ALLT om nattens EMMY gala 2016 - Game of Thrones och Veep vinnare igen!

Game of Thrones - här är gänget som är vana vid att ta hem spelet!

Jimmy Kimmel red på drakarna från "Games of thrones" i sitt öppningsnummer.

Men elden sparades till senare under natten - som slutade med att "Game of thrones" tog hem tre statyetter och därmed blev den mest prisade tv-serien i Emmygalans historia.

Det tidigare rekordet, 37 statyetter, hade "Frasier". I och med nattens tre vinster för "Game of thrones" - bästa manus och regi i dramaklassen samt tungviktspriset Bästa drama - seglade Jon Snow och Daenerys Targaryen förbi Frasier Crane och har nu sammanlagt 38 Emmystatyetter.

D.B Weiss, en av seriens upphovsmän och manusförfattare:

– Vi älskar "Frasier" och han fick ha rekordet länge och vi är säkra på att någon, någon dag kommer och tar det från oss. Vi hoppas bara att det inte händer förrän vi är döda.

Jimmy Kimmel drev med kändiskompisarna

Det var för 68:e gången som tv-världens elit samlades i Los Angeles för glitter, glamour, skämt och allvar.

Precis som utlovat höll galans värd Jimmy Kimmel inte tillbaka en sekund och flera av hans kändiskompisar fick känna på ett antal verbala piskor - något han varnat för redan innan galan.

Jimmy Kimmel var också nominerad och hade chans att vinna för sin pratshow. Han trodde inte på vinst, men skojade om vad han skulle göra om han fick ta emot en statyett:

– Till skillnad från de andra nominerade så ska jag ge min Emmy till de fattiga, de människor som inte har en Emmy.

Först att få hålla i en av de åtråvärda statyetterna var en känslosam Louie Andersson, som kommenterade att han "inte alltid har varit en bra man, men spelar en helvetes bra kvinna". Han sa också att han var mycket hedrad och han nu "äntligen kunde gå på toaletten".

Kate McKinnon: ”Jag gråter verkligen”

Netflix och Anziz Ansaris serie vann manuspris för "Master of none", medan Kate McKinnon fick pris för sina prestationer i "Saturday night live".

– Jag gråter verkligen, det är inget jag hittar på, sa Kate McKinnon från scen.

Julia Louis-Dreyfus hedrade sin far

Julia Louis-Dreyfus vann för femte gången för sin roll i den politiska satirserien "Veep". I sitt tacktal bad hon om ursäkt för det "nuvarande politiska klimatet", men hedrade också sin far, som gick bort i fredags.

– Jag är verkligen glad och överraskad att det här har hänt igen, sa Julia Louis-Dreyfus om sin senaste Emmystatyett.

Mot slutet av galan stod hon återigen på scen när "Veep" vann kategorin Bästa komediserie för andra året i rad.

Norden fick också ett pris under galan i och med att Susanne Bier prisades för "The Night manager" i kategorin Bästa regi, miniserie eller tv-film.

Efteråt var hon tagen och hedrad. Nu väntar semester på Hawaii.

– Då ska jag ta med statyetten, sa hon.

Källa: TT 

Alla EMMY-vinnare Emmy galan 2016!

Susanne Bier Emmy-belönades för The Night Manager

Game of Thrones vann igen på Emmy galan i natt (svensk tid) och är nu den mest Emmy belönade TV-serien genom tiderna.

Norden har fått ett pris: Susanne Bier för sin regi av The Night Manager (John le Carrés roman).

Sherlock är fortfarande en favorit på Emmy galan - julavsnittet The Abominable Bride belönades.

VINNARNA FRÅN EMMY GALAN 2016:

Bästa drama

"Game of thrones"

Bästa komedi

"Veep"

Bästa manliga huvudroll, drama

Rami Malek; "Mr. Robot"

Bästa kvinnliga huvudroll, drama

Tatiana Maslany; "Orphan Black"

Bästa manliga biroll, drama

Ben Mendelsohn; "Bloodline"

Bästa kvinnliga biroll, drama

Maggie Smith; "Downton abbey"

Bästa regi, drama

"Game of thrones"; Miguel Sapochnik

Bästa manus, drama

"Game of thrones"; D.B Weiss och David Benioff

Bästa manliga biroll, komedi

Louie Anderson; "Baskets"

Bästa manus, komedi

Aziz Ansari och Alan Yang; "Master of none"

Bästa kvinnliga biroll, komedi

Kate McKinnon; "Saturday Night Live"

Bästa regi, komedi

Jill Soloway,; "Transparent"

Bästa kvinnliga skådespelare, komedi

Julia Louis-Dreyfus; "Veep"

Bästa manliga skådespelare, komedi

Jeffrey Tambor; "Transparent"

Bästa manus, tv-film eller miniserie

"The People v. O.J. Simpson: American Crime Story"

Bästa kvinnliga biroll, tv-film eller miniserie

Regina King, "American Crime"

Bästa regi, miniserie eller tv-film

Susanne Bier, "The Night manager"

Bästa manliga biroll, miniserie eller tv-film

Sterling K. Brown, "The People v. O.J. Simpson: American Crime Story"

Bästa kvinnliga huvudroll, miniserie eller tv-film

Sarah Paulson, "The People v. O.J. Simpson: American Crime Story"

Bästa manliga huvudroll, miniserie eller tv-film

Courtney B. Vance, "The People v. O.J. Simpson: American Crime Story"

Bästa tv-film

"Sherlock: The Abominable Bride"

Bästa realityprogram

"The Voice"

Odjuret i labyrinten - Tillbaka till Olympen med Annika Thor!

De gamla grekiska myterna är ständigt aktuella

De gamla grekiska myterna är fortfarande aktuella. Omöjlig kärlek, syskonrivalitet, svek, förräderi, en utmanande flicka som springer snabbare än alla pojkar, en annan flicka som känner att hon borde ha fötts i en pojkes kropp ...
Annika Thor återberättar både de mest kända och några mindre kända myter från det antika Greklands stora skattkista.

Ingenting är färdigt och ingenting är skrivet i sten. I begynnelsen var faktiskt ingenting skrivet alls 

Ingenting är färdigt och ingenting är skrivet i sten. I begynnelsen var faktiskt ingenting skrivet alls 

Ingenting är färdigt och ingenting är skrivet i sten. I begynnelsen var faktiskt ingenting skrivet alls.

Annika Thor
Odjuret i labyrinten och andra grekiska myter

ISBN: 9789163889431
Illustrationer: Jacob Wegelius
Förlag: Bonnier Carlsen

Varje köp via denna
länk stödjer TK.

Girighet kan straffa sig. Läs och lär av den kända berättelsen om kung Midas. Är egentligen guld det finaste man kan få av en beröring, är det inte mer värt att kunna krama sin familj?
Svek kan också straffa sig. Theseus dumpar Ariadne efter att hon har hjälpt honom att besegra odjuret i labyrinten. Han finner aldrig kärlek igen, medan Ariadne får en snygg ung grekisk gud på kroken, och blir väldigt lycklig, i evighet. Bokstavligen.

Ibland föds man inte i den kropp man vill vara i utan måste be till gudarna om att få en ny kropp. Så att man får bo i det hem man ska bo i.
Ibland är flykt den enda vägen ut, och man får finna sig i att göra sig ett hem på ett nytt ställe, och leva med hemlängtan, eller trivas så gott det går.

Annika Thor betonar det moderna och det ständigt aktuella i de gamla myterna.
Människor har inte förändrats så mycket på några årtusenden, och det har inte heller de utmaningar som människor ställs inför.

Xenofobi må vara ett ord som kan härledas till den gamla grekiskan, men en av de gamla populära myterna predikar att det avvikande ska mötas med öppenhet och tolerans och generositet. I sagan om Philemon och Baukis straffar Zeus människorna hårt för deras ovilja att hjälpa en främling. De som däremot gör rätt, de belönas rikligt.

Genusstudier må verka som ett nytt modeämne på universiteten idag, men spana in sagan om Iphis, som föds som flicka, men lever som pojke, och som genom en deux-ex-machina lösning får en en ny kropp och ett lyckligt slut (och flickan hon älskar) tack vare en välvillig gudinna.
Sagan om flickan som sprang i kapp och tävlade om sin egen hand (för att inte giftas bort med någon hon inte ville ha) har samma grundidé som Modig (Brave) DisneyPixar filmen där huvudpersonen tävlar om sin egen hand i bågskytte. När den snabba flickan väl blivit förälskad, ser Afrodite till att det blir ett oavgjort lopp --- så att hon får den partner hon vill ha, utan att behöva förlora loppet.

Den här boken är som gjord för högläsning, och det är ett extra plus, för det här är myter och sagor som överlevt länge genom muntlig tradition, och känslan av att någon berättar i boken är viktig. Och att man tänker på att denna någon har valt ut vad hen tycker är viktigt, spännande, roligt och så vidare. Någon annan kunde ha valt annorlunda. Om du läser den här boken och väljer en saga fritt ur minnet, vilken väljer du och hur väljer du att berätta den?
Ingenting är färdigt och ingenting är skrivet i sten. I begynnelsen var faktiskt ingenting skrivet alls 

Illustrationerna hade man gärna haft fler av, men de kommer då och då, som trevliga små överraskningar, inplacerade i texten på hel- eller halvsidor och ansluter på ett snyggt och passande sätt till antikt bildspråk. Johan Wegelius är redan Augustprisbelönad dubbelt upp och en stor favorit, vare sig han illustrerar egna eller andras verk.

Vill du göra ett besök på Olympen, eller varför inte bara i ett helt vanligt land förr-i-tiden, och träffa några helt vanliga eller ovanliga människor och gudar och fantastiska varelser, är det här boken för dig. Underbart, fantastiskt, fantasirikt och medryckande - det här är en riktig högtidsstund för alla som gillar bra historier!

Djupgraven - Briljant ny serie av Viveca Sten & Camilla Sten

Camilla Sten och Viveca Sten har för första gången skrivit en bok tillsammans!

Ny, svensk diskbänksfantasy-succé ser dagens ljus

Djupgraven är den första delen i en ny bokserie av Viveca och Camilla Sten, mor och dotter, båda författare, har slagit sina påsar samman för att skapa intensiv spänning för unga läsare. Denna nya serie kommer att bli den nya framgångssagan inom den populära genren svensk diskbänksfantasy!

Djupgraven är en historia av gammal sagostam, som har förmågan att trollbinda!

Viveca och Camilla Sten
Djupgraven

ISBN: 9789163890048
Förlag: Bonnier Carlsen

Foto Thron Ullberg

Grunden är mycket realistiskt och trovärdigt tecknad, man får till och med en karta med över alla öarna i berättelsen (som finns i verkligheten - enda skillnaden är att skolan på Runmarö flyttat närmare vattnet).

Huvudperson är den tolvåriga Tuva, som bor på en ö i skärgården med sin mamma och pappa. Men som läsare misstänker man snabbt att hon inte är någon vanlig människa, och kanske inte ens människa över huvud taget ... Hon tillhör ett annat folk, som försvunnit (kanske på grund av miljöförstöringen i havet?) och Tuvas uppgift är att skydda människorna från den uråldriga ondska som håller på att vakna upp i djupen.

Det här är en bok som innehåller spänning, skräck, fantasy och mobbing och utanförskap i skolan. Den tar också upp problemen med miljöförstöring och hur Östersjön utarmas. Allt är lättläst och engagerande skildrat för unga läsare.

Fortsätter den här serien på ett lika övertygande sätt kommer den att överträffa tidigare svenska diskbänksfantasy-succéer som Cirkeln-trilogin och PAX-serien! Personerna som presenteras i Djupgraven har potential att utvecklas och spänningen är minst lika intensiv!

Djupgraven är en historia av gammal sagostam, som har förmågan att trollbinda!

Trädens hemliga liv - Vi har mycket att lära av träd!

Författaren Peter Wohlleben kommer till Sverige och gästar Skavlan.

Verklig bästsäljare om talande träd, naturmystik  och solidaritet

Hur ska en bästsäljare vara? Myten om att tyskarna bara vill ha blodiga deckare (gärna från Sverige) stämmer i alla fall inte. 
Trädens hemliga liv av Peter Wohlleben handlar om - ja, träd. Hur de kommunicerar med varandra, hur de är sociala varelser, hur de stöttar svagare individer och han menar att vi människor har mycket att lära av träden. 

Unna dig att läsa Trädens hemliga liv! Den är mer spännande än någon dystopi eller thriller och allt är på riktigt! Dessutom har träden en hel del att lära oss, något som Darwin och många efter honom missade: tillsammans är vi starkare. Fråga bara närmaste bokträd!

Peter Wohlleben
Trädens hemliga liv

ISBN: 9789113073590
Översättning: Jim Jakobsson
Förlag: Norstedts

Varje köp via denna
länk stödjer TK.

Peter Wohlleben, foto Miriam Wohlleben

Darwin hade fel

Träden har inte gått på Darwins myt om den starkares överlevnad, de inser att man är starkare tillsammans. Wohlleben kommer med mängder av exempel där träd har visat nyttan av att samarbeta och av att stötta varandra. Till och med en bokstubbe kan hållas vid liv av omgivande bokträd! Träden är sammankopplade via rötterna i underjorden och om något träd har det svårt pumpas näring till det från släktingar och vänner runtomkring. Träd utbyter också nyheter med varandra i ett slags wood wide web!

Giraffer på jakt - akacior som samarbetar

Har du någonsin undrat varför giraffer i naturdokumentärer bara tar några snabba bett av en akacia och sedan går vidare, kanske hundra meter bort? Fördragsvis mot vinden, precis som ett rovdjur. Det är för att akaciorna signalerar "fara" till varandra genom dofter och de börjar utsöndra gift. Om giraffen skulle äta vidare på samma träd eller på grannträden skulle den bli förgiftad. På det här sättet förlorar inget träd för många av sina blad.
Ekar har ett liknande sätt att förvandla sig från läcker salladsbuffé till besk galla när fara hotar. Och det är inte bara träd som kommunicerar, det gör även andra växter ...

Moderna, dövstumma växter

Med tanke på hur smarta växter är, varför ska vi bespruta dem? Saken är den att de förädlade spannmål och grönsaker som odlas idag har förlorat de vilda växternas förmåga att kommunicera. De har blivit dövstumma och måste besprutas för att skyddas - medan deras vilda artfränder klarar av sina fiender själva.

Växter har också känslor

Det är dags att människorna börjar visa medkänsla, också för växterna. Träd ska fällas på ett humant sätt, inte på dagens storkapitalistiska sätt, menar Wohlleben. Och det skulle inte skada att korsa spannmål och grönsaker med sina vilda motsvarigheter, då skulle de klara av angrepp själva, utan att behöva besprutas.

Gamla myter och sagor

Träd med känsloliv och kommunikationsförmåga är ingen ny föreställning.
De gamla myterna och många folksagor och även barnböcker är fulla av besjälade, talande och sjungande träd. Tänk bara på Yggdrasil, trädet i Askungen (den nordiska folksagan) eller trädet i Pocahontas eller Astrid Lindgrens susande lind.
Men tidigare har det varit just sagor.

Trädens hemliga liv heter i original Das geheime Leben der Baume och människans längtan efter naturmystik kan till viss del förklara denna stora försäljningssuccé, men det är också viktigt att tänka på att detta är verklighet, verklig forskning, inte mystik --- och ibland överträffar verkligheten dikten. Nu kommer författaren Peter Wohlleben även till Sverige och ska gästa Skavlan.

Peter Wohlleben berättar informativt och med ett lyriskt, poetiskt språk om hur träd samtalar och samarbetar med varandra och han förklarar att de nya kunskaper och insikter han fått har gjort livet som skogsförvaltare mer spännande ... fortfarande finns det många gåtor som är olösta.
Det här är en av årets bästa och mest spännande böcker!

Unna dig att läsa Trädens hemliga liv! Den är mer spännande än någon dystopi eller thriller och allt är på riktigt! Dessutom har träden en hel del att lära oss, något som Darwin och många efter honom missade: tillsammans är vi starkare. Fråga bara närmaste bokträd!

FILM: Where to Invade Next - Michael Moores roligaste film någonsin

Michael Moores nya dokumentär Where to Invade Next är en underhållande komedi där den Oscarsbelönade regissören undersöker vad USA kan lära sig av andra länder. Hur han tar reda på det? Jo, genom att ”invadera” dem och ”stjäla” deras smartaste idéer för att sedan föra tillbaka dem till USA. 

Alla bra idéer kommer från USA ... Eller?

 
Med kultförklarade succéer som Bowling for Columbine och Farenheit 9/11 i bagaget, kommer Moore nu med sin första film på över sex år. Where to invade next är en humoristisk och informativ jakt på den amerikanska drömmen.

Moore inleder i Italien där han hamnar hos ett tjusigt italienskt ”arbetarklasspar” som har lyxiga semestrar med full lön, tvåtimmarsluncher och gott om tid för kärlek och god mat.  Han far vidare till Frankrike där alla skolbarn äter trerättersluncher - även i de fattiga skolorna - och favoritosten är camembert. Något så ohälsosamt som "French fries" (pommes frittes) serveras inte, och man ser inte röken av läsk och Coca Cola. De franska barnen är förfärade av bilder på den amerikanska skolmaten (och jag håller med - det enda man kan känna igen är en brödbulle).

Flera nordiska länder är med, i Finland granskar Moore skolsystemet (Finland ska ha världens bästa skolor) och på Island porträtteras en serie isländska kvinnor (kvinnor har både VD-poster och framträdande politiska positioner på Island). Vapenlagar diskuteras med en pappa som förlorade sin son på Utøya och han vill inte ha hämnd --- och han önskar inte att sonen hade varit beväpnad.

En isländsk kvinna påpekar att hon inte hade velat bo i USA ens om hon fått betalt för det. Det är för ojämlikt. Mest skräckinjagande är det att folk inte får tillgång till fri sjukvård. Är du sjuk och fattig är det liksom kört.

Men på slutet landar Where to invade next i en populistisk Michael Moore tes: egentligen är allt som han gillar runtom i världen amerikanska uppfinningar från början. Fackföreningar, skolmat, gratis utbildning, arbetares rättigheter, kvinnors rättigheter, första maj firande … Allt är amerikanska kärnvärden och det väntar bara på att plockas fram. det är lite som i Mitt Stora Feta Grekiska Bröllop där det hävdas att alla ord kommer från Grekland.  Kom inte många amerikaner förresten från Europa? Poängen med att utvandra var att få ett bättre liv. Men idag verkar det som om det goda livet finns i Europa, inte på andra sidan Atlanten.

Regi: Michael Moore
Titel: Where to Invade Next
USA, 2015
Scanbox Vision

FILM: Janis - Little Girl Blue - Ny rockdokumentär om en olycklig sångerska

Janis Joplin är en av de mest hyllade och ikoniska rock'n'roll-sångarna genom tiderna, en tragisk och missförstådd kvinna som gladde miljontals lyssnare och lyste upp nya kreativa stigar fram till sin död 1970 vid en ålder av 27. Joplins berättelse granskas på djupet, och ett intimt och insiktsfullt porträtt av en komplicerad och driven artist presenteras. Joplins egna ord skildrar mycket av dokumentärens berättelse genom en serie av brev hon skrev till sina föräldrar under åren, många av dem här offentliggjorda för första gången.

Poor Little Girl Blue

Kurt Cobain, Amy Winehouse, Janis Joplin. Tre Club 27 – de stora musiker som alla dött just vid en ålder av 27 år – har blivit till dokumentärfilmer under det senaste året. Filmen om Janis Joplin står den kända dokumentärfilmaren Amy Berg för. Hon har tidigare gjort bland annat West of Memphis och An Open Secret --- om hur unga barnskådespelare utnyttjas i Hollywood. Berg går nu efter två dokumentärer om pedofili till att göra en klassisk rockdokumentär. Intressant, överraskande och inte speciellt logiskt. Eller? Janis Joplin kan också ses som en ung person som blivit utnyttjad, bara på ett annat sätt.


Janis - Little Girl Blue är en traditionell skildring av rockstjärnans uppgång och fall. Här finns barndomsvänner, bandmedlemmar och familjen, såväl som kända framträdanden och pressklipp från förr i tiden. Mycket enklare uppbyggnad än Cobain - Montage of Heck som utnyttjade bildspråket på ett innovativt sätt, eller Amy som närgånget bröt ner Amy Winehouses liv i smådelar.


Men här finns massor av intressant arkivmaterial. Officiella framträdanden och privata inspelningar och en inblick i Joplins liv. Berg lyfter fram det som hon ser som Janis största problem i livet – att hon kände sig så utlämnad. Den gång så osäkra och mobbade tjejen från skolan som blir stjärna och får stor revansch är en story --- en som medierna gillar --- för den som inte har sina glansdagar i high school får dem senare, eller hur?


Men så enkelt är det inte. Den lilla ungen som inte passade in fanns alltid kvar och en märker verkligen hur Joplin verkligen påverkades av händelserna som ung.
Hon är på high school reunion efter att hon slagit stort, och en reporter om hon minns något från "the prom". Janis berättar att hon inte blev bjuden och på skoj säger hon att det har följt henne sedan dess och så låtsas hon börja gråta.
Men utsattheten ledde sedan till depression, instabilitet och drogmissbruk. Den som har det tufft i high school får inte alltid en ren revansch efteråt. Det finns ett pris att betala.


Berg har låtit sångerskan Cat Power som har en Janis-raspig röst läsa in riktiga brev som Joplin skrev till sin familj vilket bidrar till att göra filmen närgången och personlig.


Slutintrycket blir att detta är en sevärd dokumentär om en av rockhistoriens och mest inflytelserika artister.

Regi: Amy Berg

Titel: Janis - Litte Girl Blue

USA, 2015

Noble Entertainment

FILM: Whiskey Tango Foxtrot - Tina Fey som vimsig krigskorrespondent

Bridget Jones dagbok i Afghanistan

Whiskey Tango Foxtrot är en filmatisering av memoarer skrivna av Kim Barker, journalisten från Chicago Tribune som rapporterade från Afghanistan, och handlar om kriget som följde den elfte september 2001 men som nästan genast kom i skymundan av kriget Irak och som därefter föll i mediaskugga.

Boken hette ”The Taliban Shuffle” men filmen är döpt efter det militära kodordet för termen ”WTF”. Barker har gått från att vara skrivande journalist till att i filmen vara TV-reporter och hennes namn har ändrats från Kim Barker till Kim Baker.

Filmen marknadsförs som "war-drama-comedy" men det blir varken mycket krig, mycket drama eller någon komedi att tala om. Det blir faktiskt ingenting alls. Om de hade bestämt sig för en allvarlig krigsfilm --- hur fel det är med ett dyrt och onödligt krig som ingen bryr sig om --- eller ett drama hade det kunnat bli bra. Nu blir det bara pannkaka av det hela. Tina Fey är inte det minsta rolig och hon gör verkligen inte så att man får respekt vare sig för yrkeskvinnor inom journalistyrket eller hårt arbetande krigskorrespondenter.

Hon tar helt enkelt jobbet för hon har tråkigt i New York, och väl på plats verkar hon tillbringa den mesta tiden med att röka på, supa för mycket, vara dagen efter, göra bort sig och ligga med fel (eller inte fel) kille ... Tina Fey agerar kort sagt precis som hon vore med i Bridget Jones dagbok.

Man får ingen klarhet i kriget i Afganistan, inte vad människorna där utsätts för och inte heller vad soldaterna går igenom.

Det är som om de bara ska finnas där som kuliss till charmig romantisk komedi som varken är charmig romantisk eller komisk.

Kulissen är förresten fejkad --- allt är givetvis inspelat på hemmaplan. Det räcker med ett par lastbilar sand och en jättestor fläkt, och vips så har man en krigszon.

Varför det är ett viktigt krig, som Tina Feys karaktär säger i filmen, framgår inte i hela filmen, som är full av klichéer, både när det gäller det afghanska folket och journalister.

Men det är kanske det som är meningen med filmen? Att visa att de "modiga" korrarna bara är adrenalinknarkande festprissar, som lever som om livet vore ett evigt "frat party", allt i väntan på nästa adrenalinkick, helst en story som kostar andra människor (och rivaler) liv och lem.

Regi: Glenn Ficarra, John Requa

Titel: Whiskey Tango Foxtrot
Manus: Robert Carlock, efter boken “The Taliban Shuffle: Strange Days in Afghanistan and Pakistan” av Kim Barker.
Medverkande: Tina Fey, Margot Robbie, Martin Freeman, Alfred Molina, Christopher Abbott, Billy Bob Thornton m.fl.
USA, 2016
Fox-Paramount

FILM: Kung Fu Panda 3 - Man kan aldrig få för mycket panda!

Fånga dagen med magen!

En svartvit historia!

Po återförenas med sin biologiska panda-pappa som varit försvunnen och tillsammans reser de till ett hemligt pandaparadis där de får hänga med en massa nya filurer. Men när den övernaturlige skurken Kai far genom Kina och besegrar den ena kung fu-mästaren efter den andre måste Po göra det omöjliga: träna en by med klumpedunsar som bara vill ha kul att bli ultimata Kung Fu Panda-kämpar!

Kung Fu Panda 3 tar med stolthet vidare arvet från föregångarna. Storyn är en svartvit historia. Bokstavligen. Inte alla dessa gråskalor som gör att ingen kan få vara riktigt god eller ond ens i de gamla symboliska sagorna. Men varför kan inte saker ibland få vara svartvita, charmiga och lurviga? 
Precis som denna panda-historia!

Kung Fu Panda-franchisen är omåttligt populär i Kina. Totalt sex filmer är planerade och nu är vi alltså halvvägs i serien. Kung Fu Panda är delvis producerad av Oriental Dreamworks, ett avknoppningsbolag till det amerikanska Dreamworks beläget i Shanghai. 

Kung Fu Panda filmerna är alltså ovanligt nog filmer där asiatiska stereotyper och klumpiga historiska anakronismer inte florerar. De är trevliga, lättsamma filmer.

Och trean bjuder dessutom på ett överflöd av pandor! Man skulle aldrig kunna tro att de i verkligheten är utrotningshotade ...

Pandan Po blir den här gången uppsökt av sin biologiska pappa och inbjuden till en mytomspunnen bergsby helt och hållet befolkad av pandor. Många ljuvliga scener utspelar sig när den bortadopterade hjälten lär känna sina likar, som alla delar de grundläggande pandakaraktärsdragen: glupande hunger, dumsnäll disposition, med honom själv. Men den mysiga idyllen utlöser också en identitetskris hos pandan Po. Vem är han egentligen? Son till en gås eller son till en panda? Vem är han överhuvudtaget, i ett större perspektiv? Det blir bråttom att lösa dessa existentiella grubblerier när en maktgalen skurk vid namn Kai bryter sig loss från andevärlden och börjar stjäla livskraften, chi, från rikets alla kung fu mästare. 

Kung Fu Panda 3 är  fri från sentimentalitet och konstruerade romantiska sidospår. 

Det är vackert rent visuellt och sekvenserna i andevärlden kan lätt göra tittare andlösa av beundran.

Pos gamla vänner från tidigare filmer har inte så stor plats i denna film, men detta kompenseras av många nya pandabekantskaper.

En mindre armé gulliga nallar som ska slåss mot en gemensam fiende - låter detta inte oroväckande likt de nalleliknande ewokernas strid i Jedins återkomst? Nej, Kung Fu Panda 3 är itne alls så löjlig!

Kai är mycket svårare att ta kål på än Stormtroopers som inte tål att man kastar en sten i hjälmen på dem. ;D

Tre Kung Fu Panda filmer till har vi att se fram emot!

Panda-charmen räcker en lång väg!

Regi: Jennifer Yuh / Alessandro Carloni

Titel: Kung Fu Panda 3

USA, 2016

Fox-Paramount

FILM: Eddie the Eagle - Backhopparen som världen tog till sina hjärtan

Two underdogs. One Dream.

Ge aldrig upp! Även om du kommer sist!

 
Producenterna bakom Kingsman: Secret Service ger oss Eddie the Eagle, en feel-good film inspirerad av den sanna berättelsen om Michael “Eddie” Edwards.

Michael “Eddie” Edwards var en osannolik men modig brittisk backhoppare som aldrig slutade tro på sig själv. Med hjälp av den rebelliska och karismatiska coachen gav Eddie aldrig upp utan tog sig till de Olympiska spelen i Calgary 1988. Där vann han fansens hjärtan och blev känd som ”Eddie The Eagle”

Sann berättelse. Ta de orden med en nypa salt. Michael Edwards själv sa att han var rörd till tårar av filmen, men att bara "ungefär fem procent" av den var sann.

De fem procenten är att han tävlade i Olympiska spelen i Calgary 1988. 

Den påfrestande alkoholiserade tränaren som spelas av Hugh Jackman fanns inte på riktigt, inte heller tränarens tränare, Petra, de påfrestande norrmännen, alla idrottsmän som driver med honom etc. etc.

Mamma och pappa var inte emot att han höll på med skidhoppning. De stöttade honom på plats i Canada, precis som hans lillasyster (som inte är med i filmen). Andra idrottare stöttade honom och gav honom utrusting från sina team (i filmen snor Hugh Jackman utrustningen från en hittegodsavdelning - helt osannolikt!) I stort sett alla älskade Edwards - vilket inte framgår i filmen.  Och aldrig har väl en alkis varit i så god fysisk form och haft så gnistrande snövita tänder som Hugh Jackman.

Ser man den här filmen som en feel-good film så fungerar den ypperligt. Du kanske till och med blir rörd till tårar när örnen har landat. Men vill du lära dig något om Edwards är det här helt fel film.

Däremot är det rätt film om du vill få en känsla för backhoppning. Backhoppningen är vackert och inlevelsefullt filmad --- inga stuntmän vågade göra hoppen, så alla hopp görs av riktiga backhoppare. "Fools step in where angels fear to tread!" Men ingen hoppar som Edwards gjorde, med parallella skidor (som siffran 11), alla hoppar V-stil. En stil som för övrigt inte introducerades förrän långt senare --- av svensken Jan Boklöv. Idag anses den gamla hoppstilen vara alltför farlig.

Att Edwards överlevde utan bestående skador i den gamla hoppstilen är inget mindre än ett mirakel.

Slutligen, en sportjournalist som sett den riktige Eddie "in action" i Calgary kommenterade filmen så här:
"three generations of my family loved this film. You can't believe most of it, but you can believe in it. That's a subtle but important difference."

Regi: Dexter Fletcher
Titel: Eddie the Eagle
Medverkande: Hugh Jackman, Taron Egerton etc.
USA/Storbritannien 2016
Fox-Paramount

FILM: Jane Got a Gun - Natalie Portman i stämningsfull Western

Jane Hammond har skapat ett liv åt sig på de karga slätterna i väst. När hennes make raglar hem med kroppen full av kulor, nätt och jämt vid liv, vänder sig Jane till en man från sitt förflutna, sin före detta fästman, allt i ett desperat försök att rädda sin familj.

Natalie Portman Got a Western!

"When it rains it pours". Okej, det regnar sällan i en Western, oftast är det sandigt och dammigt och sandiga dammiga gator överallt. Men det har inte kommit ut några bra westerns på evigheter --- och plötsligt kommer det två.

Jane got a Gun har inte fått lika bra internationell kritik som Forsaken, som är som en klassiskt John Ford mästerverk gjort i nutid, men Jane Got a Gun är en mycket sevärd film, vare sig man gillar Westerns eller drama. Kanske snarare om man gillar drama. Här pratas det mer än det skjuts, berättelsen går fram och tillbaka i tiden och för ovanligheten skull har en kvinna huvudrollen i ett hämnddrama. Det är en kvinna som gör allt för att försvara man och barn, man är van vid att se en man göra allt för att försvara fru och barn --- i alla fall i en klassisk Western.
Natalie Portman är utmärkt som Jane, för det mesta sammanbiten och nedtonad och svartklädd, i alla fall i nutiden. Förr i tiden är hon flickaktig och klädd i söta klänningar och har en ljusare, pipigare röst.

Noah Emmerich spelar hennes man, Joel Edgerton den före detta fästmannen som Portmans karaktäre betalar generöst för att skydda familjen mot "The Bishop Boys". Ett band med laglösa som har mer än en gås oplockad med Jane och hennes laglöse man, som brukade vara en medlem i ligan.

Den före detta respektabla fästmannen kan inte förstå att Jane valde en laglös framför honom själv, och som publik är det också svårt att förstå, tills allt avslöjas efter många hopp fram och tillbaka i tiden.

Jane Got a Gun har en liknande bakgrund som Forsaken --- vad gjorde inbördeskriget med ett folk, hur tar man sig tillbaka till ett normalt liv efter ett krig, och hur många kvinnor gifte sig inte med "fel män" i tron att deras älskade var borta för alltid.

Natalie Portmans Jane, Joel Edgertons Dan Frost, Kiefer Sutherlands John Henry, Michael Wincotts "Gentleman Dave" ... alla har de förändrats på grund av kriget, alla har de reagerat på olika sätt och de blir aldrig desamma igen.

Regi: Gavin O'Connor
Titel: Jane Got a Gun
Medverkande: Natalie Portman, Joel Edgerton, Noah Emmerich, Ewan Mc Gregor m.fl.
USA, 2016
Universal Sony Pictures Home Entertainment

FILM: Forsaken - Ny klassisk western med far & son Sutherland!

Donald Sutherland är en av sin generations finaste skådespelare - vare sig han har porträtterat Van Gogh eller spelat den listige President Snow i The Hunger Games serien så har kritiker och publik varit lika imponerade genom åren. 

För första gången: far & son Sutherland i samma film!

Sonen Kiefer Sutherland är förmodligen mest känd från TV-serien 24, och Forsaken har samma regissör som 24, Jon Cassar. Det bådar gott när det gäller action, tempo och historieberättare. TV idag drar till sig många av de bästa manusförfattarna, regissörerna och skådespelarna.

Forsaken föddes under tiden som Kiefer och Jon jobbade med 24. Mellan tagningar har man gott om tid att spåna och det visade sig att båda hade ett klassiskt drömprojekt: att göra en riktig, klassisk gammeldags western.

Westerngenren ansågs länge utdöd, efter sin storhetstid på 40- och 50-talen, och "nya" Westerns har ofta varit självironiska, tramsiga komedier och/eller överlastade med CGI teknik. Mer effekter, mindre hjärta, ingen story.

Forsaken är en "tillbaka till rötterna" Western. Man förlitar sig på bra story, en spänning som långsamt byggs upp, och på att skådespelarna själv kan bära upp berättelsen utan en massa effekter.

År 1872, tio år efter inbördeskriget, drar sig John Henry Clayton tillbaka från sitt liv som revolverman och återvänder till hemstaden Fowler, Wyoming.

Han försöker reparera sin relation med sin far, pastor Clayton, och sätta igång ett gemensamt projekt med att röja en åker tillsammans. Men Fowler är inte längre ett fridfullt, ruralt ställe.

Järnvägen ska komma genom området och ett gäng terroriserar de ranchägare som vägrar sälja sin mark. I spetsen har de en revolverman som är ännu mer ökänd än John Henry, nämligen "Gentleman Dave" som liksom John Henry också stred i inbördeskriget. Fast på den andra sidan.

Allt byggs långsamt upp mot en "Duell i solen". Finns det någon annan lösning än att de forna fienderna ska skjuta på varandra igen?

John Henrys far pastor Clayton vill inte att sonen ska återvända till sitt våldsamma liv och hur han än väljer kommer många människor att bli sårade --- och dödade.

Forsaken är en fantastiskt bra Western, som andas gammal John Ford klassiker, alla rollerna är perfekt besatta och far & son Sutherland som för första gången syns tillsammans på film är också helt perfekta som far & son med gemensamma konflikter, gnabb och glädjeämnen.

Regi: Jon Cassar
Titel: Forsaken
Medverkande: Donald Sutherland, Kiefer Sutherland, Brian Cox, Michael Wincott mfl.
USA, 2015
Universal Sony Pictures Home Entertainment

FILM: Lejonvakten ryter igen! - Ny uppföljare till favoriten Lejonkungen!

Missa inte Lejonvakten - En ny hjälte ryter till!

Den storslagna berättelsen från Disneys Lejonkungen fortsätter i Lejonvakten: Ryter igen!

I tidigare uppföljare till Lejonkungen har vi fått följa Lejonprinsessan - Simbas dotter - respektive kompisarna Timon och Pumba på deras äventyr.

Nu är det dags att presentera Simbas son Kion. Kion är alltså lillebror till lejonprinsessan som en gång ska bli ledare för lejonen. Men hans busiga liv utan ansvar tar snabbt slut när han ryter för att skydda sin bästa vän, som är i fara. Det visar sig att rytet blåser liv i Lejonvakten och som ledare för Lejonvakten måste Kion välja ut den modigaste, den skarpsyntaste, den starkaste och den snabbaste att stå bredvid honom i Lejonvakten.



Kions gäng består av: honungsgrävlingen Bunga (den modigaste), hägern Ono (den skarpsyntaste), flodhästen Beshte (den starkaste) och geparden Fuli (den snabbaste). Fuli är för övrigt den enda tjejen i grabbgänget lejonvakten. De får rädda Kions systers kompis som fastnat med klorna i ett träd, och sedan får de rädda några gaseller från hyenorna och sedan Kions syster från den skenande hjorden.

Det kan tyckas att det blir lite väl mycket "dam i nöd" över dramat, när grabbarna drar fram och visar sina hjältemodiga förmågor. Kion och Bunga har hela tiden huvudrollerna. Bunga refererar för övrigt till Timon och Pumbaa som sina farbröder --- så de gamla favoriterna kommer också med på ett hörn igen.

Den här filmen är inledningen till en ny serie på Disneychannel, där Lejonvakten och deras fem medlemmar ska spela huvudrollen.

Även om filmen "bara" är 42 minuter lång så finns här med lika många sångnummer som i en vanlig Disneyfilm --- till och med fler.

Sedan kan man tillägga att timingen är perfekt, Lejonvakten ryter igen har ungefär samma budskap som den nya Disney klassikern  Zootropolis om alla djurs lika värde.

Lejonvakten består nämligen inte bara av lejon utan av fem helt olika djur med olika egenskaper som alla kompletterar varandra!


Ladda upp inför den nya serien med att se:

Lejonkungen - Disney Klassiker 32

Det är en stor dag i Lejonriket när lejonungen Simba föds. Han ska en dag ta över sin pappa Mufasas roll och förvandlas från lejonungen till Lejonkungen! Alla jublar utom Scar, Mufasas lömske bror, som själv skulle vilja sitta på tronen. Tiden går och den nyfikne Simba får lära sig mer och mer om sitt blivande rike. Han följer sin pappa, får kloka råd av babianen Rafiki och busar med kompisen Nala. Men en dag händer det som inte får hända. Mufasa är plötsligt borta och innan någon vet ordet av har Scar tagit över tronen! Simba tvingas fly och långt borta från sin familj träffar han lustigkurren Timon och det oborstade vårtsvinet Pumbaa, som blir hans nya vänner. Men en dag återvänder Simba till Lejonkriket för att återta sin plats som den rätte Lejonkungen...

Lejonkungen är Disneys kanske största mästerverk någonsin och en av världens mest omtyckta animerade filmer genom tiderna.

Lejonkungen 2: Simbas skatt!

Äventyret fortsätter!

Simba och Nala har fått en dotter som heter Kiara. Hon är precis som Simba när han var liten: nyfiken, orädd och sugen på äventyr utanför lejonriket! När Kiara en dag smiter från sina lättlurade barnvakter Timon och Pumbaa, träffar hon lejonungen Kovu. Han tillhör Scars gamla utstötta flock och har uppfostrats av den elaka Zira.

En uppfostran som helt och hållet gått ut på en enda sak: att Kovu en dag ska återta makten i Lejonriket. Är den nyblivna vänskapen mellan Kovu och Kiara stark nog för att stå emot Ziras hemska plan?

Följ med tillbaka till savannen och se den spännande fortsättningen på det storslagna äventyret om Lejonkungen i Lejonkungen 2: Simbas Skatt!


Lillebror Kion är minst lika rolig som storasyster Kiara --- Lejonvakten ryter igen är full av humor, musik, värme och härliga figurer - en film alla familjer bara måste ha hemma.