FILM: Aïlos resa - Ett äventyr i en klass för sig!

Regi: Guillaume Maidatchevsky
Svensk titel: Aïlos resa

Originaltitel: Aïlo, une odyssée en Laponie

Medverkande: Renkalven Aïlo, massor av renar, en ekorre, en hare, fjällrävar, vargungar, järvar, lämlar, hermeliner, en fjälluggla m.fl.

Svensk berättarröst: Rolf Lassgård

Land: Frankrike, Finland, Norge, 2018

Distribution: Lucky Dogs

Betyg: 5


Aïlo, une odyssée en Laponie. Aïlos resa. Den franska originaltiteln låter onekligen mer storslagen, för det är verklien en odyssé som vi ger oss ut på, tillsammans med den lille renkalven Aïlo. 

Aïlos resa fick smygpremiär på Filmstaden under Barnens biodag, söndagen den 24 november (officiell premiär är den 29 november) vilket skvallrar om att filmen i Sverige kommer att marknadsföras som familjefilm. Egentligen är detta inte en barnfilm, snarare en film för alla åldrar, en magnifik hyllning till naturen kombinerad med spänning och äventyr, men givetvis är det positivt att en film som inte är full av skrikande animerade varelser, grälla färger och uppskruvat, stressigt tempo marknadsförs för en ung publik. 

Äkta magi

Aïlos resa är äkta magi, inget fejk, ingen yeti som kan trolla, inga utomjordingar som ska räddas, ingen reklam för leksaker som barnen sedan måste ha, inga antropomorfiska djur som kan tala.

De här djuren är på riktigt --- och de behöver inte kunna tala för att man ska förstå deras känslor och deras livsvillkor. Regissören Guillaume Maidatchevsky har i intervjuer påpekat att människor inte har monopol på känslor, och det har han rätt i. Djur blir också rädda, glada, förälskade ... på sitt sätt.

Aïlos resa är en dramatisk och spännande film som bjuder på helt fantastiska bilder. Att uppleva kylslagna, snöiga vidder och norrsken i en stor biosalong är magnifikt.

Tuff hare fintar bort mobbare

Djuren i filmen är inte förmänskligade, men de har onekligen personligheter. Aïlo är äldst av renkalvarna och tar befälet när det gäller att hitta på upptåg och bus.

Många biobesökare kommer säkert att associera till klassikern <em>Bambi</em> och kortfilmen <em>Bambi på hal is</em> när de ser sekvenser i <em>Aïlos resa.</em> En ren på hal is beter sig nästan likadant som ett rådjur. 

Här finns även en spirande vänskap mellan renkalven Aïlo och en ung hare. Som liksom den fiktiva kaninen Stampe är ganska kaxig. När ett rovdjur attackerar, jagar haren rovdjuret istället för att själv bli jagad ... och tekniken fungerar, för att finta bort förföljaren. Det är ungefär som med mobbare och mobboffer ... när offret inte beter sig enligt manus, vad ska man då göra? Det är ju <em>så</em> förvirrande!

Älskade tallkotte! När är istiden slut?

Den lille ekorren i Aïlos resa  är lugnare än den spattiga ekorren i Ice Age filmerna --- men har samma utmaning när det gäller att komma åt mat. Han väntar otåligt i scen efter scen på att en speciellt åtråvärd tallkotte skall smälta fram ur isen ... Och sedan ... äntligen! Vilken lycka! Vilken kärleksscen mellan ekorre och tallkotte! Och vilka mumsljud när kotten äts upp!

Vi får också följa vargsyskonen som växer upp under filmens gång ... Hundlika, men livsfarliga. Det är tur för Aïlo att vargungarna inte får tag på honom när de övningsjagar.

Trixande kavaljerer glömmer bort kärleken

Järven är ett annat hot mot en ung ren, och ingenting distraherar en järv som jagar. Utom en snygg järvhona. Då gäller det att trixa och imponera! Och trixandet och leken i snön är så roligt att hålla på med att han inte märker när kärleksobjektet tröttnar och går därifrån.

Nej, man behöver inte förmänskliga djur. Vissa beteenden är så lätta att känna igen i alla fall!

Rolf Lassgård berättar, utan pekpinnar

Rolf Lassgård är filmens berättarröst i den svenska versionen, och det är en lugn och saktmodig berättarröst som passar filmen.

Det måste få ta tid.

Visst, det går rykten om att koncentrationsförmågan hos människor krymper snabbare än de livsviktiga polarisarna, men Aïlos resa är en film som är sanslöst spännande hela tiden. Utan att vara konstlad.

Och utan att komma med pekpinnar.

Kyla = nyckeln till överlevnad

Kyla är nyckeln till överlevnad för så många arter. Till exempel för den ensamme fjällräven som figurerar i filmen och han får uppleva att det finns färre och färre fjällrävar som kan bli potentiella partners.

Kyla är nyckeln till överlevnad för renar som drar upp till snö och iskalla vindar under sommaren, för att inte bli ihjälbitna av mygg. 

Global uppvärmning kommer att leda till mygginvasion och massdöd. Vilket aldrig bokstaveras ut i filmen, eftersom man förstår det ändå. Klimatförändringar slår så hårt på så många sätt och ekosystem är bräckliga, sköra ting.

Aïlos resa - i en klass för sig

Aïlos resa är helt i klass med forna tiders biosuccéer som Arne Sucksdorffs Det stora äventyret (1954) fast det här är i färg, för en modern publik och ännu mer spännande och ännu mer äkta (och utan mänsklig inblandning). I Finland bevisade filmer som Metsän tarina (2012) och Järven tarina (2016) att dagens publik också vill se bra naturfilmer på biograferna, och att bra naturfilmer säljer biobiljetter.
Båda de sistnämnda filmerna producerades av Marko Röhr som även varit en drivkraft bakom tillkomsten av Aïlos resa.

En internationell ren

Aïlo är en internationell ren och finska, norska och franska filmteam har samarbetat för att uppnå ett lyckat resultat. Den franske regissören Guillaume Maidatchevsky har sett till att helheten har blivit dramaturgiskt spännande och inte minst visuellt spektakulär och hänförande.

Över 600 timmar av film har blivit till en kärnfull odyssé på under en och en halv timme. Det är föredömligt återhållsamt av regissören.
.
En karg, vild och kall miljö är ett hem för mängder av arter --- man hoppas att denna miljö kommer att få finnas kvar. En film som Aïlos resa visar i alla fall varför den behöver skyddas --- och att det finns fler varelser än människor som har känslor och en rätt att leva.

FILM: Ailos Resa (Aïlo: Une odyssée en Laponie) - Årets bästa julfilm!

I en tid då alla åldersgruppers koncentrationsförmåga verkar krympa snabbare än isflaken i norr drar Ailo in som en frisk fläkt. Här har vi en storslagen film som närmar sig det meditativa – utan att bli tråkig.

Renen Ailo kommer till världen en kall vinterdag i ett kargt nordiskt landskap. Hans mamma har dragit sig undan den övriga flocken för att föda, väl medveten om att farorna i samma stund mångfaldigas.

Det är svårt att på egen hand överleva kyla, vargar och hunger.

Det är så till den milda grad svårt att hon för ett ögonblick verkar överväga att lämna den nyfödda för att själv kunna återförenas med flocken.

Hon har redan hunnit en bit när hon ser en örns vida vingar avteckna sig mot himlen och väljer att återvända.

Återvända för att lägga sin varma mule mot sonens kladdiga päls och uppmuntra honom att ta sina första vingliga steg.



Vår längtan till naturen

Filmer som skildrar naturen och dess kretslopp har länge haft en stark position både på TV och bio.

För en nordisk publik var Arne Sucksdorffs Det stora äventyret från 1954 länge stilbildande och inhemska filmer som Metsän tarina (2012) och Järven tarina (2016) har bevisat att även dagens publik är villig att betala för att se naturen på bio.

De båda sistnämnda producerades av Marko Röhr som även varit en drivande kraft bakom Ailo.



Ailo är en synnerligen internationell ren som tagits om hand av finska, norska och franska filmteam. För regin står fransmannen Guillaume Maidatchevsky som visar sig ha stark känsla för genren - helheten är välberättad och visuellt hänförande.

Här tar man ut det mesta av den karga, vilda och starka miljö som än så länge finns kvar och som utgör hem för mängder av arter.

Bland björnar och ekorrar

Berättarmässigt är Ailo uppbyggd som vilken dramafilm som helst. Man spelar med konflikter och faror, skapar dynamik via ”i sista minuten”-situationer och låter helheten bäras av ett färgstarkt persongalleri.

Ailo är den givna huvudpersonen, men vid hans sida finns mängder av andra djur.

Den ettriga lilla ekorren som likt sin medbroder i Ice Age väntar på att en åtråvärd kotte skall smälta fram ur isen.




Den burriga haren som i princip gärna skulle vara kompis med alla, men som i sista stund fegar ur.

De vilda vargungarna som läxas upp av sin auktoritära morsa. Och så har vi den lurvige hannen som blir så tagen av det egna flirtandet att kärleksobjektet tröttnar.

Tack vare att det finns en berättarröst som lotsar tittaren genom äventyret minskar risken för den typ av förmänskligande av djur som kan vara riktigt irriterande.

Det måste få ta tid

Det allra bästa med filmen är att den tillåter sig själv och publiken att andas lugnt. Även när det dyker upp spännande sekvenser med inslag av action.

Påpekas bör att vissa jaktscener är av det slag som kan uppröra familjens minsta.

Poängen är ändå att varje bild är ett konstverk i sig, konstverk som förtjänar vår odelade uppmärksamhet. Vare sig det handlar om hisnande vidbilder av vita fält eller talande närbilder av ett djurs intensiva blick.




Ser man till helheten blir den något av en meditativ betraktelse över livets rytm så som den rimligen borde te sig för oss alla.

Endast avlägset släkt med julgubbens renar

Begrepp som "lugn", "eftertänksam" och "avvaktande" dyker automatiskt upp i ens huvud när man tar del av Ailos första år. Ord som allt mera sällan har någon given plats i vare sig vår vokabulär eller tillvaro.

Men kanske denna lilla ren kan bli en påminnelse om dem? Och möjligen bereda väg för en sannare julfrid än alla skrikiga och gälla barnfilmer där renar skenar fram över himlen med julgubbens släde.



Ho, ho, ho. Kurt Russell är en stressad julgubbe i Netflixsatsningen The Christmas Chronicles. Bild: Netflix/ Everett Collection/All Over Press


Samtidigt som Rudolfs mule under åren antagit en allt rödare nyans har julgubben blivit allt svettigare och mer stressad. Se bara på Paul Giamattis julgubbe i Fred Claus (2007).

Eller på Kurt Russells coola julsnubbe i The Christmas Chronicles(2018).

Och visst förstår man att det är stressigt när allt fler vill ha allt fler presenter. Samtidigt som allt färre tror på vare sig julgubben, Jesus eller pratet om att det är tanken som räknas.

Så varför inte ge Ailo en chans att visa hur vackert snön kan gnistra, hur mycket värme en kärleksfull puff med nosen kan generera och vilken fantastisk möjlighet till kontakt det finns mellan allt levande.

Bara man stannar upp för att titta och känna.

Matematisk gran inviger julen på Röhsska museet

Julgran specialdesignad för Röhsska museet av Johannes Molin. Foto: Mikael Lammgård, Röhsska museet Första advent flyttar tre granar inspirerade av matematik in i Röhsska museet. Matematikläraren och formgivaren Johannes Molin undersöker vad som händer när talserier och primtal får inspirera designen.  En nästan fyra meter hög gran i björkplywood är specialdesignad för Röhsska museet av formgivaren och matematikläraren Johannes Molin. Genom projektet the Infinite Indoor Tree undersöker han vad som händer när man låter Fibonaccis talserie och udda sammanträffande i primtalens värld inspirera designen. Granen kommer att tändas på söndag första advent. I år tolkar ljuskonstnären Jan Simon museets gran med julinspirerad ljussättning. I Jan SImons arbete spelar rummet, föremålet och ljuset en central roll i skapandet av en helhetsupplevelse. Den stora julgranen får sällskap i museet av två mindre granar av Johannes Molin: en taktil tvåmetersgran i björkplywood samt en mindre, halvmetersgran i valchromat. JULPROGRAM på Röhsska museet 2019 1 december kl 13Invigning av julgran med körsång Elever från Nordhemsskolan sjunger julsånger. Kl 11-14 bjuds det på glögg och pepparkakor i Studion. 6 december kl 13 (50 min) Fredag på museet: japansk paketinslagning Mio Nakamura tar med oss på en historisk tillbakablick i japansk paketinslagning och visar olika tillvägagångssätt att slå in paket. 8 & 15 december kl 14 (120 min)Söndagsstudion: Julgranspynt av origami Tillsammans med textil- och pappersformgivaren Jannike Djupsund får du i en workshop skapa stämningsfullt julpynt i papper. 13 december kl 13 (50 min) Fredag på museet: Julgran designad av matematik Hör Johannes Molin, matematiklärare och designer, berätta om the Infinite Indoor Tree – en julgran inspirerad av matematik och kärleken till trä. Julsortiment i museibutiken & i Kafé Röhsska I museibutiken finns ett julsortiment med allt från presentband i tyg och lackstänger till handstöpta ljus och julkaffe. Här hittar du också den perfekta julklappen för den design-, konsthantverk- och modeintresserade. Under december månad serverar Kafé Röhsska Julfika med kaffe & lussekatt och Jultallrik som bland innehåller köttbullar, rödbetssallad, julskinka och Janssons frestelse.

A Christmas Carol - Charles Dickens skapade julstämningen

Den överdådiga viktorianska julen i Charles Dickens A Christmas Carol 1843 - tolkad av Robert Ingpen 2014.

A Christmas Carol - Charles Dickens som julstämningens skapare i över 170 år

Vad är en äkta jul? I Sverige förknippar vi julen med Jenny Nyströms tomtar, gröt och granar, lika säkert som att den svenska jultidningen Julstämning kommer ut varje år, sedan 1906. Men underhållande julläsning i Storbritannien har ännu äldre anor: Charles Dickens mest kända julsaga A Christmas Carol är från  julen 1843. Originalversionen var lyxigt inbunden och hade illustrationer av  John Leech. På svenska är den vanligaste översättningen av denna julklassiker En julsaga. 
Egentligen är sagan uppbyggd som en julsång, med olika verser och refränger, precis som det ska vara i en äkta "Christmas carol".

Världens mest lästa bok om julen

A Christmas Carol har blivit världens mest lästa bok om julen. Boken har också filmats och dramatiseras - redan i februari 1844 gick åtta olika rivaliserande uppsättningar av A Christmas Carol i London! Sedan har äventyret också blivit radiopjäs, balett, opera och musikal. Den tidigaste filmversionen kom i Storbritannien 1901 och marknadsfördes under titeln Scrooge eller Marley's Ghost.

Albert Finney och Alec Guinness i filmen Scrooge (1970).

Den bästa filmversionen är från 1970 - även den med titeln Scrooge. Detta är en filmmusikal i regi av Ronald Neame med Albert Finney som Scrooge och Alec Guinness som Marleys ande. Albert Finney är inte bara den bäste Scrooge någonsin - Finney också känd som Agatha Christies Hercule Poirot i Mordet på Orientexpressen från 1974 i regi av Sidney Lumet. Finney belönades med en Oscarsnominering och en BAFTA för rollen som Poirot och vann en Golden Globe Award för sin tolkning av Scrooge. Alec Guinness är idag mest känd för sin roll i en helt annan saga, Star Wars, som verkar komma med nya produkter inför varje jul.

Uncle Scrooge spelar Scrooge

Scrooge McDuck i rollen som ... Scrooge.

Joakim von Anka hör också till skaran som har spelat Scrooge.

Han har huvudrollen i Musse Piggs Julsaga (en tecknad Walt Disney version av A Christmas Carol) och han verkar som klippt och skuren för rollen.

På engelska heter Farbror Joakim just Uncle Scrooge - och den snåle men rike ankan är direkt inspirerad av Scrooge i En julsaga. Det är därifrån han fått sitt namn! Scrooge McDuck dök för första gången upp i ett juläventyr av Carl Barks - Jul på Björnberget.

Det finns många olika utgåvor av A Christmas Carol. Den har aldrig varit "out-of-print" sedan den först kom ut! Många klassiker glöms bort ett tag, tar en power-nap, återupptäcks och kommer sedan tillbaka. Detta är inte fallet med A Christmas Carol - den har varit på klassikernas "greatest hits" lista hela tiden!

Människor overkliga som spöken

När det gäller svenska översättningar kan man notera att det finns några olika aktuella utgåvor att välja bland om man vill lägga vantarna på ett exemplar av En julsaga. 

Många olika illustratörer har tolkat sagan och volymerna har mycket olika omslag, för att locka läsare på olika sätt. Modernistas klassikerutgåva, som hamnar i kategorin skönlitteratur för vuxna, har ett konstnärligt, spöklikt, foto på omslaget, vilket betonar att inte bara den framlidne Marley och julens tre andar, utan även att de levande människorna omkring huvudpersonen Scrooge ter sig overkliga som spöken, ända tills Scrooge når fram till sin upplysning, vaknar och alla omkring honom blir levande på allvar. Den här tolkningen fokuserar på Scrooge och hans psykologiska utveckling, hans resa i boken, snarare än på julens budskap.

Praktfulla, färgglada sagovolymer

Modernista kommer även med en klassikerutgåva för barn i år, genomgående illustrerad med Lisbeth Zwergers magnifika illustrationer i fyrfärg. Lisbeth Zwerger är en av världens mest framstående illustratörer av barnböcker. 1990 tilldelades hon den prestigefyllda H. C. Andersen-medaljen för sitt samlade bidrag till barnlitteraturen. Zwerger har fångat mycket av komiken i Charles Dickens tonfall. Hon får fram en hel del av det humoristiska i julsagan med sina illustrationer, som när Scrooge och Marleys ande träffas för första gången och de verkar tappa hakan båda två! Som en extra artistisk detalj, som fångar tidsandan och julens estetik, finns järnek med som dekoration i ramen kring varje illustration. En växt som sedan Charles Dickens dagar förknippas med julen - lika mycket som plumpudding. Järnek används också för att dekorera en äkta plumpudding.

En julsaga ingår också i den nya boken Illustrerade julsagor, en mycket prisvärd volym på 344 sidor från Lind&Co, där även Charles Dickens samtida författare H.C. Andersen ingår, och Jacob Grimm, Wilhelm Grimm och Clement Clarke Moore. Sagorna är rikligt illustrerade av många olika illustratörer, Brenda Haw, Alan Marks, Philip Webb, Desideria Guicciardini, Teri Gower och Petra Brown, vilket ger stor variation och omväxling under läsningen.

Berömd sagotolkare från Australien

För ett par år sedan kom En julsaga ut i B.Wahlströms klassikerutgåva, som en del i deras serie med stora klassiker för barn, där även titlar som Alice i Underlandet, Peter Pan och Den hemliga trädgården ingår. Omslaget och de stämningsfulla illustrationerna i boken är tecknade av den prisbelönte sagotecknaren Robert Ingpen, som tilldelades H.C. Andersen-medaljen 1986. Ingpen är från Australien och ansedd som en av världens bästa barnboksillustratörer. På omslaget är Scrooge omgiven av saker som vi idag direkt förknippar med en äkta jul. I volymen ingår även Charles Dickens saga En julgran och Ingpens eget förord om hur han närmade sig Charles Dickens klassiska julsaga och dess kända karaktärer, för att tolka dem på nytt.

Marley's Ghost & Scrooge - Robert Ingpen.

Hela boken andas värme och julstämning, och det är som om Ingpen fångat den tidens belysning med fotogenlampor och levande ljus. Illustrationerna verkar ha tillkommit i softad belysning, och man går in i en svunnen värld med mjuka kontraster och konturer. När Scrooge och Marley träffas är eldstaden enda platsen för ljus, värme och belysning - precis som det var på den tiden. Marleys ande utstrålar köld - men anden befinner sig också i ett kallt rum, en vinternatt i ett nästan ouppvärmt hus. Scrooge är inte den som tänder stora, varma och generösa brasor i onödan.

Så som julen ska vara

Den klassiska sagan En julsaga av Charles Dickens beskriver julen just så som den ska vara: folk som sjunger julsånger, folk som samlar till välgörenhet, folk som är jullediga, folk som äter kalkon (eller gås) tillsammans med vänner och familj, alla möjliga lekar och upptåg och till efterrätt plumpudding.

Alla shoppar som om domedagen var nära och alla skyltfönster svämmar över av godsaker. Och givetvis finns det julgranar överallt i Charles Dickens berättelser, julgranar som dignar av leksaker och ätbarheter som bara väntar på att plundras av glada små barn. Här finns inga filosofiska och deprimerade julgranar som hos H.C. Andersen, som var samtida med (och vän till) Charles Dickens.

Ebenezer Scrooge – synonymen för julhataren

Marley's Ghost - John Leech, 1843.

Den som inte deltar i julyran och shoppingyran (shoppinghysterin) i Charles Dickens En julsaga är Ebenezer Scrooge - han firar inte jul över huvud taget. Han är undantaget som bekräftar regeln i En julsaga.

Men tidigare hade Scrooges inställning faktiskt varit regeln snarare än undantaget - innan Charles Dickens tid (och innan Drottning Victorias era) hade julen inte varit någon stor högtid i Storbritannien.

Allt vad vi idag tar för givet, som gran, julkort och julsånger, allt "uppfanns" först på viktoriansk tid.

Medeltida grönska och saturnalia

De medeltida traditionerna hade visserligen kombinerat firandet av Jesu födelse med de antika hedniska saturnalierna som kom till Britannien med den romerska invasionsarmén. Där ingick det bland annat att smycka sina hus med vintergrönska och att hålla fester.

Men i början av 1800-talet hade julfirandet i stort sett försvunnit.

Dels var puritanerna mot julfirandet (det hade ju hedniska inslag! hu vad hemskt!) och julfirandet hade till och med förbjudits i lag under Oliver Cromwells korta tid vid makten. Oliver Cromwell var faktiskt en värre julhatare än Ebenezer Scrooge.

Dels hade den industriella revolutionen och urbaniseringen bidragit till att folk inte längre var i närheten av släkt och vänner - de hade ingen att fira med och ofta hade de knappt ledigt från fabriken. Fattigdomen var utbredd, lönerna var låga och arbetarna fick inte mycket ledigt för att fira jul.

Den tyska julgranen

Detta förändrades under drottning Victorias regeringstid. Julfirandet återupplivades och utvidgades dramatiskt - viktorianerna skapade julen så som den är idag med julsånger och julkort och julgran och julmat.

Charles Dickens, 1842. Året före succén med En julsaga.

Drottning Victorias make, prins Albert, var en stor julvän och tog med sig sina älskade tyska seder till hovet - som att ha en stor, dekorerad julgran. Det som kungafamiljen hade hemma hos sig ville ju alla ha i mer eller mindre modesta varianter - och seden med julgran spred sig snabbt, efter att den figurerat i The Illustrated London News år 1848.

Charles Dickens julsagor gjorde de nya traditionella julsederna än mer populära. "Den där fina tyska leksaken" kallar Charles Dickens julgranen i berättelsen En julgran.

Drottning Victoria med familj må ha introducerat en del nya seder från Tyskland - men det var Charles Dickens som marknadsförde dem.

Charles Dickens är förmodligen den som haft störst inflytande på uppfattningen hur en riktig traditionell jul ska se ut. Först i England och sedan i alla länder dit hans böcker spreds – han var omåttligt populär i Förenta Staterna och åkte dit på flera turnéer och föreläste och uppträdde.

En helgdag med filantropiska värderingar

En julsaga återskapade julen för läsarna som en helgdag som speglade känslofyllda, filantropiska värderingar. Familjer och vänner samlas till kalas, de leker lekar, de äter gott och de skålar generöst.

En julsaga är på sätt och vis en hyllning till konsumtionen - julbutikerna beskrivs i stor detalj, men mest av allt beskrivs maten som finns där "stora rundmagade korgar fulla med kastanjer, de såg ut som västar på fryntliga äldre herrar där de stod lutade vid dörrarna och ibland rullade en kastanj ner på gatan i all sin sprickfärdiga frodighet."

Men Charles Dickens var medveten om att många fattiga familjer inte hade råd med en sådan god jul, som Ebenezer Scrooges stackars fattige bokhållare Bob Cratchit. Men alla i familjen är ändå på gott humör och berömmer gås och krås och den lilla plumpuddingen. Och ingen yppar ett ord om att det är en väldigt liten plumpudding för en så stor familj.

Vad julen borde vara

Budskapet i En julsaga är vad julen borde vara - och detta sammanfattas av Scrooges systerson Fred i första kapitlet:

"Jag har alltid tyckt att julen är en härlig tid. Människor är snälla, vänliga, och generösa. Det är den enda tid på almanackans långa år som var man och kvinna verkar vara eniga om att öppna sina hjärtan på vid gavel och tänka på sina medmänniskor som medresenärer med samma mål, inte som främlingar stadda på andra vägar."

Slutligen kommer Ebenezer Scrooge att tänka på samma sätt som Fred, även om det krävs hjälp av Bob Marleys vålnad och tre julandar för att få honom vänligare sinnad mot julen.

Den nye Scrooge går från att ha varit julhatare till att bli en julälskare av stora mått och han säger högtidligt: "Jag ska högakta julen av hela mitt hjärta och försöka göra det året runt".

Arvet efter A Christmas Carol

A Christmas Carol kommer i ständigt nya uppsättningar --- och har även inspirerat till många nya julsagor med cyniska huvudpersoner som ska omvändas eller räddas på olika sätt. Av spöken, andar, änglar eller bara av julstämningen som till sist kan omvända även den mest cyniska karaktär. Grinchen, It's a Wonderful Life, Last Christmas ... alla har de en Scrooge-liknande karaktär i huvudrollen som behöver räddas från cynism och/eller förtvivlan ... Och alla utspelar de sig kring juletid.

Merry Christmas!

Två uttryck blev populära i och med A Christmas Carol 1843. Det ena var "Merry Christmas!". Det andra var "Bah! Humbug!". Båda uttrycken kan användas än idag - beroende på hur man känner sig inför all julstress och all julkommers som kommer tidigare och tidigare för varje år som går.

Charles Dickens har varit med och skapat julen och jultraditionerna och julstämningen och vår attityd till julen och allt som är juligt.

Men det har även Ebenezer Scrooge.

Belinda Graham

SCEN: En Julsaga - En klassisk saga på is

Regissör: Johan Carlberg
Titel: En julsaga
Medverkande: Ebenezer Scrooge - Johan Carlberg, Jacob Marley och Unge Scrooge - Arvid Smith,
Dåtidens Ande och berättare - Therese Lagerstedt, Nutidens Ande - Zack Otterström,
Framtidens Ande - Kajsa Karlsson, Bob Cratchit - Emil Qvick, Fru Cratchit - Olivia Jengard,
Unga Herr Cratchit - Sindre Sand, Unga Fröken Cratchit - Isabelle Olsson, Flickan Cratchit och Fran - Livia Walter, Thea Norrgårds, Julia Niklasson, Tiny-Tim och Scrooge som barn - Harry Östblom, Wilma Bylander, Belle - Pålina Boukov, Colette Kierdorf, Fred - Anton Rönnfors, Fru Fred - Alexandra Breding, Herr Fezzywig - Adam Johansson
Ensemble: Colette Kierdorf, Jesper Thornhage Ullnert, Emma Sörensen-Ringi, Martina Johansson, Rebecka Johansson, Tony Ellefsen, Wilma Nyqvist, Wilma Spertina Robertsdotter
Producent och konstnärlig ledning, Liseberg: Sandra Leiknes & David Schofield
Producent VIS production: Sofia Sjölin
Koreograf: Lina Stenman

Ljuddesign: Heyman & Friends
Ljusdesign: Liseberg och Massteknik AB

Plats: Isbanan, Liseberg, Göteborg

Spelas: Vardagar 19.00, lördagar 16.30 & 19.00, söndagar 17.00.
Sista dag: 30 december 2019


En julsaga (A Christmas Carol) av Charles Dickens såg dagens ljus julen 1843 och sedan dess har berättelsen blivit världens mest lästa bok om julen och julfirande. Berättelsen har filmats och dramatiserats så många gånger. Redan i februari 1844 gick åtta olika rivaliserande uppsättningar av A Christmas Carol på olika teatrar i London! 

Sedan dess har äventyret också blivit radiopjäs, balett, opera och musikal. Den tidigaste filmversionen kom i Storbritannien 1901 och marknadsfördes under titeln Scrooge eller Marley's Ghost.

Nu är det dags att uppleva En julsaga som isshow!

Julsånger och gnisslande droskor

På Lisebergs isbana har man återskapat det viktorianska London, med rykande skorstenar, klapprande hovar, droskor, varma kastanjer och ett myller av människor. Som njuter av juldekorationerna eller skyndar med sina paket eller sjunger "Christmas carols" eller bara önskar varandra en riktigt God Jul! Det är vad alla håller på med. Alla, utom Ebenezer Scrooge det vill säga.

Spöken som jul-rådgivare och livscoacher

Scrooge är en julhatare som tycker att allt ståhej bara är "Humbug!". Men hans forne vän Jacob Marley återvänder från de döda och sänder tre spöken, eller andar, för att ge Scrooge goda råd. Spökena kommer från forntida jular, nutida jular och framtida jular.

Dödsföraktande spöke slår volter i zombie-isbalett

På mindre än en halvtimme lyckas man fånga andemeningen i Charles Dickens En julsaga och bjuda på massor av action och spektakulära stunts och konster! Jacob Marley imponerar stort när han uppenbarar sig, tillsammans med en zombie-isbalett med kedjor, och han hoppar över kedjorna och slår höga volter i luften --- till synes helt dödsföraktande. Sällan har väl ett spöke sett så piggt ut!

Från isbalett till fullfjädrad musikal

Tidigare års succéer med isshower som Nötknäpparen och Svansjön har fokuserat på isbaletten, men En julsaga är även en fullfjädrad musikal, med dialoger och sånger, förutom alla konster på isen.

Det här är ett myllrande ensembledrama där man verkligen rycks med och där många karaktärer briljerar och imponerar --- från alla spöken och andar, till Scrooge och alla karaktärer som uppenbarar sig i vimlet på Londons gator.

Julens lyktor skiner klart

Inför det lyckliga slutet, då alla är vänner och firar jul tillsammans, delas lyktor ut till alla konståkarna och det hela blir till en magnifikt vacker julhyllning --- lika aktuell i det viktorianska London som i "lilla London" idag!

Spektakulär konståkning och magnifika kostymer

Föreställningen bjuder på spektakulära nummer av några av Sveriges främsta konståkare, massor av pampig, klassisk julmusik, magnifika scenerier och uppseendeväckande kostymer. Dessutom har stora delar av Liseberg pyntats med gammaldags droskor med olika innehåll, inspirerat av En julsaga!

 Föreställningen ingår i entrén till Jul på Liseberg.

BG

SCEN: Snurrigt och snöigt! Kaninernas magiska julshow!

Titel: Snurrigt och snöigt! Kaninernas magiska julshow!
Medverkande: Kanne Kanin (trollerikonstnär), Kanina Kanin (dansexpert), Julius (Julkaninen från Nordpolen) och människorna Fröa och Måns.
Plats: Kaninscenen, Liseberg, Göteborg
Datum: 24 november 2019
Spelas: Till och med den 30 december
Hur ofta?: Tre gånger dagligen, alla dagar som Jul på Liseberg har öppet.
Entré: Ingår i entrén till Jul på Liseberg


Snurrigt och snöigt! Kaninernas magiska julshow! Kaninernas nya show är full av julstämning, magi, trolleritricks, överraskningar och paket. Och julmusik  - så klart! 

Kanne Kanin står för magin och får Fröa att sväva fritt i luften, medan hon tar en tupplur från julstöket. Måns kryper in i ett jättestort julpaket --- och dyker snart upp i ett annat paket som hängt högt över scenen under hela föreställningen. Hur går det till? Det finns ju knappast lönndörrar i luften!

Fingerfärdig med gröna tassar

Det här är en riktigt bra magi-föreställning, med massor av julig rekvisita, och Kanne Kanin uppvisar en fenomenal fingerfärdighet! Trollerikonstnären är extra imponerande eftersom han bara har tassar och dessutom inte kan prata och säga Hokus Pokus! Abrakadabra!
Men det behövs tydligen inte.

Allsång med värmande rörelser

Fröa och Måns leder julig allsång med rörelser och publiken får värma upp sig inför showen med att sjunga Tipp, tapp ... med gester till. Sedan förra julen har Kaninteatern blivit betydligt större - och den ligger numera utomhus. (En ny Kanin-attraktion är under uppbyggnad i den gamla Kvarnteatern). Visst, ganska kallt och lite snöigt, men det positiva överväger --- Kaninerna kan nu välkomna en tio gånger så stor publik!

Jultradition med en ovanlig vit kanin

En jultradition för de gröna kaninerna är att Julkaninen Julius från Nordpolen kommer på besök --- och det är den enda vita kaninen på Liseberg! Julius kommer med pompa och ståt och snöfall även i år.

Kaninernas julshow går tre gånger dagligen - kaninerna har tydligen mycket energi!

Bus-Ninja-Måns har blivit Jul-Snäll-Måns

Julshowen är inte riktigt lika rolig som kaninernas Halloweenshow som nyligen gick på Liseberg. Måns har nu gått från busig antagonist till snäll kompis, magi-assistent och allsångsledare (ninjatricks, spöktricks och andra Månsiga-tricks lyser med sin frånvaro). Men det är ändå en bra show, med full fart och massor av julmusik och trollerikonster, som man kan fundera över efteråt ... Tipp, tapp, tipp, tapp ... hur gick det till?

Föreställningen avslutas med ett härligt snöfall!

Monstret Frank - samlingsvolym

Författare: Mats Strandberg

Titel: Monstret Frank (samlingsvolym)

Serie: Monstret Frank

Illustrationer: Sofia Falkenhem

ISBN: 9789129714760

Antal sidor: 413

Förlag: Rabén & Sjögren

Monstret Frank. En underbar monstermaffig samlingsvolym av Mats Strandberg! Om jag hade gått i mellanstadiet och varit boknörd som Frank så hade detta stått överst på min önskelista till Jultomten ... Who am I kidding? Det hade stått överst nu också! (Om jag inte redan haft boken alltså.)

Samlingsvolymen innehåller: Monstret i natten (där världens sötaste hamnskiftare introduceras), Monstret på cirkusen (den läskigaste boken för alla med clownskräck) och Monstret och människorna (den läskigaste boken för alla med människoskräck).

Det finns massor av vackra och suggestiva illustrationer av Sofia Falkenhem som verkligen ger berättelsen ett extra djup.

I mycken översatt fantasylitteratur hittar man alla möjliga översättningar när det gäller “shape shifters” - alltså människor som kan förvandlas till djur - trots att det finns ett ypperligt gammeldags svenskt ord för detta, som varit nästan bortglömt.

Hamnskiftare. Vilket är precis det ord som Mats Strandberg använder när han ska beskriva en liten pojke som förvandlas till en hund. Men man kan inte vänta sig annat än det bästa och det mest initierade från Strandberg - han kan sin skräck och fantasy och sina gamla sagor.

Det här är en bok i genren "mysrys" men det är mer mys än rys. Illustrationerna förstärker det mysiga, pojken Frank i hundform är så himla fluffig och gullig med viftande svans att det är svårt att tänka sig att människor blir rädda och tror att han är ett monster. Men så är det ofta: saker som är annorlunda inspirerar rädsla, de behöver inte ens se farliga ut.

Driften med skräckfilmer, som det älskande paret i en parkerad bil som attackeras av ett monster (men det här monstret vill ju bara bli klappat på magen!) finns här, och många av skämten är förmodligen ännu roligare för äldre läsare.

Här finns också ett magiskt bibliotek, precis som i Beautiful Creatures och Pax-böckerna och här finns till och med en hamnskiftande bibliotekarie som kan förvandla sig till en uggla. Vad finns det att inte gilla med den här boken?

Pojken Frank gillar ugglor, magnolior, gulliga hundar och böcker - speciellt Den Oändliga Historien. Frank är verkligen en besläktad själ, han har precis samma favoritsaker som undertecknad!
Fast om jag skulle välja att förvandlas skulle jag välja fjälluggla, de är fridlysta, supervackra och vart fjärde år kan man få äta hur många lämlar som helst på fjällbuffén ...

Monstet Frank är en härlig familjebok som faktiskt passar för nästan alla åldrar (det går att vara 9-plus och ändå tycka det är trevligt med fina bilder ...) och det finns så mycket att diskutera i den här boken, läs med fördel tillsammans, tre, fyra generationer ...

Alla älskar ju Alice, den gamla damen i boken, som är så tuff och kavat och står upp mot de fördomsfulla människorna i Yrred, och man faller också pladask för ortens bibliotekarie, som kan förvandla sig till en klok uggla ... när hon inte är en klok människa som försvarar allas rätt att vara annorlunda ... och böckers rätt att finnas till och inte eldas upp på bokbål.

Det finns också många kul skämt som är riktade till äldre läsare ... I del ett finns till exempel små blinkningar till Frankensteins monster och till scener från skräckfilmer som definitivt har 15+ gräns. I del två träffar vi en obehaglig clown som kan ge Stephen Kings Pennywise (känd från romanen och filmen Det) såväl som Jokern en match om titeln "läskigaste skurk" och "läskigaste clown genom tiderna".

I del tre är det solklart att de verkligt obehagliga karaktärerna är folk som ser ut som (och faktiskt också är) helt "vanliga människor". Som den leende tandläkaren och den hurtfriske gympaläraren ... Människor som sprider hat och misstro genom ord och gärningar. Kort sagt: inga traditionella monster alls. Det finns också en fin blinkning till The Shining av King/Kubrick.

Här finns alltså massor av påskägg att leta! Förutom en omedelbar och rak historia som går hem hos läsare i 8-9 års åldern och uppåt. Det är lite som med DisneyPixar filmerna --- det finns så många olika lager att uppskatta och olika människor kan hitta olika saker att ta fasta på och ha roligt åt.

Det som är bäst ... är att denna boktrilogi ställer intressanta och brännhet-aktuella frågor om att vara källkritisk och att hålla huvudet kallt och att inte dras med i någon masshat hysteri. Den här boken kan vara en kommentar till dagens politiska läge så väl som till nazisternas bokbål eller kommunisternas förföljelser av intellektuella och homosexuella genom tiderna ...

Det som är bäst ... är också att boken är en skamlös kärleksförklaring till böcker och läsning.
Ett gulligt monster som älskar böcker! Man älskar honom!

Det som är bäst ... är också illustrationerna. Så himla fina! Man känner verkligen med Frank och hans vänner och man vill så gärna klia monster-Frank bakom öronen (han är förmodligen det gulligaste monstret i historien!), heja på den kloka ugglan och krama om det lilla kentaur-fölet som blivit bortrövat ...
Det lyckliga slutet ... är det önsketänkande? Kanske. Eller också inte alls. Klart att vi kan få till ett lyckligt slut om vi håller sams och lyssnar på varandra och läser kloka tankar (som Mats Strandbergs böcker) istället för att elda upp böcker och bibliotek och elda upp oss själva över imaginära orättvisor

Det här är en mycket fin samlingsutgåva, rikt illustrerad och med mjuka pärmar, som gör att boken är skön att hålla i, lätt att bläddra i, och underbar att läsa högt ur.

Bonus: NU har kentaurfölet Ken Taur fått sin egen bok - det är ÅRETS adventsbok och en av de bästa jul-och-adventsböcker som finns! Titel: Den helt sanna julsagan om kentauren som ville hem.
Det är en helt underbar och lysande saga i 24 kapitel som är helt i färg och talangfulla Sofia Falkenhem har verkligen fått ta ut svängarna ordentlig när det gäller att tolka sagan i magnifika flerfärgsuppslag ...

Rekommenderas varmt under den kallaste årstiden!

Även uppföljaren har ett budskap om att vara källkritisk och att inte vara för snabb med att tolka vilka som är skurkar och hjältar ...

Och Ken Taur vandrar genom ett snöigt sagolandskap och träffar härliga traditionella sagokaraktärer och sagoslurkar som alla visar sig vara mycket schysstare än vad deras rykte har spridit ut ...

Mys-rys när det är som allra, allra bäst!

FILM: Aïlos resa - En underbar upplevelse!

Regi: Guillaume Maidatchevsky

Svensk titel: Aïlos resa

Originaltitel: Aïlo, une odyssée en Laponie

Medverkande: Renkalven Aïlo, massor av renar, en ekorre, en hare, fjällrävar, vargungar, järvar, lämlar, hermeliner, en fjälluggla m.fl.

Svensk berättarröst: Rolf Lassgård

Land: Frankrike, Finland, Norge, 2018

Distribution: Lucky Dogs

Betyg: 5 (FEM)


Aïlo, une odyssée en Laponie. Aïlos resa. Den franska originaltiteln låter onekligen mer storslagen, för det är verklien en odyssé som vi ger oss ut på, tillsammans med den lille renkalven Aïlo. 

Aïlos resa fick smygpremiär på Filmstaden under Barnens biodag söndagen den 24 november (officiell premiär är den 29 november) vilket skvallrar om att filmen i Sverige kommer att marknadsföras som familjefilm. Egentligen är detta inte en barnfilm, snarare en film för alla åldrar, en magnifik hyllning till naturen kombinerad med spänning och äventyr, men givetvis är det positivt att en film som inte är full av skrikande animerade varelser, grälla färger och uppskruvat, stressigt tempo marknadsförs för en ung publik. 

Äkta magi

Aïlos resa är äkta magi, inget fejk, ingen yeti som kan trolla, inga utomjordingar som ska räddas, ingen reklam för leksaker som barnen sedan måste ha, inga antropomorfiska djur som kan tala.

De här djuren är på riktigt --- och de behöver inte kunna tala för att man ska förstå deras känslor och deras livsvillkor. Regissören Guillaume Maidatchevsky har i intervjuer påpekat att människor inte har monopol på känslor, och det har han rätt i. Djur blir också rädda, glada, förälskade ... på sitt sätt.

Aïlos resa är en dramatisk och spännande film som bjuder på helt fantastiska bilder. Att uppleva kylslagna, snöiga vidder och norrsken i en stor biosalong är magnifikt.

Tuff hare fintar bort mobbare 

Djuren i filmen är inte förmänskligade, men de har onekligen personligheter. Aïlo är äldst av renkalvarna och tar befälet när det gäller att hitta på upptåg och bus.

Många biobesökare kommer säkert att associera till klassikern Bambi och kortfilmen Bambi på hal is när de ser sekvenser i Aïlos resa. En ren på hal is beter sig nästan likadant som ett rådjur. 

Här finns även en spirande vänskap mellan renkalven Aïlo och en ung hare. Som liksom den fiktiva kaninen Stampe är ganska kaxig. När ett rovdjur attackerar, jagar haren rovdjuret istället för att själv bli jagad ... och tekniken fungerar, för att finta bort förföljaren. Det är ungefär som med mobbare och mobboffer ... när offret inte beter sig enligt manus, vad ska man då göra? Det är ju så förvirrande!

Älskade tallkotte! När är istiden slut?

Den lille ekorren i Aïlos resa  är lugnare än den spattiga ekorren i Ice Age filmerna --- men har samma utmaning när det gäller att komma åt mat. Han väntar otåligt i scen efter scen på att en speciellt åtråvärd tallkotte skall smälta fram ur isen ... Och sedan ... äntligen! Vilken lycka! Vilken kärleksscen mellan ekorre och kotte! Och vilka mumsljud när kotten äts upp!

Vi får också följa vargsyskonen som växer upp under filmens gång ... Hundlika, men livsfarliga. Det är tur för Aïlo att vargungarna inte får tag på honom när de övningsjagar.

Trixande kavaljerer glömmer bort kärleken

Järven är ett annat hot mot en ung ren, och ingenting distraherar en järv som jagar. Utom en snygg järvhona. Då gäller det att trixa och imponera! Och trixandet och leken i snön är så roligt att hålla på med att han inte märker när kärleksobjektet tröttnar och går därifrån.

Nej, man behöver inte förmänskliga djur. Vissa beteenden är så lätta att känna igen i alla fall!

Rolf Lassgård berättar, utan pekpinnar

Rolf Lassgård är filmens berättarröst i den svenska versionen, och det är en lugn och saktmodig berättarröst som passar filmen.

Det måste få ta tid.

Visst, det går rykten om att koncentrationsförmågan hos människor krymper snabbare än de livsviktiga polarisarna, men Aïlos resa är en film som är sanslöst spännande hela tiden. Utan att vara konstlad.

Och utan att komma med pekpinnar.

Kyla = nyckeln till överlevnad

Kyla är nyckeln till överlevnad för så många arter. Till exempel för den ensamme fjällräven som figurerar i filmen och han får uppleva att det finns färre och färre fjällrävar som kan bli potentiella partners.

Kyla är nyckeln till överlevnad för renar som drar upp till snö och iskalla vindar under sommaren, för att inte bli ihjälbitna av mygg. 

Global uppvärmning kommer att leda till mygginvasion och massdöd. Vilket aldrig bokstaveras ut i filmen, eftersom man förstår det ändå. Klimatförändringar slår så hårt på så många sätt och ekosystem är bräckliga, sköra ting.

Aïlos resa - i en klass för sig

Aïlos resa är helt i klass med forna tiders biosuccéer som Arne Sucksdorffs Det stora äventyret (1954) fast det här är i färg, för en modern publik och ännu mer spännande och ännu mer äkta (och utan mänsklig inblandning). I Finland bevisade filmer som Metsän tarina (2012) och Järven tarina (2016) att dagens publik också vill se bra naturfilmer på biograferna, och att bra naturfilmer säljer biobiljetter.
Båda de sistnämnda filmerna producerades av Marko Röhr som även varit en drivkraft bakom tillkomsten av Aïlos resa.

En internationell ren

Aïlo är en internationell ren och finska, norska och franska filmteam har samarbetat för att uppnå ett lyckat resultat. Den franske regissören Guillaume Maidatchevsky har sett till att helheten har blivit dramaturgiskt spännande och inte minst visuellt spektakulär och hänförande.
.
En karg, vild och kall miljö är ett hem för mängder av arter --- man hoppas att denna miljö kommer att få finnas kvar. En film som Aïlos resa  visar i alla fall varför den behöver skyddas --- och att det finns fler varelser än människor som har känslor och en rätt att leva.

BG

FILM: Jultävla med Lejonkungen!

Ingen jul utan Disney! 

I denna lilla jultävling finns ett pris:

En Lejonkungen 2019 BD och en liten anteckningsbok med filmmotiv.

(Postern för filmen Lejonkungen är bokens omslagsmotiv).

För att vara med i utlottningen:

Maila ämne Lejonkungen till bokpanda@gmail.com
före den 13 december.

En vinnare dras bland alla bidrag.

SCEN: Sissels Julkonsert - Högklassig julstämning!

Artist: Sissel Kyrkjebø

Titel: Sissels Jul

Medverkande: Sissel Kyrkjebø (sång, åsktrumma, regnrör), Tim Carmon (keyboard), Steffen Isaksen (piano), Gjermund Silset (bas), Håvard Bendiksen (gitarr), Sarah Kyrkjebø Skoller (kör), Mai Elise Solberg (percussion, kör).

Plats: Konserthuset, Göteborg
Datum: 25 november 2019 

Sissels Jul = Högklassig julstämning! Det blir helt enkelt inte bättre än så här, vackrare än så här, juligare än så här. Det här är verkligen världsklass! I ordets rätta bemärkelse. 

Sissels röst är som en ren, kristallklar diamant. Med så många fasetter som kan spegla så många olika musikstilar och stämningar. Att ha hört Sissel på skiva, att ha sett henne på TV, det gör dig ändå inte beredd på hur det känns att höra den där överjordiskt kristallklara rösten live. Det är helt enkelt en unik känsla.

Sissels Jul är för många en tradition, för andra besökare är det första gången som de ser den norska världsstjärnan med den vidunderliga rösten, och alla reagerar på samma sätt. Vilken stjärna! Vilken röst! Vilken känsla hon lägger i varenda ton, i varenda stavelse!

Sissels besök skänker extra glans till Julstaden Göteborg. Förra julen flockades folk till Lisebergshallen (som nu har rivits för att ge plats till Västkustbanan). I år hålls Sissels Jul på Konserthuset i Göteborg. Akustiken är fenomenal, liksom de ljusprojektioner som spelar på väggar och tak. Så här vackert har det inte varit i Konserthuset sedan man firade Ingmar Bergman 100 år. Alla jag talar med upplever Sissel live för första gången. Kanske är det så att den nya platsen lockar till sig nya människor, som de trogna besökare som alltid går på praktiskt taget allt som hålls på Konserthuset.
Det här är en upplevelse för alla sinnen och en julkonsert som inte kan göra någon besviken.

Sissel och hennes eminenta band har med några klassiska "måste-ha-jullåtar", men annars är programmet väldigt personligt och varierat, vilket gör att hela konserten känns som en klar, frisk fläkt. Här rullar man inte på i gamla utslitna jul-spår. Det finns sånger på svenska, norska, danska, engelska, latin och spanska. Den jazziga inledningen med Hymn to Freedom ger kvällen en frisk och hoppfull ton.

Mellansnacken är på norska. De är personliga och varierande, ofta filosofiska och inte koncentrerade till jul och julfirande.

Vid juletiden brukar man också minnas och sakna de som gått bort under året extra mycket, och Sissel passar på att hylla sin vän Anne Grete Preus, och att sjunga en av hennes kompositioner, Alt det som skinner. (För alla som sett Den lille havfruen på norska kommer Sissels och Anne Gretes röster för alltid att vara sammanlänkade med Ariel och Ursula). Det är en otroligt vacker och känslosam upplevelse.

Härlig är jorden brukar levereras som begravningspsalm. Sissel gör istället det danska originalet Dejlig er jorden som en hyllning till livet, till människans hopp och godhet och människans förmåga att ständigt ta nya tag --- även efter krig och katastrofer. Hon berättar att kompositören till Dejlig er jorden hade just överlevt det dansk-preussiska kriget. Det verkade som om allt var slut, att allt var förstört. Men jorden överlevde även detta och kom tillbaka och repade sig ... Och människorna hittade också sitt hopp.

Den underfundiga och drömska sången om planeterna som små glaskulor, små spelkulor som kan komma bort, är en filosofisk utflykt i vad som skulle kunna hända, om, utifall att ...

Sissels duett med den svenske sångaren Tommy Körberg är en av Sissels allra största julhits. Så det kommer som en överraskning att höra att detta är första gången som hon sjunger Julen är här live! Hon har aldrig haft med den på sina tidigare julturnéer!

De amerikanska sångklassikerna rockar lite extra, och Tim Carmon tar ett extra solo på Diana-Ross-hyllningen Reach Out And Touch Somebody's Hand ...

Sissel växlar från varmt sammetsjulrött till glittrig nyårsfestkänsla. Bakgrunden till konserten växlar från snöig barrskog och ljusspel som påminner om norrsken, till snötäcka vidder med en idyllisk röd stuga inbäddad i snödrivor. En Bergen-dröm? Allt ser ut som idyll från norden. Hemlängtan. White-Christmas-fantasi.

Sissels hemlängtan är till Bergen. Bergen lever fortfarande i henne och alla jular med smattrande regn. Det regnar mycket i Bergen. Hur länge hon än har bott i Danmark så är hon fortfarande innerst inne en Bergen-tjej.

Sissel avslöjar för publiken att hon fyllde 50 i år. Hon bemöts med ovationer och applådåskor och jubel.

"Så reagerade de inte i Norge!" säger Sissel, charmigt förvirrad, och visar upp ett par av sina fina 50-års presenter. En åsktrumma och ett regnrör. Allt för att skapa Bergen-känsla. Var som helst i världen.
Och de är också användbara instrument under sången Feliz Navidad. Se där, lite Bergen-känsla var precis vad som behövdes för att pigga upp en amerikansk-spansk julklassiker!

Sissel har gjort mer under året än att fylla 50, hon har lanserat projektet Reflections på sin egen hemsida sisselmusic.com, hon har sjungit duett med Andrea Bocelli, hon har varit i Sydkorea och lanserat sin musik, hon har sjungit i USA, hon har gästat Allsång på Skansen ... Vem vet, i framtiden kanske det blir en julduett med Sanna Nielsen?

Sista akten av Sissels Jul innehåller både en Dinah Washington klassiker från 1950-talet, och en Sissel Kyrkjebø klassiker från 2001. Och givetvis Önska dig ett Gott Nytt År, känd från Sissels framträdande på Nyårsfirandet på Skansen.

Konserten avslutas till stående ovationer. Sedan kommer extranummer och det allra sista extranumret är O helga natt. Man hade det på känn. Det är ju ett sådant logiskt avslut. För efter det, kan ingenting toppa den perfekta julstämningen!


Låtlista:
1. Hymn to Freedom
2. I have a dream (ABBA)
3. When You Wish Upon a Star
4. Dejlig er jorden
5. Born to be loved
6. Vår herres klinkekule
7. Alt det som skinner
8. Reach Out And Touch
9. My Tribute
10. Glade jul
11. Panis Angelicus
12. Jul, jul, strålande jul
13. Julen är här
14. Innerst i sjelen
15. It’s the Most Wonderful Time of the Year
16. Feliz Navidad
17. Make Me a Present of You
18. Önska dig ett Gott Nytt År
19. Se ilden lyse
Extranummer: O Helga Natt

Skriven: 25 november 2019

Årets Augustprisvinnare 2019 !

Emma-Karin Rehnman, Patrik Svensson, Oskar Kroon och Marit Kapla. Foto: Sören Andersson.

Det prestigefyllda Augustpriset delades ut i Konserthuset Stockholm den 25 november i följande tre kategorier: Årets svenska skönlitterära bok, Årets svenska fackbok och Årets svenska barn- och ungdomsbok. Pristagarna får en bronsstatyett formgiven av Mikael Fare och 100 000 kronor. Lilla Augustpriset delades också ut, där vinnaren får en Lilla Augustprisstatyett och 15 000 kronor. Dessutom delades Svenska Förläggareföreningens Hederspris ut, till översättaren Jan Stolpe.

Augustpriset och Lilla Augustpriset delas ut av Svenska Förläggareföreningen i samarbete med Elite Hotels och Swedbank. Augustgalan produceras av Fascinera.

Nedan följer pristagarna och juryernas motiveringar.


Årets svenska skönlitterära bok

Osebol, Marit Kapla, Teg Publishing

Med osviklig känsla och respekt skapar Marit Kapla ett helt universum av sitt litterära reportage om Osebol. Enskildas vittnesmål blir till lyriska sånger där olika röster varvas. Talet om platsen speglar både smärtsam förändring och oviss framtid. Glesbygdens och världens öden gestaltas genom livet i en värmländsk by.


Årets svenska fackbok

Ålevangeliet. Berättelsen om världens mest gåtfulla fisk, Patrik Svensson, Albert Bonniers Förlag

En svindlande historia med filosofiska och existentiella förtecken om den utrotningshotade ålens ursprung och plats bland människan och myter som för läsaren ut på djupt vatten, både bokstavligt och bildligt. Patrik Svensson låter oss följa ålen från Sargassohavet, via smörgåsbord ända in i hans själ där den, tack vare hans pappa, har fått en alldeles speciell plats. För det är också en historia om en far och son, och hur kärleken till ålen knöt dem samman i en ofta ordlös relation.


Årets svenska barn- och ungdomsbok

Vänta på vind, Oskar Kroon, Brombergs

Det finns mycket att älska med Vänta på vind. Främst kanske den språkliga lättheten, den poetiska tätheten och tonträffen. Men också den fina gestaltningen av huvudpersonen Vinga och hennes morfar, två egensinniga solitärer, skildrade med en värme fjärran från allt stereotypiserande. Stark men ensam växer Vinga i arbetet med att reparera och sjösätta en båt, och i den djupnande vän- och kärleksrelationen till jämnåriga Rut.


Lilla Augustpriset

En ospelad fiol, Emma-Karin Rehnman, Lidingö

Ett samtal om ved blir till en episk saga när två vänner försöker att roa varandra vid lägerelden. Några få sidor senare har trehundra år av längtan byggts upp, skildrats och förlösts. Formmässigt briljant berättande.

Shelock Holmes och förbannelsen över Baker Street

Författare: Sam Hearn
Titel: Sherlock Holmes och förbannelsen över Baker Street
Originaltitel: Sherlock Holmes and the Baker Street Curse

Illustrationer: Sam Hearn

Översättning: Sara Jonasson
ISBN: 9789177798323

Förlag: Lind & Co

Spelet kan börja! 


Sherlock Holmes, John Watson och Marta Hudson är tillbaka på Baker Street skolan för en ny termin efter ett välförtjänt långt och mysigt sommarlov på 221b Baker Street, tillsammans med den charmige hunden Baskerville, viktorianska deckare om Sherinford och massor av lakritspipor.

Sherlock är smart och excentrisk och har börjat prata som Sherinford, John jobbar på sin blivande författarkarriär och Martha är den populära tjejen som alla vill vara med ...

Marthas mamma Mrs. Hudson äger det gamla viktorianska huset där de alla bor (John och Sherlock är inackorderade) och Mrs. Hudson kommer med kex och varm choklad när de bäst behöver det.

Hunden Baskerville vill bli kliad på magen, mycket och ofta och är en utmärkt spårhund. Speciellt när det gäller kex!

De tre vännerna hinner knappt börja på skolan innan de märker att det är något skumt som pågår där. Märkliga ting inträffar och vaktmästare Musgrave har sett ett spöke i det gamla biblioteket.

Vilar det verkligen en förbannelse över Baker Street Skolan?

Ett spöke, ett försvinnande och en gåta ...

Ett mystiskt spöke, ett mystiskt försvinnande och en mystisk gammal gåta. Sherlock, John, Martha och Baskerville har plötsligt hela TRE mysterier att lösa! Eller? Sherlock hävdar att det egentligen bara är  ETT mysterium!

Den här historien är inspirerad av en novell av Sir Arthur Conan Doyle som heter The Adventure of the Musgrave Ritual. Den är med på Conan Doyles egen topp-tolv-lista över de bästa Sherlock Holmes berättelserna någonsin. Novellen är ännu högre rankad av alla Sherlockians runtom i världen ---- den finns med på topp-sex-listan!

Ett känt fan av Sherlock Holmes, poeten och Nobelpristagaren T.S. Eliot, har till och med använt dialog tagen direkt från The Adventure of  the Musgrave Ritual  i sitt drama Mordet i katedralen (utan att någon källa anges). T.S. Eliot är idag mest känd för texterna som finns med i musikalen Cats. Finlitterära författare brukar dock inte erkänna att de gillar andra deckarförfattare än Dame Agatha Christie. (Roland Barthes nämner henne oftare än Shakespeare i sin bok om skriftens nollpunkt.)

I den här nya versionen av The Adventure of Musgrave Ritual hymlas det däremot inte med varifrån inspirationen kommer och det finns uppenbara hyllningar till original-Sherlock och original-novellen.

Trigonometri är det mest spännande som finns!

Liksom i originalet tror ALLA att det rör sig om TRE mysterier, men givetvis har Sherlock rätt när han säger att det bara är ETT!

Liksom i originalet så verkar trigonometri som det coolaste och mest spännande som någonsin har uppfunnits!

Liksom i originalet så använder Sherlock en kolbox, en gammal toffla och en öppen spis till verkligt ovanliga saker:

Watson beskriver Sherlock Holmes så här i originalversionen av The Adventure of the Musgrave Ritual:

Although in his methods of thought he was the neatest and most methodical of mankind ... Sherlock keeps his cigars in the coal-scuttle, his tobacco in the toe end of a Persian slipper, and his unanswered correspondence transfixed by a jack-knife into the very centre of his wooden mantelpiece ... He had a horror of destroying documents ... Thus month after month his papers accumulated, until every corner of the room was stacked with bundles of manuscript which were on no account to be burned, and which could not be put away save by their owner.

Den nye, yngre Sherlock har kakor i kolboxen, lakritspipor i den exotiska gamla tofflan och post sätter han fast med tuggummi på spiselkransen ... istället för med en kniv.

Men den nye, yngre Sherlock gillar inte heller att städa och sparar på precis allt möjligt. Det kan ju vara av intresse för eftervärlden hur unga deckare löste sina fall på 2000-talet!

Hela tiden får Sherlock retsamma små vykort från sin ärkefiende James Moriarty som är hemma hos sin pappa Professor Moriarty i Schweiz och åker skidor--- Moriarty insinuerar att han vet mycket MER om vad som pågår på Baker Street Skolan än någon annan!

Och kvar på plats på skolan finns Moriartys två bästa vänner ---  Seb Moran och Charlie Milverton.

Vad är det egentligen med bokstaven M och skurkar?

Original-Sherlock filosoferade om över hur skurkarna hopades under bokstaven M, och det stämmer. Moriarty, Moran och Milverton var samtliga riktigt otrevliga typer, och de nya moderna versionerna är värsta sortens mobbare och bråkstakar. Det är sällan som de åker dit.

H är en trevligare bokstav, här finns både Holmes och Hudson. Och W står ju för Watson!

Martha Hudson är en briljant kvinnlig karaktär, hon undviker Hermione-komplexet och har ett eget liv, med massor av vänner (förutom Sherlock och John). Hon är smart, framgångsrik, populär och självsäker. Hon är inte en plugghäst som ber om ursäkt för att hon är duktig och som säger till den manlige huvudpersonen att det är ju så klart HAN som är den verklige hjälten ... Martha skulle aldrig  göra så! Och hon är INTE ett kärleksintresse för någon av killarna!

Trädkunskaper bär frukt

Vaktmästaren heter Musgrave och den nye läraren heter Brunton och allt är precis så roligt, spännande och fartfyllt som det bara kan bli!

Och ja, trigonometri och träd-kunskaper spelar en stor roll även i denna version av Musgrave-gåtan.

Som faktiskt på många sätt är bättre, roligare och mindre makaber än originalet! Det är också mer logiskt med en teaterskatt som är kopplad till en teatralisk gåta, än att de riktiga kungajuvelerna skulle ha varit försvunna i hundra år eller mer.

Det här är också en bok som --- hurra! --- inte kräver några förkunskaper alls för att läsa, man dras direkt in i äventyret. John Watson skriver och ritar och berättar, och vi får följa berättande text, stora illustrationer, seriesnuttar, hans skolarbeten, bitar från sociala medier, anslagstavlor och så vidare ... Det hela är som en personlig Watson-scrap-book, så här finns MASSOR att titta på och begrunda när det gäller att lösa mysteriet! Det händer saker på varje uppslag, både visuellt och i texten.

Reichenbachfallet på vykort

Om man kan något om Sherlock Holmes (vilket inte behövs alls!) så är denna bok laddad med fler påskägg än påskharens största korg! Det är väldigt kul att följa Sherlock, John, Martha och Baskerville!

När boken slutar så planeras en skolresa till Schweiz. Moriarty skriver på ett vykort att han knappt kan vänta på att Sherlock ska komma dit --- och på framsidan av vykortet finns Reichenbachfallet!

Vad kan detta betyda? Ja, att original-Sherlock och original-Moriarty gjorde Reichenbach fallet så berömt att det nu finns upptryckt som vykort, för nästa generation att använda! (Det är faktiskt sant! Sherlock Holmes turismen i Schweiz är betydande och Sherlock Holmes har till och med tillägnats en minnesplatta vid Reichenbachfallet.)

Holmes, Hudson och Watson kommer tillbaka i nya, moderna, grafiska romaner för Sherlock Holmes fans i alla åldrar. Återvänder gör även Moran, Milverton och Moriarty. Och Reichenbachfallet!

BG

Fantastiskt fenomenala kvinnor som uträttat underverk

Författare: Kate Pankhurst

Titel: Fantastiskt fenomenala kvinnor som uträttat underverk

ISBN: 9789188845498

Förlag: MiMa förlag

Rosalind Franklin bevisade hur DNA är uppbyggt --- och lyckades fotografera en DNA-spiral. 

Sedan "lånade" Maurice Wilkins fotografiet och försvann med det --- till Watson & Crick som tog fotot och hela äran och fick Nobelpriset på köpet.

Det populära spelet Monopol uppfanns av en kvinna ---  Elizabeth Magie --- som snuvades på hela konfekten, dubbelt upp. (Hon fick inte betalt för  spelet hon tagit patent på, och lärdomen som spelet skulle ge spelarna vändes till det motsatta ... att "roffa åt sig "istället för  att "visa solidaritet").

Sophie Blanchards berömda historia som ballongflygare är nu aktuell i en ny storfilm ---The Aeronauts --- förutom att huvudrollen spelas av Eddie Redmayne och ingen talar franska och Sophie nämns inte vid namn. Den kvinnliga huvudrollen innehas istället av en helt fiktiv amerikansk äventyrare (fast skådespelaren Felicity Jones har påpekat att franska Sophie Blanchard är modellen för rollen).

Lotte Reiniger gjorde hyllade, animerade, sagolika långfilmer över ett decennium innan Walt Disney blev berömd för "den första animerade långfilmen" - Snövit.

Det är ofta som kvinnor blir undanskuffade och bortglömda, men i den här boken framhålls de .... och det blir många nya bekantskaper.

(Lotte Reiniger kan dock inte sägas vara bortglömd inom filmvärlden --- en homage till henne och hennes sagoberättarstil finns till exempel i Harry Potter and the Deathly Hallows – Part 1 när The Tale of the Three Brothers berättas i klassisk Lotte Reiniger stil, som en saga i sagan, eller en film i filmen.)

Boken Fantastiskt fenomenala kvinnor som uträttat underverk är rekommenderad för unga läsare, varje person får var sitt uppslag med lite text och  massor av skojiga bilder --- där bland annat uppslagets huvudperson uttalar sig i pratbubblor!

Men även om målgruppen är unga läsare: Det är en utmaning att hitta någon vuxen som (innan de har läst denna bok) känner till namnen på alla dessa kvinnor och som dessutom vet vad de gjorde och vad de blev berömda för!
0-5 är vad de flesta klarar av. Och om inte filmen Hidden Figures hade handlat om kvinnliga matematiker i allmänhet, och Katherine Goble Johnson i synnerhet, hade facit stannat på 0-4.
Man har undvikit de stora kändisarna, sådana som brukar vara med i sådana här böcker (Anne Frank, Marie Curie, Mary Shelley, Malala Yousafzai, Rosa Parks, Drottning Elizabeth, Emmeline Pankhurst ...)

Hur många vet att vulkanolog är ett yrke som uppfanns av en kvinna? (Och hur många vill frivilligt springa mot en vulkan som håller på att få ett utbrott?!)


Huvudpersonerna i boken kommer från olika delar av världen: Japan, Frankrike, USA, England, Tyskland, Irland ... och från många olika tider. Från 1600-tal till 1900-tal.

Boken är skojig och lättläst och så här ska man göra historia kul och tillgänglig! Och se till att "herstory" inte faller i glömska till förmån för "history".

Kate Pankhurst ... efternamnet verkar bekant. Ja, hon är ättling till den mest kända suffragetten, Emmeline Pankhurst. Fast här finns suffragettrörelsen representerad av en helt annan, mer okänd, suffragett, Rosa May Billinghurst, som inte lät det faktum att hon satt i rullstol förhindra att hon aggressivt och militant förde sin kampanj för kvinnlig rösträtt. Hon lät inte någon alls tycka synd om henne.

Någonstans måste attitydförändring börja.

Kate Pankhurst  har valt att förändra världen genom sina barnböcker. Attitydförändring kan lika gärna börja med gräsrötterna. Det vill säga med läsare som är så pass små att de inte hunnit få sina små huvuden fullproppade med fördomar ... än så länge.

Ett kort ögonblick verkar allting möjligt och ingenting omöjligt.