Krabat - Trollkarlens lärling



Krabat med sin kvast - foton Anna Rasmussen

Trollkarlens lärling - Dansen fångar sagans flyende essens

Säg Trollkarlens lärling till vem som helst i Skandinavien och de flesta får en bild på näthinnan av Musse Pigg som dansar med en kvast i Walt Disneys Fantasia. Hyllad, visst, precis som The Old Mill, men utan svärta i botten.

Trollkarlens lärling i Centraleuropa är en saga med mycket svärta, och lite, lite ljus på slutet.

Baletten Trollkarlens lärling på Nationalteatern i Prag är bokstavligt talat en mörk produktion med mörk scendekor, mörka kläder och ljussättning i kalla färger. Detta gör förvandlingen till vår och grönska på slutet desto vackrare och mer förtrollande.

I ensamheten ropar en röst



Skrämmande svarta fåglar letar sig vilsna genom skogen. Foto: Anna Rasmussen

Krabat, huvudpersonen Trollkarlens lärling, går inledningsvis ensam i den snöiga skogen och fryser. Filmprojektioner på olika dukar ger ett fantastiskt djup i scenen, det känns som om snöflingor flyger ut i salongen och du fryser.

En röst ropar på Krabat. Det är det enda ordet som uttalas under hela baletten. Uppmaningen. Krabat är väntad. Han är ensam, frusen, föräldralös, utan möjlighet att försörja sig och plötsligt ropar en röst på honom, en röst som leder till en magisk kvarn. Krabat tror först att det är en vanlig kvarn, och skriver på kontraktet med magikern och Krabat förstår inte att han skrivit upp sig själv på svart magi förrän de dansande skeletten ska malas ner i kvarnen.

Kvarnen fungerar nämligen inte utan uppoffringar.

Något som Krabats bäste vän Toník bittert får erfara; både han och hans flickvän Dorotka blir dödade av trollkarlen.

Fåglarna flyger mot döden

Dorotkas dödsscen är bland de vackraste scenerna under hela baletten. Filmprojektioner låter fåglar flyga över himlen, samtidigt som balettdansösen som spelar Dorotka flyger i linor över himlen.

Dansuppsättningen utnyttjar många moderna medier.

På det hela taget finns det många djur- och fågelmotiv i Trollkarlens lärling.

När Krabat är vilsen och frusen i skogen möter han de svarta fåglarna, mörka varelser med hemska masker och lysande stavar. När en av trollkarlens lärlingar, Jura, försöker sätta sig upp mot trollkarlen förvandlas han till ett djur. Men även i djurform lyckas Jura rädda Krabats älskade Kristýnka och leda henne rätt. Människor som lyssnar på naturen, och hyllar den, har en fördel mot de som försöker dominera den.

Kristýnka är en av de många flickorna som varje påsk hyllar vårens återkomst, något som kan ses som en hednisk rit, men som anpassas till den kristna mytologin med en annan uppståndelse. Trollkarlen försöker däremot betvinga elementen med hjälp av svart magi. Kvarnen fungerar med hjälp av svart magi, inte med hjälp av vatten eller vind.

Maskerna som fåglarna bär får tankarna att gå till japansk kabuki teater men även till egyptiska sägner om hur själen kan ta formen av en fågel, och döda kan anta fågelskepnad.

En bakgrund mot trettioåriga kriget



Det finns många fågelbilder i uppsättningen.
Här cyklar "Godpapa" över himlen.

Verkligheten bakom saganTrollkarlens lärling är mer prosaisk, sagan som vi ser idag har sitt ursprung i Centraleuropa under trettioåriga kriget. Den manliga befolkningen hade halverats, hela befolkningen hade sjunkit med trettio procent, soldater hade drabbats av sjukdomar och drev omkring i skogen, ungefär som de hemska, hotfulla svarta fåglarna i inledningen av Trollkarlens lärling. Det fanns många föräldralösa barn som Krabat som ingen såg efter och ingen tog hand om--- ungefär som föräldralösa barn i krig idag, som lätt kan hamna i fel händer och bli utnyttjade, precis som Krabat i sagan, och på så sätt är sagan tidlös.

Dessutom är fantasy och dystopier idag starkare än någonsin och Trollkarlens lärling har de övernaturliga och dystopiska drag, där Krabat rör sig genom ett tidlöst landskap, befolkat av underliga fåglar och undrar hur han ska klara sig. Det finns inte någon vuxenvärld som bryr sig.

En flicka kan bryta den svarta magin

Krabat kan inte vänta sig att någon ska rädda honom. Ändå blir han räddad. Hans bäste vän hittade kärleken och både han och hon dog. De blev båda dödade av trollkarlen. För Krabat går det bättre. Hans flickvän Kristýnkahittar till kvarnen, och lyckas klara provet som trollkarlen ger henne. Provet är att identifiera Krabat bland alla trollkarlens lärlingar i den magiska kvarnen. Ett prov som inte är alldeles lätt eftersom trollkarlen förvandlat alla sina lärlingar till korpar … (i sig en symbolladdad fågel, speciellt i Norden, tänk bara på Odens korpar). Men Krabats hjärta har inte förändrats, även som korp slår Krabats hjärta på ett annat sätt än de andra lärlingarnas. Det slår extra hårt för hans älskade, av fruktan för att något ska hända henne och hon hör hans hjärtslag, även i korpform. Hon klarar provet och den svarta magins tid är bruten. Den mystiske “Godpapa” kommer från ovan, krokar bokstavligen tag i trollkarlen och tillsammans svävar de ut i rymden.

Våren blir en grönskande, prunkande färgglad tillställning.

De kvinnliga dansarna har vändbara svarta klänningar som är gröna på insidan och kan förvandlas till en sommaräng.

En modern balett med klassiska drag

De gröna klänningarna symboliserar våren. SG.

Trollkarlens lärling är en modern balett med många klassiska drag som passar för alla åldrar, barn, tonåringar, vuxna …temat om barns utsatthet blir aldrig gammalt, fågelsymboliken är bedövande vacker och sorglig, förvandlingarna är hänförande och dansen är så innerligt bra, där minsta lilla vardagliga gest betyder något. Koreografi, scendekor, filmprojektioner, masker, allt bidrar till att skapa en tidlös fantasivärld. Man glömmer faktiskt att man ser på dans, allt är som naturlig rörelse, och man kommer in i en tredimensionell berättelse där det känns som man själv är med, och man vill så gärna rädda Krabats bäste vän från döden, men det går inte …man sörjer, man räds, man gläds, man går in i alla känslostämningar under balettens gång.

Godhetens triumf är färgglad, livsbejakande och vacker --- men vi vet att den bara är tillfällig. I skogen går de svarta fåglarna fortfarande runt med sina stavar, som reliker efter ett krig som ingen förstår.

Trollkarlens lärling är en saga som levt vidare i muntlig tradition sedan 1600-talet, och vill man läsa finns den utgiven på tyska Thienemanns förlag, men sagor ska egentligen vara flytande och transienta, precis som dans. Det är därför Trollkarlens lärling passar så utmärkt som balett --- den fångar sagans essens som inget annat medium kan!

Krabat & co tackar för sig.

Zbyněk Matějů:The Sorcerer´s Apprentice


Music / Zbyněk Matějů
Conductor / Pavel Šnajdr
Stage director / LukášTrpišovský, Martin Kukučka
Set designer / Jakub Kopecký
Costume designer / Alexandra Grusková
Lighting designer / Daniel Tesař
Choreographer / Jan Kodet

 

Národní divadlo –Nationalteatern är folkets teater i Prag



Den gyllene kronan på Nationalteatern i Prag glimmar under Prags broar.

Det vimlar av små skolbarn på besök på Nationalteatern i Prag, som på tjeckiska heter Národní divadlo. Entusiasmen och stoltheten över teatern går inte att ta miste på. Den duktiga guiden Paula förklarar på engelska att skolklasser från hela Tjeckien kommer hit för att se den här fina teatern. Nationalteatern är inte bara Prags stolthet. Den är hela Tjeckiens stolthet. För det här är hela folkets teater och det tjeckiska folket samlade ihop sin slantar till sin älskade Národní divadlo. Inte mindre än två gånger!

Man kan se Národní divadlo som en motståndshandling, en kulturell revolution, ett sätt att sätta kronan på verket (bokstavligen) på den tjeckiska kulturen, med stolthet. Och hela byggnaden kröns av en gyllene krona som syns på de flesta ställen när man går runt i Prag. När man spanar under Prags broar syns det något som glimmar och speglar sig i floden, och se där, det är Národní divadlo.

 

En motpol gentemot makten

 

En av grundstenarna har kommit ända från Chicago, berättar
guiden Paula.

För att förstå den enorma stolthet och entusiasm som finns hos tjeckerna, hos varje individ, ner till minsta skolbarn, måste man förstå den tjeckiska historien. När man började planera Národní divadlo var Tjeckien en del av det Habsburgska kejsardömet. Eliten pratade tyska. Makten pratade tyska. Kulturen var på tyska. Att planera en pampig byggnad där det tjeckiska språket och den tjeckiska kulturen skulle stå i centrum var modigt, smart och genomtänkt.

 

Den tjeckiska nationalandan skulle få se vilka vackra saker som var skrivna och skulle skrivas på tjeckiska. Det tjeckiska sättet att göra drama skulle bejakas.

 

Homeland kan beskådas i foajén.

Placeringen av Národní divadlo är ingen slump. Man har från teatern utsikt över Pragborgen, vilket i och för sig är tjusigt, och en vy som borde locka turister, men planen var att Národní divadlo skulle ligga just här som motvikt till den tysktalande makten som höll till i Pragborgen. Än idag bor makten i Pragborgen, men idag är det Tjeckiens president som har sin representation här. Pragborgen är den äldsta i världen som fortfarande används i sitt ursprungliga syfte, som maktcentrum.



 

En strategiskt placerad teater

 

Tanken var uppenbar att makten och kulturen skulle balansera varandra. Smart tänkt, och symboliskt, men arkitektoniskt var det inte så lätt att få in en teater på det begränsade området. Opera, balett och drama skulle ju alla få ett hem.

 

Utsikten från Nationalteatern är spektakulär.
I bakgrunden Petrin kullen.

Nationalteatern öppnades för första gången den 11 juni 1881 och hedersgäst var kronprinsen Rudolf från Österrike. Smetanas Libuše var det verk som fick äran att spelas på världspremiären, dirigerat av Adolf Chech. Ytterligare elva förställningar framfördes.

 

 

Eldsvådan – ett olöst mysterium

 

Sedan stängdes teatern för att färdigställa de sista detaljerna, och under arbetets gång bröt en eld ut, 12:e augusti 1881, som förstörde en stor del av teatern, bland annat auditoriet och teaterscenen.

Narod Sobe! The nation to itself! i guldskrift.

Än idag är det ingen som vet hur branden startade, om det var en olycka eller en anlagd brand. Den officiella versionen som alla guider ger besökare är att det var arbetarna, som arbetade på att färdigställa teatern, som av misstag råkade sätta eld på den. En annan version, som vanligtvis inte ges till de som besöker teatern för en guidad tur, är att branden var anlagd. En tysk grupp gillade inte den nya teatern där den tjeckiska kulturen skulle få ta plats.

Men ingen kan som sagt veta sanningen; det är som Tycho Brahes död – det finns många teorier och ingen har kunnat bevisa eller motbevisa någonting.

Vad som är sant och obestridligt är att folket återigen samlade ihop pengar och såg till att deras dröm om en Nationalteater för det tjeckiska språket och den tjeckiska kulturen blev verklighet.

 

Om folket var enigt, så fanns det mindre enighet bakom kulisserna. Den ursprunglige arkitekten Josef Zítek ersattes av sin elev Josef Schulz.

Två arkitekter, en vision

De åtta musorna, konstens gudinnor,
 pryder målningen i taket i auditoriet.

Båda arkitekterna finns på foton som Nationalteaterns arkitekt när man går runt i Nationalteaterns Museum i källaren. Här finns också ”the foundation stone ” att beskåda (som tack och lov inte brann upp) och stenar från hela landet som symboliserar hur alla i hela Tjeckien stödde byggandet av Nationalteatern i Prag och en sten som åkt hela vägen från Chicago – skickad av tjecker i förskingringen för att stödja bygget.

 

Konstverken inne i Nationalteaterns foajé är gjorda av Mikoláš Aleš och Frantisek Zenisek. František Ženíšek.

Byggnaden är i neo-renässans stil, men också inspirerad av den rådande entusiasmen för slavisk mytologi.

Josef Mánes målningar använde tidens romantiska landskapsstil.

 

Skulpturer med utsikt

På teaterns terrass kan man beskåda skulpturer – ett tre-spann med hästar, och tio allegoriska skulpturer av Bohuslav Schnirch, ytterligare tio av Antonín Wagner, stenskulpturer av Max Verich ….

Men man glömmer nästan att titta på dem eftersom utsikten är så imponerande. Man ser en stor del av Prag, hela Pragborgen med alla sina byggnader; St Nicholaus kyrka som är känd för att Mozart spelade där under sin tid i Prag, Petrín kullen med sina blommande fruktträd och sitt utsiktstorn (som är en liten replika av Eiffeltornet) som är en omtyckt utflyktsplats för Pragborna.

Scenen i sig är ett konstverk och det är en upplevelse att sitta i salongen, även när det bara jobbas för att göra i ordning för kvällens föreställning.

 

Národní divadlo – alla ger vad de kan

Alla i hela Tjeckien, till och med vartenda litet barn, vet vad det står ovanför scenen på Národní divadlo, hävdar guiden Paula. Narod Sobe! ”The nation to itself!”. Under de gigantiska, sirliga guldbokstäverna finns en så vacker ridå, målad av Vojtěch Hynais, att det nästan känns synd att den ska hissas upp när föreställningen ska börja. På ridån är alla sorts människor avbildade, alla som skänkt pengar. En mamma med en massa små barn, skänker lite pengar. Hon har inte mer --- men hennes lilla bidrag är inte mindre viktigt för den skull. Alla ger vad de kan.

 
Det summerar tjeckernas attityd. Alla gav vad de kunde – en gång till – och den 18 november 1883 var det dags att återinviga teatern.

Nationalteatern i Prag.

Den nya teatern var bra planerad och tekniskt avancerad för tiden --- och fungerade på samma sätt i ungefär hundra år. 1 april 1977 stängdes teatern för renoveringar, och teatern öppnade igen sex år senare för att fira hundraårsjubileum. Teatern skänktes tillbaka till den allmänna publiken med Smetanas Libuše.

Idag finns en modern stilren kontorsbyggnad bredvid, där bland annat biljettkontoret ligger. Nationalteatern är hem för tre olika ensembler: drama, opera och balett. Man gör både klassiska och moderna produktioner och begränsar sig inte.

 

Don Giovanni - Mozart regisserar själv sin största triumf i Prag



 Mozart regisserar Don Giovanni - i Marionettform

 

I Prag är Don Giovanni större än amerikanska blockbusters.

I Prag är Don Giovanni helt enkelt den största blockbustern! Punkt slut. Och aldrig har Mozarts mästerverk gjorts så charmigt och humoristiskt, och ändå helt seriöst, som av den klassiska National Marionette Theatre.

En hänförd Prag besökare konstaterade: “Prag är för mig jordens pärla. Jag känner mig lycklig här, som om den vore den sista staden på jorden där det fortfarande finns en plats kvar för konstnärer. … På min första dag här lade jag märke till att det fanns posters för Don Giovanni överallt, i vartenda gathörn, men inte en enda för Star Wars.“ Detta sagt av den amerikanske film producenten RJ Glickman i en Prag intervju 1999.

Don Giovanni intrigerar. Överst i bild: Marionettskötarnas händer.

Fortfarande finns det affischer för Don Giovanni överallt. Och inga för Star Wars. Men det har blivit många kloner av Don Giovanni eftersom den är så populär - så ska du se den allra bästa versionen, se till att ge dig till adressen Zateka 1, där UNIMA (international organisation of puppet players) grundades, 20 Maj 1929. Att hantera dockor är en fin gammal tjeckisk tradition och inget man gör i en enkel handvändning.

Don Giovannis urpremiär i Prag

Don Giovannihade sin urpremiär i Prag. Mozart skrev verket i Prag och regisserade det själv på Estate Theatre. Det blev en omedelbar succé.

Pragborna och Wienborna är i någon mån rivaler om arvet efter Mozart, och Pragborna hävdar att Mozart älskade dem mest. Mozart verkar också ha varit lyckligast i Prag, där han både fick vara konstnär och vanlig människa.

Lille Mozart upptäcker att glaset är tomt.

Onekligen verkar det också som att Pragborna älskar Mozart mest. Det är nämligen i Prag som man kan få se en helt ljuvlig, charmig och ojämförlig uppsättning av Don Giovanni. Nu i nypremiär.

Den 1 juni 1991 hade Don Giovanni urpremiär på National Marionette Theatre. Daniel och Jan Dvorak producerade, Karel Brozsek regisserade, och nu, efter många succéer, (bland annat Orfeus & Euridikeoch Trollflöjten) kan publiken i Prag njuta av marionetternas Mozarts Don Giovanni igen.

En uppsättning med charm och humor

Handlingen följer den klassiska operan: Don Giovanni förför och förstör, och hamnar till sist i helvetets lågor medan alla andra får varandra. Utom Don Giovannis lustige betjänt som hela tiden försökt täcka upp för sin lössläppte herre.

Uppsättningen tar tillvara Mozarts charm och humor --- detta är kultur på hög nivå av konstnärer som kan sitt hantverk, men samtidigt är det kul för hela familjen.



Don Giovannis betjänt har fullt upp.

Aldrig förr har man hört så mycket barnskratt på en opera (och även en del fniss från de vuxna) eller sett barn springa fram till scenen i pausen för att se vart lille Mozart blev av.

Mozart regisserar själv, och busar med publiken

En Mozartdocka låtsas regissera och dirigera hela föreställningen, ett genidrag från regissörens sida. Mozart dyker upp ur orkesterdiket, introducerar scenerna och kommer med smidiga och humoristiska övergångar. När det regnar i en scen dyker Mozart upp med ett paraply --- som han glatt skakar av så att det stänker på första bänkraden.

När det är dryckesgille på scenen dyker sedan Mozart upp med ett vinglas som allt för snart blir tomt. Man riktigt kan se dockans besvikna min. Och scenen där lille Mozart ska bada är obetalbart rolig.

På scenen är det oftast Don Giovannis betjänt Leporello som får stå för de komiska inslagen.

Regissören visar runt bland sina stjärnor - Marionetterna.

Till skillnad från många uppsättningar av Don Giovanni med levande människor tar denna uppsättning tillvara Mozarts humor och spelevinkattityd --- man ändrar ingenting i originalet, men man tar fram det skojfriska och underfundiga som redan finns där.

Dessutom ingår det givetvis människor även i denna marionettversion --- en del av charmen med produktionen är att man, om man anstränger sig, kan se marionettkonstnärerna, deras händer, hur de jobbar och hur de lever sig in i sina karaktärer.

 

Svenska kopplingar till Don Giovanni

Det finns svenska kopplingar till denna uppsättning av Don Giovanni --- musiken som dockorna sjunger till (ja, dockorna sjunger ju inte själva, sångerna är förinspelade) är inspelad på Drottningholms slottsteater. Svenska stjärnor sjunger, musiken är inspelad av DECCA, och deras små dockalteregon framför operan i Prag.

UNIMA grundades här 1929.

National Marionette Theatre har turnerat över hela världen och gett 4000 föreställningar i över 70 städer i Europa, Afrika och Asien. När man kommer till teatern kan man välja mellan programblad på engelska, koreanska, spanska eller japanska (internationellt!) --- de har spelat i Frankrike, Ungern, Italien, Tyskland, Schweiz, Spanien, Island, Norge, men hitintills har de faktiskt inte spelat i Sverige, därifrån musiken kommer.

Förhoppningsvis kommer denna underbara, charmiga Don Giovanni version, dirigerad av lille Mozart även att spelas i Sverige. Annars är det bara att rekommendera att köpa en billig biljett till Prag. Mozart älskade den här staden och det är fortfarande en stad att älska - en stad som älskar konstnärer, som tar ut svängarna.

Vår i Petrin parken

 Våren i Petrin parken i Prag. Lilla Eiffeltornet är en fjärdedel av det i Paris.

Magnolior vid Stefansobservatioriet.

 

Fruktträden blommar vid Hungermuren på Petrinkullen. Muren fick sitt namn eftersom de som jobbade med den fick betalt
med mat. Historiens första jobb-projekt?

Just nu syns inga stjärnor vid Stefansobservatioriet.

Prag - Mozarts, Marionetternas och Musikens stad … och svenskarnas stad?!



Utsikt från Pragborgen. De snygga uniformerna är designade av en vän till Vaclav Havel - även känd som kostymör på
Oscarsbelöndade filmen Amadeus av Milos Forman.

 

Prag - en modern sagostad med svenska kopplingar

På hållplatsen för spårvagn 22 finns stora affischer med IKEA reklam, mitt framför en staty där Tycho Brahe poserar tillsammans med sin elev Johannes Kepler. De vänliga Pragborna gör uppenbarligen allt för att få nordbor att känna sig som hemma. Tycho Brahe, astronomen från Ven, är för övrigt begravd i Prag, i Tynkyrkan, som också är känd för sina vackra tinnar och torn, som lär ha inspirerat till Walt Disneys arketypiska sagoslott, det som än idag inleder alla Disneyfilmer.

Prag i sig är som en saga, och det beror inte bara på de över hundra spirorna.

 

Sagostaden som har allt

Nationalteatern med sin glimmande krona syns under
Prags broar.

Prag är staden som har allt. Varenda -ism och varenda trend inom arkitekturhistorien finns rikligt presenterad, med alster i världsklass. Borgen är den äldsta i världen som fortfarande används. Idag som presidentpalats. Staden Prag har lyckosamt nog undgått att härjas allt för mycket under århundradenas krig, den undgick i stort sett bombningar under andra världskriget, och bristen på pengar under kommunisttiden under 60- & 70-talen medförde att Prag förskonades från den rivnings- och moderniseringshysteri som präglat de flesta stora städer.

Om det i den idylliska idévärlden hade byggts upp urtypen för hur en stad bör se ut, hade den liknat Prag.

Här finns Pragborgen, som sig bör ligger den uppe på en höjd, lätt att försvara, mastig att promenera upp till, här finns otaliga kullerstensgator, gamla stan med vindlande gränder, massor av hantverk och små hus, en ny stad med det senaste modet, medeltida kloster, kyrkor, spiror, tinnar och torn, teatrar och kulturhus, trädgårdar med blommande fruktträd och rosor och mitt igenom hela härligheten flyter en flod. Överallt finns det värdshus, caféer och krogar, så det är aldrig långt till närmsta vattenhål.

En promenad på Karlsbron.

Ett fredligt, öldrickande folk

Tjeckerna själva är kända som världens fredligaste folk och förståsigpåare hävdar att det beror på öldrickandet.

Efter slaget på Karlsbron, där svenskar och tjecker stred mot varandra, var över, gick man allesammans på krogen och drack varandra till.

Tjajkovskij skrev, efter att med sin vän Dvorak besökt en känd gammal tjeckisk krog, att tjeckerna var ett ovanligt sympatiskt folk.

Dessutom, så här i modern tid, kan man tillägga att tjecker, förutom att vara trevliga, alltid lämnar sin plats när någon äldre person går på spårvagnen.

Svenska statyer i Den hemliga barockträdgården

Välkommen till Hungerspelen! Originalstatyer
finns i Drottningholmsträdgården.
Krigsbyte från 30-åriga kriget.

Sverige har faktiskt många kopplingar till Prag. I en undanskymd trädgård i stadsdelen Malá Strana, finns Wallensteinträdgården. Albert von Wallenstein var härförare över sin egen armé och slogs på kejsarens sida mot Gustav II Adolf under trettioåriga kriget. Dessutom var han en av Europas mest förmögna män under det tidiga 1600-talet. Wallensteins palats och trädgårdar är extra mycket allt. Det är den största trädgården i centrala Prag och syns ändå knappt utifrån. Det här är Den hemliga trädgården i lyxformat.

När man väl hittat till den magiska trädgården står man i en gigantisk barockkreation med konstgjord droppstensvägg, utomhusscen, ett volarium fyllt av berguvar … runtom en traskar pråliga påfåglar, en vit påfågel försöker gömma sig bland liljorna, och det finns massor av intressanta statyer. På sockeln till varje staty kan man läsa på ren svenska att detta är kopior av de statyer som står på Drottningholms slott. Originalen togs alltså som svenskt krigsbyte under trettioåriga kriget, liksom Silverbibeln. Konstgjutaren som gjort statyerna är ingen mindre än Herrman Bergman - Astrid Taubes far.

Original eller kopia?

En blanksliten hund.

Krigsbyten återlämnas som regel aldrig, eftersom man inte vet var sakerna kommer från ursprungligen. Men kopiorna var en fin gest.

Dessutom: mycket av det du ser i Prag är faktiskt kopior. Alla de berömda statyerna på Karlsbron är kopior. Inte vill man att originalen ska stå ute och nötas av väder och vind och luftföroreningar och turister som klappar dem för att få tur. Speciellt en staty är väl nött av beröringen, den med mässingsreliefen av Johannes av Nepomuk som kastas ner från bron. Att vidröra bilden lär betyda tur. Det är en ny tradition att klappa hunden, som även den har blivit sliten.

 

Nepomuk kastades från Karlsbron. Rör du vid reliefen ska du en gång få lyckan att återvända till Prag (och trängas på Karlsbron igen?)

Good King Wenceslas dubbelgångare

På Václavsplatsen finns statyn av St Václav till häst --- eller St Wenceslas som han kallas på engelska. Julsången om Good King Wenceslas är en av de allra populäraste (fast egentligen var han en hertig, inte en kung, som blev mördad av sin bror och sedan kanoniserad). Även denna berömda staty är en kopia, originalet står inlåst på ett av Nationalgalleriets museum, Lapidarium, utanför stadskärnan.

På det hela taget kan man tycka att Drottningsholms statyerna har det bra som får stå ute i friska luften, i en vacker trädgård, och bli älskade och beundrade, istället för att stå inlåsta på ett dammigt museum.

Däremot får man hoppas att Jesusbarnet som finns i Den segerrika jungfru Marias kyrka, och gör mirakel, är original. För en kopia kan väl inte göra mirakel?

Liten Jesusdocka lär utföra stora mirakel.

Ett Jesusbarn i vax utför mirakel - och tjänar tio svenska riksdaler

Det helbrägdagörande Jesusbarnet skänktes till kyrkan 1628 av adelsdamen Polyxena av Lobkowicz. Polyxena hade fått dockan i bröllopsgåva av sin mor. Ursprungligen är alltså den lilla Jesusdockan från Spanien. När dockan placerats i kyrkan började den genast med att utföra mirakel. De som bad till Jesusbarnet blev mirakulöst botade från alla möjliga krämpor. Och miraklen fortsätter än idag. Den lilla statyn kläs också om regelbundet eftersom det har sytts upp mängder av kläder till den. Den mest berömda uppsättningen syddes av Maria Theresia, kejsarinna över det habsburgska riket.

Under den svenska ockupationen av Prag 1648 plundrades alla kyrkor grundligt av de svenska soldaterna -- utom just denna kyrka med det undergörande Jesusbarnet. Inte nog med att denna katolska kyrka skonades, kung Karl X, som på den tiden var härförare, donerade till och med tio riksdaler till kyrkan, vilket var en ansenlig summa på den tiden. Undras vad för mirakel som Karl X fick beviljat?

“Bell by Bellman”

Del av Jesusbarnets internationella garderob.

Den kände skalden Carl Michael Bellmans tredje son Carl skrevs in som sergeant i svenska flottan redan vid fem års ålder. Som fullvuxen matros på ett handelsfartyg hoppade han av i London och efter sin flykt hamnade han i Prag, där han grundade en smedja och i början av 1800-talet ansågs han vara den mest framstående klockgjutaren i Prag. I Bellman-smedjan göts klockan Johannes Döparen åt Jesusbarnets kyrka. Familjen Bellmann (som idag stavar sitt namn med två n) lever i högsta välmåga i Prag än idag och är mycket medvetna om sin kände svenske förfader.

Det undergörande Jesusbarnet är förmodligen världens mest välklädda Jesusbarn. Idag har Jesusbarnet kläder från hela världen - några av de senaste är skänkta från Colombia, med detaljer i 24 karats guld, Venezuela, respektive Japan. Så om Jesusbarnet skulle vilja klä sig som en samuraj är det bara att prova. I ett litet museum kan man beundra en bråkdel av Jesusbarnets vidsträckta garderob.

Eiffeltornet i Prag

Lilla Eiffeltornet i Petrinparken.

Ett besök i Prag är inte komplett utan att ha gått i någon av de vackra trädgårdar som är öppna för allmänheten och där Pragborna själva strosar runt, äter picknick, rastar hundarna och låter barnen leka. Petrinkullen har sedan 1825 varit en park öppen för allmänheten och här finns bland annat trädgårdar med rosor, rader av på våren blommande körsbärsträd och ett utsiktstorn som är en kopia av Eiffeltornet, fast fyra gånger mindre. Petrinkullen omnämns i tidiga berättelser från Prag och då som ett ställe där det utövas hedniska riter till guden Peruns ära. Idag är Petrinkullen ett ställe för lek, skoj och avkoppling. Nationalpoeten Mácha står staty här, älskad för sin romantiska dikt “maj” och på första maj föräras statyn blommor. Spegellabyrinten är kul för alla små och stora barn --- men när man väl tagit sig igenom den föräras man med en lektion i historia, ett diorama återger trettioåriga krigets slut på Karlsbron. Där svenskarna var med. Se där, återigen svenska kopplingar i Prag.

Staden som älskar Mozart

Orgeln som Mozart spelade på finns kvar.

Något man inte ska missa i Prag är det rika kulturlivet. Överallt hålls det högklassiga konserter, Mozarts Don Giovanni hade urpremiär i Prag, och medan Prag och Wien grälar om arvet efter Mozart hävdar pragborna att Mozart älskade Prag mest --- och att pragborna älskade Mozart mest. Obestridligt är det att Mozart skrev och dirigerade Don Giovanni i Prag, att man fortfarande kan besöka hans andra hem Bertramka (som idag är museum), och St Nicholaus kyrkan, där Mozart spelade orgel. Här hålls dagliga konserter och även om man inte är intresserad av musiken är St Nicholaus i sig en av världens vackraste och mest överdådiga barockkyrkor. Det här är arkitektur med extra mycket allt, och man kan beundra alla roliga detaljer länge, länge. St Nicholaus är för övrigt det helgon som stått modell för Sankta Claus, jultomten, och visst finns det något tomteaktigt över en del av de gamla helgonen i kyrkan, fast de är omgivna av keruber istället för nissar och har djävulen, istället för julbocken, säkert kopplad i en kedja.

Nationalteatern - folkets teater

Pragborna själva älskar kultur. Nationalteatern kröns av en krona i guld och praktfulla statyer och den finansierades helt och hållet av folket. Två gånger. När den brann ner samlade man nämligen ihop slantar en gång till. Idag kommer grupper och skolklasser från hela landet på besök till Nationalteatern, hela Tjeckien anser att det är deras teater, folkets teater.
Att se en föreställning är en sällsam upplevelse men upplevelsen börjar redan innan dramat: själva miljön med musorna målade i taket och ridån där alla samhällsskikt, alla människor som skänkt pengar, finns representerade, är oförglömlig.

Idag visar man både klassiska och moderna produktioner på den vackra scenen. Den senaste moderna succén är Trollkarlens lärling.

Marionetterna som sjunger opera

Mozart som Marionett säger Skål till publiken!

En fin gammal tjeckisk konstform är Marionettdockorna. Den bästa marionetteatern, Nationella Marionette Theater, finns på Zateka 1 och har genom tiderna gjort så skilda saker som Mozarts operor, Beatles Yellow Submarine och Orfeus & Euridike. Just nu innehåller repertoaren Don Giovanni och Trollflöjten. Uppsättningen av Don Giovanni är suverän, Mozart själv, i dockform, dirigerar hela härligheten, och aldrig förr har man väl sett så många barn ha roligt under en opera --- spridda skratt och fniss hörs under föreställningen, speciellt när Don Giovannis betjänt är i farten och i pausen måste de fram och se vart Mozart tagit vägen --- kanske gömmer han sig i orkesterdiket?

Man måste dock påpeka att detta är högklassig, traditionell konst, med dockor från 1920-talet, man driver aldrig med Mozarts berömda opera, man bara tar fram det naturligt humoristiska som redan finns i den. Och Mozart själv hade uppenbarligen humor, stortrivdes i Prag, både med att ta sig ett glas och med att spela biljard, med att ha skoj med vanligt folk och med att skriva mästerverk, så Mozart själv hade säkert applåderat denna föreställning och det lilla dockalteregot, som liksom Mozart själv verkar gilla bus och practical jokes.

Även i operan Don Giovanni finns svenska kopplingar --- musiken som dockorna sjunger till (ja, dockorna sjunger ju inte själva, sången är förinspelad) är inspelad på Drottningholms slottsteater. Där originalstatyerna finns. Svenska stjärnor sjunger, musiken är inspelad av DECCA, och deras små dockalteregon framför operan i Prag.


Prag har de fascinerande historierna, musiken, romantiken, de magiska trädgårdarna och den eviga arkitekturen. Och många, många, långa vindlande kullerstensgator, där nya upptäckter väntar bakom varje hörn.