onsdag 27 november 2019

Monstret Frank - samlingsvolym



Författare: Mats Strandberg
Titel: Monstret Frank (samlingsvolym)
Serie: Monstret Frank
Illustrationer: Sofia Falkenhem
ISBN: 9789129714760
Antal sidor: 413
Förlag: Rabén & Sjögren


Monstret Frank. En underbar monstermaffig samlingsvolym av Mats Strandberg! Om jag hade gått i mellanstadiet och varit boknörd som Frank så hade detta stått överst på min önskelista till Jultomten ... Who am I kidding? Det hade stått överst nu också! (Om jag inte redan haft boken alltså.)

Samlingsvolymen innehåller: Monstret i natten (där världens sötaste hamnskiftare introduceras), Monstret på cirkusen (den läskigaste boken för alla med clownskräck) och Monstret och människorna (den läskigaste boken för alla med människoskräck).

Det finns massor av vackra och suggestiva illustrationer av Sofia Falkenhem som verkligen ger berättelsen ett extra djup.

I mycken översatt fantasylitteratur hittar man alla möjliga översättningar när det gäller “shape shifters” - alltså människor som kan förvandlas till djur - trots att det finns ett ypperligt gammeldags svenskt ord för detta, som varit nästan bortglömt.

Hamnskiftare. Vilket är precis det ord som Mats Strandberg använder när han ska beskriva en liten pojke som förvandlas till en hund. Men man kan inte vänta sig annat än det bästa och det mest initierade från Strandberg - han kan sin skräck och fantasy och sina gamla sagor.

Det här är en bok i genren "mysrys" men det är mer mys än rys. Illustrationerna förstärker det mysiga, pojken Frank i hundform är så himla fluffig och gullig med viftande svans att det är svårt att tänka sig att människor blir rädda och tror att han är ett monster. Men så är det ofta: saker som är annorlunda inspirerar rädsla, de behöver inte ens se farliga ut.

Driften med skräckfilmer, som det älskande paret i en parkerad bil som attackeras av ett monster (men det här monstret vill ju bara bli klappat på magen!) finns här, och många av skämten är förmodligen ännu roligare för äldre läsare.

Här finns också ett magiskt bibliotek, precis som i Beautiful Creatures och Pax-böckerna och här finns till och med en hamnskiftande bibliotekarie som kan förvandla sig till en uggla. Vad finns det att inte gilla med den här boken?

Pojken Frank gillar ugglor, magnolior, gulliga hundar och böcker - speciellt Den Oändliga Historien. Frank är verkligen en besläktad själ, han har precis samma favoritsaker som undertecknad!
Fast om jag skulle välja att förvandlas skulle jag välja fjälluggla, de är fridlysta, supervackra och vart fjärde år kan man få äta hur många lämlar som helst på fjällbuffén ...

Monstet Frank är en härlig familjebok som faktiskt passar för nästan alla åldrar (det går att vara 9-plus och ändå tycka det är trevligt med fina bilder ...) och det finns så mycket att diskutera i den här boken, läs med fördel tillsammans, tre, fyra generationer ...

Alla älskar ju Alice, den gamla damen i boken, som är så tuff och kavat och står upp mot de fördomsfulla människorna i Yrred, och man faller också pladask för ortens bibliotekarie, som kan förvandla sig till en klok uggla ... när hon inte är en klok människa som försvarar allas rätt att vara annorlunda ... och böckers rätt att finnas till och inte eldas upp på bokbål.

Det finns också många kul skämt som är riktade till äldre läsare ... I del ett finns till exempel små blinkningar till Frankensteins monster och till scener från skräckfilmer som definitivt har 15+ gräns. I del två träffar vi en obehaglig clown som kan ge Stephen Kings Pennywise (känd från romanen och filmen Det) såväl som Jokern en match om titeln "läskigaste skurk" och "läskigaste clown genom tiderna".

I del tre är det solklart att de verkligt obehagliga karaktärerna är folk som ser ut som (och faktiskt också är) helt "vanliga människor". Som den leende tandläkaren och den hurtfriske gympaläraren ... Människor som sprider hat och misstro genom ord och gärningar. Kort sagt: inga traditionella monster alls. Det finns också en fin blinkning till The Shining av King/Kubrick.

Här finns alltså massor av påskägg att leta! Förutom en omedelbar och rak historia som går hem hos läsare i 8-9 års åldern och uppåt. Det är lite som med DisneyPixar filmerna --- det finns så många olika lager att uppskatta och olika människor kan hitta olika saker att ta fasta på och ha roligt åt.

Det som är bäst ... är att denna boktrilogi ställer intressanta och brännhet-aktuella frågor om att vara källkritisk och att hålla huvudet kallt och att inte dras med i någon masshat hysteri. Den här boken kan vara en kommentar till dagens politiska läge så väl som till nazisternas bokbål eller kommunisternas förföljelser av intellektuella och homosexuella genom tiderna ...

Det som är bäst ... är också att boken är en skamlös kärleksförklaring till böcker och läsning.
Ett gulligt monster som älskar böcker! Man älskar honom!

Det som är bäst ... är också illustrationerna. Så himla fina! Man känner verkligen med Frank och hans vänner och man vill så gärna klia monster-Frank bakom öronen (han är förmodligen det gulligaste monstret i historien!), heja på den kloka ugglan och krama om det lilla kentaur-fölet som blivit bortrövat ...
Det lyckliga slutet ... är det önsketänkande? Kanske. Eller också inte alls. Klart att vi kan få till ett lyckligt slut om vi håller sams och lyssnar på varandra och läser kloka tankar (som Mats Strandbergs böcker) istället för att elda upp böcker och bibliotek och elda upp oss själva över imaginära orättvisor

Det här är en mycket fin samlingsutgåva, rikt illustrerad och med mjuka pärmar, som gör att boken är skön att hålla i, lätt att bläddra i, och underbar att läsa högt ur.

Bonus: NU har kentaurfölet Ken Taur fått sin egen bok - det är ÅRETS adventsbok och en av de bästa jul-och-adventsböcker som finns! Titel: Den helt sanna julsagan om kentauren som ville hem.
Det är en helt underbar och lysande saga i 24 kapitel som är helt i färg och talangfulla Sofia Falkenhem har verkligen fått ta ut svängarna ordentlig när det gäller att tolka sagan i magnifika flerfärgsuppslag ...

Rekommenderas varmt under den kallaste årstiden!

Även uppföljaren har ett budskap om att vara källkritisk och att inte vara för snabb med att tolka vilka som är skurkar och hjältar ...

Och Ken Taur vandrar genom ett snöigt sagolandskap och träffar härliga traditionella sagokaraktärer och sagoslurkar som alla visar sig vara mycket schysstare än vad deras rykte har spridit ut ...

Mys-rys när det är som allra, allra bäst!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.