Film: One Battle After Another - "Oscarsbait" lockar till sig One Award After Another ...

 

Film: One Battle After Another

Regi Paul Thomas Anderson, med Leonardo DiCaprio, Teyana Taylor, Chase Infiniti, Sean Penn, Benicio Del Toro, Regina Hall.

Aktuell: 4K UHD och BD

Betyg: 3

Regissören Paul Thomas Anderson har värvat sin kompis Leonardo DiCaprio för att kasta sig in i ett en actionkomedi om vänsteraktivister som slåss mot en vit makt elit. Make America Great Again ... Eller`?

Den här filmen känns oerhört tam och de här människorna känns som pappersklippdockor jämfört med alla de modiga människor som på riktigt protesterar mot ICE - och två av dem har skjutits till döds. I verkligheten. Leonardo DiCaprio gör samma grej som han gjort i alla sina senaste filmer. Färgade Foxy Brown liknande kvinnor hamnar i samma roller och i samma situationer som de alltid hamnar i.  och Benicio Del Toro är också som vanligt. Sean Penn känns lite trött. Men han kan nog  spela en sådan här skurkroll i sömnen. Om du skulle råka slumra till så är det rejält med buller och brak hela filmen igenom för att väcka dig med jämna mellanrum.

Den samma filmen 

Ku Klux Klan-infiltratören som går att se på SVT play ända till och med 2027 är mycket bättre --- för det handlar om en modig männisak som faktiskt på riktig vågar göra något åt vit makt idioterna.

Det här är ett slags låtsas-mod i en feg film som folk ger - och kommer att ge - en massa filmpriser, för att klappa sig själva på axlarna och gratulera sig själva för sitt eget låtsas-mod, istället för att göra något på riktigt.

Genren är förresten actionkomedi, och actiondelarna är sådär, och komedidelarna saknar tajming och humor. Så av actiondelen och komedidelen fungerar ingen, och de fungerar ännu sämre tillsammans. 

Vad hände med tur, talang och tajming i amerknaska actionkommedier? Point Break, med bankrånarpresidentsurfarna, hade allt, One Battle After Another har inget. Det är snarare ännu en självgod scen efter en annan som staplas på varandra. För att dingla med bete inför Oscarsjuryn ...

Fågel, fisk, mittemellan? Mest fisk - och röstfiske. Och filmen är på tog för lång.

 Buddyactionkomedin "Midnight run" var bättre. Och kortare.

FILM: Predator: Badlands - Firma robot och rovdjur är en duo vi är redo att heja på en gång till ...

 

Predator: Badlands

Regi Dan Trachtenberg, med Elle Fanning, Dimitrius Schuster-Koloamatangi, Mike Homik.

Betyg: 4

Aktuell: på 4K UHD och BD

Predator: Badlands sneglar lite lagom på Alien franchisen, kommer med lagom mycket fanservice och är samtidigt lagom fristående och gör lagom mycket sin egen grej, samtidigt  som man känner igen så mycket från annan fantasy/sci-fi/skräck. "The bad guy" som ska få sin egen story line, "the villain" som ska recastas som "the hero". Det har funkat för alla, från Terminator Schwarsennegger till före detta onda fén Maleficent. Något som trendar på kultursidorna (och inte bara där) är allt snack om toxisk maskulinitet, och huvudkaraktären i Predator: Badlands lär sig sakta men säkert att ta avstånd från toxisk maskulinitet, att inte bli som sin far, att värdesätta att vara en "alfa" på sitt eget sätt, som en alfa varg som tar hand om sin flock ... Fast sonens uppror mot fadern och hans värderingar är i och för sig inte något nytt inom populär kultur och fin kultur - från antikens dramer till Carl Jungs psykolanalys, "patricide" (där sonen gör slut på fadern, intellektuellt så väl som fysiskt) är stapelvaror inom dramtiken. 

Nu ska man inte bli avskräckt och tro att Predator: Badlands är för intellektuell, här rullar huvuden snabbare än i Röde orm och ett zombiespel kombinerat. Och i centrum står en omaka vänskap, i stil med den i The Mandalorian, där en gullig robot (spelad av Elle Fannin) blir vän med predatorvarelsen (spelad av Dimitrius Schuster-Koloamatangi) och denna duo knatar vidare sida vid sida genom hela äventyret.

En stapelvara i gammal skräck,  speciellt under den viktorianska tiden, är den onda tvillingen, och Elle Fanning får njuta av att spela ond tvilling också --- eller snarare: ond tvilling robot. 

Predatorn var  en gång i tiden förresten Arnold Schwarzeneggers gamle nemesis, och nu har hen gjort samma resa som Terminator gubben själv - från skurk till motvillig hjälte, genom sina val och genom att strunta i den nedärvda "förhands programmering" som familjen och hans kultur pådyvlat honom. Även robotarna verkar ha valmöjligheter och kan ignorera programmeringen från det där ondskefulla företaget som alltid  dyker upp i Alien filmerna.

Det är mer humor än vanligt och mer gulligheter än vanligt och mer moralkakor än vanligt nu när Predator är inne på sin nionde film ... och att döma av slutet så är tian redan planerad, klappad och klar.

Och visst är vi redo att heja på firma robot och rovdjur en gång till ...

Massor av extramaterial och för alla som alltid  älskat denna franchise och även Alien och Aliens ... så är detta så klart måste-ha i sci-fi/fantasyhyllan. En av de bästa filmerna i denna serie av alla de  som kommit på senare år.