BOK: Karl Fredrik - Vinterns vackra och goda - Blommor, mat och mys för den mörka årstiden

Titel: Karl Fredrik - Vinterns vackra och goda

Författare: Karl Fredrik Gustafsson
Antal sidor: 251
Utgivningsdatum: 2025-10-08
Förlag: Bonnier Fakta
ISBN: 9789178877287

Visst är Karl Fredrik essensen av våren på Österlen och höstens fluffiga dahliaextravagansa? Tänk om. Karl Fredkrik är även vinternjutningens mästare. Vilket han bevisar i den här härliga och livsbejakande boken ...

Givetvis får vi ett överdåd av blommor. Det blir tips hur man bäst tar hand om julrosorna och hur man binder novents yvigaste krans. Det är advent, jul, nyår, men också lyxigt Nobelfirande i tre olika tappningar och ett fint avslut med trettonhelgen och lyckoruset när de första vårtecknen kommer. Från noventmys till snödroppsglädje - visst kan vintern vara härlig. Vi befinner oss inte bara utomhus bland blommor och blader och snö och marschaller - vi är även inomhus där Karl Fredrik väver sin magi med snygga dukningar och fantasifulla dekorationer och innovativa recept. Comfort food med både stil och komfort. Alla som följer Karl Fredrik och som har läst de tidigare böckerna och som har sett TV-programmen känner igen sig när vi besöker Eklaholm på Österlen och Nya huset som ligger ett långt stenkast därifrån. Men ... en avstickare till Frankrike kanske inte var alldeles väntat? Karl Fredrik delar med sig av sina bästa inköpsställen och sina bästa mattips och sina bästa utflyktstips och sina bästa bilder och sina bästa minnen ... givetvis är ett bästa minne när Karl Fredrik gifte sig med kärestan Petter i Frankrike och allt är så härligt Drömslottet-drömmigt som det bara kan bli.Att möta våren i Paris är en sak. Varför inte möta vintern i Paris? Och julen? Eller ta en tripp till Loire dalen med alla tjusiga slott ... Karl Fredrik delar med sig av fina franska möten med goda vänner och berättar hur de sätter extra guldkant på livet - med äkta fransk esprit. Det är ingen slump att Karl Fredrik och Petter har döpt sin nya hund till Chinon - och i den här boken får vi följa med till platsen Chinon i Frankrike.
En vinter à la Karl Fredrik är härlig, förtrollande, mysig och njutbar ... Karl Fredrik är fantastisk. Han kan väva magi överallt och av allt - och han delar generöst och kärleksfullt med sig av all glädje och alla tips.

BOK: Faktakalendern 2026 - julafton för alla kalenderbitare!

 

Antal sidor: 384

Utgivningsdatum: 2025-09-30

Förlag: Bokförlaget Semic

ISBN: 9789155274009

Julafton för alla kalenderbitare! Alla fakta du undrat över, och massor av fakta som du inte kommit på att undra över ... än. Unika sammanställningar av fakta och statistik från databaser som gemene man inte kommer åt själv.

Faktakalendern är en kombination av pocket-vänligt-häftad uppslagsbok och en årlig samlarbok. Här finns flaggor, stater, historia, geografi ... djur! Sveriges 100 vanligaste hundraser. Är din egen pälskling vanlig eller unik?

Nya saker för i år är bland annat filmhistoria med alla Oscarsvinnare och alla OS-och-VM-guld i längdskidor ... som gjort för att repetera fornstora dagar innan OS i Milano/Cortina 2026. Faktakalendern firar Stockholms tunnelbana 75 år, listar nya meteorologiska rekord och svenska uppfinningar.  Det finns massor om astronomi, bland annat en artikel om att Big Bang är ifrågasatt, och självklart det astronomiska året med allt som händer i skyn 2026.

Det här är en perfekt liten bok med stort omfång. Kunskap som är lätt att bära - och kul att ta del av. Som alltid är allting både initierat och populärvetenskapligt skrivet och snyggt och lättöversiktligt uppställt.

BOK: Done and Dusted - Cowboyromancefenomenet från TikTok nu på svenska!

Serie: Rebel Blue Ranch (del 1)

Antal sidor340

Utgivningsdatum2025-11-27

FörlagLovereads

ÖversättareIda Ingman

OriginalspråkEngelska

Originaltitel: Done and Dusted

ISBN9789190030387

Nu på svenska - första delen i  bästsäljande TikTok succén och romancefenomenet Rebel Blue Ranch. 

Huvudpersonen Clementine "Emmy" Ryder har tappat sin kompass i livet. Hon hade ju allt planerat, lämna hemstaden, bygga en egen karriär, strunta i kärleken, rida hästar ... Men efter olyckan så vänder hon hem till lilla Medowlarks i Wyoming igen. Där blir hon direkt förälskad i storebrorsans bästa kompis Luke, som, liksom brorsan, blivit kvar därhemma och driver en egen bar. Storebrorsan vill inte att någon ska tafsa på lillasyster, men det faktum att hon är förbjuden frukt gör bara Luke ännu mer sugen. Och han kallar henne Sugar hela tiden - alltså Socker.

Den förra amerikanska feelgood-romance boken som damp ner i lådan hade en leading man som kallade bruden han var het på för Peaches - alltså Persika. Vad är det med den där trenden i amerikansk feelgood-romance, både på film och i böcker, att hjälten kallar hjältinnan för sockerstinna babynamn, som Honey, Sugar, Peaches, Cupcake ... det låter inte det minsta hett, gulligt, eller sexigt ... det låter creepy och pedofiligt. Allternativt som ett fall för anonyma diabetiker. Yuk.

Om du inte har kastat boken (eller läsplattan) i väggen efter ett visst övermått av socker, så kommer vi nu till Emmys PTSD och ADHD. Ja, det gamla "tokenism" att få med folk från olika etniciteter och olika sexuell läggning, det nya "tokenism" är att få med olika NPF typer (neuropsykiatrisk funktionsvariation eller neuropsykiatrisk funktionsnedsättning) och olika trauma. Emmy lider av trauma och post traumatisk stress efter olyckan, hon har också adhd. Hennes adhd tar sig uttryck i att hon är lite sen ibland och lite rörig ibland. Det där faller inom ramen för "normal". Suck. Drar mig till minnes hur faktiskt bra Bara på låtsas är och med vilken känslighet och inlevelse och kunskap en kvinnlig karakär adhd skildrades. Spot on. Att adhd och annan NPF ska bli den nya tokenism-trenden är bara tragiskt. Speciellt när det görs så här okänsligt och felaktigt.

Nu  till PTSD delen. Det är samma klass - eller avsaknad på klass - i denna skildring. För det första PTSD och NPF ska inte användas som någon sorts "virtue signal" som författare och filmmakare använder sig av för att framställa sig själva som inne, trendiga och godhjärtade. Dessutom ska sådana saker inte skildrats felaktigt och oinsatt och oiniterat. Det är bara så ... blaha. Vill ni veta hur Emmy kommer över PTSD och adhd? Svar: Hon ligger med Luke! Visste ni att sex kunde användas som adhd-PTSD-medicin? Meddela BUP. Vårdköerna kommer att kortas direkt ...

Och ... vad är det för pervers grej storebror håller på m ed mot lillasyster ... Han står inte ut med att se henne tillsammans med någon, och hon är förbjudet område för bästisen bla bla bla ... Den här överbeskyddande storebrorstrenden har drivits till överdrift redan. I tonårsromaner, young adult. Till exempel The Summer I Turned Pretty där brorsan inte vill att lillasystern ska ha sällskap med någon av hans kompisar (eller någon över huvud taget) samtidigt som han ligger med hennes jämnåriga kompisar. Dubbelmoralkaka. Men där (och i liknande Young Adult) är tjejen minderårig eller omyndig. Här handlar det om huvudpersoner kring 30-strecket. Luke ligger en bit över, Emmy ligger en bit under 30. De är båda två väldigt vuxna och mina jämnåriga kompisar hade barn när de var tonåringar så what's the big deal för storebrorsan här? Om kompisen och syrran hånglar? Hans respons är som från en sliskig tonårsroman, inte som för en bok  om vuxna, för vuxna ... fast det här kanske snarare blir till tonårs-YA-publiken ändå. Men det är synd att de får så skeva värderingar. Och en sockeröverdos på köpet, när Emmy gång på gång infantiliseras med baby-språk. Och helt fel info om PTSD och ADHD. Suck och bock och låt rodeohästen kasta av allt det här och bättre lycka nästa gång ... Det här är som en Hallmark film med "steamy smut" och sexscener som utfyllnad - och Hallmarkstrukturen i sig är ju utfyllnad och troper, som citytjejen som inser att karriär är överrated hon behöver flytta till landet och bli ordentligt satt på plats av (elelr påsatt av) en cowboy. Som i Netflix The Wrong Paris. Coyboytropen är förresten också väldigt sliten. Förmodligen  frodas dessa troper i ett tradwife klimat. 

Boken har blivit en stor succé på TikTok och har toppat bästsäljarlistorna i USA och internationellt.

FILM: Champagne Problems - Lagom fluffigt mys i Frankrike ...

Betyg: 3

Champagne Problems  är Netflix senaste handsken-är-kastad i kampen mot Hallmark om julens tittare och juligt fluff. Formulan är liknande - men man har kostat på skådespelarna en resa till Frankrike, istället för till en skattereducerad cowboylada någonstans i Kanada.

Huvudpersonen är (ännu en gång) en frustrerad karriärskvinna som lever ett ofullständigt liv, hon har inga intressen, inget privatliv, ingen personlighet ... och när hon skickas till Paris, Frankrike (inte Paris, Texas) lovar hon sin lillasyster att släppa loss och ha kul en kväll. Engångsligget visar sig vara den franske hunk som hon ska göra affärer med, och det finns tre utmanare till om champagnen.

Historien fortsätter någonstans på landet i Frankrike, man har filmat Chateau Comtesse Lafond i Épernay och Château de Taissy i Taissy, och känslan är ungefär som i serien Drömslottet på SVT. Det tycks vimla av slott i Frankrike. Det är ungefär som Skåne.

De olika budgivarna får hjälpa till med att vända champagneflaskor och att ta hand om vinstockar i någon sorts absurd tävling om det vinnande budet. Under tiden blir alla budgivarna vänner med varandra och på slutet så driver allesammans vinodlingen, champagneförsäljningen och bokhandeln med vinbar-slash-champagnebar tillsammans. C'est l'amour!

Det är inte mycket passion i denna historia, det är mer vänskap, de två älskande finner varandra genom gemensamma känslor av sorg och saknad, en gemensam kärlek till litteratur och absurt gulliga bokhandlar ... och så Le Petit Prince, den klassiska boken av Antoine de Saint-Exupéry. What's not to love?

Det galna gänget med budgivare som blir vänner omfattar en stereotypisk fransysk grande dame 
(Astrid Whettnall), en komiskt gravallvarlig blond tysk (Flula Borg) som älskar Stirb Langsam (alltså Die Hard) på grund av Alan Rickman - HELT RÄTT! - och en utflippad gay milliardär (Sean Amsing) som får många av filmens bästa repliker.

Minka Kelly och Tom Wozniczka är lite som flanellpyjamasens motsvarighet till ett julromantiskt par. Mer fluff än bubblor, mer varm choklad än porlande champagne. Men om det största problemet med julen är att klaga på att Netflix julfilmer bara är lagom och inte har någon större substans ... det om något är väl ett Champagne Problem?

FILM: Jingle Bell Heist - Bästa julfilmen på streamingmarknaden!

Jingle Bell Heist 

Jingle Bell Heist är den bästa nya julfilmen på streamingmarknaden - så här långt. Nu har ju inte konkurrensen varit direkt mördande. Julutbudet i nya julfilmer och julböcker följer ofta samma gamla mönster: karriärskvinna som inser att hennes liv är ofullständigt åker ut på vischan någonstans i Amerika (i själva verket inspelat i Kanada) hittar en hunkig cowboytyp och blir lycklig. Alternativt åker hon till Europa, hittar en hunk, blir lycklig. Alternativt har redan gjort allt detta, känner att något saknas, men man och barn och hela lantiskollektivet finns där för att försäkra kvinnan att hon har gjort rätt val, hennes plats är på landet i hemmet med man och barn, inte i en storstad i ett flott arkitektkontor där hon kan använda sig av sin Ivy League utbildning och bygga miljövänliga hus med solpaneler. Hallmarks formula kan bara späs ut till en viss gräns, och just nu är den tunnare än vatten.

Nu till årets relativa julmästerverk Jingle Bell Heist ... Ingen flyttar ut på landet (flämt!), ingen flyttar över huvud taget, huvudpersonerna bor redan i London som är en av världens största städer (!), filmen är inspelad i London och inte i Kanada, kvinnan har ingen karriär över huvud taget och hon letar inte efter en man, bara efter ett botemedel mot mammans cancer, och "the leading man" är frånskild pappa och före detta fängelsekund. Hitintills: noll poäng på Hallmark skalan.

Hon och han inser att de hatar samma man, att de planerar att råna samma ställe, och att de behöver varandra. Fast de inte alls kommer överens ... Men "opposites attract" - den tropen finns i alla fall kvar.

Det är alldeles lagom mycket heist och alldeles lagom mycket romantik i blandningen. Detta manus låg ett tag på "The Black List" där de bästa ofilmade manusen ligger i väntan på att bli utvalda och filmade. Eftersom allt är filmat på plats i London (inte i en studio någonstans i Kanada med skatteavdrag) så ser filmen lite lyxigt bioaktig ut. Och visst, filmen hade kunnat bli ännu bättre och ännu roligare, bland annat så kunde den underbara Lucy Punch ha fått en ännu större roll. Som det är nu så stjäl hon (och hennes vansinniga hatt) varenda scen hon är med i.

Olivia Holt och Connor Swindells är ett sött och roligt par och Holt tar verkligen ut de komiska svängarna när det behövs. Se till exempel den absurt överdrivna jag-är-allergisk-mot-blommor scenen eller jag-behöver-ett-irrationellt-stort-kassaskåp scenen. Heisten har en fin liten twist på slutet. Visst, vi såg den komma, men att det blev just det rättvisa slut som vi hade hoppats på, det är ju bara den julbonus som både vi och filmen förtjänar.

När det gäller julfilmer så är Jingle Bell Heist över medel. När det gäller heist filmer så är också Jingle Bell Heist över medel - den sopar till exempel banan med den tröttsamma Now You See Me franchisen, vars senaste installation just nu går på bio. När det gäller kärlekshistorier ... Jingle Bell Heist har små, små drag av Fyra Bröllop ..., Notting Hill och Bridget Jones, där en charmig amerikansk skådespelerska matchas av en hel rad duktiga brittiska skådespelare från olika generationer. Det här är en sådan komedi, fast lite mer åt light-hållet och med färre och mindre minnesvärda biroller och knasiga kompisar. Cheers mate! 

Lucy Punch - My Favourite Punch-Line!

BOK: Nevermoor: Silverfödd - Morrigan Crow och den magiska hemligheten av Jessica Townsend

Titel: Silverfödd - Morrigan Crow och den magiska hemligheten 

Författare: Jessica Townsend

Format: Kartonnage

Serie: Nevermoor (del 4)

Antal sidor: 600

Utgivningsdatum: 2025-10-31

Förlag: Bokförlaget Semic

Översättare: Carina Jansson 

ISBN: 9789155267773

Magiska utflykter, stark vänskap, en udda hjältinna, ett knepigt mordmysterium, skruvad humor och farliga äventyr. Morrigan Crow är tillbaka, och hon har mycket att ta itu med i denna bok.

Morrigan Crow och hennes vänner är alla utvalda elever på det berömda Wundersamfundets skola. Alla har olika talanger. Morrigan själv är en wundersmed, och hon måste lära sig att kontrollera och använda wundret innan wundret börjar kontrollera och styra henne. Många wundersmeder genom historien har fått rykte om sig att vara ondskefulla och vansinniga. Att vara en wundersmed i den här Nevermoor världen är ungefär som att vara en Slytherin i Harry Potter världen. Men kanske är wundersmeder bara missförstådda? Morrigan Crow har hittat fler och fler bevis på att wundersmeder har gjort fina, bra, nyttiga och osjälviska saker i det förflutna.

I den här boken kämpar Morrigan Crow med wundret, skolan, vännerna, ett mordmysterium och sist men inte minst, det jobbigaste av allt: att vara tonåring!

Världen i Nevermoor blir större och större och mer och mer komplex. I den här boken så får man tillsammans med Morrigan besöka Nevermoors Silverdistikt som svämmar över av lyx, rikedom, överdåd och mörka hemligheter. Någonting har med Morrigans mamma att göra ... Och så blir Morrigan vittne till ett mord som hon och hennes vänner försöker lösa.

Vi har kommit en lång väg sedan bok ett, då Morrigan Crow var ett fördömt barn som skulle dö på sin elvaårsdag.

Det har varit en lång väntan - Silverfödd kommer fem år efter den hyllade Hollowpox och med sina 600 sidor är det här en rejäl tegelsten för mellanåldern.

Mordmysteriet är en blandning av Knives Out och Agatha Christie, en klassisk deckare och ett totalvilt, vansinnigt äventyr. Vi får reda på mer om Morrigan och hennes släkthistoria och hur hon och hennes familj är kopplad till Nevermoor ... Det utvecklar sig till en fantastisk fantasy historia om att hitta sin familj och att upptäcka sina rötter.

Morrigan är som alltid modig och egensinnig, men nu har hon även blivit en tonåring med drama queen tendenser och hon strör kvicka, ironiska kommentarer omkring sig och ger svar på tal. Den dödsdömda, livrädda elvaåringen är borta sedan länge ... När det gäller humoristiska scener är Morrigans lärlingskap, där hon parats ihop med den buttre Ezra Squall, värt att highlightas.

Det finns mycket här som kan utvecklas i framtida böcker. Vart är vi på väg? Det är för Jessica Townsend att bestämma. Hoppas att nästa volym i serien inte kommer att dröja fem år ...

Mysig magisk fantasy för alla åldrar ... 

FILM: Caught Stealing - 1990-tals nostalgi med kattvakt i New York

 

Titel: Caught Stealing

Regi: Darren Aronofsky

Medverkande: Austin Butler, Zoë Kravitz, Regina King, Bad Bunny med flera ...

Betyg: 3

Austin Butler är mest känd för sin roll som Elvis i filmen Elvis. Här spelar han Hank, en vanlig kille som fått sina basebolldrömmar krossade och som försöker hålla sig undan problem medan han är kattvakt åt grannen. Hank missar målsättningen grovt.

Caught Stealing utspelar sig på 1990-talets Manhattan och är en del av den nostalgivåg som sveper över filmindustrin just nu. Tvillingtornen finns kvar, Lower East Side har inte blivit gentrifierat. det finns inga vegancaféer och trendiga ekologiska kaffebarer och det finns plats för en alkoholiserad, avdankad basebollspelare som sett sina bästa dagar.

Hank har haft New York som sitt hem elva år, sju av dessa har han bott i denna lägenhet som skildras i filmen, på andra sidan väggen finns punkaren Russ (Matt Smith, känd från The Crown och Doctor Who) som behöver åka tillbaka till London för sin sjuka pappas skull. Hank är själv med grannens katt i famnen, och detta gör honom till måltavla för flera av New Yorks värsta och våldsammaste skurkar.

För regin står Darren Aronofsky som bland annat har Oscarsvinnarna Black Swan och The Whale under bältet. Nu har han valt en roman av Charlie Huston för att göra Caught Stealing ... och det här känns mer som en kul grej än nytt Oscarsbete. Darren simmar i New York 1990-tals nostalgi och bjuder in likasinnade att plumsa i.

Gatorna vimlar av rysk maffia, puertoricaner, några andra minoriteter och massor av korrupta poliser, alla är lika besatta av samma pengar. Alla vägar verkar leda till Hank och han gör sitt bästa för att skydda dem han älskar ... och katten han är satt att vakta.

Tillbakablickar och mardrömmar ska göra filmen mer djuplodande och finkulturell - men filmen hade egentligen blivit mycket bättre som en vanlig actionrökare. Av det slag som var så vanligt och framgångsrikt under 1990-talet.

Kul detaljer: Den alltid lika underbara Laura Dern spelar Hanks mamma, den charmiga katten Tonic spelar Bud.  Inget CGI-fusk här inte ... Visst hade det varit kul om kattens understudy hade hetat Gin? Gin & Tonic, ready to miaow ... 

FILM: Spinal Tap II: The end continues - Spinal Tap gör mockumentär som ingen annan ...

Det finns två rådande trender inom underhållningsindustrin: Filmer och tv-serier som spelar på nostalgi, som Karate Kid, Ghostbusters, Cobra Kai och Stranger Things. Och så musik och återföreningar som spelar på nostalgi. Allt från artister som återvänder till Melodifestivalen en åttonde gång till grupper vi knappt minns, som EMD, som återförenas för ännu en turné. När det gäller återföreningar så är rockers redan platinamedlemmar. De har klippkort på att göra slut och att återförenas.

Så ... det är ingen högoddsare att Spinal Tap återförenas. Vi får filmnostalgi OCH musiknostalgi i ett och samma ljuvliga paket. This is Spinal Tap är ju mockumentären framför alla! Fortfarande den allra roligaste ...

Återkomsten utspelar sig femton år efter 1984 ...

Sångaren David St. Hubbins (Michael McKean), gitarristen Nigel Tufnel (Christopher Guest) och basisten Derek Smalls (Harry Shearer) har inte pratat med varandra på femton år och fansen spekulerar i vad det var som hände och vad som orsakade splittringen.

Spinal Taps manager hade fixat ett kontrakt som nu ärvs av hans dotter (Kerry Godliman) och där uppdagas det att Spinal Tap enligt kontraktet är skyldiga att göra en enda spelning till.

Tack och hej, och hårdrockshistoria ska skrivas. Dokumentärfilmaren Marty DiBergi (Rob Reiner) som gjorde den första filmen är tillbaka för att föreviga denna historiska sista spelning. Vad kan gå fel? Svar: allt.

McKean, Guest, Shearer och Reiner återförenas och bara det gör filmen sevärd. Älskade roller med goa gamla gubbar. Personkemin finns där. Även birollsinnehavare från ettan återkommer. Tonen är nu vuxnare och sorgligare - det är inte lika skojsigt och hejvilt längre, men det blir ändå en bra film, trots, eller just på grund av, förändringarna och skiftet i tonläget.

Ny spelare i leken är Chris Addison som är väldigt bra som konsertpromotor från helvetet. Flera olika cameos görs av kända musiklegendarer och dessa förgyller hela filmen. Detta om något säger väl hur älskat Spinal Tap är --- av den bransch som de en gång drev hejdlöst med. Spinal Tap har blivit kult sedan 1984.

Det är rart, rörande och varmt, de rockande seniorerna är härliga.

Förresten, filmen The Last Waltz, som skildrade den sista spelningen med The Band, är en tydlig inspirationskälla. Så man hyllar dels gamla Spinal Tap från 1984, dels Martin Scorseses verk från 1978 ... så nostalgimackan är dubbel.

Spinal Tap II: The End Continues är för de redan frälsta. Så klart. Men vad är det för fel med det? Se ettan först och ladda sedan upp med tvåan - massor av fint material, väl värd sin plats i rockhyllan ...


Vad är det man säger? Life imitates art?
Verkligheten är ju i sig som en Spinal Tap komedifilm där åldrande hårdrockare lägger ner och återförenas. Kiss lade ner för ett par år sedan och återförenades nyss för en osminkad konsert i Las Vegas. Brian Johnson i AC/DC höll på att bli döv och la av, men i höstas var han tillbaka på Ullevi igen, med hörapparater och headbangande. W.A.S.P på Sweden Rock körde I’m a wild child! med en 68-årig Blackie Lawless sittande på en pall. Så visst står gamla rockers pall för en hel del. Och visst kan det bli fler återföreningar BÅDE med fiktiva och verkliga hårdrockande band.

Slutligen ... 1984 var ett säreget musikår och musikfilmår. Rob Reiners mockumentär This is Spinal Tap från 1984 finns nu för tiden att samla på blu-ray. När det gäller 1984 och musikdokumentärer ... Last Christmas (1984 års stora julhit) har fått en egen musikdokumentär, Wham! 40 år av Last Christmas, som nu finns att se på SVT play. Även de stora julhits som gjordes för att skicka pengar till "Afrika" har fått egna dokumentärer. Något som verkligen hade passat för en mockumentär ... Vad sägs om rader som "Do they know it's Christmas?" om folket i ett generiskt fattigt tycka-synd-om "Afrika", följt av en förnumstig postkolonial "we-they" uppdelning? Tja, många människor i "Afrika" är inte kristna, så att veta om det är jul eller inte står förmodligen inte högt upp på önskelistan. Den melodramatiska kärlekstriangeln i Last Christmas håller bättre - liksom Spinal Tap. Nog om 1984 nu. Dags att kolla på mer film ...

BOK: Bara på låtsas av Eric Donell - Charmig debut om romantik i filmvärlden - av och med skådespelare

Titel: Bara på låtsas 

Författare: Eric Donell
Serie: Lyckseleserien (del 1)

Antal sidor: 271

Utgivningsdatum: 2025-10-14

Förlag: Gyldendal Astra

ISBN: 9789180983495

Alex Lindström hatar romantik, romantiska komedier, julen, julfilmer, Lycksele och Julia. Fast inte nödvändigtvis i den ordningen. Men 30 år fyllda och med en karriär som gått i kras och ingen som vill jobba med honom utom hans gamle vän Calle som just nu håller på med en romantisk komedi som också råkar vara en julfilm inspelad i Lycksele så har Alex inte råd att vara petig. Ändå, att motspelerskan är servitrisen som han just bråkat med på McDonalds, det är väl höjden av otur?

Julia Nilsson kan knappast tro att hon har haft en sådan tur - efter att gång på gång blivit ratad och nermald i skådespelarnas tröstlösa grottekvarn så får hon äntligen en roll. Och i en långfilm! Dagarna på McDonalds är för alltid över. Men ... lyckan förbyts snart till förtvivlan när Julia inser att filmen inte ska spelas in i Stockholm, dit hon flyttat för att följa sin skådespelardröm, utan i Lycksele, staden som hon lämnat och där folk klottrat "hora" utanför hennes fönster ... Julia hade planerat att aldrig återvända till sin hemstad. Och nu har hon skrivit på ett kontrakt som inte kan brytas. Mottagandet i Lycksele blir knappast varmt, varken från stadens invånare eller från Alex. Hur ska Julia kunna spela upp över öronen förälskad i en man som uppenbarligen hatar henne och som inte står ut med att vara i närheten av henne?

Bara på låtsas är en patenterad feelgood-romance enligt receptet "enemies-to-lovers". Passionen bubblar under ytan och frågan är bara när den ska explodera. Och hur Alex och Julia ska ta itu med sina respektive problem i det förflutna. Alex lider av en sällsynt fobi  (som han döljer genom att vara standardmässigt otrevlig) och Julia har adhd, vilket ställer till det för henne mer än en gång, trots att hon jobbar hårt med sina tekniker och mekanismer.

Eric Donell har riklig erfarenhet från film-och-tv-branschen, vilket märks när han skriver, och det är ett fint litet sidospår att uppmärksamma hur folk med fobier och NPF har det i verkligheten idag - livet är ingen picknick, inte ens inom ett kreativt, utlevande och ofta tillåtande yrke som skådespelarbranschen.

Många kommer att känna igen sig i Julias spontanitet och förmåga att rusa huvudstupa in i saker och situationer, utan att tänka efter före ... något som inte exklusivt drabbar folk med adhd diagnos!

Huvudpersonerna är lätta att gilla trots, eller snarare just på grund av, alla sina fel och brister. Det finns många intressanta birollsfigurer med olika funktioner inom filmteamet och det finns även en andra romance där man stillsamt kan heja på att två något äldre personer ska få varandra och slutligen inse att de är mer än bara vänner... 

Det här är en charmig och eftertänksam relationsroman som kan marknadsföras som både feelgood och romance - men den har en mörkare och mer angelägen botten än det mesta i dessa genrer (speciellt de amerikanska alster som översvämmar marknaden) som manar till eftertänksamhet och att inte döma medmänniskorna så hårt. För alla har väl sitt eget lilla helvete att bära på, med eller utan diagnos.

BOK: En pixibok: 70 år med Sveriges mest sålda bok - omslag och kuriosa 1955-2025

Titel: En pixibok: 70 år med Sveriges mest sålda bok - omslag och kuriosa 1955-2025

Av: Flera författare
Förord av radiomakaren och författaren Kalle Lind

Faktakapitel av pixiforskaren Maria Nilson
Antal sidor: 240

Utgivningsdatum: 2025-09-17
Förlag: Bonnier Carlsen

ISBN: 9789179812409

"Pixi bara kom, i ett jämnt och rikt flöde. Inga utgåvor highlightades, inga recensionscitat lyftes fram på omslagen, ingen bestämde att någon bok var bättre än någon annan. Jag fick utse mina egna favoriter, utan inblandning av smakdomare. Jag tror att pixiböckerna haft stor inverkan på den kultursyn jag fortfarande förfäktar: all kultur är per definition bra. Den måste inte vara till för mig och den kan ofta kritiseras i detaljerna, men det fantastiska är att den finns .... Jag vill påstå att pixiböckerna därmed representerar Den Allra Bästa Litteraturen: den som är gjord för att läsas." - Kalle Lind.

Med detta vackra förord av författaren och radioprofilen Kalle Lind inleds En pixibok. Vilken hyllning. Och här kommer alla omslagen på en och samma gång ... Man kan kalla det nostalgifest och retrodröm. Vilka snygga omslag! Tänk hur pixiboken har utvecklats genom åren ... Fast vänta nu. Har den alltid utvecklats? Visst känns många bilder igen? Om och om igen ... Pixiböcker kommer ofta ut i nyutgåvor, så om du till exempel har slarvat bort Födelsedagspresenten av Jan Lööf så går det att hitta en ny när nästa utgivning kommer ... Ibland har  tryckfelsnisse varit framme och två olika pixiutgåvor har fått samma nummer. Visst har priserna gått upp genom åren, men att höja från 15 kronor till 150 kronor var saftigt ... och berodde på ett streckkodstryckfel. 

Pixivärlden har många egna hjältar. Men det finns också många författare och karaktärer som kommer ut i detta mindre format, som Jan Lööf, Bäst-i-Tests David Sundin, Pelle Svanslös, Mumin, Bojan, Bo, Stina Wirsén, Saga-sagor, spyflugan Astrid, ponnyn Sigge ... som för att etablera sin franchise innan barnen börjar få större inbundna eller häftade böcker. Bland utländska favoriter genom tiderna kan man nämna Rasmus Nalle och Paddington, den senare är numera även hyllad filmstjärna. 

Har pixiboken någon speciell hjälte att framhålla? Det får i sådana fall bli Snurran av Eva Bergström och Annika Samuelsson. Pixioriginal. Perfekta små berättelser med början, mitt, slut ... och massor av drama som fångar händelser i ett litet barns liv, i svart, burrig kattform.

Det har också kommit ut massor av sagor genom tiderna. En favorit som ofta kommit i repris är Bockarna Bruse, illustrerad av Anna Friberger. Varje liten sagopixi är som ett fristående kapitel av Bland tomtar och troll. Lättläst sagomagi med dramatisk story arc och spänning som tål att upplevas om och om igen .... Så många barn har lärt sig knäcka läskoden med hjälp av pixiböcker. Andra lågprisalternativ kommer och går, pixiboken består. Grattis pixiboken 70 år!

BOK: Trakten av Anna-Karin Palm - Glesbygdens Clash fångad av Palm

Författare: Anna-Karin Palm

Titel: Trakten
Antal sidor: 208

Utgivningsdatum: 2025-09-01

Förlag: Albert Bonniers Förlag

ISBN: 9789100807122


Should I stay or should I go? Glesbygdens ständiga dilemma fångad i en klassisk punkrock dänga av The Clash. Och de klassiska orden är även kärnan i Trakten som är Anna-Karin Palms nya novellsamling. Här finns verkligen en "clash" mellan gammalt och nytt, stanna eller fly, saga och verklighet, myndigheter och uppstudsiga bybor, informationsdelande och hemligheter, barndom och vuxenmedvetande, kollektiv och starka individer ...

Det handlar om glesbygd, skoterfärder, hemligheter, sagoinspiration, en flicka som håller på att bli vuxen, sorger och förluster och förlustelser ... Det handlar om gamla mönster som är till för att brytas (eller inte?) ... och sist men inte minst, det handlar om priset som folk betalar för sitt konstnärskap och sitt skapande, vilka som far iväg och vilka som stannar kvar och vilka som (kanske) återvänder och hur detta skapar en ständigt myllrande dynamik.

Boken består av tolv noveller, fem har publicerats tidigare. Sagotemat kan sägas vara genomgående och visst finns det inspiration från sägner som man känner igen, som den om att bli bergtagen (eller galen) och att återvända utan att känna igen sig och den om djävulen som lågmält och stillsamt tar emot själar i utbyte mot musikalisk briljans ... ett ständigt lockbete för sugna spelemän ... och har inte en saga med djävulskt lockande musik någon gång figurerat på en gammal pepparkaksburk  med kakor från Hälsingland? Fast spelemannen brukar inte vara bakfull på en modern campingplats. Astrid Lindgren vävde ofta in sägner och legender i sina berättelser, som när Madicken och Lisabet är övertygade om att det lilla Jesusbarnet föddes i grannbondens stall. Och ja, även i Anna-Karin Palms novellsamling finns det lilla Jesusbarnet med i traktens skog. 

Novellsamlingar ges ut alldeles för sällan. Det är stillsamt trevligt att ett stycke text kan avnjutas för sig själv utan cliffhangers som ska locka till läsning av nästa kapitel. Novellerna har ofta öppna slut, det är fritt fram för läsaren själv att tolka in om det så småningom blir ett lyckligt slut, eller om någonting någonsin har ett slut över huvud taget.

BOK: Hälge - Stora boken om älgskog av Lars Mortimer & Co - Myran Harry, igelkotten Kotten, hunden Blixten och alla de andra i Avliden återvänder ännu en gång

Titel: Hälge. Stora boken om älgskog

Författare: Lars Mortimer

Nytt material och omslag av Alan Kamieniarczyk

Format: Häftad

Serie: Hälge album

Antal sidor: 96

Utgivningsdatum: 2025-08-18

Förlag: Bokförlaget Semic
ISBN: 9789155274122


Vad är värst för Hälge? Att ständigt bli nobbad av Gullan eller stressen över att bli skjuten av jaktlaget? Hälge sitter som vanligt och filosoferar på sin stubbe. Korparna hoppas på ett skrovmål, för den enes död den andres bröd ... 

Under tiden nobbar myran Harry kollektivboende och bygger en egen liten stack. Blixten försöker vara en duktig spårhund, i alla fall när han inte blir distraherad, om inte annat så för att inte bli skjuten av sin ägare. Det finns bättre motivation.

Det finns gott om makaber humor i detta Hälge album - men mörk humor behövs förmodligen också för att inte bli galen i vintermörkret i Avliden där de flesta veckorna på året bara är en enda lång väntan på meningen med livet: Älgjakten. I alla fall är det så ur jaktlagets synvinkel. Meningen med livet är en helt annan för älgarna och de små tallplantorna månde darra i sina rötter där de hungriga älgarna går förbi. 

I en helsidesserie möter jägaren Edvin en likasinnad luttrad glesbygdsbo och de frågar varandra vad som händer om man följer vägen åt det andra hållet. De kommer fram till att vägen leder till samma händelselöshet och tristess åt båda håll. Men. Om man vill ha lite action och lite bilar så räcker det att igelkotten Kotten tar ett steg ut i bilbanan. It never fails. 

När älgjakten är över vågar alla älgarna sig fram och säger tack för i år. Detta Hälge album är ett fint tack-för-i-år album med så många klassiska pärlor från den gode Lars Mortimer - och flera nytecknade stämningsfullt naturromantiska och humoristiska bilder av Alan Kamieniarczyk som firar tio år i år som Hälges nye levnadstecknare. Ja må Hälge leva i många lyckliga år! Och även i några olyckliga, för det är oftast dessa som ger den bästa komiken och de roligaste seriestripparna ...

 

BOK: Asterix i Lusitanien av Fabcaro - Sommar, sol och dödliga intriger i Portugal

Titel: Asterix i Lusitanien

Författare: Fabcaro

Serie: Asterix (del 41)
Utgivningsdatum: 2025-10-23
Förlag: Egmont Story House

Illustrationer: Didier Conrad

ISBN: 9789180742337

Välkomna till en actionpackad solsemester i Portugal! Typ. Asterix i Lusitanien är ett helt nytecknat äventyr av författaren Fabcaro och tecknaren Didier Conrad. Lusitanien omfattar ungefär dagens Portugal,  plus Extremadura och en del av Salamanca som ligger i dagens Spanien. Området var en romersk provins från 29 f.Kr. fram till 411 e.Kr.


Nu när vi definierat var och när vi befinner oss så är det dags att påminna om att hela Gallien inte är ockuperat av romarna - en liten by gör fortfarande motstånd. Och dit kommer allehanda folk som behöver hjälp med olika saker. Den här gången är det en lusitanier som vill ha hjälp att rentvå en landsman och oljeförsäljare som blivit orättvist anklagad för att ha försökt att förgifta Ceasar. I själva verket är det en rivaliserande romersk oljeförsäljare och en maktgalning som ligger bakom dådet, med det ultimata målet att få monopol på olja och Ceasars tron som bonus.

Underförstått: även Ceasar behöver våra vänner gallernas hjälp om han vill klara livhanken från ännu ett attentatsförsök.

Asterix och Obelix och deras hund Idefix är som alltid starka, smarta, snälla ... och förslagna. Det brukar vara Asterix som står för kvicktänkthet, medan Obelix står för rå styrka ... och Asterix säger denna gång åt Obelix att de behöver vara "subtila", för det gäller ju att rentvå den orättvist anklagade oljeförsäljaren, inte bara att genomföra en spektakulär fritagning. Därefter blir det Asterix som tvingas slå ner folk på löpande band, medan Obelix faktiskt kommer på subtila undanflykter och sånger som gör romarna så modstulna så att de inte ens orkar slåss ... Ombytta roller!
Lusitanierna är förresten kända för sin stolthet, sin melankoli och sitt vemod, och en enda lusitansk sång räcker för att all kampvilja ska rinna av de romerska soldaterna och istället funderar de på sina yrkesval och meningen med livet i allmänhet.

Som alltid så driver man friskt med olika folkslag och olika slags folk, men det fungerar eftersom Asterix-albumen sedan starten alltid har sparat en rejäl släng av sleven till gallerna - alltså fransoserna själva. Självironi och självkännedom är klädsamt. Och effektiv humor. Och man driver alltid med moderna trender och moderna politiska utspel, fast allting maskeras i en historisk miljö. Den här gången får vi till exempel möta ilskna gamla galler på husvagnssemester som inte alls gillar att pensionsåldern ska höjas ... Tror ni att Ceasar kommer att jobba tills han är åttio? Så gamla politiker skulle ju vara ett skämt ... Och tänka sig, idag är en hel hög av världens mäktigaste män närmare åttio.

Nog om politik - det blir även kärlek, dans, och musik i detta album, plus en hel del fajans och torsk och vykortsvackra bilder som kan locka vem som helst till att drömma sig bort till en Portugal-semester. Vamos! Det här en trivsam, skojig tripp i trevligt sällskap. Och Asterix och Obelix utklädda till lusitanska livvakter livar upp slutet, med intriger och avslöjanden, och det goda vinner till sist - som alltid i Asterix-seriernas värld.

BOK: Den juligaste av jular - En berättelse i 24 kapitel av Callum Bloodworth

Titel: Den juligaste av jular - En berättelse i 24 kapitel 

Författare: Callum Bloodworth

Läsålder: 9-12 år

Antal sidor: 184

Utgivningsdatum: 2025-09-26

Förlag: Bonnier Carlsen

Illustrationer: Stina Lövkvist

ISBN: 9789179811570

Jack är tolv år. Hans mamma älskade julen, men sedan mamma dog så har det inte blivit något julfirande i familjen. Pappa orkar inte, han gråter bara han ser julpynt och begraver sig i arbete och leker aldrig med sina barn. Storasyster Luna är mest av allt sur hela tiden - hon är autistisk och tonåring och Jack känner att han behöver gå en kurs för att klara av att umgås med henne. Lillebror Olof minns knappt sin mamma och mopsen Sam blir insmord i familjens våfflor, som en mopsmacka. Jack inser att det är dags att ta tag i julen och rädda sin familj ... 

Tillsammans ger de sig ut genom Sverige på en julig road trip som ska ge dem nya minnen och traditioner. Den ultimata julresan som mamma planerade för familjen innan hon dog. 

Slutdestinationen är Tomteland i Rovaniemi och kanske det mytomspunna guldpaketet. Fast det kanske inte är målet som gör resan värd ... Under färden träffar familjen på både julälskare och julhatare och hela tiden dyker det upp hemliga uppgifter i Jacks ryggsäck som han måste slutföra ... Nya jultraditioner skapas, samtidigt som Jack försöker klura ut vem som är den hemlige brevbäraren ...

Det här är en saga om sorg och saknad, precis som J.K. Rowlings Julegrisen som kom för ett par år sedan ... Medan årets SVT kalender handlar om hur en tolvårig pojke letar efter sin pappa genom tiden (och med hjälp av en tidskikare) handlar den här adventskalendern om en tolvårig pojke som letar efter sin mamma genom minnen, brev och en gammal karta.

Kommer Jack och hans familj att komma fram? Och kommer man någonsin fram när det gäller sorgearbete? That's the million dollar  question.

Känner du igen stilen på illustrationerna? Stina Lövkvist är mest känd för att ha illustrerat Dan Höjers Cirkusdeckarna, och även här får vi oss till godo en del geografikunskaper och hinner hälsa  på den berömda Julbocken i Gävle - precis som i Cirkusdeckarna och julbocksmysteriet, fast utan cirkus.

BOK: Ingen surf - Ett tidsdokument om vår längtan efter lugn och ro

Titel: Ingen surf. Handbok i nedkoppling. 

Författare: Jonas Gren

Antal sidor: 220

Utgivningsdatum: 2025-09-09

Förlag: Weyler Förlag
ISBN: 9789127188419


Digital detox är det nya svarta. Tål vi att vara uppkopplade 24/7? Är vi och våra hjärnor designade för detta? Jonas Gren har valt att leva en del av sitt liv utan surf, sju kilometer från uppkoppling, han åker till sin arbetsplats där han kan skriva, tänka, skapa i lugn och ro, utan att bli distraherad. Att ha en smartphone i fickan beskriver Jonas Gren som att ha tillgång till en fickplunta ... Hur ska man bli nykter, tänka nyktert, när man ständigt har tillgång till sin egen personliga drog? Jonas Gren gör en intelligent koppling till de mystiska grå männen i Michael Endes Momo, de där grå männen som äter upp allas tid, och ingen förstår vart tiden tar vägen.

Jonas Gren är inte emot internet. Han har internet hemma och förstår att det är bekvämt och fullt av möjligheter. Allt finns en knapptryckning bort, från banken till matkassen. Så vanebildande. Så bekvämt. Så praktiskt. Eller? 

Vi blir också sårbara, eftersom vi litar på att allt ska fungera hela tiden. Vad händer om mobilmasten slås ut? Om swish hackas? Om litiumbatterierna i mobilen börjar brinna när vi ska gå på flygplanet och vi inte kan visa upp våra biljetter? Om det blir storm, om det inte finns någon täckning, om kriget kommer ... och så vidare. Det kan vara bra att öva sig att använda kontanter och att ha biljetter på ett plastkort (Västtrafiks till exempel) eller en papperslapp. Som inte laddar ur sig i rekordfart så fort det blir kallt.

Boken handlar om Jonas Grens eget liv, egna val, men också om att vårt kollektiva beroende inte bara är ett stressproblem (eller ett psykisk ohälsa problem) för individen, det är också ett övergripande problem för hela samhället. Det borde vara möjligt att välja bort smartphone - men istället verkar den bli mer och mer obligatorisk. Man ska till exempel ha en smartphone för att signera med BankID att man fått ett brev. Förr fick man papperslapp i lådan om stort brev att hämta. Hur hittar man parkering och betalar utan smartphone? Och när du swishar, vet du om utifall det går till parkeringsbolaget eller till en kriminell organisation som tapetserat över QR-koderna med sina egna? (True story. Precis sänt i nyhetsprogrammet Rapport.)

För femton år sedan var det så mycket som var nytt, coolt, lockande. Nu har det blivit normalt att erkänna att man fastnar i internets lockelser, i det eviga scrollandet som lovar lite lättsam avkoppling och som snabbt äter upp timmar av din tid. För alla vet ju att  ”sociala medier” egentligen är asociala medier som är designade inte för konsumenternas välmåga utan för att så många som möjligt ska fastna i flödet så länge som möjligt.

Det är viktigt att tänka på skillnaden mellan skärmtid och surf. Jonas Gren arbetar också vid en skärm, precis som så många andra, men utan surf som distraherar. Flera internationella författare, vare sig de skriver prisvinnande finlitteratur eller populär fantasy eller romance eller historiska romaner med drakar på omslaget, har berättat att de skriver på en dator som inte har uppkoppling. Alltså: de skriver egentligen på en lyxig, dyr skrivmaskin som ser ut som en dator. Annars finns för många lockelser. Man fastnar i annat.

Det finns så klart fördelar med att vara uppkopplad när man skriver. Om man vill veta direkt hur lång världens längsta baguette är, så är det bara att slå upp det direkt. Jonas Gren väljer istället att markera baguette-avsnittet i gult, och så får han fylla i rätt fakta sedan.

Jonas Gren har själv motstridiga känslor inför det uppkopplade tillståndet. Det finns 152 avsnitt som alla är olika långa, från några rader till några sidor, och man varvar mellan djuplodande reportage och korta nästan poetiska tankepassager. Han kommer fram till att han trivs med att vara uppkopplad ibland, men inte alltid, och inte överallt. 

Han byter ut sin fickdator mot en knapptelefon, en Nokia 3310, och det vore intressant att få reda på hur det blir med uppkopplingen där när mobilmasterna släcks ner - knapptelefoner som går på 2G, 3G och 4G har redan blivit obrukbara (beroende på vilken leverantör av surf du har) även om du köpte dem nyss, på årets Black Friday.

Tvånget att köpa fler, nyare prylar som tär på miljön finns kvar. Och de drar mer och mer energi med sitt AI-sökande, vilket också tär på miljön. Nya servrar, nya solcellsparker, aldrig är det nog.

Författaren strävar efter eftertanke, ro, lite nedkoppling, inte mot starkare strukturell tvångsuppkoppling. Det här är ett intressant tidsdokument. Vart är vi på väg?

Förresten. Läste ett reportage i The Guardian som handlade om sömnsvårigheter. Bästa tipset, sa någon, var att lämna telefonen på nedervåningen (vilket i och för sig kräver att man har en nedervåning) så hen inte kunde kolla upp saker på natten, när hen egentligen borde sova. Jag läste den här artikeln när jag borde ha sovit. Så klart. Att veta att man borde lägga bort skärmen och koppla av är en sak - att göra det är en annan. Det finns ju så många intressanta böcker att ladda ner ... 

BOK: Sagor om Tomtebobarnen - Förtrollande och tidlöst när Elsa Beskows älskade karaktärer gör comeback

Titel: Sagor om Tomtebobarnen

Författare: Kristina Sigunsdotter
Illustratör: Maria Löfgren

Serie: Tomteboskogen (del 1)
Antal sidor: 100

Utgivningsdatum: 2025-11-04

Förlag: Bonnier Carlsen

ISBN: 9789179812805

Bröderna Tusse, Truls och Pär är tillbaka, tillsammans med sin syster Kajsa. Ja, Elsa Beskows berömda  Tomtebobarnen har gjort comeback och Sveriges genom tidernas mest berömda flugsvampsimpersonatörer är redo att ta landet med storm. Gör er redo att ännu en gång Älska Beskow ... finkänsligt och naturromantiskt tolkad av ett riktigt fint författare-och-illustratörspar som förvaltar det välkända arvet på ett utomordentligt sätt.

Visst kan man invända lite mot inkörda könsroller - tomtemor ska ut med yxan och hugga ved medan tomtefar bakar skogens mest berömda blåbärspaj, och så brukar det vara. Män blir omtalade kockar och stjärnor, kvinnor sköter värmen och all mise-en-place, utan att få så mycket credd för det.

Man känner också igen mycken gammal sagostruktur i de olika sagorna. Den första handlar om en fejd om en koja, som löses fredligt med att alla delar på kojan. Den andra handlar om hur alla Kajsas bröder hamnar i livsfara (liksom så många andra varelser i skogen) och det är systerns uppgift att vara modig och orädd och att hitta ett botemedel mot evig förstening. Den tredje handlar om hur Kajsa själv hamnar i fara och hon får använda all sin list och sångkunnighet för att överleva. Att använda förslagenhet, besvärjelser, vänlighet, fiffighet, diplomati, berättarteknik och sövande sånger ... det är sådant som flickor har gjort i alla tider i sagans värld. Det är lite mer subtilt och mycket mindre blodigt än att dräpa draken/monstret/trollet med svärd eller yxa.

Det är sympatiskt med diplomatiska lösningar. Den kloka ugglan manar till fredlighet och att dela med sig redan i den första sagan. Ett genomgående tema är att ge folk en andra chans. Häxflickan Kråkrisa som retas med Kajsa och de andra Tomtebobarnen är kanske inte elak, utan bara ensam. Och rädd. Till exempel för att simma. Och rädd för att fråga om hon får vara med. Det är lättare att kasta alkottar omkring sig och låtsas trivas med ensamheten. Vänskapstråden mellan Tomteboflickan och häxflickan är en fin berättelse att följa.

Bilderna är genomgående av högsta klass. De är så naturtroget gjorda, samtidigt som man får se naturliga saker förvandlas till övernaturliga saker, som en liljekonvalj till en vacker, giftig häxa. Med jämna mellanrum kommer en rimmad sång - ofta mycket fyndig. Alla de giftiga blomsterhäxorna är till exempel giftiga i verkligheten. Så har man lärt sig vilka växter man ska akta sig för - på rimmad vers som är lätt att komma ihåg. 

Det känns som om man skulle kunna klappa ekorrungarna och känna deras mjuka päls, det känns som om ugglans fluffiga fjädrar skulle kunna kittla din hand om du rör vid boksidan, det känns som om de mossbeklädda kullarna äroch redo för dig att studsa på ... Det känns verkligen som om man är inne i en gammaldags nordisk urskog när man läser den här boken. Bilderna är förunderligt verklighetstrogna och magiska, på helt rätt sätt, alldeles i Elsa Beskows anda.

Naturromantik och sagotradition möts och förtrollar. Modernt, klassiskt, tidlöst.

BOK: Det litterära Nobelpriset - Historien om världslitteraturens största utmärkelse av Paul Tenngart

Titel: Det litterära Nobelpriset - Historien om världslitteraturens största utmärkelse
Författare: Paul Tenngart
Antal sidor: 570

Utgivningsdatum: 2025-09-30

Förlag: Albert Bonniers Förlag
ISBN: 9789100802660

Paul Tenngarts Det litterära Nobelpriset är litteraturforskning när den är som bäst - populärvetenskaplig, djuplodande, initierad och suggestivt spännande. Det här är en bladvändare av rang, med cliffhangers och plot twists som kan göra den mest rutinerade thrillerförfattare illgrön av avund.


Enligt Alfred Nobels testamente ska Nobelpriset i litteratur tilldelas "den som inom litteraturen har producerat det utmärktaste i idealisk rigtning". 1901 gick det första priset till fransmannen Sully Prudhomme. Sedan dess har Svenska Akademien tolkat och omtolkat Nobels intentioner, enligt olika ledstjärnor och olika trender, samtidigt som hela världen har sett på och reagerat på priset.

Vad gör Nobelpriset så stort? När det gäller de tre vetenskapliga priserna är det lätt. Man har helt enkelt (med få undantag) hittat det mesta och det bästa, det som har blivit till mest nytta för mänskligheten, det som gett oss saker som kvantdatorer och vacciner och mediciner och röntgenmaskiner ... Man har inte missat giganterna och kändisarna. Pristagarna har också blivit till ambassadörer för priset. Blir du en Nobelpristagare ingår du i samma grupp som Albert Einstein, Marie Curie, Nils Bohr, Richard Feynman, Watson & Crick, Werner Heisenberg, Hermann Joseph Muller, Alexander Fleming … och du vet att du delar glans med folk som upptäckt saker som DNA och penicillin och radioaktiv strålning och principerna bakom kvantmekanik. Mycket få gånger har det varit “fel val”. Detta gäller alltså vetenskapspriserna. När det gäller fred och litteratur har det bråkats desto mer. Mest bråk har det paradoxalt nog varit kring fredspriset.

När Nobelpriset i litteratur fyllde femtio år så gjorde en internationell välrenommerad tidskrift en utvärdering och kom fram till att en tredjedel var dåliga val, en tredjedel var bra val och en tredjedel var författare som skapat omistlig litteratur. Som Selma Lagerlöf och T.S. Eliot. Att pricka rätt en tredjedel av gångerna ... det gör man inte bara genom att helt slumpmässigt kasta pil mot en tavla.

Tenngarts digra volym handlar om pristagarna, om Svenska Akademin, om hur man tänkte, om vad som låg i tiden och vilka som fick och vilka som inte fick Nobelpriset i litteratur ... För det är ännu fler författare som INTE fått Nobelpriset i litteratur än de som har fått Nobelpriset i litteratur. Så klart. Det finns några intressanta missar, författare som borde ha fått (som Virginia Woolf och Edith Wharton och Graham Greene, vilket otaliga internationella granskningar och artiklar har framhållit) men också författare som nästan fått, men som inte fick, Nobelpriset i litteratur, och hade de blivit belönade med finkulturens finaste pris ... då hade mycket sett annorlunda ut. På 1930-talet var det till exempel helt okej med populärlitteratur, och Svenska Akademin diskuterade på fullt allvar att ge Nobelpriset i litteratur till Margaret Mitchell - hon som skrev Borta med vinden, en bästsäljarroman som blev både den mest inkomstbringande och den mest Oscarsbelönade filmen. 

1940-talet präglades av andra världskriget - och prisutdelningsuppehåll. 1950-talet drog igång med litteraturpriser som ansågs som Sveriges ursäkta-oss-priser till omvärlden. Populära priser gick till Frankrike, Storbritannien, USA ... de allierade. Ett år jublade man i Frankrike, då François Mauriac fick Nobelpriset i litteratur, nästa år toppade Svenska Akademin detta med den mest kända mottagaren och den mest kände ledaren av de allierade, Winston Churchill, som gav jubel i hela världen, och sedan fortsatte man med amerikanskt jubel för Ernest Hemingway (även om Hemingway själv surade lite och tyckte att han borde ha fått priset mycket tidigare).

Så småningom vänder man sig bort från de kända namnen och försöker sig på en geografisk spridning av priset. Den som vinner behöver inte vara bäst, eller ens speciellt bra, bara priset ser rättvist ut. Allt kan inte hamna i Europa och Amerika. Vissa språk och vissa länder, som till exempel Frankrike och Norge, är överrepresenterade, medan andra språk och hela världsdelar är underrepresenterade.

 
Hur är Nobelpriset i litteratur idag? Kan det fortfarande överraska, eller är det bara en repris på Bookerpriset? Flera av senare års Nobelpristagare har tidigare, eller till och med samma år, fått eller varit nominerad till Bookerpriset (antingen det vanliga gamla Bookerpriset som fokuserar på samväldet, eller det nya internationella).

Det här är en resa som går över ett sekel och där många människoöden fladdrar förbi som har varit betydande i Nobelprisets historia, bland annat Dag Hammarskjöld, nära vän till ständige sekreteraren Anders Österling, som man kanske inte tänker på som en influens för Nobelpriset i litteratur. Dag kunde ha blivit ny ständig sekreterare för Svenska Akademin om det inte hade varit för sin tragiska för tidiga bortgång. Karl Ragnar Gierow är förmodligen den som vi idag mest av alla kan tacka för att Nobelpriset i litteratur har blivit så upphaussat inom media - han förstod vikten av att ge dem, alltså pressen, en bra show. Och att inte avslöja pristagaren för tidigt. Det blev hemlighetsmakeri, den legendariska dörren som öppnas, dramatik och mörka glasögon. Det är knappast någon överraskning att Gierow tidigare varit chef för Dramaten i Stockholm. It takes a showman to make a great show.

En intressant utvikning, speciellt för alla som månar om vikten av barn-och-ungdomslitteratur, är att Nobelpriset i litteraturs existens inspirerade till att ett motsvarande pris för barnlitteratur skapades - H.C. Andersen priset. Priset varvas mellan författare och illustratörer. Än idag är det känt som barnlitteraturens Nobelpris.

Nobelpriset i litteratur har alltså betytt så mycket. För de som har delat ut priserna, för de som har fått dem, för de som inte har fått dem, och för de som har skapat andra litteraturpriser med Nobelpriset som inspiration och i sin tur för de som har fått dessa priser ... och så vidare ...

Har Nobelpriset i litteratur en framtid? Eller har det idag förvandlats ännu en gång, till ett slags litteraturens motsvarighet till Idol där årets författare är het, och det ska tryckas och krängas böcker direkt, för nästa år är nyheten passé, vi har en ny vinnare som ska beundras, analyseras, säljas ... och fjolårsvinnaren kan bli lite bortglömd? Trend eller tillfällighet? Det får framtiden utvisa.

BOK: Den sanna tomten - Lady Gurgelum och jag - av Emma Karinsdotter - Årets Adventsbok är här!

Titel: Den sanna tomten - Lady Gurgelum och jag

Författare: Emma Karinsdotter
Serie: Adventsbok (del 2025)

Antal sidor: 99

Utgivningsdatum: 2025-10-10

Förlag: Rabén & Sjögren

Illustrationer: Maria Källström

ISBN: 9789129749885

Årets adventsbok är här! Adventsböckerna med sina 24 kapitel är ett såååå trivsamt sätt att mysa in julen på. Ingen prylhets med små plastsaker som sprids ut överallt, ingen godiskalender som ger sockerchocker, bara ett kapitels läsning om dagen ... och högkvalitativ egentid och tillsammanstid. Det funkar lika bra att läsa äventyret tillsammans som att krypa upp i en läshörna själv med en kopp varm dryck och drömma sig bort till tomteland. 

Äventyret är föredömligt indelat i alldeles lagom långa, eller korta, kapitel, där det händer något spännande varje dag som håller intresset uppe, och det finns minst ett skojigt skämt om dagen och en underbart stor bild att sjunka in i. Om du just har knäckt läskoden och börjat läsa själv ... Då kan det här vara egenmystidsboken för dig. Eller så briljerar du och läser högt för hela familjen ...

Huvudpersonen och bokens berättare, den unga Marion, får en tom anteckningsbok på julafton, och det är i denna som hon har skrivit ner alla dessa äventyr om hur hon upptäcker att hennes släkt är tomtens arvtagare. Egentligen är det meningen att Marions pappa ska ärva familjeföretaget, men han trivs bättre som vanlig revisor, en redig grå siffernisse istället för en glad röd tomtenisse ... För läsaren står det tidigt klart att den som bör ärva tomtetiteln är Marions faster. Vem har sagt att tomten behöver vara en man? Det är ju personlig läggning, fallenhet och intressen som gör att man väljer vad man vill hålla på med. Nu tar det ju lång, lång tid innan alla inblandade kommer fram till hur man ska lösa situationen med vem som ska bli tomte. 

Tre envetna små nissar busar hela tiden med Marions pappa för att han ska inse att hans kall är att bli tomte, inte revisor, och det är Marions lillasyster Lady Gurgelum som får skulden hela tiden. Eller ja, hennes dopnamn är inte Lady Gurgelum, Lady Gurgelum är den hon förvandlas till när hon är busig. En lite sorglig sak är att Marions pappa inte erkänner att han är släkt med tomten, han vet ju att tomtenissar som busar finns, han skyller ändå på lillasyster Lady Gurgelum som får bestraffningar. Det är lågt av en farsa att göra på det sättet. Och att låta barnen växa upp utan sin släkt - en stor tomtesläkt. Marions mamma tror hela tiden att hennes stackars man kommer från en hemsk sekt, eftersom han aldrig vill tala om sin barndom och sin familj.

Stackars Lady Gurgelum, blir hon inte traumatiserad av allt skuldbeläggande? Inte får hon en egen hund heller, som hon har önskat sig. Men ... här finns en fin twist. Tomten vet bäst vad du behöver och Lady Gurgelum behöver inte en hund utan en katt, för hennes bästa vän i framtiden är allergisk mot hundar.

Varje dag skildras detaljrikt genom stora, charmiga, färgglada bilder som innehåller full fart och mycket humor. Pappans patetiska ursäkter blir efter hand en stor källa till komik - som när han försöker marknadsföra de tre röda små tomtenissarna som en speciell sorts fågel som bara finns på just den här ön där familjen har hamnat, och så vidare. Man känner igen den hemliga verkstaden och önsketornet med alla barnens önskebrev och alla djur och alla nissar från otaliga julfilmer som barnen älskar. Det här är ett säkert kort för att ladda upp inför julen med - klassiska familjeintriger, klassiska tomtemiljöer, klassiska julmackapärer, massor av söta djur ... och många roliga skämt. Och ... det händer något roligt, något spännande, något dramatiskt i varje kapitel!  Precis så ska det vara i en adventskalender, ingen dag kan bara vara transportsträcka eller repetition av saker som redan hänt. Nej, det är full fräs mot julafton och paketutdelning hela tiden - med många skojiga nedslag längs vägen.

BOK: CV. Livets gång - Sissela Kyles memoarer värmer i vintermörkret

Titel: CV. Livets gång

Författare: Sissela Kyle

Antal sidor: 235

Utgivningsdatum: 2025-09-12

Förlag: Norstedts

ISBN: 9789113136974

Sissela Kyle har kommit med sina memoarer. Det handlar om henne själv, om ett liv inom teatern, om humorns och underhållningens villkor, och om ett svunnet Sverige.

Jag kan tänka mig att folk som minns det som Sissela Kyle skriver om, de kommer att gilla den här boken, diskutera den med varandra och dra "minns du också" historier. 

Sissel Kyles sätt att skriva är lågmält och chosefritt, hennes humor är varm och vänlig och inkluderande, fri från de giftiga taggar som hennes (ofta manliga) kollegor brukar omge sig med.

Kyle har en särskild iakttagelseförmåga, hon har ett eget unikt sätt att formulera sig på. De som gillar hennes röst från scenen, där hon gjort flera bejublade one-woman-show-uppträdanden, de kommer att känna igen sig. Det här är som det ska vara. Sissela levererar. 

Boken innehåller 44 kapitel som alla är lagom långa, lagom tunga, lagom att smälta och reflektera över, en i sänder. Det här är litteraturens motsvarighet till en Aladdinask – fast mycket nyttigare.

Bokens avslutande appendix är mycket riktigt ett tvättäkta CV - som boken utlovar -  det är hela sju sidor med allting Sissela Kyle relaterat. Allt hon gjort, alla genrer, alla uppdrag, alla priser och utmärkelser. Och de är många. 

Sissela har en speciell relation till Göteborg, och delar med sig av barndomsminnen från uppväxten i Partille. Kärleken till teatern väcks när hon går gymnasiet i Göteborg. Här finns känslor och passion - och man kan ju lugnt säga att kärleken till teatern är besvarad. Teatern älskar också Sissela.

Alla teaterintresserade kan glädja sig åt massor av backstage information, hur det gick till på scenskolorna med alla prov och urval.

Karriären är full av olika saker, tv-serier, krogshow, revy, regiuppdrag ... Sissela är aldrig fåfäng och både flippar och floppar skildras med uppriktig ärlighet. Alla som liksom Sissela Kyle älskar Tjechov får här sitt lystmäte - med råge. Om du någonsin undrat över vem som är släkt med vem och hur i pjäsen Onkel Vanja, då är detta boken för dig.

Sissela är raka motsatsen till många kulturella "griniga gamla gubbar" som bara skriver om (och kanske söker) konflikter. Sissela verkar komma överens med allt och alla och har nästan bara positiva saker att säga om människor som hon mött under livets gång. Du kan spela ett drinkspel och ta en klunk varenda gång ordet bussig kommer upp. Du behöver kanske välja ett alkoholfritt alternativ för att komma igenom boken.

Om ingen gör något så blir inget gjort. Sissela Kyle har gjort mycket. Vilken stjärna. Nu kan hon även lägga "författare" till sitt CV.

Och ... alla som älskar ljudböcker kan glädja sig åt en riktigt fin inläsning av Sissela Kyle själv.

FILM: Nobody 2 - Home Alone i en nöjespark långt från Beverly Hills

Titel: Nobody 2
Regi: Timo Tjahjanto

Medverkande: Bob Odenkirk, Connie Nielsen, RZA, Colin Hanks, Christopher Floyd, Sharon Stone med flera

Betyg: 3

Fyra år efter ettan - Nobody är tillbaka och han behöver semester. Ty även hyrda lönnmördare kan bli utbrända.

Nobody kom som en humoristisk och mänsklig frisk fläkt inom actiongenren. En till synes vanlig man, Bob Odenkirk, som är bra på att vara vanlig, fick huvudrollen, och alla stunts görs "på riktigt". När filmutbudet alltmer översvämmas av intriger som ska ha med superhjältar, fantasy, sci-fi, skräck ... och all action dränks av högvis med CGI-soppa och specialeffekter, så räckte detta långt för att charma publiken.

Hur följer man upp en succé? Valet blev något som påminner om en Home Alone film, kombinerat med den mest misslyckade Beverly Hills Cops filmen (den som utspelar sig i en nöjespark). Huvudpersonen och hans allierade bygger fällor på ett avdankat nöjesfält, och sedan är det bara att vänta på att svartklädda skurkar ska gå i fällorna. Detta kompletteras av någon slags Sällskapsresan-"Sune All Inclusive" semester där hela familjen ska med - farfar, frun, de båda ungarna ... och när sonen stöter på en annan killes tjej vid arkadspelen är det dags för filmens första semesterfajt. Både far och son behöver inte mycket provokation för att bli våldsamma.

Därefter skickas diverse busar ut för att lära Herr Nobody med familj en läxa, vilket de så klart inte klarar av, Hutch är ingen vanlig turist, och det slutar precis som i ett dataspel med att största bossen i egen hög person kommer till det avdankade nöjesfältet (varför?) och talar onödigt länge om vad hon ska göra med honom. Visst verkar Sharon Stone också baserad på en gammal Beverly Hills Cop villainess.

Det finns bra stuntscener och all credd till alla duktiga stuntmänniskor och stuntkoordinatorer som fortfarande gör allt "på riktigt" ... men manuset är rejält tradigt. Mamman och dottern i familjen får inte göra mycket - och farfar, Christopher Lloyd från Tillbaka till framtiden, får komma med en påse hamburgare och sedan är det inte mycket mer med den rollen.

Men visst ... alla som längtar efter en fajt på en båt som ser ut som en anka kommer här att få sitt lystmäte. Med råge. Och det är kul att få se Bob Odenkirk och Connie Nielsen tillsammans - mogna, duktiga skådespelare med acting range som får spela två mogna, kantstötta människor som kämpar med livet, vardagspusslet och kärleken - medan de fortfarande älskar varandra. Det är faktiskt lite romantiskt ... 

BOK: Vardagar 12 av Ulf Lundell - magisk prosalyrik från Österlen

Författare: Ulf Lundell

Titel: Vardagar 12

Serie: Vardagar (del 12)
Antal sidor: 608

Utgivningsdatum: 2025-05-20

Förlag: Wahlström & Widstrand

ISBN: 9789146243212

Det här är bland de bästa böckerna i år. Från det oemotståndliga omslaget till de sista skrivna raderna. Ja, det är en ny dagbok, men det är samma gamla Lundell. Nu ännu äldre. 

Ulf Lundell tillbringar mycket tid och många dagboksanteckningar med att tänka på att snart fyller han 75. Hans stora, berömda verk kommer att ha 50-års jubileum. Vargmåne är en modern klassiker. Något måste göras för att fira. Eller? Blir det en stor turné? Eller en liten turné? Eller ett nytt album? Sommaren 2025?

Den här boken utspelar sig 2024 och vi vet nu med facit i hand - det blev inget återkomsttåg för Ulf Lundell sommaren 2025. Den som gjorde en sista stor turné innan det är dags att pensionera sig från livet på de stora scenerna var Laleh. Hon är 43. Yngre än Ulf Lundells Vargmåne.

En stor del av charmen med Ulf Lundells dagböcker är just att de är så vardagliga och de handlar mycket om vardagsliv. Ulf Lundell går på Coop och handlar. Han ondgör sig över att Loka är slut. Ramlösa är inte lika gott, det smakar för mycket salt ... Och vem vill ha alla de där konstiga smakerna? Persika-björnbär-hallon-persika-avokado-gud-vet-vad... varför kan inte vatten bara få vara vatten?

Ulf Lundell retar sig på det mesta. Det är som att han kanaliserar Jack Lemmon och Walter Matthau i filmen Grumpy Old Men - Griniga gamla gubbar. Men samtidigt kanaliserar Ulf Lundell allas vår inre griniga gamla gubbe, som gnäller över det mesta och tycker att det var bättre förr. Och när Lundell sätter igång att ondgöra sig över saker, då finns det mycket som han avskyr ... Världsläget, den fullskaliga invasionen av Ukraina, Putin, Trump, bandet Dina ögon, fyraåriga influencers med egna mobiltelefoner, Filip och Fredrik som ska släpa iväg Filips pappa på semester - får man inte ens vara gammal och åldras i lugn och ro, utan att andra ska säga sitt hur man ska vara och vad man ska göra? 

Lundell avskyr också att åka in till stan, han avskyr Scandic hotell, Triangeln, Henrik Schyfferts nya show som är full av pubertal senior-mobbing-humor ... där Lundell inte skrattar på tre kvart, och där Schyfferts slutliga punch-line handlar om Lundells rumpa. Lundell is not amused.

Det är lite för mycket politik i dagboken. Visst är det också synd om politikerna, i alla fall kommunalpolitikerna som försöker så gott de kan med alldeles för små medel som aldrig räcker till, och tänk vilka fantastiska drömmar de hade en gång i tiden om att göra världen bättre ... Och så drabbas de av hat, hot, politikerförakt och hoppar av och inga nya vill engagera sig och vi är fast med åldrade politiker som snart kommer att försvinna. Och hur ska liberalerna kunna rädda världens klimat, 2 procent av alla röstberättigade svenskar bidrar inte till så mycket utsläpp. Eller inflytande. Ingen vill sluta vara bekväm, sluta flyga, speciellt inte folk som lever i en distansrelation. Boken är bättre om man skummar och hoppar över politikerbitarna - om inte annat för att årsgamla nyheter är sådär, och dessutom riskerar läsaren att drabbas av mimikryilska och bli arg över allt passerad elände - en gång till.

Hur står det till med kärleken? Lundell har en distansrelation med N. som bor i Stockholm. Hon kommer och hälsar på var fjortondedag. Ibland känner han sig som en farsa som lyssnar på en dotter som babblar oavbrutet när hon hälsar på och han skjutsar runt henne. Varannan helg. Lundell känner hur hans tid krymper och att han inte hinner med. Tre pärmar med post. Ingen pärm med uppslag och låtidéer till det nya albumet, som aldrig verkar bli av. Med N. har han fått mycket på köpet, filosoferar han. Massor av extra familj och släktingar och trendiga kompisar och folk som han "måste träffa" och umgås med, fast han inte vill. Lundell funderar på om han kan lita på N. om han kan lite på någon över huvud taget, han funderar på vad hon vill och vad han vill och kommer fram till att han inte vet ... i en liten prosadikt som skulle kunna ha tonsatts. Vem vet, inte du, vem vet, inte jag ... vi vet ingenting nu, vi vet inget idag ...  som Lisa Ekdahl påpekade en gång i tiden. En sanning som fortfarande gäller.

Man kan i alla fall lita på att fåglarna kommer åter, speciellt när det vankas fågelfrö. Lundell promenerar i Parken (Nationalparken alltså), träffar folk, köper fågelfrö, håller span på de lokala fåglarna och skriver om de nya storkarna som bygger bo, när de första tranorna synts till, och så vidare. Bird watching. Fåglar går som en röd tråd genom alla Ulf Lundells dagböcker. Fåglar finns som en mycket synlig röd tråd på alla Ulf Lundells dagböcker ... och kungsfiskaren på detta omslag är en av de allra vackraste.

Lundell är flitig med att åka till galleriet, som sköts av S. hans före detta. Ofta skriver han att han ska signera några gicléer. Vad är gicléer? Det är tydligen ett slags framställning av grafisk konst i begränsade serier. Man skriver ut från en datorskrivare på högkvalitetspapper och signerar. Vad är skillnaden mellan litografier och gicléer? Varsågod, slå upp själv ...

Lundell jobbar hårt med att lägga upp lager av gicléer och annat försäljningsbart innan det är dags för "finissage". Det är motsatsen till vernissage. När det är finito för säsongen och rea på allt. Lundell är väldigt ärlig med sin besvikelse att finissaget är en flopp. Nästan ingen kommer, grejorna förblir osålda, vinet är odrucket och tilltugget finns kvar. Någon mer fåfäng hade säkert försökt göra en twist och hävda att det kändes som en framgång i alla fall. Ulf Lundell är ärlig med sin besvikelse efter fiaskot och den uteblivna publiktillströmningen. Tilläggas bör: finissaget kolliderade med Bokmässan i Göteborg - stora delar av Kultur-Sverige vallfärdar ju till Göteborg under denna helg, säkert folk från Österlen också ...

Det är något kulturbråk med någon i Stockholm om syfilis. Ulf Lundell tycks inte ha mycket till övers för Stockholm, och han gillar absolut inte kvällstidningarna. Det är fler bråk. Inte alltid om kultur.

Är Lundell alltid arg, grinig, besviken över allt och alla, desillusionerad av sin samtid? Nej, inte alltid. Han går på musikal för första gången i sitt liv och gör en perfekt analys av hela musikalgenren och dess storhet efter bara en enda föreställning - och sedan skriver han ett beundrarbrev till hela ensemblen. Ulf Lundell har max skrivit ett tiotal beundrarbrev i sitt liv. Ensemblen borde rama in detta! Eventuellt med en giclée bredvid.

Och Emma Stone får beröm, liksom hennes då senaste film Poor Things, som gav henne en Oscar för bästa kvinnliga huvudroll. Fyra berömmande rader och betyg 4,5. Som efter närmare eftertanke nästa dag uppgraderas till betyget 5 med fyra berömmande rader till ... Så Ulf Lundell kan vara helt lyrisk över saker och strössla med lovord ... när han känner för det, och när han känner att något är riktigt bra. Han berömmer också Femke Bols storhet - där hon springer och hoppar häck och vinner guldmedaljer, helt osminkad.

Ulf Lundell skriver ofta en vardagligt vanlig prosa, iblanda med en förtrollande naturromantisk touch, och prosa blandas med prosalyrik och små, eftertänksamma poetiska strofer som handlar om dagens väder och vind ... Ulf Lundells penna, så väl som hans pensel, upphöjer det mesta till konst ... Särskilt fåglarna.