BOK: Asterix i Lusitanien av Fabcaro - Sommar, sol och dödliga intriger i Portugal

Titel: Asterix i Lusitanien

Författare: Fabcaro

Serie: Asterix (del 41)
Utgivningsdatum: 2025-10-23
Förlag: Egmont Story House

Illustrationer: Didier Conrad

ISBN: 9789180742337

Välkomna till en actionpackad solsemester i Portugal! Typ. Asterix i Lusitanien är ett helt nytecknat äventyr av författaren Fabcaro och tecknaren Didier Conrad. Lusitanien omfattar ungefär dagens Portugal,  plus Extremadura och en del av Salamanca som ligger i dagens Spanien. Området var en romersk provins från 29 f.Kr. fram till 411 e.Kr.


Nu när vi definierat var och när vi befinner oss så är det dags att påminna om att hela Gallien inte är ockuperat av romarna - en liten by gör fortfarande motstånd. Och dit kommer allehanda folk som behöver hjälp med olika saker. Den här gången är det en lusitanier som vill ha hjälp att rentvå en landsman och oljeförsäljare som blivit orättvist anklagad för att ha försökt att förgifta Ceasar. I själva verket är det en rivaliserande romersk oljeförsäljare och en maktgalning som ligger bakom dådet, med det ultimata målet att få monopol på olja och Ceasars tron som bonus.

Underförstått: även Ceasar behöver våra vänner gallernas hjälp om han vill klara livhanken från ännu ett attentatsförsök.

Asterix och Obelix och deras hund Idefix är som alltid starka, smarta, snälla ... och förslagna. Det brukar vara Asterix som står för kvicktänkthet, medan Obelix står för rå styrka ... och Asterix säger denna gång åt Obelix att de behöver vara "subtila", för det gäller ju att rentvå den orättvist anklagade oljeförsäljaren, inte bara att genomföra en spektakulär fritagning. Därefter blir det Asterix som tvingas slå ner folk på löpande band, medan Obelix faktiskt kommer på subtila undanflykter och sånger som gör romarna så modstulna så att de inte ens orkar slåss ... Ombytta roller!
Lusitanierna är förresten kända för sin stolthet, sin melankoli och sitt vemod, och en enda lusitansk sång räcker för att all kampvilja ska rinna av de romerska soldaterna och istället funderar de på sina yrkesval och meningen med livet i allmänhet.

Som alltid så driver man friskt med olika folkslag och olika slags folk, men det fungerar eftersom Asterix-albumen sedan starten alltid har sparat en rejäl släng av sleven till gallerna - alltså fransoserna själva. Självironi och självkännedom är klädsamt. Och effektiv humor. Och man driver alltid med moderna trender och moderna politiska utspel, fast allting maskeras i en historisk miljö. Den här gången får vi till exempel möta ilskna gamla galler på husvagnssemester som inte alls gillar att pensionsåldern ska höjas ... Tror ni att Ceasar kommer att jobba tills han är åttio? Så gamla politiker skulle ju vara ett skämt ... Och tänka sig, idag är en hel hög av världens mäktigaste män närmare åttio.

Nog om politik - det blir även kärlek, dans, och musik i detta album, plus en hel del fajans och torsk och vykortsvackra bilder som kan locka vem som helst till att drömma sig bort till en Portugal-semester. Vamos! Det här en trivsam, skojig tripp i trevligt sällskap. Och Asterix och Obelix utklädda till lusitanska livvakter livar upp slutet, med intriger och avslöjanden, och det goda vinner till sist - som alltid i Asterix-seriernas värld.

BOK: Den juligaste av jular - En berättelse i 24 kapitel av Callum Bloodworth

Titel: Den juligaste av jular - En berättelse i 24 kapitel 

Författare: Callum Bloodworth

Läsålder: 9-12 år

Antal sidor: 184

Utgivningsdatum: 2025-09-26

Förlag: Bonnier Carlsen

Illustrationer: Stina Lövkvist

ISBN: 9789179811570

Jack är tolv år. Hans mamma älskade julen, men sedan mamma dog så har det inte blivit något julfirande i familjen. Pappa orkar inte, han gråter bara han ser julpynt och begraver sig i arbete och leker aldrig med sina barn. Storasyster Luna är mest av allt sur hela tiden - hon är autistisk och tonåring och Jack känner att han behöver gå en kurs för att klara av att umgås med henne. Lillebror Olof minns knappt sin mamma och mopsen Sam blir insmord i familjens våfflor, som en mopsmacka. Jack inser att det är dags att ta tag i julen och rädda sin familj ... 

Tillsammans ger de sig ut genom Sverige på en julig road trip som ska ge dem nya minnen och traditioner. Den ultimata julresan som mamma planerade för familjen innan hon dog. 

Slutdestinationen är Tomteland i Rovaniemi och kanske det mytomspunna guldpaketet. Fast det kanske inte är målet som gör resan värd ... Under färden träffar familjen på både julälskare och julhatare och hela tiden dyker det upp hemliga uppgifter i Jacks ryggsäck som han måste slutföra ... Nya jultraditioner skapas, samtidigt som Jack försöker klura ut vem som är den hemlige brevbäraren ...

Det här är en saga om sorg och saknad, precis som J.K. Rowlings Julegrisen som kom för ett par år sedan ... Medan årets SVT kalender handlar om hur en tolvårig pojke letar efter sin pappa genom tiden (och med hjälp av en tidskikare) handlar den här adventskalendern om en tolvårig pojke som letar efter sin mamma genom minnen, brev och en gammal karta.

Kommer Jack och hans familj att komma fram? Och kommer man någonsin fram när det gäller sorgearbete? That's the million dollar  question.

Känner du igen stilen på illustrationerna? Stina Lövkvist är mest känd för att ha illustrerat Dan Höjers Cirkusdeckarna, och även här får vi oss till godo en del geografikunskaper och hinner hälsa  på den berömda Julbocken i Gävle - precis som i Cirkusdeckarna och julbocksmysteriet, fast utan cirkus.

BOK: Ingen surf - Ett tidsdokument om vår längtan efter lugn och ro

Titel: Ingen surf. Handbok i nedkoppling. 

Författare: Jonas Gren

Antal sidor: 220

Utgivningsdatum: 2025-09-09

Förlag: Weyler Förlag
ISBN: 9789127188419


Digital detox är det nya svarta. Tål vi att vara uppkopplade 24/7? Är vi och våra hjärnor designade för detta? Jonas Gren har valt att leva en del av sitt liv utan surf, sju kilometer från uppkoppling, han åker till sin arbetsplats där han kan skriva, tänka, skapa i lugn och ro, utan att bli distraherad. Att ha en smartphone i fickan beskriver Jonas Gren som att ha tillgång till en fickplunta ... Hur ska man bli nykter, tänka nyktert, när man ständigt har tillgång till sin egen personliga drog? Jonas Gren gör en intelligent koppling till de mystiska grå männen i Michael Endes Momo, de där grå männen som äter upp allas tid, och ingen förstår vart tiden tar vägen.

Jonas Gren är inte emot internet. Han har internet hemma och förstår att det är bekvämt och fullt av möjligheter. Allt finns en knapptryckning bort, från banken till matkassen. Så vanebildande. Så bekvämt. Så praktiskt. Eller? 

Vi blir också sårbara, eftersom vi litar på att allt ska fungera hela tiden. Vad händer om mobilmasten slås ut? Om swish hackas? Om litiumbatterierna i mobilen börjar brinna när vi ska gå på flygplanet och vi inte kan visa upp våra biljetter? Om det blir storm, om det inte finns någon täckning, om kriget kommer ... och så vidare. Det kan vara bra att öva sig att använda kontanter och att ha biljetter på ett plastkort (Västtrafiks till exempel) eller en papperslapp. Som inte laddar ur sig i rekordfart så fort det blir kallt.

Boken handlar om Jonas Grens eget liv, egna val, men också om att vårt kollektiva beroende inte bara är ett stressproblem (eller ett psykisk ohälsa problem) för individen, det är också ett övergripande problem för hela samhället. Det borde vara möjligt att välja bort smartphone - men istället verkar den bli mer och mer obligatorisk. Man ska till exempel ha en smartphone för att signera med BankID att man fått ett brev. Förr fick man papperslapp i lådan om stort brev att hämta. Hur hittar man parkering och betalar utan smartphone? Och när du swishar, vet du om utifall det går till parkeringsbolaget eller till en kriminell organisation som tapetserat över QR-koderna med sina egna? (True story. Precis sänt i nyhetsprogrammet Rapport.)

För femton år sedan var det så mycket som var nytt, coolt, lockande. Nu har det blivit normalt att erkänna att man fastnar i internets lockelser, i det eviga scrollandet som lovar lite lättsam avkoppling och som snabbt äter upp timmar av din tid. För alla vet ju att  ”sociala medier” egentligen är asociala medier som är designade inte för konsumenternas välmåga utan för att så många som möjligt ska fastna i flödet så länge som möjligt.

Det är viktigt att tänka på skillnaden mellan skärmtid och surf. Jonas Gren arbetar också vid en skärm, precis som så många andra, men utan surf som distraherar. Flera internationella författare, vare sig de skriver prisvinnande finlitteratur eller populär fantasy eller romance eller historiska romaner med drakar på omslaget, har berättat att de skriver på en dator som inte har uppkoppling. Alltså: de skriver egentligen på en lyxig, dyr skrivmaskin som ser ut som en dator. Annars finns för många lockelser. Man fastnar i annat.

Det finns så klart fördelar med att vara uppkopplad när man skriver. Om man vill veta direkt hur lång världens längsta baguette är, så är det bara att slå upp det direkt. Jonas Gren väljer istället att markera baguette-avsnittet i gult, och så får han fylla i rätt fakta sedan.

Jonas Gren har själv motstridiga känslor inför det uppkopplade tillståndet. Det finns 152 avsnitt som alla är olika långa, från några rader till några sidor, och man varvar mellan djuplodande reportage och korta nästan poetiska tankepassager. Han kommer fram till att han trivs med att vara uppkopplad ibland, men inte alltid, och inte överallt. 

Han byter ut sin fickdator mot en knapptelefon, en Nokia 3310, och det vore intressant att få reda på hur det blir med uppkopplingen där när mobilmasterna släcks ner - knapptelefoner som går på 2G, 3G och 4G har redan blivit obrukbara (beroende på vilken leverantör av surf du har) även om du köpte dem nyss, på årets Black Friday.

Tvånget att köpa fler, nyare prylar som tär på miljön finns kvar. Och de drar mer och mer energi med sitt AI-sökande, vilket också tär på miljön. Nya servrar, nya solcellsparker, aldrig är det nog.

Författaren strävar efter eftertanke, ro, lite nedkoppling, inte mot starkare strukturell tvångsuppkoppling. Det här är ett intressant tidsdokument. Vart är vi på väg?

Förresten. Läste ett reportage i The Guardian som handlade om sömnsvårigheter. Bästa tipset, sa någon, var att lämna telefonen på nedervåningen (vilket i och för sig kräver att man har en nedervåning) så hen inte kunde kolla upp saker på natten, när hen egentligen borde sova. Jag läste den här artikeln när jag borde ha sovit. Så klart. Att veta att man borde lägga bort skärmen och koppla av är en sak - att göra det är en annan. Det finns ju så många intressanta böcker att ladda ner ... 

BOK: Sagor om Tomtebobarnen - Förtrollande och tidlöst när Elsa Beskows älskade karaktärer gör comeback

Titel: Sagor om Tomtebobarnen

Författare: Kristina Sigunsdotter
Illustratör: Maria Löfgren

Serie: Tomteboskogen (del 1)
Antal sidor: 100

Utgivningsdatum: 2025-11-04

Förlag: Bonnier Carlsen

ISBN: 9789179812805

Bröderna Tusse, Truls och Pär är tillbaka, tillsammans med sin syster Kajsa. Ja, Elsa Beskows berömda  Tomtebobarnen har gjort comeback och Sveriges genom tidernas mest berömda flugsvampsimpersonatörer är redo att ta landet med storm. Gör er redo att ännu en gång Älska Beskow ... finkänsligt och naturromantiskt tolkad av ett riktigt fint författare-och-illustratörspar som förvaltar det välkända arvet på ett utomordentligt sätt.

Visst kan man invända lite mot inkörda könsroller - tomtemor ska ut med yxan och hugga ved medan tomtefar bakar skogens mest berömda blåbärspaj, och så brukar det vara. Män blir omtalade kockar och stjärnor, kvinnor sköter värmen och all mise-en-place, utan att få så mycket credd för det.

Man känner också igen mycken gammal sagostruktur i de olika sagorna. Den första handlar om en fejd om en koja, som löses fredligt med att alla delar på kojan. Den andra handlar om hur alla Kajsas bröder hamnar i livsfara (liksom så många andra varelser i skogen) och det är systerns uppgift att vara modig och orädd och att hitta ett botemedel mot evig förstening. Den tredje handlar om hur Kajsa själv hamnar i fara och hon får använda all sin list och sångkunnighet för att överleva. Att använda förslagenhet, besvärjelser, vänlighet, fiffighet, diplomati, berättarteknik och sövande sånger ... det är sådant som flickor har gjort i alla tider i sagans värld. Det är lite mer subtilt och mycket mindre blodigt än att dräpa draken/monstret/trollet med svärd eller yxa.

Det är sympatiskt med diplomatiska lösningar. Den kloka ugglan manar till fredlighet och att dela med sig redan i den första sagan. Ett genomgående tema är att ge folk en andra chans. Häxflickan Kråkrisa som retas med Kajsa och de andra Tomtebobarnen är kanske inte elak, utan bara ensam. Och rädd. Till exempel för att simma. Och rädd för att fråga om hon får vara med. Det är lättare att kasta alkottar omkring sig och låtsas trivas med ensamheten. Vänskapstråden mellan Tomteboflickan och häxflickan är en fin berättelse att följa.

Bilderna är genomgående av högsta klass. De är så naturtroget gjorda, samtidigt som man får se naturliga saker förvandlas till övernaturliga saker, som en liljekonvalj till en vacker, giftig häxa. Med jämna mellanrum kommer en rimmad sång - ofta mycket fyndig. Alla de giftiga blomsterhäxorna är till exempel giftiga i verkligheten. Så har man lärt sig vilka växter man ska akta sig för - på rimmad vers som är lätt att komma ihåg. 

Det känns som om man skulle kunna klappa ekorrungarna och känna deras mjuka päls, det känns som om ugglans fluffiga fjädrar skulle kunna kittla din hand om du rör vid boksidan, det känns som om de mossbeklädda kullarna äroch redo för dig att studsa på ... Det känns verkligen som om man är inne i en gammaldags nordisk urskog när man läser den här boken. Bilderna är förunderligt verklighetstrogna och magiska, på helt rätt sätt, alldeles i Elsa Beskows anda.

Naturromantik och sagotradition möts och förtrollar. Modernt, klassiskt, tidlöst.

BOK: Det litterära Nobelpriset - Historien om världslitteraturens största utmärkelse av Paul Tenngart

Titel: Det litterära Nobelpriset - Historien om världslitteraturens största utmärkelse
Författare: Paul Tenngart
Antal sidor: 570

Utgivningsdatum: 2025-09-30

Förlag: Albert Bonniers Förlag
ISBN: 9789100802660

Paul Tenngarts Det litterära Nobelpriset är litteraturforskning när den är som bäst - populärvetenskaplig, djuplodande, initierad och suggestivt spännande. Det här är en bladvändare av rang, med cliffhangers och plot twists som kan göra den mest rutinerade thrillerförfattare illgrön av avund.


Enligt Alfred Nobels testamente ska Nobelpriset i litteratur tilldelas "den som inom litteraturen har producerat det utmärktaste i idealisk rigtning". 1901 gick det första priset till fransmannen Sully Prudhomme. Sedan dess har Svenska Akademien tolkat och omtolkat Nobels intentioner, enligt olika ledstjärnor och olika trender, samtidigt som hela världen har sett på och reagerat på priset.

Vad gör Nobelpriset så stort? När det gäller de tre vetenskapliga priserna är det lätt. Man har helt enkelt (med få undantag) hittat det mesta och det bästa, det som har blivit till mest nytta för mänskligheten, det som gett oss saker som kvantdatorer och vacciner och mediciner och röntgenmaskiner ... Man har inte missat giganterna och kändisarna. Pristagarna har också blivit till ambassadörer för priset. Blir du en Nobelpristagare ingår du i samma grupp som Albert Einstein, Marie Curie, Nils Bohr, Richard Feynman, Watson & Crick, Werner Heisenberg, Hermann Joseph Muller, Alexander Fleming … och du vet att du delar glans med folk som upptäckt saker som DNA och penicillin och radioaktiv strålning och principerna bakom kvantmekanik. Mycket få gånger har det varit “fel val”. Detta gäller alltså vetenskapspriserna. När det gäller fred och litteratur har det bråkats desto mer. Mest bråk har det paradoxalt nog varit kring fredspriset.

När Nobelpriset i litteratur fyllde femtio år så gjorde en internationell välrenommerad tidskrift en utvärdering och kom fram till att en tredjedel var dåliga val, en tredjedel var bra val och en tredjedel var författare som skapat omistlig litteratur. Som Selma Lagerlöf och T.S. Eliot. Att pricka rätt en tredjedel av gångerna ... det gör man inte bara genom att helt slumpmässigt kasta pil mot en tavla.

Tenngarts digra volym handlar om pristagarna, om Svenska Akademin, om hur man tänkte, om vad som låg i tiden och vilka som fick och vilka som inte fick Nobelpriset i litteratur ... För det är ännu fler författare som INTE fått Nobelpriset i litteratur än de som har fått Nobelpriset i litteratur. Så klart. Det finns några intressanta missar, författare som borde ha fått (som Virginia Woolf och Edith Wharton och Graham Greene, vilket otaliga internationella granskningar och artiklar har framhållit) men också författare som nästan fått, men som inte fick, Nobelpriset i litteratur, och hade de blivit belönade med finkulturens finaste pris ... då hade mycket sett annorlunda ut. På 1930-talet var det till exempel helt okej med populärlitteratur, och Svenska Akademin diskuterade på fullt allvar att ge Nobelpriset i litteratur till Margaret Mitchell - hon som skrev Borta med vinden, en bästsäljarroman som blev både den mest inkomstbringande och den mest Oscarsbelönade filmen. 

1940-talet präglades av andra världskriget - och prisutdelningsuppehåll. 1950-talet drog igång med litteraturpriser som ansågs som Sveriges ursäkta-oss-priser till omvärlden. Populära priser gick till Frankrike, Storbritannien, USA ... de allierade. Ett år jublade man i Frankrike, då François Mauriac fick Nobelpriset i litteratur, nästa år toppade Svenska Akademin detta med den mest kända mottagaren och den mest kände ledaren av de allierade, Winston Churchill, som gav jubel i hela världen, och sedan fortsatte man med amerikanskt jubel för Ernest Hemingway (även om Hemingway själv surade lite och tyckte att han borde ha fått priset mycket tidigare).

Så småningom vänder man sig bort från de kända namnen och försöker sig på en geografisk spridning av priset. Den som vinner behöver inte vara bäst, eller ens speciellt bra, bara priset ser rättvist ut. Allt kan inte hamna i Europa och Amerika. Vissa språk och vissa länder, som till exempel Frankrike och Norge, är överrepresenterade, medan andra språk och hela världsdelar är underrepresenterade.

 
Hur är Nobelpriset i litteratur idag? Kan det fortfarande överraska, eller är det bara en repris på Bookerpriset? Flera av senare års Nobelpristagare har tidigare, eller till och med samma år, fått eller varit nominerad till Bookerpriset (antingen det vanliga gamla Bookerpriset som fokuserar på samväldet, eller det nya internationella).

Det här är en resa som går över ett sekel och där många människoöden fladdrar förbi som har varit betydande i Nobelprisets historia, bland annat Dag Hammarskjöld, nära vän till ständige sekreteraren Anders Österling, som man kanske inte tänker på som en influens för Nobelpriset i litteratur. Dag kunde ha blivit ny ständig sekreterare för Svenska Akademin om det inte hade varit för sin tragiska för tidiga bortgång. Karl Ragnar Gierow är förmodligen den som vi idag mest av alla kan tacka för att Nobelpriset i litteratur har blivit så upphaussat inom media - han förstod vikten av att ge dem, alltså pressen, en bra show. Och att inte avslöja pristagaren för tidigt. Det blev hemlighetsmakeri, den legendariska dörren som öppnas, dramatik och mörka glasögon. Det är knappast någon överraskning att Gierow tidigare varit chef för Dramaten i Stockholm. It takes a showman to make a great show.

En intressant utvikning, speciellt för alla som månar om vikten av barn-och-ungdomslitteratur, är att Nobelpriset i litteraturs existens inspirerade till att ett motsvarande pris för barnlitteratur skapades - H.C. Andersen priset. Priset varvas mellan författare och illustratörer. Än idag är det känt som barnlitteraturens Nobelpris.

Nobelpriset i litteratur har alltså betytt så mycket. För de som har delat ut priserna, för de som har fått dem, för de som inte har fått dem, och för de som har skapat andra litteraturpriser med Nobelpriset som inspiration och i sin tur för de som har fått dessa priser ... och så vidare ...

Har Nobelpriset i litteratur en framtid? Eller har det idag förvandlats ännu en gång, till ett slags litteraturens motsvarighet till Idol där årets författare är het, och det ska tryckas och krängas böcker direkt, för nästa år är nyheten passé, vi har en ny vinnare som ska beundras, analyseras, säljas ... och fjolårsvinnaren kan bli lite bortglömd? Trend eller tillfällighet? Det får framtiden utvisa.

BOK: Den sanna tomten - Lady Gurgelum och jag - av Emma Karinsdotter - Årets Adventsbok är här!

Titel: Den sanna tomten - Lady Gurgelum och jag

Författare: Emma Karinsdotter
Serie: Adventsbok (del 2025)

Antal sidor: 99

Utgivningsdatum: 2025-10-10

Förlag: Rabén & Sjögren

Illustrationer: Maria Källström

ISBN: 9789129749885

Årets adventsbok är här! Adventsböckerna med sina 24 kapitel är ett såååå trivsamt sätt att mysa in julen på. Ingen prylhets med små plastsaker som sprids ut överallt, ingen godiskalender som ger sockerchocker, bara ett kapitels läsning om dagen ... och högkvalitativ egentid och tillsammanstid. Det funkar lika bra att läsa äventyret tillsammans som att krypa upp i en läshörna själv med en kopp varm dryck och drömma sig bort till tomteland. 

Äventyret är föredömligt indelat i alldeles lagom långa, eller korta, kapitel, där det händer något spännande varje dag som håller intresset uppe, och det finns minst ett skojigt skämt om dagen och en underbart stor bild att sjunka in i. Om du just har knäckt läskoden och börjat läsa själv ... Då kan det här vara egenmystidsboken för dig. Eller så briljerar du och läser högt för hela familjen ...

Huvudpersonen och bokens berättare, den unga Marion, får en tom anteckningsbok på julafton, och det är i denna som hon har skrivit ner alla dessa äventyr om hur hon upptäcker att hennes släkt är tomtens arvtagare. Egentligen är det meningen att Marions pappa ska ärva familjeföretaget, men han trivs bättre som vanlig revisor, en redig grå siffernisse istället för en glad röd tomtenisse ... För läsaren står det tidigt klart att den som bör ärva tomtetiteln är Marions faster. Vem har sagt att tomten behöver vara en man? Det är ju personlig läggning, fallenhet och intressen som gör att man väljer vad man vill hålla på med. Nu tar det ju lång, lång tid innan alla inblandade kommer fram till hur man ska lösa situationen med vem som ska bli tomte. 

Tre envetna små nissar busar hela tiden med Marions pappa för att han ska inse att hans kall är att bli tomte, inte revisor, och det är Marions lillasyster Lady Gurgelum som får skulden hela tiden. Eller ja, hennes dopnamn är inte Lady Gurgelum, Lady Gurgelum är den hon förvandlas till när hon är busig. En lite sorglig sak är att Marions pappa inte erkänner att han är släkt med tomten, han vet ju att tomtenissar som busar finns, han skyller ändå på lillasyster Lady Gurgelum som får bestraffningar. Det är lågt av en farsa att göra på det sättet. Och att låta barnen växa upp utan sin släkt - en stor tomtesläkt. Marions mamma tror hela tiden att hennes stackars man kommer från en hemsk sekt, eftersom han aldrig vill tala om sin barndom och sin familj.

Stackars Lady Gurgelum, blir hon inte traumatiserad av allt skuldbeläggande? Inte får hon en egen hund heller, som hon har önskat sig. Men ... här finns en fin twist. Tomten vet bäst vad du behöver och Lady Gurgelum behöver inte en hund utan en katt, för hennes bästa vän i framtiden är allergisk mot hundar.

Varje dag skildras detaljrikt genom stora, charmiga, färgglada bilder som innehåller full fart och mycket humor. Pappans patetiska ursäkter blir efter hand en stor källa till komik - som när han försöker marknadsföra de tre röda små tomtenissarna som en speciell sorts fågel som bara finns på just den här ön där familjen har hamnat, och så vidare. Man känner igen den hemliga verkstaden och önsketornet med alla barnens önskebrev och alla djur och alla nissar från otaliga julfilmer som barnen älskar. Det här är ett säkert kort för att ladda upp inför julen med - klassiska familjeintriger, klassiska tomtemiljöer, klassiska julmackapärer, massor av söta djur ... och många roliga skämt. Och ... det händer något roligt, något spännande, något dramatiskt i varje kapitel!  Precis så ska det vara i en adventskalender, ingen dag kan bara vara transportsträcka eller repetition av saker som redan hänt. Nej, det är full fräs mot julafton och paketutdelning hela tiden - med många skojiga nedslag längs vägen.

BOK: CV. Livets gång - Sissela Kyles memoarer värmer i vintermörkret

Titel: CV. Livets gång

Författare: Sissela Kyle

Antal sidor: 235

Utgivningsdatum: 2025-09-12

Förlag: Norstedts

ISBN: 9789113136974

Sissela Kyle har kommit med sina memoarer. Det handlar om henne själv, om ett liv inom teatern, om humorns och underhållningens villkor, och om ett svunnet Sverige.

Jag kan tänka mig att folk som minns det som Sissela Kyle skriver om, de kommer att gilla den här boken, diskutera den med varandra och dra "minns du också" historier. 

Sissel Kyles sätt att skriva är lågmält och chosefritt, hennes humor är varm och vänlig och inkluderande, fri från de giftiga taggar som hennes (ofta manliga) kollegor brukar omge sig med.

Kyle har en särskild iakttagelseförmåga, hon har ett eget unikt sätt att formulera sig på. De som gillar hennes röst från scenen, där hon gjort flera bejublade one-woman-show-uppträdanden, de kommer att känna igen sig. Det här är som det ska vara. Sissela levererar. 

Boken innehåller 44 kapitel som alla är lagom långa, lagom tunga, lagom att smälta och reflektera över, en i sänder. Det här är litteraturens motsvarighet till en Aladdinask – fast mycket nyttigare.

Bokens avslutande appendix är mycket riktigt ett tvättäkta CV - som boken utlovar -  det är hela sju sidor med allting Sissela Kyle relaterat. Allt hon gjort, alla genrer, alla uppdrag, alla priser och utmärkelser. Och de är många. 

Sissela har en speciell relation till Göteborg, och delar med sig av barndomsminnen från uppväxten i Partille. Kärleken till teatern väcks när hon går gymnasiet i Göteborg. Här finns känslor och passion - och man kan ju lugnt säga att kärleken till teatern är besvarad. Teatern älskar också Sissela.

Alla teaterintresserade kan glädja sig åt massor av backstage information, hur det gick till på scenskolorna med alla prov och urval.

Karriären är full av olika saker, tv-serier, krogshow, revy, regiuppdrag ... Sissela är aldrig fåfäng och både flippar och floppar skildras med uppriktig ärlighet. Alla som liksom Sissela Kyle älskar Tjechov får här sitt lystmäte - med råge. Om du någonsin undrat över vem som är släkt med vem och hur i pjäsen Onkel Vanja, då är detta boken för dig.

Sissela är raka motsatsen till många kulturella "griniga gamla gubbar" som bara skriver om (och kanske söker) konflikter. Sissela verkar komma överens med allt och alla och har nästan bara positiva saker att säga om människor som hon mött under livets gång. Du kan spela ett drinkspel och ta en klunk varenda gång ordet bussig kommer upp. Du behöver kanske välja ett alkoholfritt alternativ för att komma igenom boken.

Om ingen gör något så blir inget gjort. Sissela Kyle har gjort mycket. Vilken stjärna. Nu kan hon även lägga "författare" till sitt CV.

Och ... alla som älskar ljudböcker kan glädja sig åt en riktigt fin inläsning av Sissela Kyle själv.