MiIlennium 4 Det som inte dödar oss - Lisbeth Salander är starkare än någonsin!

Millennium 4

Det som inte dödar oss

- Lisbeths Salanders efterlängtade comeback i en värld med autistiska genier, ryska mördare, artificiell intelligens och Millenniumkris

 

 

David Lagercrantz

Det som inte dödar oss

Norstedts

 

 

Det tar nittio sidor innan Lisbeth Salander på allvar kommer in i handlingen i Millennium 4 - Det som inte dödar oss. Men det är en debut som är väl värld att vänta på. Under tiden har hon genomfört den största hackerattacken i världshistorien.

 

Enda vittnet - ett stumt barn

 

Under tiden man väntar på Salanders entré i berättelsen så har man hunnit fästa sig vid August Balder, en autistisk pojke, med trassliga hemförhållanden, inte helt olikt Salanders egen barndom. Precis när man hoppas på att allt ska bli bättre för August, blir han enda vittnet till ett brutalt beställningsmord, utfört av en rysk torped.

Men August är ett vittne som aldrig sagt ett ord i hela sitt liv. Han kan inte berätta vad han sett. Ska chocken knäcka den lille pojken, eller ska det göra honom starkare?

 

Det som inte dödar, härdar

 

Det som inte dödar oss är årets mest framemotsedda boksläpp och hemlighetsmakeriet kan bara jämföras med Harry Potter böckerna under deras storhetstid. Men liksom Harry i varje bok tampas med Lord Voldemort i någon form, brottas Lisbeth Salander ständigt med demonerna från sitt förflutna. Man känner alltså igen Millennium-världen.

 

Superhjältar och superskurkar

 

Lisbeth Salander är något av en superhjälte. Liksom Sherlock behöver sin Moriarty och Harry Potter behöver sin Lord Voldemort behöver Lisbeth Salander också en superskurk av rang. Vem kan egentligen utmana henne när hennes onde far, Millennium-universums egen Darth Vader, gått ur tiden? Svar: arvtagaren till det onda imperiet. En hänsynslös superskurk som har lika mycket super-kvaliteter som Lisbeth själv, och som även delar samma DNA. Sakta med säkert bygger Lagercrantz upp allt med små, små pusselbitar (något pusselälskande August Balder förmodligen hade uppskattat) mot ett episkt superhjältesammandrabbningsklimax. Författarna till Marvelfilmerna kan vara Hulken-gröna av avund. ALLT är så mytologiskt korrekt och superspännande hela tiden.

 

Smarta hackers och autistiska genier

 

I jämförelse med inledningen till den ursprungliga Millennium-trilogin handlar detta mer om framtiden och mindre om det förflutna. Det som inte dödar oss handlar om datorer, hackerattacker, whiste blowers, autism, övervakningssamhället och artificiell superintelligens, allt som är mer eller mindre på tapeten just nu och som verkar bli ännu mer aktuellt i framtiden.

 

Den ursprungliga trilogin grävde ner sig mycket i “förr i tiden“, Lisbeths barndom, gamla spionskandaler, gamla nazistsympatisörer, gamla mord, gamla familjedramer … många scener bestod av gamla gubbar som pratade om gamla tider tillsammans, medan de fikade.

 

Från Fina Herrgården till Fula Storföretagen

 

Själva upplägget av Män som hatar kvinnor var som en Agatha Christie - vem i fina herrgården har begått morden? Vilka har falska alibin? Alla ljuger, men varför? Och likt ett Cluedo pusslar Lisbeth Salander ihop vilken Vanger det är som är skyldig, i källaren, med skiftnyckeln.

 

I Det som inte dödar oss är det uppenbart vem som dödar Frans Balder --- pusslet är att förstå vilka han arbetar för och varför de beställde mordet på just Frans Balder. Vad hade han kommit på spåren? Här är det aldrig något snack om att pussla med alibin i en familj i en herrgård på landet. Persongalleriet har också blivit mycket yngre.

Vänskapen mellan Lisbeth Salander och August Balder är fint skildrad, språkligt sett är det här en deckare med hög klass, hela boken är välskriven och med perfekt timing, här finns inget dödkött att bara bläddra förbi.

 

 

Från det förflutna till framtiden

 

Medan det ursprungliga Millennium handlade om det förflutna handlar den nya Millennium romanen om framtiden. Vart är övervakningssamhället på väg? Är det numera normalt att vara paranoid? Vad gör amerikanerna med allt de samlar in? Om vi bygger en supersmart artificiell intelligens, vad hindrar den från att bygga än ännu smartare artificiell intelligens, och så vidare, tills människor inte är viktigare än övervakade vita möss i en labyrint? Tänk om vi sätter igång en ny evolution, där vi själva blir helt överflödiga?

 

Den virtuella världen och den verkliga

 

Lagercrantz har tidigare skrivit en roman om den brittiske matematikern Alan Turing och det är kul att se Lagercrantz återvända till datorernas underbara värld, med sexiga primtal, och elliptiska kurvor och speciella genier.

Det som inte dödar oss ger en bra bild av alla möjligheter och falluckor i den virtuella världen idag.

 

Det finns många snabba scenbyten och perspektivbyten i boken, på många sätt påminner romanen mer om en Elizabeth George än en Stieg Larsson - Mikael Blomqvist läser också ett par Elizabeth George deckare under handlingens gång - alla personer är viktiga och intressanta att följa, inte bara Blomqvist och Salander. 

 

 

Schackspel med känslor

 

Salander skildras ändå oftast utifrån, en så mytologisk person lämpar sig inte väl för att skildras känslomässigt inifrån, och Holger Palmgren, Salanders gamle vän och schackpartner, finns kvar för att förklara den känslomässiga motiveringen och tankarna bakom Salanders agerande. Så kan hjältinnan själv förbli en mytologisk Pippi Långstrump figur: rik, smart och på de svagas sida.

 

Norsk konflikt

 

En sak som däremot förbluffar är att tidningen Millennium har dålig ekonomi och har blivit uppköpt av en illvillig norsk koncern som smutskastar Blomqvists fina rykte. Kunde inte superrika Salander köpt upp tidningen genom något av sina bolag?

 

Men den norska konflikten gör att Mikael Blomqvist återigen blir ett jagat villebråd, någon som måste slåss för att ha kvar sitt älskade jobb och någon som gör vad som helst för en bra story. Något som leder till att Blomqvist är först på platsen för romanens första mord.

 

 

Statiska huvudpersoner

 

Blomqvist och Salander har egentligen inte utvecklats sedan den första trilogin, Blomqvist är fortfarande gift med jobbet och har ihop det med Millenniums redaktör Erika Berger, Salander är fortfarande rik och fågelfri och bisexuellt polygam, ingen verkar har blivit äldre, Salander beskrivs fortfarande som en flicka och Blomqvist hotas inte av förtidspension, som så många andra gamla murvlar. Stockholm är fortfarande kallt. Men inte ens snö och iskyla kan få Salander att ta på sig något varmare än sin coola läderjacka.

 

Ett rikt persongalleri

 

Det som inte dödar oss har hela tiden ett otroligt driv framåt, ett rikt och varierande persongalleri och många intressanta perspektivbyten - det här är en roman som Elizabeth George hade varit stolt över att skriva! Högre beröm än så finns inte. Det som inte dödar oss är allt som en deckare ska vara: tjock, tankeväckande och spännande. Det här är som klassisk brittisk kvalitet och samhällspatos, i snöig svensk förpackning.

 

Årets mest framemotsedda romansläpp har också blivit årets hitintills mest tänkvärda deckare. För var kan vara mer tänkvärt än att fundera på vart mänskligheten är på väg, med eller utan artificiell superintelligens?

 

Avsätt gärna tid för att kunna sträckläsa Det som inte dödar oss - den här romanen är nästan omöjlig att släppa!