Utgivningsdatum: 2024-10-23
Förlag: Norstedts
Översättare: Helen Ljungmark
Originaltitel: Christmas Orphan's Club
ISBN: 9789113130040
Sista julen i New York påminner om många tidigare romcoms och julberättelser, mest av allt The Night Before ... där tre vänner i New York ska festa tillsammans som om det vore den allra sista gången de ses.
Hannah i Sista julen i New York är föräldralös, precis som den centrala karaktären i The Night Before ... och på samma sätt använder hon gång på gång detta för att få som hon vill. Skillnaden här är att gänget på tre egentligen är ett gäng på två ... eller fyra, beroende på hur man räknar. Det är föräldralösa Hannah och hennes gay-best-friend Finn och de två ser sig själv som en egen familj. Sedan tillkommer Hannahs rumskompis Priya (som inte har några karaktärsdrag förutom att finnas i bakgrunden och att alla tar henne för given, mycket sorgligt) och en schablonkliché av en rik aristokratisk britt som heter Theo och som Finn är kär i.
Sista julen i New York påminner om många tidigare romcoms och julberättelser, mest av allt The Night Before ... där tre vänner i New York ska festa tillsammans som om det vore den allra sista gången de ses.
Hannah i Sista julen i New York är föräldralös, precis som den centrala karaktären i The Night Before ... och på samma sätt använder hon gång på gång detta för att få som hon vill. Skillnaden här är att gänget på tre egentligen är ett gäng på två ... eller fyra, beroende på hur man räknar. Det är föräldralösa Hannah och hennes gay-best-friend Finn och de två ser sig själv som en egen familj. Sedan tillkommer Hannahs rumskompis Priya (som inte har några karaktärsdrag förutom att finnas i bakgrunden och att alla tar henne för given, mycket sorgligt) och en schablonkliché av en rik aristokratisk britt som heter Theo och som Finn är kär i.
Utdragen chansfrågning
Sådana som Theo finns inte utom i amerikanska filmer och romaner. Det är ännu töntigare än "the Hallmark handyman". Det tar hela boken för Finn att kläcka ur sig att han gillar Theo. Det går fortare för Hugh Grant i en Richard Curtis film att fråga chans. Och det säger inte lite. Det finns gränser hur långt och hur länge man kan dra ut en intrig. Som femte hjulet under vagnen finns Hannahs pojkvän - men han är inte inkluderad i de fyras gäng (eller på bokens omslag).
Upprepade repliker
Gång på gång upprepas fraser i stil med "they are my people" eller "they are my person" - den typen av repliker som hade tvingat fram skämskudden om det varit en Netflixfilm eller Hallmarkfilm (lite variation i manus, tack). Det är uppenbart att Finn och Theo är "meant for each other" men det ska dras ut på det. I det onaturligt oändliga.
Gång på gång upprepas fraser i stil med "they are my people" eller "they are my person" - den typen av repliker som hade tvingat fram skämskudden om det varit en Netflixfilm eller Hallmarkfilm (lite variation i manus, tack). Det är uppenbart att Finn och Theo är "meant for each other" men det ska dras ut på det. I det onaturligt oändliga.
Bara bakgrundsdekoration
Trots att det finns fyra personer i boken, i själva julgänget, så är två av dem mest bakgrundsdekoration, Priyas "lyckliga slut" är så påklistrat att man inte vet vem hon är tillsammans med eller varför, Hannah lämnar egentligen inte rum för någon annan att utvecklas, och romanen lämnar inte utrymme för någon alls att utvecklas. Det är exakt samma karaktärer med samma endimensionella karaktärsdrag i början av boken som i slutet av boken. Det är en stor nackdel i en roman. En annan nackdel är alla perspektivbyten. Det är meningen att man ska få nya perspektiv ... men alla som pratar låter exakt likadana. Det är ofta helt obegripligt vad de säger, och vem som säger det, eftersom ingenting går ihop.
Trots att det finns fyra personer i boken, i själva julgänget, så är två av dem mest bakgrundsdekoration, Priyas "lyckliga slut" är så påklistrat att man inte vet vem hon är tillsammans med eller varför, Hannah lämnar egentligen inte rum för någon annan att utvecklas, och romanen lämnar inte utrymme för någon alls att utvecklas. Det är exakt samma karaktärer med samma endimensionella karaktärsdrag i början av boken som i slutet av boken. Det är en stor nackdel i en roman. En annan nackdel är alla perspektivbyten. Det är meningen att man ska få nya perspektiv ... men alla som pratar låter exakt likadana. Det är ofta helt obegripligt vad de säger, och vem som säger det, eftersom ingenting går ihop.
New York är inte romantiskt
New York har varit scenen för många romcoms ... och när de fyra står i kö och fryser för att hyra skridskor för att Hannah vill det (ingen annans åsikt räknas och ingen vill egentligen åka skridskor) känner man att New York förmodligen är bättre på film och att New York är mycket bättre när någon som kan skriva manus, som Norah Ephron, sitter vid rodret.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.