Titel: Mulle och grottlejonen
Författare: Lena Furberg
Format: Kartonnage
Serie: Mulles dagbok (del 14)
Antal sidor: 108
Utgivningsdatum: 2024-08-08
Förlag: Egmont Story House
Illustrationer: Lena Furberg
ISBN: 9789180741644
"Har DU nån aning om hur många grottlejon, sabeltandade tigrar och grottbjörnar som lurar i vinbärsbuskarna när du rider förbi? Bakom soptunnorna? Som bara VÄNTAR på att få äta upp dig? Nä, jag trodde väl det. Min människa Molly har inte heller nån aning. Så jag måste rädda henne ideligen. Och då blir hon bara arg och tycker jag är tramsig! Människorna har verkligen ingen koll. Men det har JAG! Och tur är väl det!"
Mulle har full koll på alla faror. Det kanske bara är en plastpåse som fladdrar förbi ... Men i ryggraden sitter information nedärvd genom tusentals år av hästevolution, från en tid då plastpåsar inte fanns, men då farliga rovdjur lurade överallt.
Ur Mulles synvinkel är han en hjälte som alltid räddar sig själv och sin Molly. Ur Mollys mänskliga synvinkel är Mulle totalt spattig. Vem behöver räddas för att en traktor kör förbi? Vem behöver räddas från fladdrande tvätt och prasslande påsar?
Räddaren i nöden ... kommer hem ensam
En dag när Mulle har varit speciellt duktig med att rädda sig själv och sin Molly upptäcker han att hon inte sitter kvar när han väl kommer hem till stallet. Och Mulle kan inte med gott samvete lämna Molly ute i vildmarken bland grottlejon och tigrar och björnar (och påsar och traktorer) ... så han ger sig ut i skogen för att leta efter Molly. Samtidigt letar Molly efter sin Mulle och de går om varandra gång på gång. När de till slut finner varandra är Molly så glad över att ha en oskadd ponny att hon totalt struntar i dressyrtävlingen som är på gång. Mulle är överlycklig. Han gillar inte att träna. Han kan ju redan hela programmet utantill - vilket han aldrig låtsas om, för man ska aldrig visa sig för duktig inför människorna, då måste man åka till tävlingar och uppvisningar hela tiden istället för att bekvämt slöa hemma i hagen.
Serie: Mulles dagbok (del 14)
Antal sidor: 108
Utgivningsdatum: 2024-08-08
Förlag: Egmont Story House
Illustrationer: Lena Furberg
ISBN: 9789180741644
"Har DU nån aning om hur många grottlejon, sabeltandade tigrar och grottbjörnar som lurar i vinbärsbuskarna när du rider förbi? Bakom soptunnorna? Som bara VÄNTAR på att få äta upp dig? Nä, jag trodde väl det. Min människa Molly har inte heller nån aning. Så jag måste rädda henne ideligen. Och då blir hon bara arg och tycker jag är tramsig! Människorna har verkligen ingen koll. Men det har JAG! Och tur är väl det!"
Mulle har full koll på alla faror. Det kanske bara är en plastpåse som fladdrar förbi ... Men i ryggraden sitter information nedärvd genom tusentals år av hästevolution, från en tid då plastpåsar inte fanns, men då farliga rovdjur lurade överallt.
Ur Mulles synvinkel är han en hjälte som alltid räddar sig själv och sin Molly. Ur Mollys mänskliga synvinkel är Mulle totalt spattig. Vem behöver räddas för att en traktor kör förbi? Vem behöver räddas från fladdrande tvätt och prasslande påsar?
Räddaren i nöden ... kommer hem ensam
En dag när Mulle har varit speciellt duktig med att rädda sig själv och sin Molly upptäcker han att hon inte sitter kvar när han väl kommer hem till stallet. Och Mulle kan inte med gott samvete lämna Molly ute i vildmarken bland grottlejon och tigrar och björnar (och påsar och traktorer) ... så han ger sig ut i skogen för att leta efter Molly. Samtidigt letar Molly efter sin Mulle och de går om varandra gång på gång. När de till slut finner varandra är Molly så glad över att ha en oskadd ponny att hon totalt struntar i dressyrtävlingen som är på gång. Mulle är överlycklig. Han gillar inte att träna. Han kan ju redan hela programmet utantill - vilket han aldrig låtsas om, för man ska aldrig visa sig för duktig inför människorna, då måste man åka till tävlingar och uppvisningar hela tiden istället för att bekvämt slöa hemma i hagen.
Operation: Vinna Tom Hink
Men i glädjen över att ha hittat sin Molly ouppäten i skogen bestämmer sig Mulle för att för en gångs skull visa vad han går för. Han har bestämt sig för att vinna en sådan där tom hink som Molly önskar sig. Han brukar alltid busa när de tränar och tävlar i dressyr. En tom hink ska Molly få. Det vore i och för sig trevligare med en hink full med havre eller hallonbåtar, men människors önskningar är som bekant obegripliga. (Läsaren har sedan länge fattat att Molly önskar sig en prispokal! En särdeles fin "tom hink"!)
Men i glädjen över att ha hittat sin Molly ouppäten i skogen bestämmer sig Mulle för att för en gångs skull visa vad han går för. Han har bestämt sig för att vinna en sådan där tom hink som Molly önskar sig. Han brukar alltid busa när de tränar och tävlar i dressyr. En tom hink ska Molly få. Det vore i och för sig trevligare med en hink full med havre eller hallonbåtar, men människors önskningar är som bekant obegripliga. (Läsaren har sedan länge fattat att Molly önskar sig en prispokal! En särdeles fin "tom hink"!)
Ingen vill förstöra för sin häst
Mulle gör allt perfekt. Och Molly är så chockad att hon svimmar. Sedan storgråter hon, för nu har hon ju förstört för sin duktiga ponny. Den här situationen påminner om "real life action". Minns ni OS när Henrik von Eckermann, världsetta i hoppning, ramlade av sin King Edward, världens bästa häst? Henrik var otröstlig efteråt, eftersom han förstört för sin häst, som var i sådan fin form.
Här .... får vi dock ett lyckligt slut. Det visar sig att Molly svimmade och ramlade av efter att slutsignalen ljudit klart. Då är det helt okej att ramla av. Mulle och Molly blir segrare. Det blir blommor och blader, en tom hink (prispokal), prisrosett till Mulle och massor av goda hallonbåtar. Och en lagom dos havre. Det här är vad man kallar slutet gott, allting gott ...
Mulle gör allt perfekt. Och Molly är så chockad att hon svimmar. Sedan storgråter hon, för nu har hon ju förstört för sin duktiga ponny. Den här situationen påminner om "real life action". Minns ni OS när Henrik von Eckermann, världsetta i hoppning, ramlade av sin King Edward, världens bästa häst? Henrik var otröstlig efteråt, eftersom han förstört för sin häst, som var i sådan fin form.
Här .... får vi dock ett lyckligt slut. Det visar sig att Molly svimmade och ramlade av efter att slutsignalen ljudit klart. Då är det helt okej att ramla av. Mulle och Molly blir segrare. Det blir blommor och blader, en tom hink (prispokal), prisrosett till Mulle och massor av goda hallonbåtar. Och en lagom dos havre. Det här är vad man kallar slutet gott, allting gott ...
Att vinna blir ingen vana
Men Mulle kommer förmodligen inte göra det till en vana att vinna prispokaler. Trots allt finns det viktigare saker i livet. Som att springa ifrån sabeltandade tigrar och lömska brummande traktorer och ondskefullt prasslande påsar.
Som alltid bidrar Tulpanöra med förståndiga råd (som ingen lyssnar på) så väl som sin gulliga kaninfägring.
Det är också fint att se hur Mulle och Molly älskar varandra alltid och över allt annat ... även om de inte alltid förstår varandra. Det är värt att skåla för. Kan någon ta och fylla den där tomma hinken med något som de kan skåla i ... ?!
Men Mulle kommer förmodligen inte göra det till en vana att vinna prispokaler. Trots allt finns det viktigare saker i livet. Som att springa ifrån sabeltandade tigrar och lömska brummande traktorer och ondskefullt prasslande påsar.
Som alltid bidrar Tulpanöra med förståndiga råd (som ingen lyssnar på) så väl som sin gulliga kaninfägring.
Det är också fint att se hur Mulle och Molly älskar varandra alltid och över allt annat ... även om de inte alltid förstår varandra. Det är värt att skåla för. Kan någon ta och fylla den där tomma hinken med något som de kan skåla i ... ?!
Träffsäkert, fartfyllt och finurligt
Illustrationerna är träffsäkra, fartfyllda och finurliga. Tonen är lättsam, humoristisk och med ett smart och allvarligt djup i botten. Få kan väl illustrera evolutionen så bra som Mulle och Lena Furberg.
Hästar har funnits i typ fem miljoner år. Tamhästar i 6000 år. Plastpåsar har inte ens funnits i hundra år. Det är väl klart att det tar lite tid att anpassa sig ... Vem vet vad som är farligt? Det tar mer än några generationer av hästevolution för att anpassa sig till nymodigheter. Mulle är inte den som stannar och funderar. Han lever efter mottot "better safe than sorry". Och spurtar vidare mot morgondagen. Livs levande och med hög svansföring ... med övertygelsen om att han själv vet bäst vad som är farligt. Beviset? Att han har klarat sig hitintills. Ett argument som är svårt att säga emot!
Illustrationerna är träffsäkra, fartfyllda och finurliga. Tonen är lättsam, humoristisk och med ett smart och allvarligt djup i botten. Få kan väl illustrera evolutionen så bra som Mulle och Lena Furberg.
Hästar har funnits i typ fem miljoner år. Tamhästar i 6000 år. Plastpåsar har inte ens funnits i hundra år. Det är väl klart att det tar lite tid att anpassa sig ... Vem vet vad som är farligt? Det tar mer än några generationer av hästevolution för att anpassa sig till nymodigheter. Mulle är inte den som stannar och funderar. Han lever efter mottot "better safe than sorry". Och spurtar vidare mot morgondagen. Livs levande och med hög svansföring ... med övertygelsen om att han själv vet bäst vad som är farligt. Beviset? Att han har klarat sig hitintills. Ett argument som är svårt att säga emot!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.