Författare: Christopher Paolini
Serie: Arvtagaren (del 1)
Antal sidor: 523
Översättning: Kristoffer Leandoer
Översättning: Kristoffer Leandoer
Originaltitel: Eragon
ISBN: 9789178037117
Utgivningsdatum: 2020-06-15
Det finns två drömmar som många fantasy fans delar: 1) Skriva en älskad bästsäljare i bästa high-fantasy-Tolkien-stil. 2) Hitta ett drakägg och få en egen drake som bästis/husdjur.
Dröm nummer ett är bara aningen mer sannolik att inträffa än dröm nummer två. Men den slog in för Christopher Paolini. Vid 15 års ålder skapade han ett fantasy epos, Eragon, som låg etta på New York Times bästsäljarlista ... i tre år. Kan DET hända, så kan man minsann ha turen att hitta ett drakägg! Ge inte upp!
Berättelsen om Eragon handlar faktiskt om en ung tonårskille som gillar att ströva omkring i naturen, i skogarna och bergkedjorna i närheten av morbroderns bondgård, och en dag hittar han en vacker blå sten som han tar med hem. Stenen kläcks och blir till en vacker blå drake - Saphira.
Saphira är som en kombination av den bästa vän du kan önska dig, det coolaste husdjur du kan tänka dig och den snällaste, klokaste storasyster du kan drömma om.
Eragon är en typ av saga som innehåller precis allt som en klassisk saga ska ha --- hjältens färd ut i stora vida världen, hjälpare och stjälpare som hjälten möter längs vägen, en stark Merlin-figur som lär upp huvudpersonen och förklarar bakgrunden till allt som händer, mörka hot, en tillfångatagen prinsessa och en coming-of age story där huvudpersonen växer och får lära sig att livet är långt mer komplicerat än det någonsin går att ana ...
Sagoberättaren Brom visar sig bli Eragons Merlin-figur. Han kan allt om drakar och magi och erbjuder sig att träna upp Eragon till att bli den hjälte som han är menad att vara. Han är ju Den Utvalde. Utvald av en drake ... För med en egen drake har Eragon plötsligt gått från bondpojke till Ryttare --- det mäktigaste som finns i denna fantasy värld.
Det onda imperiet är ute efter Eragon för att värva honom till sina styrkor --- men det är också rebellalliansen Varden. Men ... Eragon vill egentligen bara vara fri, vara sin egen och flyga omkring med Saphira. Saphira är inte heller pigg på att bli utnyttjad ... av någon sida.
Ändå, världen krymper och frihet är inget man får gratis ... Eragons färd må gå från bondgård och landsbygd och gullig liten by, via dödliga hot och faror, till ett nytt "hem" hos rebellalliansen Varden i denna bok --- men Eragon tycker faktiskt inte om de flesta som han träffar i Varden. Många är så hotfulla, intrigerande och illvilliga att man allvarligt funderar på hur ondskefullt det onda imperiet är, om detta ska föreställa "den goda sidan".
Det finns två stora attraktioner med Eragon --- förutom att strukturen är det av en evig, klassisk saga (och sådana har hållit i tusentals år ...)
1) Miljöskildringarna. De är magnifika. Man är omgiven av storslagen natur, vackra sjöar och vattenfall, pampiga bergsmassiv och högresta skogar ... Paolini inspirerades av naturen i Montana där han är uppväxt, och den måste vara något alldeles extra.
2) Birollerna. Det finns massor av intressanta biroller i romanen. För många för att räkna upp. Men ett par favoriter är varkatten Solembum som blir vän med Eragon och Saphira, och häxan Angela. Angela ser ung, söt och charmig ut ... men kan vara uråldrig. Hon är också smart och rolig och har många av romanens bästa repliker. Hon är baserad på Christopher Paolinis syster ... som också heter Angela. Syster Angela lär ha bidragit till häxan Angelas repliker och recept i boken ... Häxan Angelas sågning av rebellalliansen Varden är något av det roligaste som gjorts i hela den moderna fantasy litteraturen! För mycket fantasy (speciellt high fantasy) har en tendens att bli högtravande --- man tror benhårt på ont och gott, utan att, som Angela, inse att det också finns de som är trista, tråkiga och självgoda --- och att det där är ju det allra värsta sällskap man kan ha. I alla fall om man är en skojfrisk, ungdomlig häxa ...
Vänskapen mellan katten Solembum och draken Saphira är både rörande och fin comic releif --- att en katt och en drake har hemliga möten och kurar ihop sig tillsammans för att sova ... Det är lite som när en ponny så gärna vill ha stallkatten att sova på sin rygg! Och katten trivs och spinner som en liten motor ...
Saphira är en intressant litterär skapelse, för hon är en blandning av charmigt, lekfullt husdjur (ofta kattlik), trofast bästa vän och en uråldrig och klok urkraft med magiska förmågor ... Drakens personliga kopplingen till Eragon ger även honom magiska förmågor --- som han tränar upp tillsammans med Brom.
En av de mest användbara "magiska förmågorna" som Brom lär ut till Eragon ... är att läsa. Ja, Eragon har aldrig lärt sig läsa, och läsningen öppnar upp en helt ny värld för honom. Helt magiskt!
Och vi som läsrare ... inser att vi alla har den magiska förmågan. Vi har fått lära oss läsa, något som är få förunnade i Eragons värld, och vi kan öppna upp andra världar --- tack vare den trollkonsten.
Eragon är rolig, rörande, spännande och fartfylld ... ett klassiskt äventyr i ny tappning. Och Eragon och Saphira kommer tillbaka igen ...
Slutligen ... Två extra stora eloger går till:
1) Omslaget. Den blå Saphira. Ett porträtt. Helt perfekt och gjort av John Jude Palencar - en av amerikansk fantasys allra största konstnärer. Förresten --- i Eragon serien finns Palencardalen. En homage till Palencar som Paolini gjorde INNAN han visste att Palencar skulle göra omslagen till böckerna ...
2) Översättningen. Leandoer kan sin fantasy (och är även en briljant författare i sin egen rätt) och han gör språket i Eragon extra njutbart. Inte en nyans går honom förbi.
BG
Förlag: Bonnier Carlsen
Utgivningsdatum: 2020-06-15
Det finns två drömmar som många fantasy fans delar: 1) Skriva en älskad bästsäljare i bästa high-fantasy-Tolkien-stil. 2) Hitta ett drakägg och få en egen drake som bästis/husdjur.
Dröm nummer ett är bara aningen mer sannolik att inträffa än dröm nummer två. Men den slog in för Christopher Paolini. Vid 15 års ålder skapade han ett fantasy epos, Eragon, som låg etta på New York Times bästsäljarlista ... i tre år. Kan DET hända, så kan man minsann ha turen att hitta ett drakägg! Ge inte upp!
Berättelsen om Eragon handlar faktiskt om en ung tonårskille som gillar att ströva omkring i naturen, i skogarna och bergkedjorna i närheten av morbroderns bondgård, och en dag hittar han en vacker blå sten som han tar med hem. Stenen kläcks och blir till en vacker blå drake - Saphira.
Saphira är som en kombination av den bästa vän du kan önska dig, det coolaste husdjur du kan tänka dig och den snällaste, klokaste storasyster du kan drömma om.
Eragon är en typ av saga som innehåller precis allt som en klassisk saga ska ha --- hjältens färd ut i stora vida världen, hjälpare och stjälpare som hjälten möter längs vägen, en stark Merlin-figur som lär upp huvudpersonen och förklarar bakgrunden till allt som händer, mörka hot, en tillfångatagen prinsessa och en coming-of age story där huvudpersonen växer och får lära sig att livet är långt mer komplicerat än det någonsin går att ana ...
Sagoberättaren Brom visar sig bli Eragons Merlin-figur. Han kan allt om drakar och magi och erbjuder sig att träna upp Eragon till att bli den hjälte som han är menad att vara. Han är ju Den Utvalde. Utvald av en drake ... För med en egen drake har Eragon plötsligt gått från bondpojke till Ryttare --- det mäktigaste som finns i denna fantasy värld.
Det onda imperiet är ute efter Eragon för att värva honom till sina styrkor --- men det är också rebellalliansen Varden. Men ... Eragon vill egentligen bara vara fri, vara sin egen och flyga omkring med Saphira. Saphira är inte heller pigg på att bli utnyttjad ... av någon sida.
Ändå, världen krymper och frihet är inget man får gratis ... Eragons färd må gå från bondgård och landsbygd och gullig liten by, via dödliga hot och faror, till ett nytt "hem" hos rebellalliansen Varden i denna bok --- men Eragon tycker faktiskt inte om de flesta som han träffar i Varden. Många är så hotfulla, intrigerande och illvilliga att man allvarligt funderar på hur ondskefullt det onda imperiet är, om detta ska föreställa "den goda sidan".
Det finns två stora attraktioner med Eragon --- förutom att strukturen är det av en evig, klassisk saga (och sådana har hållit i tusentals år ...)
1) Miljöskildringarna. De är magnifika. Man är omgiven av storslagen natur, vackra sjöar och vattenfall, pampiga bergsmassiv och högresta skogar ... Paolini inspirerades av naturen i Montana där han är uppväxt, och den måste vara något alldeles extra.
2) Birollerna. Det finns massor av intressanta biroller i romanen. För många för att räkna upp. Men ett par favoriter är varkatten Solembum som blir vän med Eragon och Saphira, och häxan Angela. Angela ser ung, söt och charmig ut ... men kan vara uråldrig. Hon är också smart och rolig och har många av romanens bästa repliker. Hon är baserad på Christopher Paolinis syster ... som också heter Angela. Syster Angela lär ha bidragit till häxan Angelas repliker och recept i boken ... Häxan Angelas sågning av rebellalliansen Varden är något av det roligaste som gjorts i hela den moderna fantasy litteraturen! För mycket fantasy (speciellt high fantasy) har en tendens att bli högtravande --- man tror benhårt på ont och gott, utan att, som Angela, inse att det också finns de som är trista, tråkiga och självgoda --- och att det där är ju det allra värsta sällskap man kan ha. I alla fall om man är en skojfrisk, ungdomlig häxa ...
Vänskapen mellan katten Solembum och draken Saphira är både rörande och fin comic releif --- att en katt och en drake har hemliga möten och kurar ihop sig tillsammans för att sova ... Det är lite som när en ponny så gärna vill ha stallkatten att sova på sin rygg! Och katten trivs och spinner som en liten motor ...
Saphira är en intressant litterär skapelse, för hon är en blandning av charmigt, lekfullt husdjur (ofta kattlik), trofast bästa vän och en uråldrig och klok urkraft med magiska förmågor ... Drakens personliga kopplingen till Eragon ger även honom magiska förmågor --- som han tränar upp tillsammans med Brom.
En av de mest användbara "magiska förmågorna" som Brom lär ut till Eragon ... är att läsa. Ja, Eragon har aldrig lärt sig läsa, och läsningen öppnar upp en helt ny värld för honom. Helt magiskt!
Och vi som läsrare ... inser att vi alla har den magiska förmågan. Vi har fått lära oss läsa, något som är få förunnade i Eragons värld, och vi kan öppna upp andra världar --- tack vare den trollkonsten.
Eragon är rolig, rörande, spännande och fartfylld ... ett klassiskt äventyr i ny tappning. Och Eragon och Saphira kommer tillbaka igen ...
Slutligen ... Två extra stora eloger går till:
1) Omslaget. Den blå Saphira. Ett porträtt. Helt perfekt och gjort av John Jude Palencar - en av amerikansk fantasys allra största konstnärer. Förresten --- i Eragon serien finns Palencardalen. En homage till Palencar som Paolini gjorde INNAN han visste att Palencar skulle göra omslagen till böckerna ...
2) Översättningen. Leandoer kan sin fantasy (och är även en briljant författare i sin egen rätt) och han gör språket i Eragon extra njutbart. Inte en nyans går honom förbi.
BG
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.