tisdag 24 april 2018

FILM: And Then There Were None - Agatha Christies största mästerverk i den bästa filmversionen!



- Vet ni vad, det är någon som slår sönder rekvisitan så fort vi vänder ryggen till !!!


Regi: René Clair
Originaltitel: And Then There Were None
Medverkande: Barry Fitzgerald, Walter Huston, Judith Anderson, Louis Hayward, Roland Young, June Duprez, Mischa Auer, C. Aubrey Smith, Richard Haydn m.fl.
USA, 1945
Studio S Entertainment, Rapid Stream Media


And Then There Were None
- Succéfilmen efter deckarklassikern som sålt över 100 miljoner exemplar!

En fantastisk ensemble i en av tidernas bästa thrillers - så kan man sammanfatta And Then There Were None.

René Clairs mästerliga filmversion av Agatha Christies världsberömda detektivroman är den första och enligt många den bästa filmatiseringen av Tio små negerpojkar (Ten Little Indians) från 1939. Upplägget är enkelt. Tio personer bjuds in till en lyxvilla på en öde ö. Ingen vet vem som har bjudit dem. Det finns inget sätt att ta sig därifrån. Det finns ingen annan på ön. Plötsligt mördas en av gästerna. Och så var de bara nio kvar. En av dem är mördaren. Spelet kan börja.

Grym barnkammarramsa i stilbildande Agatha Christie

“Tio små tennsoldater åt supé i Rio. En satte i halsen, och så var de bara nio …”

And Then There Were None ... utnyttjar optimalt “det slutna rummet” och de klaustrofobiska känslor som förstärks av ond bråd död på en öde ö, som blivit helt avskuren från omvärlden. Denna klassiska, obehagliga deckare från 1939, i stilsäker filmatisering från 1945, utklassar både Flugornas herre och vintage Robinson när det gäller att väcka olustkänslor.

Agatha Christie lät sig ofta inspireras av klassiska morddramer --- redan de gamla grekerna kunde leverera en familjetragedi med mord i anrättningen --- men även av barnkammarramsor. Vilket i och för sig inte låter speciellt mordiskt, men många engelska barnkammarramsor, så kallade “nursery rhymes”, är väldigt grymma.

Bödeln kommer och hugger av dig huvudet

Den brittiska varianten av Bro Bro Breja slutar med att bödeln kommer och hugger av dig huvudet. I Three Blind Mice får tre möss sina svansar stympade. Five Little Pigs kan gå till slakt och skrika hur mycket de vill. Three Blind Mice förekommer i Agatha Christies prisvinnande pjäsThe Mouse Trap (som är den pjäs i världshistorien som spelats under längst tid). Barnkammarramsan Five Little Pigs finns med i Hercule Poirot klassikern med samma namn.

Alla är mördaren

Tio personer befinner sig på en öde ö. De blir isolerade, och de dör, precis som det förutspås i barnkammarramsan. Att ramsan är känd, och att det hela tiden förutsägs hur nästa offer ska dö, förtar inte spänningen utan ökar den istället. Barnkammarramsan har samma funktion som oraklet i ett gammalt grekiskt drama: går det att undkomma sitt öde, eller är allt förutbestämt? Men här är det inte gudarna som straffar människorna för deras hybris, människorna straffar sig själva. Frågan är: Vem i sällskapet är mördaren eller finns det någon mer på ön än de tio utvalda offren, någon som vi inte ser? Men man kan också tolka romanen som att alla tio i sällskapet är mördaren, eftersom alla någon gång i sitt liv gjort sig skyldig till mord av något slag. I vissa fall skulle det ha rubricerats dråp, i andra fall överlagt mord. Men vem är mördaren på den öde ön? Eller rättare sagt (för att parafrasera en annan känd barnkammarramsa): Vem är bödeln?

Alla ljuger, av olika anledningar

And Then There Were None är en blandning av skräck, psykologisk thriller och pusseldeckare. Det här är en av Agatha Christies mest kända romaner och en av världens mest sålda romaner alla kategorier och den har givetvis blivit stilbildande. Den svenska deckardrottningen Maria Lang gjorde tidigt sin egen version i Mördaren ljuger inte ensam, där folk stryker med på en isolerad svensk ö under en blöt midsommarhelg.

Ett annat slut på ramsan

Agatha Christie har även själv skrivit en annan version av And Then There Were None --- teaterpjäsen, även den en succé. Men där går inte den sista personen och hänger sig. Det finns nämligen ett alternativt slut på den klassiska barnkammarramsan: de två sista överlevande gifter sig, “och så var det ingen kvar“. Om detta är ett mer eller ett mindre grymt slut än hängningen, för att se till att “ingen” finns kvar, kan man filosofera om.

Det här är en utsökt film och en av de allra bästa filmatiseringarna någonsin av Agatha Christies verk. Den får inte bara fram det rysliga utan även det roliga och humoristiska, som alltid finns med i Agatha Christies författarskap. Även om det ibland är en mycket mörk humor!
Belinda Graham


Här är ramsan som används i filmen ... lägg märke till att Devon nämns i den här texten - Agatha Christies hem-landskap (hon är född och uppväxt i Torquay) och det är även det landskap där den här filmen är inspelad.

Ten little Indian boys went out to dine;
One choked his little self and then there were nine.
Nine little Indian boys sat up very late;
One overslept himself and then there were eight.

Eight little Indian boys travelling in Devon;
One said he'd stay there and then there were seven.
Seven little Indian boys chopping up sticks;
One chopped himself in halves and then there were six.

Six little Indian boys playing with a hive;
A bumblebee stung one of them and then there were five.
Five little Indian boys going in for law;
One got in Chancery and then there were four.

Four little Indian boys going out to sea;
A red herring swallowed one and then there were three.
Three little Indian boys walking in the zoo;
A big bear hugged one and then there were two.

Two little Indian boys sitting in the sun;
One got all frizzled up and then there was one.
One little Indian boy left all alone;
He went and hanged himself and then there were none.

måndag 23 april 2018

FILM: Åklagarens vittne - Billy Wilders Agatha Christie mästerverk med Marlene Dietrich som femme fatale

Marlene Dietrich är utmärkt som femme fatale - med en twist!


Regi: Billy Wilder
Originaltitel: Witness for the Prosecution
Manus: Larry Marcus, Billy Wilder och Harry Kurnitz, baserat på teaterpjäsen The Witness for the Prosecution från 1925 av Agatha Christie
Medverkande: Tyrone Power, Marlene Dietrich, Charles Laughton m.fl.
Land: USA, 1957
Releasedatum: 2018-04-09 (DVD, nyrestaurerad film, textning och bildgalleri)
Distribution: Studio S Entertainment


Missa inte denna release! Bästa Christien någonsin!
Tre miljarder sålda böcker. Agatha Christie är historiens mest sålda författare! Men Agatha Christie skrev inte bara romaner utan även några av historiens mest populära och framgångsrika teaterpjäser. 

Åklagarens vittne är ett Agatha Christie drama som blev en STOR Broadway succé --- här är teatersuccén varsamt adapterad till "the silver screen" och humorn är intakt! (till och med lite utökad!) --- allt i utmärkt Billy-Wilder-tappning. Marlene Dietrich, Charles Laughton, tiden som går, symboliserat av små piller som flyttas runt ... Åklagarens vittne är fyllt av ikoniska bilder --- och skådespelare.

Åklagarens vittne är rankad som den bästa Agatha Chirsite filmatiseringen - och även en av de bästa filmerna i filmhistorien, alla kategorier.  6 Oscarsnomineringar, 100% positiva recensioner talar sitt eget tydliga språk. Liksom bildspråket i filmen.

Slutet är en stor överraskning och en av de bästa peripetier som gjorts i ett drama.

Sexfaldigt Oscarbelönade Billy Wilder (Sunset Boulevard, I hetaste laget) står för regin och han är trogen Agatha Christies originalmanus.

I centrum står en äldre försvarsadvokat som nyligen överlevt en stroke. Charles Laughton briljerar i rollen. Han har nyligen kommit ut från sjukhuset och han och sjuksystern som ser efter honom grälar som ett gift gammalt par. hon konfiskerar hans cigarrer och övervakar hans chokladmjölk (så den inte byts ut mot konjak) och han försöker överlista henne ... Scenerna mellan de två är som en komisk dans, en välbehövlig andhämtning i ett tätt, spännande drama där man lätt glömmer att andas. I verkligheten var Charles Laughton och "sjuksystern" Elsa Lancaster gifta.

Deras personkemi är smittsam.



Elsa Lancaster och Charles Laughton i Witness for the Procecustion.


Den stora primadonnan i filmen är Marlene Dietrich - och hon borde ha haft det årets Oscar som i en liten ask. Men filmbolaget var så förtegen om handlingen i filmen att juryn missade att hon faktiskt gjorde två roller i filmen.

Marlene Dietrichs blonda, tyska femme fatale är en roll som verkar vara som gjord för henne.

Handlingen är dramat spelar också på främlingsfientliga känslor (speciellt mot tyskar) vid den här tiden --- handlingen ska utspela sig 1952, andra världskriget var i färskt minne, filmen är gjord 1957 --- men det är lika aktuellt idag --- hur styrs folks perception, folks uppfattning om vad som har hänt och vad som är sant och vem som är pålitlig beroende på varifrån folk kommer.

(Agatha Christies original är från 1925 --- kriget folk då talar om i teaterpjäsen är första världskriget. Hennes berömda deckare Hercule Poirot kom till flykting från Belgien till Storbrittannien påga kriget --- även där spelar fördomar mot utlänningar en stor roll.)

Dietrichs karaktär förstår att spela på folks främlingsfientliga känslor och fördomar och vända detta till sin fördel.

Åklagarens vittne blev den sista filmen som flmstjärnan Tyrone Power fyllbordade - han spelar den mordmisstänkteLeonard Vole. Efter den här filmen pensionerade sig också Una O'Connor som är den enda skpdespelare som hängde med från pjäsens Broadway succé. Hon är obetalbart rolig som hushållerska - men hon är pckså mycket smartare än vad omgivningen först förstår. De som schablonmässigt säger att Agatha Christie "skrev ner" tjänstefolk förstår inte elelr uppfattar inte att hon inte skriver under på den nedvärderande elelr undervärderande attityd som omgivnigten lägger sig till med --- lika lite som hon skriver under på frjämlingsfinetliga åsikter som yttras mot Hercule Poirot. Eller mot den tyska "femme faltale" damen i dett drama.

En klassisk Agatha Christie är något man kopplar ihop med en "whodunnit" - misstänkta radas upp med olika motiv och olika alibi och olika möjligheter och olika scenarion vägs mot varandra i ett briljat och intrikat konstruerat korsordspussel.

Åklagarens vittne är däremot något helt annat - ett psykologiskt drama där frågan om den mordmisstänkte Leonard Vole är skyldig eller inte och om han kommer att dömas till döden eller inte bara är toppen på ett isberg av frågor som står på spel under handlingens gång.

Det här är en oslagbart spännande film, full av vackra, intressanta bilder --- allt från tidens tickande symboliserat av små vita piller, till ljuset från en monokel som faller på en vass kniv.

Ett knivskarpt drama - på mer än ett sätt!

En film att tala om och som kommer att låta tala om sig länge, länge till, med teman som är aktuella än idag --- men tala inte om slutet. Folk förtjänar att bli överraskade!

BG

söndag 22 april 2018

FILM: Gordon & Paddy - Ett STORT mästerverk i det lilla formatet!

Musen Paddy och paddan Gordon blir goda vänner.


Regi: Linda Hambäck
Titel: Gordon & Paddy
Medverkande (röster): Stellan Skarsgård, Melinda Kinnaman, Felix Herngren m.fl.
Land: Sverige, 2017
TriArt Film

Aktuell: Går just nu på SF bio och släpps på streaming den 23 april 2018 och DVD, BD och VOD.

Det var länge, länge, sedan svensk barnfilm höll så här hög klass. Det har varit länge, länge sedan som svensk animerad film höll så här hög klass.

Vi snackar Per Åhlins glansdagar, typ.

Det har funnits svenska filmer som har varit bra, men det har inte funnits någon som varit ett mästerverk.

Så kom Gordon & Paddy.

Wow.

Tänk om man fick bli så här positivt överraskad varenda gång man såg en svensk barnfilm. Eller barnfilm över huvud taget.

Här slipper man allt skrikande och skränande och huvudlöst jagande som snart kommit att utmärka genren.

Det här är en snäll, vänlig, humoristisk, eftertänksam och filosofisk film - som ÄNDÅ har massor av action och spänning!

Det här är en ovanlig "buddy-movie" där Gordon, den gröna paddan som håller ordning i skogen, inte orkar med jobbet längre och tar sig en assistent. 

Gordon blir översnöad under ett spaningsuppdrag - jakten på de försvunna nötterna - och han
räddas av en liten namnlös och hemlös mus.

Gordon kallar musen för Paddy. Vilket låter lite som ett namn på en padda ...

Ljuv vänskap uppstår och tillsammans tar de två sig an mysteriet med de försvunna nötterna ...

Miljöerna är skildrade i mjuka toner och lätt igenkännbara, relationen som utvecklas mellan Gordon och Paddy har många nyanser, Gordon har en pragmatisk och praktisk inställning till "brott och straff" --- som hämtad ur 1970-talets Bamse --- och Beck-filmerna skulle kunna lära sig massor av att titta på Gordon & Paddy.

Grunden är en djup humanism och förståelse för andras levnadsvillkor.

En fin barnfilm. Oöverträffad på barnfilmsmarknaden idag.

Linda Hambäck är debutant som långfilmsregissör --- Ulf Nilssons och Gitte Spees bokförlagor har däremot skrivits av veteraner. 

Filmen blir en lyckad blandning av nytt och gammalt.

Astrid Lindgren uttalade sig föraktfullt om "kurre ekorre böcker" och alla böcker där huvudpersonerna var djur och levde i en fabelvärld. Hon skulle ha behövt kolla in Ulf Nilsson fabelvärld - där djuren är mycket lättare att identifiera sig med än alla dessa svenska barnböcker med likadana barn i alla huvudrollerna (oftast vita, oftast från en kärnfamilj, oftast etniskt svenska) och även hur Gordon tar sig  an "hyss" och "brott och straff" på ett mycket bättre sätt än att vrålskrika, jaga och spärra in folk i snickerboa.

Som Bamse sa: Ingen blir snäll av att sitta i fängelse.

Rekommenderas varmt!

Stellan Skarsgård (Gordon) och Melinda Kinnaman (Paddy) gör rösterna till huvudpersonerna med den äran.

Gordon & Paddy är animation av högsta kvalitet och för vidare en tradition från förgrundsgestalter som Per Åhlin, Lotta Geffenblad, Uzi Geffenblad, Gun Jacobson, Eva Eriksson, Peter Cohen ... och Bamse-tecknaren Rune Andréasson.

BG

fredag 20 april 2018

FILM: A Ghost Story - Casey Affleck spökar med lakan över huvudet

Lakan-mannen Casey Affleck och Rooney Mara i A Ghost Story.

Regi: David Lowery
Film: A Ghost Story
Manus: David Lowery
Medverkande: Casey Affleck, Rooney Mara m.fl.
USA, 2017
Universal Sony Home Entertainment


En av 2017 års bästa filmer enligt olika best-of-listor. A Ghost Story har fått massor av hyllningar. Men man får vara på det klara med att det här är inte en skräckfilm, thriller eller actionfilm utan en ganska pretentiös film om olika tidsperspektiv, och det är mycket lite action. Och här finns också med en extremt icke-PK- historia med tidsresande då huvudpersonen, lakanspöket, reser i tiden och får se en familjs dotter dödad av indianer.

Början av filmen är mer av en tragisk kärlekshistoria, maken, i form av ett spöke, försöker skapa kontakt med sin levande hustru, När de båda levde bråkade de om att bo kvar eller flytta från huset, för de blev störda av att ett spöke hamrade på pianot, och sedan visar det sig att det var han själv, i spökform, som hamrade på pianot. Ja, som spöke kan han tydligen resa i tiden och det var han själv i spökform som irriterade sitt levande jag ...

Rooney Mara är en av vår tids finaste skådespelerskor, hon har ett oandligt sårbart och öppet ansikte, och man får följa hennes sorghantering.

Casey Affleck har större problem med att visa sina känslor i och med att han är täckt av ett lakan.

Filmer om döden-döden är inne nu. Och jet här är en markant annorlunda version av döden-döden än den reinkarnerade apan Monkey i filmen med samma namn.

Matt foto, alternativ trend-musiken, spöke i lakan, sparsmakad eller ingen dialog i scenerna och inga namn på filmens karaktärer.

Regissören David Lowery experimenterar hela tiden med presentationen och tidsbegreppet.

A Ghost Story är en stilstudie i modern film.

Och en av de vackraste kärlekshistorierna från 2017.

BG

FILM: Monky - Maria Blom stannar kvar i barnfilmsvärlden med en reinkarnerad apa

En ny monkey härjar runt i ett nytt Villa-viller-kulla-hus! Den här gången är Herr Nilsson en tjej - och datoranimerad.

Regi: Maria Blom
Biosuccén kommer nu på DVD!
Titel: Monkey
Medverkande: Julius Hugoson, Frida Hallgren, Johan Petterson, Ing-Marie Carlsson m.fl.
Sverige, 2017
Nordisk Film


Maria Blom har med sina Dala-komedier Masjävlar och Hallå, hallå blivit folkkär och dessutom gett andra sätt att tala svenska än "rikssvenska" ett utrymme i svensk film.

Den senaste filmen hon regisserade var den tecknade filmen Bamse och häxans dotter, en lyckad och påkostad svensk tecknad kvalitetsfilm där alla de små hjältarna i Bamsevärlden fick ta gott om plats.

Monkey är en påkostad svensk barnfilm, där man inte sparat på krutet när det gäller specialeffekter.

En svensk E.T. med storögd, charmig huvudperson (den animerade apan) och ett sorgligt anslag som efter hand dränks i slapstick och full fart och kalasstämning.

Lillasystern i familjen dör i cancer och kommer tillbaka som apan Monkey för att få familjen att gå vidare i sitt sorgearbete.

Det är väldigt trendigt med "svåra ämnen" i barnkultur just nu. Alla de senaste barnböckerna jag fått att recensera handlar om död och sjukdom och funktionshinder och fosterfamiljer och oansvariga (eventuellt alkoholiserade) föräldrar och mobbing. Inte nödvändligt i den ordningen.

På bio är den största succén just nu DisneyPixars nya film den Oscarsbelönade Coco, som handlar om döden och de dödas dag och till största delen utspelar sig filmen i dödsriket, dit man kan gå på en bro av tagetesblad. (Helt mytologiskt korrekt).

Tjuren Ferdinand handlar om döden i slakthuset och döden på arenan och hur det känns att fastna mellan de två alternativen. En mycket filosofisk film.

Pelle Kanin i filmen Pelle Kanin sörjer fortfarande sin far som blev stoppad i en paj av Mr McGregor. Som i ett utslag av "gudomlig rättvisa" dör McGregor en utdragen hjältinfarkt (efter att ha intagit för mycket fet mat och alkohol) som utförligt skildras i filmen. Knappast finkänsligt eller feelgood i en film som marknadsförs som rolig ...

Och i bakgrunden av Paddington 2 ligger också död och saknad - Paddington är en föräldralös flykting (symbolen för ett ensamkommande flyktingbarn) och han förlorade sina släktningar i en jordbävning och är nu orolig att bli övergiven av sin nya adoptivfamilj.

Ungarna har alltså fått sin beskärda del av "svåra ämnen".

Hur gör man feelgood av sorg? Det är vad Maria Blom tar sig an i filmen Monkey - som alltså ligger helt rätt i tiden, både om man granskar barnkulturen i stort eller barnkulturen som just nu visas på bio.

Något som är lite svårt att förstå är varför de vuxna flamsar på som de gör, som om de är med i bolibompakanalen. Det kan väl inte vara så svårt för vuxna att spela vanliga vuxna?

Och varför pratar alla rikssvenska när filmen inte utspelar sig i Mälardalen utan i södra Norrland?

Det var samma sak i Ingelin Angerborn filmen  Rum 123 ... i hela Skåne pratade ingen skånska.

Pågår det någon slags etnisk rensning av dialekter i svensk film?

Eller tror man att tittarna inte förstår om alla inte pratar onaturligt rent och jättetydligt?

I ett sydnorrländskt landskap pratar alltså här alla rikssvenska, även ner på birollsnivå.

Men Monkey ligger helt rätt i tiden och kan se fram emot att gå från biosuccé till DVD-succé. (och BD och VOD). 

Finns snart att köpa på en DVD hylla nära dig!

måndag 16 april 2018

FILM: Star Wars The Last Jedi - Från Dunkirk till Harry Potter i sci-fi sagans värld

Luke och Rey i The Last Jedi.

16 april 2018. Efterlängtat datum i kalendern! Den NYA filmen i Star Wars sagan, Star Wars The Last Jedi, släpps på DVD, BD och VOD. Redo att se den om och om igen och analysera hur sagan utvecklar sig ... 

Hur ska det gå för Rey? Vad är det för STOR hemlighet som gäller hennes föräldrar? Vem är Snoke och var kommer han ifrån och vad har han för agenda, egentligen? Hur cool och farlig är egentligen silverstoormtroopern Captain Phasma? (Också känd som oövervinnerlig krigare i Game of Thrones). 

Det finns SÅ många frågor som Star Wars sagan har att svara på efter den förra filmen av J.J. Abrams. Fast nu är det Rian Johnson som tagit över rodret för rymdskeppet ett tag ... Och visst, som så ofta när det gäller Star Wars grips man av en känsla av déjà vu. Förra filmen liknade mycket den första Star Wars filmen från 1977 (den som nu är film fyra i serien) fast med en kvinnlig Luke Skywalker, Rey, i huvudrollen. 

Och med mer "diversity" i rollerna. Plus för det! Alla ska ha rätt att finna karaktärer att identifiera sig med i Star Wars universum, och "white human males" behöver inte vara de enda som har en agenda och status som hjältar, skurkar och hjälpare. Också plus för Snoke. En skurk som inte är en standard-människa. Det borde på det hela taget finnas fler "alien life forms" representerade i Star Wars, liksom många olika typer av människor.

När man ser Star Wars The Last Jedi  blir man lika glad igen för "diversity" ansträngningen (fast man kunde så klart gjort ännu med på det området) men man grips också av en déjà vu upplevelse. Igen. Fast en här gången inte till Star Wars utan till Dunkirk, som man nyss såg på DVD ... Det är kanske inte så konstigt med tanke på att George Lucas himself var historienörd och inspirerades av andra världskrigets allianser och bragder, men Rian Johnson har verkligen verkligen gjort historien till en Dunkirk i rymden.


Flyga i formation, skjuta och saker brinner och låter i rymden ... här är Star Wars The Last Jedi.



Flyga i formation, skjuta och saker brinner i luften ... här är  filmen Dunkirk.


Huvudintrigen i nya Star Wars The Last Jedi är i princip densamma som i Dunkirk ... Det onda, stora Luftwaffe vs. gulliga små Spitfires, dogfights i luften (eller i rymden), medan stackars oskyldiga allierade (eller rebeller) försöker undkomma ... det går inte i det stora fartyget, för det är för lätt att träffa, så man försöker med massor av små fartyg istället.

Det fattas bara att små fiskebåtsrymdfartyg kommit seglande!

Och någon måste så klart offra sig för att resten ska komma undan.

George Lucas - historienörden

George Lucas gillade förresten andra världskriget filmer och redan den första Star Wars filmen från 1977 innehåller luftskrider à la modell Luftwaffe vs. RAF. Everyone loves a good dogfight! Och rebellernas små farkoster och deras överlägsna mobilitet lär vara baserad på Spitfires och deras rörlighet.

Skillnad: hur kommer sig att det blir en massa skottljud och eld och explosioner i rymden när det inte finns någon luft som kan fortplanta ljud och ingen syre som kan se till att saker brinner?

Fördelen med Dunkirk på jorden var att spänningen var mer koncentrerad. Man slapp en löjlig casinoscen. Spänning och bra luftstrider och en storskalig evakuering .... man behöver inte mera!

Finn verkar ha tömt sina reserver på att ha något vettigt att göra. Ingenting som Finn och hans nya flickvän Rose gör under hela filmen spelar någon roll (ja, förutom att de klantar till det hela tiden. Vem i hela världen blir arresterad för felparkering? OCH de röjer rebellernas plan genom att PRATA om det framför en person som vi VET är opålitlig så att massor av rebellskepp sprängs. Hur dum får man bli?!).

Det hade räckt att klippa mellan scenerna i rymden där rymdskepp attackerar varandra och Reys "träning" hos Luke Skywalker på en där mystiska Jedi-ön, befolkad med hamsterversionen av lunnefåglar. 

Rey - Star Wars stora Stjärna!

Rey är jättebra. Samspelet mellan Rey och Luke är jättebra. Samspelet mellan Rey och Kylo Ren är jättebra. De passar ihop som Yin och Yang. De har de bästa scenerna - och de bygger nästan till 100% bara på rent skådespel. Inga CGI effekter. Inga bombastiska gester, saker som exploderar eller något öronbedövande muller.

Samspelet mellan Rey och Finn var bra i den förra filmen i sagan, men utan Rey att samspela mot sjunker Finn som en sten och blir bara "dead weight" för filmen.

Här kunde Rian Johnson tagit ett blad från George Lucas bok. När folk inte hade något att tillföra film-sagan längre, hade han ihjäl dem. Att låta Finn och Rose dö hjältemodigt och tidigt i filmen hade rensat upp en hel härva av lösa trådar och onödig speltid.


Och ingen av de stora frågorna som byggdes upp så stort i förra filmen besvaras.

Det finns det tydligen inte tid till.

Två års väntan på svar

- Vem är Rey? Vem är hennes föräldrar? Ingen aning. Och det spelar tydligen ingen roll.

- Vem är Snoke? Vad har han för agenda? Ingen aning och det spelar tydligen inte heller någon roll.

- Vad har Captain Phasma för superkrafter och för roll att spela som silver-stormtrooper? Ingen aning och det visade sig inte heller spela någon roll.

Man har väntat i två år på att få svar på frågor som plötsligt nu ignoreras och bara kastas bort, lika snabbt som Luke Skywaker kastar bort sin ljussabel, den som Rey gav honom som en stafettpinne i slutet på den förra filmen.

Rian Johnson struntar gång på gång i att lösa de frågor som byggdes upp i det förra avsnittet av Star Wars sagan och ingenting är tydligen speciellt viktigt. Stora nyckelspelare dör som flugor. Man  har byggt upp Skurk X och Skurk Y utan att ge dem chans att leverera när det verkligen gäller.

Harry Potter vibbar i rymden

Star Wars har gått från sci-fi krigsfilm till fantasy, en Harry Potter saga i rymden.

Harry Potter och Voldemort har ett speciellt band. Precis som Rey och Kylo Ren. Fast det är den onde Voldemord-Kylo-Ren som har ärret den här gången, inte den goda Harry Potter Rey.

Rey hittar liksom Harry Potter "the mirror of Erised", desire-spegeln där den föräldralösa huvudpersonen kan få se sina stackars döda föräldrar  --- fast skillnaden här är att hon bara kan se sig själv.

Men detta  kanske är hennes "desire" ? Hon kanske vill se nuet snarare än det förflutna?

Och slutligen får Dumbledore (alias Luke Skywalker) offra sig igen, för att hjälten ska gå vidare på egen hand.

Det som är positivt för nytillkomna tittare är att filmen verkligen tar sin roll som "avsnitt i en serie" på allvar och om man mot förmodan glömt alla de andra filmerna och vad som hände i dem, så avslöjas allt mycket tydligt i dialogerna. Det är alltså inga problem alls att hänga med.



Rey finds her power!


Upp som en sol, ner som en pannkaka. Star Wars serien har fått ta många smällar genom åren! Star Wars har en lång, historierik historia bakom sig ...

Den första succén - en antik saga

Ingen trodde egentligen på den första filmen om Star Wars - den med prinsessan Leia som dam i nöd, Luke Skywalker som bondpojken från vischan som blir stor hjälte och superskurken nummer ett som döljer sig bakom en svart mask. Ingen utom George Lucas - och rymdsagan blev en stor succé. Pampig musik, pampiga förtexter och en handling som passat lika bra i de gamla grekiska tragedispelen eller i en gammal sagosamling.

Star Wars var inte framtiden - det var forntiden presenterad i en tidlös paket. Massor av luftstrider, som tagna från populära andra världskriget filmer med massor av "dog fights" bidrog till spänningen. Istället för RAFs Spitfires versus the Luftwaffe hade man här modiga snabba små rebeller och det ondskefulla Rymdimperiet.

Riddar Arthur och Merlin tränar tillsammans

Del två var mörkare - Rymdimperiet slår tillbaka var titeln, och ja, rymdversionen av Luftwaffe kom tillbaka med ett jätteslag mot rebellerna. Men Leia och Han Solo fick lida mest, Luke var upptagen med att hitta en ersättning för sin Merlin-figur Obi-Wan-Kenobi på en ödslig planet där den nya läraren Yoda bor. Och han tränade och tränade tills han insåg att det inte var någon mening med det, det är bättre att bara göra sitt bästa och hjälpa sina kompisar direkt.

Del tre innehöll seger och försoning - Darth Vader sonar sina brott mot mänskligheten (och  rymdbefolkningen) genom sina barn Luke och Leia. Den grekiska tragedin är komplett. Förutom att grekiska tragedier inte innehåller teddybjörnsliknande ewoker. De blev både omdiskuterade och älskade.

En succé byggs upp, kloss för kloss

Enligt George Lucas var det slut här. Cirkeln var sluten. Men när Disney köpte upp Star Wars och nu kommer det mer Star Wars hela tiden. På gott och ont.

Rogue One, som är en helt fristående film, är bland de bästa filmer som gjorts. Hård, tuff, gritty ... den passar även får icke-Star Wars fans, som tycker att Star Wars har blivit för "gulligt".

Lego Star Wars serien om tre skrothandlarsyskon vid namn Freemaker är bland det roligaste som gjorts! Den är bara så bra! Respekt för originalsagan och även grymt kul!

Lego-serien utspelar sig mellan film ett och två i originalserien och det är omöjligt att inte gilla de tre Legosyskonen - varav den yngste drömmer om att bli jediriddare när han blir stor. Luke och Leia gör ett gästspel i serien - i form av Legofigurer så klart.

Det finns också en tecknad version av Star Wars rebeller, men den är inte lika bra och lika rolig som Legoversionen.

Rey är väldigt lik skotletar-Lego-figuren, och den tecknade "scavenger" som också livnär sig på rymdens rester ... Hon är också en skrotletare eller scavenger och hon har också inga speciella föräldrar eller någon speciell härkomst, som original-seriens Luke Skywalker.

Det är tredje gången på raken nu som Star Wars presenterar en helt vanlig skrotletare som huvudperson i serien ...

Den nya filmen som gick upp på bio på Luciadagen 2017 - Star Wars The Last Jedi - är givetvis långt ifrån det sista vi hört om jedis och Star Wars och skrotletare. Filmen är en av de mest framgångsrika någonsin på bio.

The Last Jedi - Ett ovanligt långt serie-avsnitt

Liksom Lego Star Wars och de andra serierna känns detta som ett TV-avsnitt - ett ovanligt långt TV-avsnitt, som håller på i över två och en halv timme. Helt omotiverat. 
Det finns en inledande text som förklarar vad som hänt innan (om du har missat något avsnitt i TV-serien) det finns dialoger som förklarar vad som har hänt innan i tidigare avsnitt och vem som är vem och hur de är släkt ---- som en lång dialog mellan Snoke och Kylo Ren aka Ben Solo där det framgår att Kylo-Bens föräldrar är Han Solo och Leia, och att han dödade sin far i det förra avsnittet och att han är lessen för det, och om man inte minns originaltrilogin talar Snoke även om för åskådaren att Kylo-Bens morfar var den legendariske Darth Vader, det var därför Snoke värvade Ben Solo och gjorde om honom till Kylo Ren. Ben hade tydligen en enorm nedärvd potential till ondska och till "the force" redan vid födseln.



Vad blev vems arvedel?

Man ignorerar totalt att Leia genom hela serien har varit genomgod - och Luke och Leias mamma (alltså Ben Solos mormor) var också hela tiden genomgod. Det är också svårt att tänka sig Han Solo som ond eller ens engagerad i någon sida alls - man hade hela tiden intrycket att han gjorde det han gjorde för att han var förtjust i Leia. Han hade ingen inbyggd moralisk kompass. Ungefär som en hyrd revolverman i en gammal western. Och var Anakin Skywalker egentligen ond? I prequel trologin om Darth Vaders barndom om Anakin Skywalker verkar Anakin ha varit en trevlig liten unge (albeit väldigt lillgammal) och man kunde förstå varför han blev förbannad på jediriddarna - och mycket annat.

Så finns det egentligen någon ärvd ondska att tala om för Ben Solos del? Och är inte konceptet med ärvd ondska ganska daterat - typ som 1800-talets rasbiologi? Det är ingenting som man vill ta upp igen.

Nytillkomna tittare kan hänga med i handlingen

Men inget av detta går man in på i filmens handling eller i dialogerna, för det här är som sagt inga filosofiska dialoger, de är bra till för att förklara alla släktträd och alla tidigare handlingar för nytillkomna tittare i TV-serien.

Men till skillnad från bra TV-serier så skriver man inte ut karaktärer ur handlingen när de gjort sitt. John Boyegas Finn har definitivt gjort sitt, ändå envisas man med att behålla honom. Och att ge honom en lång och långtråkig intrig där han blir kär i en mekaniker som heter Rose och tillsammans ger de sig ut på ett långsökt och långtråkigt uppdrag som bland annat involverar att ta sig in på ett casino och rida på rymdhästar. Hela den här intrigen är så långtråkig och långsam och helt ovettig i förhållande till allt annat som händer att den bara drar ner effektiviteten i filmen och "the story telling" i stort.

Rymdimperiet slår tillbaka - en gång till

Star Wars The Last Jedi är i princip som Rymdimperiet slår tillbaka - det här är del två i en trilogi. Mitten i en story arc. Hjältarna måste nå ett nytt lågvattenmärke för att komma tillbaka och vinna i akt tre. Man följer en handling där rebellerna och First order (det nya rymdimperet, komplett med luftwaffeaktiga kostymer) skjuter på de stackars rebellerna i rymden. Man följer en annan handling där hjälten är ensam på en ö och ska utveckla sina krafter med en läromästare. Tills hjälten inser att det är dags att ge sig av och rädda sina kompisar - i sista stunden!

Rey är den nya Luke. Luke är den nya Obi-Wan-Kenobi (och Yoda). Luke tränade upp Ben Solo som blev ond, Obi Wan tränade upp Darth Vader som blev ond. Luke får en andra chans att göra rätt med Rey och offrar sig till sist för den goda sidan. Obi Wan fick en andra chans med Luke och offrade sig till sist för den goda sidan. Luke dör i strid med Ben Solo och Obi Wan dog i strid med Darth Vader.

Historien upprepar sig. På pricken. Som om den var gjord på kalkerpapper.

Ännu en slutstrid

Nu är ju striden mellan Ben Solo och Luke Skywalker  bland det roligaste i filmen - för medan Darth Vader var kallt kalkylerande och superond så är Ben Solo och hans alter ego Kylo Ren mest förvirrad och överkänslig. Han klarar inte av att bedöma en situation på ett kallt och logiskt sätt.

Men man börjar tänka på om det här ska pågå i evigehet, med nya TV-avsnitt på bio hela tiden. Ska Rey växa upp och träna någon hon också? Ska det aldrig ta slut någon  gång?

Ben Solo / Kylo Ren är  trött på de båda sidorna och hans förslag är att han och Rey ska slå sina påsar samman och göra slut på bråket för alltid och bringa fred till alla galaxerna på så sätt.

Men då skulle det ju inte bli några fler uppföljare ...

Ben Solo och Rey i kosmisk snapchatt

Den mentala kopplingen mellan Ben Solo och Rey är det bästa i filmen - för att man utnyttjar två bra skådespelare och deras kapacitet, det handlar inte om specialeffekter bara om rent och skärt skådespeleri på toppnivå och de är båda två så bra på att visa känslor - och på att inte visa känslor. Åskådaren får tanken att det ryms så mycket bakom det de båda visar. De har båda två sina masker. Kopplingen är som sagt lite som mellan Harry Potter och Voldemort - det är så att man väntar sig att det ska avslöjas att det är Kylo Rens ärr som satt igång det hela. Men nej, så kul var det inte.

Men ska Rey verkligen gå i fällan som så många "good girls" och tänka att en bad boy bara är lite missförstådd? "Jag kan minsann rädda honom!" tänker Rey. Han kanske är snäll innerst inne även om han mördade sin far Han Solo i förra TV-avsnittet?

Spegel, spegel på väggen där ... 

Ett annat Harry Potter moment är som sagt när Rey hittar en förbjuden grotta med en spegel - en Mirror of Erised där hon hoppas få se sina föräldrar. Hon ser bara sig själv.

Det är den cinematigrafiskt snyggaste scenen i hela filmen!

Men för att uppleva den måste man genomlida en hel del trams med Finn och Rose och en löjlig trip till en casino-ö som inte leder till något alls, och en påklistad kärlekshistoria och ... ja, snälla nån, om Kylo Ren bara kunde ha gjort slut på den tråden i berättelsen direkt!

Och även i filmens näst-snyggaste scen, bataljen mot Snokes röda kejserliga rymd-samurajer, klipps det till Finn och Rose, när man bara vill vara kvar i den snygga scenen i lugn och ro.

Och ljussabeln sprack från kant-till-kant ...

Det är så mycket som är ologiskt ... och varför får inte Finn offra sig för motståndsrörelsen när Laura Derns karaktär för göra det? (och varför har hon så opraktiska kläder för en militär?) Är det för att John Boyega har kontrakt på nästa avsnitt så de måste ge honom betalt även om han inte överlever? Finn har ingen funktion utan sitt samspel med Rey, och hon har ju nu ett mycket bra samspel med Kylo Ren i den här filmen ---  Två mycket bra skådespelare höjer liksom varandra till nya höjder ....

Deras fight-scene "us against the world" är också bland det snyggaste i filmen. Men när de gjort slut på en gemensam fiende vänder de sig mot varandra ... och Anakin Skywalkers ljussabel delas i två delar.

Undras vad det betyder för nästa del i TV-serien?

Wookie and Porg.


Yay! Porgs!

Merchanisevarning: porgs, de små pingvinshamstarna, är som gjorda för att bli  nya gosedjursstorsäljare! 


Om man gillar flygscenerna från Geroge Lucas original lär man i alla fall bli mycket nöjd - här finns massor av "dog fights". Precis som i andra världskrigets journalfilmer och precis som i Nolans nya film Dunkirk. Med den skillnaden att där finns 400.000 tusen pers att rädda undan the Luftwaffe. Här finns det inte fler folk än att de får plats på The Milennium Falcon - man kunde tänkt lite mer storskaligt det gäller ju ALLA planeters befolkningar i en hel galax, och scenerna på Jorden i en by var mycket större! Och klockan tickade hela tiden. Det var på något sätt mer spännande. Och det blir inga fler avsnitt i serien.

Nu ser vi fram emot den nya Han Solo filmen där Han träffar Chewbacca för första gången ... ;D Och blir den revolverman vi alla lärt känna och älska i Star Wars från 1977. A New Hope.

BG

söndag 15 april 2018

FILM: Tangled - Rapunzels återkomst i Drottning för en dag



Titel: Trassel- Drottning för en dag
Snöstorm drabbar landet ...
Medverkande röster original: Mandy Moore, Zachary Levi, Eden Espinosa, Clancy Brown
Julie Bowen m.fl.USA,  2018
Walt Disney Home Entertainment


Minns ni Rapunzel? Huvudpersonen i Trassel? Hon med magiskt blont långt hår och en kameleont som bästis och en strulputte som ser ut som Måns Zelmerlöv som partner? Hon är tillbaka och har en egen ny TV-serie! Avsnitten är som en "kort långfilm" alltså lite över 40 minuter, dubbelt så långt som Prinsessan Sofia den första och Elena of Avalor (avsnitt på 21 minuter) och de går på Disney channel och finns på DVD och att ladda ner, streama och hyra.

I Drottning för en dag far Kungen och Drottningen (alltså mamma och pappa) på minisemester i två dagar. Under den tiden ska Prinsessan Rapunzel själv styra riket. Hon är inte så pigg på att bli Drottning. Det är däremot hennes partner Eugene. Han tror att det bara är makt och inget ansvar ...

Men så drabbar en hemsk snöstorm landet och Rapunzel får använda all sin smarthet för att rädda sitt land och sitt folk - och Eugene får tänka om och ta ansvar istället för att bara njuta av lyx och privilegier.

När avsnittet är slut är landet räddat eller ... Fel! Några mystiska stenar verkar förpesta tillvaron i landet och en av Rapunzels vänner verkar förbytt till att bli en av hennes fiender ...

En ny karaktär som finns i TV-filmerna är Rapunzels nya bästa vän Cassandra och hon är hur kul som helst! Hennes djur-bästis är en uggla, precis som Rapunzels är en tuff kameleont.

Man vill gärna, gärna, gärna ha fler avsnitt på en gång! Spänningen byggs ju upp så bra och man vill veta hur det går!

TV-filmerna har samma röster som "den riktiga långfilmen" och musiken håller också samma klass.


BG