söndag 24 maj 2020

FILM: Jojo Rabbit - Waititi spelar över och fegar ur i krigskomedi





Regi: Taika Waititi

Titel: Jojo Rabbit
Manus: Taika Waititi, basedar på romanen Caging Skies av Christine Leunens
Medverkande: Roman Griffin Davis, Thomasin McKenzie, Taika Waititi, Rebel Wilson, Stephen Merchant, Alfie Allen, Sam Rockwell, Scarlett Johansson, Archie Yates, Gilby Griffin Davis, Hardy Griffin Davis m.fl.
Land: USA, 2019
Distribution: 20th Century Fox

Aktuell: På DVD och BD och 4K UHD 1 juni 2020

Extramaterial Blu-ray & 4K UHD: Inside Jojo Rabbit • Audio Commentary by TAIKA WAITITI • Deleted Scenes and More!





Jojo Rabbit är en satir som lite inspireras av samma anda som Chaplins Diktatorn och Mel Brooks The Producers och filmen visade sig bli både en publik- och en kritikerfavorit. Manus och regi och även en huvudroll av Taika Waititi som gjorde Thor: Ragnarök. 

Filmen är baserad på boken Caging Skies av Christine Leunens (där Taika Waititis Hemlige-Mållgan-figur faktiskt inte finns med). Filmfavorit på Toronto filmfestival, som ofta prickar rätt när det gäller att tippa årets Oscarsvinnare. Nu fick filmen nöja sig med Oscar för bästa manus efter förlaga ... Men filmen har kammat hem många andra fina priser på olika galor, bland annat BAFTA för bästa manus efter förlaga och Roman Griffin Davis blev utsedd till bästa unga skådespelare på Critics' Choice Movie Awards.

Roman är jättebra som Jojo, filmens eponyma huvudroll. Archie Yates är också bra som bästisen Yorki. Thomasin McKenzie slog igenom med dunder och brak i barnrollen i Leave no Trace. Här spelar hon Elsa, en tonårig judisk tjej som gömmer sig på Jojos vind. Jojos mamma har gömt henne där, men Jojo vet inget, eftersom det finns risk att en 10-åring inte kan hålla tyst om en så stor hemlighet.

Boken fokuserar mycket på vänskapen mellan Jojo och Elsa - hon är liksom som en hemlig låtsaskompis på vinden - men filmen går helt överstyr med att fokusera på den nytillkomna karaktären - Taika Waititi som låtsas-Hitler. Jojo får liksom TVÅ hemliga kompisar, och det är en för mycket. McKenzie kommer liksom i skymundan. Liksom Elsa och Förintelsen, som bara blir till lite latjo rekvisita när Waititi tar ut svängarna med sin latjo lajbans låda ... och ingen regissör säger åt honom att tagga ner och ta det lite lugnt, för han är också filmens regissör.
Herregud, vad han är påfrestande. 

Ungarna är däremot bra och väldigt lika varandra - de har båda två låtsaskompisar (Elsa har låtsas-Nathan) och båda två tror de att de är De Utvalda. Elsa skryter med att gud valt ut henne och hennes folk för att de härstammar från änglarna (ha!) och har slagits med demoner och alla kändisar någonsin - typ Houdini, Moses och Jesus - har varit judar. Jojo säger att alla stora musiker är tyska. Brahms, Beethoven, Kraftwerk ...

The Beatles som förekommer på det anakronistiska soundtracket är i alla fall varken judar eller tyskar - och de är det bästa bandet någonsin - case closed.

Mängder av kända komiker har klämts in i filmen, men Sam Rockwell är inte lika rolig som i Three Billboards (han ägnar sig mest åt en gay romance med Alfie Allen från Game of Thrones), Stephen Merchant är inte alls lika rolig som Herr Flick of the Gestapo (som han förmodligen försöker härma) eller sin egen insats i Fighting with My Family, Rebel Wilson är inte rolig. Punkt slut. Någonsin. Men här är hon ännu värre än i Cats, och det vill inte säga lite det. Hon skojar om 18 barn för Tyskland, men ignorerar att barn för Tyskland och Lebensborn programmet byggde på att kidnappa ariska barn och ta dem till Tyskland, samt att tyska soldater uppmanades att våldta för att sprida ariska gener. Barn med tyska gener blev sedan behandlade som skit efter kriget --- en av alla dessa barn som ingen ville ha i hemlandet var AnneFrid Lyngstad, sedermera Frida i ABBA. Hennes mamma begick självmord och hennes mormor tog henne till Sverige.

För ett par år seddan träffade jag en lebensborn överlevare som så småningom hamnat i Sveige och sedan på Irland --- hon var också resultat av en "förförelse"/våldtäkt i Norge, och hade nu skrivit si självbiografi, otroligt grpiande. Nazister samlade in och experimenterade på fina ariska barn, och hon led fortfarande av sviterna efter detta. 

Så allt som Waititi försöker hitta på som hemskheter ... han kunde bara ha haft mod att ta verkligheten istället och tala om de våldtäkter och experiment som skedde under och efter andra världskriget.
Slutet av Jojo Rabbit är skräp. Ryssarna kommer och befriar och Jojo och Elsa dansar på gatan ... Oj vad lyckliga alla är i denna falska feel-good movie.
I verkligheten ledde den ryska "befrielsen" till ännu  mer tvång, ännu fler koncentrationsläger för oliktänkande och ännu fler våldtäkter.

Barn som kommit till Sverige (och nu är seniorer) minns fortfarande hur det var. Hur ryssarna drev dem från deras gård i Polen --- de hade det bra under nazisttiden (utan att var nazister) sedan fick de fly utan ett rött öre, tills de kom till Sverige. En äldre dam minns hur hennes mamma blev nedhållen på köksbordet och våldtagen av fyra ryssar medan hon själv, en liten flicka tvingades titta på. Hon hatade ryssar (och även män i allmänhet) ett långt tag efter detta. Även detta slutade med flykt till Sverige, östtyskand var inte att tänka på. Och det är bara historier från de som bor i samma bostadsområde, i en liten stad i Sverige ... när det gäller kollektivt lidande finns det mycket mer att ösa ur. Men det skyggar Waititi tillbaka för. Här är det bara schabloner. Nazister onda. Ryssar goda. Så var det inte. Lidandet blev värre efter befrielsen. Waititi har tydligen själv någons slags hjärnspöke som bästis - man måste våga göra rejält bra filmer om hur grym historien egentligen är, och inte rygga tillbaka och vara politiskt korrekt och säljande.

De som lever kvar och minns andra världskriget --- och de som våldtogs, misshandlade och dödades och inte finns hos oss längre --- har gjort sig förtjänt av bättre.

BG

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.