 |
| Fares Fares i Nile Hilton - inte Nile City. Eller Döden på Nilen Hotell, som filmen också hade kunnat kallas ... |
Regi: Tarik Saleh
Titel: The Nile Hilton Incident
Medverkande: Fares Fares, Mari Malek, Yasser Ali Maher, Slimane Dazi, Ahmed Selim, Mohamed Yousry, Hania Amar, Tareq Abdalla, Nael Ali, Taher Badr, Ger Duany, Emad Ghoniem, Ahmed Abdelhamid Hefny, Ibrahim Salah, Hichem Yacoubi m.fl.
Genre: Film brun
Land: svensk-dansk-tysk-fransk film som utspelar sig i Egypten
Genre: Film brun
Land: svensk-dansk-tysk-fransk film som utspelar sig i Egypten
År: 2017
Scanbox Vision
En vacker lättklädd och mycket död kvinna på ett exklusivt hotell. Försök att mörka en ren avrättning som "självmord". En huvudperson som mot alla odds försöker nysta i mordet. Fast han inte har någon vettig hjälp alls på sin sida och mycket mäktiga motståndare med alla resurser ...
Så här långt låter The Nile Hilton Incident precis som John Le Carrés The Night Manager. Båda två startar på ett lyxigt hotell i Kairo, Egypten, och en vacker kvinna som vet för mycket blir mördad och det hela avskrivs som självmord och båda två handlar om män som vill lösa mordet.
Men där The Night Manager utvecklas till en intrikat affär om internationell vapenhandel och smuggling och politiskt spel på de högsta nivåerna så blir The Nile Hilton Incident bara en liten incident - man får aldrig riktigt reda på varför den snygga sångerskan blivit mördad eller hur allt går ihop.
Fares Fares roll går mest ut på att gå runt och röka och se mystisk ut medan han tar emot mutor och dricker och röker lite mer - och tänker på si döda fru (precis som i så många Nordic Noir deckare!). Det hela har lite Bond över sig - Bond har också en död fru och alla tjejer han blir förtjust i verkar bli mördade. Kvinnorollerna här verkar också vara redan död fru och "sacrificial lamb" som försvinner under handlingens gång - fast så kommer en städerska in i bilden som ska försvaras, men inte heller det lyckas huvudpersonen med.
Scanbox Vision
En vacker lättklädd och mycket död kvinna på ett exklusivt hotell. Försök att mörka en ren avrättning som "självmord". En huvudperson som mot alla odds försöker nysta i mordet. Fast han inte har någon vettig hjälp alls på sin sida och mycket mäktiga motståndare med alla resurser ...
Så här långt låter The Nile Hilton Incident precis som John Le Carrés The Night Manager. Båda två startar på ett lyxigt hotell i Kairo, Egypten, och en vacker kvinna som vet för mycket blir mördad och det hela avskrivs som självmord och båda två handlar om män som vill lösa mordet.
Men där The Night Manager utvecklas till en intrikat affär om internationell vapenhandel och smuggling och politiskt spel på de högsta nivåerna så blir The Nile Hilton Incident bara en liten incident - man får aldrig riktigt reda på varför den snygga sångerskan blivit mördad eller hur allt går ihop.
Fares Fares roll går mest ut på att gå runt och röka och se mystisk ut medan han tar emot mutor och dricker och röker lite mer - och tänker på si döda fru (precis som i så många Nordic Noir deckare!). Det hela har lite Bond över sig - Bond har också en död fru och alla tjejer han blir förtjust i verkar bli mördade. Kvinnorollerna här verkar också vara redan död fru och "sacrificial lamb" som försvinner under handlingens gång - fast så kommer en städerska in i bilden som ska försvaras, men inte heller det lyckas huvudpersonen med.
Skulle hennes vittnesmål ha gjort någon skillnad?
Efter mindre roller i stora filmer som Zero Dark Thirty och Rogue One får Fares Fares nu en större roll i en film med internationellt genomslag - en film som dessutom fick hela 5 guldbaggar (nej, det blev inte Borg eller Solsidan som blev årets stora vinnare). Utomlands folk kanske någon förvånar sig över att ingen pratar svenska i årets mest kritikerrosade och prisade svenska film. Men efter att en film som utspelar sig i USA och är gjord av en irländare blivit bästa brittiska film torde ingenting längre överraska.
Överraskad blir man inte under hela den här filmen. Fares Fares roll går mest ut på att röka cigaretter och se mystisk och förundrad ut. Hans karaktär är inte alls så komplex som filmen verkar tro, eller vill få oss att tro. Det finns inte heller någon logik bakom karaktärerna ageranden eller vad han säger. Filmen når aldrig upp till trailerns nivåer.
Det blir inga genre-innovationer den här gången heller, och många gånger går filmen på tomgång, samtidigt som den försöker se djupsinnig ut.
Filmen kan inte riktigt bestämma sig för vad den ska handla om och hoppar mella olika saker utan att gå på djupet i någonting.
Den arabiska våren? En mordgåta? Det finns inte tillräckligt av någonting. Och kombinationerna fungerar inte.
Det här är lite som John le Carré utan något av allt det som gör John le Carré bra och spännande och relevant. Inga bra kvinnliga karaktärer, inga djupa, tredimensionella karaktärer alls, aldrig några spännande hemligheter avslöjade, eller några riskfyllda möten om nätterna, eller någon bra intrig eller fiffig peripeti eller upplösning.
Filmen marknadsförs som film noir. Men det är snarare film brun. Det ser skitigt och elegant ut. Men det räcker inte för att göra en engagerande film.
Filmen hamnar också i Nordic Noir fällan - en genre som vill vara seriös men som har blivit till en parodi på sig själv - trots att filmen är brun istället för noir och inte ens utspelar sig i Norden har den precis samma klichéer som setts, lästs eller hörts tusen gånger förr.
Efter mindre roller i stora filmer som Zero Dark Thirty och Rogue One får Fares Fares nu en större roll i en film med internationellt genomslag - en film som dessutom fick hela 5 guldbaggar (nej, det blev inte Borg eller Solsidan som blev årets stora vinnare). Utomlands folk kanske någon förvånar sig över att ingen pratar svenska i årets mest kritikerrosade och prisade svenska film. Men efter att en film som utspelar sig i USA och är gjord av en irländare blivit bästa brittiska film torde ingenting längre överraska.
Överraskad blir man inte under hela den här filmen. Fares Fares roll går mest ut på att röka cigaretter och se mystisk och förundrad ut. Hans karaktär är inte alls så komplex som filmen verkar tro, eller vill få oss att tro. Det finns inte heller någon logik bakom karaktärerna ageranden eller vad han säger. Filmen når aldrig upp till trailerns nivåer.
Det blir inga genre-innovationer den här gången heller, och många gånger går filmen på tomgång, samtidigt som den försöker se djupsinnig ut.
Filmen kan inte riktigt bestämma sig för vad den ska handla om och hoppar mella olika saker utan att gå på djupet i någonting.
Den arabiska våren? En mordgåta? Det finns inte tillräckligt av någonting. Och kombinationerna fungerar inte.
Det här är lite som John le Carré utan något av allt det som gör John le Carré bra och spännande och relevant. Inga bra kvinnliga karaktärer, inga djupa, tredimensionella karaktärer alls, aldrig några spännande hemligheter avslöjade, eller några riskfyllda möten om nätterna, eller någon bra intrig eller fiffig peripeti eller upplösning.
Filmen marknadsförs som film noir. Men det är snarare film brun. Det ser skitigt och elegant ut. Men det räcker inte för att göra en engagerande film.
Filmen hamnar också i Nordic Noir fällan - en genre som vill vara seriös men som har blivit till en parodi på sig själv - trots att filmen är brun istället för noir och inte ens utspelar sig i Norden har den precis samma klichéer som setts, lästs eller hörts tusen gånger förr.
