Saga på ridläger - Det viktigaste är att ha samma kompis jämt

           

 

Hästbok för de yngsta.

Pia Hagmar

Saga på ridläger

Illustrationer: Maria Källström

ISBN: 9789132167362

B. Wahlströms bokförlag

 

Saga ska på ridläger. Max blir lessen att han ska vara utan kompis i tre dagar.

 

Saga ser fram emot ridlägret, men när hon kommer dit är de andra redan hopparade i par --- bästisar sedan tidigare. De båda killarna är tillsammans och gör sina grejor och de båda tjejerna ser till att mobba och utesluta Saga. Kanske är de avundsjuka på hur bra Saga är på att rida, hon är den enda som kan galoppera.

 

Saga ringer till Max och trots att han är rädd för hästar säger han till sina föräldrar att han också vill åka på ridläger. Så Sara har en kompis.

 

När Max rider leder Saga hans häst. Då vågar han rida.

 

Saga på ridläger är en lätt att läsa kodknäckare för de yngsta läsarna som just lärt sig läsa själva och texten är helt i versaler och meningarna korta. Det är stora bilder på varje sida och lite text.

 

Pia Hagmar har skrivit massor av hästböcker genom åren, för barn, för tonåringar, för vuxna.

 

Det här är den sjätte boken om Saga och Max. Alla är illustrerade av  Maria Källström.

 

Vad som är lite sorgligt med Saga på ridläger är  två saker.

 

Det första är att Saga sumpar ridningen på ridlägret. Först, i början på boken, verkar Sagas mål med ridlägret att vara med hästarna och att bli bättre på att rida (de flesta väljer läger för att bli bättre på något som de redan är bra på) men sedan kommer Max och resten av tiden galopperar hon inte och utvecklas inte - dels för att inte göra de andra barnen avundsjuka, dels för att hon är upptagen med att leda Max ponny. Max är inte ens intresserad av att bli bra på att rida.

 

Nästa sorgliga sak är att man åker bort för att träffa nya människor och få nya vänner --- det är hela meningen med att resa, vare sig man åker på läger eller tågluffar eller är på bilsemester eller något annat. Men Saga måste ha med sig Max så att hon inte blir ensam. Hon träffar inga nya kompisar på semestern. Möten är ju hela grejen med miljöombyte.

 

Men de andra barnen verkar vara likadana --- de måste ha med sin bästis och kan bara vara med den bästisen.

 

Jag säger inte att det är något fel på hur Pia Hagmar skriver, det är ofta så där som svenska barn beter sig. Man skaffar en bästis första dagen på dagis och sedan håller man ihop så länge som möjligt och gud nåde den som flyttar.

 

Därför: om man ska på läger, semester, luff eller vad det vara månde, se till att ni kommer till ett ställe där det inte finns några svenskar (eller så få som möjligt). De kommer att hålla ihop i par med varandra, men om du kommer till ett ställe där det finns folk från England, Frankrike, USA, Kina, Australien osv, då kommer du att träffa nya människor och få nya vänner och ha det jättekul!

 

Hela meningen med att resa är att träffa nytt folk. De gamla människorna, de gamla vännerna och den gamla familjen finns ju hela tiden där hemma.