "Finns på bondgården?") och "Bonde!" så skrattade vi alla så mycket att vi var tvungna att ta paus från spelet ...

Det här är ett superkul partykvällsspel! Och till skillnad från många andra "ordspel", som till exempel Alfapet, ordjakt, ordsoppa, så behöver man inte ha lärt sig stava så mycket ... det räcker att veta ungefär på vilken bokstav ett ord börjar. Sann, mysig ordglädje med en nypa tidshets sprinklad över toppen!

SPEL: Matfajten The Hot Chili Pot Game av IJustWantToBeCool - årets roligaste spel!

Humortrion IJustWantToBeCool regerar på de flesta områden - från YouTube till ljudböcker, från matlagningstips till Bäst i test Matfightenspel!

Spelet Matfighten The Hot Chili Pot Game är baserat på IJustWantToBeCools mest populära YouTube-serie Matfighten. Där Emil lagar maten perfekt, där Joel är den ständiga tvåan och där Victor undrar om man inte kunde ta och ersätta all mat med piller ... Spelmarkerna i detta spel ser lite ut som piller. Undras om denna designidé är Victors? 

Slår du en sexa åker din spelmarker - alltså ditt lilla matpiller - rätt ner i grytan. Alla andra tärningssiffror gör att matbiten fastnar i locket, och du blir tvingad att plocka upp din egen eller andras mat om och om igen, om du får upp tärningsnummer där platsen i grytlocket redan är upptagen. Snacka om vådlig mise-en-place! Men. Om du har en chili kan du byta ut maten mot en chilimarker - och skrika chili. Alltså är väl chili den bästa, hetaste ingrediensen? Inte riktigt. Chili kan inte bytas ut mot chili. Hamnar du på en chili i grytans lock ... Då är det kört igen. Och chilimarker vid spelets slut ger fler minuspoäng än vanliga matmarker, så .... det är jättebra att ha chili i början av spelet men inte i slutet av spelet. Hur länge vågar du vara chili och sitta och trycka på dina chilis, kommer din strategi att löna sig, eller bränner du dig när du siktar för högt på Scoville skalan?!

I början är detta spel bara kul och lättsamt och snabbspelat ... sedan inser man mer och mer att det är ett strategispel, chiliversionen av schack i en gryta, där man kan tänka smart ... så nu väntar vi bara på musikalversionen av detta chilispel. Största hitlåten kommer att bli en kör där alla skriker "Chili!" i olika tonarter, alias The Chili Anthem.

Det här är ett av årets bästa och roligaste spel. Det är lätt, charmigt, skojigt ... och praktiskt att ta med sig på julsemester (eller annan semester) eftersom allt, inklusive spelmarker, regler och tärning, går ner i den gulliga lilla plastgrytan. Och kanske något småsyskon kan få låna spelets gryta och ha den på dockspisen (inte på den riktiga spisen, grytan är av plast och smälter!) och leka matlagning med, när grytan inte används som spelplan.

Det är ett stort plus att reglerna är så enkla och tydliga. Folk som är lagom trötta efter en god fira-middag (och paketöppning) vill inte behöva läsa en hel bok och konstatera att det tar 45 minuter att bygga spelplanen, 45 minuter att förstå vad man ska göra med den och 65 minuter att spela själva spelet. Om allt klaffar. Här är allt klart. Grytan är klar. Spelmarker och tärning finns. Du behöver inte leta efter batterier. Det är bara att tuta och köra och hojta chili för glatta livet. En spelomgång kan vara över på ett par minuter. Du hinner alltså spela det här spelet tre gånger medans du gör hårdkokta ägg (om du har tur) ... och du kan i princip hålla på nästan hur kort tid eller hur lång tid som helst. Eftersom spelet är så beroendeframkallande att det är stört omöjligt att bara köra en enda omgång ... Det vore som att bara ta ett enda snacks under hela fredagsmyset. Otänkbart. Dessutom kan man roa sig med att tänka på hur maten skulle smaka om man nu slängde in dessa saker som verkliga matvaror istället för bilder av matvaror i en och samma gryta. Smaklig spis?

Det är i alla fall ...

Smaklig speltid!

SPEL: Alga Super-Charlie Brädspel - En riktig pusseldeckare av små och stora Camilla Läckberg fans!

Super-Charlie är en riktig pusseldeckare. Det visar sig nu när Camilla Läckbergs supersuccé Super-Charlie lanserar sitt nya brädspel där de tävlande små deckarna ska ... lägga pussel.

Det finns mycket som är skojigt och sympatiskt med Super-Charlies nya spel. Det första är att det även fungerar som en helt annan lek - man kan lägga hela fyra olika pussel tillsammans och lära sig hur bilderna och bitarna ser ut. Man får alltså pussellek och spel i en och samma förpackning. Det andra är att det finns möjligheter till många olika svårighetsgrader. Du kan lägga in alla fyra pussel i lådan (fyra bilder kan kanske vara lite utmanande att hålla reda på för tankspridda vuxna!)  eller så kör ni med två pussel. Man kan så klart spela i lag och lägga pussel tillsammans. För att göra spelet lite enklare, kanske första gången och om det finns mycket små Super-Charlie fans med i leken, kan man låta att alla får den extra stora centerbiten till respektive bild. Sedan är det bara att samla bitarna runtom centerbiten ...

Alla fyra pussel har fina och roliga bilder från Super-Charlies egen värld, precis som vi känner igen den från Millis Sarris härliga illustrationer och Camilla Läckbergs underfundiga beskrivningar. Super-Charlie som "vanlig bebis" när han möter sina syskon, Super-Charlie som flyger omkring i sin hemliga identitet medans hans älskade mormor stickar, Super-Charlie som flyger in till storebror som sover och snusar, omgiven av gosedjur ... och så hela Super-Charlies familj på campingsemester. Man ska ha husvagn. Vän av ordning (och familjemedlemmarna) påpekar förnumstigt att Super-Charlie INTE är med på campingsemestern - så är detta den sämsta bilden, den som ingen vill ha när vi spelar? Nej. Det finns en ekorre på bilden. Det duger bra. Och så kan vi fantisera om vart Super-Charlie har tagit vägen just när den här semesterbilden fotades ... I centrum finns förresten Camilla Läckbergs alter ego i böckerna - tillika Super-Charlies mamma.

Förutom fyra pussel får man med en låda där pusselbitarna ska läggas och lådan fungerar även som spelplan där alla flyttar runt Super-Charlie efter att ha slagit med tärningen. Man kan hamna på ta en pusselbit, ta två pusselbitar, använd Super-Charlies röntgensyn och ta en pusselbit i lådan, eller så kan man hamna på ett hjärta - för Super-Charlie är ju också supersnäll. Och när man hamnar på Super-Charlies lila hjärta så får man ge bort bitar som man inte behöver till sitt eget pussel.

Det här är härligt deckarskoj och mysigt pusslande på alldeles lagom nivå för att alla ska tycka att det är roligt och spännande. Instruktionerna är klara och tydliga och det går fort att komma igång och börja spela.

The game is afoot, som deckarfantaster brukar säga. Och med Super-Charlie går spelet i flygande fläng.

Beskrivning:
Barnspel från Alga med flera spel för hela familjen. Det har en detaljrik design i fina färger. Vem blir först att lösa mysteriet med hjälp av SuperCharlie? Använd hans magiska krafter! Pusselbitarna ligger huller om buller. Stick in handen genom hålet och ta en pusselbit. Hör den till ditt mysterium? Vinner gör den som snabbast lagt sitt pussel klart. Perfekt för hela familjen.

- För 2-4 spelare.
- Kända karaktärer.
- Tränar koncentration, logik och problemlösning.
- CE-märkt.

BOK: Detektiv Tillman trilogin går i mål - Med nya gamla fall i Uppsala

Titel: Likhandlaren

Författare: Camilla Lagerqvist

Serie: Detektiv Tillman (del 3)

Antal sidor: 297 

Utgivningsdatum: 2025-10-28

Förlag: Bazar Förlag

ISBN: 9789180068109

Camilla Lagerqvists serie Detektiv Tillman utspelar sig i Uppsala under tidigt 1920-tal. Det är väl värt att rekommendera alla fans av hennes historiska romaner för unga att prova på även den här serien - det är kärnfullt skrivet, lättläst, fartfyllt och fullt av precisa historiska miljöbeskrivningar och intressanta små detaljer. Bokserien präglas av en imponerande hög nivå på all research och det historiska världsbygget är trovärdigt och omfattande. Både när det gäller själva Uppsala med omnejd, och när det gäller hur folk på den här tiden tänkte, resonerade, klädde sig, lagade mat, och så vidare ...  Allt detta skapar en fin närvaro i både tid och rum. 

Jämställdhet, jämlikhet, rasism och klass är genomgående teman över hela serien. Denna senaste del fokuserar på klass.

Den första delen i serien, Det hemliga sällskapet, handlar om män som hatar kvinnor (och inte tycker att de ska få rösträtt), uppföljaren Glaselefanten ägnar sig åt sanktionerad rasism och Statens institut för rasbiologi i Uppsala och den trean i serien, Likhandlaren, handlar om fattigdom och klasskillnader .... och att en del människor är mer jämlika än andra.

Prologen utspelar sig utanför Norrtälje och en liten flicka som badar i ett vattendrag upptäcker en död kropp. Inte en olyckshändelse. Den döde mannen är inlindad i en kedja - knappast något som han själv klarat av att göra.

Detektiven Ester Tillman är under tiden på jakt efter en försvunnen kropp och hon letar på anatomiska institutionen i Uppsala, mitt i natten. Det här är hennes senaste fall. En fattig människa har anmält att en annan fattig människa har försvunnit - och den fattiga familjen fick inte den hederliga begravning som de önskat sig - vederbörande hade alltså inte frivilligt donerat sin kropp till vetenskapen mot ersättning (som en fattig människa gör i Astrid Lindgrens Madicken-böcker). Det finns pengar att tjäna på döda människor och någon har alltså olovligen sålt dem vidare, och sedan själv hamnat mycket död och inlindad i en kedja i ett vattendrag någonstans utanför Norrtälje.

Ester Tillman har en avundsvärt självständig position för en kvinna i Uppsala under den här tiden - eller snarare en avundsvärt självständig position för vilken kvinna som helst i vilken tid som helst och på vilken plats som helst i hela världen. Hon är änka, hon är självständig, hon är relativt rik, hon behöver inte tänka på räkningarna och hon har bra självförtroende när det gäller sina egna detektivförmågor. Hennes far, numera försvunnen, var kriminalkommissarie Julius Andersson och de diskuterade olika fall hemma. Det var han som sa till henne att hon skulle bli en utmärkt detektiv. Och Ester studerade juridik innan hon gifte sig, vilket var ett ovanligt studieval för en ung kvinna vid den här tiden i Sverige.

Nu har Ester en egen trevlig lägenhet som hon äger, och en trevlig lokal för detektivbyrån, och två trevliga vänner som är hennes inneboende. Yarina har ett blandat förflutet, bland annat som cirkusarbetare, och Olga håller på att bygga upp sitt sargade självförtroende efter att ha förskjutits av sin familj. Yarina bidrar med god mat, självförsvarslektioner och comic relief ... och i den här boken får vi också träffa hennes son för första gången. Familj och knepiga familjerelationer går som en röd tråd genom hela bokserien. Liksom intrigen vad som hände med Esters far. Han försvann för sju år sedan och Ester och hennes bror Erik, som gått i faderns fotspår och blivit polis, söker aktivt efter honom. De senaste spåren leder till Gotland. 

Ester har också haft hjälp i sitt detektivarbete och spårningsarbete av ett hunkigt kärleksintresse, en kriminaljournalist och fotograf som är superskurken "Spindeln" på spåren. Därav spindelloggan på bokens omslag, det har ingenting med Spider-Man att göra. Det är förbudstider och restriktioner på alkoholförsäljning och alltså finns det stora pengar att tjäna på spritsmuggling. En rolig liten detalj är att torv, som man packar jordgubbar i för att de ska hålla att frakta, används för att maskera spritsmugglingen. För då tror alla att det är jordgubbar i lådorna. Jodå, superskurken "Spindeln" hade istället kunnat heta "Jordgubben". Att ingen kommit på att det är ett snitsigt alias för en superkriminell langare och mordbeställare?! ;D

Alla hundälskare kan glädja sig åt hunden Pankhurst - hushållet Tillmans lilla pälskling som fått sitt namn efter en legendarisk kvinnorättskämpe, Emmeline Pankhurst från Manchester. Japp, det är inte bara Erling Braat Haaland som blivit världsberömd i Manchester.

Det är full fart från början till slut och det hinner även bli en hel del passionerad romance för Ester Tillman i denna avslutande del i trilogin - och, med lite tur, så kommer det en fortsättning. Som kanske utspelar sig på det fagra Gotland ... Allt kan hända och allt kan vända ... men nu har vi varit med om final. Heja på, Ester &Co! 

BOK: Ett sista hopp av Jessica Eriksson och Stefan Holm - Stavhopp, kärlek och en road movie genom Europa

Antal sidor: 259

Utgivningsdatum: 2025-06-11

Förlag: HarperLove

ISBN: 9789150982268

Briljant romance - med 100% blågul hoppfull kärlek!

Stavhopp, kärlek och en roadtrip genom Europa med två genomsympatiska, fast kanske inte alldeles kompatibla, huvudpersoner ... Kan det bli bättre? Inte när Stefan Holm och hans partner Jessica Eriksson håller i taktpinnen ... och stavarna.

Det finns så mycket som är unikt, charmigt och intressant med den här boken. Speciellt nu när romance och feelgood genrerna översållas av mer eller mindre dåligt skrivna (och ofta dåligt översatta) amerikanska produkter med platta troper som varken känns relevanta eller trovärdiga - eller ens som människor över huvud taget.

Ett sista hopp känns äkta, är äkta, och ger ett (sista?) äkta hopp för genren. Det går att skriva kvalitetsromance och äkta feelgood, med människor, platser och situationer som vi känner igen, och på ett njutbart språk som flyter obehindrat och lekfullt som en porlande vårbäck. Sedan är det ju också intressant att filosofera över hur lika eller hur olika huvudpersonerna är verklighetens författarpar, Stefan Holm och Jessica Eriksson. 

Tommy är gammal stavhoppare och älskar friidrott och Värmland. Linda jobbar på Karlstad universitet. Stefan Holm är gammal höjdhoppare, friidrottslegendar och värmlänning. Jessica Eriksson är doktor i nordiska språk och jobbar på Karlstad universitet.

Något som är mycket fint skildrat är den gemenskap som finns i idrottsvärlden och föreningsvärlden - i detta fall friidrottsvärlden. Hur stavhoppare, höjdhoppare och andra "hoppare" samsas och tränar tillsammans och ser fram emot VM ... det känns 100% äkta. Det finns en väldigt fin gemenskap mellan olika "hoppare" - stavhopp, höjdhopp, längdhopp, tresteg ... liksom mellan de olika aktiva i kastgrenarna. De hejar på varandra, stödjer varandra, ofta över nationsgränser, och givetvis backar de upp varandra stenhårt i den svenska truppen. Det är tävlingar som tar lång tid, speciellt när man väntar på att ribbor ska höjas, kast ska mätas och så vidare.

Det här känns självupplevt. Tommys stora mål är veteran-VM i Neapel och givetvis kan man fortsätta att hoppa stav på gamla dar (Tommy är 55) - man även börja hoppa stav på gamla dar, Ingmar Stenmark sadlade om från slalom till veteran-stavhopp ... Alla stavhopparna är nördiga och speciella och väldigt insnöade på olika fakta om olika typer av stavar. Det är som om de talar ett eget språk sinsemellan.

Sedan finns det ju så klart stora skillnader mellan fiktion och verklighet. Tommy har som bäst blivit fyra på SM. Best of the rest. Inte fått medalj. Inte fått följa med till Finnkampen och tävla ... Det är topp tre som gäller.

Stefan Holm är för alltid killen som tog ett bragdartat OS-guld i Aten - vilket också ledde till Bragdguldet 2004. Inget är bättre än ett OS-guld. Som Björn Ferry förklarade i en intervju en gång, man kan ju ta två OS-guld, men det är onödigt, det är som att ha två kylskåp i öknen. Ett förändrar ditt liv, du är för alltid en OS-guldmedaljör (och kan bygga en karriär på det, om du vill), två OS-guld är trevligt, men gör inte så stor skillnad.

För Tommys del är tävlingen i Neapel "ett sista hopp". Bokstavligen. Det är sista gången som Tommy tänker hoppa. Han har inte berättat det för någon, men han känner att han är i sitt livs form och att NU kan det realistiskt sett bli ett VM-brons. Kanske något ännu bättre ... och han kan sluta sin karriär på topp. Med medalj.

Efter en fantastiskt bra träning stämmer han träff med sitt livs kärlek, sin sambo Linda, som kommer till uteserveringen direkt från jobbet på Karlstad universitet. Och Linda berättar att hon vill flytta hem till Örnsköldsvik. För Tommy är ju bara intresserad av stavhopp och friidrottssammanhållningen och sina kompisar, han är ju inte intresserad av henne ... och hon lämnade alla sina kompisar i Örnsköldsvik och har ingen, medan han känner alla i hela Karlstad. Ungefär. Det är Lindas version av deras liv tillsammans. För Tommy är det en kalldusch, en blixt från klar himmel.

Tommy blir först chockad, men sedan gör han snabbt upp en plan - istället för att själv flyga till Neapel med sina stavar ska han och Linda göra en romantisk roadtrip tillsammans och se Europa. De ska bo på mysiga små hotell, dricka goda viner (eller i Tommys fall: apelsinjuice), äta spännande mat (eller i Tommys fall: en hamburgare) och fina glassar (i Tommys fall: en Magnum Classic). Linda blir lockad. Av resan. Och av att få chansen att prata ut, att göra avslut. Innan hon flyttar hem till Örnsköldsvik igen ... Under resans gång hinner hon retas med Tommy för att han alltid gör säkra val (Magnum Classic ÄR den godaste glassen!) och att han alltid väljer gubbar som sjunger och spelar gitarr när han ska köra bil ... Och till tonerna av Ulf Lundell och Lars Winnerbäck far Tommy och Linda genom Europa, råkar ut för allehanda missöden, får punktering, hamnar i "Stau" i Tyskland (vem har inte hamnat i Stau?) blir av med stavarna ... och det ser mer och mer ut som om de aldrig kommer att komma fram till Neapel i tid. Hur ska då Tommy kunna göra sitt sista hopp och kassera in en sista triumf?

Klockan tickar, både för kärleksparet och för friidrottstävlingen. Två frågor följer med i handlingen hela tiden. Har detta par en framtid tillsammans, eller kommer deras resa tillsammans bara att bli ett bitterljuvt farväl, medan de nostalgiskt blickar tillbaka på sin tid tillsammans? Ungefär som i David Nicholls Vi. Och ... Har Tommy en framtid som stavhoppare, kommer han att få sin efterlängtade medalj och kommer han att komma fram till Neapel över huvud taget?
Det finns mycket att fundera på. Och under tiden ömsom njuter man, ömsom förtvivlar man med bokens huvudrollsinnehavare.

Stefan Holm och Jessica Eriksson har bland annat skrivit serien Romantiska äventyr i Värmland tillsammans, och drömslottet och dess vackra ägare Ellinor Carpentier är tillbaka som birollsinnehavare i den här boken - Linda går en konstkurs hos henne. Ellinors käresta Felix dyker också upp igen, och en av hans hantverkarkollegor som råkar ha sällskap med Tommys syster Monkan. Dessutom gör det turkoshåriga yrvädret Alva en cameo och spelar piano och hennes katt Bamse hinner också glimta förbi. Man kan gärna fantisera om att Tommy och Linda i framtiden kommer att lägga sina skillnader åt sidan och gå nästa konstkurs tillsammans - eller att båda två kommer att tävla i friidrott på nästa veteran tillställning!

Ett sista hopp handlar inte bara om stavhopp ... utan också om att inte ge upp hoppet - även när tåget verkar ha gått för länge sedan. 

Om författarna: Jessica Eriksson har en doktorsexamen i nordiska språk och arbetar på Karlstads universitet. Stefan Holm har vunnit OS-guld i höjdhopp, På spåret två gånger och är en uppskattad föreläsare. Deras trilogi Romantiska äventyr i Värmland gavs ut 2024 och vann många läsares hjärtan.

BOK: Trassliga kärleksband i Vintagebutiken av Annie Darling

Titel: Trassliga kärleksband i Vintagebutiken

Författare: Annie Darling
Serie: Vintagebutiken i Primrose Hill (del 3)

Antal sidor: 384

Utgivningsdatum: 2025-10-30

Förlag: Karat Förlag

Översättare: Mia Gahne

Originalspråk: Engelska

Originaltitel: Wrapped up at The Vintage Dress Shop

ISBN: 9789180831536




Phoebe Parker har arbetat med second hand sedan hon var en tonåring. Nu, tjugo år senare, är hon stolt över att arbeta i en vintage butik, full med gamla klänningar, där övervåningen är en ateljé dit blivande brudar kan komma för att prova och köpa vintage bröllopsklänningar.

Hur starkt Phoebe Parker känner för vintage och vem hon har som favorit ... är uppenbart. Både när man ser hennes klädstil och när man hör att hennes franska bulldogg heter Coco Chanel. Phoebe tar en svart kaffe till frukost och lever på pulversoppor och någon enstaka sallad för att hålla sig smal. Inga efterrätter, inga kolhydrater, inget bröd, ingen potatis, inget ris ... Och hon beundrar de blivande brudar som också avsäger sig kolhydrater (och en hel del annat) för att kunna klämma in sig i för små vintage brudklänningar.

Phoebe är inte rik, hon bor på en lånad husbåt. När hennes av-och-på kille Freddy hälsar på och sover över köper hon hem ägg, bacon, bröd ... och så vidare, för män behöver mat och de kan inte förväntas leva på svart kaffe, sallad och pulversoppa. Freddy är rik, han är advokat, Phoebe lever på en minimal lön som biträde (och lönen går nästan oavkortat till vintageklänningar) så det är egentligen konstigt att Phoebe köper mat till honom. Man ser aldrig att Freddy lägger upp ett förråd av kaffe och pulversoppa i hennes lånade båt.

Cressida, som jobbar i vintagebutiken har en poäng i att vintage är elitistiskt - Cressida har storlek 44 och kommer inte i vintageklänningarna. En idealisk kund ska vara rik, ha storlek 34-36, vara miljömedveten (så hon vill köpa gammalt istället för nytt) och ha bra sinne för stil. 
Advokat Freddy oroar sig för att den av hans klienter som äger Vintagebutiken förlorar på den hela tiden. Affären går inte med vinst. Något måste göras för att marknadsföra. Helt fel val och beslut tas (inget av dem är Phoebes val eller beslut). En influencer kommer dit, är snorkig, och spräcker en klänning, en dyr brudklänning som hon inte fick prova ... Phoebe blir topp tunnor rasande. Givetvis. Phoebe får dålig press, ber Freddy om ursäkt, de ligger en hel helg .. och på måndagen ändrar han sig, hon är inte ursäktad längre, och ger henne sparken. WTF? Förhållandet är redan tillräckligt ojämlikt med tanke på deras olika utbildning, deras olika klasstillhörighet, deras olika inkomst, deras olika diet och det faktum att hon köper hem mat till honom som hon själv aldrig rör, de har ingen "officiell relation" utan han kommer och hälsar på, på båten, och får ligga när det passar honom, och förhållandet blir ännu mer ojämlikt i och med att han är hennes chef. Eller tillförordnad chef. Röd flagga. Klar Christian Grey varning. Den rike advokatchefkillen ger henne sparken inför alla andra arbetare i affären och dumpar henne sedan ... Och så får Phoebe på nåder jobba i källaren med lagret, förmodligen med minskad lön, någon annan får bli butikschef, Phoebe får inte ha någon kundkontakt, vilket hon älskar, och hon kan inte ens få lov att vara upprörd över att det tagit slut inför sina vänner, eftersom ingen vet att hon och Freddy har, eller har haft, typ, sällskap. Eller vad det kan kallas. Dessutom sitter Phoebe och tänker på sitt liv som fosterhemsbarn och hur hon hittade den misshandlade lilla hunden. Det är knappast munter julboksläsning.

Karaktär hittat misshandlad hund och ... Det här är som en gammal skrivövning. Hitta på en karaktär och låt hen se en man som misshandlar sin hund - vad gör hen? Ja, Phoebe kidnappar hunden och har den som sin egen och kallar den Coco Chanel.

 
Hur skitaktigt Freddy än beter sig så är det tydligt i bokens story arc att det är Phoebe som ska ändra på sig. Vara spontan och rolig, en sådan som killar gillar. Sätta killen i första rummet och hans intressen (han är inte intresserad av vintage). Gå mer till puben med de andra från jobbet, supa mer, inte säga till när folk har med sig kaffe och baconmackor bland klänningarna (vem vill ha kläder, eller böcker, eller något annat som folk spillt kaffe och baconflott på?) och inte säga till de andra tjejerna när de är bakfulla och ligger på soffan istället för att betjäna kunderna. Den där butiken låter som en mardröm att handla i. Det är inte konstigt att den går dåligt. 

Och det lyckliga slutet för Phoebe är att hon ska inse att ensam inte är stark, att den formidabla damen som uppfostrade henne och så många andra behövande, arga, vilsna fosterhemsbarn, egentligen var ensam och olycklig för att hon inte var gift ... Eh ... ?! Är detta en 1800-talts roman? Konservativ Charles Dickens predikan? Som läsare tycker man att den där damen verkar helt f-ing briljant. No nonsense kickass - med unik stil och finess och empati. Hon har gjort skillnad, hon var älskad av massor av fosterhemsbarn som inte hade någon annan att älska, hon hade vänner, hon hade stil, hon hängde inte upp sig på att ha en karl ... och hon gjorde betydligt mer för att göra sin omvärld till en bättre, lyckligare och mer kärleksfull plats än någon annan i boken ... Cool och empatisk - vilket är mer än vad man kan säga om advokat-Freddy eller alla de där tjejerna som ligger bakfulla i second hand butiken, bland klänningar som är för små för någon normal människa som äter kolhydrater att få på sig.

Det finns en sidointrig om elaka influencers som förstör folks liv, och så finns det också en god influencer som är seriös i sitt vintageintresse och som lyckas få Phoebes liv att bli mindre miserabelt.
Influencers tycks helt klart ha blivit den nya "go-to-bad-guy" i populärlitteraturen. Ofta skildrade med en skrap satirisk udd. Undras vad det kan bero på? Tidens tecken att alla tröttnat på att några få självutvalda gurus med sponsrat material ska säga åt andra vad de ska ha på sig, vad de ska köpa, vad som är trendigt ...? En ironi är att trendspanarna själva har blivit otrendiga.

Romance genren lever mycket på att par ska bildas enligt någon av de kända modellerna - enemies-to-lovers, opposites attract, triangel med bad guy, good guy kring samma tjej, barndomsvänner som inser att de är kära i varandra, tjejen som ska komma över en gammal kärlek (som inte förstod henne) genom att hitta en ny kärlek, det fejkade förhållandet som blir på riktigt när de två blir förälskade efter att ha tvingats tillbringa natten tillsammans på ett hotell ... Ja, Annie Darling hann med allt detta och mycket mer i sin förra bokserie om Bokhandeln i Bloomsbury, Bokhandeln för ensamma hjärtan. Opposite-attracts paret Nina och Noah från den gamla Bokhandeln-serien dyker upp här och ska gifta sig. Nina är en av Phoebes vänner - men Nina vill inte ha vintage, de har alldeles för små storlekar, hon vill ha nyuppsytt i vintagestil. Smart tjej. Till skillnad från alla delarna om Bokhandeln i Bloomsbury, Trassliga kärleksband i Vintagebutiken följer inte någon handlingsmodell över huvud taget. 384 sidor för ett par att tvingas ihop igen, som typ var ihop redan i början, är för mycket. Man hejar aldrig på par som är ojämlika och som inte passar ihop. Dessutom ska man alltid låta brandkåren göra sitt jobb i fred - att själv gå in i en eldsvåda, även om det är efter en hund, är att göra jobbet svårare för brandkåren, för sedan måste de rädda både hunden och människan som sprungit in i elden efter hunden. Den här boken är mer aska än eldig passion - och ibland är det bäst att bara låta askan vara och gå vidare.

BOK: Julmordet i Cornwall av Fiona Leitch - Stolpskott och stolpsängar när tomten mördas tre dagar innan jul ...

Titel: Julmordet i Cornwall

Författare: Fiona Leitch
Serie: Mat och mord i Cornwall (del 4)

Antal sidor: 214

Utgivningsdatum: 2025-11-03

Förlag: HarperCollins Nordic

Översättare: Jesper Larsson

Originalspråk: Engelska

Originaltitel: A Cornish Christmas Murder
ISBN: 9789150983005

Tre dagar till jul ... och Jodie Parker har fått ett prestigefullt cateringuppdrag. Är det hennes sjätte i ordningen? På tre av de tidigare eventen råkade någon bli mördad, och Jodie avslöjade de skyldiga, eftersom hon var polis i London innan hon sadlade om och startade eget. Cateringfirman gnisslar sig långsamt framåt i en skruttig gammal skåpbil, och med Jodies mamma och Jodies dotter och Jodies bästa vän som hjälpredor - och så en gullig, fluffig liten hund som gärna äter upp alla korvar och allt med korv i ... och även det mesta av alla de andra resterna.

Eventet organiseras av rikt folk, för att fattiga barn ska få mat och leksaker och möjligheten att träffa tomten. Byggnaden är uråldrig och full av träpanel, historia, skrönor, spöken och hemliga gångar ... och ett skarpslipat historiskt svärd. 

Jodies mat blir en succé, förutom fruktspetten och smörgåsarna som är alldeles för nyttiga för sockerälskande små barn, men sedan blir de alla insnöade, ett mystiskt äldre par och fyra japanskor söker skydd från stormen, och dagen efter hittas tomten (eller snarare killen som spelade tomten) mördad med ett skarpslipat svärd. Vem gjorde det och varför?

Jodie lyckas återigen klara biffen och lägga lök på laxen för mördaren ... Men om man ska vara petnoga så är det för många deckare nu för tiden som marknadsför "mord" när de egentligen menar olyckshändelse. Det här är inte ens dråp. Möjligen vållande till annans död. Folk ska inte supa så mycket till jul att de inte ser ett jättestort antikt svärd i sin säng och ramlar på det. Miljön påminner lite om gamla Enid Blyton deckare - det finns hemliga gångar och genvägar lite varstans. Med fyra kvinnor och en hund ... så blir detta såklart ett slags femgänget för vuxna. Sedan borde så klart Jodie utnyttja de andra medlemmarna i gänget mer. Hunden gör inte annat än att äta korv och bacon och kissa. Dottern har en kamera, en proffskamera, och Jodie använder den inte ens. Det är så lätt att få "den skyldige" att erkänna. I verkliga fall ... har ni följt The Hack på SVT? Hela Croydon vet vilka yxmördarna är, men ingen vill vittna. Några bevis och ett motiv och att veta räcker inte, det måste vara vattentätt. Vilket för övrigt var temat i den allra första Agatha Christie deckaren ... Hercule Poirot lyckas så klart räkna ut direkt vem som är skyldig, men han säger det inte, och försöker se till att den skyldige inte blir åtalad, för enligt brittisk lag (inte enligt belgisk ...) kan en man som blivit rentvådd för ett brott inte bli åtalad för samma brott en gång till. Poängen är inte att räkna ut vem som gjorde det - det är den lätta biten - poängen är att backa upp det man vet med vattentät bevisning. "Building a case" är också en stor del av moderna deckares vardag. 

Det finns ganska många festliga översättningar i Julmordet i Cornwall. Många meningar och syftningar har blivit obegripliga, ibland med konstiga bisatser och saknade viktiga prepositioner. Till exempel "Om hennes man Callum (avgångsklassens största hunk på Penstowans High School 1996, vilket var svårt att tro när man såg honom nu) hade hittat dem ett sådant här hus där nere tror jag inte att hon hade ägnat sin hemstad end enda tanke." Sagt - eller tänkt - av Jodie när sällskapet står på parkeringen. En bit in i boken och du har glömt vilka Daisy, James, Trevor, Callum, Colin, Pippa, Debbie, Liam, Bea, Joshua och så vidare är ... Det är många namn som bara presenteras med en enda mening, i Jodies ständiga oavbrutna tankeflöde, och utan att karaktärerna har någon minnesvärd historia eller några egenskaper att komma ihåg. Vissa karaktärer är på plats och andra är bara sådana som Jodie tänker på. Jodie beskriver sig själv som en engelsman som gillar te - men hon kan inte vara en engelsman, hon är kvinna och därmed engelska (femininformen av nationstillhörigheten). Det är sådana där små stolpskott längs hela vägen, vilket gör läsningen jobbig. Ofta får man försöka översätta meningarna tillbaka till engelska (språket alltså) i huvudet för att förstå olika sammanhang.

Det roligaste påhittade svenska ordet i boken är förresten stolpsäng. Det kommer gång på gång. Tyvärr. Väldigt distraherande. Det är ett riktigt stolpskott. Har du hört någon prata om stolpsängar på svenska? På slott och herresäten och herrgårdar brukar det finnas gamla "four poster beds". På svenska heter det himmelsäng. Sir Frances Drakes "four poster bed" har förresten blivit stilbildande när moderna himmelsängar ska skapas, efter gammaldags design. Himmelsäng låter lite tjejigt, men killar vill också sova som Sir Frances Drake. Och kanske gärna med ett antikt svärd som dekoration på väggen. Förhoppningsvis inte skarpslipat. Vem går förresten runt och skarpslipar gamla antika svärd i dagens läge? Antika herresäten har väl nog med värmeräkningen?

Julmordet i Cornwall och resten av Cornwall serien har liknats vid Morden i Midsomer - tv-versionen - med rätta ... det är fest i varenda bok, och mord i varenda bok, och huvudpersonerna äter massor av fläskkött i olika former.