 |
| Framgångståget tuffar vidare för Paula Hawkins. Foto: Belinda Graham |
Paula Hawkins ger sig ut på djupt vatten
i sin efterlängtade återkomst till thrillergenren
Paula HawkinsI djupt vatten
Originaltitel: Into the Water
Översättning: Jimmy Hofsö, Hanna Svensson
ISBN: 9789187783548
Förlag: Massolit
Vilken deckardebut Paula Hawkins gjorde i med high concept thrillern The Girl on the Train!
Ingen har väl missat denna roman? Nu är det dags för "den svåra andra romanen" i thrillergenren.
En framgångssaga som gick som tåget!
"Det är bäst att njuta av det här, det kommer aldrig att hända igen!" Detta var Paula Hawkins egen filosofiska utsaga om framgångscirkusen kring The Girl on the Train, som bland annat omfattade en filmatisering med Emily Blunt i huvudrollen som "the girl" och en turné över stora delar av världen med intervjuer och boksigneringar. Sverige var ett av länderna som besöktes och Hawkins var ett givet dragplåster på Bokmässan i Göteborg.
The Girl on the Train har sålt i 20 miljoner exemplar och boken har analyserats sida upp och sida ner. Varför blev den en sådan succé? Det är ju egentligen ett ganska enkelt koncept? Är det för att "Girl" finns i titeln? Alla stora succéer har ju "girl" i titeln - Girl with a Dragon Tattoo, The Girl who Played with Fire, The Girl who Kicked the Hornet's Nest, Gone Girl, The Girl on the Train ...
... men det där är givetvis ingen förklaring i Sverige, eftersom ordet "girl" i allmänhet inte finns med i svenska titlar. Män som hatar kvinnor och Kvinnan på tåget har inget "girl" i titeln. Flickor är kvinnor i Sverige och det flickaktiga lämnas på tröskeln.
En mening definierar en succé
Men det enkla konceptet då? Ja, det stämmer, det är lätt att sammanfatta tanken med The Girl on the Train. Kvinna på tåg dagdrömmer och fantiserar och ser något som hon inte borde ha sett - men vad hände egentligen?
Kan du sammanfatta en handling och fånga folks intresse med en mening - då går det att locka läsarna, eller för den delen biobesökarna. Det är lätt för en läsare att se sig själv i rollen som en tågpassagerare som fantiserar för mycket (bokläsare brukar ha livlig fantasi!). Det är lätt att spela på myten "ofrivilligt vittne" och alla tågklassikerna, främst de brittiska. Paula Hawkins är också uppväxt med dem.
Man känner igen sig i den klassiska tågthrillern och det känns tryggt, samtidigt har man en "unreliable narrator" som hamnat på topp-tio listorna över de bästa opålitliga berättarna genom tiderna. Det är inte dåligt!
En trovärdig skildring av en berättare som inte är att lita på
Vilken deckardebut Paula Hawkins gjorde i med high concept thrillern The Girl on the Train!
Ingen har väl missat denna roman? Nu är det dags för "den svåra andra romanen" i thrillergenren.
Paula Hawkins har slagit in på ett nytt spår efter den massiva tågsuccén The Girl on the Train och tåget är utbytt mot en flod, resor och dagdrömmar är utbytta mot vattenmetaforer, tre opålitliga berättare är utbytta mot elva, och metropolen London är utbytt mot en liten by i norra England.
Into the Water finns nu på svenska - en ny bästsäljande succé av Paula Hawkins som redan gillas av hennes fans runtom i hela världen!
En framgångssaga som gick som tåget!
"Det är bäst att njuta av det här, det kommer aldrig att hända igen!" Detta var Paula Hawkins egen filosofiska utsaga om framgångscirkusen kring The Girl on the Train, som bland annat omfattade en filmatisering med Emily Blunt i huvudrollen som "the girl" och en turné över stora delar av världen med intervjuer och boksigneringar. Sverige var ett av länderna som besöktes och Hawkins var ett givet dragplåster på Bokmässan i Göteborg.
The Girl on the Train har sålt i 20 miljoner exemplar och boken har analyserats sida upp och sida ner. Varför blev den en sådan succé? Det är ju egentligen ett ganska enkelt koncept? Är det för att "Girl" finns i titeln? Alla stora succéer har ju "girl" i titeln - Girl with a Dragon Tattoo, The Girl who Played with Fire, The Girl who Kicked the Hornet's Nest, Gone Girl, The Girl on the Train ...
... men det där är givetvis ingen förklaring i Sverige, eftersom ordet "girl" i allmänhet inte finns med i svenska titlar. Män som hatar kvinnor och Kvinnan på tåget har inget "girl" i titeln. Flickor är kvinnor i Sverige och det flickaktiga lämnas på tröskeln.
En mening definierar en succé
Men det enkla konceptet då? Ja, det stämmer, det är lätt att sammanfatta tanken med The Girl on the Train. Kvinna på tåg dagdrömmer och fantiserar och ser något som hon inte borde ha sett - men vad hände egentligen?
Kan du sammanfatta en handling och fånga folks intresse med en mening - då går det att locka läsarna, eller för den delen biobesökarna. Det är lätt för en läsare att se sig själv i rollen som en tågpassagerare som fantiserar för mycket (bokläsare brukar ha livlig fantasi!). Det är lätt att spela på myten "ofrivilligt vittne" och alla tågklassikerna, främst de brittiska. Paula Hawkins är också uppväxt med dem.
Man känner igen sig i den klassiska tågthrillern och det känns tryggt, samtidigt har man en "unreliable narrator" som hamnat på topp-tio listorna över de bästa opålitliga berättarna genom tiderna. Det är inte dåligt!
En trovärdig skildring av en berättare som inte är att lita på
Det finns heller inget krystat eller långsökt med den opålitliga berättaren, för hon är alkoholist och har black outs ibland, hon har alltså inte bättre koll på vad som händer. Det är inte som att hon ljuger eller medvetet undanhåller sanningen från läsaren av boken, bara för att "det ska bli spännande".
Boken har även två andra berättare. Totalt tre berättarröster, som är lätta att skilja på, är ganska lagom i en thriller. För många berättare kan lägga sordin på spänningen.
Den nya boken Into the Water har fått den svenska titeln I djupt vatten. En titel som är ganska svår att säga eftersom man automatiskt tänker på sägessättet "Ute på djupt vatten". Det blir helt enkelt fel med prepositionen. Det är lättare att säga "på djupt vatten" än "i djupt vatten".
Den nya boken Into the Water har fått den svenska titeln I djupt vatten. En titel som är ganska svår att säga eftersom man automatiskt tänker på sägessättet "Ute på djupt vatten". Det blir helt enkelt fel med prepositionen. Det är lättare att säga "på djupt vatten" än "i djupt vatten".
Elva nya berättare
Vi har bytt miljö från tåg och London till en by någonstans i norra England, i närheten av Newcastle. Det som är mest förvånande är att människorna inte pratar som de gör i norra England, de låter fortfarande som Londonbor, det finns ELVA berättare här att hålla reda på - och alla deras röster låter i stort sett likadana. Det är inte optimalt i en spänningsroman.
Man vill gärna ha ett driv framåt och inte behöva kolla upp vem det är som nu tagit över och pratar i "jag-person". Det är svårt med perspektivbyten och göra dem lyckade och tydliga som i The Girl on the Train, speciellt om man växlar mellan väldigt många personer, och man hinner inte riktigt lära känna de olika karaktärerna.
Självmord, mord och häxprocesser
Handlingen i I djupt vatten är inte lika klockren som den i Kvinnan på tåget - här finns ingen "en mening" som kan fånga och dra in läsaren. Det finns ingen "en huvudperson" som kan fånga och dra in läsaren.
Det finns ett myller av personer och ett myller av offer. En av de elva huvudpersonerna klagar och säger att det här är precis som Morden i Midsomer där folk tar livet av sig och dör i olyckor hela tiden - fast det är ju klart att det inte är självmord och olyckor på riktigt, det är ju mord! Ibland blir det lite för mycket av det goda - eller snarare för mycket av det onda - på en gång.
Handlingen utspelar sig på olika tidsplan, förr i tiden dränktes häxor (eller rättare sagt kvinnor som sågs som besvärliga) i en del av floden - likväl drack folk ändå vattnet i floden, trots de ruttnande lik som förpestade den. En metafor för att ingen bryr sig? Trots att alla borde bry sig, för sitt eget bästa?
Historien upprepar sig
Vi har bytt miljö från tåg och London till en by någonstans i norra England, i närheten av Newcastle. Det som är mest förvånande är att människorna inte pratar som de gör i norra England, de låter fortfarande som Londonbor, det finns ELVA berättare här att hålla reda på - och alla deras röster låter i stort sett likadana. Det är inte optimalt i en spänningsroman.
Man vill gärna ha ett driv framåt och inte behöva kolla upp vem det är som nu tagit över och pratar i "jag-person". Det är svårt med perspektivbyten och göra dem lyckade och tydliga som i The Girl on the Train, speciellt om man växlar mellan väldigt många personer, och man hinner inte riktigt lära känna de olika karaktärerna.
Självmord, mord och häxprocesser
Handlingen i I djupt vatten är inte lika klockren som den i Kvinnan på tåget - här finns ingen "en mening" som kan fånga och dra in läsaren. Det finns ingen "en huvudperson" som kan fånga och dra in läsaren.
Det finns ett myller av personer och ett myller av offer. En av de elva huvudpersonerna klagar och säger att det här är precis som Morden i Midsomer där folk tar livet av sig och dör i olyckor hela tiden - fast det är ju klart att det inte är självmord och olyckor på riktigt, det är ju mord! Ibland blir det lite för mycket av det goda - eller snarare för mycket av det onda - på en gång.
Handlingen utspelar sig på olika tidsplan, förr i tiden dränktes häxor (eller rättare sagt kvinnor som sågs som besvärliga) i en del av floden - likväl drack folk ändå vattnet i floden, trots de ruttnande lik som förpestade den. En metafor för att ingen bryr sig? Trots att alla borde bry sig, för sitt eget bästa?
Historien upprepar sig
Nu verkar någon tagit upp den gamla traditionen med "dränk besvärliga kvinnor" igen. En tonårstjej hittas drunknad och sedan en singelmamma med tonårsdotter. Singelmamman höll på med en bok om de gamla häxprocesserna i byn, något som tydligen inte var populärt. Gammal ondska väcks till liv.
I boken finns även en sierska med, och deckarfantaster som vill att allt ska vara "på riktigt" kan bli irriterade över ockulta och övernaturliga inslag. Men om man inte har något emot det övernaturliga, och hopp fram och tillbaka i handlingen och i historien, så blir det här en intensiv och väldigt obehaglig roman, mycket hemskare än The Girl on the Train.
En alternativ titel hade kunnat vara Män som hatar kvinnor. Om denna säljande titel inte redan hade varit upptagen.
Hur varm sommaren än blir, kommer du att få kalla kårar av denna roman!
I boken finns även en sierska med, och deckarfantaster som vill att allt ska vara "på riktigt" kan bli irriterade över ockulta och övernaturliga inslag. Men om man inte har något emot det övernaturliga, och hopp fram och tillbaka i handlingen och i historien, så blir det här en intensiv och väldigt obehaglig roman, mycket hemskare än The Girl on the Train.
En alternativ titel hade kunnat vara Män som hatar kvinnor. Om denna säljande titel inte redan hade varit upptagen.
Hur varm sommaren än blir, kommer du att få kalla kårar av denna roman!
Läs mer om Kvinnan på tåget och andra tågdeckare:
http://tidningenkulturen.se/index.php/litteratur-topp/litteraturkritik/21885-litteratur-agatha-christie-4-50-fran-paddington
Belinda Graham
http://tidningenkulturen.se/index.php/litteratur-topp/litteraturkritik/21885-litteratur-agatha-christie-4-50-fran-paddington
Belinda Graham
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.