Lyckliga människor läser och dricker kaffe

Fransk succédebut om Irlandssemester

Lyckliga människor läser och dricker kaffe är namnet på ett bokcafé. Det är också titeln på Agnès Martin-Lugands debutroman, vars segertåg över världen började som en egenutgivnings succé. Den älskades av de franska läsarna och såldes senare till över tjugo länder, däribland Sverige. Dessutom ska romanen bli film.

Annons:

---

Men läsare i allmänhet tycks gilla den überromantiserade skildringen av Irland.

Agnès Martin-Lugand
Lyckliga människor läser och dricker kaffe

ISBN: 9789137144658
Översättning: Anna Petronella Foultier
Förlag: Bokförlaget Forum

 

Agnès Martin-Lugand foto Paolo Pizzimenti

Berättelsen påminner en del om den framgångsrika romantiska filmen P.S. I love you --- huvudpersonen förlorar sin man och åker från USA till Irland, där hon blir hel igen och kär i en ny kille. (Detta är filmen alltså, i romanen av Cecilia Ahern bor huvudpersonen på Irland hela tiden, och saker och ting löser sig inte så lätt).

I romanen Lyckliga människor läser och dricker kaffe bor huvudpersonen Diane i Paris, och längtar till något romantiskt ställe (det gör man ju när man bor i Paris) där hon kan få sörja ifred och låta hjärtat läkas ... och så väljer hon Irland!
Där hyr hon en stuga en längre tid, någonstans ute på vischan, där allt är som en pastoral idyll, och hyresvärdarna är jättegulliga. Deras brorson, Dianes nye granne, är däremot en badboy, som inte pjåskar med Diane (den förste i boken som inte gör det) och så småningom faller de två för varandra.

Det är lite svårt att förstå att Diane bara kan överge sitt bokcafé och låta det förfalla i ett år, och att hon först har råd att inte jobba på ett år (det är dyrt att ha en fin lägenhet i Paris, och därtill ett bokcafé att betala hyra för) och sedan har hon dessutom råd att åka till Irland och hyra en stuga på obestämd tid. Hela tiden påhejad av en ganska klyschig "gay best friend", en sådan där som finns med i så många amerikanska sitt-coms och hurtiga komedier.

I bilolyckan i början av boken dör Dianes lilla dotter direkt, men det är avskedet av mannen och saknaden efter honom som står i centrum av boken. Man saknar lite vad det blev av barnet och minnena efter henne. Det står så mycket om Colin hela tiden. Som att Diane ligger kvar i sängen i ett år och vägrar byta lakan, för de luktar fortfarande av Colin (det är svårt att tänka sig att de luktar något särskilt än bara lukt, efter ett helt otvättat år).

Men läsare i allmänhet tycks gilla den überromantiserade skildringen av Irland. Den gröna ön som i verkligheten är hur modern som helst och ledande inom IT-utveckling ... men det hade antagligen inte blivit en lika pittoresk och melodramatisk historia.