KÄRLEKENS HJÄLTAR – en greatest hits kavalkad av klichéer

 

FAKTA
Regi: Paolo Genovese
Skådespelare: Alessandro Borghi, Jasmine Trinca, Vinicio Marchioni, Greta Scarano, Angelica Leo
Land: Italien
År: 2021
Genre: Komedi, Drama, Romantik
Originaltitel: Superoi
Längd: 122 minuter
Format: DVD
Distributör: Njutafilms
Betyg: 2

Det krävs superkrafter för att få ett förhållande att hålla. Italienske regissören Paolo Genovese lägger fram den tesen i en sentimental, melodramatisk, mjäkig och rekordartat rörig film. Vilken superkraft behöver du för att hänga med i alla hopp mellan tidsperioder, platser och perifera karaktärer? Lägg till detta minst tre koppar kaffe för att hålla dig vaken … 
 
Det här är en enormt klyschig film. Och vad som är än värre: det är en film med otydlig och vimsig klippning. 

Scener hafsas ihop huller om buller

Huvudpersonen är fysiklärare och hävdar att tid inte finns … men vettiga tidslinjer hjälper i filmiskt berättande. Här hafsas alla scener ihop huller om buller, och man får själv räkna ut i vilken ordning det hände. Någonstans i början berättas det om att fysikern haft hjärtkirurgi och man ser den scenen framför sig. Sedan får man se den scenen uppspelad, långt senare i filmen, och den ser helt annorlunda ut än vad den beskrevs.

Det är också onödigt att spela upp samma scener gång på gång – det som redan har berättats eller beskrivits … okej, vi fattar, vi har redan den informationen, gå vidare. Samma saker gång på gång är otroligt tjatigt. 

Marknadsförs som den stora kärlekshistorien 

Det här ska marknadsföras som den stora kärlekshistorien. Men den är alldeles för vimsig. Hur svårt är det att lägga in olika tidsmarkörer, olika färger, olika mode, olika filter för att visa var vi är? Den andra huvudpersonen i berättelsen ritar och hennes specialitet är att rita hur folk ser ut om tio år. Här går tio år … och ingen åldras en sekund. Alla ser likadana ut hela tiden. Modet tycks heller inte ändras under tio år. En tidsmarkör är tydligen hur skäggig fysikerkillen är … men det tar inte tio år att skaffa skäggstubb. Alla scener hade kunnat vara inom en vecka. 

En blond hjärtkirurg och en blond danska utan kläder 

Huvudpersonen gillar fysik och är under filmens gång, förutom serietecknaren, även ihop med en blond hjärtkirurg och en blond danska, som vare sig det är motiverat eller inte går runt utan kläder trots att det är vinter och förmodligen smällkallt. I Danmark upphör textningen plötsligt att fungera och den hade behövts, för danskan i filmen är svårare att förstå än italienskan.

Men istället för någon av blondinerna förväntas vi tro att serietecknaren som ritar superhjälteserien Kärlekens hjältar är fysikerns one and only. Hon har ihop det med en annan seriemupp eller grafisk designer på jobbet. Fysikern hittar tillbaka till hjärtkirurgen. 

Klichéerna staplas på rad

Det hade varit kul med en romance där paret som filmen marknadsför avslöjas som fejk, för det känns verkligen fejk. Ingen personkemi där. Och flickvänshjärtkirurgen som räddar fysikerns hjärta … viken kliché. Sedan blir serietecknartjejen dödssjuk och vägrar medicin för att rädda sitt ofödda barn. Klichéerna staplas på rad … är detta någon slags greatest hits kavalkad från Grey’s Anatomy eller har filmmakarna fått alla de sämsta och klyschigaste bortklippta scenerna gratis? 

Diggar Love Actually och rumpdans 

Sämst är att fysikern och hjärtkirurgen diggar Love Actually tillsammans. Ja, det är filmens bästa scener. Emma Thompson som jämför olika dockor (transvestit eller dominatrix i julklapp till lilljäntan?) dubbad till italienska. Hugh Grant som dansar vickande rumpdans på 10 Downing Street. Varför tittar jag inte på den här filmen istället?

Note to filmmaker: Klipp aldrig in bitar från  bättre filmer än din egen i din film. Det finns förresten inget klyschigare än filmkaraktärer som känns så uppenbart fejkade, som tittar på filmer och pratar om filmer för att understryka att ”dessa karaktärer är riktiga medan de andra är påhittade” — när de refererade karaktärerna känns mycket verkligare … Rumpdans och allt. 

Och Love Actually är actually inte ens Richard Curtis bästa.