söndag 29 juni 2025

SCEN: Kalabalik i fabriken - Utmärkt uppföljare till Korvfabrikören! Kändistätt på premiären!

Måsarna ger ensemblen problem! Till och med i dockfotm ... Foto: officiellt PR-foto, Bo Håkansson.

Regi: Niklas Holtne

Manus: Håkan Klamas och Niklas Holtne

Titel: Kalabalik i fabriken

Medverkande: Annika Andersson, Mikael Riesebeck, Jojje Jönsson, Jeanette Capocci, Peter Gröning, Jennie Rosengren, Linnéa Lexfors, Pär Nymark, en fjärrstyrd pruttande bebis och en fiskmås.

Premiär: 29 juni 2025

Plats: Vallarna, Falkenberg

Spelas: till och med 10 augusti på Vallarna, 6 föreställningar i veckan, därefter ut på Sverigeturné i höst, bland annat till Lorensbergsteatern i Göteborg.

Betyg: 5


Korvfabrikör Claes Malmberg har pensionerat sig och är numera Senapsfabrikör på Sundspärlan och gift med Eva Rydberg. I alla fall i fiktionens värld i skojiga Spanska flugan. Nästan alla andra som vi lärt känna i Vallarnas Korvfabrikören, förra sommarens dunderhit, återvänder till årets fristående uppföljare Kalabalik i fabriken.

All exposition och vad som har hänt under ett helt år klaras av galant och föredömligt snabbt av korvfabrikörens äldsta dotter Berta (Jeanette Capocci) medan hon dammar av familjeporträtten. Tillsammans med  förmannen Bergman (Mikael Riesebeck) borde hon vara redo att över ansvaret för korvfabriken, med lite hjälp från den virrige kamreren Putte (Jojje Jönsson). Men trion har valt att inte lita på sig själva, de har anställt en charmig och världsvan direktör vid namn Filip Fjording (Peter Gröning) som är Vallarnas nytillskott för i år. Publiken förstår snabbt att alla korvfabrikens pengar hamnar på hans personliga konto och han tänker även lura av Berta och Bergman hela korvfabriken.

Smarta systrar anar ugglor i mossen

Bertas två systrar Ditte (Jennie Rosengren) och Nora (Linnéa Lexfors) är däremot inte lika lättlurade. De anar ugglor i mossen. De blir dock snabbt bortfintade av Filip, samtidigt som han försöker vända de båda systrarna mot varandra. Vad är viktigast? Dittes sons dop, eller Noras nära förestående födsel? Försöker de båda överglänsa varandra, eller?  Dittes man Major Håård (Pär Nymark) är det också lätt att finta bort. Det är bara att börja tala om korv. Men ... till dopet kommer en oansenlig liten diakon vid namn Rakel (Annika Andersson) och hon är en karaktär som  absolut inte litar på män och ingen charm biter på henne. 

Alla är på jakt

Det är bara att sätta igång farskarusellen. Så många är på jakt efter pappret som avgör vem som äger korvfabriken. Bergman och Major Håård är dessutom på jakt efter den försvunna bebin som snart ska döpas ... hur snabbt kan en bebis åla iväg och hur långt? Bergman är också på jakt efter en ring som han ska ha för att fria till sitt livs kärlek Berta. Många är på jakt efter brännvin som finns gömt på olika ställen på scenen. 

Här är karusellen, som snurrar hela kvällen

Farskarusellen snurrar snabbare och snabbare och det är mycket, mycket roligt! Det kan vara ännu roligare och ännu snabbare än förra året. Kort startsträcka, gå ut hårt och öka. Saknar man den gamle korvfabrikören och hans fru och den mesige lille Rutger som gift sig med Nora under året som gått? De medverkar alla via telefon.  Och på scen ... Annika Andersson är tillbaka. The one and only. Hon passar ihop med Vallarnas scen lika bra som brännvinet i fågelholkarna och i stuprännan.

Trisslott med humorvinster varje gång

Systrarna är riktig roliga och får ta mer plats, speciellt Nora som knaprar i sig papper och har utbrott hela tiden. Korvfabrikstrion Berta-Bergman-Putte bildar tillsammans en riktigt sympatisk och skojig trisslott där det skrapas fram humorvinster hela tiden. Och av någon anledning lyckas Bergman fria till Putte gång på gång istället för till Berta ... Fin personkemi är bara förnamnet. Capocci-Riesebeck är ju ett par även privat, och Jojje Jönsson spelar verkligen på hemmaplan när han gör en variant på en sådan där godtrogen och sävlig Dag-Otto liknande typ. Putte och Dag-Otto är ungefär lika snabba (eller lika långsamma) på att dela ut posten.

Spelar med det oförutsedda

Att spela teater live, utomhus, på en friluftsteater, det har sina utmaningar. Väder och vind, måsar och ankor ... Särskilt starka vindar under premiärkvällen gör att en stor gren bryts av från ett träd med ett jättebrak. Publiken säger "OJ!" och är chockad. Det går inte att ignorera. Riesebeck och Jönsson börjar direkt att improvisera om vem av dem som beställt en arborist och säger till publiken att detta bara är en av alla fantastiska specialeffekter som de har förberett för oss under kvällen. Najs. Jobba med katastroferna, inte mot dem. 

Fjärrstyrd bebis och fräck mås

Det är många bra effekter under kvällen, bland annat en fjärrstyrd bebis och en fräck mås. Bebisen och måsen spelas också av handdockor. När måshanddockan släpps ut i det fria igen ... dyker den plötsligt upp på teaterns tak. Igen. Men denna gång är det en riktig mås ... Som förmodligen inte står med i rollistan.  Publiken skrattar och applåderar. Återigen. När det serveras extra komedi, bara ta emot och spela med och smält in det i pjäsen.

Suverän sommarkväll

Det här är en skrattfest. Riktigt go buskis och snabbfotad fars som fylls av vansinniga karaktärer och ännu mer vansinniga vändningar. Ända tills slutet.
Resultatet är en suverän sommarkväll. 
Programbladet rekommenderas också - men håll hårt i det, annars kommer Nora och äter upp det!

Kändistätt på premiären! Bildspel följer!

Stefan Gerhardsson grundare av Vallarna och Stefan&Krister fanns på plats så klart.

Bo Liljedahl från Allsång på Vallarna och Håkan Runevad grundare av Falkenbergsrevyn i minglet.

Bertil Schough från Falkenbergsrevyn fanns också på plats för att applådera revykollegan Linnéa Lexfors och alla de andra på scenen.

Well, well, well ... Fullsatt i salongen. Robert Wells tar plats ...
Tre systrar tar plats på scen! Fast inte av Anton Tjechov. Det här är roligare.
Nora (Linnéa Lexfors), Ditte (Jennie Rosengren) och Berta (Jeanette Capocci) excellerar i sina roller.

Bergman och Putte ... skyr kontoret båda två.

Paret Wells och Harald Treutiger i pausen.

Fina paret Gerhardsson på soligt humör.


Thomas Petersson med sin dotter, njuter av pjäsen, och Thomas kommer snart tillbaka till Vallarna - för att gästa Allsång på Vallarna.

Var är bebin?  I vagnen, i väskan, under korgen, i blommorna, under kudden ... Försvunnen i pausvilan?

Fin utsikt mot scenen.

Familjen Poppe-Strand. Alvin Poppe, musiker, Niclas Strand musiker och skådespelare (gift med Mia Poppe) känd bland annat från Vallarnas Poppe-hyllning Soldat Bom. Två kända Carlssons flankerar två Poppes. Ing-Marie Carlsson, veteran från Vallarnas scen (och tv-serien Tre kronor), samt Anna Carlsson i grönt, också känd från Vallarnas scen och så klart från Falkenbergsrevyn.

Thomas Petersson och Harald Treutiger omfamnar och samspråkar.

Well, nu är det dags att ta plats igen ...

Allt ljus faller på Annika Andersson ...

Inga mesar på scen. Bara måsar ... (Levande måsar dök också upp.)

Är det fler än jag som får Hitchcock vibbar? Fåglarna anfaller!
Grande finale - alla på scen
Blommor och blader delas ut till alla (Regissören syns i röd jacka, till vänster i bild).
Stort applådtack från ensemblen.


lördag 28 juni 2025

FILM: Novocaine - En härlig actionkomedi i Deadpool anda som inte är del av en franchise!

 


Titel: Novocaine

Regi: Dan Berk, Robert Olsen.

Medverkande: Jack Quaid, Amber Midthunder, Ray Nicholson, Betty Gabriel med flera.

Betyg: 3




Actionsuccén Novocaine finns nu att avnjuta hemma i soffan. Inte en del av en franchise, tack och lov, och etta på biotoppen i USA. Visserligen under svag konkurrens, men ändå. Det visar att filmpubliken gärna vill ha en vanlig actionkomedi med gamla ingredienser som en motvillig mesigt snäll hjälte som måste tuffa till sig, en opålitlig femme fatale brud och en leende skurk.


Och så finns det två "nepobabies" i huvudrollerna. Hjälten är son till Meg Ryan och Dennis Quaid, skurken är son till Jack Nicholson och klarar att fyra av precis samma kusliga The-Shining-leende.


Mobbarnas namn

Novokain har inte använts av tandläkare på många år eftersom det hade bieffekter. Men detta drama handlar inte om tandläkare. ”Novocaine” var i skolan mobbarnas öknamn för Nathan Caine, eftersom han lider av CIPA, den ovanliga sjukdomen medfödd okänslighet för smärta. En av hundra miljoner människor drabbas.

Nathan Caine är nu 30-nånting och jobbar på bank i San Diego. Han trivs bäst själv och spelar datorspel på fritiden och är försiktig av sig och undviker svårtuggad mat ... han märker ju inte om han biter sig själv i tungan.

Jultomtar på rövartåg

Nathan är lite förtjust i en av sina kollegor och när ett gäng utklädda jultomtar rånar banken och tar Nathans kärleksintresse som gisslan så slutar Nathan upp med att vara försiktig. Han tar upp jakten på rånarna och drar fördelar av att han inte känner någon smärta. Han kan bryta armen och använda sina egna benpipor som vapen eller stoppa handen i en fritös för att hämta ett vapen. Mesen har blivit macho. Eller dumdristigt korkad, beroende på hur man ser det. Humorn och stilen är lite i samma anda som Deadpoolfilmerna. Klart godkänt.

FILM: Elio - Var lagom annorlunda på rätt sätt

 



Titel: Elio

Regi: Adrian Molina/Madeline Sharafian/Domee Shi

Svenska röster:  Hugo Bergström, Benjamin Hasselström, Linda Santiago, Fredrik Hiller, Robin Fajardo, Christer Fuglesang med flera

Betyg: 3


Bort och hem igen. Ännu ett äventyr som leder ut på en lång resa för att komma hem igen och hitta sig själv i sig själv och i sin familj.

Elio är "annorlunda" och hoppas att utomjordingar ska komma och hämta honom.

Det gör de. 

Ska representera Öh-Jorden

Elio misstas för att vara planeten Öh-Jordens ledare och ska blir den nya representanten i rymdens version av FN. Platsen är som ett evigt Eurovision Song Contest gay party, komplett med färgglada drinkar med roliga sugrör, disco 24/7 och glittriga Liberace outfits som ingen blir mobbad för. Elio känner sig som hemma. Äntligen.

Trump-parodi i rymden

Så hotas rymd-FN av en superskurk som påminner om Buzz Lightyears nemesis i Toy Story filmerna och rymd-FN skickar fram Elio för att förhandla och "make a deal" i ett slags parodi på Donald Trumps berömda förhandlingar.

Som "förhandlingskort" kidnappar Elio superskurkens son Glordon och de två blir kompisar. Båda två är "annorlunda", riktiga mjukisar i en värld och en rymd som tycks kräva toxisk maskulinitet och hård rustning (både bildligt och metaforiskt) för att överleva och inge respekt.

Svårt att vara annorlunda

Det är svårt att vara "annorlunda". Det är svårt att vara queer, ickebinär, autistisk, att ha "handikapp" eller funktionsvariationer. Det är svårt att anstränga sig hela tiden för att vara "normal" för det är alltid de som är "annorlunda" som ska anstränga sig för att vara "normala" och det är aldrig de "normala" som ska anpassa sig och visa förståelse.

DisneyPixar är bra på detta med annorlunda - Inside Out filmerna tog bland annat upp psykisk ohälsa och en regelrätt panikattack. Priset du betalar för att försöka vara "normal" i en grym värld.

Var lagom annorlunda på rätt sätt

Men q-ordet yttras aldrig i filmen Elio. Det är underförstått. Men att säga det högt ... Ack, nej. DisneyPixar skyller fortfarande Buzz Lightyear floppen på den där kyssen.

"Annorlunda" är okej, men Lagom Annorlunda ska det vara. Q-ordet är tydligen box office poison. Elio är alltså en film för alla annorlunda som gör oss glada och ledsna på en och samma gång. Det gäller att vara lagom annorlunda, annorlunda på rätt sätt, och att inte nämna q-ordet.

Ingen ny Hitta Nemo eller Hitta Doris  

Och även om animatörerna partajat loss med rymdfantasier som är alla Eurovision Song Contests fans våta dröm så är världsbygget i Hitta Nemo filmerna så mycket bättre och mer fantasifullt och mer fantastiskt. Och de filmerna utspelar sig på Öh-Jorden. Bort och hem igen.



FILM: Megan 2.0 - Synd på så rara ärtor

Titel: M3gan 2.0

Regi: Gerard Johnstone

Medverkande: Allison Williams, Violet McGraw, Amie Donald, Brian Jordan Alvarez, Ivanna Sakhno med flera

Betyg: 2


Den som gapar efter mycket ... Att den nyazeeländske regissören Gerard Johnstones framgångsrika skräckis M3gan skulle få en uppföljare, det var en lågoddsare. Att den skulle bli ett slags familjevänlig Spy Kids franchise ... det är en besvikelse. Det är som att öppna ett paket med extra tjock grekisk yoghurt och få utspädd mellanmjölk. Man ska inte gapa över för många genrer på en gång i jakten på en ny familjepublik, och i jakten på att ge alla allting hela tiden  riskerar man istället att tappa de som gillade den riktiga M3gan. Skräckfans kommer att söka sig till någon annat. Det är mer skrämmande om du har en kompis att stå bakom dörren och säga "bu".

Vad sades om ettan? Gerard Johnstones lyckades inte bara med att göra en ny version av
Frankenstein-syndromet (människor ska inte leka gudar, då går det åt helvete ...) utan också med att göra en slasher värdig alla fans av dockan Chucky, med glimten i ögat.

Robotteknikern Gemma (Allison Williams) skapade en kompis och beskyddare åt sin systerdotter Cady (Violet McGraw), som förlorat sina föräldrar i en olycka. Androiden M3gan tog sin roll lite väl mycket på allvar, och dödade vem som helst och vad som helst som hon ansåg vara ett hot mot Cady.

Men det här var mer än ännu en "den onda dockan"film  - filmtekniken imponerade genom att man kombinerat en barnskådespelare med digitala effekter och en äldre skådespelares röst. Uncanny valley nästa. M3gan blev riktigt kuslig, det hemskaste du någonsin sett i en Sara Danius knytblus.

En ny ond docka: Amelia 

I den nya filmen visar det sig att någon stulit Gemmas idéer och byggt en ny och värre docka, Amelia, som påminner om The Entity i Mission Impossible filmerna. M3gan måste alltså återupplivas för att kämpa mot den nya onda robotdockan. Tänk Terminator, där Arnold Schwarzenegger spelade ond robot, mot Terminator 2, där han återvände i rollen som beskyddare när en ny ond robot kom.

Fast M3gan 2.0 är ingen Terminator 2. Den försöker vara barnvänlig actionkomedi och franchise så pass mycket att man funderar på om M3gan fått James Bond (eller Austin Powers) komplex. Hela familjen ska också dras in i en spionhistoria, i stil med Spy Kids, samtidigt som förklaringarna och scenerna med exposition blir längre och längre. Jämförelserna med den nya Mission Impossible filmen är också uppenbara. Mer röra, mer kaos, mer karaktärer, mer exposition ... mer av allt, men mindre underhållande.

Genrehoppande genom smörgåsbordet


Gerard Johnstones hoppar från genre till genre, kanske hoppas han bli värvad av Marvel som ny minion i deras superhjältefabrik. Slutet i M3gan 2.0 är som en superhjältestrid med två dockor med superhjältekrafter i huvudrollerna.

Suck. Titeln är 2.0, manuset är 0.0. Synd på så rara ärtor. Och på sociopatdockan i den söta knytblusen.




torsdag 26 juni 2025

FILM: Bonnard – konst och kärlek - fint franskt fikande i regi av Martin Provost

 

Pierre Bonnard: ”Matsalen, Vernon” (1925), Glyptoteket, Köpenhamn.


Titel:  Bonnard – konst och kärlek

Regi: Martin Provost

I rollerna som Marthe och Pierre Bonnard: Cécile de France och Vincent Macaigne

Land: Frankrike, 2024

DVD: Svensk DVD utgåva sommaren 2025

Utgivning: Njutafilms




Betyg: 4


Liggande, sittande, stående, gående, vilande, sovande ... och ofta badande ... kvinnokroppen var i fokus för Pierre Bonnard. I en tid före internet kan man tänka sig att sådana där bilder sålde som smör. 

Denna biopic handlar dels om Pierre Bonnard och dels om hans musa Marthe ... som med tiden själv blev konstnär. Bonnard är inte så väldigt känd i Sverige, ens bland folk som läst konsthistoria, och man kan kontrastera att Bonnard i filmen omges av kändisar som "alla" känner till. Claude Monet kommer på besök för att måla av en speciellt fin näckros och mycket senare i filmen påpekar Monet att Marthes konst är bättre och sannare än Pierres. Kompositören Maurice Ravel har samma mecenat som Pierre Bonnard - och Ravel firade nyss 100 år och tillägnades en hel lördagskväll i SVT. Pierre Bonnard ingår  i en grupp konstnärer som med traditionell manlig konstnärlig blygsamhet kallar sig Les Nabis. Det betyder profeterna. Förutom Pierre Bonnard ingår Édouard Vuillard, Maurice DenisPaul RansonKer-Xavier RousselFélix VallottonPaul Sérusier och Aristide Maillol i denna grupp. Hur många känner du till? Ringer det en klocka för något av namnen, kan du nämna en av deras målningar vid namn? Vem vet, det kan ge poäng i Kontrapunkt i framtiden.

Monet och Picasso är kända affischnamn för sina -ismer

Kanske är det så att folk kan sina impressionister som Monet, och sina kubister som Picasso (som också diskuteras i filmen) ... men kolorister ... hm, vem är affischnamn för kolorismen? 
Bonnard firades i alla fall på Nationalmuseum i Sverige samtidigt som denna biopic kom ut, det var ju en fin tillfällighet, och Bonnard var både en uppburen (och på sin tid) hyllad kolorist och även en (för sin tid) typisk kulturman. Musan Marthe - som även är älskarinna, städare, diskare, matlagare, allt-i-allo - framställs i filmen som den stora kärleken för Bonnard, men givetvis hoppar konstnären över skaklarna hela tiden. Triangeldramat i slutet av filmen får dödlig utgång och det hela börjar se ut som en skräckfilm. Ett abrupt tonskifte, eftersom resten av filmen sett ut som turistreklam för att semestra i Frankrike ...

Fransk semesterdröm med crème brûlée till efterrätt

Det är idylliska semesterhus, gulliga djur, blommor, landsbygd, badande snygga nakna brudar, massor av vin som flödar, överfulla picknickkorgar, folk som fikar hela tiden och folk som dricker alkohol hela tiden. Och det finns alltid tid för att klämma in en crème brûlée till efterrätt. Det är väldigt sällan som någon arbetar i filmen. Bonnard hämtar bara tjocka kuvert med pengar hos sin mecenat och så fortsätter festen.

Marthe borde komma etta i titeln

Filmen heter Bonnard men borde heta Marthe eftersom hon är intressantast i filmen och det är hon som spelar störst roll. Det är hon som är konstnärens stora kärlek och ständiga inspiration. Originaltiten är Bonnard, Pierre et Marthe, men även det är blygsamt. Marthe borde komma etta. 

Filmens omslag och avslutning påpekar hur ofta förekommande hon är i konsten. Bonnard producerade kring två tusen målningar och Marthe finns med på två tredjedelar av dem och även på mängder av fotografier och skisser. Hon syns, eller hennes närvaro känns, även när man inte ser henne. Vem var hon?

Bra - i jämförelse med vad? 

Filmens svar är: en stark kvinna med egen identitet, egna åsikter och även ett eget konstnärskap. Hon lät sig inte knäckas av kulturmannen och hans velande.

Var hon lika tuff i verkligheten? När Bonnard ängsligt frågar henne om det han målat är bra så undrar hon  ... i jämförelse med vad? I jämförelse med kubisterna som revolutionerar konsten (han är ju ingen Picasso) eller i jämförelse med det gamla vanliga som han brukar göra? Är det Marthes åsikter och analys, eller är det filmmakarnas kommentar, att Bonnard ohjälpligt halkar efter, att han inte är någon "profet" och revolutionär, han gillar helt enkelt att ha det bekvämt och trevligt och välordnat och borgerligt. Det är skillnad på "talk the talk" och "walk the walk".

Vill du ha kaffe?

Hur är filmen som kärlekshistoria? Så där. Den finaste scenen är när Bonnard kommer hem igen efter någon historia med någon annan ... Som sagt, Bonnard velar hela tiden med vad han vill och vem han vill ha, men  han kommer alltid hem igen, han kommer hela tiden fram till att han inte kan LEVA utan ..., nej, det är viktigare än så, han kan inte SKAPA utan Marthe. Han har ändrat sig och vill hem igen ... och Marthe tar inte emot honom med öppna armar, hon är upptagen med sitt, hon målar ... och han inser att hon är bra. Monet har insett att hon är bättre än Bonnard. Även om Bonnard inte sträcker sig så långt som att säga hur bra hon är, så skrider han till handling: Han sätter på kaffet själv. För att inte störa Marthe när hon skapar.

Ibland säger en handling mer än tusen ord.


P.S. Kul att veta: Regissören Martin Provost har tidigare gjort andra filmer om konst och konstnärer. Flerfaldiga Césarvinnaren Séraphine (2008) handlar om konstnären Séraphine de Senlis och författaren Violette Leduc porträtterades i Violette (2014).

onsdag 25 juni 2025

SCEN: Flashdance - The Musical - Danceparty de luxe charmar publiken i Varberg


Flashdance - The Musical


Music & Lyrics by: Robbie Roth
Book by: Tom Hedley
Book & Lyrics by: Robert Cary
Förlag: ATRs Förlag, Västerås/ Nordiska ApS, Köpenhamn
Språk: Engelska
Speldatum: 25 juni - 17 juli 2025  
Plats: Varbergs Teater
Medverkande och produktion: Se faktaruta.


Damma av benvärmarna! Fram för byxor med hög midja, alldeles för stora tröjor som glider ner över axlarna och träningskläder i neonfärger! Flashdance - The Musical - är här!

På Varbergs Teater har det gjorts många fina uppsättningar genom åren, bland annat har publiken den medryckande och charmiga Legally Blonde i färskt minne.
Flashdance andas mycket mer åttiotal, men har några uppenbara beröringspunkter med Legally Blonde. Förvandlingen från populär film till om möjligt ännu mer omtyckt musikal skedde 2007-2008, båda uppsättningarna centreras kring starka karaktärer, starka shownummer, girl power och huvudpersoner som följer sina drömmar, oavsett vad omgivningen tycker om det. Den underskattade blondinen i Legally Blonde blir advokat. Den svetsande huvudrollsinnehavaren i Flashdance blir balettdansös. 

Balettdrömmar innan Billy

Ja, Flashdance handlar om arbetarklassens balettdrömmar långt innan Billy Elliot. Alex Owens är den bästa svetsaren på arbetsplatsen, men hon drömmer också om höga hopp och haute couture och läser franska Vogue och övar på sin arabesk på fritiden. Dessutom extraknäcker hon på nätterna som "flashdancer". 

Slår gnistor

På svetsarjobbet slår det gnistor mellan Alex och den hete unge chefen Nick och snart börjar de dejta och gå på dyra balettuppsättningar tillsammans. På flashdancejobbet finns Alex bästa vän Gloria och när Glorias pojkvän Jimmy sticker till New York för att göra karriär som stand-up komiker nappar Gloria obetänksamt på ett "dansjobb" som bara är förtäckt prostitution. Hon tror att hon kommer att bli upptäckt och få göra en video för MTV. Verkligheten är en annan.

Konsten att landa en balettroll ...

Huvudrollen som Alex Owens görs av Johanna Westholm, som förutom utbildad musikalartist även har Balettakademin i Göteborg på sitt digra CV. Gissningsvis får hon dra ner på sin kompetens som balettdansös när det gäller att porträttera Alex, som ska vara otränad men entusiastisk. Alex landar en del på rumpan. Både metaforiskt och bokstavligt. Johanna är så charmig i huvudrollen och precis så som man tänker sig Alex. Det blir en fin personkemi med Nick Hurley, för kvällen spelad av en skönsjungande Hector Brännlund, en ny up-and-coming talang i musikalvärlden som fångar Nicks osäkerhet bakom den flashiga, självsäkra fasaden med subtil elegans och känslosamma sångnummer.

Klockrena röster

Gloria känns igen från Legally Blonde - inte för att hon ser ut som Elle Woods det minsta, men rösten, den rösten kan man inte ta miste på. Det är Emma Whiteside. Klar som kristallglas. Och Gloria har musikalens mest rörande nummer. Glorias pojkvän Jimmy spelas av den nykläckte talangen Lycke Melin som sjunger klockrent och med så fin diktion att varenda ord hörs. Vilket är viktigt i musikaler, när både skämt och exposition ska levereras i  sång. Jimmy är en komiker som saknar tajming, vilket är fatalt för en komiker, men själv tror han att han bara saknar tur. I New York går det upp för honom att han även saknar talang. Att spela en misslyckad komiker kan givetvis vara komiskt guldstoft, och Lycke Melin förvaltar rollen väl.

Har flera roller att fylla

Flera medverkande har mer än en roll att fylla. Linnéa Berg, i rollen som Tess, får teatertaket att lyfta när hon leder numret I Love Rock 'n' Roll, hon står också bakom föreställningens kostym och koreografi. Regissören Jack Niklasson intar själv den otrevligaste rollen, den slemme CC, som ständigt utmanar den gode Harry. Harry tolkad av Carlos Bengtsson påminner godmodigt om komikern Erik Ekstrand som ständigt syns i SVT. Ebba Pedersen och Märta Rydström skapar en rolig double act tillsammans, balettprimadonnan och hennes sidekick, dessutom dyker de upp som änglalika, vitklädda
Chameleon Girls. Bland höjdpunkterna måste nämnas Kikis Manhunt, tolkad av Alice Lindholm och ensemblen.

Briljanta showstoppernummer

Ikoniska hits som What a Feeling, Maniac, Manhunt, Gloria och I Love Rock 'n Roll förvandlas till briljanta showstoppernummer där en stor ensemble svärmar fram över scenen. Men även lugnare låtar och solonummer river ner stora applåder, de behövs i den emotionella berg-och-dalbana som är Flashdance.

Stor entusiasm

Supporting cast och en stor ensemble förtjänar alla sina guldstjärnor, för det här är ett lagarbete. Myllret i de stora dansscenerna gör att det här ser ut som en riktigt stor, dyr och påkostad produktion. Stor entusiasm och stort hjärta och stora hits hjälper till ytterligare för att förhöja upplevelsen, och innan ridån faller levereras ett pärlband av hits i repris och ensemblen kommer ut i publiken och skapar dance party.

Våga prova på något nytt ...

Att musikalen körs på originalspråket engelska är ett extra plus. Opera körs på italienska och franska - så varför inte köra några av världens största musikalhits på originalspråket engelska som är så mycket lättare att förstå? Och kom igen, vi kan ju alla låtarna! Även ni som låtsas att ni aldrig bryr er om musikaler. Det här är för alla som älskar musikaler - och för alla som är redo att bli omvända och älska musikaler. Trots allt. Flashdance handlar om en svetsare som blir balettdansös. Alla kan sadla om, alla kan våga att prova på något nytt ...

Tre T för stjärnglans

När det gäller ensemblen, svenska stjärnor har förr charmat på West End och Broadway och det är mycket möjligt att vi såg nästa internationella stjärna just ikväll. Talang har de. Nu behövs bara de andra två T:na -  Tur och Tajming.

Applådtack ...
Fler bilder finns här:

FAKTARUTA, medverkande och alla speldatum:

Produktion:
Producent, Specialeffekter, Scenografi: Torbjörn Svahn
Regi: Jack Niklasson
Koreografi, Kostym: Linnéa Berg
Sånginstudering, Foto: Petter Boström
Ljusdesign: Victor Svensson
Ljuddesign: Anton Sjöberg
Ljudtekniker: Oscar Niklasson, Karin Svensson
Ljustekniker: Mirjam Johansson, Alicia Karlsson
Scentekniker: Karin Svensson
Följespot: Ebba Carl
Backstage: Ida Carl, Lisa
Produktionsassistent: Bert Carl
Teknisk Konsult: Daniel Wiegert
Projektioner: Frendt Theatrical Projections LLC

I rollerna:
Alex Owens: Johanna Westholm
Nick Hurley: Petter Boström, Hector Brännlund
Tess: Linnéa Berg
Kiki: Alice Lindholm
Gloria: Emma Whiteside
Jimmy: Lycke Melin
Harry: Carlos Bengtsson
CC: Jack Niklasson
Hannah: Ebba Pedersen
Louise: Märta Rydström

Övriga roller samt ensemble:

Cover Nick Hurley, ensemble: Hector Brännlund
Ms. Wilde, ensemble: Rebecca Bernefjell
Joe, ensemble: Edwin Widegren Gutierrez
Andy, ensemble: Emil Höök
Secretary, cover Ms. Wilde, ensemble: Emma Gustafsson
Ballet Mistress, ensemble: Ida Nilsson
Ensemble: Freja Hylander
Ensemble: Sonja Corin
Ensemble: John Möller
Ensemble: Alice Kuczerski
Ensemble: Elin Skoglund
Ensemble: Nanna Sandgren
Ensemble: Junia Torstensvik

Speldatum:
Juni
Onsdag 25 juni kl. 19:00
Torsdag 26 juni kl. 19:00
Fredag 27 juni kl 19:00
Lördag 28 juni kl. 15:00 och 19.00
Söndag 29 juni kl. 13:00 och 17.00
Juli
Tisdag 1 juli kl. 19:00
Onsdag 2 juli kl. 19:00
Torsdag 3 juli kl. 19:00
Fredag 4 jul kl 19:00
Lördag 5 jul kl. 15:00 och 19.00
Söndag 6 juli kl. 13:00 och 17.00
Tisdag 8 juli kl. 19:00
Onsdag 9 juli kl. 19:00
Torsdag 10 juli kl. 19:00
Söndag 13 juli kl. 13:00 och 17.00
Måndag 14 juli kl 19:00
Tisdag 15 juli kl 19:00
Onsdag 16 juli kl 19:00
Torsdag 17 juli 19:00



SCEN: Flashdance - The Musical - En bildkavalkad från Varberg