RECENSION: Beautiful Creatures Bok 3

           

Beautiful Creatures Bok 3

-     Det högsta priset, det största offret

Författare: Kami Garcia och Margaret Stohl

Titel: Beautiful Creatures Bok 3 – Det högsta priset det största offret

Serie: Beautiful Creatures (del 3)

Originaltitel: Beautiful Chaos

Översättare: Carina Jansson

Förlag: Bokförlaget Semic

Ethan Wate har lyckats rädda sin flickvän, besvärjaren Lena, från att bli tagen av mörkrets häxmakter både i bok ett och bok två i Beautiful Creatures serien.

 

Men i bok tre är det Ethan Wate själv som är hotad i alla drömmarna han har. Och att ha räddat Lena från att bli mörk har sitt pris: hela naturen är i uppror i den lilla amerikanska sydstatsstaden Gatlin. Inget är som det brukar, allt är tvärtom. I trädgårdarna dör det mesta, gräshoppor härjar hejvilt och i skolan är skolmaten god. Allt är tecken på att apokalypsen kommer och som vanligt innehåller Beautiful Creaturesen hel del humor.

Nu, i bok tre, är Lenas besvärjar-kusin, sirenen Ridley, plötsligt en vanlig tjej, och hon hatar att vara vanlig, dödlig människa. Hon är van vid att vara övernaturlig och att ha makt, och hon gör vad som helst för att få tillbaka den.

Link, före detta pojkvän till Ridley, och alltid bäste vän till Ethan, har också genomgått en förvandling: från vanlig människa till övernaturligt väsen. Link har blivit en incubus, en vampyr som livnär sig på människors drömmar istället för på blod. Han saknar att äta vanlig mat, förutom skolmaten, men älskar sina nya superkrafter. Men det är inte alltid som superkrafterna hjälper - när Ethan ber honom tjuvlyssna på ett par häxor i New Orleans har han inte mycket att rapportera. Visst, han har hört allt med sin nya superhörsel. Men han förstår fortfarande inte franska.

Ethan, Lena, Link, Ridley och nytillskottet Liv – en smart ung bibliotekarie från England – fortsätter att förändras och utvecklas i bok tre i Beautiful Creaturesserien. Medan Ethan och Lena är det gamla trogna paret som alltid ställer upp för varandra, är Ridley och Link paret som alltid grälar, försonas och splittras igen.

Beautiful Creatures som serie är ett intressant porträtt av en småstad i södern, där alla bakar pajer, går i kyrkan, läser “godkända” böcker och reviderar historieskrivningen - och där alla vill vara “normala”. Utom Ridley, så klart.

Doppelgänger motivet har varit vanligt i skräck, deckare och fantasylitteratur ända sedan viktoriansk tid och hotet i Beautiful Createurs är faktiskt Ethan Wate själv - en annan Ethan Wate.

Liksom Sherlock Holmes brottas med sin nemesis, Professor Moriarty, och ramlar ner i Reichenbachfallen i Schweiz, så brottas Ethan med den andra Ethan. Fallet börjar redan i drömmen på sida ett och fullbordas i slutet av boken. Visst, Gatlin är inte det naturromantiska Schweiz och har inga vattenfall, men det finns ett vattentorn …

Beautiful Creatures bjuder inte bara på nytolkningar av amerikansk historia utan även på mycket humor och nytolkningar av myterna om vampyrer, häxor, dubbelgångare och andra övernaturliga väsen, samtidigt som det är en humoristisk high school parodi och en sann kärlekshistoria mellan två personer som får allt fler hinder att övervinna.

 

 

 

 

FILM: Skumtimmen - med naturen som mordvapen

 

Skumtimmen - med manus och regi av Daniel Alfredsson, efter en roman av Johan Theorin - är en film som gör det mesta både av det öländska landskapet och av Lena Endres ansikte. Filmen är en studie både av obarmhärtig natur, och av sorg och saknad - men till slut även en studie i försoning. En blandning av kostymdrama och deckare, som utnyttjar den klaustrofobiska karaktär som en isolerad ö kan ha. Naturen är både hård och hotfull. Det mesta av Skumtimmenutspelar sig på Öland, med ett par undantag: tillbakablickar till vad som hände förr i tiden i Havanna, Kubas huvudstad. Från ö till ö - men de olika öarna har två helt olika karaktärer. Medan Öland är kargt, vindpinat och ogästvänligt är Kuba myllrande, opersonligt och obarmhärtigt. Ett ställe där ingen bryr sig om en man som försvinner.

Öland är för många ett färgglatt sommarparadis, men det Öland som figurerar i Skumtimmen är ett Öland med en gråbrun färgskala. Sommaren har flytt och sommargästerna med den. Ön är ödslig, övergiven och inte barmhärtig mot den som går vilse på alvaret. Det här är så långt från naturromantik man kan komma - det här är natur som kan användas som mordvapen. Varken barn eller gamla som förirrar sig på alvaret har stor chans att överleva.

Skumtimmen är också intressant som kostymdrama - “nutiden” i filmen är 1993. Mobiltelefonerna är stora och otympliga, liksom de populära bilmodellerna och täckjackorna. Tillbakablickar görs till 1945, 1968 och 1972. 1972 hände det som präglade hela livet för Endres karaktär - hennes son försvann spårlöst ute på alvaret. Hon lever med ovissheten och har aldrig skaffat någon man eller några barn eftersom det skulle kännas som ett svek mot den förlorade sonen. Hon har aldrig heller förlåtit sin pappa som skulle passa sonen, när han lagade sina nät. Skumtimmen är sin egen variant av hemvändarfilm - hemvändaren blir vid hemkomsten genast ett yngre jag: omogen, tjurig, grälar på sin pappa, vill inte lyssna … men hon blir även en karaktär som upplever ett slags tonårsförälskelse på gamla dagar.

Pappan, spelad av Tord Peterson, pusslar fortfarande på vad som hände med det försvunna barnbarnet, 21 år senare. Han är filmens deckare, som försöker lösa ett “cold case” innan spåret blivit för kallt. Men hans nystande leder till fler dödsfall och överfall på ön.

Det finns gott om kvinnliga deckarhjältinnor i världen och Sverige har sin beskärda del av Kitty-liknande hjältinnor som utan att blinka snokar runt överallt och blir instängda i övergivna hus. Vad som skiljer hjältinnan i Skumtimmen från dessa dussindeckarhjältinnor är att hon motiveras av saknaden efter sitt barn - när det värsta redan hänt kan det inte bli mycket värre.

Skumtimmen är dels en historia om hämnd, dels en historia om försoning. Den som väljer hämndens väg för att förlika sig med det förflutna, skapar bara fler tragedier, medan de som väljer försoning kan gå framåt.

Det gamla sägesättet “Revenge is a dish best served cold” är ett sägesätt som efter Skumtimmen kan behöva revideras: “Revenge is a dish best not served at all”!

Hämnden i Skumtimmen gör att många karaktärer berövas sina liv, sina möjligheter och sina lyckliga slut.

Skumtimmen är både en av de sorgligaste och en av de vackraste deckarfilmerna som gjorts - vacker just därför att sorgen får ta plats. Dödsfall är inte bara “events” för spänningens skull, utan verkliga tragedier som gör ont, även ett par decennier senare.

Titel: Skumtimmen

Regi: Daniel Alfredsson

Medverkande: Lena Endre, Tord Peterson, Björn Andersson,
Felix Engström, Max Felder, Eva Fritjofson,Thomas W. Gabrielsson m.fl.

DVD, 2013, Sverige

Nordisk Film

RECENSION: Vinna hela världen

 Jenny Berggren

- Vinna hela världen

Författare: Jenny Berggren

Titel: Vinna hela världen

Förlag: Libris förlag

Vinna hela världen är en intressant bok som handlar om att världsberömmelse och rikedom inte är allt i världen.

Jenny Berggren ska ta studenten när gruppen Ace of Base börjar ta fart. Wheel of Fortune, All that she wants, Happy Nation, The Sign … Hitsingel följer på hitsingel.Snart flyger Jenny över hela världen för att sjunga, fotograferas, svara på frågor, sjunga, bli fotograferad igen. Hon känner att hon håller på att tappa fotfästet. Hon skulle ju plugga till lärare, hon hade till och med skrivit in sig på utbildningen, det där med att sjunga var ju bara en hobby … Framgången ser vacker ut, men har ett högt pris. Det är inte alltid de största sakerna som är de roligaste.


Man ska kunna hitta lyckan i det lilla också. Som att vara hemma i Göteborg och ha picnic vid ån som rinner ut vid en sopåtervinningsstation och äta vattenmelon och kasta smörgås.

En del av boken handlar om Jennys barndom, en del om karriären med Ace of Base och en del om det kristna livet som kretsar kring Åh stiftgård.

Av allt Jenny varit med om och alla platser hon rest till är det Åh som blivit viktigast för henne. Den inledande barndomsberättelsen handlar om att ligga i en våningssäng – det finns tre i familjens rum på kursgården. De är fem personer i familjen – Jenny, två äldre syskon och mamma och pappa. Det är tredje året i rad de är på Åh stiftgård och en familj vars barn Jenny brukar leka med är inte där. De har nämligen en nyfödd bebis och kunde inte resa med den. I ett av bokens sista kapitel gifter sig Jenny med den nyfödda bebisen - fem-sex års åldersskillnad är ingenting när de väl är vuxna. Och nu har de två barn tillsammans som följer med på det musikaliska turnerandet, både det Jenny har med sin man och det som hon har med det återförenade Ace of Base. Det går alltså att åka jorden runt och komma tillbaks där man började och hitta allt man vill ha på hemmaplan. På så sätt liknar boken Jules Vernes Jorden runt på 80 dagar men det tar mycket längre än 80 dagar för Jenny att resa jorden runt med Ace of Base. Det är åratal med jetlag. Kontraktet på fem plattor (en vartannat år) innebär tio år med flygresor och hotellrum och intervjuer i olika länder.

“Hemma” är och förblir Göteborg. Och Ace of Base är tillsammans med ABBA och Roxette ett av de tre svenska band som sålt mest - och Ace of Base har det debutalbum som sålt bäst, alla kategorier, inte bara av alla svenska band utan av alla band i världen.

Jenny är noga med att detta är hennes historia så om de andra vill skriva sin version får de göra det - och man får inte veta allt om Ace of Base, bara Jennys intryck. Man får till exempel inte veta vart systern Linn tar vägen eller varför hon inte är med på Ace of Base återförening. Allt som är “andras historier” lämnas utanför.

Jenny är inte bara sångerska, låtförfattare och internationell popstjärna - hon är också föreläsare. När hon föreläser om boken tar barndomen en hel del plats, en lycklig barndom ända tills hon ska börja skolan och utsätts för utfrysning och mobbing i tre år (hela lågstadiet) och först i fyran är det en lärare som tar tag i det och inför ett prissystem som gör att barnen lär sig vilket sätt som är acceptabelt att ha mot sina medmänniskor.

Tyvärr finns denna del inte med i boken - mobbingen finns med men inte lösningen och läraren som genomförde den. Synd, för det behövs att vuxna tar sitt ansvar och inte bara lägger över allt ansvar på barnen i ett slags flugornas herre syndrom.

På det hela taget är det en inspirerande bok att läsa om ett vanligt liv som blev ovanligt och fullt av motsägelser. Men om man tror att detta är den definitiva Ace of Base boken så tänk om. Den är inte skriven än.

RECENSION: Riddare och drakar

Författare: Christina Björk

Illustratör: Eva Eriksson

Förlag: Rabén & Sjögren

Christina Björk är förmodligen mest känd för Linnéa i målarens trädgård- en charmig akvarellbok där man lär sig mycket om Monet, med illustrationer av Lena Andersson till. Björks bok om Alice i Underlandet är precis lika intressant, om än mindre känd.

Den nya boken Riddare och drakar är illustrerad av Eva Eriksson. Skuggade färgpennor istället för överdådiga akvareller.

Lär man sig av historierna? Både ja och nej. Riddarna - och drakarna - har oftast funnits i riktiga legender, ofta finns de i många olika versioner, i dikter, sagor och konstverk. Men här är de alla barn och Christina Björk har hittat på olika barndomsminnen till de kända riddarna.

Det är lite som i Once upon a time - hur var Snövits barndom? Hur var den onda drottningens barndom? Den måste ju ha varit hemsk eftersom hon blev så hemsk … !

Riddarbarnen i Björks sagor är alla modiga, påhittiga och kavata redan i unga år, och de börjar tidigt att överlista drakar.

Vi börjar hos den mest omskrivne riddaren av dem alla: Arthur. Han som så småningom fick ett runt bord fullt av riddare. Merlin ger honom en jaktfalk som heter Pellerin och så ska Artur träna honom. Pellerin fångar en ödla som visar sig vara en eldsprutande drake och en del komiska scener följer innan Merlin övertalar Arthur om att återbörda draken till sin naturliga miljö. Det visar sig att draken tillhör ”the lady of the lake” och hon är lycklig över att få sitt husdjur tillbaka!

Heimdal i Heimdals list är inte lika snäll mot draken han träffar på - och lill-Sigurd väljer att döda sin drake.

Tristan överlistar däremot en drake med hjälp av musik , medan Parsifal använder rödfärg som vapen. Därför blev han känd som den röda riddaren …

Det är rätt kul med de påhittade barndomarna till alla de olika karaktärerna, men det är inte lika roligt som de“riktiga” legenderna och inte lika ”faktabaserat” som Linnéa och Alice böckerna. Varför skulle t.ex. en ekorre och en drake äta knäck och fanns egentligen knäck på vikingatiden? Förmodligen inte, för socker var inte ”uppfunnet”.

Här är lilla Anna

Titel: Här är lilla Anna

Författare: Inger och Lasse Sandberg

Förlag: Rabén & Sjögren 

 

 

Här är lilla Anna är en fin saga av Inger och Lasse Sandberg - en modern klassiker där man får hjälpa Anna och Långa Farbrorn att leta efter hennes bortsprungna svarta katt. Och liksom i de flesta deckare får man följa “den röda tråden” - bokstavligen!

 

Allt börjar med att Anna och katten leker harmoniskt med ett nystan av röd tråd. Men katten försvinner.

 

När katten hittas blir det saftkalas i trädgården. Allt som behövdes var - ja, inte ett förstoringsglas som de vanliga deckarna - utan ett trollerititthål!

 

Illustrationerna domineras av stora, rena ytor där Lilla Annas rödrandiga klädsel alltid drar blickarna till sig.

 

En extra kul liten meta-grej: Lilla Anna har Lilla Spöket Laban som väggdekoration! Laban, som är gjord av samma författarpar!

Lennart Hellsing - en nationalskatt att sjunga med i!

Titel: Herr Gurka, Krakel Spektakel och alla de andra

Författare: Lennart Hellsing

Förlag: Rabén & Sjögren

Illustratörer: Emma Adbåge, Axel Scheffler, Charlotte Ramel, Fibben Hald, Stig Lindberg, Poul Ströyer

 

 

 

 

Lennart Hellsing är en nationalskatt när det gäller visor för barn och unga.

Boken kan liknas vid en Diversehandel: “Slå bara upp bokens pärmar och knalla in!” som det så vitsigt står i förordet.

Liksom i en diversehandel finns det något för alla smaker: dansande gurkor, sockerbetor, rädisor och bananer som filosoferar. Korvskinnen kan man göra en trekantig hatt utav. Lemonad och lakritspipor står på menyn, liksom semlor - året runt - och nybakad äppelpaj. Allt inramat av gardiner att hänga och svänga i …

Lennart Hellsing har tidigare ingått i böcker med alla möjliga visor i, men låtarna kommer mer till sin rätt när det bara är Hellsing-visor i hela boken. Här finns 50 stycken i urval och ackompanjemang av paret Johanna Hellsing och Klas Widén.

Lennart Hellsing är född 1919 i Västanfors i Bergslagen där hans pappa hade en lanthandel. Han växte upp med sånger av Alice Tegner och Felix Körling och sjöng i gosskör på Operan. Han förnyade den svenska barnvisan i samaberte med Knut Brodin och Hellsing har själv fem barn med frun Yvonne Lombard och dessutom flera barnbarn …

Illustrationerna i boken är ett nöje i sig, och det är kul och positivt att inte en illustratör gjort alla låtarna för det är mycket roligt att se olika stilar ackompanjera de olika visorna. Luffarvisan är t.ex. illustrerad i vemodiga färger av Tord Nygren och en ensam uggla flyger genom bilden. Färgerna finns i drömmen om den goda maten (som luffarna inte har). Axel Sheffler har gjort de söta katterna som har picnic. Och där en är GRÅ (…du ska stå!)

Annabell Olsson (en folkmelodi från England) har en drömskt akvarell med mycket blått och grönt av Fibben Hald.

Liksom visorna varierar till innehåll och ton varierar också illustrationerna i färg, ton och stämning och stil.

Det bästa är så klart att detta är en karaokebok - och det är lätt att byta batterier på den, så man kan i teorin sjunga Lennart Hellsing sånger i all evighet! För mycket “sväng” kan man aldrig få!

 

Askungen - en saga med guldkant!

 

 

Askunge med guldkant!

Titel: Askungen

Författare: Charles Perrault och Charlotte Gastaut

Illustrationer: Charlotte Gastaut

Förlag: Rabén och Sjögren

 

 

Askungen är en saga som finns i många versioner. Det här är Charlottes Gastauts version av den franska versionen av Askungen, så som Charles Perrault berättade den.

 

Det typiska för den franska versionen är den roll som “the fairy godmother” spelar. Vad som hjälper Askungen är inte att hon är snäll, snygg eller smart, vad som hjälper är att hennes gudmor råkar vara en fe som kan trolla.

 

Pumpan blir en vagn, 6 råttor i en råttfälla blir till 6 ståtliga grå hästar och en extra råtta blir en kusk med stiliga mustascher som han tvinnar.

 

Vad som är typiskt för bilderna i denna version är överdådet av guld - det riktigt glittrar från varje sida, ungefär som på vackra födelsedagskort.

 

Slutet blir lyckligt för alla i denna version av Askungen. Alla blir vänner och alla gifter sig rikt - och får liv med guldkant.

 

 

Om författarna:

 

Charlotte Gastaut, som debuterade med Fannys fantastiska resa, är en spännande och självständig illustratör som skapar nya världar med sina bilder. Förra året kom hennes iscensättning av Tummelisa, och nu har hon gjort en bilderbok av den klassiska sagan om Askungen. Bilderna är orientaliskt inspirerade med sirliga detaljer i guld och överraskande bildlösningar. Sagan blir i den här versionen helt förtrollande!

 

Charles Perrault, 1628-1703, föddes i en fransk överklassfamilj och utbildade sig till advokat. Hans håg stod dock till det skrivna ordet, och vid 43 års ålder blev han invald i Franska akademien. Perrault deltog i flera litterära fejder på sin tid, ...

Charles Perrault, 1628-1703, föddes i en fransk överklassfamilj och utbildade sig till advokat. Hans håg stod dock till det skrivna ordet, och vid 43 års ålder blev han invald i Franska akademien. Perrault deltog i flera litterära fejder på sin tid, men mest berömd är han för sina sagor - Gåsmors sagor - en samling innehållande en mängd kända sagor, en av dem Askungen.

Läs mer om Askungen här!

http://tidningenkulturvinden.blogspot.se/2013/12/askungen-fran-kung-lear-till-mossens.html


 

 

 

 

RECENSION: Det lilla huset i Stora skogen

Det var en gång en liten flicka som bodde i Stora skogen i en grå timmerstuga. Det fanns inga andra hus. Det fanns inga vägar. Det fanns inga människor. Det fanns bara träd och vilda djur. Men inne i det lilla huset hos far och mor och systrarna var det varmt och tryggt.

Den lilla flickan hette Laura och det här är den första av böckerna om henne.

Laura Ingalls Wilders böcker om nybyggarlivet i Amerika i slutet av 1800-talet har älskats av generationer. Mest känd är hennes andra bok, Det lilla huset på prärien, som har fått namnge hela serien.

Nu finns första boken i nyutgåva på Raben & Sjögren förlag.

Omslaget, sättningen, trycket ... allt är gjort för att förhöja en redan härlig läsupplevelse. På framsidan syns Lauras gunga, och en uggla som spelar en stor roll i en av Lauras pappas berättelser. Det timrade huset finns också med, och på baksidan av boken finns en måne som påminner om en ost!

Det enda som inte finns med i berättelserna är möjligen penséer, allt annat finns med.

Det här är en tid där barnen får rena, vita förkläden men inga skor. Man ska inte slita i onödan på skorna - eller kläderna. Därav förklädena.

Varje dag är vikt åt arbete. Lauras leksak är en majskolv som heter Susan. Men Susan kan ju inte hjälpa att hon bara är en majskolv, så hon blir älskad ändå!

Avsnittet som behandlar julen är fullt av snö, kyla och julstämning - och lilla Laura, fem år, får en trasdocka! Lyckan är komplett!

Alla får vantar och godis, nötter, frukt ... Det är det som är julklapparna.

Tillvaron går ut på att överleva och på att skaffa mat och att hamstra mat till den långa vintern. Jakt och fiske är en viktig del av att överleva och att bevara bytet.

Wilders böcker har oftast beskrivits som "nostalgi" men det märks inte när man läser, det är ett hårt liv Wilder beskriver där kampen för överlevnad pågår dagligen.

Det är inte utan att man börjar jämföra med årets bästsäljare i England idag, där huvudpersonens pappa inte ägnar sig åt jakt och fiske utan åt att få alla att bli veganer för att ge ett mindre "footprint" på jorden. Samtidigt har de bil, TV, DVD-spelare, mobiltelefoner, dataspel, smink, hårsprej, hårfärg, smycken, massor av prylar och MASSOR av godis och "custard doughnuts" och de FLYGER till Malawi och sedan reser de till Paris ...

Pappan som jagar och fiskar och INTE är vegan i Det lilla huset ... gör faktiskt ett mycket mindre "footprint".

Någonstans på vägen har självhushåll ersatts med självgodhet.

Och barnböcker har blivit oerhört sentimentala.

Det lilla huset ... är befriande osentimental. Och än idag är det många människor som har det så här: all energi går åt till att leta mat och till att överleva.

Man kan glömma lyxen att "välja" mat och att åka till Malawi.

Fakta:
Titel: Det lilla huset i stora skogen
Författare: Laura Ingalls Wilder
Serie: Lilla huset på prärien (del 1)
Förlag: Rabén & Sjögren
Översättare: Jadwiga P Westrup, Britt G Hallqvist
Originaltitel: Little House in the Big Woods

Chimpanzee - en film värdig en Oscar!

Oscar är huvudschimpans i Chimpanzee

Disneynature har specialiserat sig på verkliga historier om djur och natur. En naturlig utveckling då även den första Disneyfilmen - Snövit och de sju dvärgarna - utspelar sig i skogen, bland djur och natur.

Den verkliga naturen är dock mycket mer hotad idag än på Snövits tid. Skogar för djur att leva i får mindre och mindre plats. Och i och med detta ökar konkurrensen bland sjuren ...

Chimpanzee tar med oss djupt in i Afrikas djungler i ett spännande och otroligt - men sant - äventyr.
Babyschimpansen Oscar lever med sin flock någonstans i landet Elfenbenskusten. Men djungeln är inte stor nog för alla schimpanser att överleva och Oscars flock hotas av en rivaliserande, större flock, som vill åt de dyrbara nötträden ...

Det hela börjar Bambi-idylliskt: omgivningen är en stor och härlig lekplats för lillaeOscar, hans största problem är att lära sig att slå hål på nötterna! Men mamma klarar ju allt. Och han har många vänner att leka med. Men när mamman blir dödad av en leopard försvinner både mat och vänner ...

Förgäves försöker Oscar bli "adopterad" av en ny mamma, man alla har fullt upp med sina egna ungar.
Slutligen blir Oscar adopterad av den ledande hanen, "the alpha male" som leder flocken. Oscar får mat och nötknäckarlektioner igen, men samtidigt försummar ledaren att spana efter hot mot hela flocken, för deras revir med nötträd är långt ifrån säkra ...

När Oscars mamma blev dödad ringde filmteamet hem och sa att "Vi har ingen film!" Vem vill se en film om en schimpansunge som svälter ihjäl? När Oscar oväntat blev adopterad blev det istället än film om att överleva mot alla odds, en film som överträffar det mesta som finns när det gäller osannolika djurdokumentärer ... Men det är alldeles sant!

En "Bambi" historia från Afrika om vänskap och överlevnad mot alla odds!

Fakta: Regi: Alastair Fothergill / Mark Linfield Berättarröst: Tim Allen Extramaterial: See “Chimpanzee”, Save Chimpanzees  Disney's Conservation Legacy Disneys Friends For Change DVD, 2013 Walt Disney Studios Home Entertainment

Pain and Gain - a true story

Ja, Michael "Transformers" Bay
kan göra "en liten film" ......

Att vara PT, personlig tränare, innebär ofta att träna personer som är rika, berömda och som har "allt". De som "uppnått" den amerikanska drömmen.

Hur ska man som personlig tränare få en del av den kakan? Två svenska PT .exempel är ju att gifta sig med den man tränar: det fungerade både för Kronprinsessan Viktorias tränare och Markoolios tränare.

PTn Daniel Lugo har en helt annan plan. Han tänker helt enkelt ta över en av sina klienters tillgångar. Hus, bil, båt, hundar ... extra miljoner på Bahamas. Rubbet!

Allt han behöver göra är att få sitt offer att skriva över allt på honom. Allt han behöver är två pålitliga kumpaner.
Allt han gör påminner om en Jönsson ligan film med mycket höga - och dödliga - insatser!

Kumpanerna är inte speciellt pålitliga och de är dessutom klantiga. De tar t.ex. fel bil på parkeringen när de ska kidnappa offret och springer sedan runt och ser fåniga ut i sina Halloweenkostymer. De klarar inte av att hitta sitt mordoffer på sjukhuset. De klarar inte av att läsa kartan ...

Och när en av kumpanerna grillar avhuggna kroppsdelar och samtidigt vinkar glatt till en snygg granne dyker texten "this is still based on a true story" upp i rutan.

Det här är den amerikanska drömmen när den går fel. De tre kroppsbyggarna har mycket muskler men inte mycket hjärna - ändå lyckas de ta över hus, hund, bil, båt ... ALLT från sitt offer.

Ändå tar pengarna slut och de måste göra om sin kupp igen, men med nya offer ...

Mark Wahlberg, Antony Macke och Dwayne Johnson spelar de tre kroppsbyggarna som gör allt för att vinna rikedom och berömmelse. Till sist blir de i alla fall berömda. Mark Wahlbergs karaktär Lugo strålar av lycka när han ser hur många poliser som kommit för att ta fast honom - NU lägger folk äntligen märke till honom, NU har han fått respekt! Lika förvånad ser han ut när dödsdomen förkunnas. HUR kunde det gå så snett, jag hade ju en plan!

Ja, Lugo hade alltid en plan för allt, men den var långt ifrån "lysande Sickan!"

Det här är en ovanlig film för att vara av Michael Bay, en "billig" film på 24 miljoner dollar, med tre stora stjärnor i huvudrollerna och med ett briljant manus baserat på en gediget arbete, en avhandling skriven av en författare som följde de vansinniga rättegångarna i Miami under fem år ...

Filmen är kort sagt lysande!

Fakta:

Titel: Pain & Gain

Regi: Michael Bay

Medverkande: Mark Wahlberg  Dwayne Johnson  Anthony Mackie  Tony Shalhoub  Ed Harris m.fl.

USA, 2013

DVD, FOX-Paramount

Gorillor!

Diane Fosseys 82e födelsedag.

Levt sitt liv för att rädda gorillor!

Emperor - en sann historia om krig och försoning

Emperor - en sann historia om krig och försoning

 

“Vi är inte här för att ockupera, vi är här för att befria!”

 

De orden kunde ha sagts nyligen av vilken amerikan som helst när det gäller nästan vilken konflikt som helst. Men året är nu 1945 och platsen är Japan. Filmen i vilken repliken yttras är Emperor.

 

Emperor hade kunnat kallas en krigsfilm. Vi följer amerikanska soldater, klädda som soldater som pratar och resonerar och försöker överleva i ett främmande land. Men krigsscenerna är över på ungefär en minut. De flesta scenerna utspelar sig efter den amerikanska “segern” över Japan - krigsbilderna över atombomberna och deras verkningar är inte vackra. Japanerna må ha bombat Pearl harbour först men Pearl harbour var inte ett hem för miljontals civila. Några av scenerna utspelar sig före.

Matthew Fox spelar en amerikan, Bonner Fellers, som blir förälskad i en japansk tjej år 1932. Hon är utbytesstudent i USA. Deras förhållande varar tills 1940 - sedan får inte amerikaner vara kvar i Japan längre.

 

Eftersom Bonner Fellers anses vara en expert på Japan får han ha hand om utredningen om kejsaren ska ställas som ansvarig för krigsbrott eller inte. Han har tio dagar på sig att lösa fallet. Och han är i ett land där folk hellre begår självmord än tas till fånga av främmande makter. Att närma sig japaner som vet något är alltså lättare sagt än gjort.

 

Japan har än idag en kejsare. Kejsaren som “räddas” i filmen kommer att vara med om att modernisera japan, han blir den förste kejsaren som avsäger sig sin gudomlighet - och han lever ända tills 1989. Inte som gud, men som japans störste kändis.

 

Trots att man vet “hur det går” - detta är ju trots allt en film som handlar om verklig historia - är det spännande som en riktig deckare och man håller tummarna för att Bonner ska hinna få  ihop alla pusselbitar och lösa fallet innan det är för sent.

 

Tommy Lee Jones spelar den överordnade, general Douglas MacArthur, som drömmer om att bli president. Han ska bara “rädda Japan” först. Han blir aldrig president. Men han är med om att rädda Japan. Och den japanske kejsaren.

 

Det här är inte en krigsfilm - det är en försoningsfilm.

 

En väldigt sällsynt genre.

 

 

Fakta:

 

 

Titel: Emperor

Regi: Peter Webber

 

Medverkande: Matthew Fox, Tommy Lee Jones m.fl.

 

USA, 2013

 

DVD, Walt Disney Studios Home Entertainment

101 Dalmatiner - en efterlängtad, prickig återkomst!

 

99 valpar med över 3 miljoner prickar ...

Den 25 januari 1961 skrevs historia. Då hade den animerade film som skulle spela in mest pengar premiär: 101 Dalmatians. Eller Pongo och de 101 dalmatinervalparna, som den kallas på svenska. Egentligen är den svenska titeln felaktig, för det finns “bara” 99 dalmatinervalpar i filmen. Den engelska titeln 101 Dalmatians syftar på att det blir 101 dalmatiner totalt: 99 dalmatinervalpar som räddas från Cruella De Vil, plus de två vuxna dalmatinerna, Pongo och Perdita. 15 av valparna är deras egna, men de beslutar sig för att ta med sig alla 99 valparna hem till London, till det lilla huset vid Regents Park.

 

Eftersom 101 Dalmatians blev en sådan stor succé på bio 1961, har filmen även gått upp fler gånger på bio: 1969, 1979, 1975 och 1991. Nu, år 2014, är det dags för den nya dalmatinerutgåvan på DVD, fullmatad med nytt extramaterial och med superb bildkvalitet. Man kan riktigt räkna alla prickarna på alla de 99 dalmatinervalparna - om man har lust. För det blir över 3 miljoner prickar!

Dalmatinersuccén började egentligen redan 1956. Det var då Dodie Smiths populära barnbok kom ut i bokhandeln. Hon älskade hundar, Regents Park var hennes favoritpark att promenera i (samma park som Pongo och Perdita och deras människor promenerar i, i filmen) och hon hade flera dalmatinerhundar. Hennes första dalmatinerhund hette Pongo. Senare hade hon ett par dalmatinerhundar, Buzz och Fly, som fick 15 valpar - precis som Pongo och Perdita i filmen. Liksom i filmen trodde man att valp nummer 13 var död - ända tills Dodies man gjorde precis som Roger gör i filmen - masserar den med en handduk för att få igång andningen.Den valpen heter Lucky i filmen och fläckarna på ryggen bildar en hästsko - för att understryka vilken lyckosam valp Lucky är!

 

Men alla valparna har otur när de blir kidnappade av Cruella de Vils hejdukar och hållna som fångar i Hell Hall. Totalt hålls 99 valpar fångna där - och de ska bli pälsar till Cruella.

Valparna räddas faktiskt av en modig katt, som håller valparna vid liv tills Pongo och Perdita kommer fram och de alla kan fly till säkerhet. Katten heter i filmen Sergeant Tibs och är en han. I boken är Tibs en hon - och har graden löjtnant. I vilket fall som helst är Tibs en mycket modig tabby katt och det är ett genidrag att låta en katt rädda en hel hög hundvalpar! 101 Dalmatiner är rena rama julafton för alla hundälskare, men även kattälskarna får sitt.

 

Cruella De Vil är fortfarande en av de mest skrämmande Disney häxorna, till och med hennes bil ser ondskefull ut! Medan hundarna är de allra charmigaste hjältarna! Det är svårt att tänka sig men det är faktiskt samma skådespelerska som gör rösten till Cruella som gjorde rösten till Askungen. Två diametralt olika arketyper -elak häxa och snäll prinsessa - gjorda av samma person.

 

En rolig detalj i filmen är hundarnas halsband - tjejvalparna har blått som Perdita och pojkvalparna har rött som Pongo. Förr var rött - och därmed även rosa (en variant av rött) en macho färg, en färg för soldater, husarer, män i röda ridjackor, adelspojkar som poserade på porträtt - och pojkhundar som hade fina halsband. Medan blått var en färg för tjejer. Kolla bara på gamla porträtt och räkna alla blåa klänningar … och blå halsband! Idag har det svängt och rött och rosa är tjejigt medan blått är för killar. Men genom att utmana dagens ideal (med ett “varför ska tjejer ha rött och rosa, de blir ju bara mesiga av de färgerna!”)kommer man helt enkelt bara tillbaka till ett ännu äldre ideal.

En annan rolig detalj för hundälskare är att kolla in alla de olika hundraserna i filmen. Speciellt i inledningsscenerna där Pongo jämför hundar och deras ägare. Och visst finns Lady från Lady och Lufsen med och hjälper till med Skymningsskallet! Liksom skotten Jock, den busiga Peg och bullterriern Bull. Det tog tre och ett halvt år att få 101 Dalmatians klar. För en människa hade det tagit 186 år att rita klart filmen, men tack och lov är det många som jobbar med en Disney film!

 

Dodie Smith hade interåd att behålla alla sina 15 dalmatinervalpar. Men när Disneyfilmen skulle ha premiär köpte hon en ny dalmatiner för att fira. Vad fick den för namn? Disney, så klart!

 

Än idag är 101 Dalmatians en av de bästa Disneyfilmerna någonsin - och om man är hundälskare är det den klart bästa filmen någonsin, alla kategorier!

 

 

 

 

FILM: R.I.P.D. - inte mycket vila

Ingen rast och ingen ro ...

Jeff Bridges och Ryan Reynolds spelar två poliser som arbetar på “Rest In Peace Department” (R.I.P.D.), en styrka som utgörs av de bästa poliserna som världen någonsin skådat. Deras uppdrag: att skydda människosläktet från monstruösa varelser som lyckats med konststycket att förklä sig till vanliga människor.

R.I.P.D. är som en blandning av Life on Mars (och Ashes to Ashes) och en zombiefilm.

Life on Mars: duktig polis faller i koma (eller dör efter självmord?) och jobbar vidare med nya kollegor och löser svåra brott.

Zombiefilm: här är det monster som jagas, man behöver inte "klura" och tänkta en massa som i Life on Mars. Monsterna dör bara om de skjuts i huvudet. Då omvandlas de till svart rök och "går vidare".

Felet med hjältarna är att de redan är döda (utan att ha blivit monster) och de kan i stort sett inte dö - eller gå vidare. De ramlar från höghus, körs över av bussar och bilar och fortsätter som vanligt. Det gör att filmen blir en smula långtråkig, även om den är humoristiskt gjord och Bridges och Reynolds smågnabbas som ett klassiskt "bromance" par. Ett omaka par. Bridges är filmens "Gene" - han tycker att det gamla sättet var bättre. Han dog på 1800-talet då han jobbade som sheriff och sköts till döds av sin partner. Reynolds spelar den nye killen - som dog för en tre-fyra dagar sedan. Skjuten i ansiktet av sin partner - filmens skurk, som spelas av Kevin Bacon

Filmen har också en romance intrig, Reynolds karaktär försöker att kontakta sin fru - alltså den fru han hade när han levde. Men det går inte speciellt bra, och scenerna påminner en del om de i "Ghost". Minus Whoopie Goldberg.

Slutligen blir det en mix av alla möjliga genrer, humor, action, skräck, serietidningsfilm, romance, bromance och westernparodi. Det enda R.I.P.D. inte har är just "rest".


Fakta:

Titel: R.I.P.D.

Regi: Robert Schwentke

Medverkande: Ryan Reynolds, Jeff Bridges, Kevin Bacon m.fl.

USA, 2013

DVD, Universal Sony Pictures Home Entertainment

FILM: Percy Jackson - Poseidons son dyker upp igen!

Percy Jackson: Sea of Monsters

 



 

Det grekiska arvet finns kvar. Det syns i arkitekturen (titta t.ex. på Vita Huset), dramaturgin, Hollywood filmerna … det märks i allt från Star Wars till Harry Potter. Men mest av allt märks det i Percy Jackson.

 

I Percy Jackson filmerna - och böckerna av Rick  Riordan (själv historielärare) - understryks att de grekiska gudarna är kvar - och de får fortfarande barn med människor, barn som blir hjältar - eller skurkar.



Percy Jackson har liksom Harry Potter
sin egen "Hermione" och sin egen "Ron"
som stöttar i vått och torrt. Här mest vått ...

 

Percy jackson flankeras liksom Harry Potter av en supersmart tjej (Annabeth - dotter till visdomsgudinnan Athena) och en rolig kille (Grover - en satyr som ofta hamnar i trubbel) men det är ingen tvekan om vem i trion som är hjälten - Perseus “Percy“ Jackson, son till Poseidon. Det är bara det att percy börjar tvivla på sig själv. Är han egentligen så duktig som alla tror? Var det bara en lyckträff att han överlevde sitt hjälteuppdrag i förra filmen? . Annabeth och Grover gör allt för att uppmuntra Percy, men faktum är att alla, även Grover och Annabeth, måste erkänna att Clarisse, krigsgudens dotter, är den som vinner allt när de tävlar i halvblodslägret.

 

Percys självförtroende har nått botten - hans pappa pratar aldrig med honom och han tycker att han är allmänt värdelös och inte bra på någonting alls - när han presenteras för en ny bror. En cyklop. I de traditionella sagorna - och filmerna - är cykloper alltid monster. Men Monsters Inc och Monsters University har gjort en hel del för att få cykloper att anses som gulliga och snälla. Percys bror är inte liten och grön som Mike Wazowski, men han är väldigt snäll och välvillig och på gränsen till barnsligt naiv. Percy har ingen tillit kvar, brodern tror att allt kommer att ordna sig. Trots att omgivningen oftast ser på honom som ett monster.

 

 

Percy, Annabeth, Grover och Percys nyfunne  bror ger sig ut till Monstrens hav - det ställe som vanliga människor kallar Bermuda tringeln - för att hitta det gyllene skinnet, för att rädda sitt hem från förstörelse - och även hela världen från att gå under. För Luke, skurken från första filmen, är tillbaka. Han är son till Hermes och arg på gudarna och på hela världen. Han planerar att få tillbaka Kronos, den värste av titanerna, för han kan göra slut på de grekiska gudarna. Men för att klara av sin plan behöver Luke det gyllene skinnet …

 

En spännande kapplöpning börjar!

 

Percy Jackson - Sea of Monsters är en rolig och dramatisk familjefilm med mycket värme och humor. Med lite tur är detta inte den sista filmen i Percy Jackson serien! Det är inte ofta man har så mysigt med monster och mytologi!

 

 

Fakta:

Titel: Percy Jackson: Sea of Monsters Svensk titel: Percy Jackson 2: Monsterhavet Regi: Thor Freudenthal
Medverkande: Logan Lerman, Alexandra Daddario, Douglas Smith, Jake Abel, Stanley Tucci m.fl. 2013, USA Extramaterial: Tillbaka till halvblodslägret, Allt är vad du ser DVD, Fox-Paramount