 |
| NY Narniautgåva april 2016 av Bonnier Carlsen! |
Häxan och Lejonet har blått omslag och på ryggen glimmar lyktstolpen.
Pauline Baynes klassiska illustrationer finns kvar i böckerna och allt är så
roligt, rysligt och spännande som det ska vara. Bonnier Carlsen har nu gett ut
nya fina utgåvor av de gamla klassikerna om Narnia.
Mys-frys i Narnia med H.C. Andersens ishäxa
När man läser om vintern och
lyktstolpen i skogen som Lucy hittar fryser man på riktigt. Evig vinter!
Huvaligen! Läslampan lyser som en lykta och man börjar inbilla sig att det
snöar och ryser igen.
Vita Häxan sveper in och
förför Edmund med förtrollat godis. Hon är som tagen från HC Andersens saga om
ishäxan, den som ligger till grund för Disneyfilmen Frost (Frozen)
men där är Elsa oändligt mycket snällare.
Vita Häxan är precis som en
ishäxa ska vara, iskall, självisk och grym. Och precis som i HC Andersens saga
blir det systern som får rädda brodern (fast här med lite hjälp från ett
magiskt lejon).
Lucy som huvudperson
Det finns fyra syskon i
berättelsen, ändå känns Lucy som huvudpersonen hela tiden. Hon är också med i
alla de fyra Narnia berättelserna som Bonnier Carlsen gett ut i nyutgåva (Häxan
och Lejonet, Hästen och hans pojke, Caspian Prins av Narnia, Kung
Caspian och Skeppet Gryningen) och varje gång utför hon hjältedåd som är
avgörande för handlingen.
Häxan och Lejonet är också tillägnad den verkliga Lucy, som C.S. Lewis
var gudfar till.
När jag nämner för en vän att
jag åter igen läser Narnia, nu i nyutgåva, får jag direkt svaret --- “åh, det
är den där historien om barnen som går?”
Och det summerar ungefär
berättelsen.
 |
| Lucy hjälper Caspian att bli kung! |
En av C.S. Lewis vänner
kallade Häxan och Lejonet för “walk and eat” boken. D.v.s hjältarna går
och går och så stannar de och äter och
så går de en bit igen. Men herregud så spännande det är! Det är till och med
spännande att läsa vad de äter. Torgny Lindgren sa i en intervju att ingenting
gör honom så arg som att i en bok bara läsa att “de åt” - han vill veta VAD de
åt. Torgny Lindgren hade applåderat Häxan och Lejonet, man får
utförligen veta vad de äter, hur de tillreder maten och vad de får för
tillbehör och dryck till.
Stilbildande böcker
Häxan och Lejonet (och även övriga Narniaböcker) har varit stilbildande
inom fantasy genren. Och sci-fi. Idag går Katniss Everdeen ut i Hungerspelen
trilogin med pilbågen i högsta hugg för att slåss, men redan i Narnia var Lucy
en duktig bågskytt som gärna gick ut i strid och kunde slåss som en hel karl,
enligt omdömet av de andra karaktärerna. Susan är också en skicklig bågskytt,
men mindre förtjust i att dra ut i strid.
Vackra, farliga “häxor”
vimlar det av i dystopierna. I allt från Divergent serien till Mockingjay.
Och givetvis i dystopi originalet The Giver. De kallas inte häxor, men det är häxrollen
som går igen. Häxan med politisk makt,
typ ishäxan/Vita Häxan, inte den gammeldags sagohäxan som bor i pepparkakshus
och inte är intresserad av att erövra hela världen.
Hög spänning med korta scener
Något som moderna berättare
skulle kunna ta efter är hur snabbt C.S. Lewis fångar en scen och går vidare.
“The final battle” sådant som i moderna filmer tar en halvtimme eller tre
timmar, beroende på regissör, är över på en halv sida. Ändå känns det som om
man varit mitt i stridens larm och upplevt ett spännande storslaget slag. Och
man hann inte bli uttråkad.
Read and learn, moderna filmmakare!
Mer är inte alltid mer. Förutom att man som åskådare blir mer trött.
Vad symboliserar maten?
När det gäller maten …
Åtskilliga analyser har genom åren skrivits om maten i Häxan och Lejonet.
Vad den symboliserar, att den ska symbolisera sex, eller vara istället för
sexscener (detta är ju barnböcker) men detta resonemang faller på att även i
böcker för vuxna finns det matscener och
frosseriscener. Och om det är något vuxna tycks köpa så är det kokböcker.
Det finns inte alls samma
marknad för matlagningsböcker för barn.
Det kanske är dags att
överväga att maten symboliserar mat.
De bästa matscenerna
Häxan och Lejonet har faktiskt de bästa matscenerna i hela Narniaserien
och förmodligen i hela barnboksvärlden. Maten beskrivs läckert och noggrant - när
Lucy går hem till faunen Tumnus för första gången bjuds hon på brunt löskokt
ägg, sardiner och tårta med glasyr. Faunen har tänkt sälja henne till Vita
Häxan, men ändrar sig och de blir vänner istället. Förförelse eller matscen?
Svar: matscen.
Hårda ransoneringstider!
 |
| Alla minns Ripipip! |
Ni får komma ihåg att Häxan
och Lejonet skrevs under (och utspelar sig under ) andra världskriget då
det rådde hård matransonering. Även när boken kom ut 1950 fanns ransonering
kvar. Kolla bara in kostymdramer och deckare som Bletchley Circle och
hur rollkaraktärerna går runt med sina häften och ransoneringskuponger och
muttrar om att detta är ju femtiotalet och “vann vi verkligen kriget, det finns
fortfarande ingen mat …”
Tänk dig att du är Lucy och
att det är början på 1940-talet. Du är uppväxt med ransonering i London, det är
en naturlig del av din barndom. Du kommer till ett annat land och blir bjuden
på rikgitgt med riktig mat, inte pulverersättning!
Att under krigstid få syn på
ett riktigt löskokt ägg (inte äggpulver) och en riktig tårta med riktig
sockerglasyr en vanlig vardag är alltså lika vansinnigt fantastiskt som att få
syn på en faun. Det är inte konstigt att Lucy är överväldigad!
Kolakarameller och Turkish Delight
Vita Häxans “mat” är
kolakarameller i svensk översättning och Turkish Delight i originalversionen.
Edmund blir förstörd och förförd av den dåliga trollmaten --- han vill bara ha
mer, och han kan tänka sig att förråda sina syskon för mer “kolakarameller”.
Eftersom kola är så äckligt är detta svårt att tänka sig. Men Turkish Delight
är utsökt, den finaste mest förtrollande sorten finns bara när det är jul (även
när det inte är ransonering) och är svindyr. (Köpte ett litet paket i London,
det kostade 6 pund.) Turkish Delight är så
gott och ovanligt att man nästan förlåter --- eller i alla fall förstår --
Edmunds förräderi.
 |
| INTE pojken och hans häst! |
Under krigstiden hade han
förmodligen inte ens fått Turkish Delight till jul.
Människan som myt
Slutligen: Narnia är ett land
där människan är en myt. Det onormala är det normala (alltså ur vår synvinkel)
- alltså det normala är dvärgar, talande djur, kentaurer, jättar och fauner.
Så himla coolt!
Och inspirerande!
Kolla bara in den senaste
fantasy succén i världen Odins barn av norska Siri Pettersen. Där är det
den enda människan som är onormal. Alla andra varelser anses vara normala.
Banbrytande, inspirerande fantasy
Häxan och Lejonet är banbrytande och inspirerande på så många sätt och
en härlig bok att återkomma till, vare sig det är för att rysa av snöfallet
eller njuta av matscenerna eller trivas i Lucys sympatiska sällskap.
Eller fantisera om ett ställe
där alla djur kan tala och det onormala är normalt.
Det är en verkligt stor och
härlig kulturgärning av Bonnier Carlsen att ge ut Häxan och Lejonet och
Narnia böckerna igen!
Belinda Graham
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.