Måltidens magi - Om matbordets hotade gemenskap

Måltidens magi - Om matbordets hotade gemenskap

- Massor av matnyttiga fakta och "food for thought" från Den hemlige kocken författaren

Mats-Eric Nilsson
Måltidens magi - Om matbordets hotade gemenskap

Ordfront

Convivum var romarnas ord för den gemensamma måltiden, då man skulle leva tillsammans, convivere. Ordet finns kvar i flera språk, till exempel convive som betyder bordsgäst på franska och convivial som betyder sällskaplig på engelska.

Idag skulle vi behöva återuppleva convivum konceptet, något som blivit allt mer bortglömt, i alla fall i Sverige och i USA. Författaren Mats-Eric Nilsson skriver i Måltidens magi - Om matbordets hotade gemenskap - att om folk i Sverige vill veta vart utvecklingen är på väg, så är det bara att titta på Amerika. I det mathelvete där amerikanerna befinner sig, dit är svenskarna också på väg.

HUR du äter - lika viktigt som VAD?

I en värld där det hela tiden talas om VAD du ska äta (med massor av råd och rön som går stick i stäv med varandra) talas det mycket sällan om HUR det ska ätas.

Ändå var det matlagningen och ätandet runt lägerelden som en gång sammansvetsade stammen och som gjorde oss till människor, menar Nilsson. Idag har "flexi-eating" blivit ett begrepp och ätande kopplas inte ihop med gemenskap längre. Måltiden med tillhörande konversation och småprat runt ett dukat bord ersattes först av "TV-dinner" och sedan av "flexi-eating" där man snabbt ska trycka i sig något. Var femte måltid intas i bilen.

Den avskärmade måltiden

Hur många måltider intas framför olika skärmar? Utan något som helst convivum? I ett skrämmande avsnitt i slutet av boken berättar en känd svensk sommelier om hur ett tjusigt sällskap (som alla såg ut som om de var med i TV-serien Solsidan) alla satt med sina olika mobiler, paddor och andra skärmar. Det var en mardröm att försöka ställa ner maträtter och vinglas bland ett produktutbud värdigt en apple store. Gästerna verkade inte märka vad de åt eller drack och inte pratade de med varandra heller (om de inte messade med varandra?).

Jesus & Co åt alltid tillsammans 

Måltidens magi är en både humoristisk och lärorik historia och här analyseras allt möjligt när det gäller måltider genom tiderna, från hur Jesus bröt bröd och vad det betydde för gemenskap och inkluderade (och igenkännande) till den värsta mardrömsmiddagarna i historien, de som Stalin gav och där de bjudna inte visste om de någonsin kom hem igen. Under sådana omständigheter smakar ingen mat god - och en sådan dålig värd som sprider dålig stämning (och eventuellt avrättar sin matgäster efteråt) lever inte upp till det romerska convivum idealet.

Olika kulturer, olika ideal

Bokens formgivning är vacker, intresseväckande och idéhistoriskt spännande, nedslag i både ord och bild i olika kulturer och i olika tider förhöjer läsningen.

Små malawiska barn vet att man ska dela upp minsta fruktbit i ännu mindre delar, det är viktigt att alla ska få, och det är en del av måltidens gemenskap.

I Sverige är det nästan omöjligt att få till någon gemenskap eftersom alla människor verkar gå på olika dieter och ha olika kostråd som de följer - dessutom har svenskar fler allergier och "intoleranser" än folk någon annanstans i världen.

Även mer skuldkomplex. Kanske på grund av Luther och hans (feltolkade) budskap?

Den skuldtyngda maten

Chokladkaka förknippas med skuld i Sverige och USA - i Frankrike förknippas chokladkaka med fest. Inte med skuld. Skuldfritt ätande är en förutsättning för att kunna njuta och fransmännen verkar vara bäst på att njuta - men även på att undvika övervikt och hälsoproblem. Trots att de inte känner skuld över den goda kakan, det goda vinet och den goda maten. Trots att de inte äter specialkost eller lockas in på underliga dieter. Nyckeln till framgång är att äta långsamt och att njuta av maten - gärna under gemenskap.

Det gäller att börja tidigt ...

Svenskt dåligt bordsskick (och att hafsa i sig maten så snabbt som möjligt) grundläggs redan i skolan.

En av de mest positiva sekvenserna i boken handlar om att en känd matkritiker nu brukar åka runt landets skolor och betygsätta skolornas mat, och skolmatsalens stämning, som om det vore Michelin restauranger som var på tapeten.

Bra vanor ska grundläggas tidigt - och det är på tiden att det offentliga ätandet tas på allvar.

I en skola har de infört ett belöningssystem där ordentligt ätande och inget släng ger belöningar i form av guldstjärnor som till sist leder till en god efterrätt.

Tid och engagemang räknas mest

Det handlar inte om pengar - det handlar om tid och engagemang. De skolor som får bra betyg spenderar inte mer pengar på maten (ibland till och med mindre) - de har bra kockar som bryr sig, barnen får hjälpa till och engagera sig och det är viktigt att kunna sitta i lugn och ro och äta.

Nya, mindre lyckade trender kan komma att exporteras till Sverige, så var på er vakt. I USA har programmerare och riskkapitalister i Silicon Valley börjat byta ut måltiden mot Soylent - en näringsoptimerade proteinpulversdryck. Det som räknades som barnmat igår är framgångsrik stressmat idag. Men vad händer med gemenskapen?

Ätandets gemenskap är ett sätt att bygga broar - den man bryter bröd med, den utesluter man inte. I en hummusbar i israeliska Netanya ger ägaren 50 procents rabatt till de judar och araber som delar sin måltid. Nilsson rapporterar om de positiva effekterna.

Den minnesvärda maten

Mat är ett sätt att bygga minnen, och att väcka minnen till liv.

En feel-good-historia levereras från ett äldreboende för Alzheimersjuka där de boende får mat från olika tidsepoker. Dofter och musikstycken är effektiva sätt för att väcka de äldres minnen. Lika positivt är det att läsa om ett hem för persiska åldringar som får bestämma vilka rätter som skall lagas. Mat som de själva vill ha - både för gemenskap och minnen. Maten ska inte bara vara inte bara en fråga om samvaro utan också vara en spaningsresa till den tid (och plats) som flytt.

De som lever på "barnmat" i flaskor? Eller hänger sig åt "flexi-eating" med smaklösa maträtter från mikron? Vad ska de serveras för mat för att locka tillbaka ljuvliga minnen?

Näringslösning låter knappast som något som man kan ha som sin personliga madeleinekaka.

Framtiden - full av råvaror med potential

Hur kommer framtidens måltider att se ut? Nilsson avstår från att spekulera, men han pekar på olika trender och låter läsaren tänka och filosofera själv. Det är sympatiskt.

Det här är en bok som väcker tankar, mängder av tankar, utan att någonsin skriva läsaren på nästan.

Det här är verkligen en bok som ger "food for thought"!

Boken tar slut. Tankarna bubblar och sjuder vidare.

Belinda Graham

Mordet på Orientexpressen - Filmutgåva av en av Agatha Christies största klassiker

På Spåret med Kenneth Branagh som Hercule Poirot. (Murder on the Orient Express, 2017)

Mordet på Orientexpressen

- Filmutgåva av en av Agatha Christies största klassiker

- På spåret med Hercule Poirot!

Agatha Christie
Mordet på Orientexpressen

Översättning: Helen Ljungmark
Originaltitel: The Murder on the Orient Express
ISBN: 9789188545282
Bookmark Förlag

Episk storfilm och nyöversatt svensk utgåva gör ett av Agatha Christies största verk rättvisa!

Hösten 2017 går Agatha Christies tidlösa klassiker Mordet på Orientexpressen upp på landets biografer. I en av litteraturhistoriens bästa, mest kända och mest sålda deckare kan man följa en dramatisk och ödesdiger resa på på den exklusiva Orientexpressen från Istanbul till Calais.
För en av resenärerna blir den lyxiga resan hans sista, men när tåget fastnar i en snöstorm i bergen på Balkan kan de misstänka inte komma undan ... Ombord i den luxuösa förstaklassvagnen finns lika många misstänkta som resenärer. Men där finns också Hercule Poirot ...

Med känsla för klassiska morddramer

Kenneth Branagh som mästerdetektiven Hercule Poirot, Johnny Depp som det otrevliga mordoffret Ratchett och en hel rad av stjärnor som spelar de misstänkta. I rollistan syns bland andra Penélope Cruz, Willem Dafoe, Judi Dench, Josh Gad, Derek Jacobi, Michelle Pfeiffer, Marwan Kenzari, Olivia Colman, Lucy Boynton och den nya stora Star Wars stjärnan Daisy Ridley. Kenneth Branagh kommer även att regissera, förutom att spela huvudrollen, precis som han gjorde när han spelade in Hamlet (en annat känt morddrama!).

I väntan på biopremiären, vad är väl bättre än att ladda upp med boken Mordet på Orientexpressen, komplett med filmomslag och i briljant svensk nyöversättning av Helen Ljungmark.

En vanlig vintermorgon i Syrien

“Klockan var fem en vintermorgon i Syrien. På stationen i Aleppo stod det tåg som i järnvägstabellerna högtidligt kallades Taurusexpressen. Det bestod av en restaurangvagn, en sovvagn och två vanliga vagnar.

Nedanför sovvagnen stod en ung fransk löjtnant i uniform i samtal med en liten herre, som hade rockkragen uppslagen ända till öronen, och av vars ansikte man inte såg mycket mer än en röd nästipp och en spetsig mustasch vars ändar pekade uppåt.

Det var iskallt ute och absolut inget avundsvärt uppdrag att behöva stå och utbyta artigheter med en förnäm främling, men löjtnant Dubosc utförde det på ett förtjänstfullt sätt. Eleganta fraser vällde ledigt fram över hans läppar på utmärkt franska. Inte för att han visste vad allt det här handlade om, även om han naturligtvis hade hört rykten …”

Så presenteras en av världshistoriens mest berömda detektiver - en röd nästipp och en spetsig mustasch!

Hercule Poirots avbrutna semester

Det där är Hercule Poirot. En man som inte ser mycket ut för världen, han ser sannerligen inte ut som en farlig detektiv, men för den eller dem som planerat det perfekta brottet är det ett streck i räkningen att Hercule Poirot kommer med på tåget. I sista minuten!

Poirot planerade nämligen att vila upp sig i Istanbul och i inledningen av Mordet på Orientexpressen står löjtnant Dubosc och Hercule Poirot och utbyter franska artigheter och talar om hur underbart Istanbul är och hur magnifik Haga Sofia är. Ingen av dem har varit där. Ironin är total.

Från artigt småprat till de stora frågorna

Det är lätt att glömma bort hur rolig Mordet på Orientexpressen är, ofta ironisk och alltid mitt i prick när det gäller att observera mänskligt beteende.

Efter att ha sett den artige superhjälten Hercule Poirot genom löjtnant Duboscs dyrkande ögon, är det ett abrupt perspektivbyte att plötsligt istället få se Poirot genom Mary Debenhams kritiska ögon. En ung brittiska som tycker att Poirot ser ut som en löjlig liten man. En sådan man som man absolut inte kan ta på allvar. Som läsare tänker man direkt: “Ha! Famous last words!”. Mary Debenham och Hercule Poirot kommer att mötas igen, på ett annat tåg: på Orientexpressen. Där alla passagerarna blir nödgade att ta Poirot på allra största allvar.

Mordet sker när tåget går genom Jugoslavien. Varför? För att det ständigt är oroligheter i Jugoslavien, för att det är det enda land som inte lånar några detektiver till Orientexpressen. Med andra ord: laglöst land.

Oss belgare emellan
Fast nu finns det i alla fall en detektiv ombord. Hercule Poirots Istanbulsemester blir hastigt inställd, han har ett nytt fall i London att lösa, mer heder och ära att rädda, och en av hans goda vänner, Monsieur Bouc, också en belgare, äger Orientexpressen och bokar in Poirot i en redan fullbokad förstaklassvagn.

Poirot och Bouc har riktigt trevligt tillsammans, tills ett mord förstör den trevliga stämningen. Bouc är förtvivlad. Ett mord på hans Orientexpress! Det är inte alls bra PR! Nu gäller det återigen för Hercule Poirot att med takt och finess och psykologisk expertis rädda heder och ära och lösa det perfekta brottet.

Åttiotre år med Orientexpressen

Mordet på Orientexpressen utkom 1934, och översattes omedelbart till svenska. Flera generationer och en ny världskarta senare är Agatha Christies mästerligt komponerade intrig lika fascinerande. Frågor om brott och straff, skuld och hämnd, rädsla och försoning är fortfarande lika aktuella.

Man kan också konstatera att de regioner som benämns som oroliga i Mordet på Orientexpressen fortfarande är oroliga.

Kanske Hercule Poirot skulle behöva ta en ny tripp till Syrien och reda ut allt, med heder och ära i behåll för alla parter?

En metrosexuell hjälte

Hercule Poirot är en ovanlig detektiv på många sätt, han är en av litteraturhistoriers första metrosexuella hjältar (även om metrosexuell, alltså en heteroman som bryr sig väldigt mycket om sitt utseende, inte var ett begrepp 1934). Poirot hämtar glatt locktången, som han använder till sin mustasch, när han ska undersöka några viktiga ledtrådar. Men det viktigaste för Poirot är givetvis inte ledtrådarna utan det mänskliga psyket.

För Poirot inser snabbt att det finns alltför många ledtrådar överallt. Vilka är äkta och vilka är manipulerade? Det är lätt att manipulera ledtrådar. Men människorna på Orientexpressen är ändå desamma, oavsett alla villospår, och Poirot är psykologins mästare och ingen kan manipulera Poirot.

Ordningen bryts

Agatha Christie hade själv en stark övertygelse om att mördaren eller mördarna borde straffas. Oavsett om de hade haft en olycklig barndom eller inte. Oavsett om offret “förtjänade det” eller inte. Hon skriver i sin självbiografi att hon kände en lika stor tillfredsställelse varje gång när hon satte dit den som begått dådet och ordningen var återställd.

Men det finns faktiskt två undantag från regeln. Det ena är Why Didn’t They Ask Evans? Det andra är Mordet på Orientexpressen.

Humor, spänning och tragik

Mordet på Orientexpressen är på så många plan en ovanlig roman och i denna nyöversättning kommer för första gången humorn i originalet till sin rätt, även på svenska.

Mordet på Orientexpressen har filmatiserats flera gånger och till och med blivit ett interaktivt äventyrsspel år 2006. Den mest kända filmatiseringen (hitintills) är den från 1974, i regi av Sidney Lumet, med Albert Finney som Hercule Poirot. Filmen belönades med många hyllningar och priser, och den fick flera Oscarsnomineringar. En av statyetterna, den för bästa kvinnliga biroll, gick till den svenska skådespelerskan Ingrid Bergman, som hade rollen som den svenska missionären. I övriga roller syntes bland andra Michael York, Sean Connery, Lauren Bacall och Wendy Hiller. 

En betydelsefull passagerare på Orientexpressen

Mordet på Orientexpressen är förmodligen den mest stjärnspäckade filmatiseringen någonsin av en thriller eller deckare. Något som gäller både 1974 och 2017 års versioner!

Men ingenting går upp emot att läsa Agatha Christies original! Inget annat är så spännande, så roligt, så tragiskt, så rörande.

Agatha Christie åkte själv flera gånger på Orientexpressen, bland annat på väg till arkeologiska utgrävningar i Syrien, och hon hade ett spännande och händelserikt liv. Hon baserade också delar av sina intriger på verkliga händelser och hennes böcker är de mest sålda, de mest spridda och de mest översatta i modern tid. Det finns något med Agatha Christie och hennes sätt att ta sig an de eviga frågorna som är gränsöverskridande.

Verkliga fall bakom intrigerna i romanen

Två verkliga händelser ligger till grund för romanen Mordet på Orientexpressen. Den ena händelsen är att Orientexpressen faktiskt fastnade i snön och satt fast i flera dagar (en mardröm om du just har begått ett mord och inte kan komma därifrån) och det andra är ett verkligt kidnappningsfall.

Svensken Charles Lindberg var en världskändis efter att 1927 ha blivit den förste som flög över hela Atlanten. Fem år senare kidnappades hans ettårige son. En stor lösensumma betalades, men pojken lämnades aldrig tillbaka. Ett par månader senare hittades hans livlösa kropp i en skog.

I Mordet på Orientexpressen är det en liten flicka med kända föräldrar som kidnappas och dödas, även om den hutlöst stora lösensumman betalas. Det visar sig att flickan varit död hela tiden. Våra grundvärderingar har inte förändrats med tiden. Det spelar ingen roll om året är 1932 eller 2017 --- då som nu är detta fortfarande den värsta typen av brott, att döda ett hjälplöst litet barn, och dessutom för pengarnas skull.

Balzacs och Agatha Christies åtråvärda pennor!

Svärta och ljus blandas i Mordet på Orientexpressen och det är bara att konstatera att det är så här en slipsten ska dras! Poirot och Bouc sitter under romanens gång och pratar om Balzac (de är ju båda franskspråkiga) och Bouc önskar att han hade Balzacs penna för att kunna skildra den brokiga samling individer som finns på Orientexpressen.

Nuförtiden önskar man väl snarare att man hade Agatha Christies penna när man åker tåg. Tänk vilka gripande intriger som skulle komma ur den! Detective on a Train!

På Spåret med Poirot

Det är möjligt att den nya filmatiseringen av Mordet på Orientexpressen är startskottet för en ny våg av Agatha Christie filmer - Kenneth Branagh har i alla fall klargjort att han är intresserad av "uppföljare" (och då menar han inte Två mord på Orientexpressen, utan att göra fler Christie klassiker).

Det är i alla fall säkert att Mordet på Orientexpressen är startskottet för en hel serie Christie klassiker i pocket i nyöversättning  med snygga retroinspirerade omslag. Mordet på Orientexpressen har ångloket från filmen på omslaget ... vad är väl bättre för att associera till spänning, passion och tjusigt bedrägliga rökridåer?

Orientexpressen måste följa sitt spår - och medan tåget står stilla i snön är det Poirot som reder ut alla villospår.

Belinda Graham

Våra nordiska drakar och konsten att spåra dem - efter fältstudier av drakforskare sir Adrian Dratt

Våra nordiska drakar och konsten att spåra dem

- J.K. Rowling möter Elsa Beskow i en nydanande svensk drakbok

Karin Linderoth
Våra nordiska drakar och konsten att spåra dem - Efter fältstudier av drakforskare sir Adrian Dratt
Illustrationer Karin Linderoth
ISBN 9789172998803

Opal

En fiktiv faktabok som tar fantasin på vackraste, blodigaste allvar. Härligt, spexigt och busigt!

Har ställs på fullt allvar frågor som hur det kommer sig att drakar kan spruta eld, hur drakar gör för att flyga, vad man ska ha med sig när man spanar efter drakar, och om Storsjöodjuret egentligen är en drake?

Fler Fantastiska Djur!

Våra nordiska drakar och konsten att spåra dem ... tankarna går direkt till Harry Potter spin-off- produkten Fantastic Beasts and Where to Find Them. Som ska vara skriven av Newt Scamander. Egentligen är den skriven av J.K. Rowling, hon skrev själv ut denna Hogwarts lärobok för att samla in pengar till Comic Relief. Sedan dess har Fantastic Beasts blivit ett varumärke och den första episka storfilmen med Newt Scamander som huvudperson (i skepnad av den Oscarsbelönade skådespelaren Eddie Redmayne) tog världen med storm.

Fiktiv medförfattare - en adlad brittisk drakexpert

Karin Linderoth har hittat på drakforskaren sir Adrian Dratt (vem skulle kunna spela honom?) och på hans anteckningar och fältstudier baseras denna vackra faktabok om de nordiska drakarna. Boken är gjord lika noggrant som en fältflora eller en fågelbok, med detaljerade beskrivningar av drakarnas habitat, fotspår, ägg osv. Allt är i färg, gestaltat i noggranna, detaljerade akvareller.

Karin har definitivt lagt ner mycket mer tid på bilderna och detaljerna är Newt Scamander! Vilken magiskola som helst skulle kunna vara stolt över att ha den här boken som lärobok!

Fantisera och gå på utflykt!

Man kan läsa boken och själv fantisera om drakarna och var de kanske finns, eller om det finns andra arter med fantastiska djur ... och packa väskan (precis som i boken) och ge sig ut på exkursion.

Tjusigast är nog den skandinaviska träddraken, som skiftar färg med löven.
Tankarna går bildmässigt till Elsa Beskow och alla hennes magiska djur och växter som hade kalas i täppan.
Karin Linderoth har byggt upp en hel detaljrik värld kring sina drakar!

En kul bok att ge sig själv - eller en fantasybiten drakfantast - i present!
Lika vacker och rolig för alla åldrar!

Belinda Graham

FILM/TV Versailles season 2

Versailles, 1672-1678. Det fransk-nederländska kriget pågår, och Ludvig XIV konfronterar Vilhelm III av England. 

Men faran lurar även bland hovet på Versailles, där en giftskandal ägt rum. Ludvig har precis genomfört första delen av sin plan: att bygga det vackraste slottet i Europa, och att sedan låsa in adeln för att kontrollera dem. 

Men hans plan misslyckas. Hovmännen är villiga att göra vad som helst för att komma nära solkungen. I denna andra säsong av Versailles sviktar moralen, och giftet sprids. Slottet som Ludvig XIV själv ritade kan nu komma att bli hans fall.

Storslaget franskt kostymdrama i ny tv-serie som rekommenderas varmt!

Bäver-Lia - Renoveringsfeber och mysfika med bävrar!

Johanna Rehn

Bäver-Lia
ISBN 9789172999145
Opal

En solig dag i slutet av sommaren kvittrar fåglarna och bäcken porlar fram ... men bäckens framfärd bryts plötsligt av en stor trähög. Vad kan det vara för något? Det visar sig att det inte alls är en trähög utan ett helt hem där en bäverfamilj bor. Men hemmet börjar bli slitet och det behöver renoveras innan vintern - hur ska den stackars bäverfamiljen hinna med allt?

En bit därifrån leker, skuttar och sjunger en liten människoflicka, Lia, medan hennes föräldrar har drabbats av renoveringsiver - det är ju NU allt måste hinnas med innan sommaren är slut!

Så många projekt, så lite tid!

På bilden syns plankor som ska användas, ett hål i marken där rör ska läggas och fixas med, och på taket behöver det visst bytas ut några takpannor, stegen är framtagen ...

Föräldrarna är inte alls på hopp- skutt- och sjung-humör. Faktiskt så blir de irriterade på Lia. De säger att de inte kan koncentrera sig och Lia blir först ledsen och sedan arg. Mest arg ... Lia bestämmer sig frö att lära sina föräldrar en läxa och hon rymmer!

Hos bävrarna hittar Lia en ny familj och hon hjälper dem att renovera sitt hus för att de ska bli klara till vintern. Men hur mycket kul Lia än har med bävrarna, hon blir ju som en i familjen, så saknar hon ändå sin människofamilj ... och hon beslutar sig får att gå hem till föräldrarna igen och de blir jätteglada när Lia kommer. Hela eftermiddagen och kvällen gör mamma, pappa och Lia en massa mysiga saker ihop (och mamma och pappa bankar inte på de besvärliga rören en enda gång!).

En extra familj är bra att ha!

Men Lia har inte glömt sin nya bäverfamilj, redan nästa dag är hon tillbaka med yxan i högsta hugg, för att hjälpa till att bättra på deras bo ännu mer ... och Lia tänker lyckligt för sig själv att hon har världens två bästa familjer.

I bakgrunden syns Lias människofamilj - de lägger takpannor!

Bäver-Lia är en mycket rolig, träffande och charmig beskrivning av ett litet barns känslor. Hur snabbt det går från att vara alldeles för glad och högljudd, till att bli lessen och arg, och glad igen, och lessen, och glad ... Och hur viktigt det är att känna sig behövd. Mamma och pappa som hamnat i renoveringsträsket behöver inte Lia, hon är bara ett störande moment när de ska bli klara i tid. men bäverfamiljen de uppskattar Lia och de ser att hon också kan bygga!

Den svenska sensommarens färger fångas

På riktigt eller på låtsas?

Det kan vara kul att ha ett eget litet byggprojekt på gång när föräldrarna är upptagna med sitt  - ingen vill ju bli lämnad utanför!

Både text och bild är av den talangfulla Johanna Rehn och hon fångar den svenska sensommaren på ett så fint sätt - boken är full av björkstammar och stubbar, skator och citronfjärilar, hundkäx och maskrosor, trollsländor och kaniner ... allt sånt som hör en svensk sommar till. Färgerna går ofta i varma ljusgula och ljusgröna nyanser, sensommarens signum --- till och med Lias tofsar påminner om gula, glada höstblommor!

Mysfika med snälla bävrar!

Det är så att man känner dofterna och hör bäcken porla i den här boken - så här mysigt att fika med bävrar har det inte varit sedan den modiga bäverfamiljen bjöd in de fyra barnen i The Lion, the Witch and the Wardrobe!

Belinda Graham

Försvunnen av Camilla Lagerqvist

Försvunnen - Tre vänner på farliga äventyr under året 1934

Camilla Lagerqvist
Försvunnen
Serie: Blodsvänner (del 1)
ISBN: 9789132175718
B. Wahlströms

Året är 1934, den busiga feel-good filmen Anderssonskans Kalle går på bio, all mat är nyttig, hemodlad och hemlagad och glada barn leker frivilligt friska lekar utomhus.

Men den här boken är långt ifrån någon feel-good Bullerby idyll, vänta bara ... Mörkret kommer! Och snabbare, obehagligare och mer effektivt än i Den vita döden och i serien Svarta Rosorna!

Camilla Lagerqvist kan som få andra författare fånga en historia - och själva historiens vingslag - och göra den modern och aktuell. Läsaren lotsas snabbt in i Lagerqvists värld och även när det inte händer så mycket på ytan är det som att varenda rad man läser är på liv och död.

Blodsvänner - en ny, hemlig klubb

Försvunnen marknadsförs som starten på en ny serie kallad Blodsvänner. Det handlar om tre vänner som ger sig ut på halsbrytande äventyr för att rädda folk som förföljs, på samma sätt som i den tidigare succéserien Svarta Rosorna  (mycket bra serie om Sverige under andra världskriget!) där tre ungar räddar hotade judiska flyktingar och motståndsmän i Norge.

Gänget i Blodsvänner består av två killar och en tjej och första uppdraget är att rädda tjejens morfar. Det är ruggigt spännande, ungarna begår inbrott tre gånger - ska de åka fast? - ska de lyckas? - och slutligen dras man in i en halsbrytande "prison-break-scene" där stackars morfar ska räddas. Det går inte att sluta läsa förrän man är på sista sidan! (Och då vill man veta vad som kommer att hända sedan ... !)

Camilla Lagerqvist i sitt esse

Försvunnen har egentligen allt som man förknippar med Camilla Lagerqvist - historiens vingslag, hisnande spänning och en mångfacetterad vänskapsskildring (hjältinnan är ofta ganska otrevlig, men hon vet om att hon är snygg, så killarna i gänget gör vad som helst för henne i alla fall - förstås!).

Men Försvunnen är en mycket, mycket mer obehaglig bok än de tidigare böckerna av Lagerqvist. Till och med ännu mer obehaglig än skildringarna av nazismen i Svarta Rosorna och skildringarna av dödliga sjukdomar i Den vita döden och Spetälskesjukhuset.

För det visar sig att det är myndigheter som har frihetsberövat stackars morfar och spärrat in honom på sinnessjukhus. Bara för att han höll på med namninsamlingar och arbetade för folks rättigheter.
Sånt här brukar i ungdomsromaner hända i fantasyvärldar och dystopier och länder långt, långt borta, inte i gamla goda Sverige, där den demokratiska författningen och grundlagen ska se till att alla får hålla på med namninsamlingar och demonstationer och sånt ... Eller hur?

Med stenkoll på historiens vingslag

Hur mycket av historien är sann? Camilla Lagerqvist brukar alltid gräva i Sveriges verkliga historia innan hon kör igång och skriver sina fiktiva äventyr.

Fast i den här boken saknar man kapitlet om den verkliga inspirationen, sådana kapitel som man fick med på slutet i böckerna i serien Svarta Rosorna och i de fristående böckerna Den vita döden och Spetälskesjukhuset. Det kanske blir mer om forskningen och verkligheten bakom de fiktiva kulisserna i de andra böckerna i den nya serien?!

Belinda Graham

Svante Roy - Stallets hjälte - Pia Hagmars underbara ponnyhjälte är tillbaka!

Svante Roy - Stallets hjälte - 
Pia Hagmars underbara ponnyhjälte är tillbaka!

Författare: Pia Hagmar

Titel: Svante - Stallets hjälte

Fotograf: Bengt Öberg 

Illustrationer: Johanna Kristiansson

ISBN: 9789132198069

Förlag: B. Wahlströms

Det bästa med Svante Roy är att han är både hjälte och antihjälte i ett och samma paket --- ett litet, energiskt, gräsmumsande, äppelknyckande, blomstervandaliserade paket!

Liten hjälte som aldrig tvivlar på sig själv

Många av den här typen av böcker med hjärtevärmande, pedagogisk historia fokuserar på små hjältar, som överkommer motsättningar och självtvivel när de når framgång (och får hjältestatus) --- men tanken att Svante Roy någonsin skulle tvivla på sin egen förträfflighet är skrattretande! Svante Roys egen berättarröst underminerar effektivt allt som skulle ha kunnat bli för gulligt, för inställsamt, för idealiserat eller för tillrättalagt i berättelsen.

Det är det ju det som är grejen med Svante Roy - hans Mulle-liknande attityd till livet och att han är kaxig och allt annat än ödmjuk. Men varför ska man vara ödmjuk när man är bäst? Ponny-häst-bäst?

Svante Roy må vara minst i stallet - men han är också snyggast och smartast och bäst på att berätta historier! I alla fall om du frågar honom själv ...  ("...och vem ska man annars fråga?" hör jag Svante Roys berättarröst kommentera...)

Svante Roy berättar om sina egna hjältebedrifter

I detta splitternya äventyr av hästboksgudinnan Pia Hagmar får vi möta den (inte så) blygsamma shetlandsponnyn Svante Roy, stallets hjälte. För självklart är Svante inte bara snyggast och smartast, han är även mest hjältemodig. Han räddar hela stallet från att brinna ner --- och samtidigt passar han på att trava in i bostadshusets kök och nappa åt sig ett äpple från fruktskålen. Ponnyer är alltid hungriga och alltid sugna på något gott!

Pia Hagmar har perfekt fångat en röst som passar till den busiga lilla ponnyn som vi ser på fotografierna av verklighetens Svante Roy --- som har varit hjälte och i tidningen när han räddat sitt stall från att brinna ner. För det var ju det som var hans mastermind plan --- INTE bara att bryta sig in i köket och palla äpplen!

I boken är det Svante Roy som berättar och man får se allt med Svantes ögon (ingen ifrågasätter alltså hans mod eller hans motiv) och publiken är den beundrande stallkatten Stella, Svantes BFF i stallet.

Ramhandling med mystisk nykomling

Ramhandlingen som triggar igång Svantes berättelse är att en ny varelse kommer till stallet och Svante vill inte att Stella ska döma ut främlingen på en gång --- för dressyrhästarna i det där stallet där Svante bodde förr i tiden dömde ut Svante --- innan han blev en modig hjälteponny, det vill säga.

Men det är inte lätt att bli vän med det där konstiga nya djuret.

För det första är Stella och Svante inte helt säkra på vad det är för sorts djur. (Det visar sig vara en grand danois. Men har man hitintills bara sett taxar som representanter för hundarnas släkte är det inte lätt att förstå att denna jätte också är en hund!)

För det andra förolämpar den jättelika nykomlingen (som ser för stor ut för att vara en hund) Svante Roy med att han inte kan vara en häst --- för Svante är ju alldeles för liten för att vara häst!

Alla vargens släktingar, stora som små

Det här kan leda till intressanta diskussioner under läsningen om hur stor variation det egentligen finns med många olika raser som ändå tillhör samma släkte --- alla hundar har samma DNA som vargarna, till och med den lilla chihuahuan. Men medan vissa hundar är mindre än katter så är andra lika stora som hästar! I alla fall lika stora som små hästar!

På baksidan av bokomslaget finns ett foto på verklighetens kompispar --- grand danois hunden Bazzen och shetlandsponnyn Svante Roy.

De är så fina tillsammans!

Dessutom är boken full av härliga, fartfyllda, serietidningsliknande illustrationer med ponnyer, hästar, katter och hundar!

Härlig bok för djurälskare!

Det här är en underbar bok för djurälskare! Boken är välskriven och rolig och filosofisk, Svante Roy har en så bra, distinkt berättarröst och texten är uppställd med stor stil och korta rader och det är lätt att locka in läsaren i äventyret.

En utmärkt börja-läsa-bok och en briljant läsa-högt-bok!

Det här är så kul som godnattsaga, och det är roligt att göra rösterna till Svante Roy, Stella och Bazzen, som alla har olika distinkta uttryck när de talar. Så här ska en riktigt bra, humoristisk och spännande djurbok vara!

Enda felet är att man skrattar så mycket att sedan går det inte att somna!

Svante Roy kommer tillbaka! Var så säkra på det!


Busig ponny med verklig förebild

Någonstans i Sverige finns Svante Roy på riktigt, en 37-årig shettlandsponny som gillar mat och att lata sig (ja, vad trodde ni? han är ju ponny!) och de fina fotona på "den riktige Svante Roy" är tagna av Pia Hagmars man Bertil som är fotograf. Kan inte förlaget göra en almanacka med Svante Roy bilder, så att man får en ny rolig bild att mysa med varje månad? Stella och Bazzen får gärna vara med på ett hörn!

Svante Roy rekommenderas varmt för alla som tycker om djur och alla som vill ha ett riktigt gott och varmt skratt!

Belinda Graham