FILM: Mockingjay del 1 - en tänkvärd dystopi om vuxenvärldens svek

En briljant första del till ett storslaget slut.

Mockingjay (på svenska Härmskrika) är en fiktiv fågelart i ungdomsserien Hunger Games, och fågeln används som symbol för frihetskampen.

Suzanne Collins har skrivit tre briljanta dystopiska böcker om hjältinnan Katniss Everdeen.
Det blir fyra filmer.
Hollywood vill självklart hålla liv sina kassakor så länge som möjligt.

Den tredje och avslutande delen i författaren Suzanne Collins romantrilogi Hunger Games-trilogi har därför delats upp på två filmer. Förfarandet känns igen från filmserierna Twilight och Harry Potter, också baserade på bokförlagor med definitiva slut.

Man kan också likna förfarandet med det i Hobbit - men där delas en bok upp i tre delar.

Fler delar blir inte alltid ett bättre resultat, man dras med en film utan dramaturgisk kurva och utan ett riktigt slut ... MEN fördelen med detta är att filmskaparna kan ägna mer tid åt att utveckla relationerna i serien.

Det är detta som har gjort filmserien tämligen unik bland nutida blockbusters.

 

I Hunger Games läggs minst lika stor vikt vid relationer som vid rafflande action, och i Mockingjay – del 1 överväger dialogscenerna.

Efter ungefär femtio minuter får hjältinnan Katniss Everdeen (spelad av Jennifer Lawrence) anledning att plocka fram sin pilbåge.

Detta är ovanligt. Och befriande. Tänk bara på Hobbit och andra storfilmer. Det är så befriande att se en blockbuster där man inser att en publik måste hållas vaken med explosioner, flygturer och massiva slagsmål var femte minut.

 

Romanförlagan bjuder däremot på dramaturgiska problem eftersom hjältinnan Katniss under den första halvan är tämligen passiv, hon är gömd under jorden med rebellerna i utbombade Distrikt 13.

Filmversionen blir mörk och klaustrofobisk. Den utspelar sig i kulvertar och bunkrar, med en och annan utflykt till ruinlandskapen på ytan. Regissören Francis Lawrence har lite svårt att hålla späningen vid liv.

Suzanne Collins ger i den tredje romanen ger ett intressant och tänkeväckande perspektiv på ett framtida fascistiskt USA med drag av romarriket där den enväldige President Snow (Donald Sutherland) som beordrar fattiga ungdomar från distrikten att slakta varandra i direktsända gladiatorspel som ska underhålla den lyxiga huvudstaden --- men även ute i distriken är det obligatoriskt att titta.

Ett sista hungerspel slutar med att  Katniss i del två av serien  (Catching Fire) bokstavligen slår sönder illustionen och själva spelen med en välriktad pil mot tävlingsarenans kraftfält.

Det är början på att landet kastas ut i ännu ett inbördeskrig.
Det nya spelet är ett också ett spel. Men mindre uppenbart.

Den realistiska, nedtonade filmstilen gör att Mockingjay – Del 1 mer blir ett krigsdrama, med vissa – om än ganska luddiga – visuella referenser till USA:s krig i Mellanöstern.

Katniss som var affischflicka för de ultimata Hungerspelen har nu blivit till affischflicka för de till  rebellerna, ledda av den militaristiska President Coin (Julianne Moore). Är en sida ond och en sida god eller ... ? Det är inte helt uppenbart att rebellerna ska vara de goda. Katniss tvivlar.

Suzanne Collins har helt klart en pedagogisk tanke när hon skildrar propagandakriget som en cynisk business där Katniss utnyttjas av båda sidor.

Men Hungerspelen trilogin hade inte bliriv en succé om det bara handlat om politik.
 Collins genidrag är att upphöja ungdomstidens lekar, skolgårdsallianser, mobbning och kärleksintriger till något mycket större. Detta är en bokstavlig kamp på liv och död, paketerad som en spännande och blodig mix, en talangtävling och realitysåpa. I Mockingjay - Del 1 finns det inga hungerspel längre och Katniss står ensam, på allvar på väg in i vuxenvärlden – vars totala svek är måltavlan i den tredje romanen.

Det här är en storslagen, vacker, sorglig och tänkvärd film och man hoppas att nästa del av Mockingjay kommer att vara lika bra.