Sanningen om Ester Gråbergs försvinnande - Ingen ny Norra Latin

Författare: Moa Eriksson Sandberg

Titel: Sanningen om Ester Gråbergs försvinnande
Förlag: B. Wahlströms
Publiceringsdatum: 2019-01-08

Moa Eriksson Sandbergs nya ungdomsroman Sanningen om Ester Gråbergs försvinnande är väldigt lik Sara Bergmark Elfgrens Norra Latin, som gavs ut för drygt ett år sedan. Skillnaden är att Norra Latin är bra.

I båda böckerna börjar huvudkaraktären på teaterlinjen på en ny gymnasieskola i en ny stad som de flyttar till i boken, båda huvudkaraktärerna har lite svensk bakgrund och lite invandrarbakgrund, båda träffar på en blond, svensk tjej som först är antagonist och sedan blir en potentiell vän.

Det finns också likheter när det gäller de karaktärer som figurerar i berättelsen, självupptagna och narcissistiska elever och lärare och en mystisk och övernaturlig undertonen. Spökar det på skolan?

Båda böckerna kretsar kring Shakespeare-pjäser, Hamlet respektive En Midsommarnatts dröm.

I Eriksson Sandbergs bok flyttar Julia på grund av ekonomiska skäl med sin familj från Stockholm till en mindre stad som inte har något namn i boken. Varken den lilla staden eller skolan har någon övertygande geografi. Till skillnad från Stockholm och Norra Latin där det verkligen kändes som om man var på plats!

Julia kommer helt magiskt in på skolan, trots den nya skolans stenhårda krav på eleverna som får chansen att påbörja teaterlinjen.

Redan första dagen meddelas eleverna att de ska sätta upp Shakespeares pjäs Hamlet, och dag två får Julia den eftertraktade rollen som Ofelia.

Den vackra blonda Ester får ett utbrott och försvinner ... Ester tänker inte ge upp sin drömroll så lätt!

Det här är en ganska medioker berättelse som tyvärr tappar mycket på att påminna om 2017 års storsuccé Norra Latin, som med sin storslagna skolmiljö är svår att bräcka. Dessutom bryr man sig i Ester Gråberg-boken inte på att skapa någon vettig eller trovärdig miljö eller några minnesvärda personligheter. De är som pappersdockor och de flesta har inte ens något namn, typ tjejen med lammullströjan och fräknar, rödhårig tjej, sminkad tjej med örhängen osv. De har en replik och så är de borta. Jaha. I Norra Latin hade alla i klassen personligheter, repliker och en roll att spela i boken.

Vare sig det är Hogwarts eller Mystiska Skolan eller Norra Latin eller Cirkeln-trilogin --- tänk på att bygga upp skolan du ska ha dina karaktärer i.

Den här skolan verkar vara som luft, den finns inte på riktigt. Liksom det namnlösa samhället som Julia flyttat till.

Och trots att skolan är liten och samhället är litet så finns massor av löjliga överraskningar som att alla ligger med alla och är släkt med alla, halvsyskon eller fosterhemssyskon osv. Visst, sådant är ju allmän kännedom på små ställen. Det är liksom inte London vi för oss i.

Skildringarna av fosterhem är det sämsta och klyschigaste man kan tänka sig och de sämsta jag läst. Fosterhemspersoner tar emot fosterbarn för att ta pengarna och sedan misshandlar de barnen ...


Alltså de som har familjehem (vilket det heter idag) gör ett fantastiskt jobb och att ta emot barn för pengarna är absolut inte vettigt! Det är inget man gör för ekonomisk vinning!

Läs istället bra skildringar av barn i fosterhem:

Jacqueline Wilsons böcker, t.ex. Tracy Beaker serien, PAX-serien --- den är så himla bra! --- och serien om Billie av Sara Kadefors.

Det finns också en viss dubbelmoral i Ester Gråberg boken, tjejer är offer om de utnyttjas av killar/män, samtidit tävlar Julia och hennes bästis om att kyssa och hångla med så många killar som möjligt, för skoj skull ... Nähä, killar kan inte utnyttjas och vara offer eller bli ledsna.

Varför får tjejer ha många partners, men inte killar?

Man förstår direkt att Rafael är bokens skurk när han introduceras, ett #metoo offer, eftersom han påminner om en vampyr och gillar vita manliga dramatiker, Shakespeare, Norén och Strindberg.

Jaja, om det var så lätt att spana in skurkarna i verkligheten ..

Boken om Ester Gråberg är på 250 sidor.

Norra Latin är på 496 sidor.

Men jag hade hellre lagt min tid på att läsa om Norra Latin en gång, till än att läsa den här bleka kopian, där varken människor eller miljö har någon substans eller något djup.

Norra Latin har också en väldigt bra beskrivning av Östersund - inte bara Stockholm!

Fotnot: i Sanningen om Ester Gråbergs försvinnande påstås det att Ofelia är en av få bra klassiska roller som finns. Det låter som om det vore typ nästan den enda, och som om dagens roller skulle vara bättre. Nix, alla tjejerna i Ester Gråberg boken är ju klyschor, och kolla in vissa moderna HBO-serier där alla tjejer verkar vara prostituerade eller mordoffer eller våldtäktsoffer ...

Shakespearedramer har många olika bra kvinnliga roller och även andra samtida brittiska dramatiker skrev genomgående bra kvinnliga roller. Bergman och Strindberg och Ibsen har också skrivit bra kvinnliga roller. Liksom Molière. Och de gamla grekerna. Ta t.ex. den kärleksstrejkande Lysistrate eller den fly förbannade Medea ... Eller de hämndlystna gudinnorna. De skulle kunna sparka rumpa med vilken modern roll som helst. Manlig som kvinnlig.