 |
| Med livet som insats. |
Jim Bennett (Mark Wahlberg) är spelberoende. Eller är han bara självdestruktiv? Eller helt enkelt uttråkad?
En gång i tiden skrev han en roman, som fick strålande recensioner och han tjänade 17.000 dollar med royalties och allt. En spottstyver när man utan att blinka spelar bort 40.000 dollar. Eller 2.5 miljoner dollar.
Idag är Jim Bennett en uttråkad professor i engelska, samma böcker varje år, varje termin, och nya studenter som passerar revy.
Den enda kick han har i livet är att spela. Och dessutom är han en bortskämd snorunge som alltid får pengar från sin familj. Men efter en sista donation från sin mamma (Jessica Lange) på 260 000 dollar säger hon att nu får det vara slut. Men Jim, bortskämd som han är, använder inte pengarna till att betala sina skulder utan han spelar bort dem.
ÄN sen då, om ett gäng gangsters eller ett annant, dödar honom? Livet är ändå inte värt att leva, verkar Jim säga.
En av hans elever, ett basketgeni vid namn Lamar undrar vad Jim gnäller över när han har en BMW och ett jobb. Speciellt när Jim marknadsför idéen att huvudpersonen i Camus Främlingen egentligen hade tänkt begå självmord. (Det finns inte i texten.)
Tre olika gäng gangsters är ute efter honom. Men när de istället för att hota Jim hotar att döda hans blonda söta favoritelev (spelad av Brie Larsson, som ser ut som en yngre kopia av mamman Jessica Lange) blir det fart på Jim.
Han inser att han snabbt måste spela in pengar, och han involverar både sin tennisspelande student och den som spelar basket ...
Ska han få in tillräckligt med pengar för att rädda sin blonda favoritstudent?
Något som är förvirrande är att han plötsligt klarar av att spela in tillräckligt med pengar för att betala tre gangsters, men inte den kvarts miljon som han är skyldig sin mamma (och det är bara lånet i filmen, man har en känsla att han lånat mer tidigare) och han ger utan att blinka en gangster (John Goodman ) 100.000 kronor extra. OM han inte ville ha dem, kunde han väl gett dem till Barncancerfonden? Inte till benknäckargänget?
John Goodman har för övrigt filmens bästa replik. Allt man behöver egentligen är ett hus och lite pengar på banken. Sedan ska man sluta. Man ska sluta när man fått nog.
The Gambler är en klassisk film från 1974 med Steve McQueen som storspelaren, och det är intressant att se båda och jämföra. Det syns tydligt hur tidsandan förändrats.
Den nya The Gambler tycks marknadsföra idéen att spelberoende bara är nys. Huvudpersonen gör valet att spela (han är inte beroende) tills han förlorar, och det beror på hans mamma. Vad han behöver för att sluta är motivation, alltså en yngre kopia av sin mamma att bli ihop med. Sedan är det ju oetiskt av en lärare att bli ihop med en ung student (som plötsligt inte behöver de glasögon hon har på sig i klassrummet) men den delen tar inte filmen upp. Hon ska rädda honom, och eventuella problem för henne och för skolan, det är en annan historia.
Det är intressant att se Mark Wahlberg i huvudrollen - han har verkligen anpassat sin kropp (utmärglad) och sitt sätt efter denna roll. Ett minne blott är vältränade Mark i actionfilmer. Men den versionen kommer säkert tillbaka!
Regi: Rupert Wyatt
Titel: The Gambler
Medverkande: Mark Wahlberg, John Goodman, Jessica Lange, Brie Larsson, m.fl.
USA, 2014
FOX-Paramount
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.