torsdag 30 november 2017

SCEN: Allt Ljus på Rondo - 20 år med De Bästa Krogshowerna!


Tomas Ledin - Showtime på Rondo. Snart är det dags för Skarpt läge med Ledin!


Vad är absolut roligast? Vad är höjdpunkten i en karriär? När Tomas Ledin samtalar med Marianne Rundström på Bokmässan i Göteborg om sin nya bok, en musikbiografi med titeln ”Inte ett moln så långt ögat kan nå”, så kommer de in på guldkorn i karriären. Bland världsturnén med ABBA, ANC-galan och Rocktåget finns också att sätta upp en egen krogshow. Många artister säger liknande saker: att det känns som en utmaning att göra en krogshow, men att det är väl värt satsningen, för det är så roligt och tillfredsställande när allt klaffar. Och man kommer nära publiken. Det blir en upplevelse för livet.


Ledins ”Showtime” är en av många hyllade produktioner som haft sin premiär på Rondo, som i år fyller tjugo år som plats för krogshower. Men som plats för musik och dans har stället en ännu äldre historia. En riktigt söt historia.

Rotundan öppnades som danspalats den 10 januari 1940 och här spelade alla Sveriges största dansband. På marken där danspalatset byggdes låg det tidigare ett sockerbruk och 1956 byggdes Rotundan om för att två år senare ändra namnet till Rondo. Utmärkande i dess historia är exempelvis att Melodifestivalen med Carin Hjulström som programledare sändes här 1990.

År 1997 byggdes Rondo om till showkrog och det är nu för tiden just krogshowerna som man kopplar ihop med stället. Regi, manus, ljuseffekter, scenografi, koreografi, artister… Rondo letar upp det mesta av det bästa och artistutbudet har varit brett. Det är vanligast med soloartister på krogshowerna, men några band finns också med på listan. Lena Philipsson, Nanne Grönvall, Lill-Babs, After Dark, Sven-Ingvars, Christer Sjögren och Kikki, Bettan & Lotta och givetvis Tomas Ledin har alla gjort bejublade krogshower här.

Tjugo år med Rondos krogshower och det är dags att lista de fem största guldkornen ur historien!


Guldkorn nr. 5 – AFTER DARK: ”This Is It!”
Regi och manus: Christer Lindarw och Kent Olsson. Premiär hösten 2016.


After Darks ”This Is It!” hade premiär på Rondo hösten 2016 och nu går showen på Oscarsteatern – passa på att se ”This Is It!” som är After Darks avskedsföreställning. Om inte Christer Lindarw ändrar sig. Men just nu finns inga planer för mer After Dark efter den 16 december 2017. (Läs mer om After Dark och ”This is it” här.)


Guldkorn nr. 4 – BO KASPERS ORKESTER: ”Allt ljus på oss”
Regi: Hans Marklund. Manus: Anders Lundin. Premiär: Hösten 2017.


”Allt ljus på oss” går just nu på Rondo fram till den 16 december. Bo Kaspers firar sitt tjugofemårsjubileum med att för första gången sätta upp en krogshow men kanske var det ödesbestämt att det skulle bli av. Alla vägar tycks gå till Rondo. ”Det känns så rätt”, förkunnar bandet från scen och kan det göra annat när musiken är bra och allt är perfekt! (Läs mer om Bo Kaspers Orkester och ”Allt ljus på oss” här.)


Guldkorn nr. 3 – NANNE GRÖNWALL: ”Vild”
Regi: Hans Marklund. Premiär: Hösten 2008.


Året är 2008. Nanne Grönvalls första krogshow med titeln ”Vild” var egentligen inte speciellt vild utan trivsam och inkluderade massor av allsång och taktfast stampande. Grönvall hade hela tiden publiken med sig. Massor av unga fans fanns på plats och hon var en stor barn- och ungdomsfavorit. Grönvall själv var ett energiskt litet krutpaket som bytte kläder mellan nästan varje nummer och utstrålade kärlek till hela publiken – och en varm atmosfär spred sig.

Även låtar som vanligtvis inte är fullträffar höjdes något enormt av utförandet och showandet. Scenografin var också perfekt, öppningsnumret när Grönvall kom ut ur en Piet Mondrian-tavla var utsökt – själv är hon ju allt annat än fyrkantig och med tre färger, kontrasten var perfekt! Fyra fenomenala dansare hjälpte till att höja helhetsintrycket, men framförallt var det Grönvall själv som bar showen på sina späda axlar – eller snarare höga klackar. Scen- och klädbyten duggade tätt. Publiken sjöng glatt allsång till ”Pissenisse” och hummade med i ”Håll om mig”. Det gick inte att hålla sig. Det var omöjligt att inte falla pladask.

Guldkorn nr. 2 – TOMAS LEDIN: ”Showtime!”
Regi: Edward af Sillén. Premiär: Hösten 2011.

Tomas Ledins allra första krogshow hette kort och gott ”Showtime!” och han var kung på Rondo från början till slut i en visuell fest där hela Ledins liv presenterades i bilder och toner – givetvis fanns många folkkära hits med. Musikaliskt mums-mums med andra ord!

Det roligaste ögonblicket i showen var när Ledin skarpsynt analyserade det svenska musikaliska sjuttiotalet med orden: ”Solidariteten de talade om gällde inte artister som mig.”

Det märkligaste ögonblicket var när det plötsligt blev allsång till Ted Gärdestads ”Satellit”. Tomas Ledin kom tvåa i Melodifestivalen samma år som ”Satellit” vann – men Ledin drog den verkliga vinstlotten när han träffade sin blivande fru och ABBA-Stikkans dotter Marie Andersson för första gången och fick skivkontrakt. På samma bolag som Gärdestad.

Sommaren är kort men Ledins succé på Rondo varade länge. Det blev fyrtiotre extraföreställningar, förutom de ursprungliga femtioåtta. ”Showtime” gav Ledin blodad tand och den 18 januari 2018 är det dags för hans nästa krogshow på Rondo, ”Skarpt läge”.


Guldkorn nr. 1 – LENA PHILIPSSON: ”Min drömshow”
Regi: Fredrik Rydman. Premiär: Hösten 2012.


När Philipsson var liten – före Idol och X-factor – var drömmen att bli stjärna ungefär lika realistisk som att åka till månen. Speciellt när man bodde i Vetlanda och sydde sina egna kläder. Så det var rimligt att hon öppnade sin drömshow 2012 med ett spektakulärt månlandningsnummer där ett helt hav av astronauter hyllade henne.

Med ”Min drömshow” firade hon det kvartssekel som folkkär entertainer som gått sedan melodifestivalsgenombrottet med ”Dansa i neon”. Lena Philipsson intog Rondo med pompa och ståt i ett mycket påkostat kalas. Under en magisk, glittrande fest fick publiken verkligen fick komma nära stjärnan. Den runda roterande scenen höjdes upp, upp, upp som lager i en jättelik tårta (genialiskt!) och publiken kom så nära Philipsson att de kunde röra vid henne – hon är inte rädd för publikkontakt.

Scenografin av Ernst Billgren var både vacker och spektakulär, dansgruppen Bounces koreografi var perfekt och det lättsamma och roliga manuset passade den ironiska stjärnan Philipsson. Med det bästa med hennes ”Drömshow” var att vi både kände igen oss och fick något nytt, med låtarna upphottade och i nya glittriga kostymer.

Mötet: Katarina Hamilton. - Om lovprisade grodor, kvinnliga Nobelpristagare och att vara Nationalmuseums favoritdesigner.

Katarina Hamilton och 14 Nobelpristagare - som alla kommer från Jämtland, Made in Sweden! Foto: Graham.

Mötet: Katarina Hamilton.
- Om lovprisade grodor, kvinnliga Nobelpristagare och att vara Nationalmuseums favoritdesigner.

Katarina Hamilton är känd för att vara den enda "utifrån" som finns representerad på Nationalmuseum.
Nationalmuseum säljer sina egna kort - och så Katarina Hamiltons! Hennes kvalitetsdesign Made in Sweden görs fortfarande i Jämtland, där Katarina Hamilton föddes, som norsk medborgare.

Omtalade grodor (men inga prinsar)

Denna designer och multikonstnär är mest känd för sina brevkort, sin textildesign och brickbordet Olva. Mönstret Ätbart gjordes på uppdrag av Nationalmuseum år 2000, med ensamrätt för Nationalmuseums butik i tre år. Mönstret Svenska Grodor & Paddor designades inför Grodans år 2008 och har lovprisats och fått mycket beröm, bland annat av bland annat professor Claes Andrén på Nordens Ark, för att samtliga grodor och paddor i mönstret är korrekt återgivna och kan artbestämmas. Samtliga arter av grodor och paddor som lever i Sverige idag finns representerade i mönstret. Namnen finns också med i mönstret som är både snyggt och kul och dessutom lärorikt!

Naturligt att dras till Katarina Hamilton

Om man tycker om djur och natur så dras man direkt, helt naturligt, till Katarina Hamiltons monter på Bokmässan i Göteborg. (Ja! Man behöver inte åka till Nationalmuseum för att handla, det räcker med att åka till Göteborg!).

Berguven har en rent hypnotisk blick. Det berömda kortet med grodorna är helt fantastiskt i verkligheten! Det finns ett liknande kort med en massa bakverk - som alla går att artbestämma! - för den som är sugen på något sött, fast helt utan kalorier ... Och titta, där finns det berömda mönstret Ätbart (som Nationalmuseum hade ensamrätt på) som kort!

Katarina Hamiltons kort: svenska bakverk, svenska grodor, berguv,
Nedre raden: lingon, Sjösala vals, Ätbart.  

Ängsmark som varar för evigt

På ett annat kort finns alla blommorna från den där klassiska visan representerade, vilken sommarkänsla eller snarare vårkänsla som sprider sig i sinnet, fast det nu är höst och snart vinter ... Gullviva, mandelblom, kattfot och blå viol. Sjösala vals av Evert Taube. Visan där Rönnerdahl får vårfnatt och dansar på ängen och hör vårens första gök och sjunger för en ekorre. Flera av blommorna i Evert Taubes älskade visa är inte längre någon självklar del av sommaren. Den betade ängsmarken, ett gammalt svenskt kulturlandskap, håller på att försvinna. Tur att det  åtminstone finns kultur på kort - det hjälper i alla fall upp allmänbildningen något! Och om man någon gång kan hitta de fyra vårblommorna "live" samtidigt - då kan man bli barnsligt glad!

14 Nobelpristagare i litteratur i nytt mönster

En stor hit på Bokmässan, litteraturens egen festival, är så klart det nya mönstret kvinnliga Nobelpristagare i litteratur. Mönstret finns bland annat som kort, som bokmärke och som tygväska. Samtliga kvinnor som fått Nobelpriset i litteratur finns representerade. Många Nobelpristagare har varit på Bokmässan i Göteborg. Herta Müller har kommit och gästat Bokmässan mer än en gång!

Svetlana Aleksijevitj fick Nobelpriset i litteratur så sent som 2015 och blev nummer fjorton i den samling Nobelpristagare som Katarina Hamilton arbetade med för att få fram sin snygga, färgglada och stilrena design. De tidigare kvinnliga Nobelpristagarna i litteratur är Alice Munro (2013), Herta Müller (2009), Doris Lessing (2007), Elfriede Jelinek (2004), Wislawa Szymborska (1996), Toni Morrison (1993), Nadine Gordimer (1991), Nelly Sachs (1966), Gabriela Mistral (1945), Pearl Buck (1938), Sigrid Undset (1928), Grazia Deledda (1926) och Selma Lagerlöf (1909).

Upptäckarglädje, nyfikenhet och noggrannhet

Katarina Hamilton är mycket, mycket noggrann när hon arbetar. Man ser hela tiden upptäckarglädjen i det som hon skapar. Här finns det vanliga och det extraordinära, livsglädjen och växlingarna i naturen. Det som är hemtamt och de fina överraskningarna. Allt från små kryp till majestätiska rovfåglar!

- Det ligger en lång process bakom varje kort och varje design och varje mönster, mycket research och tankearbete, innan jag ens börjar rita och tänka på färger. När korten sedan gått i tryck är det varje gång lite magiskt att packa leveranserna och veta att nu ska korten flyga vidare ut i världen, berättar Katarina Hamilton.

Hon har nya tygtryck på gång, och brickor, och nya kort och bokmärken. Folk kommer och har önskemål om pärmar, anteckningsböcker, servetter och till och med en roman.

Äkta Made in Sweden design

Katarina Hamilton design är äkta Made in Sweden från början till slut --- men det är kul att tänka sig att Made in Sweden drottningen från början är född som norsk medborgare i Jämtland. Hon växte sedan upp i Stockholm och älskar fortfarande skärgården. Högskolestudier i konst, musik, franska, matematik, kulturvetenskap, etnologi och arkivutredning, i Paris och Stockholm, lade grunden till designverksamheten.

Idag är Katarina tillbaka i Stockholm igen och bor i Gamla Stan, tillsammans med sin irländska varghund Skorpan, och hon arbetar med nya projekt hela tiden i sin ateljé.

Allt görs i Sverige och Katarina Hamilton är noga med att små företag i Sverige ska få arbetstillfällen och inkomster från vad hon gör.

Färgglada Nobelpristagare från Jämtland

De kvinnliga Nobelpristagarna i litteratur blev ett vackert och originellt mönster och alla Nobelpristagarna är porträtterade med sina verk på respektive originalspråk.

Nu finns det vackra mönstret bland annat på en omtyckt tygväska.

- I Jämtland, precis vid sjön Storsjön, finns det en liten fabrik med mina två favorittryckare, Ingeborg och Hans-Ove, och de har arbetat med och tryckt på tyg praktiskt taget hela livet. Vi har ett mycket bra samarbete!

- Jag körde upp från Stockholm, det tar lite över sex timmar, det fanns snö överallt och solen gick ner över fjällen, och det fanns massor av färger att blanda på tryckeriet. Vi gjorde några provtryck och anpassade färger och mönster, lägg till lite, dra från lite ... Ett par färger var lite för tama, vi la till lite mer pigment ... Nästa dag var allt perfekt!

Hummer som gav mersmak ... och mer konst!

Mönstret är fantastiskt, man hajar till för det direkt, det har en verklig wow-känsla!

Mitt 14-kvinnliga-Nobelpristagare-bokmärke ligger nu i en bok om hummerns historia från Makadam förlag. Som hade sin monter alldeles i närheten av Katarina Hamiltons konstnärliga monter med Made in Sweden design. Vilken tur, annars kanske man hade missat denna pärla på årets Bokmässa!

Det är de små detaljerna och tillfälligheterna som gör det. Vare sig det gäller design eller lyckade mässbesök.

Läs även om Humrarna och evigheten:

http://www.tidningenkulturen.se/index.php/litteratur-topp/litteraturkritik/23432-litteratur-simon-ekstroem-humrarna-och-evigheten-kulturhistoriska-essaeer-om-konsumtion-begaer-och-doed


Belinda Graham

Österlens gamla rosor - Praktverk att bli förälskad i

Tusenbladare - Josephine Bonapartes favorit. Foto Mia Gröndahl.

Österlens gamla rosor - Praktverk att bli förälskad i!

Mia Gröndahl
Österlens gamla rosor
ISBN: 9789163908224
Gröndahl & Rietz

Kan man bli blixtförälskad i en bok? Kärlek vid första ögonkastet? Österlens gamla rosor är en bok som är så vacker, så omsorgsfullt formgiven och så intressant att läsa ... blixtförälskelse är bara förnamnet!

Hela boken andas kärlek och förståelse och kunskap, och här återupprättas de gamla, doftande rosensorternas heder. Mia Gröndahl är kunnig trädgårdsentusiast, skarpsynt fotograf och kulturforskare, allt i ett paket.

Dofterna som försvann

Rosorna kan ses som symbol för trender i vårt samhälle i stort - vi vill alltid ha nytt, men är det nya verkligen bättre än det gamla? Först när det gamla håller på att försvinna, blir det värdefullt igen, och ska räddas för eftervärlden. För vad vore en värld utan doftande rosor?

Boken är inte bara ett porrätt av många olika rosor, utan även av många olika människor, entusiaster som sparat på och vårdat och räddat de gamla österlenska sorterna. Någon har till och med försäljning av de äkta gamla rosorna, och när man läser den här boken inser man hur många rotskott man skulle vilja peta ner i sin egen trädgård, hur många sorter som saknas. Rosmänniskor är ofta generösa människor och delar med sig både av rosor och kunskap och sina historier.
Det vackraste i en trädgård - och mest väldoftande - är ofta gammaldags rosor. 
Men det intressantaste i en trädgård är många gånger människan som tar hand om den.

Tio år med forskning om rosornas arv

Länge var de gamla rosorna på Österlen bortglömda. De trängdes ut ur rabatterna när moderniseringen av trädgårdarna tog fart efter andra världskriget. De gamla rosorna ersattes med moderna rosor, ibland vackra, men ofta med ett konstlat, stelt utseende ... och den gamla tidens doftande rosensomrar var ett minne blott. Mia Gröndahl  började forska i det gamla rosarvet för mer än tio år sedan. Många spännande och intressanta historier finns kring rosorna, var de kom ifrån och vad de har för förhållande till människorna som älskat och vårdat dem under generationer. Gammaldags rosor kan bli mycket gamla.

Här presenteras grundligt och uttömmande ett femtiotal av de klassiska gamla rosorna. Fotona ... man blir lyrisk bara av att se dem, och ibland kan man svära på att boken doftar som en gammaldags trädgård mitt under högsommaren och man kan riktigt höra bina surra omkring ... Ja, pollinerare föredrar också gammaldags, doftande blommor, framför de nya, konstlade arterna.

Gul dröm räddad av roshjälte

Här porträtteras rosor med "Österlensnamn" som Tant Almas, Änkeprostinnans, Skeppar Henrikssons, Hovrättsnotariens, Kustridaren Great Western, men också rosen med det föga poetiska namnet Dassarosen. Denna ros har inte fått sitt namn efter hur den luktar, utan efter var den brukar växa, vid gamla utedass, och den gillar rikligt med gödsel ...  Det "vanliga" namnet för Dassarosen är Alba maxima. Alltså: stor, vit ros.

Den gula rosen Le Rêve stod centralt placerad i Simrishamn och kallas därför för Simrishamnsrosen. När det nya rådhuset skulle byggas, höll den gula drömmen på att hamna på soptippen, men den räddades i sista stund av en lokal rosenälskare och rosräddarhjälte som bar hem rosen till den egna täppan. 

Den vackra rosa Tusenbladaren --- har den verkligen tusen blad? Den ser ut att vara gjord av det tunnaste siden! Den var Anna Kristina Torsdotters favorit. Men den var även den franska kejsarinnan Josephine Bonapartes favorit. Rosen, som har anor från 1800-talet, blommar än idag med sina tusen blad.

Fritjof Nilsson Piraten, känd svensk författare, var också en stor trädgårdsentusiast och rosfantast. Han stormtrivdes i rosbyn Kivik, och konstaterade på 1930-talet förnöjt att rosorna blommade ända in i december, till och med på juldagen!

Härdiga rosor skänker stor glädje till de människor som älskar dem.

Alla rosorna har sin historia, som berättas i ord och bild. 


Rospoesi från Österlen.
Beskåda rosorna på plats

Materialet till denna bok har samlats in under en lång tid då Mia själv har varit en av eldsjälarna för att spåra och bevara Österlens hortikulturella arv. 

Vill du se rosorna i verkligheten? Besök då Österlens trädgårdsrunda eller Rosentorget i Simrishamn eller Mias egen trädgård. Under tjugo har har en underbar trädgård skapats av Mia, där många "hitterosor" från Österlen har funnit ett hem, och rosorna spelar självklart huvudrollen i den tiotusen kvadratmeter stora, parklikande trädgården. Författaren Mia Gröndahl är också en av pionjärerna bakom Österlensrosor och Rosentorget. I den egna trädgården, Killahusets trädgård i Mälarhusen, finns tusentals rosor som blommar varje sommar. Mia har guidade visningar i sin trädgård två gånger i veckan under sommaren, men även annars brukar besökare vara välkomna in i den vackra och väldoftande trädgården. Mia har en bakgrund som frilandsjournalist, och har bott bland annat  i Jerusalem och Egypten i ett tjugotal år, så även många utländska och exotiska  rosor finns representerade i hennes trädgård, förutom samlingen med klassiska, gammaldags Österlensrosor.

Fakta, anekdoter och bygdehistoria i rörande rosenresa

I boken Österlens gamla rosor blandas fakta och anekdoter, de vackraste fotona och bygdehistoria. Vi reser i historien i rosornas sällskap, och ser hur de genom århundraden blivit älskade av alla möjliga människor. 

Det här är givetvis en "måste ha" bok för alla som älskar rosor, men även för folk som är intresserade av kulturhistoria. En växt betyder så mycket.
 
Peter Beale – den store trädgårdslegendaren som systematiserat hela rossläktet – börjar sitt kapitel om moderna rosor med årtalet 1867. Många av de rosor som räknas upp i här i boken Österlens gamla rosor tillhör de riktigt gamla sorterna, dokumenterade från 1600-talet och framåt.

Mia Gröndahl förtjänar också status som trädgårdslegendar, i och med den här boken!

Nominerad till Årets trädgårdsbok

Boken är mycket välförtjänt nominerad till priset Årets trädgårdsbok. Utgivare är förlaget Gröndahl & Rietz och boken finns att beställa direkt från förlaget och från Bokus. 

Boken är så vacker att man med fördel kan ha den som "coffe table book". Eller bredvid en vas med säsongens blommor. Men det här är ingen "bilderbok" som så många andra trädgårdsböcker idag.

Hela boken andas "gediget arbete" och är ett unikt dokument om en bygd, såväl som ett unikt dokument om älskade gammaldags rosor. De rosor som nu fått en revival, de som nu "alla" vill ha. 

Det finns en dikt om att rosor i ett sprucket krus ändå alltid är rosor ... men är rosor utan doft ändå rosor? Det är därför de gammaldags rosorna kommer tillbaka. Nutida forskning visar hur viktigt det är med doftminnen, och att rädda rosorna är också ett sätt att rädda våra minnen, vår kultur och oss själva.

Följ med på rosenvandring i hundra år ...

Så följ med på vandring och beundra och begrunda rosorna som planterades i bondens allmogeträdgård och i byarnas och fiskelägenas täppor för mer än hundra år sedan. Vackra, härdiga och tåliga rosor som överlevt till våra dagar.

Primadonnor som man jämt måste krusa är inte alltid de vackraste rosorna. Man kan också beundra de som överlevt i över hundra år - i verklighetens motsvarighet till spruckna krus.

Belinda Graham

onsdag 29 november 2017

Paddington - Please look after this bear!

Paddington anländer till Paddington Station - med en lapp runt halsen.

Paddington - En björn för alla tider


Paddington är urtypen för den artige främlingen. Han kommer som flykting till Storbritannien med en lapp runt halsen och hittas av den snälla familjen Brown på en tågstation i London. Stationen heter Paddington - därifrån fick den lille björnen sitt namn.

Michael Bond skrev Paddington med andra världskrigets lappförsedda barn i färskt mindre. Barnen i London förseddes med lappar med adresser runt halsen, precis som paket (och precis som Paddington långt senare) och skickades ut på landet för att undkomma nazisternas fruktansvärda bombningar av den brittiska huvudstaden.

Det fanns fullt av lappförsedda barn på tågstationerna. För många barn var det mer traumatiskt att skickas bort än att stanna i London och utsättas för livsfara.

Efter andra världskriget kom flyktingströmmarna. Ett minnesvärt porträtt av en flykting i Paddington-böckerna är Herr Grüber. Man kan bara tänka sig de fasor och den förföljelse han utstått i sitt hemland - böckerna går inte in på detta i detalj, men man förstår ändå. Många flyktingar vill inte berätta om sitt förflutna, de vill leva här och nu och se framåt och glädja sig över att de kommit till ett fredligt och vänligt land. För det här landet är väl fredligt och vänligt? Läsare av Paddington lärde sig älska Herr Grüber, Paddingtons bäste vän, och förhoppningsvis tog de med sig den kärleken och toleransen även ut i verkliga livet.

Hans namn var Bond - Michael Bond
Paddingtons skapare Michael Bond gick nyligen bort, 91 år gammal. Han stod fast vid sina ideal, de ideal han visade i Paddington hela sitt liv. När Paddington skulle filmatiseras var han noga med att han ville ha invandrare representerade i rollistan. Herr Grüber skulle definitivt spelas av en person med flyktingbakgrund. Detta var Michael Bonds sista önskan. Nu blev det inte så. Herr Grüber spelas av en britt. Men man kan ju knappast klaga på Jim Broadbent som skådespelare - han utstrålar ju en sådan Grüber-liknande vänlighet! Dessutom kopplar man redan ihop Broadbent med två andra klassiska barnboksserier - Björnbärsstigen och Narnia. Paddington själv har en urbrittisk röst - gjord av Q-skådespelaren Ben Whishaw. Men man kan heller inte klaga på Ben Whishaw som skådespelare - han är urbra i allt han gör! Han har en fantastisk röst. Vare sig han spelar Shakespeare-kung eller söt nallebjörn. Hans näsa påminner också om Paddingtons nos.

Men ... Det är ändå lite synd att man inte brydde sig om författarens önskningar. Visst, man kan inte alltid hålla sig till boken, bok är bok och film är film - men Bonds önskningar är inget som skulle ha gjort filmen längre eller sämre på något sätt.

Filmerna Paddington och Paddington 2 lyckas ändå med konststycket att vara charmiga och fartfyllda samtidigt som de predikar tolerans och en inkluderade filosofi. Barnen tar Paddington till sina hjärtan omedelbart!

Många bildrutor känner man direkt igen från Peggy Fortnums klassiska illustrationer - som den där Paddington kämpar med att gå, med ena tassen fast i en blomkruka! Barnskratt ekar i salongen och alla har hejdlöst roligt.


Marmelad och honung och snällhet

Det finns många tillägg i de nya filmerna - saker som aldrig fanns med i böckerna - som en elak skådespelare som spelas av Hugh Grant. Han nästan stjäl showen! Ibland har man intrycket av att Paddington filmerna gärna vill ha en amerikansk modell med hjälte och skurk, istället för att följa den gamla Michael Bond modellen, om att det lönar sig att vara snäll.

Det är inte konstigt att barnen blandar ihop Paddington och Bamse. De har vara-snäll-filosofin gemensam. Förutom att de båda två är björnar. Och förutom att de båda två alltid klarar sig, mot alla odds, och med lite hjälp från många små - och stora - vänner. För vänner är bra att ha, då är man rik på riktigt!

Enda skillnaden verkar vara att en av björnarna gillar marmelad och den andra gillar honung ...

Sensmoralen med Paddington har aldrig förändrats genom åren: Det lönar sig att vara snäll. Det lönar sig att ha vänner. Det är alltid bra att  ha en marmeladmacka i reserv!

Det kommer att bli en Paddington 3. Den lille björnen med marmeladmackorna gör comeback igen, och lär ännu en generation att bli lite snällare och lite mer toleranta och lite mer öppna ... 

Det skulle Michael Bond ha gillat.

Filmmakarna har läst noga på lappen kring Paddingtons hals. Det stod: Please look after this bear.

Belinda Graham


FILM: The Foreigner

Jackie Chan i The Foreigner 2017.

The Foreigner -  Jackie Chan gör comeback - som "Chinaman" i London

Regi: Martin Campbell
Titel: The Foreigner
Manus: David Marconi, baserat på The Chinaman av Stephen Leather
Medverkande: Jackie Chan, Pierce Brosnan, Orla Brady, Liu Tao, Katie Leung m.fl.
Kina, USA, UK, 2017
STXfilms


London, obestämd nutid. Ändå ser man röda telefonhytter lite varstans. I en av världens mobiltätaste städer. Men man kanske måste visa röda telefonhytter och röda dubbeldäckare för att etablera att man verkligen är i London?

Trött pappa som skjutsar trotsig och otålig tonårsdotter i anonym blågrå bil skulle kunna vara en scen i nästan vilken stad som helst i världen. Vardagsdrama. Han håller fast vid sina seder, sin mat och sitt språk, hon har assimilerats perfekt till det nya landet, minns inget annat - och hon har en pojkvän från det nya landet. Som inte pappa får träffa.

The Foreigner är liksom sin föregångare från 2003 baserad på romanen The Chinaman av Stephen Leather. I huvudrollen som "the Chinaman" syns Jackie Chan, som även är en av filmens producenter. Men detta är inte barnfilm - till skillnad fram andra Jackie Chan filmer som gått på svensk bio, där Chan mest av allt påmint om en glad och god Kung-fu panda. Det här är snarare Taken, och Jackie Chan har Liam Neesons roll.

Förlorar sin enda dotter i en terroristattack

The Foreigner spelar Chan Quan, en man som förlorar sin enda överlevande dotter i en terroristattack som IRA ligger bakom. Hans två äldsta döttrar dog när familjen flydde, för att få ett bättre och fredligare liv i ett nytt land. Chan gör det mesta av sitt rollporträtt och det är hjärtskärande att se honom sörja - Chan visar att han är en riktigt bra dramatisk skådespelare också, inte "bara" en skicklig stuntman med en komisk ådra.

Sedan får man veta denne flyktings bakgrundshistoria. Han kom till London 1984. Han är brittisk medborgare. Han ser sig själv som britt. Ändå blir han, av polismannen som undersöker fallet, frågad "när kom du hit?". Polismannen själv är svart och man undrar om hans farföräldrar eller farfarsföräldrar fick höra samma fråga till leda. Rollbesättningen ... man har ansträngt sig för att få fram mångfald både när det gäller roller och när det gäller statister. På det hela taget: detta ser ut som London idag (förutom de röda telefonhytterna), ett ställe som man är stolt över, ett ställe där mångfalden frodas. Men Quan upptäcker att "the peaceful haven" inte var så fredligt som han hade hoppats på.

Efter att ha sörjt länge bestämmer sig Quan för att använda sina militära kunskaper och jaga efter IRA-medlemmar och låta dem smaka på sin egen medicin. Med sin enda dotter död har han inget att förlora. Han har ingen familj kvar. Han vill bara ha rättvisa.

Massor av politiska intriger

De politiska intrigerna är inspirerade av verkliga intriger och Pierce Brosnans karaktär Liam Hennessy, Quans antagonist i filmen, är baserad på två verkliga politiker som hade sina karriärer inom IRA och Sinn Fein innan de plötsligt blev rumsrena och gjorde politisk karriär. Från bomber till bordläggning i en handvändning.

Det visar sig att Hennessy inte har en aning om vem som utförde bombdåden - för det är en utbrytargrupp som kallar sig "det riktiga IRA" som ligger bakom dem. Han förhandlar alltså med andra toppolitiker för sin organisations räkning - men han har egentligen ingen koll på sina medlemmar över huvud taget.  Det han verkar vara mest rädd om är sin egen karriär - och sig själv och sitt eget ego.

De som utfört dåden förblir ganska anonyma, filmen igenom. Vad motiverar dem? Varför gör de som de gör? Har de inte dåligt samvete över att se vanliga människor skadade och dödade --- när de hävdar att de bara är ute efter att skada de giriga bankerna? I en av filmens obehagligaste scener säger en av medlemmarna i IRA-utbrytar-gruppen upphetsat "How many did I get?". TV:n är på och gruppens medlemmar är glada. "More than the Omaha bomber" säger en annan gruppmedlem nöjt. Handlar det om politik? Om ekonomi? Eller bara om att synas? Att bli berömd och att komma på nyheterna?
Gör ett vansinnesdåd och du är garanterad mer än 15 minuters berömmelse och TV-tid!

Politiska intriger och Die Hard på ett lantställe

Filmen är en brittisk-amerikansk-kinesisk-samproduktion - man hade hoppats på stora framgångar i Kina där Chan är enormt populär. Men filmen har inte blivit fullt så framgångsrik som man hade hoppats. Det verkar som om publiken har blivit avskräckt av all irländsk politik, som de inte alls bryr sig om. Filmen kommer däremot att gå bra ändå - många vill se Chan göra comeback i en dramatisk roll.

Men till syvende och sist så blir det här ändå till en film man har sett förut - Taken kombinerat med Die Hard på ett lantställe. Den ensamme hjälten klarar av att slå ner skurkarna, en efter en ... Det blir väldigt, väldigt tröttsamt. Kvinnorollerna är riktiga lågvattenmärken. Först har vi det snälla offret, dottern som finns till bara för att sätta igång hämndkarusellen. Katie Leung hade mer att göra i Harry Potter filmerna! Sedan finns ett potentiellt offer som klarar sig. Och så den snälla vänta-hemma-Penelope, medan Odysseus seglar ut på krigarstrået och gör vad han måste göra (spelad av en grymt underutnyttjad Liu Tao). Och till sist två stycken stereotypa femme fatales som använder sin sexighet på fel sätt och därför får vad de förtjänar - i alla fall enligt filmens narrativ. Men det är ju huvudsaken att hunden klarar sig och att Quan upplyser publiken om att "Dog not dead. Dog sleeping." En hjälte som dödar en hund kan ju ingen heja på!

Är någon intresserad av ÄNNU en tickande bomb som ska oskadliggöras i sista minuten? Tredje akten serverar en massa trötta gamla klichéer som för länge, länge sedan passerat bäst-före-datum.
Klockan tickar på. Vad som dög på 1990-talet imponerar inte alltid idag.

Graham

Medelålders Plus - Mot nya djärva mål

Medelålders Plus - Mot nya djärva mål
- Låt fri tid vara fri, Nuet är viktigast av allt


Sven-Bertil Bärnarp
Medelålders Plus - Mot nya djärva mål
ISBN: 9789175152462
Kartago

Serier - inte bara för barn! Speciellt inte Kartagos högst varierade vuxna utgivning. Idag kan serier vara hur djupsinniga som helst och skapas för vilken åldersgrupp som helst. Och dessutom bli älskade av alla andra åldersgrupper! Serieformatet har blivit vuxet. Man kan till och med påstå att serieformatet har blivit "Medelålders Plus".

Huvudpersonerna i Medelålders Plus är ett gift par, som trots att de nu har uppnått den efterlängtade pensionen fortfarande har problem med att hinna med allt och att få livspusslet att gå ihop. Och de jobbar fortfarande på sin relation.

Han undrar vad meningen med livet egentligen är. Hon svarar med att sjunga Leva livet och sprattla med benen. Han pysslar vidare med krukväxterna och hoppas att han har förstått.

Han får inse att hon är mer teknisk än han. Hon tar glatt “paddan” med sig till sängen (alltså: en i-pad) och han känner sig avundsjuk.

En perfekt dag med action och spänning kan bestå av att plantera en amaryllislök.

Paret har hunnit med att bli morfar och mormor och under parollen “morfar i farten” tar morfar med sig dotterdottern på museum och försöker förtvivlat att få henne att stanna kvar tillräckligt länge för att få valuta för det hutlösa inträdet (hundra kronor) medan det lilla barnet får syn på en kattmumie och brister i gråt.

Väninnor emellan: Den ena klagar på att män bara ska ha beröm och kaffe så fort de fixar något hemma. Den andra påpekar att hon fixar ALLT därhemma. Sedan gör hon själv kaffet också!

Medelålders Plus har blivit en succé bland alla ålderskategorier. Så mycket i serien är allmängiltigt: frågorna om meningen med livet, samtalen mellan nära vänner, relationen som ständigt ska underhållas. Frågan om vad man ska göra med den fria tid man nu längtat efter och som alla plötsligt vill lägga beslag på.

Vardagsrealismen genomsyrar hela serien, och att städa på vinden eller att gå ute i naturen kan också bli ett äventyr.

I dilemmat härifrån till evigheten är fortfarande här och nu viktigast. Evigheten kan vänta.

BG

tisdag 28 november 2017

Bokmässan 2018 - MÅNGA goda nyheter!

Inriktning för Bokmässan 2018 klar
Efter årets mässa inleddes ett analysarbete som nu har färdigställts. Bokmässans ledning kan i dag redogöra för en rad nya beslut inför 2018. Ett av besluten är att Bokmässan, efter en samlad bedömning, kommer att neka Nya Tider att ställa ut vid nästa års mässa.

Bokmässan är Nordens ledande mötesplats inom kultur, media och utbildning – och en av Europas viktigaste bokmässor. I Bokmässans uppdrag ingår att skapa en mötesplats mellan författare och läsare där litteratur och läsning står i fokus. Bokmässan ska även erbjuda ett forum för kompetensutveckling för skola och bibliotek, vara en arena för utställare samt en marknadsplats för bokförsäljning och rättigheter.

Efter årets mässa påbörjades ett analysarbete som utgått från Bokmässans uppdrag och vision, organisationens förutsättningar, en utvärdering av de senaste två årens mässor samt feedback från utställare och besökare. Besökarna var överlag nöjda med sin mässupplevelse, men alltför mycket uppmärksamhet kom att ägnas åt en enda fråga: den om en enskild utställares deltagande på mässan. Det har blivit en symbolfråga som inneburit att Bokmässans innehåll hamnat i skymundan, att organisationen inte har kunnat ägna sig åt sitt uppdrag och att mässan inte kan utvecklas.

– För att med full kraft kunna fokusera på vårt uppdrag och det som är viktigast för oss – litteratur och läsning – har vi fattat ett antal beslut så att vi kan säkra Bokmässan som Nordens största och viktigaste kulturevenemang, säger Frida Edman, vars uppdrag som tf mässansvarig löper över mässan 2018.

Bokmässans ledning kan i dag presentera fyra beslut och initiativ.

1. Genom en samlad bedömning har Bokmässan kommit fram till att Nya Tider nekas att ställa ut 2018. Deras deltagande och den uppmärksamhet detta har fått har tagit för mycket fokus från Bokmässans huvuduppgift.

2. Läslust i fokus. Nya inslag blir Crimetime Göteborg, en ytterligare satsning på serier samt en utökad barnsalong. Allt detta kommer att lanseras i sin helhet på 2018 års mässa.

3. Nysatsning på fortbildning för skola och bibliotek. Lärare och bibliotekarier är Bokmässans största besöksgrupper och 2018 års mässa blir en nysatsning på Bokmässan som en stark plattform för kompetensutveckling för dessa grupper. Det handlar bland annat om tydligare struktur i mässhallarna, ett mer sammanhållet område och en tydligare profilering.

4. Lansering av Bokmässepodden. Ett prioriterat uppdrag för Bokmässan är mötet mellan författare och läsare. Genom Bokmässepoddens lansering under våren ges läsare chans att lära känna sina favoritförfattare på djupet inför sitt mässbesök.

– Vårt uppdrag är att göra en så bra bokmässa som möjligt för författare, utställare och besökare. Nu vill vi blicka framåt, och hoppas på en bred uppslutning på Bokmässan 2018, säger Frida Edman. 

måndag 27 november 2017

Årets Augustprisvinnare! - En LITEN triumf för små förlag!

ÅRETS BÄSTA BOK BARN/UNG

Fågeln i mig flyger vart den vill, text och bild av Sara Lundberg.

Förlag: Bokförlaget Mirando.


En grafisk roman som är helt oemotståndligt vacker ... Om att växa upp med stora drömmar och att lyckas infria dem. I ett träd är man lite närmare himlen ...

Det här är en grafisk roman eller bildroman som passar för alla åldrar - inte bara för barn/ung - och den är baserad på en sann historia om Berta Hansson som blev konstnär under en tid då detta var i stort sett en omöjlig dröm för unga flickor att ha ... Och om livet på landet i Hammerdal i Jämtland. Man riktigt känner blåleran som blir en fågel i Bertas händer när man läser ...

On a personal note: Det här har varit min favoritbok i år ända sedan den kom ut ... Alla kategorier. Det är liksom skönlitteratur och facklitteratur i ett paket.

Det här är verkligen en allåldersbok i ordets bästa bemärkelse. Handlingen och drömmarna och konsten är helt tidlösa!


ÅRET BÄSTA FACKBOK


Ett jävla solsken - En biografi om Ester Blenda Nordström. Av Fatima Bremmer.

Förlag: Bokförlaget Forum

Den här fackboken kan med fördel läsas som en underhållande roman - det är verkligen rafflande spännande att läsa om Ester Blenda Nordströms liv!

Den norm- och banbrytande journalisten som wallraffade långt innan begreppet var uppfunnet.

Hon var den ostyriga pojkflickan som skickades hemifrån för att bli snäll och foglig. Men Ester Blenda Nordström lät sig aldrig tämjas.

Som Sveriges första undersökande reporter gjorde hon det ingen annan vågade. Under falsk identitet slet hon som piga på en bondgård, hon levde ett halvår med samer i Lapplands piskande snöstormar och reste som tredjeklasspassagerare med fattiga emigranter till Amerika. Hon räddade hela byar från svältdöden under finska inbördeskriget och deltog i en flera år lång expedition till ett farligt vulkanområde i Sibirien. De banbrytande reportage som hon tog med sig hem förändrade den svenska journalistiken.

ÅRETS BÄSTA SKÖNLITTERATUR

Bästa Boye biografin någonsin!
Författaren har verkligen gjort ett jättejobb ...
Den här boken är tjockare än en Bibel ...
(Men Boye blev ju lite äldre än Jesus ...)
De kommer att drunkna i sina mödrars tårar
av Johannes Anyuru
Förlag: Norstedts Förlag

Det blev tredje gången gillt för Johannes, som varit nominerad förr.

Men det här var inte alls lika spännande som Ett jävla solsken. Verkligheten överträffar dikten!

På det hela taget var det mycket spännande facklitteratur i år, hade gärna gett ett pris till Karin Boye biografin också! Den är helt fantastisk!


On a personal note:

Två vinster gick till stora förlag, en vinst gick till ett Bonnierförlag och en till Norstedts. Det var ju rättvist av juryn.

Men MEST glädjande: Ett pris gick till ett litet förlag! Mirando är ett enmansförlag som ger ut en del av den bästa barnlitteraturen i Sverige - både svensk och översatt!

Nu kommer Mirando att gå ihop med Opal, på något sätt, för det är för svårt att vara ett litet förlag i Sverige.

Men vad KUL att Mirando kammade hem ett pris för sin senaste bok! Det borde göra det lite lättare att driva litet förlag ett litet tag till ...

Fågeln i mig flyger vart den vill - Ett tidlöst mästerverk om vackra drömmar och hård verklighet


 

Ett tidlöst mästerverk om vackra drömmar och hård verklighet

Sara Lundberg
Fågeln i mig flyger vart den vill
Mirando 


En av de underbaraste scenerna i boken är när Berta söker tröst hos en Mamma-Mu-liknande ko. Kor är kloka. Och varma. I en kall värld.

En annan favoritscen är när Berta sitter i trädet och dagdrömmer - ett träd är också en bra vän! - och sällan har väl ett bokomslag sammanfattat en hel bok bättre!

Det där är ju precis vad boken handlar om - att VÅGA klättra upp till nya höjder, att se en annan utsikt och att våga drömma!
Sara Lundberg
Fågeln i mig flyger vart den vill
ISBN: 9789198330335 
Förlag: Mirando


Sara Lundbergs vardagsmagiska bildroman Fågeln i mig flyger vart den vill handlar om att följa sina drömmar och om att lyckas, mot alla odds. 
Fågeln i mig flyger vart den vill är en allmängiltig berättelse, en bildroman för alla åldrar, som är vacker och rolig, vemodig och optimistisk på samma gång. Det här är en bok som luktar kvalitet lång väg och som har känslan av en tidlös klassiker. 
Vacker bildroman fångar vardagsmagi
Naturen spelar så klart en viktig roll i berättelsen som utspelar sig i Hammerdal i Jämtland, i början av 1900-talet. Men det skulle lika gärna ha kunnat utspela sig idag, glesbygdsproblematiken har inte förändrats mycket på hundra år, och naturen har inte förändrats, de vidunderliga vidderna, de höga tallarna, de blåtonade fjällen, fälten med mjölkört och midsommarblomster, den klara himmelen och färgerna ...
Berättelsen är inspirerad av konstnären Berta Hanssons liv och måleri, och visst är det spännande att ett verkligt människoöde gestaltas i den här boken, så här hade folk det förr-i-tiden, men boken är också allmängiltig. Berta kan vara en symbol för vem som helst, när som helst, var som helst. Någon som vill något annat än att uppfylla familjens och omgivningens förväntningar. Någon som vill något annat än att spela en roll. Berta passar inte i den traditionella kvinnorollen och hon vill inte gå i husmorsskola som storasyster för att lära sig att laga mat. Hon vill gå i konstskola.
Konsten som besvärjelse och upprorshandling
Av blålera som Berta hittar i naturen gör hon en fågel, fågeln i henne som är konstnärsdrömmen, den som både är ett konstverk och en symbol för en dröm på en och samma gång.
Hon använder också konsten som besvärjelse, att alla fina saker som hon gör, alla lerfigurer och alla teckningar och målningar, ska hålla döden borta och göra mamma frisk.
Konflikten finns hela tiden där, som ett driv i berättelsen. Berta vill så gärna vara till lags. Men hon vill också bli konstnär. En dag sätter hon sig och läser (!) - vilken upprorshandling! Och bränner vid ärtsoppan med flit, den som karlarna ska ha när de kommer in från arbetet. Då inser pappan att det inte är lönt. Berta passar inte till husfru. Hon får lov att bli lärarinna (som i alla fall är ett ordentligt yrke).
Berta utbildade sig till folkskollärare. Sina första tjänsteår (1934 - 45) gjorde hon i Fredrika, ett litet samhälle i Lappland. Men hon tecknade och målade flitigt under lediga stunder. Det var under åren i Fredrika som Berta lade grunden för sitt konstnärskap.
Bertas bilder av skolbarnen som hon undervisade är klassiker inom konsthistorien, bevis på att snoriga ungar är minst lika bra motiv som Karl XII:s likfärd. De är ju faktiskt också en del av den svenska historien!
Barnens glömda historia
Barn brukar nästan konsekvent bli förbisedda i både historieskrivningen och i konsthistorien. Berta Hanssons bilder är inte bara bra konst, de är också ett viktigt historiedokument. Detsamma kan sägas om denna bok om barnet Berta Hansson.
Denna barnhistoria är också intressant genom att den tar upp det obligatoriska barnarbetet, som var normalt förr i tiden, på ett helt annat sätt än de idylliserade Bullerbyböckerna. Livet på landet är ingen picknick, livet på landet är ett ständigt slit.
Bertas mamma och även hennes äldre syster dör i tuberkulos - hade det här varit påhittat hade kritiker kunnat invända att "är det där inte lite väl mycket död och elände i en barnbok?" men så var det. När sjukdomar skördar offer bland de vuxna måste barnen växa upp och ta ansvar desto fortare.
Kloka kor och vänliga träd
En av de underbaraste scenerna i boken är när Berta söker tröst hos en Mamma-Mu-liknande ko. Kor är kloka. Och varma. I en kall värld.
En annan favoritscen är när Berta sitter i trädet och dagdrömmer - ett träd är också en bra vän! - och sällan har väl ett bokomslag sammanfattat en hel bok bättre!
Det där är ju precis vad boken handlar om - att VÅGA klättra upp till nya höjder, att se en annan utsikt och att våga drömma!
Den här boken har direkt känslan av en klassiker, ett odödligt mästerverk för alla tider.
Precis som Betty Smiths Det växte ett träd i Brooklyn (utgiven 1943), som också utspelar sig i början av 1900-talet och som också handlar om en flicka i Bertas ålder, som sitter i ett himmelsträd och läser och drömmer ... drömmer om att bli författare. Betty Smith läste, drömde och blev författare.
Berta Hansson läste, drömde och blev konstnär. Att sitta i träd och drömma verkar bära frukt!
Och att läsa bra böcker!
En homage till Berta Hansson
Slutet av boken Fågeln i mig flyger vart den vill innehåller foton och konstverk av den verkliga Berta Hansson - den skönlitterära delen av boken med dess illustrationer kan ses som en direkt homage till Berta Hanssons konstnärskap, hennes sätt att närma sig naturen, hennes färgval och hennes sätt att gestalta barn, så att betraktaren känner deras inre själ och inte bara deras yttre utseende.

Belinda Graham

Recension från Tidningen Kulturen 18 SEPTEMBER 2017

Odla ljung - Brita Johansson väcker passionen för en älskad växt!

Hemma hos Brita Johansson - ljungen frodas och trivs! Foto: Brita Johansson.

Odla ljung - Spännande kulturhistoria och handfasta trädgårdstips!

- Ljung passar bra för dekoration både ute och inne och används ofta av florister utomlands. Vit ljung blandas i England in i brudbuketter, eftersom den anses bringa tur. I Tyskland binder man prydnadskransar av ljung. När ljungen blommar är det fest! Den omhuldas utomlands på ett sätt som är helt främmande för Sverige, men som den verkligen förtjänar!

Orden är Brita Johanssons och hon har verkligen dragit sitt strå till stacken för att sprida kärleken till ljungen i Sverige!

Årets trädgårdsbok

Odla ljung är en av årets absolut bästa böcker och den är mycket välförtjänt nominerad till det prestigefulla priset Årets trädgårdsbok. Men medan andra Årets-trädgårdsbok-kandidater har stora förlag bakom sig, som Norstedts och Bonniers och Ordfront och Semics, har Odla ljung kommit ut på ett mycket litet kvalitetsförlag, Natur & trädgård. Det är inte lätt att få tag på ett exemplar av boken. Det går inte att hitta boken Odla ljung i bokhandeln. Den finns inte ens på Bokus.
(Det där är en total bokskandal! I Storbritannien hade den här boken legat på alla de finaste bokdiskarna - men där finns ju också ett ljungsällskap, som tillvaratar ljungens intressen!)

Lösningen blir att ringa författaren. Där finns det böcker att få tag på, tack och lov!

Vi pratar snart trädgårdar, trädgårdsresor i England, ljunghedar och det skandalösa i att ljung är en sådan underskattad växt i Sverige ... en underskattad växt är förresten lite fel sak att säga. Ljung är egentligen flera växter.

Det finns hundratals olika sorter av det som i vardagstal kallas ljung.

Året runt med ljung hemma hos Brita Johansson

Hemma hos Brita Johansson odlas många olika sorters ljung och framsidan på hennes hus är en sådan där framsida som gör grannarna gröna av avund. Så snyggt, så stilrent, så lekfullt och prunkande av färg ... året runt!

Dessutom - lätt att underhålla. Ljung ger inte ogräs någon större chans att tränga sig in i trädgården.

- Ljung kräver nästan inget arbete alls, när den väl etablerat sig, berättar Brita. Man måste beskära den för att den ska blomma riktigt bra, men annars ... det här är en perenn som passar folk som gillar att njuta av livet i hängmattan.

Oftast läser man i annonser att "perenn ljung" är till salu, alltså flerårig ljung. Annonserna florerar speciellt så här års när höstkrukor och vinterkrukor ska dekoreras. Men ljungen överlever inte livet i krukan och den överlever inte den svenska vintern ... vilket blomsterförsäljarna till de olika sorterna av "dekorera-höstkrukan-ljungen" mycket väl vet om.

Var är "perenn ljung" verkligen flerårig?

- All ljung är "perenn ljung", fastslår Brita Johansson. Ljung är en perenn växt. Men i vilket klimat?
Ljung tillhör den artrika familjen Ericaceae. Medan Calluna är ensam i sitt släkte och Daboecia möjligen omfattar två arter är Erica-arterna så mycket talrikare. I Europa finns det 21 arter.
Författarens trädgård i september.
Men det finns ungefär 800 olika arter i Afrika, de flesta i Sydafrika. De är inte skapta för att överleva i vårt klimat. Men de är perenna i de afrikanska länder där de växer vilt! Att plantor dör i hårt klimat har ingenting med flerårighet att göra.

Brita är också noga att påpeka att man tar fram nya ljungsorter hela tiden, sorter som ska blomma rikligt i våra höstkrukor.

- Det var Kurt Kramer som var den förste som insåg knoppblommornas ekonomiska potential. I början av 1990- talet startade han ett korsningsprojekt som gick ut på att få fram rikblommande, kompakta plantor med bra blomfärger. Plantorna har romantiska flicknamn och säljs under märket "gardengirls". Knoppblommorna var ganska dyra till en början och det tog lång tid för dem att bli populära men nu översvämmas vi av dem under höstmånaderna.

Försäljarna vill sälja ny ljung varje år

De nya sorterna är dock inte speciellt härdiga. - men man tänker inte på att de ska överleva vintern. Det är tvärtom en fördel om de INTE överlever vintern.

- Det ligger otroligt med pengar i försäljning av engångsplantor, så andra producenter gick snart in i leken - alla ville ha en del av kakan. Man selekterar på blomsterrikedom och färg. Härdighet behövs inte. Ohärdighet är till och med en fördel. De här plantorna ska kastas bort så att man får sälja nya.

Men givetvis finns det fortfarande "riktig ljung" som är gjord för våra breddgrader och som kan överleva och trivas som perenn växt. Det går att få en fin ljungträdgård, i samma stil som den Brita har. Eller en liten hörna med ljung i trädgården, ett eget litet hedlandskap, där man kan fantisera att fåren från James Herriots klassiker All Creatures Great and Small kommer och betar. Brita har många tips på vilka sorters ljung som man ska köpa, ljung som kommer igen år efter år, och är lika fin i maj som i september. Ljung med olika färger och olika växtsätt och vackra blommor och dofter.

Du gör samtidigt alla pollinerare en stor tjänst om du odlar lite ljung - bin älskar ljung, och ljung blommar både tidigare och senare än många andra växter och hjälper bina att överleva.

Fixa sur jord så blir dina ljungplantor glada!

Britas bästa tips är att ljung gillar sur jord. Så blanda i sand och torv (om du inte redan har sur jord) men inte för mycket torv, för då släpper tjälen för sent, och det vill du inte om du bor en bit upp i landet ... för då fryser din ljung ihjäl, även om den trivs med att vara tillräckligt sur.

Boken Odla ljung innehåller massor av tips om vilka sorter av "perenn ljung" som är odlingsvärda, hur man får tag på dem, hur man bereder jorden och sköter om sin ljung ... Men också massor av kulturhistoria, ljunghistorier från hela världen.

Ljung är en av de vanligaste och individrikaste arterna i Norden, landskapsblomma i Västergötland, en av Skottlands nationalblommor och en av Norges två nationalblommor. Ljung är en dvärgbuske och ljungens bark innehåller garvämne och rötterna är ett starkt korgflätningsmaterial.

Växtfärgning och delikatesser

Dessutom kan ljung användas för växtfärgning för att få fram färgerna brunt, gult och rött. Ljung har också använts som bränsle och ljung kan också användas för att binda lös sand. Blommorna är många och de blommar generöst - alltså är de en viktig näringskälla för bin. Resultatet blir en läcker, mörkgul honung.

En del restauranger i Skottland har lamm på menyn från djur som gått på ljungbete. Det räknas som en stor delikatess!

Förr i tiden täcktes golv med ljung - i ett sydengelskt samhälles bevarande räkenskaper från år 1586 finns en utgift för örter och ljung som skulle täcka golvet i rådets sammanträdesrum.

Ljung har och har haft många olika betydelser i skrock och vidskepelse.

Ljungens historia och hur den förr användes för invärtes bruk och i industriell användning är fascinerande läsning!

Men ljung är också skönhet som syns. Detta bevisar Brita med vackra fotografier, boken är rikt illustrerad med hennes egna fotografier och hon är en mycket duktig fotograf och illustratör. Vi får följa en planterings färgskiftningar från januari till november och enbart detta är en spännande resa. Brita Johanssons bildmaterial är helt unikt. Liksom hennes kunskaper om ljung.















Brita Johansson är en mycket skicklig tecknare.
Denna teckning av Erica carnea återfinns
i original på British Museum i London.



Sammanfattning: Författaren Brita Johanssons fina fotografier från en och samma plantering månad för månad visar vilken förstklassig året-runt-växt ljungen är med sina olika utseenden och uttryck.

Ett stort antal av de över 700 sorterna är väl beskrivna och illustrerade i boken. Här beskrivs ljungens naturliga växtmiljöer, hur man odlar, förökar och sköter växten. Dessutom om ljungens användning historiskt som nyttoväxt.

Det här är en bok som är skriven av en riktig växtkännare - en kunnig entusiast och entusiasmen sprider sig! Odla ljung är en mycket viktig trädgårdsbok som bör finnas i varje trädgårdsälskares hem och den är skriven av en av Sveriges främsta växtkännare. Extra plus för mycket spännande kulturhistoria från hela världen!

Läs den här boken - och du kommer aldrig att se på en vanlig höstkruka med lite ljung i på samma sätt igen!


Belinda Graham

Tulpanpojken - Sann historia och en underbar vänskapsskildring

Tulpanpojken - Sann historia med oförglömlig hundkärlek och en underbar vänskapsskildring

Christina Wahldén
Tulpanpojken
ISBN: 9789129703290
Rabén & Sjögren

Recept på tulpansoppa: tag några tulpanlökar, 4-6 stycken, hacka dem tillsammans med en gul lök (om du har någon), fräs upp de hackade lökarna i lite olja, koka upp massor av vatten, häll i de hackade lökarna, tillsätt en nypa salt och en nypa kryddor (om du har några kryddor kvar).

Resultat: Det blir inte gott!

Tulpansoppa är ett äkta recept, ett av de recept som finns kvar efter den hemska hungervintern i Holland. Tyskarna förstod att andra världskriget var förlorat - men de gjorde ändå sitt bästa för att svälta ihjäl den civila befolkningen. Som en sista hämndaktion. 

Katter, hundar och tulpanlökar försvann

Ingen mat kom in i landet och inget bränsle, folk högg ner träd i parkerna, bänkar, dörrar, möbler ... allt som kunde eldas upp för att få lite värme eldades upp. 

Och maten ... man åt potatis tills den var slut, rovor tills de tog slut och alla katter och hundar försvann spårlöst från gatorna .... Sedan, efter all denna misär, åt man tulpanlökar. Som en sista utväg.

När Holland befriades av de allierade tyckte de amerikanska soldaterna först att de holländare som hälsade dem såg ut att vara i ganska gott skick ... det var innan amerikanerna insåg att bara de allra friskaste och starkaste gick ut på gatorna och hälsade dem välkomna. De som var mest illa däran, gamla, sjuka, bebisar, barn ... de orkade sig inte ut på gatorna. De låg hemma och svalt ihjäl. Många i Holland svalt ihjäl efter befrielsen. Det var redan för sent för dem att bli räddade, de klarade inte av att behålla någon mat, svälten hade gått för långt.

2 515 barn skickades till Sverige

Av Hollands nära 9 miljoner invånare dog 240 000 i andra världskriget. Hollands gränser stängdes 1940, men 9000 personer lyckades ändå fly. 50 000 allierade soldater dog i kampen för att befria Holland. 

Som del av räddningsaktionen kunde barn mellan åtta och tolv år bli skickade till Danmark eller Sverige för att äta upp sig under ett år. Röda korset organiserar allt.

Mellan 1945-1946 kommer det 10 481 barn till Sverige - 2 515 av dem är från Holland.
Ingen av familjerna som tar emot barn får någon ersättning för det, de gör det bara för att vara snälla och för att hjälpa till.

Ett av barnen som hamnar i Sverige är elvaårige Wim. Hans syster hamnar i Danmark. Hans storebror var för gammal för att bli utvald - han var äldre än tolv år. Men Wims bäste vän hamnar också i Sverige och äventyret börjar med att de hamnar i Landskrona i Skåne. På Citadellet i Landskrona (även känt som Landskrona Slott) blir de matade, tvättade, avlusade och får nya hela och rena kläder och skor av Röda korset. Sedan skeppas de vidare ut i landet, med adresser på paketlappar runt halsen.

Till främmande land, som ett paket

Det kanske låter ologiskt att inte skicka mat till svältande länder, utan att istället ta barnen från familjen (när de redan gått igenom så mycket hemskt tillsammans) och att syskon inte ens får hålla ihop ...

I Wims familjs fall skickas ett syskon i Danmark och ett till Sverige, medan ett av syskonen blir kvar i Holland med föräldrarna.

Men det var så det gick till. Det här är en sann historia. Och en mycket spännande sann historia! Där det tar tid innan man får reda på vad Wim har varit med om ... han kan inte prata om det. Dels för att det är alldeles för traumatiskt att tänka på och tala om det förflutna, dels för att han inte har något språk att kommunicera med när han kommer till Sverige. ... I Sverige talar alla svenska. Wim talar bara holländska. Det finns inget gemensamt språk innan Wim lär sig svenska ... Eller? Snabbt framstår "kärlek och omsorg" som ett universellt språk där inga ord behövs.

Varm choklad och fotboll

Mamman i familjen förstår att Wim har det svårt och att han har mardrömmar på nätterna. Utan ord gör hon varm choklad med äkta grädde till Wim. Varje natt han inte kan sova. Det hjälper. Wim minns knappt smaken av choklad ... 

När Wim får mat av familjen kan han först bara äta ett halvt kokt ägg och ett glas mjölk. Han är så van vid att svälta att det tar tid innan han kan njuta av familjens goda mat. Allt är närodlat, allt är från den egna gården, allt är hemlagat med smör och kärlek - och i Sverige har folk inte behövt svälta under kriget.

För Wim är det som att komma till en helt annan exotisk, utopisk värld.

Lillebror Åke hittar på ett rotvälskespråk som han pratar med Wim och de spelar fotboll tillsammans med varandra. Åke känns snabbt som Wims riktige lillebror, själv är Wim lillebror därhemma i Holland, men att ha någon som är mindre att leka med, där ord inte spelar någon roll, det är underbart.

Kärleken från en hund hjälper

Wim slipper gå i skolan, han ska bara vila upp sig och äta upp sig, men han vill ju gärna lära sig saker ändå. Storasyster Britta släpar hem fina böcker från skoaln, med bilder från Sverige och bilder från Holland och tillsammans sitter de och pekar i böckerna och lär sig varandras ord.

Det finns också en hund i familjen, Jeppe, som inte viker från Wims sida. Jeppe älskar Wim direkt och kräver inget tillbaka för sin lojalitet. Jeppe sover vid Wims säng från den allra första natten, som för att skydda Wim från allt det hemska, från alla minnen som förföljer honom från kriget, och under den allra värsta natten gör Jeppe något han vet att han inte får: han hoppar upp i sängen för att trösta Wim.

Pappan i familjen låter Wim prata holländska i telefon med sin bäste vän Gus som också hamnar i Sverige, hos en prästfamilj. Det hjälper till för att muntra upp Wim. Men allteftersom tiden går blir han mer och mer som en del av sin svenska familj, han har bästa vänner och syskon i familjen. Och så hunden Jeppe såklart.

Svamputflykt, hembakat och jordkällare

Livet förr i tiden på landet är noggrant skildrat, hur man plockar svamp tillsammans, hur man bakar, hur man tar vara på mat ... allt vad de äter varje dag finns beskrivet. För Wim, som varit utan mat så länge, är den goda lantmaten ett mirakel. En av hans favoritplatser är jordkällaren, där alla burkar med inlagd mat och alla burkar med sylt och alla flaskor med saft och annat gott ger honom en känsla av trygghet. Han kommer inte att svälta igen.

Det här är en otroligt spännande vardagsskildring av livet på landet i Sverige förr i tiden, men också en dramatisk skildring av hur andra världskriget var för den civila befolkningen i Holland,.

Men framför allt är detta en otroligt fin vänskapsskildring. Wim och Britta är vänner hela livet, skriver till varandra och senare skypar de med varandra. I Brittas familj har Wim fått en egen ny familj. Vänskap är det viktigaste i livet, säger Wim till Brittas barn under ett skypesamtal ... och Britas barn, det är författaren till den här boken. Namnen på personerna må vara ändrade, men det är ändå en sann historia, och namnet på gården är inte ändrat.

Boken ger ett oförglömligt porträtt av vänskapens mirakel, och även en rörande skildring av vad en trofast hunds kärlek kan göra för att hjälpa till att läka en del av del många själsliga sår som Wim har fått under kriget.

En vacker vänskapsskildring full av vardagshistoria

Det här är en av årets bästa svenska ungdomsböcker - en allåldersbok som passar för alla som är intresserade av en riktigt bra vänskapsskildring, alla som är intresserade av svensk vardagshistoria och alla som älskar hundar.

En intressant tanke dröjer sig kvar när man läst ut boken ... Man fick aldrig höra ett ord om hur Wims syster hade det i Danmark, inte heller hur hans bäste vän hade det hos den där prästfamiljen. Jag gissar att de inte hade det lika bra som Wim ... Han hade nog en ovanlig tur som hamnade på landet, i en generös och vänlig familj, med en gullig lillebror, en snäll storasyster och en underbar hund!

Belinda Graham