Originaltitel: L'ordre du jour
På lite över 120 sidor tar sig Éric Vuillard fram över fem ödesdigra år - från 1933 till 1938 - dessa fem år är tiden för nazisternas maktövertagande i Tyskland.
Hur gick det till?
Översättning: Lotta Riad
ISBN: 9789177798170
Förlag: Lind & Co
Utgivningsdatum: 2019-10-10
ISBN: 9789177798170
Förlag: Lind & Co
Utgivningsdatum: 2019-10-10
På lite över 120 sidor tar sig Éric Vuillard fram över fem ödesdigra år - från 1933 till 1938 - dessa fem år är tiden för nazisternas maktövertagande i Tyskland.
Hur gick det till?
Det var inte så enkelt som att folk i allmänhet röstade på nazisterna eller att folk i allmänhet gillade dem (speciellt när det gäller katoliker i Västtyskland är det inte sant - det fanns ett motstånd från den "normala" högern och från katolska grupper).
Vuillards historia börjar den 20 februari 1933 - ett hemligt möte mellan Himmler (där Hitler dyker upp som överraskningsgäst, skakar hand, är charmig och verkar "normal"!) och industriledare för Krupp, Opel, BASF, Bayer, Siemens och Allianz och så vidare. De 20 största från näringslivet skulle med på tåget, ge pengar till valkampanjen --- eller åtminstone tvingas till eller skrämmas till att hålla tyst och att inte förstöra planen. Grupptryck är ett effektivt påtryckningsmedel
Historien avslutas fem år senare med Anschluss, annekteringen av Österrike, den 12 mars 1938.
Som inte alls var en sådan ohejdbar triumf som man kan tro av gamla journalfilmer.
Vuillards historia börjar den 20 februari 1933 - ett hemligt möte mellan Himmler (där Hitler dyker upp som överraskningsgäst, skakar hand, är charmig och verkar "normal"!) och industriledare för Krupp, Opel, BASF, Bayer, Siemens och Allianz och så vidare. De 20 största från näringslivet skulle med på tåget, ge pengar till valkampanjen --- eller åtminstone tvingas till eller skrämmas till att hålla tyst och att inte förstöra planen. Grupptryck är ett effektivt påtryckningsmedel
Historien avslutas fem år senare med Anschluss, annekteringen av Österrike, den 12 mars 1938.
Som inte alls var en sådan ohejdbar triumf som man kan tro av gamla journalfilmer.
Vuillard är också filmare och påpekar nyktert att innan de allierade går med i kriget, länder som Storbritannien och USA som producerar egna filmer, så har nazisterna ensamrätt på filmmediet. Det låter som om det är samma hurra-rop på alla journalfilmer. Det kan det också vara. Tyskland var världsledande inom filmindustrin och inom området specialeffekter. Propagandaministern Goebbels kunde sin sak, och såg till att anlita de bästa teknikerna, de bästa klipparna, de bästa fotograferna ...
Journalfilmerna visar en krigsmaskin, en motoriserad armé i rörelse, en obarmhärtig maktdemonstration - och folkets (förmodligen pålagda) jubel.
Bakom Goebbels skimrande propaganda bryter mängder av pansarvagnar ihop på vägen. de har fått motorstopp. Och kommer fram alldeles för sent till de människor som ska agera statister och jubla och applådera längs vägen (en dag senare har alla gått hem).
Vägen till makt är en blandning av manipulation, förödmjukelser, små blå dunster och rena rama bluffmakeriet.
De enda protesterna som hörs i Österrike kommer från högern. Från vänstern och mitten - ingenting.
Det hela är skrivet som en thriller, vi befinner oss på plats som en flug-kamera på väggen och får följa skeendet steg för steg.
Boken har en positiv grundton och menar att det värsta inte är oundvikligt. Men blind lydnad eller tystnad kan vara livsfarligt.
Dagordningen är en koncis och kärnfull bok som blivit en stor framgång både i och utanför Frankrikes gränser.
En myt som slås hål på här också är myten om det tyska ekonomiska undret - folket hade blivit bombat, industrin var praktiskt taget oskadd (6% hade skadats) och levde kvar i högsta välmåga. Några av Goebbels 20 utvalda hade till och med dragit nytta av kriget - och haft gratis arbetskraft från koncentrationslägrena. Alla företagen finns kvar och är rika och välmående än idag. Inget av företagen ställdes till svars för vad de hade gjort - eller inte gjort.
Journalfilmerna visar en krigsmaskin, en motoriserad armé i rörelse, en obarmhärtig maktdemonstration - och folkets (förmodligen pålagda) jubel.
Bakom Goebbels skimrande propaganda bryter mängder av pansarvagnar ihop på vägen. de har fått motorstopp. Och kommer fram alldeles för sent till de människor som ska agera statister och jubla och applådera längs vägen (en dag senare har alla gått hem).
Vägen till makt är en blandning av manipulation, förödmjukelser, små blå dunster och rena rama bluffmakeriet.
De enda protesterna som hörs i Österrike kommer från högern. Från vänstern och mitten - ingenting.
Det hela är skrivet som en thriller, vi befinner oss på plats som en flug-kamera på väggen och får följa skeendet steg för steg.
Boken har en positiv grundton och menar att det värsta inte är oundvikligt. Men blind lydnad eller tystnad kan vara livsfarligt.
Dagordningen är en koncis och kärnfull bok som blivit en stor framgång både i och utanför Frankrikes gränser.
En myt som slås hål på här också är myten om det tyska ekonomiska undret - folket hade blivit bombat, industrin var praktiskt taget oskadd (6% hade skadats) och levde kvar i högsta välmåga. Några av Goebbels 20 utvalda hade till och med dragit nytta av kriget - och haft gratis arbetskraft från koncentrationslägrena. Alla företagen finns kvar och är rika och välmående än idag. Inget av företagen ställdes till svars för vad de hade gjort - eller inte gjort.
Vad står på dagordningen idag?
Om Goncourtpriset:
Om du undrar hur mycket Goncourtpriset är på - så är det hela 10 euro. Men till skillnad från många andra priser så blir Goncourtprisvinnarna bästsäljare. Akademin i detta fall väljer osvikligt varje år riktigt bra böcker! Bra prosa, bra berättande, spännande och tankeväckande ... och aldrig något som är pretto eller modeflugor eller kejsarens nya kläder.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.