Titel: Likhandlaren
Camilla Lagerqvists serie Detektiv Tillman utspelar sig i Uppsala under tidigt 1920-tal. Det är väl värt att rekommendera alla fans av hennes historiska romaner för unga att prova på även den här serien - det är kärnfullt skrivet, lättläst, fartfyllt och fullt av precisa historiska miljöbeskrivningar och intressanta små detaljer. Bokserien präglas av en imponerande hög nivå på all research och det historiska världsbygget är trovärdigt och omfattande. Både när det gäller själva Uppsala med omnejd, och när det gäller hur folk på den här tiden tänkte, resonerade, klädde sig, lagade mat, och så vidare ... Allt detta skapar en fin närvaro i både tid och rum.
Jämställdhet, jämlikhet, rasism och klass är genomgående teman över hela serien. Denna senaste del fokuserar på klass.
Den första delen i serien, Det hemliga sällskapet, handlar om män som hatar kvinnor (och inte tycker att de ska få rösträtt), uppföljaren Glaselefanten ägnar sig åt sanktionerad rasism och Statens institut för rasbiologi i Uppsala och den trean i serien, Likhandlaren, handlar om fattigdom och klasskillnader .... och att en del människor är mer jämlika än andra.Prologen utspelar sig utanför Norrtälje och en liten flicka som badar i ett vattendrag upptäcker en död kropp. Inte en olyckshändelse. Den döde mannen är inlindad i en kedja - knappast något som han själv klarat av att göra.
Detektiven Ester Tillman är under tiden på jakt efter en försvunnen kropp och hon letar på anatomiska institutionen i Uppsala, mitt i natten. Det här är hennes senaste fall. En fattig människa har anmält att en annan fattig människa har försvunnit - och den fattiga familjen fick inte den hederliga begravning som de önskat sig - vederbörande hade alltså inte frivilligt donerat sin kropp till vetenskapen mot ersättning (som en fattig människa gör i Astrid Lindgrens Madicken-böcker). Det finns pengar att tjäna på döda människor och någon har alltså olovligen sålt dem vidare, och sedan själv hamnat mycket död och inlindad i en kedja i ett vattendrag någonstans utanför Norrtälje.
Ester Tillman har en avundsvärt självständig position för en kvinna i Uppsala under den här tiden - eller snarare en avundsvärt självständig position för vilken kvinna som helst i vilken tid som helst och på vilken plats som helst i hela världen. Hon är änka, hon är självständig, hon är relativt rik, hon behöver inte tänka på räkningarna och hon har bra självförtroende när det gäller sina egna detektivförmågor. Hennes far, numera försvunnen, var kriminalkommissarie Julius Andersson och de diskuterade olika fall hemma. Det var han som sa till henne att hon skulle bli en utmärkt detektiv. Och Ester studerade juridik innan hon gifte sig, vilket var ett ovanligt studieval för en ung kvinna vid den här tiden i Sverige.
Nu har Ester en egen trevlig lägenhet som hon äger, och en trevlig lokal för detektivbyrån, och två trevliga vänner som är hennes inneboende. Yarina har ett blandat förflutet, bland annat som cirkusarbetare, och Olga håller på att bygga upp sitt sargade självförtroende efter att ha förskjutits av sin familj. Yarina bidrar med god mat, självförsvarslektioner och comic relief ... och i den här boken får vi också träffa hennes son för första gången. Familj och knepiga familjerelationer går som en röd tråd genom hela bokserien. Liksom intrigen vad som hände med Esters far. Han försvann för sju år sedan och Ester och hennes bror Erik, som gått i faderns fotspår och blivit polis, söker aktivt efter honom. De senaste spåren leder till Gotland.

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.