FILM: Pay the Ghost - The Woman in Black har flyttat till Amerika

To rescue his son, he must face something not of this world.


Det har gått nästan ett år sedan Mike Coles son försvann spårlöst under stadens stora Halloweenparad. Han har inte kunnat släppa hoppet om att sonen skall återfinnas levande. Helt plötsligt drabbas Mike av fruktansvärda syner och mardrömmen börjar på nytt. Tillsammans med sin ex-fru börjar han följa upp ett flertal spår som alla leder till samma skrämmande svar om vad som hänt deras son. Frågan är om det redan är för sent att rädda honom.


Intrigen i Pay the Ghost påminner om The Woman in Black -
här har vi att göra med ett spöke som blivit av med den egna avkomman, och därför varje år på Halloween ersätter dem med tre nya barn som hon tar till den andra sidan. Detta har pågått sedan 1600-talet. Skillnaden är att The Woman in Black är betydligt hemskare och mer skrämmande - där drabbas alla barn, urskiljningslöst, hela året. Alla barn ska dö eftersom hennes barn dog. Här dör inte de tre barnen utan Nicolas Cage kan hämta tillbaka dem från den andra sidan. Något som aldrig förklaras i filmen är varför spöket på måfå angriper och dödar vuxna (att hon kidnappar tre barn kan förstås) och varför urvalet av vuxna begränsar sig till birollsinnehavarna och varför hon inte gör slut på Cage med fru, för det är ju de som irriterar  henne hela tiden och hon vill inte lämna sina kidnappade barn ifrån sig.


Dessutom: spökbarnen tycks ha blivit otroligt starka och de är fler än det onda spöket - varför övermannar de inte henne och sticker? Varför ska de vänta på Cage innan de gör något?


Det är kul med filmer om det oförklarliga, men det finns gräser för hur oförklarlig själva intrigen kan vara.


The Woman in Black är fortfarande ohotad som bästa "skräckis". Men det här är helt okej som Halloweenunderhållning, och betydligt mindre skrämmande än de moderna thrillers där barn blir tillfångatagna av nätpedofiler. Pay the Ghost är en jämförelsevis trygg historia.


Regi: Uli Edel
Titel: Pay the Ghost
Medvekande: Nicolas Cage, Sarah Wayne Callies, Alex Mallari Jr., Jack Fulton, Veronica Ferres, Lyriq Bent, Sofia Wells, Elizabeth Jeanne le Roux, Ho Chow, Erin Boyes, Mark Irvingsen, Maxwell McCabe-Lokos, Juan Carlos Velis, Lauren Beatty, Omar Alex Khan
USA, 2015
Scanbox Vision

FILM: Sunshine Superman - dokumentär om klipphoppning till döds

Se klippan - hoppa från den.

Dokumentärer, riktigt bra dokumentärer, är det ont om, och Sunshine Superman verkar spännande. En man som levde efter sina egna regler och hoppade ner för klippor, tills han dog när han hoppade ner för en klippa. Ungefär som mannen i Grizzly Man. En man som levde efter sina egna regler med björnar, tills  en björn tog kål på honom.

Nu blir ju inte klippor irriterade på människor som klättrar på dem. Om de hade kunnat bli irriterade hade de förmodligen blivit det. Nu är det istället park rangers som ska skydda nationalparken som står för irritationen.

Carl Boenish, filmens Sunshine Superman, säger att han struntar i alla regler från ovan och att det är olagligt att hoppa.

En kontradiktion är att Boenish är djupt religiös och vägrar få ett brutet ben lagat. Det läker i en väldigt konstig vinkel. Så han tror på vissa regler från ovan.  Filmen tar inte upp denna kontradiktion.

Boenishs mest hängivna lärljunge är hans ungefär tjugo år yngre fru, som han värvade när hon gick andra året på universitetet och han var över fyrtio. Kompisarna säger att han inte hade någon framgång med damer, han var för inne på "nörderier" och att hoppa. Han lär upp sin unga fru till att hoppa och när hon är 23 år dör han när han hoppar från en klippa i Norge, den så kallade trollväggen. Dagen innan har Carl och hans fru kommit in i Guinness Rekordbok för högsta hopp. Hoppet som dödade Carl var inte rekordhoppet.

Det är mycket snack om att inspirera, att han inspirerar andra genom BASE jumping. Varför? Det är något mycket amerikanskt över detta, man kan inte bara titta på till exempel en blomma och tycka att den är fin. Man kan inte bara titta på en klippa och tänka att den är fin. Vilka formationer! Så länge den måste ha stått där!

Nej, man måste klättra upp på klippan och hoppa ner för den och bli filmad varenda gång ur olika vinklar, och hamna i tv-program och satsa på Guiness Rekordbok. Det går inte ut på att inspirera eller på respekt för naturen (allt nöjesflygande är knappast miljövänligt) utan på "jag, jag, jag". Jag vill visa upp mig. Jag vill bli filmad. Jag vill slå rekord.

Utan att fråga om folk som besöker nationalparker och naturstigar vill se folk i fula röda overaller klättra på klippor och hoppa från dem.

Carl är på något sätt väldigt påfrestande och filmen försöker hela tiden glorifiera honom, bland annat genom citat från hans fru som mest av allt framstår som en hjärntvättad sektmedlem som hittat sin Jesus-gestalt.

Klipporna som inte uttalar sig genom hela filmen blir ändå mest talande.

Regi och manus: Marah Strauch

USA, 2014

Universal Sony Studios

FILM: Escobar Paradise Lost - Josh Hutcherson som surfare i drogmaffian

Welcome to the family.

Se upp för din semesterromans!
Hon har en dödligt farlig familj.

En ung surfare från Kanada (Josh Hutcherson, Hunger Games-flmerna) inleder ett förhållande med knarkkungen Pablo Escobars (Benicio Del Toro, Savages) vackra systerdotter. Han dras in i familjeföretaget och utsätts för livsfara i Escobars explosiva och farliga värld.

Benicio Del Toro. Det är svårt att tänka sig någon annan skådespelare idag porträttera Escobar. "Vince" i Entourage får ursäkta. Enligt tv-serien gjorde han succé som Escobar och pratade spanska. Hm. Del Toros colombianska spanska är mycket övertygande och med Josh Hutchersons karaktär pratar han engelska. Killen är ju från Kanada, och han och hans bror, brorsans flickvän och barn tror att de har hittat paradiset. Innan filmen är slut är alla döda.


Escobar är i grund och botten en tragisk kärlekshistoria, surfarkillen faller för en lokal tjej som förestår ett lokalt sjukhus. Hon verkar trevlig. Men sjukhuset ägs av "Uncle Pablo". Han lägger ner stora summor på "välgörenhet" för att bli populär, samtidigt som han exporterar kokain.


Även Escobars styre går mot ett slut. Hans sista akt i frihet är att ha sina hejdukar, och surfarkillen, till att gömma hans rikedomar - då har han något att komma ut till efter fängelsestraffet - och sedan har han sina lejda mördare att skjuta alla sina närmaste män. Så ingen kan skvallra var guld och diamanter och annat värdefullt finns gömt.


Det fanns förr en hederskodex bland skurkar - den som marknadsfördes i Gudfadernfilmerna. Familjen är helig, man tar hand om de sina (hur ska man annars få lojala hejdukar?), man förråder aldrig och man delar alltid med sig. Man dödar inte kvinnor och barn. Escobar bryter mot alla reglerna - vilket, enligt regissören/manusförfattaren Escobar gjorde även i verkligheten - och alla dödas utan urskiljning. Alla hans lojala män. Familjer med kvinnor och spädbarn som aldrig gjort något ont. Till och med medlemmar av den egna familjen. Pengar är allt som räknas, och att skydda de egna pengarna.


Filmen har ett episkt, tragiskt bildspråk, som en modern Bonnie & Clyde - Escobar har förresten köpot deras bil som souvenir - skillnaden är här att tjejen får överleva, hon är ju blodssläkt med Escobar - och vet inte var skatten är gömd.


Filmen kommer inte att bli lika populär som Gudfadern, publiken gillar de "hederliga" skurkarna bäst, som tar hand om de sina, Escobar, den moderna tidens gangster som bara tänker på sig själv går inte att gilla. Intressant att notera är att Del Toro slog igenom i en biroll som en drogbarons hantlangare i en James Bond film. Nu har han avancerat till att själv bli bossen.


Filmen är inspelad i Panama - fortfarande ger sig ingen frivilligt in i Colombia. Och inget försäkringsbolag täcker försäkringen om du skulle vilja göra det. Att filma på plats är omöjligt, men Panama har i alla fall samma typ av landskap. Äkta vara, inte något som är inlagt sedan i datorn.


En stor del av filmens behållning av Josh Hutcherson som gör sin sympatiske surfare naivt optimistisk. Men att tro gott om alla är inget sätt att överleva på. Det såg man i Hungerspelen ... Hutcherson gör i alla fall här en mycket mer moget och nyanserat rollporträtt och verkar mycket äldre än  sina 21 år. Tonårsrollerna är förhoppningsvis för alltid förbi.






Regi och manus: Andrea Di Stefano
Titel: Escobar - Paradise Lost
Medverkande: Benicio Del Toro, Josh Hutcherson, Brady Corbet, Claudia Traisac, Carlos Bardem, Ana Girardot, Tenoch Huerta, Laura Londoño, Lauren Ziemski, Frank Spano, Micke Moreno, Rossana Uribe,  Aaron Zebede, Julio Rueda, Juan Francisco Selles m.fl.
USA, 2014
Universal Sony Pictures Home Entertainment

FILM: Jurassic World - The Park Is Open!

The park is open.

Velociped och Velociraptors.

Mer behöver egentligen inte sägas. Vi har väntat i tre filmer på det här: att se parken öppna!
Disneyland, Seaworld, Universal Studios Hollywood World, Warner Bros med Batman the Ride, Zoo, Safariresor ... alla har de fått konkurrans!


Jurassic World är den ultimata parken. Ändå är inte alla nöjda ....


Det har gått tjugotvå år sedan John Hammonds dröm om en nöjespark med levande dinosaurier och äntligen har den förverkligats. Arbetet med genetiskt material har givit forskarna mer kunskap om de förhistoriska jättedjuren än de kunnat drömma om.


MEN: man kan alltid tjäna mer pengar!Man måste alltid ha nya, häftigare coolare attraktioner. Stegosaurusen är inte mer spännande än en elefant nu. Triceratopsen är inte mer fascinernade än en gammal noshörning. Har du sett en, har du sett dem alla. Kidsen vill ha coolare grejor.


Coolare grejor ska levereras: en genetisk hybrid, den coolaste mördarmaskin världen någonsin har sätt. Större än en Tyrannosaurus Rex, smartare än en Velociraptor. Dessutom kan den kamouflage och har en hel massa coola egenskaper som mutanterna i X-men skulle döda för. Den heter Indominus Rex. Men den nya ödlan är inte intresserad av att  visas upp. Den nya ödlan är intresserad av att smita ut i friheten - och att döda allt som rör sig.


Jurassic World är en ny spin på Frankensteins Monster. Vetenskapen skapar saker som sedan inte lyder.


När bossen klandrar vetenskapsmannen med orden "you have created a monster" så svarar han lugnt att monster är en relativ term.


"To a canary a cat is a monster. We are just used to being the cat."


Och Indominus Rex är till syvende och sist ett djur som försöker hitta sin plats i världen. På toppen av näringskedjan. Inget som människor och militär kan sätta emot hjälper. Men Indominus Rex hade inte räknat med motstånd från de andra dinosaurierna ...


I King Kkong väntar man på matchen mellan King Kong och Tyrannosaurus Rex. I nya  Godzilla  väntar man på slutstriden mellan Godzilla och motståndarmonstren. I Fåglarna väntar man på att fåglarna ska anfalla en masse. I den första Jurassic Park tittar man på ett vattenglas som vibrerar och väntar på att den första stora dinosaurien ska visa sig ...


Här finns inte mycket väntan, det finns många klimax scener! Ja, fåglarna är ersatta av flygödlor, annars är det som en scen från en Hitchcock film.


Som alltid finns det ett par söta barn/tonåringar med, och ett gnabbande amerikanskt par som så småningom ska bli ihop, och någon som ska passa barnen och inte gör sitt jobb ... advokaten i "ettan" sprang och gömde sig i en bajamaja, nannyn här pratar bara i telefon medan ungarna själv smiter - men straffet blir detsamma: uppäten av dinosaurier.


Det här är helt klart den bästa Jurassic filmen sedan ettan! Jurassic World är helt enkelt en underbar filmskapelse med extra mycket allt! Action blandat med en liten del humor och en liten del romantik och mycket, mycket coola specialeffekter. Vem behöver genmanipulation när det finns CGI?




Regi: Colin Trevorrow
Titel: Jurassic World
Medverkande: Chris Pratt, Bryce Dallas Howard, Irrfan Khan, Vincent D'Onofrio, Ty Simpkins
Nick Robinson, Jake Johnson, Omar Sy, BD Wong, Judy Greer, Lauren Lapkus, Brian Tee
Katie McGrath, Andy Buckley, Eric Edelstein m.fl.
USA, 2015
Universal Sony Pictures Home Entertainment

FILM: San Andreas - spektakulär action och en familj i sönderfall

Var är du, när katastrofen inträffar?

Efter att en förödande jordbävning ödelagt stora delar av Kalifornien lämnar räddningspiloten Ray, tillsammans med sin ex-fru, kaoset i Los Angeles för att bege sig mot San Fransisco i hopp om att kunna rädda sin dotter. När de tror att det värsta är över har det bara börjat.

 

San Andreas är ofta en mycket sevärd actionfilm, mest eftersom det är en verklig miljökatastrof, som kan inträffa, som vi får bevittna. På 1990-talet hade katastroffilmen sina glansdagar, och filmer som 2012 och The Day After Tomorrow var inte i närheten.

Till skillnad från de flesta actionfilmer har San Andreas ingen ”Bad Guy” att bekämpa, ingen slutstrid och inga gubbar som pucklar på varandra in absurdum.

Istället får vi se vad som händer, vad som skulle kunna hända, om en rekordjordbävning skulle skaka Kalifornien. San Andreas förkastningsspricka finns på riktigt, och i filmen når jordbävningen San Fransisco. Med efterföljande tsunami, som översvämmar hela staden!

San Andreas kombinerar ett familjedrama med sällan skådad förstörelse och en dokumentärfilm där Paul Giamattis forskare ska varna världen samtidigt som den kvinnliga dokumentärfilmaren, spelad av Archie Punjabi (känd från Bend it like Beckham), filmar. Hon vill gärna bli tagen på allvar. Han också. De finner varandra i sin målsättning.

Ray (Dwayne Johnson) jobbar som räddningshelikopterpilot, är separerad från sin fru Emma (Carla Gugino) som har träffat en ny man (Ioan Gruffudd). Rays och Emmas dotter Blake (Alexandra Daddario) ska till universitetet och försöker vara båda föräldrarna till lags. När jordbävningen kommer gör Ray och Emma gemensam sak för att tillsammans rädda sin dotter i San Francisco. Samtidigt har dottern blivit vän med ett par brittiska bröder, och den yngste av dem, i elvaårsåldern, har en guidebok som gör att de överlever, när allt elektroniskt väl slagits ut.

Det är gott om dramatik i filmen infrastruktur kollapsar, höghus rasar och marken bryts upp. San Andreas håller ett jämnt, men högt tempo. Delkatastroferna avlöser varandra. Visuellt mycket imponerande. Dottern Blake är smart och handlingskraftig och tar bra hand om de båda brittiska bröderna. Vänskapen som utvecklas är fin att se på.

Vad som är obegripligt är att Ray, som ska vara räddningshelikopterpilot i tjänst, bara lyckas rädda en person från en kollapsande skyskrapa (sin fru) och därefter tar han ledigt resten av dagen för att flyga iväg och rädda dottern. Hans underlydande säger bara lydigt "visst chefen, vi klarar allt här" när det är uppenbart att alla man hade behövts i tjänst för att rädda så många som möjligt. Inte bara den egna familjen.

Filmen undgår egentligen inte genrens klyschor med spektakulära räddningar, logiska vetenskapliga luckor, forskare som ingen tidigare lyssnade på, som nu är hjältar, samt ett smäktande patriotiskt slut och amerikanskt flaggviftande. Men San Andreas är till syvende och sist en bra actionfilm som är så mycket mer än en fest på specialeffekter.

Regi: Brad Peyton
Titel: San Andreas
Medverkande: Dwayne Johnson, Carla Gugino, Alexandra Daddario, Ioan Gruffudd, Archie Panjabi, Paul Giamatti, Hugo Johnstone-Burt, Art Parkinson, Will Yun Lee, Kylie Minogue, Colton Haynes, Todd Williams, Matt Gerald, Alec Utgoff, Marissa Neitling
USA, 2015
Warner Bros.

FILM: Entourage The Movie - Stora drömmar, stora pengar

Slut på stålar - igen!

Dream Large. Live Larger.

 

Filmstjärnan Vincent Chase har slagit igenom stort i Hollywood och njuter av det ljuva livet tillsammans med sina barndomskompisar som han delar sin lyxvilla med. Vincents neurotiska manager Ari Gold har blivit studiochef och de har ett, inte helt smärtfritt, gemensamt filmprojekt framför sig.

 

Efter den åttonde säsongens avslutande episod för fyra år sedan är nu gänget i Entourage tillbaka i en film som känns som ett extra långt TV-avsnitt. Vince är singel igen, Ari kunde inte sluta jobba utan är nu studiochef istället för agent, och Erics flickvän är fortfarande gravid efter fyra år. Och hon och Eric velar fortfarande om huruvida de är ihop eller inte. Det är den sämsta intrigtråden i Entourage filmen. Den bästa är Aris nya jobb som studiochef, hans "anger manegement" sessioner,

varvat med konversationer med frun och Lloyd, hans f.d. sekreterare, numera vän, som ska ha ett gay, judiskt bröllop hemma hos Ari. (My house, my God, förklarar Ari).

 

Turtle har en ny flickvän på gång, som kan banka skiten ur honom, när som helst, Johnny tvivlar fortfarande på sin skådespelartalang - kort sagt, med Vinces entourage är allt som vanligt.

 

Den intrigtråd som får mest plats i filmen är Vinces nya film Hyde. 

 

Hyde är en uppdaterad version av Dr Jekyll & Mr Hyde. Vince vill själv regissera och det får han. Eric ska producera, och han håller inte i slantarna som han ska. (Inte konstigt med tanke på att hans tidgare jobb var att räkna slantarna på en pizzeria).  Problemet är nu att de 100 miljoner dollar man fått ihop för att göra filmen är slut och inte en dollar finns kvar till postproduktion.

Filmens finansiär, texasoljemiljardären Larsen McCredle (Billy Bon Thornton) förväntas hosta upp mer pengar - men som motprestation kräver han att sonen Travis (Haley Joel Osmont) får följa med till Los Angeles och se hur det går till i Hollywood. Det hela urartar till ännu ett Entourage-svartsjukedrama när Vince och Travis blir rivaler om samma tjej.

 

Entourage kan ses som en spegel till House of Cards - båda serierna handlar om makt och personliga intriger. Maktförhållanden i filmindustrin. Maktförhållanden i Vita Huset. Humor istället för satir. Värme och ständigt solsken istället för kyla och kalla färger.

 

Jeremy Piven som spelar Ari (och som nu är känd som den  karismatiske Mr Selfridge i den brittiska serien om det stora varuhuset Selfridges) är klart bäst i filmen. Hans tillbaka hållna utbrott påminner om en typ av komedi som John Cleese använde i Fawlty Towers och intgernaktionen mellan Ari och Lloyd är lite som den mellan Mr Fawlty och Manuel (vilket de båda skådespelarna också angett som inspirationskälla).

Ari är en mer sympatisk sociopat än Kevin Spaceys kallhamrade och strategiske Francis Underwood.

Piven är behållningen av Entourage the Movie.

 

 Mer eller mindre interna Hollywoodanspelningar flödar friskt under hela filmen.

 ”Entourage” har en kort rollista och en lång cameo-listan. Till Entourage konceptet hör att ”äkta” kändisar filmfolk passerar förbi. Skådisarna Mark Wahlberg (vars upplevelser sägs vara grunden för karaktären Vince), Jessica Alba, Liam Neeson, Armie "line Ranger" Hammer, Alyssa Miller, Gary Busey och regissören Jon Favreau är några kändisar som "spelar sig själva". Och Ronda Rousey, den verklgia fightern som spelar Turtles blivande flickvän.

 

I framtriden kanske Vince kan göra kändis cameos som Adrian ... Nej, förmodligen inte. De fyra männen i Entourage cirkeln är för kända som sina Entourage alter egos. Vince får förmodligen göra cameos som Vince. Vissa skådespelare är roligare som någon annan.


Regi: Doug Ellin
Titel: Entourage The Movie
Originaltitel: Entourage
Medverkande: Adrian Grenier, Kevin Connolly, Kevin Dillon, Jerry Ferrara, Jeremy Piven, Emmanuelle Chriqui, Perrey Reeves, Rex Lee, Debi Mazar, Rhys Coiro, Constance Zimmer
Haley Joel Osment, Ronda Rousey, Scott Mescudi, Alan Dale m.fl.
USA, 2015
Warner Bros.

FILM: Good Kill - tänkvärt drama med många bottnar

If you never face your enemy, how can you face yourself?!






Jaktpiloten Thomas Egan har gått över till att jobba som drönarpilot, ett nytt och effektivt sätt att bekämpa fienden tusentals mil bort utan att riskera sitt eget liv. Tolv timmar om dagen sitter han i ett rum i Las Vegas och dödar fienden med en fjärrkontroll, för att sedan gå hem till familjen och leva ett normalt familjeliv med fru och barn resten av dygnets timmar. På senare tid har han dock börjat ifrågasätta sitt uppdrag. Kan det vara så att han skapar fler terrorister än han oskadliggör och deltar han i ett krig som ingen kan vinna? Ethan Hawke är mycket bra i huvudrollen!Krigskonsten har på senate tid moderniserats. OM man hade sålt in denna film som science-fiction eller framtidsdystopi hade man gått på det. Det här är en fiktiv verklighet där amerikanska soldater iklär sig uniform och spelar dataspel. Där de dödar på riktigt. Folk långt, långt borta, på andra sidan Atlanten.


Ethan Hawke spelar piloten Tommy Egan. Han saknar livet i luften. De nya rekryterna är inte piloter, de är experter på dataspel. Efter en lång dags dödande åker Tommy hem till familjen och grillar.


En dag står Tommy och tittar på den klara himlen och funderar på hur det skulle gå om fienden också hade drönare. Hela familjen skulle bli grillad.


Enda hoppet är molnig sikt, och det får man inte i Los Angeles.


En ny kvinnlig kollega ifrågasätter ständigt deras order (och stöter på Tommy) och det innebär att spänningarna ökar. Felet med den nya kollegan är att hon inte spelar speciellt bra, hon säger politiskt korrekta saker hela tiden, och provocerar de andra yngre grabbarna. Fördelen med Ethans tolkning av Tommy är att mycket pågår under ytan - man ser och känner att han tvivlar, utan att han behöver skrika ut det i replik efter replik, och det här här filmen tappar.



Good kill är en tänkvärd film så länge man följer Ethan Hawke och även hans fru, spelad av January Jones, är en intressant karaktär. Hon är infödd Los Angeles bo, har jobbat på casinon och hon känner sig hemma i det heta, soliga klimatet, vilket ytterligare understryker Tommys utanförskap.


Los Angeles är artificiellt. Artificiella spelhålor, artificiella krigshålor. Men folk förlorar pengar och liv på riktigt.








Regi: Andrew Niccol
Titel: Good Kill
Medverkande: Ethan Hawke, January Jones m.fl.
USA, 2015
Scanbox Vision

Sabelles röda klänning och Din tur Adrian

Den röda klänningen är
en present från mormor!

Mirandos fullträffar: Från flykt och en röd klänning till cirkusdrömmar och en vit hund: Sabelles röda klänning och Din tur Adrian.

 

           

Du får bara ta med dig en grej. Kolla. Se dig omkring. Vad vill du ta med dig? Din favoritbok? Datorn? Mobiltelefonen? Kameran? Ett ombyte kläder? Eller foton eller något smycke som påminner om nära och kära? Som du kanske aldrig kommer att se igen?

 

Sabelle har lätt att välja. Hon väljer sin röda klänning. Den som hon fått i födelsedagspresent av mormor. Egentligen vill hon välja mormor som “sak”. Men det går inte. Mormor kommer att bli kvar i det gamla landet. Sabelle kommer att få ett nytt land, ett nytt språk, en ny framtid … men inte en ny mormor.

 

En vacker och angelägen bok

 

Det kommer ut ungefär 1700 nya barn och ungdomsböcker på svenska. Varje år. Sabelles röda klänning är en av de vackraste och absolut mest angelägna! Originalet är utgivet på Cypern 2014, text och bild är av Marina Michaelidou-Kadi och Daniela Stamatiadi. Översättningen till svenska är av Alexandra Pascalidou, som även har skrivit det gripande förordet.

 

Alexandra skriver att hon gläds över denna bok från sitt hemland, som med sin traumatiska historia tvingat folk på flykt, och som nu även tar emot människor i nöd. Hon skriver om sin första tid i Sverige. Hon var sex år gammal och  gick vilse bland “de godisfärgade betongklossarna” och när hon grät förstod ingen varför hon grät. Hon kunde inte fråga efter vägen.

 

En lång väntan på ett efterlängtat brev

 

Efter två och ett halvt år kom det efterlängtade brevet med det långa ordet, som Alexandra säger var det första hon lärde sig på svenska. En fonetisk frustration som bar på så många löften: Uppe-hålls -till-stånd.

 

Sabelles röda klänning är en universell historia om flykt och om att finna ett nytt hem --- och sedan att försöka finna sig till rätta där. Den första resan må vara svår, dramatisk, traumatisk. Men den inre resan, som fortsätter även när den fysiska resan är över, kan ändå överträffa den första resan i sin dramatik.

 

Varje dag väljs den röda klänningen på nytt

 

Sabelle lämnar sitt hem och allt hon älskar och reser till ett land långt borta. Det sägs inte vilket land hon lämnar eller vilket land hon reser till.

I den nya staden är det höst och regnigt. Alla är stressade. Varje dag försöker mamman övertala Sabelle att ta på sig någon annan klänning, varje dag väljer Sabelle den röda klänningen. Varje dag väljer Sabelle att hålla kvar vid den.

 

Virvlande linjer och effektfulla kontraster

 

Illustrationerna är genomgående svartvita  och det är fantastiskt vad illustratören kan göra med virvlande linjer, blommor, streck och cirklar. Min favoritbild är där Sabelle kramar om ett träd, drömmer om sitt gamla hemland och trädet består helt och hållet av virvlande streck. Den röda klänningen är den enda färgklicken genom hela boken. Som i Schindler’s List, fast mer effektfullt.

 

Så småningom accepteras Sabelle i sin klass, ett annat barn frågar om hon vill leka med dem i parken på söndag.

 

På söndagen har Sabelle växt ur sin röda klänning. På sista sidan är hela hon  i flerfärg - för första gången. Den vita tröjan hon har på sig har röda prickar.

 

Klänningen passar tills den inte behövs

 

Det är så lätt att identifiera sig med Sabelle. Så mycket pågår under ytan, mellan raderna i texten, under ytan i illustrationerna. Ja, det handlar om flykt och något mycket traumatiskt, men de flesta barn har någon gång varit med om någon form av uppbrott - kanske bara en kort flytt inom Sverige, eller börjat i en ny skola - och det går lika bra att identifiera sig med temat i alla fall. Klänningen är en röd trygghet som behövs på det nya, skrämmande stället. Den passar, tills den inte behövs längre.

 

60 miljoner på flykt

 

Idag befinner sig mer än 60 miljoner människor i världen på flykt.

 

För varje sålt exemplar av Sabelles röda klänning skänker Mirando Bok fem kronor till Rädda barnens katastroffond.

 

 

Boken Sabelles röda klänning lanserades på Bokmässan i Göteborg 2015. Bland annat med ett fint framträdande på Internationella torget av Alexandra Pascalidou. Hon hade en fantastisk röd klänning på sig!

           

Din tur, Adrian - cirkusdrömmar och en vit hund

 

Augustprisnominerad!

Mirando Bokförlag har fler ess i ärmen än Sabelles röda klänning. Egentligen önskar jag ett Augustpris för den, men det finns inte för utländska böcker (än så länge). Istället kanske Augustpriset för bästa barnbok går till Din tur, Adrian av Kristin Lidström och Helena Öberg ?! En oemotståndlig bok som håller hög konstnärlig kvalitet, precis som Sabelles röda klänning. Serieformatet är annars ett medium som är styvmoderligt behandlat i prissammanhang (dags att ändra på detta?!). Din tur, Adrian är delvis gjord i serieformat.

 

Lekfull skaparglädje med olika tekniker

 

Sidor med svartvita serier med fantastiska skuggor och ovanliga, utvalda detaljer varvas med olika uppslag i flerfärg, som var och en av dem är som ett konstverk, i ett modernt, innovativt galleri. Olika tekniker blandas lekfullt och överraskande och vittnar om ren, skär skaparglädje. Boken har också ett cirkustema och lanserades i samband med Bokmässan i Göteborg med en liten cirkusföreställning. Hunden i boken är helt underbar!

 

Flykt, hemlängtan och en röd klänning. Cirkusdrömmar och en fluffig, fin hund. Två vackra böcker med helt olika tekniker och helt olika stämning. Mirando har fått in två fullträffar på samma Bokmässehelg.

Augustpriset 2015 - Hur många böcker har du läst?!

2015 års nominerade titlar

De 18 titlar som nominerats till årets Augustpris har tillkännagivits. Det prestigefyllda Augustpriset delas i år ut för tjugosjunde gången. Priset är en bronsstatyett formgiven av Mikael Fare och 100 000 kronor vardera i följande tre kategorier: Årets svenska skönlitterära bok, Årets svenska fackbok samt Årets svenska barn- och ungdomsbok. De sex texter som nominerats till Lilla Augustpriset har också presenterats. Augustpriset och Lilla Augustpriset delas ut av Svenska Förläggareföreningen i samarbete med PostNord. Nedan följer nomineringarna och juryernas motiveringar.

Nominerade till Augustpriset 2015: (fr vä) Maja Hagerman, Emma AdBåge, Jessica Schiefaur, Eva Lindström, Jonas Hassen Khemiri, Karin Johannisson, Carola Hansson, dold bakom Carola står Eva Gedin (förläggare) som tar emot priset för Agneta Pleijel som inte hade möjlighet att närvara, Martin Kaunitz (förläggare) som tar emot priset eftersom Lennart Pehrson inte kunde närvara, Karin Bojs, Aris Fioretos, Stina Stoor, John Ajvide LIndqvist, Helena Öberg, Kristin Lidström, Magnus Linton, Hanna Gustavsson, Johan Hilton, Frida Nilsson. Foto: Sören Andersson.

 

Nominerade till Årets svenska skönlitterära bok
Mary, Aris Fioretos, NorstedtsI militärdiktaturens Grekland 1973 har studenterna fått nog. Mary blir arresterad när hon med en knuten näve jubel i magen ska berätta för sin pojkvän att hon är gravid. Kärleken och lojaliteten driver henne att vägra enkla utvägar. Aris Fioretos skildrar med stark närvarokänsla såväl förtrycket som solidariteten mellan de fängslade kvinnorna. Med språklig elegans och lågintensiv spänning gör författaren oss delaktiga i Marys öde och det ohyggliga beslut hon fattar.
Masja, Carola Hansson, Albert Bonniers förlagMed ett närgånget och drabbande porträtt av dottern Masja, har Carola Hansson fullbordat sin romansvit om den komplicerade familjen Tolstoj. Masjas närhet till fadern och hans okuvliga vision leder till ett livslångt engagemang men också stor förtvivlan. Med fiktionens osvikliga förmåga får vi tillträde till djupare insikter i det mänskliga och ta del av denna strävsamma kvinnas osedvanligt olycksamma levnadsöde. Det är en rik och oförglömlig roman av närmast ryska dimensioner.
Allt jag inte minns, Jonas Hassen Khemiri, Albert Bonniers förlagHur dog Samuel och varför? Jonas Hassen Khemiris gestaltning av minnets och vittnesmålens bedräglighet är spännande som en thriller. Men romanen är också en kärlekshistoria och en berättelse om våld, oförlåtliga svek och ekonomins makt. En okonventionell romanstruktur där flera olika röster tecknar porträttet av huvudpersonen. Allt skrivet på en raffinerat nedtonad prosa där de papperslösas och kriminellas skuggtillvaro kolliderar med Solsidan i ett stenhårt och hektiskt Stockholm.
Rörelsen. Den andra platsen, John Ajvide Lindqvist, OrdfrontI denna roman förflyttas gränserna fräckt för vad som är sant eller falskt, verkligt eller övernaturligt. Med trollspö och flinka fingrar försöker huvudpersonen ta sig fram i ett Stockholm som i mitten av 1980-talet sjunger individualismens lov. Den ensamme John Lindqvist flyttar till ett mörkt gårdshus intill Brunkebergstunneln. I tvättstugan upptäcker han gemenskap och skräckblandad njutning. Författaren visar här att han utvecklats till en Stockholmsskildrare och litterär trollkarl av rang.
Spådomen. En flickas memoarer, Agneta Pleijel, NorstedtsAtt förflytta sig bakåt till knutarna i sitt tidiga liv är en grannlaga uppgift, inte minst om det ska göras offentligt. Agneta Pleijels sökande efter den flicka som var hon rör sig på ett självklart sätt mellan det till synes privata och det universella. På glasklar prosa och med psykologisk insikt konfronterar hon sitt och sin familjs förflutna. Det är upprörande men också trösterikt. Spådomen är en fängslande roman om en ung kvinnas försök att nå frigörelse.
Bli som folk, Stina Stoor, NorstedtsI nio skenbart odramatiska noveller tecknar Stina Stoor bilden av det glesbefolkade Västerbotten. Här är människorna tvära. Och är som kortfattade. Stina Stoor arbetar med ett dialektalt färgat språk, och är trogen barnets föreställningsvärld. De outsagda orden och halvkvädna visorna uttrycker en burdus respekt för individens självklara rätt att finnas som man är. Bli som folk är inget mindre än en förnyelse av den svenska novellkonsten. Så.
 

Nominerade till Årets svenska fackbok

Min europeiska familj. De senaste 54 000 åren, Karin Bojs, Albert Bonniers förlagEn ovanlig och allomfattande släktkrönika, där dna ger ny kunskap om européers högst blandade ursprung. Det är en överraskande historia som omsorgsfullt berättas av en enveten journalist med hjälp av den senaste tidens svindlande vetenskapliga framsteg. Sällan har 54 000 år förflutit så lätt och så lärt.
Käraste Herman. Rasbiologen Herman Lundborgs gåta, Maja Hagerman, NorstedtsBerättelsen om det rasbiologiska institutets märkliga grundare i Uppsala och hans betydelse för nazismen är fängslande – och obehaglig. Under många år arbetar han fanatiskt med att mäta skallar och dela in människor i olika raser. Sedan gör han något helt oväntat. Han får barn och gifter sig med en kvinna av en börd som han själv definierat som rasmässigt undermålig. Det är gåtan.
Monster i garderoben. En bok om Anthony Perkins och tiden som skapade Norman Bates, Johan Hilton, Natur & KulturVad kan vi lära oss av en psykopat? Mycket, visar den här studien av skräckfilmsikonen Norman Bates, den modersbundne motellägaren, som spelades av Anthony Perkins. För honom innebar rollen som Bates både uppgång och fall. Skildringen av Perkins och det amerikanska samhällets snedvridna syn på homosexualitet är omskakande.
Den sårade divan, Karin Johannisson, Albert Bonniers förlagGalen, galen, vem är galen? Den kvinnliga normens herravälde får ödesdigra konsekvenser för Agnes von K, Sigrid H och Nelly S. En inkännande läsning av psykiatriska journaler levandegör tre framstående konstnärsöden i kaos, ångest – och förlösning. Periodvis blir sinnessjukhuset som en teaterscen för de sårade, men obändiga kvinnorna.
Knark. En svensk historia, Magnus Linton, Bokförlaget AtlasDen svenska narkotikapolitikens eftersträvade nolltolerans är i själva verket en hjärtlös idé. Det blir man övertygad om av detta djärva reportage. Den skarpsynta undersökningen skildrar också gripande möten med missbrukare och anhöriga som lämnats i sticket.
Den nya staden. Utvandringen till Amerika II, Lennart Pehrson, Albert Bonniers förlagEtt mäktigt utvandrarepos i tre delar med täta, medryckande och rikt illustrerade berättelser om svenskar i Amerika. Denna andra del handlar om hur de, tillsammans med många andra nationaliteter, skapade metropolen Chicago. Läsaren kommer nära inpå kvinnor och män i deras flykt från eländet i Sverige till kampen för ett bättre liv.
 

Nominerade till Årets svenska barn- och ungdomsbok

Nu är det sent!, Emma AdBåge, Rabén & SjögrenNu är det sent! Det är barnet och den vuxne överens om. Men medan den vuxne tycker det är dags för sömn, tycker barnet det är dags för lek. I skydd av mörkret, och medan klockan går, utforskas lägenheten och en ny värld öppnar sig. Emma Adbåges småbarnsbilderbok är genial i sin enkelhet. Med en djärv, ny stil ger hon oss en okonventionell berättelse om att gå – eller snarare inte gå – och lägga sig. Mycket till sömn blir det just inte. I stället en hyllning till nyfikenheten och kreativiteten. För unga nattugglor.
Iggy 4-ever, Hanna Gustavsson, Galago
Iggys tillvaro är Stockholmsförortens bakgårdar, trasiga mobiltelefoner och vardagsmobbning. I galleriorna driver hon och kompisen Julle omkring och letar efter något meningsfullt. Kläder provar de på skoj, för råd att köpa har de inte. I Hanna Gustavssons seriebok är både ungdomslivet och den omgivande vuxenvärlden perfekt avstämda. Med ett driv i dialogerna och ett både stramt och svulstigt bildberättande fångar hon en tillvaro förankrad i tiden. Och kryddar med en fint gestaltad klass- och genusproblematik.
Alla går iväg, Eva Lindström, Alfabeta
Frank får inte vara med. När han kommer går de andra. Så Frank går hem och kokar marmelad av sina tårar. Eva Lindström fångar ensamhetskänslan och sorgen, i en bilderbok som andas avstånd. Människorna är så små i de stora ytorna, miljöerna är upplösta, färgerna melankoliska. Till och med tingen är ensamma. Löv hänger ner som tårar. En bom, ett staket, en återvändsgränd blir barriärer som stänger ute. Inte ett ord, inte en detalj för mycket finns i denna bok, där titeln är nyckeln till det öppna slutet.
Ishavspirater, Frida Nilsson, Natur & KulturI trakter långt borta finns det öar, hav, is. Där bor systrarna Siri och Miki, men där finns också Vithuvud, piraten som rövar bort barn. När han tar Miki måste Siri göra det ingen annan vågar – följa efter. Med ett starkt patos för den lilla människan skapar Frida Nilsson ett vindlande äventyr. Språket är rikt och mustigt. Kylan biter och havet piskar i denna berättelse som lär oss att både det goda och det onda vi gör lämnar spår. Det gäller att välja rätt. Den som inte lyssnar till sitt samvete går under.
När hundarna kommer, Jessica Schiefauer, Bonnier Carlsen
Ett år förflyter. Året då Ester och Isak möts. Då Isaks bror, Anton, lockas in i en tillvaro av hat, hakkors och våld. Och en pojke mördas. Jessica Schiefauers ungdomsroman berättar om hur lätt det är att dras med, om önskan att få tillhöra. Lika mycket handlar det om kärlek, om att älska så totalt att kärleken blir destruktiv. Språket är poetiskt, förtätat och flödar fram, likt det vatten som betraktar händelserna. Ett språk slipat med omsorg. För att berätta detta hemska.
Din tur, Adrian, Kristin Lidström och Helena Öberg, Bokförlaget MirandoAdrian har svårt med läsningen och i skolan blir han mobbad. Han flyr bort i fantasier där han är luftakrobat på en cirkus. Men när han träffar hunden Hejdi förändras allt. Någon tror på honom, och plötsligt är tillvaron i färg. I Kristin Lidström och Helena Öbergs mångbottnade seriebok spelar färgen en avgörande roll. Övergången från svartvita serierutor till helsidor i färg speglar Adrians känslor och betonar fantasins kraft. Det suveräna ordlösa berättandet öppnar boken för alla läsare.
 

FILM: The Water Diviner - tre saknade söner efterlyses

Tre söner saknas.

Den australiensiske bonden Connor reser till Istanbul för att ta reda på vad som hänt hans söner som alla rapporterats saknade i strid. Han inleder där ett förhållande med den vackra turkiska kvinnan som äger hotellet han bor på. Med hoppet som följeslagare och med hjälp av en turkisk officer ger sig Connor ut på en resa över hela landet för att finna sanningen om sina söners öden.

Ett episkt äventyr som utspelar sig fyra år efter att det förödande slaget om Gallipoli i Turkiet ägde rum, under första världskriget.

Russel Crowe är bra. Alltid bra. Här får man dubbelt upp av Crowe: han har både regisserat och spelat huvudrollen i The Water Diviner.


Man har lyckats gräva upp en ny historia om första världskriget, ett område som inte ofta filmas, striderna i Turkiet är inte lika kända som skyttegravarna mellan franskrike och tyskland, och den australiensiska medverkan är ännu mindre känd.


Någon frågar vad australiensarna hade där att göra. i kriget. Ville ni också ha mer land? Nej, svarar Crowes karaktär, vi har nog med land hemma i Australien. Vi har ett överflöd av land. Vi gjorde det för principen.


Tre unga män, tre bröder, tar alltså värvning för principen och åker från Australien och dör i Turkiet.
Verkar det vansinnigt?
Det är baserat på en sann historia.
Och i sann Rädda menige Ryan anda har en av de tre överlevt, fadern måste bara hitta honom. Varför har han inte hört av sig och skrivit ett vykort, hej jag lever, på fyra år?


Slutet är öppet. Kanske återvänder de alla tillsammans till Australien igen, inklusive den turkiska hotellägarinnan. Det finns ju nog med land att dela med sig av.


Regi: Russel Crowe
Titel: The Water Diviner
Medverkande: Russell Crowe, Olga Kurylenko, Yilmaz Erdogan, Cem Yilmaz, Jai Courtney, Dylan Georgiades, Steve Bastoni, Isabel Lucas, Salih Kalyon, Megan Gale, Ryan Corr, James Fraser, Ben O'Toole, Jacqueline McKenzie, Jack Douglas Patterson m.fl.
Australien, 2015
Universal Sony Pictures Home Entertainment

FILM: Tomorrowland - A World Beyond - Låt den rätte komma in utvecklar sig till Terminator the roadmovie

Dagdrömmare sökes...  för att skapa morgondagens värld

En roadmovie som tappar bort vägen.

Disney och regissören av Superhjältarna bjuder med dig till en fantastisk värld där allt är möjligt. Upplev den med Frank, tonåringen Casey, den mystiska Athena och den smarte David Nix.

Tomorrowland: A World Beyond tar dig med på en inspirerande och magisk äventyrsresa där drömmar blir till verklighet. 

Till vänster ovan: DVD omslaget.

Nedan: Biopostern. Med George Clooney och den lille killen som spelar Clooneys karaktär som barn. George sr och George jr är mycket lika varandra.

1964. The Word Fair.

Förr i tiden, säger Clooneys röst, såg framtiden annorlunda ut.

Visst, framtiden såg ljus ut, och vi var inte översvämmade av dystopier, som Hungerspelen och andra kopior av den amerikanska klassikern The Giver.

Framtiden var ett enda stort party där allt var möjligt!



Mini-Clooney uppfinner en jetpack, och kan flyga som James Bond, och blir kompis med en söt terminator-aktig-robot som heter Athena (hon syns i mitten på DVD omslaget) men han fattar inte att hon är en robot, han tror hon är en jämnårig tjej och blir störtkär ... där han växer upp i Tomorrowland. 1984 blir han utvisad. Hon blir kvar. Han är vuxen. Hon ser fortfarande ut som en liten söt tjej. Oförändrad. Det här är som en robotversion av Låt den rätte komma in - han blir kär i den rätta, men hon visar sig inte vara människa.

Det här hade kunnat bli en supercool och vacker film.



George Clooney som vuxen och som barn.

Felet är, efter en  charmig start med Clooney och Clooney jr och söta roboten, får vi plötsligt följa en vuxen, blond amerikanska, som tydligen ska bli filmens hjälte. Den utvalda. Den här världens Katniss i Hungerspelen. Och den lilla roboten ska skydda henne mot onda terminator robotar så att hon inte blir dödad (och eftersom hon verkar ganska korkad behöver hon allt skydd hon kan få.) En charmig början utveckar sig snart till Terminator-plagiat, en roadmovie där blond amerikanska flyr undan mördarrobotar. Och man bryr sig så otroligt lite om henne att det kan få gå hur det vill. Hur blev det med den spännande historian i den första början man fick?

Tomorrowland har ett stort fel. Den rör sig inte frammåt. Två berättare, två början och en historia som tappas bort. En blondin man kunnat vara utan. Hennes roll är oklar och hennes hår nylagt, vad hon än har genomlidit. För en roadmovie att inte röra sig framåt, är som en död haj som slutat simma.

Någonstans under ytan finns en historia om en alternativ verklighet i Tomorrowland och en Låt den rätta komma in kärlekshistoria mellan en liten pojke och en robotflicka som aldrig åldras. Men som ändå känner. Den historien kommer aldrig fram.




Regi: Brad Bird
Titel: Disney Tomorrowland: A World Beyond
Medverkande: George Clooney, Hugh Laurie, Britt Robertson, Raffey Cassidy, Tim McGraw,
Kathryn Hahn, Keegan-Michael Key, Chris Bauer, Thomas Robinson, Pierce Gagnon, Matthew MacCaull, Judy Greer, Matthew Kevin Anderson, Michael Giacchino, D. Harlan Cutshall m.fl.
USA, 2015
Walt Disney Studios Home Entertainment

FILM: Sofia den första: Prinsessan Evys förbannelse

Svartvit ondska sprider sig!

DVD:n Sofia den första: Prinsessan Evys förbannelse innehåller fyra avsnitt. Det första handlar om Princess Ivy (egenligen: Prinsessan murgröna) som av misstag kommer till Enchancia och vill ta över hela kungadömet.

Allt börjar så osyldigt med att Sofia leker med sin kanin och Sofias syster Hanna förstår att amuletten gör att hon förstår vad kaninen säger. Ännu viktigare: amuletten kan trolla fram prinsessor! Hanna vill så gärna träffa en sagoprinsessa, hon "lånar" amuletten utan att fråga om lov och tänker på alla prinsessor hon gillar: Ariel, Askungen, Snövit ... Rapunzel! Hon ber om Rapunzel och får Ivy. Ivy är en ond prinsessa som förvandlar allt så det blir svartvitt, hon tänker förstöra Sofias amulett som har makt över henne ... och drakarna, var kommer de in i bilden? Ivy hoppas på deras hjälp. Det gör även Sofia och Hanna. Gissa vilken sida drakarna väljer?

Avsnittet är 44 minuter långt, men känns lika långt som en långfilm: tre bra låtar med sing-a-long status, en bra skurk, två söta små hjältinnor, en grupp drakar som gillar att sjunga a capella ... Anna Camp (från Pitch Perfekt 1&2) gör rösten till Ivy, Mandy Moore gör rösten till Rapunzel. Igen. (I originalversionen alltså). De är superbra i sina roller!

Men det bästa avsnittet är ändå det allra sista på skivan. En modern, uppdaterad version av H.C.Andersens Prinsessan på ärten. Två prinsessor tävlar för att visa vem som är den "äkta prinsessan". En av prinsessorna är en ond magiker - poch hon förstör nattsömnen för den äkta prinsessan genom att lägga en magisk ring under madrasserna (alltså inte en ärta) - och "no true prinsess could ever sleep on a bed as lumpy as this!" förklarar Hanna, som till sist inser vem som är den äkta prinsessan.

Sofia och kaninen insåg sanningen långt tidigare!

Väldigt bra, korta filmer som passar mycket bra som familjeunderhållning och ett extra kul sista avsnitt för H.C. Andersen fans!

Alla som gillar 101 Dalmatiner och sett Cruella de Ville kommer att se direkt varifrån Ivy hämtat sina styling knep!

Titel: Sofia den första: Prinsessan Evys förbannelse

Originaltitel: Sofia The First: The Curse of Princess Ivy

DVD, 2015

Walt Disney Studios Home Entertainment

Mademoiselle Oiseau kommer tillbaka - en tidlös saga för alla!

Mademoiselle Oiseau kommer tillbaka  -    En svensk-fransk Mary Poppins flyger iklädd parisisk haute couture

 

Andrea de La Barre de Nanteuil
Mademoiselle Oiseau kommer tillbaka
Illustrationer: Lovisa Burfitt
Rabén & Sjögren

 

Mademoiselle Oiseau är som en blandning av Mary Poppins, Pippi Långstrump, Miss Havisham och Amelie från Montmartre – men är ständigt oklanderligt klädd i tidlöst parisiskt mode. Och hon lever i en oemotståndlig värld av magisk realism. Hennes Paris är magiskt och magin sprider sig.

 "Det har blivit november. På avenue des Temps Perdus är hösten så formidable som den bara kan vara just där, mitt i Paris. Framför det gamla huset på nummer 109 står en gänglig ung man och spelar tvärflöjt. Tonerna dansar runt på trottoaren, spritter till, tar ett språng upp på Mademoiselle Oiseaus balkong och vidare upp mot den ljusröda himlen. På vägen möter de de sista dalande löven. Nu är de grönprickiga träden nästintill nakna."

 Rödhårig och romantisk

Mademoiselle Oiseau är rödhårig, har sotiga ögon, och har en obestämbar ålder. Hon kan vara både flicka och tant. Hon har massor av rum där det inte borde finnas några rum och massor av små lådor som är en guldgruva för sakletare. Hon är stark och romantisk, söt och sårbar, barnslig och otroligt mogen, motsägelsefull och gåtfull.

Eftersom Mademoiselle Oiseau är fransyska har hon givetvis alltid stil. Både yttre och inre stil. För livet är vad man gör det till.

En dag flyger Mademoiselle Oiseau iväg till Venedig. Kvar finns nioåriga Isabelle, den en gång så ensamma flickan som Mademoiselle Oiseau lockat till att blomma upp.

Mademoiselle Oiseau har varit borta i 59 dagar när Isabelle inser att det är upp till henne att få Mademoiselle att komma tillbaka. Hon flög ju helt enkelt iväg. Inte med Poppins-paraply utan på en matta, buren av små parisiskt eleganta fåglar. Hur ska hon locka sin vän tillbaka till Paris?

 Att existera utanför tiden

På något sätt är det som om tiden stått still i Mademoiselle Oiseau våning - eller så existerar den helt enkelt utanför tiden. Liksom den excentriska Miss Havisham i Great Expectations tycker Mademoiselle Oiseau inte om att gå ut – en av katterna får gå ut och hämta hennes lunch – och någonstans i det förflutna finns en kärlekshistoria som doftar tragisk höst från länge sedan, en kärlekshistoria vars brev begravts under en lös golvbräda.

Men tack vare Mademoiselle Oiseau fick Isabelle för första gången uppleva en förtrollad sommar.

Mademoiselle är så klart en excentrisk vän. En vän som kommunicerar via drömmar. En vän som plötsligt bestämmer sig för att de ska ut och campa, och packar med sig åtta romaner och två franska lexikon “ vi kan drabbas av insomna” och tre långklänningar, massor av pärlor och en rävboa. Det skadar aldrig att se snygg ut. Med Mademoiselle Oiseau är livet som ett enda långt äventyr – det är fest och kalas och efterrätt och massor av husdjur hela tiden. Men Mademoiselle Oiseau förblir ett mysterium.

 En moderiktig kalastårta för alla åldrar

Men Isabelle funderar inte så mycket på mysteriet, för hennes liv har gått från att vara som ett tomt mörkt rum som skaver inombords till att bli ett varmt mysigt och ombonat rum. Allt tack vara den fantasifulla excentriska vännen som är alla åldrar och ingen ålder samtidigt. Men man blir ju aldrig för gammal för att leka, för att vilja ha tårta som medicin eller för att vilja ha massor av husdjur …

Teckningarna i boken är som tagna ur Vogue. De har stil. Kort sagt. Mademoiselle Oiseau hade blivit nöjd, oh là là, vad hon hade blivit nöjd! Illustratören Lovisa Burfitt är en världskändis och har bland annat designat porslin för Rörstrand och modemedvetna frimärken till Posten, med tillhörande snygga vykort.

Författaren Andrea de La Barre de Nanteuil är PR-ansvarig på ett stort modehus och skriver gärna i köket, med utsikt över Paris gråa hustak. Hennes inspiration är 1930-talets haute couture och les années folles.

Mademoiselle Oiseau är en tidlös saga som marknadsförs för åldersgruppen 6-9 år, men som egentligen inte har någon åldersgräns alls – precis som Mademoiselle Oiseau själv!

Kolla även in:

Mademoiselle Oiseau Målarbok

av Andrea de La Barre de Nanteuil

Följ med till Mademoiselle Oiseaus fantastiska värld. 12 bilder att färglägga, riva ut och sätta upp!

"Mitt i Paris, inte långt från floden Seine, ligger avenue des Temps Perdus. Där, allra högst upp i ett vackert gammalt hus, bor Mademoiselle Oiseau. Lyfter man på hakan och tittar upp mot våningen svajar huset nästan. Inte bara för att det är så högt utan också för att Mademoiselles alla fåglar och katter och konstiga balkongmöbler gör att det känns lite snurrigt."