The Birgit Nilsson Experience!

 Bara rosor för Birgit!  Birgit Nilssons museum är fullt av rosor och spännande saker från en intensiv karriär och ett ovanligt liv. Birgit Nilsson 100 år firas med pompa och ståt och många konserter!

The Birgit Nilsson Experience! 
- Drömmen, sagan och verkligheten!


Att ha en dröm och att vara fången i en ofta grym och slitsam vardag är något som alla kan identifiera sig med. Att uppfylla sin lilla dröm och att sedan nå något ännu större --- som vida överträffar drömmarna! --- det är förståss få förunnat. Men det är det som gör en bra saga. Och det här är en sann saga! Sagan om Birgit Nilsson är som en verklig Askungesaga, där det är hennes egen talang, inte giftermålet med en prins, som gör att hennes liv förvandlas.

Är du ointresserad av musik, kan inget om opera, vet inte riktigt vem Birgit Nilsson är eller varför hon firas i år? Då är Birgit Nilsson upplevelsen något för dig! (Och om du verkligen älskar musik är Birgit Nilsson upplevelsen givetvis också något för dig!) Historien om bondflickan som blir något speciellt är också historien om ett land och ett klassamhälle som luckras upp och förändras.

Birgit Nilsson, född 1918, är en del av en den generation som skapar folkhems-Sverige. En generation som säger "nej, tack, jag vill inte ärva gården". En generation som vill något annat än att vara fast i samma slit som släkten som kommit och gått har sett i århundraden.

Så snyggt med vita rosor, bara bjälkar och kristallkronor!
Och så Birgit Nilssons kända scenkostymer i förgrunden.

När man går genom utställningen i det ultramoderna Birgit Nilsson museum och lyssnar på audioguiden är det svårt att låta bli att bita på naglarna --- herregud, vilken spännande story! Hur ska det gå för jäntan? Hon har bara gått ut sexan, och får inte gå i skolan längre, hon måste jobba på gården --- heltid! 

Hårt fysiskt arbete, sju dagar i veckan, hela tonårstiden --- vilken nybliven tonåring skulle stå ut med det idag? Ska lilla Birgit tvingas att gifta sig med en bonde, för att driva familjeföretaget vidare? Ska hon tvingas att ta över gården, eftersom hon är enda barnet? Gården har varit i släkten i generationer, det är ett stort ansvar som ligger på hennes unga axlar. Men om hon gör vad som förvändas av henne, hur ska det då gå med hennes sångardrömmar? För Birgits dröm var hela tiden att bli sångerska, hon till och med sjöng i sömnen som barn!

Birgit Nilsson gillade katter och hundar - och brevskrivning!

Något som ger en extra dimension till berättelsen är Birgit Nilssons egen röst. Det är den som berättar mycket av historien. Birgit Nilsson har ju varit där och sett allt och upplevt allt. Man får historien direkt och omedelbart, utan filter. Det är lite som med Astrid Lindgrens sagor, ingen läser dem så bra som hon själv, rösten är en så stor del av upplevelsen. Birgit Nilsson skrev själv ner sina upplevelser i succén La Nilsson. Och som Birgit Nilsson kan berätta! Vilken fin sagoberättarröst hon har! Vänskapen med drängen Otto är som en Emil-och-Alfred berättelse. Det är Otto som ger Birgit Nilsson hennes första lilla piano. Det är byggt av en cigarrlåda och innehåller en oktav. Birgit är fyra år gammal. Och hon börjar genast att komponera!

Birgits dröm var att bli sångerska, hon var ultramusikalisk, hade absolut gehör och sjöng innan hon kunde gå. Hon lärde sig inte bara barnvisor utan även drängens absolut inte barnvänliga slagdängor om förbjuden kärlek och fylleslag. Märk väl: Birgit drömde inte om att bli operasångerska. Bara sångerska. Operan kom mycket senare i livet. Birgit blev genom hela sin karriär lika "jordnära" och "vanlig" (stora komplimanger i Sverige) och rynkade aldrig på näsan åt olika musikgenrer. Andra operastjärnor ville inte sjunga lättare genrer, som musikal och operett. Birgit Nilsson påpekade nytert att alla pengar ser likadana ut. Och vad är det för fel med att göra folk glada med olika typer av musik?

Maskotapan följde med Birgit Nilsson över hela världen.

Bonddottern Birgit Nilsson gick från att rensa betor till att bli världens mest firade sångerska. Hennes 100-års jubileum uppmärksammas över hela världen - men hon är paradoxalt nog mer berömd utomlands än i Sverige. Där står det klart att Birgit Nilsson och Maria Callas står i en klass för sig --- de båda sopranerna som fortfarande har hängivna fans i stora skaror, runt hela jordklotet.

Men man behöver inte vara ett Birgit-Nilsson-fan för att uppskatta ett besök på hennes barndoms gård, som idag inrymmer ett vackert och modernt museum och ett mysigt stallkafé där Birgit Nilssons favoritmat serveras - allt är hembakat, lokalproducerat, närodlat och härodlat på Bjärehalvön. Och så kan man besöka boningshuset, Birgit Nilssons barndomshem.

Birgit Nilssons hem. Muren gjorde pappa Nils av fina stenar som han hittade.
Vi befinner oss på stenrik mark! Än idag kommer besökare som letar efter
speciella stenar, som de minns att de gett till Nils, när han gjorde muren!

Det känns som om Birgit Nilsson när som helst skulle kunna dyka upp och sätta igång med att göra läcker skånsk äggakaka i köket, eller bjuda på italiensk Aida-tårta i finrummet ... eller dra ut en spännande deckare från vännen Maria Lang från bokhyllan. Eller memoarer som hon fått från operavänner, som Placido Domingo och Maria Callas. Allt är som det ska vara!

Hemmet var Birgit Nilssons barndomshem, som gått i arv i generationer, här växte hon upp från och med två års ålder, då hennes pappa Nils Svensson fick ärva familjegården. Från badrumsfönstret kan man se gården där Birgit Nilsson föddes --- just idag skördas det på åkrarna. Levande lantbruk finns fortfarande. Men det mesta sköts idag av maskiner och är inte alls så jobbigt och slitsamt som när Birgit växte upp och var en "barnarbetare" som rensade betor i långa rader --- och gick upp tidigt för att mjölka kor.

Birgit (längst till vänster) rensar betor i långa rader.

Innan Birgit Nilsson åkte till Stockholm och kom in på Kungliga Musikhögskolan gjorde hon först arbetet på gården klart, och skötte mjölkningen, som var en av hennes dagliga sysslor.

Det här var en historia som speciellt uppskattades i Amerika och särskilt i New York där La Nilsson blev den mest firade sångerskan någonsin på The Metropolitan --- mycket mer än Maria Callas! (och La Nilsson tjänade fem gånger så mycket!). Taxichauffören som körde hem Birgit Nilssons blommor från premiären undrade om hon var den svenska bondflickan som först mjölkade tio kor och sedan åkte till huvudstaden och blev stjärna. Birgit bedyrade att så var fallet.

- Då är ni verkligen värd alla blommor! sa taxichauffören imponerat.

Det där är en markant attitydskillnad mot i Sverige. När Birgit kom till Stockholm fick hon höra att det inte är för bönder att bli sångare. Klassamhället var djupt cementerat och här skulle ingen lantlolla från Skåne komma till Stockholm och tro att hon skulle bli något! Det tog också en lång, lång, lång tid för Birgit Nilsson att bli stjärna över en natt.

Mamma Justina var också en  flitig brevskrivare. Hon syns på tavlan på väggen.
Detta var Justinas skrivbord. Justina var smart och musikalisk, och praktiskt taget
den enda  som uppmuntrade Birgits sångardrömmar. Pappa Nils var  mycket emot.

Tragiska och jobbiga händelser och motgångar kantade hennes väg, och folksjukdomen TBC-drabbade henne --- vem vill ha en sångerska med bara en fungerande lunga? Men mot alla odds blev hon frisk igen.

Rollen som Salome gjorde Birgit Nilsson känd, långt utanför de vanliga operakretsarna, och hela Sverige drabbades av Salome-feber. Birgit Nilsson var med både i TV och i radio.

Birgit Nilsson blev efter flera succéer i Stockholm en stor stjärna i hela världen och enormt älskad i Wien, Frankfurt, Bayreuth, Buenos Aires, New York, Chicago, San Francisco, Köpenhamn, London, Milano ... och likt många stjärnor tillbringade hon en hel del tid i skyn. Med att flyga mellan olika engagemang. Sammanlagt en och en halv månad per år, har någon räknat ut.

Sagan Birgit Nilsson är fascinerande --- och den kompletteras med möjligheterna att höra hennes egen sång, samtidigt som man till exempel betraktar de scenkostymer och de smycken som hon hade i sina berömda roller.

Birgit Nilssons hem - utsikt mot gaveln och Birgits sovrum till vänster.
Katten på vägen verkar hemmastadd! Nils mur syns till höger.

Boningshuset var Birgit Nilssons sommarhus, fram till 2006, och än idag ser det ut som ett levande
sommarhem, färdigt för semestern --- men det är ett museum och man får inte sitta i sofforna. Det struntade Birgit Nilssons 90-åriga kusiner i, när de var på besök på museet. När guiden och biografiförfattaren Mattias Enn försökte säga åt dem, påpekade de med bestämdhet:
- Vi är ju hemma hos Birgit nu!
De flyttade sig inte!

Visst kan man springa på vänner och bekantas bekanta till Birgit Nilsson på museet eller på gårdsplanen. En lokalbo som är där för kvällens konsert berättar att hon aldrig varit i boningshuset sedan det blev museum.

- Men jag har varit där inne flera gånger och tittat runt när jag köpte ägg där! Agda brukade släppa in folk! berättar hon stolt.

Agda var hushållerskan som tog hand om huset när Birgit inte var där. Och så klart att lokalbor var lite nyfikna på hur "världsstjärnan" hade det i sitt enkla sommarhem.

Sitt inte i sofforna om du inte är kusin med Birgit Nilsson!

Idag säljs dock inga ägg längre på Birgit Nilssons gård, men det är lätt att fantisera om hur det var när den här gården var aktiv. Längorna ligger placerade som i en hästsko, med boningshuset i mitten. I sidohusen, de gamla stallängorna, finns idag moderna utställningar och femstjärnig förtäring. Stallkaféet är otroligt mysigt inrett. Det finns till och med fikabord uppställda i gamla kalvbås - och trågen finns kvar i golvet! Utställningshuset är snyggt bohochic och kombinerar ladans gamla bjälkar med nya kristallkronor i taket. Mitt i salen står en flygel, redo att användas för konserter. Överallt finns det rosor.

Huvudbyggnaden, Birgit Nilssons hem, är fortfarande omgivet av vackra perennrabatter och gammaldags torparrabatter med pioner och rosenskära och rikligt blommande stockrosor och dagliljor. I ett hörn av tomten finns mängder med svarta och röda vinbär och rabarber. 
Dagens kaka i stallkaféet är rabarber och vaniljkaka. Men Aida-tårtan får inte missas! Birgits eget favoritrecept, och den serveras med färska jordgubbar och en liten Birgit-Nilsson- chokladmedaljong.

Utsikt mot Birgit Nilsson gården och Birgit Nilsson museum, från Stallkaféet.

Luncherna är också helt fantastiska, primörerna är så färska att de praktiskt taget känns nyplockade direkt till tallriken. Svensk husmanskost och italienska läckerheter samsas här sida vid sida. Det omtyckta "bussfikat" är en läcker morotsbakelse, ett vetebröd och en småkaka - en stor havredröm med korinter i.

Allt är generösa portioner. Så ska det vara i Skåne - god mat och mycket mat! - och allt är mycket prisvärt. Det här är ett ställe där man lätt kan tänka sig Birgit själv fika eller luncha med vännerna --- eller servera gäster! --- för hon var både ekonomisk och matglad och uppskattade god kvalitet.

Många besökare kommer tillbaka flera gånger --- nya saker plockas fram på museet varje år och utställningen görs om --- och dessutom ska man inte underskatta attraktionskraften från en mysig fika eller en god lunch. Med utsikt över en lantlig landsväg, som varken Edvard Persson eller Birgit Nilsson sjungit om.

Helena Döse berättar gärna om sina minnen från tiden med Birgit Nilsson.

En del besökare på museet kände Birgit Nilsson personligen --- som hovsångerskan Helena Döse, som i sommar besöker museet för första gången, och passar på att se sig omkring, tillsammans med pianisten Thomas Schuback.
Helena Döse och Birgit Nilsson alternerade om samma roll på det nybyggda Scandinavium, i början av 1970-talet.

- När Birgit Nilsson sjöng var det över 15.000 i publiken! När jag sjöng var det bara 7.000! säger Helena Döse och skrattar gott. 

Även 7.000 är en enorm publik för en operasångerska i Sverige! Birgit Nilsson lärde Helena Döse många bra sångartips, när det gällde andning och magstöd och hur man ska använda bokstaven "S" på rätt sätt --- men även andra praktiska tips. Som hur man ska handskas med regissörer som ger väldigt dålig regi (som att stå på ett visst ställe på scenen för att strålkastaren redan är riggad, trots att man inte hörs alls, ut till publiken).

- Man kan ju "glömma" vad regissören har sagt ... tipsade Birgit.

Helena lärde sig då att bli "glömsk" --- och fiaskot med föreställningen vändes till publiksuccé. Publiken föredrog att höra, framtör att se, en operasångerska. Publiken hade mer vett än regissören --- och det är ju till syvende och sist publiken som betalar biljetterna.

- Birgit Nilsson var så otroligt generös mot mig, ja mot alla, summerar Helena Döse sina minnen av Birgit.

Det är just detta som genomsyrar Birgit Nilsson gården, stallkaféet, muséet och upplevelsen "the Birgit Nilsson experience" idag --- känslan av generositet.

Birgit Nilsson hade varit märkta stolt!

B.Graham



Sommaren 2018 

Birgit Nilssons hem 

och museum 

och stallkafé 

öppettider:

20 maj-26 augusti, 

tisdag-söndag 

kl. 11.00-17.00.

Dessutom:
Extra många konserter och evenemang
under hela 2018 för att fira Birgit Nilsson 100 år!

Under ditt besök här får du lära känna en spännande personlighet - som dessutom blev en världsstjärna!

B.Graham

SCEN: GES - Tre revolvermän laddade med enbart extranummer skapar en femstjärnig kväll

GES på Borgholm 2017 - premiär!  Båstad 2018 bjöd på tropisk värme och gänget skippade skinnjackor och västar.

Artister: GES - Anders Glenmark, Orup Eriksson, Niklas Strömstedt
Förband: Eric Gadd
Plats: Båstad Centercourt
Publik: Fullsatt
Stämning: Värme som kan konkurrera med Medelhavet. Genomlycklig publik. Strålande artister på scenen. Havet som glittrar. Ett sällsynt fenomen på himlavalvet. = en sällsynt fin svensk sommarkväll. Det blir inte bättre än så här!

Tanke: Artistnamnen är Glenmark, Orup och Strömstedt - borde inte gruppen ha hetat GOS?

GES på centercourt i Båstad sommaren 2018 --- herrarna i Sveriges äldsta pojkband har blivit mer lättklädda!

Tre stjärnor intar scenen. Men showen är femstjärnig. 

Ibland blir helheten större än delarna och det är fallet när GES laddar om med sin efterlängtade comeback. Likt tre revolvermän skrider de in för duell i skymningen, beväpnade med gitarrer och ett piano. De skjuter från höften och prickar rätt varenda gång. Både i låtarna och i mellansnacken. 

Glenmark-Eriksson-Strömstedt. 

Var och en av dem sitter på en tillräckligt gedigen och folkkär låtkatalog för att helt solo fylla en helkväll. Något som även gäller GES "förband" Eric Gadd. Men tillsammans är det roligare att turnera, och tillsammans skapar GES en kväll med äkta sting i.

GES inledde turnén i Dalhalla, med att slå publikrekord (över 5000 på premiären!) och nu har turen kommit till anrika Båstad Centercourt, som sett all världens tennisstjärnor under sju decennier. Nu är det upp till tre svenska artister att lägga upp musikaliska serve-ess  som flyger i luften ovanför en festglad och förväntansfull publik.

En kväll med Anders Glenmark, Orup Eriksson och Niklas Strömstedt är en kväll som består enbart av extranummer.

Niklas Strömstedts inledande programförklaring möts av ohejdat jubel:

- Vi lovar, vi kommer inte att spela en enda ny låt!

Alla förstår vad det betyder. Alla hitlåtarna ska få vara med! Här ska det inte krängas några nya plattor! Här ska det inte väntas på efterrätten! Efterrätten serveras direkt!
Strömstedt ser både glad och sorgsen ut över jublet:

- Ni anar inte hur inspirerande det är att åka hem och skriva nytt efter en sådan reaktion!

Samtidigt går det ju inte att sticka under stol med att det är smickrande att folk som inte ens var födda när låtarna var listettor älskar dem. GES har blivit till "allas minnen", till ett kollektivt medvetande. Och många av minnena är förknippade just med sommaren.

GES är den perfekta generationsöverskridande upplevelsen. Ungefär så här måste man ha tänkt sig idén med Diggiloo (som grundades på Båstad Centercourt) --- att låta starka artister avlösa varandra och förstärka varandra, istället för att avbryta varandra och "tolka om" varandras låtar (och göra dem så mycket sämre). Visst finns det uppdateringar på en del GES-låtar, men oftast handlar det "bara" om extra mycket tryck och extra mycket allt i de nya scenversionerna. Det här är inte en kväll för lågmälda akustiska gitarrer. Ibland kör en av de tre GES-arna solo, ibland är det duetter, ibland är alla tre på scenen och öser på för fullt.

GES presenterar sig själv som Sveriges äldsta pojkband  --- och om någon mot förmodan aldrig hört talas om GES, så består detta pojkband av två pågar från Stockholm och en från Tomelilla.

Vem får allsångspriset? 

Det är väldigt jämt mellan de tre, men Glenmark har hemmaplan.

- Det märks att vi är hemma i Skåne, säger han, och möts av jubel av sällan hörd decibel.

Mare, Mare, tar hem allsångspriset med en hårsmån.

Men det mest imponerande under kvällen är att Strömstedt har en sådan allsångseffekt. Folk sjunger glatt om att gräva ner en död fågel vid en sjö någonstans, utan att han behöver sträcka ut en mikrofon, eller flirta med publiken eller be den vara med på noterna. Reaktionerna på Strömstedts smått vemodiga låtar kommer helt naturligt.

En man och en flygel. Niklas blå känslor får allsångsgehör i sommarnatten.

Han sätter sig också helt naturligt vid pianot och river av en skilsmässolåt. Andra artister i sommar-Sverige undviker nästan mangrant allt som är svårt, sorgset och melankoliskt --- sommartider är för feststämning.

Strömstedt har förmodligen grundlagt genren feel-good-vemods-visor som svenskarna älskar, långt innan Winnerbäck var påtänkt.

Orup har visserligen också "svårare" låtar med på repertoaren, men alla hans melodier tycks vara som gjorda för att dansa eller att hoppa runt till. Texten må säga att det gör ont, melodin säger att det är party. Om det regnar så är det på sin höjd lite mysigt duggregn, ingenting att bygga en ark för.

Strömstedt är en oroligt stark presentatör och mellanpratare och han får alla att känna att de är speciellt inbjudna och speciellt uppskattade gäster på GES speciella sommarkalas.
Det är klokt av GES att överlåta programledarrollen till honom.

Olikheter förstärker intrycket av en stark musikalisk musketörstrio --- Strömstedt har gravitas och allvar och rör sig med pondus över scenen --- samtidigt som han har en lågmäld, vinnande humor. Orup hoppar omkring som en pokémon i glitterbyxor som hela tiden hotar att glida ner --- något som han i sin tur kan skoja om --- proffsten gör så. Ingenting "går fel", allt är bara en del av showen.

Niklas och Orup backar upp på Mare, Mare ...

Glenmark har ett extra tryck i alla sina låtar tack vare en brass-sektion, stor som halva Tomelilla, som brassar på lite extra varenda gång han levererar en hit. Greyhoundbussen känns fortfarande fulltankad i det här formatet!

Duetten Upp över mina öron, mellan Orup och Glenmark, skulle platsa på vilken pride festival som helst.

Mare, Mare av Glenmark passar så perfekt vid havet, som ligger där och glittrar vackert utanför centercourten. Orup gör en innovativ congas-dans i bakgrunden, som skulle göra Peps Persson grön av avund. Och Orup lyckas samtidigt med konststycket dra upp sina glitterbyxor en smula.

När alla tre avslutar kvällen med extranumrens extranummer handlar det om att gräva guld i USA. Men de tre musikaliska musketörerna har ju precis visat att det går utmärkt att gräva där man står. 

Man behöver inte resa över Atlanten, för att beundra havets glitter. Det räcker med att åka till Båstad. Och de tre GES-arna förvandlar allt som de sjunger om till guld.

Vissa sommarkvällar är --- eller blir --- helt perfekta.

De flesta låtarna som GES spelar har något tidlöst över sig. Precis som havet och sommaren.

Jag kan sätta hundra spänn, på att havet ligger där än, och glittrar utanför Båstad. Men en sådan kväll upplevs inte igen --- om inte GES gör ännu en nostalgi-comeback.

BG

Extranummer med guldgrävning --- alla brassar på! Mässing är också guld ...

Låtlista: 1. Sångerna om sommaren, 2. Ingenting minner om dej, 3. Älska din älskling, 4. Jag gråter inte mer, 5. Handen på hjärtat, 6. Från dag till dag, 7. Regn hos mej, 8. Greyhoundbus,

9. Människor som vi, 10. Magaluf, 11. Om, 12. Mare mare, 13. Den sista morgonen, 14. Händerna på täcket, 15. Upp över mina öron, 16. Hon är min, 17. En jävel på kärlek.

Extranummer: 18. Stanna världen en stund, 19. Hon har blommor i sitt hår, 20. Oslagbara, 21. Då står pojkarna på rad, 22. När vi gräver guld i USA.

GES turné 2018: Rättvik 12-13/7, Vadstena 14/7, Borgholm 19/7, Falkenberg 20/7, Lysekil 21/7, Malmö 26/7, Båstad 27-28/7, Burgsvik 31/7, Karlstad 2/8, Göteborg 3/8, Kristianstad 4/8, Järvsö 10/8, Höga kusten 11-12/8, Skövde 16/8, Eskilstuna 17/8, Örebro 18/8, Uppsala 24/8, Stockholm Skansen 25-26/8.

Båstad Centercourt, GES 2018. Utsålt. Några båtar guppar på havet och lyssnar i bakgrunden.

SCEN: Kärleken till Lena Philipsson är evig! - Och visst har Lena ett speciellt förhållande till Liseberg?

Kärleken är evig - Lenas extranummer på Liseberg!

Artist: Lena Philipsson

Konsert: Sommarturné

Plats: Liseberg

Publik: 11 000 +
Stämning: 35 +

Kärleken är evig när vi är tillsammans, ingenting är större än det här ...
Så kan man sammanfatta en kväll med Lena Philipsson på Liseberg, med hennes egna sjungna ord.
Eller Per Gessles. 

Här kommer alla mega-hits på en och samma gång! 

Och alla känslorna i Lenas låtar åker berg-och-dalbana under en och samma kväll!

En 70 minuter lång spelning på Liseberg förvandlas till en enda lång hitkavalkad. 

Den eviga kärleken sparas till extranumret.

I publiken finns de som minns Lena Philipson när hon slog igenom just med Kärleken är evig och när hon drog ut i folkparkerna --- som hade sin storhetstid på den tiden. Man kunde komma nära stjärnorna och se varenda min när de tolkade sina kända låtar. Lena spelade även på Liseberg, året var 1986 när hon intog de gröna kaninernas högborg för första gången, och till skillnad från de flesta folkparker lever och frodas Liseberg än idag - och livemusiken och alla kända artister som kommer till på Stora Scenen och Taubescenen är stora dragplåster.

Allsång med Dansa i neon!

Lena Ph har på senare tid nästan blivit synonymt med kritikerrosade krogshower --- det är härligt att se henne gå "back to the roots". En klassisk sommarturné under "juni, juli, augusti" har Lena inte gjort på en halv evighet. Eller noga räknat: tolv år.

Från bara några plusgrader i Kiruna, till sommarens rekordvärme med 35 plusgrader på Liseberg. En klassisk sommarturné har, till skillnad från krogshower, inga möjligheter att kontrollera miljön kring artisten.

Publiken längst fram vid kravallstaketet har väntat på insläpp sedan 16.00 på eftermiddag. I stekande sol och 30-någonting plusgrader. 20.00 går konserten igång. Det har inte blivit märkbart svalare.

Dans och allsång med Lena.

Lena Ph omger sig med ett kanonband - rent bokstavligen, hon står mellan två gigantiska trumset - och det blir gott om tillfällen för både taktfast dans och högljudd allsång under kvällen. 

Lena på Liseberg. Bör Lotta känna sig hotad?

Mellansnacken passar inte så jättebra till en stor utomhusturné, det är som om Lena fastat i krogshow-jargongen - som inte fungerar till en stor publik där det finns ett helt hav att nå ut till. Och som inte heller passar så bra på ett ställe där kaninerna next-door just håller på att säga godnatt till sina fans.

Allsången blir lite ljummen.

Publiken vill hellre höra stjärnan sjunga. Det är därför de stått i stekande sol i X antal timmar.

Selfies med fans plus scen-Lena i bakgrunden fångar ofa Lenas rumpa. Som hon svänger på rejält när hon står mellan de båda trumseten och får feeling. Men ibland placeras den valsvarvade rumpan på en pianopall, och då blir det andra tongångar. 

Lena lever sig in i musiken.

Från 1986 till 2018 --- från Liseberg till Liseberg --- Lena Ph har hållit sig på topp sanslöst länge och lagt till generation efter generation till sina fans. 21 låtar med Lena Ph har legat på topp på svensktoppen under drygt 30 år, och hon har sjungit texter av Gessle, Orup och sig själv. Det är inte många som kan skryta med en sådan song-book.

Den tre år gamla hiten Oktober levereras redan under början av sommarkvällen.

En roddare i 20-30 års åldern beklagar sig över att det bara är en massa okända och yngre förmågor som sjunger på Liseberg i sommar. (?!) Det är inte roligt, påpekar han, och tillägger: Varför kan inte Håkan Hellström komma till Liseberg? Han skulle minsann dra folk! 

Ja, det är inte lätt att bli profet i sin egen stad, men det är heller inte lätt att bli profet i någon annans stad.

Men Lena kommer bra nära. I 70 minuter är Liseberg och Göteborg bara hennes.

Dags att dansa!

En publik på över 11 000 har kommit för att lyssna på den folkkära stjärna, vars namn är Lena Philipsson.

BG

Låtlista: 1. Dobidej 2. Kunde va din mamma 3. Oktober 4. Spara dig inte till Jesus 5. Mirakel 6. Om igen 7. Kanske blir bra nu 8. Delirium 9. Lena anthem 10. Dansa i neon 11. Det gör ont 12. Galen Extranummer: 13. Jag är ingen älskling 14. Kärleken är evig

Sång i Delirium.

Lena Philipssons sommarturné: 28/6 Skellefteå, Kiruna 29/6, Junsele 30/6, Oskarshamn 6/7, Örebro 7/7, Visby 13/7, Karlskrona 14/7, Tvååker 17/7, Halmstad 18/7, Kalix 21/7, Sälen 24/7, Göteborg 25/7, Norrköping 26/7, Sunne 27/7, Stockholm 10/8, Gävle 11/8, Uppsala 18/8, Stenungsund 24/8, Eksjö 25/8.

Känslosam sång av Lena.

SCEN: Hästdoft, musik och dramatik! - Intervju med Wille Crafoord om Robin Hood och tio år med Hovturnén!

Tio år med hästar, dramatik och musik! Hovturnén tar musiken tillbaka till det gedigna rötterna, med fantastiska musiker och musikalartister till häst! I år är temat Robin Hood och den tio-års-jubilerande turnén är hetare än någonsin. Martin Stenmarck intar rollen som Robin Hood och Wille Crafoord rollen som hans antagonist. Det här är en högtidsstund för musik-och-hästälskare i södra Sverige. Inför turnéns premiär filosoferar Hovturnéns grundare Wille Crafoord om hästen som förmedlare av musik (och med helt annan doft än Spotify) och om underbara barndomsdrömmar som infrias på hästryggen.

Redo för att rida med Robin Hood i de skånska skogarna:
Wille Crafoord, Hanna Hedlund och Martin Stenmarck.

Ett decennium med hov-dramatik

- Grattis till Hovturnén tio år! Hur känns det att i ett helt decennium ha förgyllt sommarkvällar på skånska slott och herrgårdar med hästdoft och musik och dramatik?

- Ja, ha ha, det är själva poängen med ursprungsidén. Mitt i prick! Hästdoft och dramatik lyfter musiken. Det avspeglar sig mycket tydligt på scenen. Äventyret osar ut över publiken. Därmed kan sommarkvällar förgyllas. Tio år har varit ett nöje!

- Vilka dramer, pjäser och historier har ni satt upp i hästform under de tio åren som gått? Hur jobbar ni med att få fram musik som passar till dem?

- Ofta växer dramat fram under resans gång. Sånger skrivs i skogarna. Det är egentligen en färdig föreställning först när vi kommer fram till Krapperup. I år blir det en inriktning på Robin Hood, eftersom Martin Stenmarck vill förverkliga sina barndomsdrömmar. Å ena sidan har man i dramat den genomgode hjälten! Å andra sidan kan jag själv inte låta bli att beröras av den ynklige, och därmed kanske mer mänsklige, Prins John.

- Under de tio åren, är det några speciella ögonblick du minns? Några speciella artister som du är glad över att ha värvat till Hovturnén? Eller några speciella dramer som blev särskilt lyckade i hästform?

- Första året är förstås ett minne för livet. När den underbara Arja Saijonmaa helt oförväget kastade sig upp i sadeln och följde med ut i det okända. Inte ens hästarna med vår cowboyledare Anna, från gedigna Söderåsens turridning, visste var vi var. Linda Bengtzing var också tuff! Men framförallt törs jag nog påstå att samtliga artister visar upp nya, härliga sidor efter ett par dagar i sadeln.

- När ni letar efter artister till Hovturnén, hur viktigt är det med hästvana? Hur bra måste de kunna rida?

- Helst inte alls! Desto roligare är det att kunna visa hur fort man lär sig. Och desto dråpligare blir kontrasterna. Men artister och musikanter är påfallande ofta sportiga och en viktig faktor är ju hästen som en länk till den sagolika naturen. Lyckan sprutar ut ur ögonen! Musiken blir därefter.

- Hur kom ni på konceptet hästar och drama och musik från början? Det finns ju experter som säger "jobba aldrig med barn och djur" och hästar är ju inte de minsta djur man kan välja att frakta runt till olika scener ... De kräver liksom sin plats!

- Jobba med djur så blir ni som barn! Det finns nästan ingen som inte delar Martins Robin Hood-drömmar. Eller musketördito. För övrigt är hästen det första formatet för att distribuera sånger till folket! Idag har vi Spotify men för 500 år sedan var det ridande trubadurer som sjungande spred budskap från by till by. Cirkeln är sluten!

- Hur har Hovturnén utvecklats under åren? Hur väljer ni ut vilka arenor ni ska spela på, och har ni några favoriter att återkomma till?

- Vi utgår ju från städerna i och runt Söderåsens nationalpark. Där är ridäventyren som intensivast. Sedan rör vi oss ut mot kusten. Då är föreställningen mättad av upplevelser och vi kan visa våra strapatser på storbildskärm. Många ser showen två gånger. En i början och en i slutet.

- Alla i Skåne verkar verkligen älska Hovturnen! - Speciellt hästtokiga människor! På Falsterbo Horse show i år var "surret" kring den nya arenan, som ska användas för event utanför FHS, att "Nu kanske Hovturnén kommer hit!" Folk är verkligen förväntansfulla! Hur känns det att vara så efterlängtad?

- Oj! Det var roligt att höra. Ja vi är öppna för allsköns arenor, särskilt FHS. Vår idé är emellertid inte finridning, utan nästan tvärtom. Att visa hur kul enkelt och mysigt det är med hästen som transportmedel och kompis. Mycket enklare än att cykla! Men gemensamt för oss alla är ju kärleken till farten fläkten och de livsbejakande glädjeskutt som umgänget med de fyrhovade ger.

- När det gäller att välja var ni ska spela, hur väljer ni ut arenorna?

- Inom ridavstånd är prio ett under första delen av turnén. Särskilt med nybörjare i sadeln. Sedan är jag ju personligen pinsamt förtjust i gamla gods. För mig är kopplingen till historien viktig. I min släkt kokar det av Skånekopplingar från Råå till Blekinge via Ljungbyhed, Flyinge och Ystad. En de nakna ryttarna på den berömda Dragontavlan är min farfars farbror.

Det är Robin Hood vi vill ha!

- I år är ju temat för Hovturnén Robin Hood. Vilket passar särskilt fint ihop med hästar! Och så har ni värvat Martin Stenmarck till huvudrollen. Hur bestämde ni er för årets jubileumstema och för Martin som Robin Hood?

- Det föll sig synnerligen naturligt eftersom jag skriver sånger med den förtjusande Hanna Hedlund och hon tog med mig på hennes makes show i Stockholm. Jag blev verkligen berörd och när sedan gänget kompletterades med den ultraheta saxofonisten Nils Berg, så var sagan i rullning!

- Vilken Robin Hood växte du upp med och vilken är din personliga favorit som Robin Hood? (Förutom Martin Stenmarck i Hovturnén så klart!)

- Kevin! Costner givetvis. Errol gör sig nog bäst på bilderna liksom att filmen med Russel Crowe är en topp! Får jag slänga in Braveheart? Glöm aldrig att jag är skotte. Crafoord har egen tartan och William Wallaces mamma är en anmoder!

- Givetvis får du ha med Braveheart som en Robin Hood story! Det är ju strålande! Graham har förresten också en egen tartan - så man får heja lite extra på Skottland! Apropå historia, är ni många på Hovturnén som varit med i alla tio år (människor och hästar) som ska fira tillsammans?

- Ja, det är en försvarlig bunt som både har varit och fortfarande är livsavgörande i verksamheten.
Allt från kommuner till privata godsägare, liksom föräldrar och barn. För att nämna några så jobbar vi nära Anna Lewijn, Cecilia på Skäralid och ljudteknikern Johan Blomé, och fina Kongagården var med de första åren. Sen är det krögare, värdshusvärdar, hovslagare, ja herregud. Fint folk har vi här nere i Skåne!

- Finns det några drömprojekt för framtiden? Och för framtida hov-sångare?

- Ja, vi har tänkt expandera och har stor hjälp av vår huvudsponsor hitta.se. Vi hoppas på att kunna ta oss upp i hela landet vart det lider. Kanske återupprätta anrika Cirkus i Stockholm som en arena för hästar?! Alla artister ska ha följt med oss åtminstone någon sommar! Vi får se! Vi har bara börjat!

- Lycka till med Hovturnén i sommar! Ni har i alla fall många lycko-hästskor!

- Tack! Nu drar det igång!

Turnéplan för Hovturnén 2018:

29 juli – Stenestad - Mormors Bod
30 juli – Kvidinge, Tomarps Kungsgård
31 juli – Söderåsens nationalpark, Skäralids restaurang
1 augusti – Lund, Flyinge
2 augusti – Höganäs, Krapperups Slott
3 augusti – Höganäs, Krapperups Slott – EXTRA!

Biljetter: Via Ticketmaster
Spelningarna börjar: kl.19.30

Medverkande: Martin Stenmarck, Hanna Hedlund, Wille Crafoord, Niklas Lind, Olle Linder, Nils Berg och vacker skånsk natur och massor av hästar!

B. Graham

SCEN: "Det är Robin Hood jag vill va'!" Martin Stenmarcks barndomsdröm går i uppfyllelse i Wille Crafoords Hovturné!

Wille Crafoord, Hanna Hedlund och Martin Stemarck ger sig ut till häst - som gammaldags trubadurer!

"Det är Robin Hood vi vill ha!" Det är på hästryggen som Wille Crafoord och hans "merry men" färdas mellan de skånska gårdarna. För tionde året i rad är dags för den efterlängtade och populära Hovturnén ... som tidigare bjudit på artister som Lill Lindfors, Richard Söderberg, Staffan Hellstrand, Linda Bengtzing,  Kristin Amparo och Arja Sajonma.

I år kommer Martin Stenmarck att sälla sig till de artister som blivit Hov-sångare. Hans roll: den som Robin Hood!

Publikintresset är stort och man har redan satt in extra spelningar på Krapperups Slott i Höganäs.

Hur känns det då att bli den nye Hov-sångeren och att dessutom få uppfylla sin barndomsdröm, att bli Robin Hood? Det finns bara ett sätt att få svar på frågorna ... Att ställa dem till Martin Stenmarck själv!

- Grattis Martin, till att ha blivit utvald till Hov-sångare! Hur känns det?

- Det känns mycket fint att få sälla sig till en lång skara modiga och naturälskande sångare och musiker som under åren slagit följe med Wille Craford!

- Du är ju årets nye hov-sångare med Hovturnén och du ska spela huvudrollen som Robin Hood ... Hur har du närmat dig rollen? Finns det några speciella utmaningar, du ska ju agera, sjunga och rida samtidigt .... eller?

- Vi förflyttar oss mellan spelplatserna till häst. Under showen får hästarna gå och beta och njuta av spektaklet på scen. Vi har anammat Robin Hood temat som en rolig inramning, då det passar i de vackra lövskogarna. Men det blir ingen pil och båge på scenen. Däremot mycket gitarrer och pianon och sånt som behövs för att ställa till med en fin show!

- Hur hästvan är du? Har du ridit länge? Kan du några speciella tricks? Eller i alla fall konsten att falla snyggt, som om det vore med flit?! ;)

- Jag växte upp med hästar och har mockat så att det räcker för ett helt liv! Jag har ridit lite grann, men känner mig trygg med dessa underbara djur, så det ska nog gå bra! Några speciella tricks på hästryggen har jag inte direkt övat in.

- Var övar ni någonstans? Det här är ju ett drama som kräver en del utrymme, så att säga ...

- Vi kommer att ses på plats i Skåne för de sista repetitionerna. Men mycket av repetitionerna sker på hemmaplan, då det skall spelas mycket musik under showen, och man måste komma väl förbered!

- Hovturnén är ju en äkta skånsk företeelse, hur väl bevandrad är du i Skånes vackra landskap?

- Ganska bra. Jag har ju turnérat runt Sverige - och runt Skåne - i många år nu ... Men man ser ju Skåne på ett annat sätt från hästryggen än från en turnébuss, så det kommer att bli en ny upplevelse i alla fall.

- En klassisk filmrecensent sa i SVT att Robin Hood ska antingen spelas av en tecknad räv eller av Errol Flynn ... och i längden drar nog den listige räven det längsta strået!. Vilken är din favorit som Robin Hood? Vilken Robin Hood växte du upp med?

- Räven! Räven är så klart bäst. Det är den tecknade versionen från Walt Disney, den från 1973, som jag växte upp med. Det är Robin Hood jag vill ha ... Det är prins John som säger denna klassiska rad. 

- Det är ett bra citat, vi kan ju alla säga "Det är Robin Hood jag vill ha!" --- och du kan med rätta ändra citatet lite och säga "Det är Robin Hood jag vill va'!"

- Ja, det är en barndomsdröm som går i uppfyllelse, att äntligen få uppträda som Robin Hood! Och att rida runt i skogarna tillsammans med ett band med kompisar ...

- Ni ska ju uppträda på fantastiskt snygga arenor, från vackra slott till nationalparker, har du några favoriter, där du ser fram emot att uppträda?

- Alla har sin charm, så jag ser fram emot var och en av arenorna! Varenda spelning!

- Du är ju minst sagt mångsidig som artist, tidigare i år gjorde du ju succé med ditt eget drama om ditt eget liv med alla dina syskon ... Vad har du för framtidsplaner nu närmast? Och kommer du kanske att komma tillbaka som hovsångare fler gånger?

- Jag har alltid grejer på gång! Ny musik, nya shower och andra projekt. Men just nu så försöker jag bara insupa känslan av sommar och hästar och det vackra sommar-Sverige!

- Lycka till med hästarna! Och ... Don't break a leg, som man säger!

Hovturnén 2018 med Robin "Martin" Hood i spetsen.

Om Hovturnén: Hovturnén har som vanligt sin grundare Wille Crafoord i spetsen och oförvägna artister ger sig ut till häst, och uppträder på gods och gårdar i Skåne, med start i trakterna kring den vackra Söderåsens Nationalpark. Traditionen grundlades 2008 och fyller alltså tio år i år. Med årets jättesatsning blir allt större, färggrannare och mer spektakulärt. Se artisterna som ni aldrig sett dem förut under parollen: Musik! Hästar! Kärlek! 

Turnéplan för Hovturnén 2018:

29 juli – Stenestad - Mormors Bod
30 juli – Kvidinge, Tomarps Kungsgård
31 juli – Söderåsens nationalpark, Skäralids restaurang
1 augusti – Lund, Flyinge
2 augusti – Höganäs, Krapperups Slott
3 augusti – Höganäs, Krapperups Slott – EXTRA!

Biljetter: Via Ticketmaster
Spelningarna börjar: kl.19.30

Medverkande:
Martin Stenmarck, Hanna Hedlund, Wille Crafoord, Niklas Lind, Olle Linder, Nils Berg,

vacker skånsk natur och MASSOR av hästar!

B. Graham

SCEN: La Bohème med Skånska Operan - En fenomenal uppsättning av Puccinis verk, som gör alla rikare!

Mimi och Rodolpho i La Bohème har en kort men intensiv kärlekshistoria.

Det är sommar och det är stekhett. Vi befinner oss i Skåne, år 2018. Eller kanske är det vinter i Paris, år 1838 ?! Någonstans i ett kallt vindsrum, med utsikt över Paris takåsar, gör huvudpersonerna i Giacomo Puccinis opera La Bohème sitt bästa för att hålla värmen. Den 25-års jubilerande Skånska Operan har valt denna publikfavorit för att återigen föra ut opera till folket --- och de stannar inte inom Skånes gränser, även om premiären är just här, på ett slott, i detta vackra landskap.

Köerna till insläppet ringlar så långa att vilken rockkonsert som helst hade blivit grön av avund.
La Bohème finns också som modern rockmusikal, med titeln Rent. Båda är klassiker på sitt sätt.
Operan La Bohème utspelar sig i Paris och hade urpremiär i Italien (med libretto på italienska), men ikväll gäller varken franska eller italienska som dramats språk. Skånska Operan spelar alltid la crème de la crème av operorna på svenska. Det är ett bra val. Man får fram humorn, ironin, de små skiftningarna och undertonerna i replikerna ... som alla sjungs, så klart. Jag har aldrig förr hört en svensk publik skratta när de sett La Bohème (en fransk publik däremot ...) men det är inte så lätt att ha roligt - eller att uppfatta det roliga - när man sitter och läser på en textmaskin.

Jag har hittat lite pengar! Vi går ut och festar!

Skånska Operan har befriat La Bohème från röda plyschstolar, mässingsguld, sammetsridåer och upphöjda scener. Här är det råa takbjälkar, enkla stolar, inga ridåer och ett vanligt golv, mitt bland oss. Här glänser skådespelarna och sångarna både sångtekniskt och dramatiskt. De får fram känslan i varje ton, hur det är att leva fattigt bohemliv i Paris, hur det är att hålla ihop i kompisgänget, hur det är att älska som om var dag vore den sista --- och vi, vi i publiken, blir en del av kompisgänget, för vi befinner ju oss alla på samma nivå. Bokstavligen.

Publiken omringar scenen på tre sidor (på den fjärde sitter orkestern) och man får en snabb flashback till Shakespeares The Globe. Så här skulle teater --- och opera --- vara. Nära folket. Omedelbar. Drabbande. Relaterbar. Rolig. Otroligt vacker!

Skål för La vie Bohème!

Det finns en poäng med att använda svenska översättningar av klassiska verk --- som La Bohème. Givetvis för publikens skull, alla njuter av det spännande dramat, utan att läsa under tiden, men också för skådespelarnas utveckling.

Birgit Nilsson, Sveriges största och mest dramatiska operastjärna genom tiderna, lärde sig först stora roller på svenska --- operorna gavs på svenska på Kungliga Operan --- sedan lärde hon sig roller på andra språk. Alla som varit med om detta utbildningssätt vittnar om att det ger dig som konstnär ett dramatiskt övertag, för du relaterar till dramat på ditt eget språk, och du känner då på ett annat sätt än om du bara lär in sången som en rad av vackra ljud. I dagens masterclasses kan man se operastjärnor som undervisar och blir förtvivlade över att unga operasångare inte har en aning om vad de sjunger. De har fastnat i de vackra ljuden  --- och förstår inte vad det är de sjunger och vad det är de ska gestalta och vad det är de ska känna.

Den här uppsättningen av La Bohème fångar verkligen passionen, den fångar känslan.

Den här uppsättningen av La Bohème tar operautvecklingen framåt --- genom att ta inspiration från hur man gjorde förr. Kringresande trubadurer och skådespelarsällskap har funnits i århundraden, så varför inte idag, när vägarna är så mycket bättre?

Musetta är en stor favorit bland operahistoriens hjältinnor.

Skånska Operan är en pigg och spännande 25-åring, och det ska bli intressant att se vilka vägar de tänker ta härnäst.

Apropå den i år 100-års jubilerande La Nilsson, så lär hon ha sagt att "Wagner gjorde mig känd, men Puccini gjorde mig rik."

Den här uppsättningen av Puccinis La Bohème gör oss alla rika --- och berikade. För en kväll är vi alla livstörstande rebeller, som lever "la vie bohème", som om varje sekund vore den mest värdefulla.

B. Graham

Titel: La Bohème
Musik: Giacomo Puccini
Libretto: Luigi Illica och Giuseppe Giacosa efter Henry Murgers roman, svensk översättning av Ola Hörling
Regi och koreografi: Ola Hörling
I huvudrollerna: Mimi - Signe Sneh Schreiber, Rodolpho - Markus Pettersson, Marcello - Linus Börjesson, Musetta - Eldrid Gorset, Shaunard - Jonas Bergström, Colline - Fredrik Samuelsson, Alcindoro/Benoit - Roodney Nilsson
Orkesterensemble: Max Lörstad, Saana Kähkönen, Lovisa Kowalczyk, Jonathan Åkesson, Johanna Hydén
Musikaliskt ansvarig: Max Lörstad
Scenografi: Petra Hjortsberg
Ljus: Ludvig Uppman
Dekor: Åsa Antalffy Eriksson
Arrangör: Skånska Operan

FILM: Mamma Mia! Here We Go Again! - En filmpremiär i regnbågens tecken! Men vilket hackat manus ...

Falsk marknadsföring. ?! Ryktet om Meryl Streeps inblandning i filmen är betydligt överdrivet.

Filmstaden har rullat ut röda mattan, de nya Mamma Mia affischerna är på plats, den fina personalen har ljusblå Mamma Mia T-shirts på sig och man kan köpa extra stolta regnbågsfärgade popcorn i biokiosken. Så fint fixat! Stämningen är på topp (heja Filmstaden!). Allt är så bra och så trevligt som det kan vara på en premiär! Utom filmen. Mamma Mia! Here We Go Again gör en Star Wars och försöker förklara vad som hände INNAN den första filmen ... och det vet vi ju redan. Vi vet också hur det gick. Luften går liksom ur publiken när det avslöjas att Meryl Streep inte kommer att vara med i filmen för hennes karaktär Donna Sheridan är död (hon är bara med på foton och som liten spök-sjungande-cameo på slutet) --- och därmed går luften ur filmen också.

En Meryl Streep film med Meryl Streep är mycket, mycket bättre än en Meryl Streep film utan Meryl Streep.

Hon är för tusan med på affischerna, i central position.

Hon är också på omslaget av Sommarens Film på bio (en tidning från SF bio).

Och på alla promotion foton.

Mamma Mia! Vilken promotion! Cher och Meryl pussas på röda mattan.

Som det när Meryl kysser Cher på premiären. Cher ska för övrigt spela Meryls mamma i filmen, och de är typ lika gamla (tre år skiljer dem åt) och dessutom ser Cher yngre ut. Meryl var den som sjöng absolut bäst i den första filmen. Och Cher är den som sjunger absolut bäst i den här filmen. Men snacka om att man har sålt smöret och tappat pengarna ... Cher och Meryl har inte EN ENDA scen tillsammans i den här filmen, och det hade kunnat slå gnistor om dem som mor och dotter som tar itu med sitt gemensamma, komplicerade förflutna (grälen mellan Amanda och Meryl var motorn i den förra filmen). Den här filmen saknar motor. Och scener som det riktigt slår gnistor om.

Cher ... Den som får vänta på något gott, får vänta länge. Den som väntar på Cher får vänta väldigt väldigt väldigt länge.

Som en deus-ex-machina i ett grekiskt drama kommer hon och landar i sin helikopter, och sjunger Fernando innan filmen är slut. Det räddar slutet på filmen --- men det räddar inte filmen.

Too little, too late.

Man får vänta länge på Cher ... som sjunger bäst på hela soundtracket.

Efteråt hörs medelålders och äldre män beklaga sig över hur lite Cher det var i filmen. "Det var ju bara hon som var bra!!!" "Hon KAN ju sjunga! Hon har liksom karisma! Varför var hon inte med mer?" Stackare!

Det som var bra med första Mamma Mia var att den faktiskt tog äldre människor på allvar, på tramsigt allvar. Det var så kul när de tre tanterna --- Meryl Streep, Julie Waters och Christine Baranski --- tramsade tillsammans. Det blir inte alls samma sak när Amanda Seyfried ska ta Meryl Streeps roll i trion. Hon är inte rolig, hon kan inte sjunga lika bra, hon kan inte tramsa trovärdigt och hon är definitivt inte lika bra skådespelare ... 

Sedan är det också lite märkligt att mammans bästa vänner nu ska vara hennes bästa vänner --- vad hände med hennes egna två jämnåriga bästisar från den första Mamma Mia filmen?! Den nya trion passar liksom inte ihop!

En trio som INTE fungerar ALLS i handlingen! Var blev tjejens egna kompisar av?
Christine och Julie är inte alls lika roliga utan Meryl. Typ inte roliga alls.

Man inser snabbt att Meryl är inte bara fenomenalt bra själv, hon gör också alla andra bättre. Hon lyckades till och med göra så att Amanda såg någotsånär bra ut i ettan, för hon skulle ju reagera på Mamma Meryls spel. Utan Meryl sjunker Amanda som en sten. 

Det finns många karaktärer som man önskar att manusförfattarna hade avlivat (alltså: skrivit ut ut manuset) på ett eller annat sätt, och så tar de bort den enda som är riktigt, riktigt bra och den enda som kan sjunga och den enda som höjer andra skådespelare. Det är riktigt, riktigt korkat gjort.

En filmkritiker som sitter och antecknar mumlar något om att det är ju feel-good och det gör väl jobbet i alla fall ... men det är just det som är felet. Det här ska vara feel-good och det marknadsförs som feel-good och så serveras sliskig sentimentalitet och melodrama istället. Det är som om allt doppats i sirap och sedan rullats i socker.

Lily James tar på sig  Donnas byxor för första gången.

Ett gäng yngre skådespelare som oftast inte alls liknar de som de ska föreställa tar för stor plats, utan att charma eller sjunga bra. Det är för mycket High School Musical och hoppande dansande Disney-tonåringar i en film som skulle ha kunnat vara en familjefest --- och en film som hade kunnat charma gamla gubbar som alltid varit lite småkära i Cher. Eller Meryl. Eller både ock.

Det finns också något tragiskt i hur alla ska paras ihop i heterosexuella par, som om de vore på väg till Noaks ark, i slutscenerna.

Det blir inga gay-par alls i filmen.

Bästa scenen utspelade sig tydligen på den internationella premiärens röda matta - när Cher och Meryl kysstes.

Biopubliken får nöja sig med mikroskopiska smulor som att den gamla hitlåten When I kissed the teacher är riktad till en kvinnlig lärare --- men det är tyvärr en heterotjej som sjunger sången.

Men det finns ju alltid regnbågsfärgade popcorn i kiosken.

Att ABBA-musik skulle användas till att cementera gammaldags värderingar är lite sorgligt. 1970-talet var en tid för frigjordhet och uppbrott mot gamla värderingar.

Jessica, Lily och Alexa som unga versioner av Tanya, Donna och Rosie.

Harry i den första filmen var en cool hårdrockare som älskade Sex Pistols och han och Donna hade en passionerad Paris romans som ingen av dem kände att de behövde be om ursäkt på. Han köpte en gitarr till Donna --- och betalade med sin Johnny Rotten T-shirt.

Det finns inte ett spår av den där passionen, romansen och jädrar-anammat i den här filmen --- och den nya Donna (Lily James) ber till och med om ursäkt för att hon ligger med killar för snabbt. Det hade aldrig original-Donna gjort. 1970-talet var inte en tid för ursäkter.

Sam i den första filmen ritar upp hela hotellet som Donna bygger på en servett. Den unge Sam i den här filmen är en konservativ mes. (Och inte alls så snygg som Pierce Brosnan).

Julie Walters karaktär Rosie i originalfilmen är en "ensamvarg" som ylar glatt och reser över hela världen och skriver bästsäljarböcker och hon vill aldrig stadga sig. Varför det, när man kan ha så kul med alla som man INTE är gift med?

Rosie har också genomgått en ultrakonservativ make-over. Den unga Rosie här drömmer om att gifta sig med Bill ... och det är något sorgligt över att denna starka tjej förvandlats till någon som ska tråna efter samma man hela livet. Och den unge Bill är alldeles för snygg för att passera som Stellan Skarsgård som gammal. Och träffades inte Julie och Stellans karaktärer för första gången i första filmen? De hade ju ingen backstory tillsammans ...

Kul parodi på ABBAs Mamma Mia kattdjur från 1970-talet
--- en ekorre, en uggla och en igelkott på miniklänningarna!

Tanya verkar också vara ute för att hitta en man, istället för att bara ha kul för stunden, som i ettan. Hennes affär med en ung snygging i ettan (Does your mother know?) resulterade i en av de bästa och roligaste scenerna i den filmen.

Förutom scenen med dansande grodmän på bryggan. Helt surrealistiskt - och skitkul!

Något så totalt knäppt och humor-genialiskt kommer den här filmen inte i närheten av.

Här är det mest fyrverkerier och vackra turistbilder!

Moderna "korrekta" värderingar har lagts som en våt, klibbig filt över en film som egentligen borde ha celebrerat 1970-talets friare värderingar och skoj-friskhet ...

Vem vet, de kanske gör en trea för att upprätta Mamma Mia-ryktet! Precis som med Oceans-filmerna ...

Med skojiga tanter och farbröder som försöker återuppleva 1970-talets glansdagar. Och utan en massa moralkakor och Disney-tonåringar som hoppar runt.


BG

Om filmen:

Mamma Mia! Here We Go Again är uppföljaren till 2008 års succémusikalfilm Mamma Mia!.

Den utspelar sig fem år efter händelserna i föregångaren, i den grekiska övärlden som för filmfansen är känd sedan tidigare, där huvudpersonen Sophie (Amanda Seyfried) bestämmer sig för att ta reda på mer om sin mamma Donna (Meryl Streep) och hennes förflutna.

Skådespelare som Pierce Brosnan, Colin Firth, Stellan Skarsgård och Dominic Cooper återkommer – liksom de nytillkomna Lily James, Andy Garcia och Cher.
Manusförfattare och regissör är Ol Parker Imagine me and you, The Best Exotic Marigold Hotel). Filmen har svensk biopremiär den 18 juli.

Birgit Nilsson 100 år - Femstjärnigt stallkafé, ett personligt hem och ett ultramodernt museum = den ultimata upplevelsen!

- Välkomna till Birgit Nilssons hem! Mattias Enn står redo för att guida i boningshuset.

The Birgit Nilsson Experience! Superstjärnan Birgit Nilssons skånska generositet i ett nötskal!

Att ha en dröm och att vara fången i en ofta grym och slitsam vardag är något som alla kan identifiera sig med. Att uppfylla sin lilla dröm och att sedan nå något ännu större --- som vida överträffar drömmarna! --- det är förståss få förunnat. Men det är det som gör en bra saga. Och det här är en sann saga! Sagan om Birgit Nilsson är som en verklig Askungesaga, där det är hennes egen talang, inte giftermålet med en prins, som gör att hennes liv förvandlas.

Är du ointresserad av musik, kan inget om opera, vet inte riktigt vem Birgit Nilsson är eller varför hon firas i år? Då är Birgit Nilsson upplevelsen något för dig! (Och om du verkligen älskar musik är Birgit Nilsson upplevelsen givetvis också något för dig!) Historien om bondflickan som blir något speciellt är också historien om ett land och ett klassamhälle som luckras upp och förändras.

Birgit Nilsson, född 1918, är en del av en den generation som skapar folkhems-Sverige. En generation som säger "nej, tack, jag vill inte ärva gården". En generation som vill något annat med sitt liv än samma slit som släkten som kommit och gått har sett i århundraden.

Bjälkar och kristallkronor och vita rosor ... Så snyggt! 

När man går genom utställningen i det ultramoderna Birgit Nilsson museum och lyssnar på audioguiden (som finns på flera olika språk) är det svårt att låta bli att bita på naglarna --- herregud, vilken spännande story! Hur ska det gå för jäntan? Hon har bara gått ut sexan, och får inte gå i skolan längre, hon måste jobba på gården - heltid! 

Hårt fysiskt arbete, sju dagar i veckan, hela tonårstiden --- vilken tonåring skulle stå ut med det idag? Ska hon tvingas att gifta sig med en bonde och driva familjeföretaget vidare? Ska hon tvingas ta över gården, eftersom hon är enda barnet, och gården har varit i släkten i generationer? Hur ska det då gå med Birgits sångardrömmar? För hennes dröm var hela tiden att bli sångerska, hon till och med sjöng i sömnen som barn!

Något som ger en extra dimension till berättelsen är Birgit Nilssons egen röst. Det är den som berättar mycket av historien. Och hon har ju varit där och sett allt och upplevt allt. Det är lite som Astrid Lindgrens sagor - ingen läser dem så bra som hon själv,  rösten är en så stor del av upplevelsen. Och som Birgit Nilsson kan berätta och vilken fin berättarröst hon har! Vänskapen med drängen Otto är som en Emil-och-Alfred berättelse. Det är Otto som ger Birgit Nilsson hennes första lilla piano. Det är byggt av en cigarrlåda och innehåller en oktav. Birgit är fyra år gammal. Och hon börjar genast att komponera!

Birgits dröm var att bli sångerska, hon var ultramusikalisk, hade absolut gehör och sjöng innan hon kunde gå. Hon lärde sig inte bara barnvisor --- utan även drängens absolut inte barnvänliga slagdängor. Märk väl: Birgit drömde inte om att bli operasångerska. Bara sångerska. Operan kom mycket senare i livet. Birgit blev genom hela sin karriär lika "jordnära" och "vanlig" (stora komplimanger i Sverige) och rynkade aldrig på näsan åt olika musikgenrer. Andra operastjärnor ville inte sjunga lättare genrer, som musikal och operett. Birgit Nilsson påpekade nytert att alla pengar ser likadana ut.

Skördedag idag, framför gården där Birgit Nilsson föddes.

Bonddottern Birgit Nilsson gick från att rensa betor till att bli världens mest firade sångerska. Hennes 100-års jubileum uppmärksammas över hela världen - men hon är paradoxalt nog mer berömd utomlands än i Sverige. Där står det klart att Birgit Nilsson och Maria Callas står i en klass för sig - de båda sopranerna som fortfarande har hängivna fans i stora skaror, runt hela jorden.

Men man behöver inte vara ett Birgit Nilsson fan för att uppskatta ett besök på hennes barndoms gård, som idag inrymmer ett vackert och modernt museum och ett mysigt stallkafé där Birgit Nilssons favoritmat serveras - allt är hembakat, lokalproducerat, närodlat och härodlat på Bjärehalvön. Och så kan man besöka boningshuset, Birgit Nilssons barndomshem, där det känns som om Birgit Nilsson när som helst skulle kunna dyka upp och sätta igång att göra skånsk äggakaka i köket, eller bjuda på italiensk Aida-tårta i finrummet ... eller dra ut en spännande deckare från vännen Maria Lang från bokhyllan. Eller memoarer som hon fått från operavänner, som Placido Domingo och Maria Callas. Allt är som det ska vara!

Birgit Nilssons barndomshem omges av fina perennrabatter.

Hemmet var Birgit Nilssons barndomshem, som gått i arv i generationer, här växte hon upp från och med två års ålder, då hennes pappa Nils Svensson fick ärva familjegården. Från badrumsfönstret kan man se gården där Birgit Nilsson föddes --- just idag skördas det på åkrarna. Levande lantbruk finns fortfarande. Men det mesta sköts av maskiner och är inte alls så jobbigt och slitsamt som när Birgit växte upp och var en "barnarbetare" som rensade betor i långa rader --- och gick upp tidigt för att mjölka kor.

Innan hon åkte till Stockholm och kom in på Kungliga Musikhögskolan gjorde hon först arbetet på gården klart, och skötte mjölkningen, som var en av hennes dagliga sysslor.

Det här var en historia som speciellt uppskattades i Amerika och särskilt i New York där La Nilsson blev den mest firade sångerskan någonsin på The Metropolitan - mycket mer än Maria Callas! (och hon tjänade fem gånger så mycket!) - och där taxichauffören som körde hem Birgit Nilssons blommor från premiären undrade om hon var den svenska bondflickan som först mjölkade tio kor, och sedan åkte till huvudstaden och blev stjärna. Birgit bedyrade att så var fallet.

- Då är ni verkligen värd alla blommor! sa taxichauffören imponerat.

Det där är en markant attitydskillnad mot i Sverige. När Birgit kom till Stockholm fick hon höra att det inte är för bönder att bli sångare. Klassamhället var djupt cementerat och här skulle ingen lantlolla från Skåne komma till Stockholm och tro att hon skulle bli något! Det tog också en lång, lång, lång tid för Birgit Nilsson att bli stjärna över en natt.

My Fair Lady klänningen i grönt och silver i förgrunden. I bakgrunden
en bild på Birgit Nilsson som Salome på Kungliga Operan i Stockholm.
Det var hennes stora genombrott, hela Sverige drabbades av Salomefeber.

Tragiska och jobbiga händelser och motgångar kantade hennes väg, och folksjukdomen TBC-drabbade henne --- vem vill ha en sångerska med bara en fungerande lunga? Men mot alla odds blev hon frisk igen.

Hon blev en stor stjärna i hela världen och enormt älskad i Wien, New York, London, Milano ... och likt många stjärnor tillbringade hon en hel del tid i skyn. Med att flyga mellan olika engagemang. Sammanlagt en och en halv månad per år, har någon räknat ut.

Sagan Birgit Nilsson följer man med en audioguide, som finns på olika språk. De blå punkterna innehåller berättelsen. Guldpunkterna innehåller Birgit Nilssons egen sång --- man kan till exempel höra Birgit Nilsson sjunga musikal, My fair lady - I could have danced all night, samtidigt som man tittar på scenkostymen som hon bar för framträdandet.

- Varsågoda och stig på! hälsar Mattias Enn. Nu är vi hemma hos Birgit Nilsson!
I bakgrunden: soffan som kusinerna satte sig i. I förgrunden, ovanför rosorna,
ett svartvitt porträttfoto på Birgit Nilsson och hennes pappa Nils Svensson.

Birgit Nilssons boningshus introduceras på plats av den kunnige guiden och författaren Mattias Enn, som sjunger visor och slagdängor från Birgit Nilssons barndom och berättar anekdoter från hennes uppväxt. Mattias Enn är författare till den svenska jubileumsbiografin om Birgit Nilsson, Värp först och kackla sedan (ett av Birgits egna slagfärdiga ordspråk). Allt i boningshuset ser så klart inte ut som när Birgit Nilsson var två år --- då hade familjen till exempel bara utedass. Men nu finns rinnande vatten inomhus och en modern toalett --- huset var ju i modern tid Birgit Nilssons sommarhus, och användes som sådant ända fram till 2000-talet. Molnen på väggarna i det nya badrummet har Birgit Nilsson målat dit själv.

Sitt inte i soffan! Om du inte är kusin med Birgit!

Som i så många sommarhem är fokus på det enkla och praktiska. Diskbänken är för låg med moderna mått mätt --- men den fungerar ju, så varför riva ut och renovera något som fungerar så ypperligt? Det är typiskt för den svenska sommaren, att överge vardagens moderniteter och komfort, för att hålla till godo med saker om är äldre, slitnare, omodernare ... för det är ju just det som är sommarlovets charm! Bekvämt, det är ju till för vinterhalvåret!

Även om det idag ser ut som ett levande sommarhem, färdigt för semestern, får man inte sitta i sofforna. Det struntade Birgit Nilssons 90-åriga kusiner i, när de var på besök på museet. När Mattias Enn försökte säga åt dem, påpekade de med bestämdhet: "Vi är ju hemma hos Birgit nu!". De flyttade sig inte!

Birgit Nilssons lilla maskotapa följde med över hela världen.
Om man drar upp den applåderar den ...

Visst kan man springa på samtida vänner och bekantas bekanta till Birgit Nilsson på museet eller på gårdsplanen. En lokalbo som är där för kvällens konsert berättar att hon aldrig varit i boningshuset sedan det blev museum,

- Men jag har varit där inne flera gånger och tittat runt när jag köpte ägg där! Agda brukade släppa in folk!

Agda var hushållerskan som tog hand om huset när Birgit inte var där. Och så klart att lokalbor var lite nyfikna på hur "världsstjärnan" hade det i sitt enkla sommarhem.

Idag säljs dock inga ägg längre på Birgit Nilssons gård --- men det är lätt att fantisera om hur det var när den här gården var aktiv. Längorna ligger placerade som i en hästsko, med boningshuset i mitten. I sidohusen, de gamla stallängorna, finns idag moderna utställningar och femstjärnig förtäring. Stallkaféet är otroligt mysigt inrett. Det finns till och med fikabord uppställda i gamla kalvbås - och trågen finns kvar i golvet! Utställningshuset är snyggt bohochic och kombinerar ladans gamla bjälkar och nya kristallkronor i taket.

Stallkaféet: Aida-tårta och lokal Bjäredräkt. Utsikt över en landsväg ...

Av småhusen runtomkring är det gamla galthuset idag personalbostad och bagarstugan är kontor. Huvudbyggnaden, Birgit Nilssons hem, är fortfarande omgivet av vackra perennrabatter och gammaldags torparrabatter med pioner och rosenskära och rikligt blommande stockrosor och dagliljor. I ett hörn av tomten finns mängder med svarta och röda vinbär och rabarber. Dagens kaka i stallkaféet är rabarber och vaniljkaka. Men Aida-tårtan får inte missas! Birgits eget favoritrecept, och den serveras med färska jordgubbar och en  Birgit-chokladmedaljong.

Luncherna är också helt fantastiska, primörerna är så färska att de praktiskt taget känns nyplockade direkt till tallriken. Svensk husmanskost och italienska läckerheter samsas här sida vid sida. Det omtyckta "bussfikat" är en läcker morotsbakelse, ett vetebröd och en småkaka - en stor havredröm med korinter i. Allt är generösa portioner, för så ska det vara i Skåne - god mat och mycket mat! - och allt är mycket prisvärt. Det här är ett ställe där man lätt kan tänka sig Birgit själv fika eller luncha med vännerna --- eller servera gäster! --- för hon var både ekonomisk och matglad och uppskattade god kvalitet.

Många besökare kommer tillbaka flera gånger --- nya saker plockas fram på museet varje år och utställningen görs om --- och dessutom ska man inte underskatta attraktionskraften från en mysig fika eller en god lunch. Med utsikt över en lantlig landsväg, som varken Edvard Persson eller Birgit Nilsson sjungit om.

Helena Döse passar på att titta på utställningen.

En del besökare på museet kände Birgit Nilsson personligen --- som hovsångerskan Helena Döse, som i sommar besöker museet för första gången. Helena Döse och Birgit Nilsson alternerade om samma roll på det nybyggda Scandinavium, i början av 1970-talet.

- När Birgit Nilsson sjöng var det över 15.000 i publiken! När jag sjöng var det bara 7.000! säger Helena Döse och skrattar gott. 

Även 7.000 är en enorm publik för en operasångerska i Sverige! Birgit Nilsson lärde Helena Döse många bra sångartips, när det gällde andning och magstöd och hur man ska använda bokstaven "S" på rätt sätt --- men även andra praktiska tips. Som hur man ska handskas med regissörer som ger väldigt dålig regi (som att stå på ett visst ställe på scenen för att strålkastaren redan är riggad, trots att man inte hörs alls, ut till publiken).

- Man kan ju "glömma" vad regissören har sagt ... tipsade Birgit.

Helena lärde sig då att bli "glömsk" --- och fiaskot med föreställningen vändes till publiksuccé. Publiken föredrog att höra, framtör att se, en operasångerska. Publiken hade mer vett än regissören --- och det är ju till syvende och sist publiken som betalar biljetterna.

- Birgit Nilsson var så otroligt generös mot mig, ja mot alla, summerar Helena Döse sina minnen av Birgit.

Det är just detta som genomsyrar Birgit Nilsson gården, stallkaféet, muséet och upplevelsen "the Birgit Nilsson experience" idag --- känslan av generositet.

Birgit Nilsson hade varit märkta stolt!

Slängkyssar till Birgit Nilsson från pianisten Thomas Schuback och operastjärnan Helena Döse!

Under ditt besök här får du lära känna en spännande personlighet - som dessutom blev en världsstjärna!

B.Graham


Sommaren 2018 

Birgit Nilssons hem 

och museum 

och stallkafé 

öppettider:

20 maj-26 augusti, 

tisdag-söndag 

kl. 11.00-17.00.

Dessutom:
Extra många konserter och evenemang
under hela 2018 för att fira Birgit Nilsson 100 år!