FILM: The Favourite - Tre starka kvinnliga karaktärer tar ut svängarna - rejält! - i en historisk komedi

The Queen has spoken!

Regi: Yorgos Lanthimos

Titel: The Favourite
Manus: Deborah Davis och Tony McNamara
Medverkande: Olivia Colman, Emma Stone, Rachel Weisz, Nicholas Hoult, Joe Alwyn m.fl.
Land: UK, USA; 2018
Distribution: 20th Century Fox

Aktuell: På DVD och BD den 17 juni 2019

Digital premiär: 27 maj 2019

När såg du senast en film där hela TRE briljanta kvinnliga skådespelare fick ta ut svängarna rejält --- OCH dessutom vara riktigt roliga? (Ghostbusters 2016 räknas inte). 

The Favourite har laguppställningen Olivia Colman, Rachel Weisz och Emma Stone. Där är en trio som inte går av för hackor! The Favourite var nominerad till tio Oscars och sexton BAFTAs (rekord!).

Olivia Colman gjorde rent hus på årets galor: Golden Globe, BAFTA och Oscars-statyett för rollen som Drottning Anne.

Den enda minimala invändningen som man kan ha mot den briljanta trion är möjligen att filmen ska fokusera på vem som blir "favoriten", men det är ju så uppenbart att Olivia Colman kommer att spela skjortan av både Emma Stone och Rachel Weisz. Olivia Colman har gått från "national treasure" i Storbritannien till "international treasure" i hela världen. Hon är så bra --- vare sig hon spelar hämnande misshandelsoffer (Tyrannosaur), pionjär i underrättelsetjänsten (The Night Manager) eller regerande drottning (The Crown). Eller historisk drottning (The Favourite).

Filmen The Favourite innehåller massor av skämt om grävlingar --- det blir praktiskt taget till "a running gag" --- och ett skämt om humrar. Kanske en meta-blinkning till regissören Yorgos Lanthimos förrförra film, The Lobster? Fast egentligen påminner hummer-scenen (som så många andra scener i filmen) om någonting som skulle kunna vara taget från Alice i Underlandet --- "Först har vi kapplöpning med humrarna, och sedan äter vi dem!"

När det gäller historisk korrekthet i The Favourite --- glöm det! Manuset av Deborah Davis och Tony McNamara bryr sig inte om sådana petitesser som historiska fakta över huvud taget, du kan hitta studentspex med färre anakronismer och historiska felaktigheter.

Kläder, mode, smink, frisyrer, design, musik, uttal, ordval, svordomar och så vidare är från alla möjliga tidsepoker (inklusive vår egen moderna tid) och dansen är inte från någon tidsepok alls, den finns bara i The Favourite (om den inte mot förmodan blir en fluga på Londons dansklubbar i framtiden).

Filmen har bland annat rationaliserat bort Lady Sarah Churchills sju barn, liksom Drottning Annes elvaårige son och hennes gemål Prins Georg av Danmark och Norge. Annars hade där kanske funnits en fin roll för en skandinavisk skådespelare i filmen?

Drottning Anne hade ett lyckligt äktenskap OCH delade sovrum med sin make hela sitt liv --- något som är kors-i-taket så ovanligt i kungliga kretsar. Rent logistiskt hade det varit omöjligt för Anne att ha ens en pytteliten utomäktenskaplig affär.

När man rensat bort en massa verkliga karaktärer och verkliga händelser kan man istället fokusera på en fiktiv kärlekstriangel mellan de tre stjärnskådespelarnas tjusiga karaktärer.

Abigail (Emma Stone) går så långt som att hon förgiftar sin kusin Lady Sarah Churchill (Rachel Weisz), något som inte har hänt i verkligheten, men som leder till en hel del dramatiska förvecklingar i filmen.


Det absolut underligaste i filmen är dock alla kaninerna som skuttar runt i det kungliga palatset. INGEN hade kaniner som husdjur förr i tiden! Kaniner ansågs i bästa fall vara lämpliga som mat (för de lägre klasserna), i värsta fall ansågs de vara skadedjur som skulle skjutas på fläcken. För övrigt är det sistnämnda en inställning som än idag inte har förändrats på landsbygden i Storbritannien --- en bekant som jobbar med läsfrämjande åtgärder insåg snabbt att små skolbarn på landsbygden i Yorkshire inte var det minsta intresserade av Sagan om Pelle Kanin --- de tyckte synd om Mister McGregor och ansåg att den grönsaksmumsande kaninen skulle skjutas och läggas i en paj!

Kaninerna spelar faktiskt en stor roll i The Favourite --- de är nyckeln till Abigails uppgång --- och sedan till hennes fall.

I verkligheten handlade rivaliteten mellan Abigail och Lady Sarah inte om sex utan om politik, men sex säljer förmodligen bättre än politik när man gör film. Liksom unga, snygga skådespelare. Oppositionsledaren Robert Harley (senare premiärminister) var en gammal gubbe som inte alls såg ut som Nicholas Hoult, känd som sötnos sedan About a Boy och ungaX-men.

Finns det något som är sant i The Favourite?

Ja. Att när man ger sig in i ett spel, så varar det spelet för evigt. Man kan aldrig vinna. Man bara spelar vidare.

Skillnaden mellan Abigail och Lady Sarah är att Abigail TROR att hon har vunnit och slappnar av ... Lady Sarah VET att spelet aldrig tar slut.

Man är inte favorit på livstid.

Faktum är att både Abigail och Lady Sarah blev ex-favoriter. Men det var bara Lady Sarah som lyckades ta sig tillbaka på nytt och bli Drottningens favorit ännu en gång. Efter Drottning Annes död blev Lady Sarah även den nya regentens favorit --- så i princip styrde Lady Sarah Storbritannien tills hon var 84 år gammal.

Ett av Lady Sarahs sju barn gifte sig med en Spencer och hon är alltså släkt med Lady Diana Spencer, 1900-talets mest kända prinsessa, och paparazzi-fotografernas favoritobjekt.

Winston Churchill är också släkt, i rakt nedstigande led, med Lady Sarah Churchill. Det magnifika palatset Blenheim Palace, som syns som modell i filmen (och sägs vara en present från Drottning Anne till Lady Sarah), är det ställe där Winston Churchill föddes. De har fortfarande inte centralvärme där --- något att tänka på när man tittar på tjusiga kostymdramer som The Favourite. Visst ser det pampigt ut med alla dessa stora rum --- men de är praktiskt taget omöjliga att värma upp!

Det är kanske därför alla kungligheter älskar hundar --- de är inte bara människans bästa vän, de är även levande värmedynor!

BG