FILM: The Lego Batman Movie - Satir och analys av Batman

Robin och Batman flyger igen!

Batman - The Roast 

- Hejdlös drift med superhjälten levereras i Legoform

Chris McKay
Titel: The Lego Batman Movie
Manus: Seth Grahame-Smith, Chris McKenna, Erik Sommers, Jared Stern,John Whittington
Medverkande (röster, originalversion): Will Arnett (Batman), Zach Galifianakis (Jokern), Michael Cera (Robin), Rosario Dawson (Batgirl), Ralph Fiennes (Alfred) m.fl.
USA, 2017
Warner Bros.

Batman pratar med ett porträtt av sina döda föräldrar och avbryts av sin butler Alfred som påpekar: "I've seen you go through similar phases in 2016, and 2012, and 2008 and 2005, in 1997, in 1995, in 1992, in 1989 and that weird one in 1966," ... och så har han räknat upp alla årtal från live-Batman filmer så här långt ...

Ja, det där är kul för folk som kan sin Batman historia.

Men.

Blixten slår sällan ner på samma ställe två gånger.

Lego filmen The Lego Movie var en fullträff! En av de roligaste familjefilmer som gjorts - och låten Everything is Awesome var bara så ... Awesome!

Det bästa med filmen var att det var precis som när en liten unge leker med Lego - olika legogubbar och legogummor mixades friskt och det byggdes alla möjliga hus och farkoster och träd ... På slutet kom till och med Lego duplo med in i bilden. Och så var alla vänner igen, tills det är dags att leka en ny lek med nya intriger.


The Lego Batman Movie är en helt annan kopp te. Det är visserligen en ironisk superhjältefilm, men den är inte så lekfull som den "riktiga" Lego filmen. Det här är väldigt mycket Batman hela tiden och det är kul för Batman fans, speciellt gamla Batman fans, eftersom det finns popkulturalla referenser till ALLA Batmans någonsin! Alla filmer, TV-serier, Batman-skådespelare ... you name it. Till och med en lista med de allra mest obskyra skurkarna.

Det här är som en lång Batman-roast - en superhjälte-satir med många metanivåer. Både den självupptagne Batman och hans narcissistiske fiende Jokern får varsin identitetskris. Batman avskyr samarbete och känslor och känner sig hotad när Barbara Gordon tar över brottsbekämpningen i Gotham City. Hon pratar känslor, etik och ansvar. (För ungarna som gillar Super Hero High är det förvirrande att hon inte VET att hon är Batgirl, för det visste hon ju redan när hon gick i skolan).

Jokern tycker att han inte får bekräftelse på att han verkligen är Batmans hatobjekt nummer ett. Han vill bli MEST hatad!

När det inte fungerar att anfalla Gotham med samlade Batman-skurkar genom tiderna, samlar Jokern istället ihop superskurkar som Voldemort, Sauron, King Kong, Medusa och så vidare för att utkräva hämnd.

Filmen blir som en enda lång catwalk för Lego-figurer och ibland är det riktigt kul, ibland är det för amerikanskt och man hade gärna sluppit allt sentimentalt familjetjat - till och med Batman vill ha en egen familj, och det får han till sist, med Batgirl, Robin och Alfred. Suck. I den riktiga Legofilmen pratades inte amerikanska familjevärderingar. Det brukar inte ungar heller göra när de leker med Lego. De är mer inriktade på spänning, äventyr och att ha kul.

FILM: DC Super Hero Girls - Intergalactic Games

Vem skulle vara den perfekta bästa vännen?

Regi: Cecilia Aranovich

Manus: Shea Fontana
Medverkande: Grey Griffin, Anais Fairweather, Mae Whitman, Tara Strong, Teala Dunn m.fl.

USA, 2017

Warner Home Video


Det har gjorts så många superhjältefilmer på sistone att det inte behövs fler, för det går inte att komma med något nytt, eller hur?

Fel!


Det finns inte många superhjältefilmer med kvinnliga superhjältar i huvudrollerna. Speciellt inte i ALLA huvudroller.

DC Super Hero Girls - Intergalactic Games är en hlet ny tecknad film med många coola kvinnliga superhjältar (och det finns flera scenr där de får rädda tacksamma killar/män från olika faror!)

Wonder Woman, Supergirl, Batgirl, Bumblebee och Starfire ställer upp och representerar sin skola Super Hero High mot Korugar Academy i de stora Intergalaktiska spelen. Visst vore det roligt och ärofyllt att vinna! Men det är också viktigt att vara en bra vän, att rädda civila som behöver hjälp och att rädda hela världen från ondska! För tjejerna på Super Hero High utmanas också av The Female Furies och superskurken Lena Luthor har infilterat skolan ... Som om inte det är nog angrips även skolan av en stor ondskefull robotliknande varelse.

Nytt i den här filmen: en av lärarna har byggt en robot, Platinum, som kan lära sig och göra egna val ... När hon får välja väljer hon att bli hjälte, trots att Lena Luthor försökt programmera henne till att bli en av skurkarna.

Platinums summering av hur det är att vara en hjälte är den bästa:  det är ett irrationellt beteende, men trevligt.

Det här är en kul film, för både tjejer och killar, med massor av action och olika plot twists!

Extramateralet med kortfilmer är ännu bättre, bäst är en kortfilm där Wonder Woman glölmt var hon parkerat sitt osynliga jetplan! - Dude, where's my invisible jet?

Passa även på att gå in på DC Super Hero Girls hemsida - du kan bland annat göra ett quiz och få reda på vem av alla superhjältarna som skulle bli din perfekta bästa vän:

http://play.dcsuperherogirls.com/en-us/games/bff-quiz

FILM: Live by Night - Hat-trick av Ben Affleck

White hat, black hat ... Inte bara "good guys" får lov att ha vita hattar ...!

Gammeldags gangsterdrama av och med Ben Affleck

Regi: Ben Affleck

Stjärnspäckat drama i regi av Ben Affleck.

Titel: Live by Night
Medverkande: Ben Affleck, Elle Fanning, Brendan Gleeson, Chris Messina, Sienna Miller, Zoe Saldana
Chris Cooper m.fl.

USA, 2016

Fox-Paramount

Live by Night - manus av Ben Affleck, regi av Ben Affleck, huvudroll av Ben Affleck.
Hat-trick av Ben Afflek - iförd snygg hatt.

Live by Night - Nej, det här är inte stå-upp-komedi. Det här är en nostalgisk, gammeldags gangterfilm, som är gjord idag. Hade den varit gjort förr i tiden hade James Cagney haft huvudrollen.

Tyvärr gick Live by Night inte så bra som väntat på bio (spelade in $22 miljoner, hade en inspelningsbudget på $65 millioner) - kanske för att tiden för gammaldags "gudfadern" och "maffiabröder" filmer är förbi? Men det är absolut inget fel varken på filmen eller Ben Afflecks regiprestation. Möjligen har han haft lite för bråttom att få klart filmen innan han ska spela Batman igen.

I vanliga fall är det väldigt jobbigt med den typen av snabba-cash film där "hjältarna" är kriminella, men av någon anledning fungerar det med klassiska gangsterfilmer som utspelar sig på ett romantiserat 1920- eller 30-tal. Snygga män i stiliga kostymer och hattar, supersnygga bilar (vill ha!) och så till det ljudet av knattrande Thompson Typewriters.

Det är också himla skönt att slippa allt "hackande" och blippande skärmar där man snabbt ska läsa saker som står på datorer/mobiltelefoner/olika skärmar.

Det var bättre förr. I alla fall råare.

Live by Night bygger på en roman av Dennis Lehane, författaren som också skrivit Mystic River och Shutter Island. Ben Affleck fick Live by Night boken i present av sin kompis Leonardo DiCaprio, som också producerat filmen (och som var med i Shutter Island).

Affleck och Lehane  samarbetat tidigare med Gone Baby Gone.

Filmen inleds under förbudstiden, vi befinner oss i slutet av 1920-talet, och Affleck spelar Joe Coughlin, en smågangster i Boston. Han är son till en hederlig, irländsk polis (spelad av Brendan Gleeson). 

Hans flickvän är den vackra Emma (spelad av Sienna Miller) - men hon tillhör egentligen en gangsterboss. Sägessätt med "åsna" och "två hötappar" poppar upp i medvetandet och det går inte bra för Joe när han väljer den kriminella vägen. Fast egentligen har han ju bara valt fel flickvän ...

 Efter att Emma förråder Joe misshandlas han brutalt. Men mot alla odds överlever Joe och fortsätter sin karriär i Florida, där han tillverkar rom och kommer upp sig. Området han styr över blir större och och konkurrenterna utplånas. Polischefen (spelad av Chris Cooper) hävdar att han inte är korrupt, men det är förstås precis vad han är - han har en överenskommelse med Joe.

Joe gifter sig med kubanskan Graciela (spelad av Zoe Saldana) men de får inte något lyckligt slut tillsammans och deras son - hör och häpna - vill bli polis när han blir stor. Så äpplet faller inte långt från päronträdet. Eller farfars päronträd?!

Det här är egentligen en historia vi har sett många gånger - handlingen är visserligen lite ytlig och det finns många trådar i handlingen som blir väldigt tunna och får väldigt lite plats och blir ologiska.

Polischefens unga dotter (spelad av Elle Fanning) åker till Hollywood och kommer tillbaka som

 religiös uppviglare. Relationen med Emma verkar bli intressant men sedan försvinner den tråden.

Det görs heller inte mycket av kampen mot Ku Klux Klan. Affleck har velat få in lite för mycket i sin film.

Men filmen är ofta väldigt snyggt gjord, med snygga bilar och Ben Affleck i stiliga kostymer och hattar. Filmen har också många färgstarka gestalter scener och en elegant gjort biljakt.

Kul att notera: Ben Afflecks gangster är ofta snygg i vitt. I gamla filmer uppkom termen "white hat, black hat" alltså vit eller svart hatt, för att skilja på hjältar och skurkar (en term som idag används om god eller ond hacking ...) S'äkert till stor hjälp för att se vem som var vem i lite suddiga i svartvita western filmer. Men här har alltså gangsters svala, vita hattar ...

Och snart är Ben Affleck tillbaka som hjälte, helt klädd i svart. To the Batmobile!

FILM: Vaiana - Havet är inte så djupt

Smal och sexig Barbie tjej, STOR och  biffig man. Så klart.
Men var är myllret och var är alla kul karaktärer i denna Disneyfilm?
Alla sidekicks brukar ju vara bäst ... Blunder, Sebastian, Måsen Måzart ...

Regi: John Clements, Ron Musker 

Titel: Vaiana
Originaltitel: Moana

Svenska röster: Wiktoria Johansson, Björn Bengtsson, Jamil Drissi

USA, 2016

Walt Disney 

.
År 1989 räddade regissörsduon John Clements och Ron Musker Disney med succén ”Den lilla sjöjungfrun”. I renässansen som följde signerade de bland annat ”Aladdin” (1992), ”Herkules” (1997) och ”Prinsessan och grodan” (2009). Nu har de blivit lite tröttare och tuggar om mycket skåpmat i den annars vackert animerade polynesiska sagan ”Vaiana”.

År 1989 räddade regissörsduon John Clements och Ron Musker Disney med succén ”Den lilla sjöjungfrun”. Havet är djupt sjungen av krabban Sebastian blev en jättehit. I renässansen som följde signerade duon Clements och Musker bland annat Aladdin (1992), Herkules (1997) och Prinsessan och grodan (2009). Nu har de blivit lite tröttare det är mycket recykling från gamla filmer

den nya animerade polynesiska sagan Vaiana.

Liksom sjöjungfrun Ariel, trotsar tonåriga tronarvingen Vaiana (Wiktoria Johansson) sin fars stränga förbud att lämna landet och ger sig ut på äventyr. Havet hon färdas på blir en egen rollfigur ungefär som Aladdins matta. Och hon har ett djur som sidekick i knäppa tuppen Heihei, ett solklart bevis för att hon är prinsessa – Disneyprinsessa, alltså – som en kommentar i filmen lyder.

Vaianas mål är att återställa gudinnan Te Fitis stenhjärta för att häva den förbannelse av död och förstörelse som ödelagt hemön Motunui. På vägen slår hon sig ihop med Maui (Björn Bengtsson), en halvgud lika stark och självgod som någonsin Herkules. Hans tatueringar från äventyren är emellertid inte lika säkra på hans förträfflighet, utan rycker ofta in som ersättare för hans slappa samvete.

Men det blir mycket yta i den här filmen - Havet är inte så djupt längre. WOW-känslan från Den lilla sjöjungfrun infinner sig inte. 

Man hade behövt ett större myller av karaktärer, det mesta av filmen är två pers på en flotte. Visst, de har en  tupp  med sig, men han kan inte prata och bidrar inte till dialogen. 

Äventyr där en magisk sak ska hämtas eller lämnas har det på sistone funnits massor av på bio. Här är ännu ett "Hobbit" äventyr - fast det är Sagan om Stenen som ska lämnas tillbaka istället för Sagan om Ringen.

De går och går och går och avbrott för att äta och sova och bli angripna av monster/jättar/farliga djur/elddemoner och sedan räddade. Samma sak om och om igen.

Så kan man sammanfatta den typen av filmer. Byt ut "går och går" mot "paddlar och paddlar" och du har Vaiana. De blir angripna av pirater, monster, jättestor krabba och något som ser ut som en elddemon (men det visar sig vara något helt annat). Och de räddas varenda gång, och paddlar vidare.

Och det tar evigheter att komma fram. Sedan kommer de hem igen på mindre än fem minuter.
Precis som i "Hobbit"-filmerna.

Ett plus för polynesiska tongångar i musikalinslagen, sångerna är skrivna av den nyzeeländska popstjärnan Opetaia Foai. Att han inte fick göra hela musikspåret är lite synd eftersom resten av musiken låter som många andra Disneyfilmer.

Vaiana har fått mycket beröm för att det är en icke-vit huvudperson i huvudrollen - men hon ser fortfarande ut som en Barbiedocka. Det här är ännu en Disneyfilm med smal tjej och jättestor, biffig kille. Igen.

Min kvinnliga favorithuvudperson kommer hon inte i närheten av. Den blå tjejen i Insidan ut. Hon är huvudrollsinnehavare i en Disneyfilm (albeit DisneyPixar) och ser INTE ut som en Barbiedocka! Och hon är en del av en buddy-movie där båda delarna i duon är tjejer ... Det ni!

Vaiana lär ha gjort maoris upprörda eftersom en av deras gudar framställs som en idiot (med röst av The Rock) bara för att den kvinnliga huvudpersonen ska framstå som stark. Så kan det gå. Nästa gång kanske mannen kan få vara stark och smart han också, men prinsessan kan vara ännu starkare och smartare? Och ha samma midjemått?

FILM: Split - M Night Shyamalan omgiven av JA-sägare

Regissören M Night Shyamalan.

Regi: M Night Shyamalan

Titel: Split

Medverkande: James McAvoy m.fl.

USA, 2017

Universal Sony Home Entertainment

Tre kidnappade tonårsflickor hålls inspärrade i en källare. Kidnapparen som heter Kevin (i sin grundform) spelas av James McAvoy. Kevin är en man med tjugotre olika identiteter/personligheter och med en tjugofjärde, kallad Odjuret, på ingång. Han bor tydligen ensam på ett zoo, vilket är jättedumt och ologiskt, massor av folk borde jobba där och hur kan han ha 23 olika rum till 23 olika personligheters prylar?

Varför gör de tre tjejerna inte gemensam sak och hoppar på Kevin och gör slut på eländet? 

Helst när Kevin är en nioårig flicka med samma styrka och som en nioårig flicka och med betydligt lägre intellekt, väldigt lättlurad. 

Varför väntar de tills han förvandlas till det superstarkra Odjuret, som liksom Wolverine i X Men filmerna kan hela sig själv när han blir skjuten flera gånger i bröstet med ett gevär.

Varför gör de tre tjejerna inte slut på BÅDE kidnapparen och den här eländiga filmen direkt?

(De har ju vapen, massor med rengöringssprej, i olika behållare, som borde kunna användas nästan lika effektivt som pepparsprej för att göra förövaren tillfälligt blind, men nejdå, så långt kan de inte tänka.)

Visst, tjejer ska vara svaga, snygga, mer-och-mer-avklädda offer ... Killar som blir utnyttjade i sin barndom blir förövare, tjejer blir offer. Det är bara ännu en klyscha i en klyschig film som staplar klyschor på varandra!

Varför är James McAvoy, känd som Professor X, så usel i den här filmen?

Varför håller han tal, där han låter som Magneto?

Varför får M Night Shyamalan fortfarande göra filmer?

M Night Shyamalan verkar fortfarande leva på gamla bragder - eller snarare en bragd: SJÄTTE SINNET. Den blev en jättehit när den kom 1999. Sedan dess har Shyamalan mest utmärkt sig som den sämste nu aktive regissören i Hollywood, och det är en gåta varför han fortfarande får göra film - åtminstone "större" filmer som går upp på bio.

Det gick utför redan med Unbreakable (2000) och Signs (2002), och sedan blev det än värre.

I Sjätte sinnet är slutknorren snudd på överintelligent. Efter några år hade man förstått att alla Shyamalans filmer har en slutknorr, något som skall få publiken att häpna, och då var det inte längre lika spännande. Upplösningen i Split är fånig värre.

Och knorren är att Bruce Willis har EN replik!

Nä, repliken är inte "I see dead people" eller "I see a dead movie". Men det kunde ha varit det!

M Night Shyamalan har överträffat sig själv med sin sämsta film någonsin och fått James McAvoy att se ut som en idiot, dubbelt upp, ja, 23 gånger upp ...

Det här är ett nytt lågvattenmärke.

Att skriva manus själv, regissera själv, producera själv ... Ingen säger ifrån när något är dåligt. Han är helt klart omgiven av Ja-sägare (ja, och sitter på tre stolar själv ...)

1976 gjorde Pete Walker den engelska rysaren Schizo, vars slogan löd "När den ena handen inte vet vad den andra gör". Han fick genast kritik för att fara med osanning - det där har inget med schizofreni att göra. Shyamalan har anklagats för att trivialisera och exploatera DID. De som lider av diagnosen är inte farliga. Själv vet jag inget om DID. Däremot vet jag att Split är en skitdålig film.

FILM: Hidden Figures - Mattenördens revansch på film

Srinivasa Ramanujan, namnet säger dig förmodligen ingenting om du inte nyligen har sett filmen The Man Who Knew Infinity (2015). Ramanujan hör nämligen till det senaste tillskottet av matematiska genier som klivit upp på vita duken. Mattesnillen och andra vetenskapsmän har länge fått stå i skymundan för andra genier i filmens värld.

Team effort note: Matte är en gruppsport ... (Hidden Figures, 2016)

---

I filmen The Imitation Game (2014) får vi följa Turings arbete med att knäcka tyskarnas avancerade koder. Turing lyckades inte bara knäcka koderna och på så sätt förkorta kriget, utan skapar samtidigt grunden för hur en dator arbetar.

Hidden Figures  (USA, 2016)

Det finns gott om spelfilmer om berömda författare, konstnärer och politiker, men om en vetenskapsman dyker upp i en film så är det ofta frågan om en galen skurk som håller på med suspekta experiment och har ondsinta planer för att ta över jorden.

De sista åren har något hänt. Den naturvetenskapliga nörden har fått en upprättelse. En förklaring kan vara datorernas intåg i våra liv. Plötsligt inser vi att datanördarna från 80-talet med sina stora glasögon, bleka ansikten och asociala beteende har vuxit upp och blivit miljardärer med samma status som filmstjärnor. Vi har under 2000-talet fått se flera påkostade filmer om It-teknikens genier som Apple-grundaren Steve Jobs (finns flera filmer om honom) eller Facebook-grundaren Mark Zuckerberg som porträtteras i The Social Network (2010).

De matematiska genierna verkar ha svepts med i denna filmtrend och därför kan vi nu få ta del av Srinivasa Ramanujan fascinerande liv. Ramanujan (1887–1920) som bodde i Indien med sin fru hade ingen högre akademisk utbildning men lyckades ändå skapa matematisk historia. Han skickade ett brev med exempel på sina matematiska beräkningar till universitet i Cambridge. Brevet väckte så stor nyfikenhet att han blev inbjuden till universitet av Professor G.H. Hardy som senare blev hans mentor.





Även om Ramanujan var ett geni så var det inte lätt för honom att smälta in i den stela och konservativa akademiska världen i ett främmande land. Hemlängtan, dålig mat och till råga på allt tuberkulos tog i längden livet av honom. Ramanujan dog, som många stora genier alldeles för ung, han blev bara 32 år gammal. Han efterlämnade en mängd formler och uträkningar i sina anteckningsböcker som har haft stor betydelse för matematiken.

Filmen A Beautiful Mind från 2001 kan man se som startskottet för denna trend att göra spelfilmer av kända matematikers liv. Filmen handlar om den amerikanska matematikern John Nash (1928-2015), som fick Nobelpriset i ekonomi 1994. Förutom att vara en av 1900-talets främsta matematiker så led Nash av paranoid schizofren. Filmen kretsar kring hans matematiska framgångar men också hur sjukdomen under flera perioder under hans liv gör honom oförmögen att arbeta. Vid ett tillfälle får han för sig att han värvats som hemliga agent av försvaret med uppgift att förhindra att ryska spioner detonerar en atombomb på amerikansk mark. I tidningar börjar ha hitta hemliga krypterande meddelanden och han uppslukas totalt av alla dessa mönster och meddelanden som han tror sig se.

Samtidigt blir han allt mer paranoid och tror att ryssarna är ute efter honom och tänker döda honom. Det räcker förstås inte bara att man är en genial matematiker för att man ska förevigas på film. Det måste också finnas en konflikt, en spänning eller en kamp i personens liv för att det ska engagera tittaren. Nash kamp med sina inre demoner eller Ramanujan som kämpar sig upp från en enkel bakgrund in i den fina akademiska världen är några exempel.

Alan Turing och Stephen Hawkings liv innehåller också dessa ingredienser som lett till att deras liv filmatiserat de senaste åren. Alan Turings (1912-1954) gärning och betydelse var länge dold. Hans banbrytande arbete på Bletchley Park under andra världskriget, där han tillsammans med Englands främsta forskare skapade de första datorerna som använde för att knäcka tyskarnas krypterade meddelande, var länge en väl bevarad hemlighet. Turing var också homosexuell, i en tid då det var kriminellt och bestraffades med fängelsestraff. För att undvika fängelse tvingades Turing efter kriget genomgå en kemisk kastrering. Turing valde senare att avsluta sitt liv, precis som i en Disneysaga, genom att äta ett äpple som han förgiftat med cyanid.

I filmen The Imitation Game (2014) får vi följa Turings arbete med att knäcka tyskarnas avancerade koder. Turing lyckades inte bara knäcka koderna och på så sätt förkorta kriget, utan skapar samtidigt grunden för hur en dator arbetar.

En annan briljant matematiker och fysiker som ännu lever är Stephen Hawking (f.1942). Hans liv skildras i filmen The Theory of Everything (2014). Hawking var också en Cambridges student. Under sin studietid började han intresse sig för svarta hål som blev hans specialitet och där har han gjort banbrytande forskningsinsatser. Det var också under tiden på Cambridge som han märkte att han började bli ovanligt klumpig. Det visade sig vid en läkarundersökning att han led av ALS, en obotlig sjukdom där musklerna förtvinar och dör och som slutligen leder till döden. Hawking har trotsat sjukdomen och är idag 74 år gammal. Med sin el-rullstol och den syntetiska datorrösten har Hawking blivit en symbol för geniala naturvetenskapsmannen. Precis som så många andra filmer om berömda genier får tittaren i The Theory of Everything ta del av en blandning av personliga tragedier och nederlag som vägs upp av en envis och genial kamp för att lyckas skapa de mest briljanta och fascinerande verk som människan någonsin har upplevt.

Det som saknas i berättelsen om matematiska genier på filmduken är förstås kvinnorna. För visst finns dem. Redan under antiken hittar vi den grekiska matematikern och filosofen Hypatia som levde på 300-talet. Ada Lovelace som levde på 1800-talet var en pionjär inom datorprogrammering med sina algoritmer som kunde användas av mekaniska räknemaskiner (föregångaren till datorn) och från samma århundrade finns Sophie Kowalevski som arbetade med differentialekvationer. Men många framstående kvinnliga matematiker förblir anonyma i historien.

De har arbetat i det dolda på universitet, företag eller åt militären och lagt grunden för många av våra stora framsteg. I början av 2017 blev det i alla fall en liten förbättring på filmfronten när det gäller att lyfta fram kvinnliga matematiker. Då fick filmen Hidden Figures premiär. Filmen handlar om tre afroamerikanska kvinnor som får jobb hos NASA som matematiker för att hjälpa till att beräkna flygbanor i rymdprojektet Mercury som gjorde det möjligt för Apollo 11 att landa på månen 1969. Men det behövs absolut många fler filmer om kvinnliga genier och vetenskapspersoner för att väga upp den manliga dominansen.

Nu finns Hidden Figures ute på DVD - missa inte denna film, en av de bästa mattenördsfilmer som någonsin gjorts!

Den verkliga Katherine G Johnson (huvudperson i Hidden Figures) är fortfarande i livet, 97 år gammal, och var mycket nöjd med filmen. Men en liten brasklapp: filmen får det att se ut som om dessa tre var "de enda" och relativt ensamma, i själva verket jobbade alla i stora team. Även Turing (som ser rätt ensam ut i sin film).  Hidden Figures borde (enligt huvudpersonen själv) handlat om 300 personer, inte 3 personer. Hitintills har ingen mattenördsfilm fångat teamworkaspekten - så det finns fler utmaningar för filmvärlden att ta itu med!

FILM: xXx – Return of Xander Cage - Varför?

Titta vi flyger! Igen!

Regi: D.J. Caruso
Titel: xXx: Return Of Xander Cage
Manus: Scott Frazier, Rich Wilkes.
Medverkande: Vin Diesel, Donnie Yen, Deepika Padukone, Kris Wu m.fl.
Handling: Xander Cage, extrem-atleten som en gång sadlade om och blev agent lämnar sitt liv i exil för att ge sig efter den dödlige krigaren Xiang och hans kumpaner i klappjakten på ett ostoppbart vapen känt som Pandoras box. Tillsammans med helt ny grupp av adrenalinknarkande medhjälpare finner sig Xander plötsligt mitt i en dödlig konspiration som tycks sträcka sig ända upp på högsta regeringsnivå.
USA, 2017

De vanliga anti-hjältarna checkas av

Det här är i princip samma film som Suicide Squad, där ett gäng miffos / skurkar ska ha hjälterollerna och antihjältar och ironiska hjältar är idag mycket vanligare än hjälte-hjälar, så det är ju som vanligt. Men hur kommer det sig att alla har superhälteförmågor utan att vara superhjälgtar?

Och som vanligt, det kan vi från alla Jason Bourne filmer och Divergent serien ocdh Assasins Creed etc: : ledarna är ine att lita på, det är så klart skurkarna själva som gett anti-hjältarna jobb. Varför? Om de inte drog ihop teamet och gav dem jobb hade de ju inte haft något att oroa sig för?


xXx är som en checklista från valfri actiondussinfilm från 1990-talet. (eller slutet av 1980)
Hopp från flygplan. Check!
Massor av extemsporter som meningslöst ska pressas in i filmen. Check!
Galna stunts (typ skidåkning i djungeln, jakter på motorcyklar på vattnet) Check!
Många modeller i bikini och/eller läder som kråmar sig? Check!
Eldstrider där elitsoldater inte kan sikta utan mejas ned av hjältarna? Check!
Oinspirerad och platt dialog? Check!
Skämt som sedan länge sett bäst före datum? Check!
Platt och oinspirerat skådespeleri? Check!
Exrtremt klyschiga kvinnoroller? Check!
Folk som dör och som Fejkat sin egen död och Kommer igen? Check!

Scener som ser ut som Pepsi-reklam? Check!

Och tekniken har inte alls följt med sin tid.

Vissa stuntscener är sjukt snygga, andra ser ut att ha trettio år på nacken, filmen är väldigt ojämn och ingen Fast & the Furious.

Filmen är dessutom hela tiden ironisk, vilket ytterligare tar udden av spänningen. Skådespelarna försöker vara roliga utan att vara roliga, den enda som kan vara rolig är Toni Collette, och hon har inte fått några komiska sekvenser att agera i. Sånt slöseri.

I Dumma mej 2 finns det en scen där El Macho säger att han fejkat sin egen död genom att rida en haj med en bomb ner i en vulkan som ska ha ett utbrott.

En sådan scen hade verkat trovärdig jämfört med handlingen här.


Kina + Hollywood igen

I Hollywoods gangsterliknande värld har Vin (som är medproducent) dealat med den kinesiska maffian för att tjuvkoppla xXx-franchisen som du kanske minns – eller inte – lanserade Vin med ett generiskt Bondäventyr med tråkig story men ett par bra effekter (en hette Asia Argento). Vin fick bättre saker att göra efter det, så de gjorde en direkt-till-soptunnan-uppföljare med Ice Cube (där Xander Cage var hutlöst omnämnd i förbifarten som död).

Så nu, medan framgången från F&F-filmerna går upp i Scarface-proportioner, är Vin rätt desperat efter en annan franchise; tydligen har han konstaterat att xXx är snäppet bättre än Riddick.

Det hade nog varit bättre att lämna xXx som död.

Det finns dåliga filmer som är roliga att se (som 2 Fast and 2 Furious) och de som bara är dåliga och inte ens är roliga, även med sina fluffiga kalkonfjädrar och xXx hamnar i den senare kategorin.

Som kinesisk-amerikansk kalkon är The Great Wall betydligt roligare.

FILM: Fifty Shades Darker - Hur gick det sedan för den onda drottningen?

Anastasia och produktplacerade bilar.

Regi: James Foley

Manus: Niall Leonard

Medverkande: Dakota Johnson, Jamie Dornan, Tyler Hoechlin, Eric Johnson, Eloise Mumford, Bella Heathcote, Rita Ora, Luke Grimes, Victor Rasuk, Kim Basinger, Marcia Gay Harden m.fl.

USA 2017

Universal Sony Home Enteratainment

Jamie Dornan hade visserligen en liten, liten roll i Sophia Coppolas film Marie Antionette (den nordirländske modellen/skådespelaren spelade svensken Axel von Fersen) men annars var han mest känd för sin roll i Disneyserien Once Upon a Time.

Där spelade han jägaren/sheriffen som hade ihop det med den vackra onda drottningen Regina (som också var stadens borgmästare) samtidigt som han förälskade sig i Reginas barnbarn (eller styv-barnbarn) som just flyttat till staden. Hans karaktär dog i säsong ett och han lär inte komma tillbaka, för nu har han en ny TV-serie på gång, fast denna serie har premiär på bio. Fifty Shades. 

Reklamen för Fifty shades darker lyder "every fairy tale has a dark side". Den vi såg i Once Upon a Time? Där den onda drottningen verkligen visar att hon kan bli gramse på folk? Och att det är okej för en kvinna att ha karriär, ha familj själv (hon adopterar en söt unge som älskar henne, han är hennes enda svaghet) OCH ha yngre älskare. Jamie Dornan blev snart avlagd, numera har Regina ihop det med Robin Hood. Och hon har en hel hord av fans som hejar på lyckligt slut för "the evil queen" för hon är ju en modern kvinna som det är lätt att identifiera sig med!

Jamie Dornan har inte blivit bättre skådespelare för att han gått från TV till bio, han beter sig fortfarande som en poserade fotomodell när han spelar Christian Grey.

Filmen är sjukt dubbelmoralisk - en äldre kvinna får den gamla "häxa" rollen (eller "ond drottning" eftersom hon förfört (och förstört) Christian. Det sägs inget om vad Christian har gjort för att förstöra andra tjejer som är mycket yngre än honom.

Han är genom mycket av filmen upptagen med att förfölja Anastasia Steele, ungefär som Edward förföljde Bella genom Twilight serien och säger att han vill "skydda" henne.

Nästa dubbelmoral: Anastasias chef framställs som ett svin, trots han egentligen bara är av samma skrot och korn som Christian.

Fortsatta ologiska handlingar/intrigtrådar: Christan kan bli "normalisserad" genom att rätt person gör honom mer mänsklig (som Edward och Bella, igen) - så var de tidigare 16 - 17 flickvännerna helt fel?

Det var mycket roligare intrig i Once Upon a TIme där en äldre kvinna (Regina) använda och spolade Jamie Dornans jägarsheriff innan hon sa "Det är Robin Hood jag vill ha!" Okej, hon sa inte den repliken, men tänkte den säkert!

Robin Hood har också intensivare kärleksscener. Till och med den tecknade varianten.

Övrigt: massor av produktplacering (bland annat från apple), jättelång maskeradscen, som en renpolerad version av Eyes Wide Shut (ingen dör), massor av obegripliga thirllerinsalg som inte ledre någonvart och Dakota Johnson har som Anastasia fått återanvända mamma Melaine Griffiths avslutningsfras från Working girl – den där hon talar om för sin assistent att hon inte behöver hämta kaffe (om hon inte vill ha en kopp kaffe själv).

Från Twilight till Passengers: på det hela taget romantiseras stalkerbeteende alldeles för ofta i "romances".

I verkligheten hade Christan Grey inte fått tjejen, han hade fått en restraining order.

FILM: The Great Wall - Ny episk film av Zhang Yimou

Matt Damon promenerar på kinesiska muren.

The Great Wall - Matt Damon i Kinas dyraste film någonsin !

(Men filmen tog inte lika lång tid att bygga som den kinesiska muren)


Regi: Zhang Yimou
Titel: The Great Wall
Manus: Carlo Bernard, Doug Miro, Tony Gilroy
Medverkande: Matt Damon, Pedro Pascal, Willem Dafoe, Tian Jing, Andy Lau m fl.
Kina, USA, 2016
Universal Sony Home Entertainment

Robin Hood med båge i Kina.

The Great Wall är en episk film som lyckas med konststycket att vara både vacker och hänförande och väldigt tråkig på en och samma gång. Det vackra står kostymerna för, där en kejsare glänser som en gul juvel i handbroderad drakuniform eller där 500 statister alla har lika tjusiga uniformer i rött, blått och guld och myllrar över kinesiska muren. Men man hinner inte njuta länge för snart kommer det långtråkiga: en massa dataanimerade gröna CGI rymdmonster som anfaller hela tiden. Suck. Denna kinesisk-amerikanska samproduktion hade kunnat bli bra, om man koncentrerat sig på det kinesiska och struntat i den amerikanska delen (rymdmonstrena är gjorda i Los Angeles). En tjugondel i antalet monster hade räckt. Det räckte med fyra raptorer i Jurassic Park för att det skulle bli läskigt. De här monstrena påminner lite om raptorer, de jagar i pack och kommunicerar med varandra och är intelligenta.


Medeltid med amerikansk huvudperson

Men de är inte lika intelligenta som Matt Damon, eller rättare sagt hans karaktär, som räddar kineserna från det onda. Det hela ska utspela sig på medeltiden, men Matt Damon pratar ändå amerikanska (även om USA inte finns än) och man har högteknologiska vapen.

Man kan också se filmen som ett bevis över Kinas inflytande över Hollywood - jag antar att alla biobesökare nu vant sig vid de mer och mer irriterande omotiverade resor som görs till Shanghai och Hongkong i dussintals dussinactionfilmer. Nu kommer The Great Wall med Matt Damons krig mot tusentals fula CGI-monster, en metafor för den politiska kinesiska kampen.

I tidiga 1000-talets Kina förkroppsligas hotet från västerländska ideal av dinosauriehundar från yttre rymden. ”Tao Pei”, som de galopperande ödlorna kallas, har enligt legenden kommit till Jorden med en meteor.

Och en del av en meteor är det enda som gör dem fogliga (och då kan man döda deras drottning). Taget från Superman någon?

Det är i alla fall Matt Damons karaktär som har med sig denna kryptonit som räddar dagen och hela Kina.

Intergalaktisk karma återkommer

Varför rymdhundarna anfaller? Det är någon slags intergalaktisk karma för att människorna en gång styrdes av en extremt girig kejsare. Längre förklaring ges inte men monstren vaknar på nytt varje 60 år för att påminna människorna om girighetens faror genom att äta upp allt i sin väg.

Varför vart 60 år? Ingen förklaring ges. Ingen förklaring ges heller till varför de gröna sakerna är så fula och verkar vara snodda ur ett billigt gammalt dataspel när allting annat i filmen är så himla snyggt gjort!

Det enda som kan stoppa dem är kollektiv tillit, den mäktiga kinesiska muren, och Matt Damons karaktär William.

En legoknekt med galna färdigheter i bågskytte, som befinner sig i Kina vid den här punkten i historien, för att få tag på ett nytt värdefullt vapen: krut.

Platt kärlekshistoria som aldrig lyfter

Utöver listiga krigsstrategier krävs att William anammar kinesernas nationalistiska värdegrund istället för sin egna själviska individualism. Det får han lära sig av befälhavaren Lin Mae ( Jing Tian), som William hade haft en flirt med om det inte vore för den kinesiska censuren.

En kärlekshistoria hade kanske piggat upp den här soppan. Eller vad som helst hellre än massor av gröna monster. De tar liksom över varenda scen de är med i, så pass mycket att man aldrig hinner njuta av de snygga kostymerna, kulisserna, den vanvettigt överdådiga produktionen, eller allt annat som är bra i filmen.

Med tanke på hur viktig den kinesiska publiken blivit för Hollywood är det bara att vänja sig vid fler blockbusters av det här snittet, där en vag propaganda förmedlas fantasilöst med hjälp av olika effekter, där minsta antydan om heterosex inte kan visas och homosexualitet inte existerar.


Det hela blir till en platt kärlekshistoria som aldrig lyfter, trots att de båda stjärnorna åker medeltida luftballong tillsammans.

The Great Wall är anpassad efter en otålig publik, monsten plingar in lika ofta som SMS aviseringar, dialogen får stå tillbaka för jakt och slakt av generiska monster.

Hero-regissören Zhang Yimou vet hur man skapar en känsla av överväldigande krig där allt är extra maffigt.

Synd att så många bildrutor ska förstöras av rymdhundarna.


Kinas projekt "invadera Hollywood":

Filmen är från Universal och Legendary, och det sistnämnda bolaget har sålts till Kina. Filmens story och manus har knådats till av inte färre än sex författare, alla amerikaner, och två av dem är Max Brooks och Edward Zwick.

Regissören Zhang Yimou är mest känd för Den röda lyktan, Shanghaitriaden, Hero och Flying Daggers.

Filmen är den explosivt växande kinesiska filmindustrins första prestigeprojekt med sikte på att etablera sig på den internationella marknaden.

En bättre kandidat hade varit årets inhemska kassasuccé, Stephen Chows anarkistiska slapstickfars ”The mermaid”, men den följer kanske inte partilinjen. Totalitära regimer har sällan sinne för humor.

Sedan kvarstår också frågan: varför envisas kineserna i The Great Wall med att skicka ut självmordspiloter som hoppar bungyjump med spetsiga pinnar mot rymdhundarna när de har massförstörelsevapen (typ krutbomber) som lätt hade gjort slut på dem?

Astrid Lindgrens Sommar

Astrid Lindgrens sommar - Astrid Lindgren läser åtta älskade sommarsagor 


Astrid Lindgren
Astrid Lindgrens sommar - Astrid Lindgren läser åtta älskade sommarsagor
ISBN: 9789129703566
Rabén & Sjögren


Du ska inte tro det blir sommar, ifall inte nån sätter fart ...

Idas sommarvisa,  med text av Astrid Lindgren och musik av Georg Riedel, kopplas ihop med den hoppfulla svenska sommaren, lika mycket som glass, myggmedel och Den blomstertid nu kommer.

Det är kanske därför som Astrid Lindgren kopplas samman så mycket med årstiden sommar? Eller är det för att somrarna var somrigare förr och det finns så många idylliska sommarskildringar i Astrid Lindgrens böcker, med lek och bus och solsken och frihet? Alltid är det fint väder och aldrig går några semesterplaner i stöpet.

Den nya boken Astrid Lindgrens sommar fångar essensen i drömmen om en svensk sommar. Man leker, fikar och har mysigt tillsammans.

Alla äventyren har fina bilder att betrakta, där man kan drömma sig bort till en annan tid då somrarna var varma och soliga och alla hade det så mysigt på landet. Alla sagorna finns att lyssna på. Det är det allra bästa med boken! Tryck på knappen och så läser Astrid Lindgren själv valfri saga för dig!
Det blir en riktigt solvarm sommarstämning när Astrid Lindgren läser högt.

Boken innehåller åtta sommarberättelser, vissa är fristående noveller, andra är kapitel ur tjockare böcker.

Du kan välja att läsa och lyssna på:
Vi gör en utflykt ur Barnen på Bråkmakargatan med bilder av Ilon Wikland.
När Emil hissade upp lilla Ida i flaggstången med bilder av Björn Berg.
Vi ligger på höskullen ur Alla vi barn i Bullerbyn med bilder av Ilon Wikland.
Mirabell med bilder av Pija Lindenbaum.
Pippi hittar en spunk med bilder av Ingrid Vang Nyman.
Allrakäraste syster med bilder av Hans Arnold.
Sommardag på Junibacken ur Madicken med bilder av Ilon Wikland.
Rackarn och Vildtoringen ur Ronja Rövardotter med bilder av Katsuya Kondo.

Det här är vad man kan kalla en verklig allåldersbok! Den roligaste berättelsen är den med Emil och Ida. De här två kan verkligen sätta fart! (Och inte bara när det är sommar!) Allrakäraste syster och Mirabell är mer eftertänksamma noveller. Mest fart är det på Ronja. Vilket också fångas i Katsuya Kondos actionpackade, mangaliknande illustrationer. Han har verkligen lyckats uppdatera Ronja och göra henne intressant!

Ett stort plus är att det är olika illustratörer för i stort sett varje berättelse, de har verkligen lyckats fånga stämningen i de olika historierna, och på så sätt får man stor variation när man läser eller lyssnar på boken.

På något sätt verkar sommaren ha varit mycket somrigare förr ... Nu är stora delar av landet avfolkat, ingen busar på höskullen och det är få som har egen häst ... eller ens egen flaggstång!

Du ska inte tro det blir sommar, ifall inte nån sätter fart ...

Belinda Graham

Den lilla bokhandeln runt hörnet - Bitsk samtidsanalys och skotsk drömvärld

Den lilla bokhandeln runt hörnet  
- Bitsk brittisk samtidsanalys och sockersöt skotsk drömvärld

Jenny Colgan
Den lilla bokhandeln runt hörnet
Originaltitel: The Little Shop of Happy Ever After
Översättning: Birgitta Karlström
ISBN: 9789176793237
Massolit

Nina Redmond är bibliotekarie. Hon älskar böcker, hennes hem är proppfullt med böcker (70 lådor fulla närmare bestämt) och hon drömmer om att träffa en stilig hjälte, modell "byronic hero" som till exempel Emily Brontës Heathcliff  eller i nödfall E.L. James Christian Grey.

Nina är tyst och blyg och mest av allt är hon förälskad i sin bokvärld. Hon tycker att det är underbart på jobbet, där hon alltid parar ihop rätt läsare med rätt bok. Nina är förmodligen den snällaste och duktigaste bibliotekarie som någonsin funnits. Alla älskar henne och hon älskar sitt jobb.

Men så kommer nedskärningar och rationaliseringar och hela biblioteket där Nina jobbar ska läggas ner. Biblioteksdöden sprider sig som en farsot, i hela området kommer det inte att finnas ett enda bibliotek kvar, bara ett centralt mediacenter med datorer och coola elektroniska hjälpmedel och bara EN person på hela Ninas bibliotek kommer att få jobb där.

Det hjälper inte att Nina egentligen är bäst och mest serviceminded, hon är inte bäst på att sälja sig själv. Och det är ju det som räknas på den moderna marknaden. Så jobbet går till biblioteksenhetens jobbiga, högljudda egenkära kille (som har fått Nina att fixa till hans skrivna ansökan) som egentligen hatar alla kunder och aldrig är serviceminded, men han säger ju alla korrekta kodord vid intervjun. Det hela är som att spela floskelbingo!

Jenny Colgan lyckas verkligen fånga eländet och orättvisorna på den moderna arbetsmarknaden där alla som är framgångsrika är upptagna med att sälja kejsarens nya kläder till varandra! 

För duktiga och snälla Nina återstår bara att rädda så många böcker som möjligt från att bli pappermassa eller underlag till nya motorvägar. Nya fina böcker som ingen läst och som ingen besökare vill ta hem, ens gratis.

Så Nina tar hem en massa böcker som hon egentligen inte har plats till och hennes hyresvärdinna/sambo och bästa vän Surinder blir galen när den första sprickan i hennes lilla hus uppstår. Hus är inte byggda för hur många böcker som helst (om man inte bara laddar ner dem till sin Kindle, då väger de nästan ingenting).

Men i böckernas värld kan man i alla fall hitta och Nina har läst Jenny Colgans andra serie, Det lilla bageriet på strandpromenaden, om tjejen som startade ett bageri i Cornwall och som även sålde bröd från en brödbil ... så Nina köper en varubil, inreder den med bokhyllor och krimskrams och kör runt i Skottland och säljer alla böcker som ingen i Birmingham ens ville ta med sig hem gratis, och på så sätt kan hon försörja sig som egenföretagare och skaffa en flott lägenhet på landet och äta cullen skink som dagens rätt och delta i alla mysiga sedvänjor som folk har för sig på landet.

Dessutom träffar hon en snygg kille som är som en kombination av Heathcliff och Christian Grey och den där veterinären i James Herriott romanerna.

Det finns många framgångshistorier, både verkliga och fiktiva, om folk som blivit arbetslösa och sedan startat eget, hittat sitt kall och blivit framgångsrika.

En sådan framgångshistoria är Det lilla bageriet på strandpromenaden och man kan tänka sig att detta fungerar. Alla gillar ju bröd, kakor, piroger, tårtor, bullar, scones ... You name it. Och på ett ställe där det bara finns inplastat vit bröd i trekanter (huvaligaen, vad hemskt!) kan man tänka sig att Pollys mackor och piroger gör susen och går åt som smör i solsken. Alla fiskarna köper frukost, lunch och fika av henne dagligen och snart får hon även andra dagliga kunder. Och när ryktet går åker folk till den lilla ön bara för att köpa Pollys läckerheter ... och hon bidrar därmed till att göra ön till ett turistmål.

Det finns liknande historier i verkligheten. Det finns tex ett ställen i NY där folk köar i en mindre evighet för att köpa berömda macrons eller kakor eller pizzaslices och de ransoneras - du får inte köpa hur många som helst!

Men att Nina skulle kunna försörja sig på att sälja de gamla böckerna från biblioteket som ingen ville ha ens när de var gratis, det är svårt att tro. Hon säljer dem ju för att hon inte hade plats till dem (de går ju inte att äta upp!) och allmänheten har tydligen inte råd med bibliotek. Och att alla på landet plötsligt köper alla sina böcker av henne och att det har tid att läsa tjocka romaner (lantjobb är ganska ansträngde, de flesta slocknar direkt efter långa tuffa arbetsdagar) --- och finns det inget Amazon eller Kindle att ladda ner på i Skottland? (Det finns det, det är samma system som i England!)Hela hennes dagsinkomst även om hon säljer flera böcker borde gå åt till en portion cullen skink och ett glas vin.

Det här är en väldigt otrolig historia som inte kommer i närheten av den bok som inspirerade Nina - Det lilla bageriet på strandpromenaden.

Man funderar på hur mycket som går åt i bensin, det täcker inte.

Påklistrade kärlekshistorier ett tåg som stannar mitt i ingenstans för att lämna böcker och fika med Nina.

Den el av boken som är bra är den som handlar om biblioteksnedskärningar och även om livet i Birmingham efter Nina har flyttat.

Den jobbiga killen som fick det enda jobbet insåg att det inte alls var något drömjobb. Han ska ha hand om en massa tonåringar (de är ju de billigast möjliga anställda) och alla kunder som bara går till biblioteket för att de måste ha tag på en dator för att betala räkningar eller söka bidrag. Alla skär ner, arbetsförmedling, socialtjänst, banker ... När alla bankkontor är nedlagda återstår bara biblioteket för alla ekonomiska ärenden. Förlåt, inte biblioteket, mediateket ska det ju heta!

Den här delen av romanen är en rolig, aktuell och bitsk samtidsanalys av ett välfärdssamhälle som nedrustar - fullt i klass med Len Loach filmen Jag, Daniel Blake.

Janny Colgan mixar bitsk samtidsanalys och skotsk drömvärld - kärleksfull skildring av Skottland och dess landskap. Colgan har förresten just flyttat tillbaka till Skottland efter 20 år i exil.

För den uppmärksamme läsaren är det förresten kul att notera att Jenny Colgan skrivit in många personliga saker i romanen. Nina kommer på hur hon ska starta eget tack vare Jenny Colgans mest populära romanhjältinna, hon som startar Det lilla bageriet på strandpromenaden (har du inte läst denna trilogi så har du många mysiga lästimmar framför dig, helst med några varma scones som tilltugg). Ninas favortibok, som är den allra mest värdefulla och som inbringar mycket pengar i en förstahandsutgåva är en barnbok som heter Uppe på hustaken. När hennes sista exemplar, hennes privata blir förstört, hittar hennes nye pojkvän ett perfekt exemplar för att trösta henne och så läser hon högt för honom om barnen Wallace, Francis och Delphine ... Dessa är Jenny Colgans egna barn. Boken finns inte på riktigt, inte än i alla fall (Jenny Colgan skriver också barnböcker och Delphine är huvudperson i en ny bästsäljande barnbok) och det verkar som om den allra värdefullaste boken inte är någon bok trots allt - det är det verkliga livet.

En intressant slutplädering i en bok som i så stor utsträckning handlat om att rädda böcker!

Fällor och förfalskare - Sommarlovsäventyr av Katarina Mazetti med Kusinerna Karlsson

Fällor och förfalskare
- Bästa läsgodiset någonsin av Mazetti!

Katarina Mazetti

Kusinerna Karlsson: Fällor och förfalskare
Serie: Kusinerna Karlsson (del 8)

ISBN: 9789150119565

Förlag: Alfabeta

Sommarlov för Kusinerna Karlsson innebär nya äventyr på deras egen äventyrsö: Doppingön!

Det är visserligen föräldrafritt men långt ifrån mysteriefritt, när fula filurer med fuffens i kikaren slår sina lovar kring den hemlighetsfulla ön i Fällor och förfalskare.

Det hela utvecklar sig till ett sommarlov fullt av faror och fasor och konstnärliga komplikationer!

Sveriges spännande svar på "The Famous Five"

Äventyrsserien med Kusinerna Karlsson är så nära man kan komma en svensk Fem-gänget serie, eller "The Famous Five" som gänget heter i original. Här finns fyra barn, som alla är släkt, och som klarar sig själva utmärkt, utan att vuxna lägger sig i. Här finns ett charmigt husdjur (fast det är en katt istället för en hund). Här finns massor av god mat. Läckra beskrivningar av vad som äts är minst lika viktiga här som i de gamla brittiska barnboksklassikerna. Här finns en spännande ö som liksom är gängets egen ö. Och det händer alltid något mystiskt när de har lov!

Man vet vad man har att vänta sig och man blir inte besviken. Kusinerna Karlsson seglar, badar, målar, rider, lagar jättegod mat och äter när de vill på dygnet. De löser gåtor och mysterier på löpande band och tar fast bovar och banditer. Dessutom: barnen blir inte äldre hur många lov som än passerar förbi!

Läskigare, roligare, läckrare!

Det är imponerande att Katarina Mazetti lyckas skriva samma bok en gång till, utan att skriva samma bok en gång till! Maten är superläcker, Humlan är hur rolig som helst, barnen hotas av skumma typer, solen gassar, det är samma gamla ö ... och ändå är detta ett äventyr som är helt annorlunda.

Mysteriet är mer svårlöst, själva boken är både läskigare och ännu roligare än de tidigare i serien och som helhet är detta den klart bästa Kusinerna Karlsson boken och den bästa barn- och ungdomsbok som Mazetti skrivit hitintills.

Humlan är i mitt tycke den absolut bästa karaktären, hon är yngst men ändå på något sätt modigast, och helt klart kaxigast! Hon älskar mat och djur och sin franske kusin Alex (som är bra på att laga mat) och hon har alltid något nytt favorituttryck som hon ska använda hela tiden. Den här gången är det "På min ära!".


Konstnärlig kusin kidnappad

George är konstnären av de fyra, och hans konstkunskaper kommer väl till pass under detta mysterium, liksom det faktum att Julia är snabbtänkt och bra på att simma och segla. När George blir bortförd är det Julias sak att vara den räddande damen i nödens stund!

Konstmysteriet med mystiska konstförfalskningar av märkliga tavlor, som plötsligt blev uppskattade och värdefulla när konstnären försvann under oklara omständigheter för nästan 70 år sedan, är både roligt och hemskt, dramatiskt och tänkvärt. Och en smula rörande.

Det går troll på ön

Det finns mycket som det går troll i. Bland annat så går det runt troll på själva ön! Kusinerna Karlsson ser mystiska troll-liknande varelser på olika ställen av ön. Deras moster Frida, som brukar vara på ön när de kommer, är plötsligt försvunnen, det hörs bara skrik på hennes mobilsvar. Ingen vet var hon är eller vad för konstiga planer hon blivit invecklad i den här gången. Någon målar hemska tavlor där de fyra kusinerna ser ut som monster, för att skrämma dem från ön ... Vad pågår egentligen? Det visar sig vara mer än ett mysterium som pågår samtidigt och de fyra ungarna får använda all sin list och klurighet för att reda upp allt. Humlan använder dessutom flitigt en krocketklubba! Det råkar faktiskt vara Humlan som först kommer på sanningen bakom konstmysteriet - men snarare trots än tack vare sin krocketklubba.

Helt vegetarisk kalasmat

Alex, som bor i Frankrike, är den av de fyra som är den store matexperten och det vattnas i munnen varje gång som matlagningsteamet (Alex + Humlan) är igång. Boken avslutas med recept som är både lätta och läckra att laga till. Och dessutom helt vegetariska! Till och med den avslutande tårtfesten i boken är helt vegetarisk, vilket Humlan inte är sen att påpeka!

Det här är verkligen en bok som har allt: skratt, skräck, mystik, dramatik och massor av god mat!
Det här är en verkligt god bok! På min ära!

Belinda Graham

Poppy Pym och den förhäxade pjäsen - Ännu bättre, ännu roligare, ännu mer Poppy Pym!

Omslaget till den andra boken i succéserien om Poppy Pym och Poppys författare Laura Wood.

Poppy Pym och den förhäxade pjäsen 

- Something wicked this way comes!

Laura Wood

Poppy Pym och den förhäxade pjäsen 

Serie: Poppy Pym (del 2)

Originaltitel: Poppy Pym & the Double Jinx

Översättning: Helena Stedman

Illustrationer: Beatrice Bencivenni

ISBN: 9789177016557

Förlag: Modernista


En Poppy Pym bok är synonymt med smart skriven spänning, en stor dos humor, massor av brittisk charm - och en av de bästa hjältinnorna som barnlitteraturen har sett!

Laura Wood var helt okänd när hon slog igenom med Poppy Pym och Faraos förbannelse, en bok som belönades med priset för årets bästa brittiska barnbok. Man sade sig vara på jakt efter "nästa Harry Potter" när en barnbokstävling lanserades. Laura Wood vann tävlingen och barnen hade plötsligt fått en ny favoritserie!

"Hotter than Potter"

Egentligen är det stor skillnad på Harry Potter serien och Poppy Pym serien - även om båda serierna utspelar sig på internatskolor. Poppy Pym är mycket roligare, minst lika spännande och här har allt "en logisk förklaring". Här finns aldrig några övernaturliga, paranormala eller magiska förklaringar till deckarmysterierna.  

Ibland verkar Poppy Pym nästan vara en parodi på Harry Potter, som till exempel de fyra elevhemmen. I Harry Potter serien har de fått sina namn efter fyra stora, kända trollkarlar och man måste läsa massor med pretentiöst prat om hur modig Goderic Gryffindor var, och därför är också de i hans elevhem så modiga, precis som Harry Potter.

I Poppy Pym har elevhemmen namn efter fyra småfåglar: Steglitsen, Sparven, Rödhaken och Gärdsmygen. Poppys elevhem är Steglitsen. Och det är därför Poppy Pym är en mästare på kamouflage?

Poppy-Pym-världen handlar om äkta vänskap, de unga huvudpersonerna är inte påhittade bara för att de ska växa upp gifta sig med varandra (och ingen gör någonsin Poppys läxor åt henne!)

Poppy är en mycket sympatisk hjältinna och de andra romanfigurerna förväntas aldrig offra livet för hennes väl och ve eftersom hon är "den utvalda". De andra romanfigurerna tillåts ha egna liv och egna intressen och inte bara existera som "hjälpare" eller "stjälpare" när Poppy är i farten. 

Poppy Pyms värld är full av starka, smarta, roliga och intressanta kvinnoporträtt. Det gäller både hennes värld på cirkusen, där hon är uppväxt, och hennes värld på internatskolan Saint Smithen's, där hon försöker passa in och lära sig andra färdigheter än cirkuskonster

Poppy Pym böckerna är genomgående illustrerad med roliga bilder av Beatrice Bencivenni, som Poppy kommenterar i den berättande texten.

Poppy Pyms stora cirkusfamilj. Illustration av Beatrice Bencivenni.

En förhäxad pjäs med häxor

En Poppy Pym bok är helt fristående - Poppy löser ett nytt mysterium i varje bok, i förra boken tog hon sig an Faraos förbannelse, i den här boken tar hon sig an en uppsättning av Macbeth och en förbannelse som vilar över pjäsen. Something wicked this way comes! Det finns visserligen tre häxor i pjäsen, men kan en pjäs verkligen vara förhäxad?

Poppy, som tillämpar logisk slutledningsförmåga lika säkert som en ung Sherlock Holmes, tvivlar på det.

Hon är säker på att en människa ligger bakom sabotagen. Men varför? Dessutom försöker hon lösa ett fall med en mordbrand i byn och ett fall med en försvunnen skatt som ska finnas gömd någonstans på skolan. Förutom sina nya mysterier har Poppy börjat fundera på var hon kommer ifrån. Vem lämnade henne som hittebarn till cirkusen? Finns det en mamma någonstans som saknar henne?
Hinner Poppy med att undersöka detta också? Men kanske blir Madame Pym ledsen i sådana fall, hon som uppfostrat Poppy till en äkta cirkusflicka?

Till sin hjälp i mysteriehärvan har Poppy sina två bästa vänner: den smarta Ingrid som älskar böcker och den rolige Kip som älskar mat i allmänhet och kakor i synnerhet. Hon får stor hjälp av deras respektive expertkunskaper - vem hade kunnat tro att Kips kakkunskaper skulle vara en fråga om liv och död?

Spännande och rörande upplösning

Upplösningen på skattjakten är både rolig och rörande på en och samma gång. Laura Wood skriver med massor av humor, men hon driver aldrig, aldrig med sina unga huvudrollsinnehavare. Känslorna är på riktigt.

Det här är kort sagt den bästa upplösningen på en skattjakt någonsin!

Poppy Pym är en sällsynt kavat och komplex hjältinna och Laura Wood skriver med stort patos utifrån en tolvårings synvinkel. Det är bara att kapitulera inför denna charmiga hjältinna och inse faktum: här ska det sträckläsas! Mindre viktiga saker som att sova och äta får vänta. Kip skulle bli förfärad. Men inte Ingrid!

Heja Poppy Pym, kom snart tillbaka igen!


Läs även Poppy Pym och Faraos förbannelse:

http://tidningenkulturen.se/index.php/litteratur-topp/litteraturkritik/21669-litteratur-laura-wood-poppy-pym-och-faraos-forbannelse

Belinda Graham

Into the Water - Paula Hawkins ute på djupt vatten!

Framgångståget tuffar vidare för Paula Hawkins. Foto: Belinda Graham

Paula Hawkins ger sig ut på djupt vatten 

i sin efterlängtade återkomst till thrillergenren

Paula Hawkins
I djupt vatten
Originaltitel: Into the Water

Översättning: Jimmy Hofsö, Hanna Svensson

ISBN: 9789187783548

Förlag: Massolit

Vilken deckardebut Paula Hawkins gjorde i med high concept thrillern The Girl on the Train!
Ingen har väl missat denna roman? Nu är det dags för "den svåra andra romanen" i thrillergenren.

Paula Hawkins har slagit in på ett nytt spår efter den massiva tågsuccén The Girl on the Train och tåget är utbytt mot en flod, resor och dagdrömmar är utbytta mot vattenmetaforer, tre opålitliga berättare är utbytta mot elva, och metropolen London är utbytt mot en liten by i norra England.

Into the Water finns nu på svenska - en ny bästsäljande succé av Paula Hawkins som redan gillas av hennes fans runtom i hela världen!

En framgångssaga som gick som tåget!

"Det är bäst att njuta av det här, det kommer aldrig att hända igen!" Detta var Paula Hawkins egen filosofiska utsaga om framgångscirkusen kring The Girl on the Train, som bland annat omfattade en filmatisering med Emily Blunt i huvudrollen som "the girl" och en turné över stora delar av världen med intervjuer och boksigneringar. Sverige var ett av länderna som besöktes och Hawkins var ett givet dragplåster på Bokmässan i Göteborg.

The Girl on the Train har sålt i 20 miljoner exemplar och boken har analyserats sida upp och sida ner. Varför blev den en sådan succé? Det är ju egentligen ett ganska enkelt koncept? Är det för att "Girl" finns i titeln? Alla stora succéer har ju "girl" i titeln - Girl with a Dragon Tattoo, The Girl who Played with Fire, The Girl who Kicked the Hornet's Nest, Gone Girl,  The Girl on the Train ...
... men det där är givetvis ingen förklaring i Sverige, eftersom ordet "girl" i allmänhet inte finns med i svenska titlar. Män som hatar kvinnor och Kvinnan på tåget har inget "girl" i titeln. Flickor är kvinnor i Sverige och det flickaktiga lämnas på tröskeln.

En mening definierar en succé

Men det enkla konceptet då? Ja, det stämmer, det är lätt att sammanfatta tanken med The Girl on the Train. Kvinna på tåg dagdrömmer och fantiserar och ser något som hon inte borde ha sett - men vad hände egentligen?

Kan du sammanfatta en handling och fånga folks intresse med en mening - då går det att locka läsarna, eller för den delen biobesökarna. Det är lätt för en läsare att se sig själv i rollen som en tågpassagerare som fantiserar för mycket (bokläsare brukar ha livlig fantasi!). Det är lätt att spela på myten "ofrivilligt vittne" och alla tågklassikerna, främst de brittiska. Paula Hawkins är också uppväxt med dem.
Man känner igen sig i den klassiska tågthrillern och det känns tryggt, samtidigt har man en "unreliable narrator" som hamnat på topp-tio listorna över de bästa opålitliga berättarna genom tiderna. Det är inte dåligt!

En trovärdig skildring av en berättare som inte är att lita på 

Det finns heller inget krystat eller långsökt med den opålitliga berättaren, för hon är alkoholist och har black outs ibland, hon har alltså inte bättre koll på vad som händer. Det är inte som att hon ljuger eller medvetet undanhåller sanningen från läsaren av boken, bara för att "det ska bli spännande".

Boken har även två andra berättare. Totalt tre berättarröster, som är lätta att skilja på, är ganska lagom i en thriller. För många berättare kan lägga sordin på spänningen.

Den nya boken Into the Water har fått den svenska titeln I djupt vatten. En titel som är ganska svår att säga eftersom man automatiskt tänker på sägessättet "Ute på djupt vatten". Det blir helt enkelt fel med prepositionen. Det är lättare att säga "på djupt vatten" än "i djupt vatten".

Elva nya berättare

Vi har bytt miljö från tåg och London till en by någonstans i norra England, i närheten av Newcastle. Det som är mest förvånande är att människorna inte pratar som de gör i norra England, de låter fortfarande som Londonbor, det finns ELVA berättare här att hålla reda på - och alla deras röster låter i stort sett likadana. Det är inte optimalt i en spänningsroman.

Man vill gärna ha ett driv framåt och inte behöva kolla upp vem det är som nu tagit över och pratar i "jag-person". Det är svårt med perspektivbyten och göra dem lyckade och tydliga som i The Girl on the Train, speciellt om man växlar mellan väldigt många personer, och man hinner inte riktigt lära känna de olika karaktärerna.

Självmord, mord och häxprocesser

Handlingen i I djupt vatten är inte lika klockren som den i Kvinnan på tåget - här finns ingen "en mening" som kan fånga och dra in läsaren. Det finns ingen "en huvudperson" som kan fånga och dra in läsaren.
Det finns ett myller av personer och ett myller av offer. En av de elva huvudpersonerna klagar och säger att det här är precis som Morden i Midsomer där folk tar livet av sig och dör i olyckor hela tiden - fast det är ju klart att det inte är självmord och olyckor på riktigt, det är ju mord! Ibland blir det lite för mycket av det goda - eller snarare för mycket av det onda - på en gång.

Handlingen utspelar sig på olika tidsplan, förr i tiden dränktes häxor (eller rättare sagt kvinnor som sågs som besvärliga) i en del av floden - likväl drack folk ändå vattnet i floden, trots de ruttnande lik som förpestade den. En metafor för att ingen bryr sig? Trots att alla borde bry sig, för sitt eget bästa?

Historien upprepar sig

Nu verkar någon tagit upp den gamla traditionen med "dränk besvärliga kvinnor" igen. En tonårstjej hittas drunknad och sedan en singelmamma med tonårsdotter. Singelmamman höll på med en bok om de gamla häxprocesserna i byn, något som tydligen inte var populärt. Gammal ondska väcks till liv.

I boken finns även en sierska med, och deckarfantaster som vill att allt ska vara "på riktigt" kan bli irriterade över ockulta och övernaturliga inslag. Men om man inte har något emot det övernaturliga, och hopp fram och tillbaka i handlingen och i historien, så blir det här en intensiv och väldigt obehaglig roman, mycket hemskare än The Girl on the Train.

En alternativ titel hade kunnat vara Män som hatar kvinnor. Om denna säljande titel inte redan hade varit upptagen.

Hur varm sommaren än blir, kommer du att få kalla kårar av denna roman!

Läs mer om Kvinnan på tåget och andra tågdeckare:

http://tidningenkulturen.se/index.php/litteratur-topp/litteraturkritik/21885-litteratur-agatha-christie-4-50-fran-paddington

Belinda Graham

Piratens hemlighet - Spännande arkeologiska äventyr för slukaråldern

Skattjakt långt bortom standardmysteriet!

- Det svenska landskapet är fullt av äventyr!


Anna-Karin Andersson, Ulrika Söderström
Piratens hemlighet
Illustrationer: Anna Westin
ISBN: 9789175774138
Idus Förlag

Sommarlovsmorgon och standardmysterium med syskon som söker en skatt? Nej, Piratens hemlighet går långt bortom standardmysteriet!

Mysterieboken utvecklas

Syskonen Aniara och Benjamin skojar själva om att det känns som om de är med i ett avsnitt av Sommarlovsmorgon när de söker efter skatten, som är känd som Piraten Skyttes skatt.

Men den traditionella mysterieboken utvecklas, konceptet "skatt" utmanas (för forskare kan en krukskärva vara en skatt!) och genom hela boken finns det spännande avbrott i äventyret med verkliga fakta om allt möjligt mystiskt som man kan hitta på den svenska landsbygden.

Har du undrat varför det ligger stenbumlingar samlade här och där? Eller varför det plötsligt växer ett äppelträd mitt ute i djupa skogen? Eller hur länge folk har ätit det frestande sommarbakverket kringlor?

Allt det här och mycket mer får du svar på i boken!

Fakta insprängda i fartfyllt äventyr

Det här är lättlästa och roligt presenterade fakta, och eftersom de är insprängda i ett halsbrytande äventyr så läser man ju extra noga för att inte missa några ledtrådar!

Det här är smart tänkt - två böcker i en: spännande mysteriebok OCH  kul faktabok! Dessutom finns ett läckert recept på kringlor med i slutet av boken!

Faktaruta som ger mersmak!

Stenmurar, grindhål, stenrösen, gravar, grundstenar, kastell, kyrkor, nässlor och djupa diken ... Läs denna bok och du kommer aldrig att se på det svenska landskapet på samma sätt igen!

Hela landskapet förvandlas ju till en historisk skattjakt som är mycket mer spännande än vad Sommarlovsmorgon någonsin kan vara! Och det är alldeles på riktigt!

Hitta en skatt för forskningen

Ett extra plus i kanten för information om hur man kan söka vidare på nätet och hur man går till väga om man tror att man hittat en historisk skatt - alltså ett fornlämningsfynd. (När det väl är registrerat är det mycket möjligt att du får behålla det - så du kan slå två flugor i en smäll: hjälpa forskningen och få historien bakom din souvenir samtidigt!)

De pedagogiska inslagen är skojfriskt och smart illustrerade av Anna Westin, så det inte alls känns som om man "lär sig något". Nej, hade det känts som "skola" hade Sesame Street inte alls blivit en sådan succé! Man läser inte heller frivilligt "pluggböcker" när det är lov, men det här är ju ÄVENTYR där man av en händelse råkar lära sig en del på köpet, utan att man märker det, och sedan är det bara att ge sig ut på skattjakt själv, för att spana efter fornlämningar i det egna landskapet.

Arkeologiska deckare med två unga Indiana-Jones-syskon

Piratens hemlighet är den första boken i en arkeologisk deckarserie med syskonen Aniara och Benjamin som huvudpersoner. Äventyr, historia och arkeologi blandas i en skön mix och det är aldrig någon tvekan om vad som är fakta och vad som är fiktion. Mycket berömvärt!

Det mest spännande med boken är att man upplever det svenska landskapet på ett helt nytt sätt.

Målgruppen är slukaråldern, 9-12 år, men om man vill ha en lättläst bok som förklarar saker på ett lättillgängligt sätt så passar faktadelen egentligen för alla åldrar. Och som högläsningsbok kan man med fördel läsa Piratens hemlighet för mycket yngre läsare och unna sig ett kapitel med sommarlovsläsning varje morgon! Innan dagens äventyr börjar ...

Jag ser fram emot fortsättningen i denna mycket lovande serie!

Äkta Smålandskringlor från Italien

Spoiler alert: De flesta som läst Astrid Lindgren kopplar säkert ihop kringlor med Sverige i allmänhet och Småland i synnerhet - och i Piratens hemlighet finns ett recept med på klassiska Smålandskringlor. (Mums!) MEN kringlan uppfanns av en italienare. Precis som glassen! Två saker som man inte vill vara utan när man firar "äkta svensk sommar"!


Belinda Graham