P.L. Travers

Från Shakespeare till världens mest kända nanny

PL Travers P.L. Travers, Walt DisneyMary Poppins, Saving Mr. Banks

Pamela Lyndon Travers, kallad Lyndon av familj och vänner, blev australiensiskan Helen Lyndon Goffs “stage name” när hon skulle turnera i Australien som skådespelerska och uppföra Shakespeare. Efternamnet Goff lät för prosaiskt. Travers hade varit hennes pappas förnamn. Han var från London, fast hans släkt var ursprungligen från Irland, och han kom till Australien för att jobba på bank, gifte sig med en australiensiska som var släkt med premiärministern i Queensland, och fick tre barn. Den äldsta flickan, Lyndon, skulle komma att bli världsberömd. Fast inte som skådespelerska. Inte heller som poet, även om hon var framgångsrik och vann priser för sin poesi redan när hon gick i skolan i Australien.
Shakespeare och Peter Pan
Lyndon hade två drama-favoriter: Shakespeare och J.M. Barrie. Det var strukturen i dramat Peter Pan som hon försökte efterlikna när hon började sin karriär som barnboksförfattare och det var just som barnboksförfattare som P.L. Travers skulle bli världsberömd.
Shakespeares pjäser tog Lyndon inte bara Australien runt utan även England runt och Lyndon bosatte sig i London. Där skrev hon sina numera världsberömda böcker under författarnamnet P.L. Travers. Den australiensiska skådespelerskan hade som huvudperson den mest brittiska företeelse man kan tänka sig, efter tedrickande, nämligen den brittiska nannyn.
Mary Poppins och den brittiska nannyn
Mary Poppins har sedan dess blivit urtypen för den brittiska nannyn, ett slags prototyp som blivit både härmad, kopierad och parodierad. Ett exempel är Julie Andrews barnkära karaktär i The Sound of Music, ett annat exempel är Nanny McPhee böckerna, filmade med Emma Thompson som den magiska nannyn, som i början ser ut som en ful häxa, men som blir sötare och sötare ju längre tiden går och ju mer väluppfostrade barnen blir. Som ett slags inverterat Dorian Grays porträtt.
När alla vårtor är borta försvinner Nanny McPhee till en annan familj som behöver henne.
Mary Poppins fyller 50!Mary Poppins däremot har aldrig några vårtor; hon är ju “practically perfect in every way” och flyger iväg med sitt paraply när vinden vänder. Som råkar vara precis då familjen Banks inte längre behöver henne. Men det är inte i första hand barnen i familjen som ska räddas. Det är pappan i familjen Banks. Mr. Banks jobbar på bank och känner sig instängd och uttråkad. Allt skoj har försvunnit ur livet. Jobbet är själsdödande. I slutet av Walt Disney filmen Mary Poppins lämnar han sitt jobb på banken och går istället ut med sina barn och flyger drake med dem. “Let’s go fly a kite” sjunger alla, slutet gott, allting gott och Mary Poppins behövs inte längre. Hon pratar med sitt paraply och konstaterar att nu är hennes jobb klart för den här gången.

Saving Mr. Banks
Den verkliga historien bakom Mary Poppins, både böckerna och filmen, finns förevigad i Saving Mr. Banks. Emma Thompson spelar P.L. Travers, vilket är mycket passande, med tanke på att hon redan skrivit manus till och regisserat och spelat huvudrollen i Nanny Mc Phee filmerna. Men P.L. Travers själv är inte ännu en brittisk supernanny. Hon gillar inte barn, hon gillar inte Walt Disney, hon gillar inte tecknat, hon gillar inte sång och dans, hon gillar inte musikaler … Hon verkar inte ens gilla att ha kul. Tom Hanks spelar en allt mer frustrerad Walt Disney. Walt Disney lovade sina döttrar att han skulle göra film av Mary Poppins, och det tog honom tjugo år att infria det löftet.
Världens mest väldokumenterade filmprojekt?
I och med att P.L. Travers insisterade på att spela in alla konversationer på rullbandspelare (förutom att hon och Walt Disney brevväxlade flitigt) så är förmodligen Mary Poppins ett av de mest väldokumenterade filmprojekten någonsin. Varenda ord diskuterades flitigt. Till och med de som INTE skulle synas på bioduken. Man kan inte bara skriva 17 Cherry Tree Lane. Man måste skriva Nummer 17 Cherry Tree Lane. Annars är det fel!
P.L. Travers egen far, Travers Goff, var van vid Londonklimatet, och frodades inte i Australien. Och han frodades inte på banken där han kände sig instängd och deprimerad --- ungefär som Mr. Banks i Mary Poppins. Travers Goff drabbades av influensa. Eftersom han redan var svårt försvagad av sin alkoholism blev detta fall allvarligt, och familjen Goff fick hjälp av en snäll moster, verklighetens Mary Poppins, som drog in som ett yrväder, med en stor “carpet bag” och ett ovanligt paraply. I den välfyllda väskan fanns bland annat en pelargonia, en ananas, ett måttband, ett förkläde, städprylar och mycket annat smått och gott. Hon fick familjen på rätt köl igen --- men pappan, Travers Goff kunde inte räddas. Han dog i sviterna av influensan.
Mr. Banks får ett lyckligt slut
I fiktionens värld kunde däremot Mr. Banks få ett lyckligt slut. Både få en befordran på jobbet och få mer tid för att leka med barnen och att flyga drake med dem.
P.L. Travers själv hävdade alltid att hon inte gillade de dansande pingvinerna i filmen Mary Poppins, hon vidmakthöll alltid att hon inte tyckte om tecknat. Men hon såg ändå filmen flera gånger, frivilligt, efter den lyckade premiären i Hollywood, som hon besökte, som en av de stora, inbjudna stjärnorna, och P.L. Travers blev fotograferad både med Walt Disney och med Julie Andrews, som hon gillade. Det blev i alla fall en brittisk nanny i filmen!
I år fyller Mary Poppins 50 år. Hon har inte åldrats ett dugg. Hon flyger fortfarande med sitt paraply, räddar folk, hoppar genom tavlor och sjunger och dansar med pingviner. Som Mary Poppins själv säger när hon belåtet läser av sitt måttband: “Mary Poppins --- Practically perfect in every way!”

Belinda Graham