Stiljournalen

- Kläderna gör mannen, sa Mark Twain

Fredrik af Klercker
Stiljournalen - Allt om klassisk herrstil
ISBN:
Norstedts


Beau Brummel, Mark Twain, Oscar Wilde, Kung Edward VIII, Ernest Hemingway och Sherlock Holmes --- dessa män har alla något gemensamt.

De är alla med i den gedigna stilboken Stiljournalen. Alla dessa män hade stil. Om än mycket olika stil.

Safarilook och Sherlocks morgonrock

Ernest Hemingway är egentligen inte så känd för hur han klädde sig, men ingen man har någonsin passat bättre i safarikläder vare sig före eller efter.
Och bara jultomten har ett mer berömt och klädsamt skägg.

Sherlock Holmes kunde konsten att se elegant ut. Till och med i morgonrock. Han löste flera fall iklädd morgonrock. Sherlock Holmes, i original alltså (kolla in illustrationerna!), var förresten alltid välklädd, vare sig hemma (i dyr morgonrock), på landet (där han hade den berömda “dear stalker” mössan) eller i centrala London, där han alltid var klädd i propert gentlemannamässigt, skräddarsytt mode.

Konsten att vara en dandy och en stilikon

Beau Brummel är den viktigaste personen som någonsin existerat, sett ur perspektivet manlig stil, hävdar stiljournalen. Brummel gillade till exempel långbyxor. Innan dess var det knäbyxor som var “fint” och långbyxor var “vulgärt”. Kan du tänka dig en modern stil utan långbyxor, skjortor och kostym med slips? Allt detta är populär tidlös stil idag, och allt blev populärt tack vare Brummels modeinflytande på sin tids societet.

Kung Edward VIII abdikerade när han gifte sig med Wallis Simpson och blev därmed Hertigen av Windsor. Men han förblev en stilikon. Som bland annat gjorde Windsorknuten trendig.



Mark Twain och Oscar Wilde har båda två sagt massor av vitsiga saker om mode och kläder - som de båda två var intresserade av. Vem var mest välklädd?

Stil är för evigt

Stiljournalen är en heltäckande och  intressant stilbibel, vackert inbunden i mjuka pärmar och lätt och behändig att bära med sig.

Stil och mode är inte samma sak. Mode kommer och går. Stil är för evigt.
Eller som Oscar Wilde påpekade: Mode är en sorts fulhet som är så odrägligt att vi måste ändra det varje halvår.

Den nya Sherlock serien har förresten fått upp intresset för skräddarsytt igen. Något gott den fört med sig. Skräddarsytt andas stil och är för evig tid. Inte bara för ett halvår.

Skräddarsytt och bekvämt

Förr var det normala att man gjorde kläder för att passa människan. Numera försöker människor ofta passa in sig i fyra standardstorlekar (S; M; L XL).

Varje klädesplagg behandlas initierat och med stor detaljrikedom.
Allt från historien bakom till tips var du hittar det mesta och det bästa idag. (De bästa morgonrockarna i världen finns så klart att köpas i London. Inte konstigt att Sherlock Holmes valde att leva där!)

Slipsens segertåg i Paris

Om det är något som man kopplar ihop med klassisk stil så är det slipsen.

Slipsen går att spåra tillbaka till romartiden (eller förmodligen ännu längre tillbaka om man så vill). Men den moderna slipsens historia har sitt ursprung under trettioåriga kriget. Kardinal Richelieu hyrde kroatiska legoknektar för att strida för Frankrikes räkning. Soldaterna var mycket framgångsrika och under segertåget i Paris upptäckte befolkningen att de hade ett rött tygstycke runt halsen. Detta blev mode i Paris och det franska ordet croates (kroater) blev snart cravat - vilket är vad slips heter på franska än idag.

Ingen står över det som blir tidlöst mode. Det som blir stil. Och varje plagg har sin historia.

Martinas Modevärld

- En härlig resa i tid och rum, med en kunnig  ciceron!

Martina Bonnier

Martinas Modevärld

Bonnier Fakta

 

Vad betyder egentligen Wes Andersons val av kläder till sina karaktärer i The Royal Tenenbaums? Vad säger det om karaktärerna? Kommer pojkflickan från filmen Ghostatt komma tillbaka som modeikon? Visste ni att Sverige en gång i tiden var världsledande i att producera handskar? Kan svenska handskar göra comeback? Skulle du helst vilja ha couture handskar från Thomasine inspirerade av den brasilianska arkitekten Oscar Niemeyer, eller ett par surrealistiska handskar, med gyllene klor, designade av Elsa Schiaparelli? Varför har svart gått från sorgfärg (som unga, sörjande kvinnor i litterära klassiker ofta längtar efter att komma ifrån) till sexig modefärg och hade Elizabeth Hurley blivit lika känd utan den sexiga svarta klänningen hon bar när hon dejtade Hugh Grant?

Detta och mycket mer ger Martina Bonnier svar på, eller spekulerar om, i Martinas Modevärld. Hon rör sig lättsamt genom historien och boken är full av klassiska målningar och fotografier.

Ett helt kapitel handlar om pärlor och det inleds med två olika Drottning Elizabeth av England och vad deras val av pärlor säger om dem. Sedan går man vidare till andra berömda pärlor, och ja, det finns även män och icke-kungliga som bär pärlor i överflöd. Att bära pärlor är att göra ett statement. Men vilket statement du gör beror på vilka pärlor du väljer och hur du bär dem.

I The Great Gatsby liknas Daisys röst vid vackert klirrande pengar (och Gatsby är trollbunden) men det är möjligt att han också föll för hennes sätt att bära pärlor.

Inför den stora nyfilmatiseringen gjorde Tiffanys en hel serie med Gatsby juveler, replikas av de som Daisy skulle bära i filmen. Handsmycket sålde slut direkt.

Klassiska klänningar får ett eget kapitel och vare sig det handlar om Grace Kellys isblå klassiker (som hon hade på sig när hon vann en Oscar) eller Madame de Pompadour i rokoko blått har Martina Bonnier mycket intressant att säga och att skriva. Var tid har sina stilikoner.

(Ja, blått var en “tjejfärg” förr i tiden. Kolla bara på målningar av Marie Antoinette eller vilken annan liten prinsessa som helst som barn. Rött var manligt --- kolla in de röda soldatjackorna eller de röda jackorna i  ridsporten --- och därmed även rosa, som är en del av den röda färgskalan.)

Givetvis finns Andy Warhols klassiska “soppklänning” med på ett hörn. Konst och mode hör ihop. Och allt kommer igen. Martina Bonnier hävdar att hippieklänningen egentligen föddes under renässansen. Kolla in Botticellis La Primavera, och du förstår direkt vad hon menar.

Det här är en underbar resa i tid och rum, och mode är något som alltid säger mycket om den tid det föds i, eller inspireras av.

Döden på Nilen - Elegant crime i original!

Filmen från 1978 hade Peter Ustinov som Hercules Poirot!

En modern klassiker i ny, välskräddad språkdräkt

Agatha Christie

Döden på Nilen

Översättning: Helen Ljungmark

Bookmark förlag

Döden på Nilen är den främsta av Agatha Christies reseskildringar. Först publicerad 1937 är den ett stilbildande tidsdokument, som ett fruset fotografi av en svunnen tid och den exotiska flärd som var högsta mode under tiden efter den stora depressionen och just före det andra världskriget. Det här var partyt som utspelade sig mellan två stora katastrofer.

Men denna lyxkryssning på Nilen blir i sig en katastrof, ett klaustrofobiskt drama som har med sig ond, bråd död för mer än en av passagerarna på resan.

En dramatisk historia

Personerna presenteras i första delen av romanen i den ordning de uppträder i boken.

Linnet Ridgeway är bara tjugo år gammal. Otroligt vacker, smart och charmig. Dessutom stenrik och hon kommer att bli ännu rikare när hon fyller 21 och får ut hela sitt arv. Friarna står givetvis på kö. Många vill ha en rik arvtagerska vars pengar kan rädda familjegodset (precis som grundintrigen i Downton Abbey) och sedan är det ju en extra bonus att arvtagerskan är vacker och kan gå runt på godset och se snygg ut.

Men Linnet vill driva sina egna affärer, hon skriver inte under vilka papper som helst utan att läsa det finstilta, och att bli slottsfröken? Så förlegat!

Hon gifter sig av kärlek med Sebastian Doyle, en fattig kille. Han kan väl inte vilja gilla henne för pengarna, han som inte har ett gods att rädda. Det finns däremot en hake. Sebastians ex-flickvän Jacqueline förföljer dem överallt och hon nästlar sig till och med in på lyxkryssningen på Nilen ...

Döden på Nilen är inte bara ett enastående tidsdokument och en klassisk pusseldeckare, det är även ett väldigt sorgligt porträtt av mänskligheten och dess missunnsamhet.

 Ett sorgligt porträtt av mänskligheten

När man läser om vackra, blonda Linnet slås man av hur smart hon är för en tjugoåring - de flesta rika “brats” festar på tio år till, men hon ser redan över sina egna affärer. Sedan kan man inte komma ifrån att hon just lämnat tonåren och i grund och botten fortfarande är ganska självisk. I boken beskrivs detta ibland som ett dåligt karaktärsdrag --- men det är inte utan att man tänker på den senaste moderna deckaren man själv just läst, Öppnas i händelse av min död. Mordoffret Jaynee i den boken är också i sena tonåren, blond, snygg, till synes självsäker och självisk. Och har mer än en “friare” som är intresserad. Förtjänar hon att bli mördad? Berättaren förklarar att om hon hade fått leva sitt liv och växa upp hade hon blivit trevlig igen, precis som hon var som barn. Samma sak säger inte den här berättarrösten om Linnet, men man tänker ändå att om hon hade fått fortsätta sitt liv hade hon kunnat växa ifrån de sena tonårens egocentrisk och blivit trevlig. Nu får varken Jaynee eller Linnet den chansen.

Tragiskt, men bara en av tragedierna i Döden på Nilen. Man slås av hur falska Linnets så kallade vänner är, alla är ute efter något. Ja de är avundsjuka på Linnet, men de försöker också komma åt att ta hennes pärlor, hennes pengar, hennes pojkvän … vem av dem är också ute efter att ta hennes liv? Och vem av dem går i land med det? 

Exotiska, flärdfulla miljöer

Agatha Christie har skrivit en mängd briljanta deckare, några av dem i exotiska miljöer, några av dem på lyxiga resor. De bästa och mest kända är Mordet på Orientexpressen och Döden på Nilen. Lyxiga tågresor må ha blivit omoderna, men lyxkryssningar är fortfarande hårdvaluta.

Agatha Christie reste själv mycket. Under 1930- och 40-talen spenderade Agatha och hennes make, som var arkeolog, en stor del av sin tid vid utgrävningarna i Nimrud, Irak. Agatha var också den första brittiska kvinna som lärde sig att surfa.

Tillsammans med sin dotter Rosalin reste Agatha själv i mitten av 1930 talet på en lyxångare längs Nilen. De underhöll sig med att fantisera ihop historier om sina medpassagerare och på så sätt såddes fröet till Döden på Nilen. Den här romanen är i sin nya, eleganta språkdräkt och vackra retroomslag ett måste i boktraven med sommarläsning. Den får helt enkelt ligga överst.

En modern klassiker! Det här är originalet vad det gäller "elegant crime" - nu i ny lyxig, förpackning.

Katter och döttrar - Arvet efter Katten Cleo

Katter och döttrar

• Charmig bok om författarliv, katter och buddhistmunkar i Australien
  
  
  
  
  
  
  
  Helen Brown
  Katter och döttrar - De kommer inte alltid när man ropar
  Översättning: Ann Margret Forsström 
  ISBN: 9789176292334 
  Bokfabriken
  
  
  
  
  
  
  Ett par av världens bästa kattböcker är skrivna av en hundmänniska. Ironiskt, men sant. Helen Brown skrev en världssuccé när hon presenterade Katten Cleo.

Ibland kommer man över en roman som obevekligt stannar i medvetandet. Just en sådan roman ärKatten Cleo - hur en kaxig katt hjälpte en familj att läkas. En sann historia, skriven av Nya Zeeländska författaren Helen Brown. Sonen Sam dör i en bilolycka innan sin nionde födelsedag. Ifödelsedagspresent skulle han få en kattunge - Cleo.

 
En historia om en helande, svart katt
 
Cleo levereras ändå, och helar familjen. Alla är knäckta av Sams död, lillebror Rob har slutat le och till och med hunden är deprimerad. Cleo älskar alla, blir älskad av alla (även hunden) och får alla att dra på smilbanden igen. Och samtidigt massakreras alla sockar i hela huset.
 
Boken följer hela Cleos liv, och hon får vara helarkatt många gånger. Bland annat när Rob som vuxen får cancer.
 
Cleo blir 24 år. Katter och döttrar tar vid där Katten Cleo slutade. Cleo har varit död i sex månader och Helen Brown håller fortfarande på med sitt sorgearbete. Cleos död var ännu en länk till Sam som försvann. Rob uttrycker det kärnfullt: nu är det bara vi kvar som minns Sam. Helens nye man minns honom inte, inte heller de båda döttrarna. 
 
Den gamla katten väljer ut den nya
 
Men Helen Brown är inte menad för ett liv utan katter efter Cleo. En förnumstig granne påpekar att den förra katten väljer ut den nya katten (så det finns en andevärld för kattguider?) och så småningom har familjen Brown fått en ny katt. Som också får jobba som läkekatt. Denna gång är det Helen Brown själv som drabbas av cancer och inte blir det bättre av att Lydia, den äldsta dottern, struntar i detta och åker till Sri Lanka, där det är krig, för hon vill bli buddhistnunna och hjälpa föräldralösa barn. Det är finare att hjälpa folk på Sri Lanka än hemma i Australien, eller hemma i det egna hemmet. Alla har träffat minst en Lydia i sitt liv. Som inte ser bjälken i det egna ögat utan som vimsar efter sandkorn över hela världen. Ju längre bort hjälpoffrena finns, desto högre status. 
 
Helen Brown konstaterar att både katter och döttrar vill ha sin frihet. Men katten kan inte få sin frihet för då blir han överkörd (livslängden på utekatter är ett och ett halvt år i Australien) och den nya katten är inte alls lika smart som Cleo. Hon aktade sig för bilar. Den nya, Jonah, tror att man ska ligga under dem.
 
Ny katt – ny personlighet – nya utmaningar
 
Ja, man har lättare att ta Cleo till sitt hjärta än Jonah. Han är mest jobbig. Precis som det var lättare att gilla Helen Browns söner som figurerade i förra boken, än döttrarna, i den här. Visst, en av dem verkar vettig, men den andra är den där typen av überreligös människa som är väldigt, väldigt jobbig. Ett sådant där fall där själviskhet maskeras med självuppoffring och kryddas med självgodhet. 
 
Efter fem år inser Lydia att klosterlivet inte är för henne och att hon slängt bort hela sin ungdom. Alla andra har utbildat sig (hennes bästis har blivit läkare), haft pojkvänner, sminkat sig och gått ut och haft roligt. Hon inser att hon kastat bort fem år av sitt liv “när jag kunde haft roligt istället” för ingenting. Snabbt slutar hon med Yoga och sekondhandkläder och går istället in för märkeskläder och kashmir (som katten älskar) och slutar säga till familjen att de aldrig ska gå på opera och konsert för de borde ge bort pengarna istället och följer med istället.
 
Torrt vardagsliv och jobbet med att skriva en bestseller
 
Men. Man får träffa Rob igen, det är ett stort plus med boken, och man får höra om när bokenKatten Cleo skrevs. Helen Brown beskriver också vardagslivet i Melbourne med stor träffsäkerhet. Det finns små barn som aldrig sett eller hört regn, vatten ransoneras stenhårt, ett glas för att borsta tänderna, duschen tar man i en balja så man kan spara vatten till trädgården (och få ryggskott när man bär ut baljan) … Samtidigt diskar folk sopor i Sverige och skvätter obekymrat vatten omkring sig, både till högtryckstvätten och gräsmattan och bilen …
 
Helen Brown tar också itu med en del fördomar mot buddhister – hon hade alltid trott att de var stora djurvänner, i alla fall tills Lydia tar hem ”sin” buddhistmunk och han sparkar iväg katten Jonah så att han flyger all världens väg. Men Jonah får sin hämnd under lunchbönen!
 
Nio liv med katter
 
Helen Brown känns som en gammal god vän. Hennes kamp mot cancern är hjärtskärande. Men hon är hela tiden en vän med kämpaglöd och humor. Hon får gärna komma tillbaka med fler böcker. Vem vet, familjen kanske skaffar en ny katt! Uppföljaren till uppföljaren skulle kunna heta Kattungar och barnbarn – dags att spinna vidare.
 
Katter och döttrar är en skarpt skriven och eftertänksam bok med hög igenkänningsfaktor för alla som älskar djur i allmänhet och livet i synnerhet.
 

Katten Cleo - En oförglömlig bekantskap!

Den kaxiga katten Cleo!

Författare: Helen Brown
Titel: Katten Cleo
Översättning: Ann Margret Forsström
Förlag: Bokfabriken


Det här är en underbar bok som utspelar sig på Nya Zealand, en sann historia om en verklig katt och hennes familj.

Helen Brown är tydlig på en sak: hon är hundmänniska. Att ha man, två pojkar och en golden retriever räcker. Familjen behöver inte en kattunge. Men att hennes son Sam vill ha en kattunge på sin nionde födelsedag kan hon inte stå emot. Kattungen, den svarta lilla Cleo, ska levereras hem till dem när hon är stor nog att lämna sin mamma. Men Sam hinner aldrig få sin lilla kattunge i present.

En vecka senare är Sam borta. Han dör, påkörd av en bil, när han ska gå över vägen med en skadad duva. Han skulle ta den till vetrinären. Duvan överlever. Lillebror Rob, som sett det hela, har skuldkänslor, Helen är arg för att hennes man inte passade barnen när hon var borta och allt verkar mörkt och tragiskt.

Några dagar senare anländer en liten låda med den svarta kattungen. Helen vill först skicka tillbaka katten, men Rob är överlycklig över ett tecken från storebrodern. När Helen ser Rob le för första gången sedan Sams död bestämmer hon sig: den lilla kattungen får stanna hos familjen. Helens man är inte alls lika glad över nyförvärvet, han gillar ordning och reda och kattungen stökar till. Men familjens golden retriever, som på sitt sätt sörjer och saknar Sam, är också överlycklig över att ha någon att ta hand om.


Katten Cleo får hela familjen att leva upp igen, och vi får följa Cleo genom hela hennes liv, Helen får två döttrar, Cleo får följa med till Australien ... och Cleo är den som hjälper Rob att tillfriskna när han blir dödssjuk.

Katten Cleo är en sann historia, en makalös berättelse om kattens läkande kraft, i samma stil med Sjukhuskatten Oscar.

Rekommenderas varmt! Även för hundmänniskor!

Pocketnytt: Lögnaren - Lysande Hitchcock-mix av Amerikas favoritförfattare!

Lysande Hitchcock-mix av Amerikas favoritförfattare!

Nora Roberts

Lögnaren

Översättning: Milla Emrén

ISBN: 9789100155445

Albert Bonniers förlag

The New Yorker har utnämnt Nora Roberts till Amerikas favoritromanförfattare. Detta är knappast någon överraskning. I Amerika har genren ”romance” för länge sedan gått om genren ”deckare” som den mest säljande. Nora Roberts är romance drottningen. Men hon kan också konsten att skriva isande spännande thrillers. Genom att blanda de mest populära genrerna, romance och deckare/thriller har hon lyckats få fram en bästsäljande superhybrid genre. En Nora Roberts genre.

Nu är i och för sig inte blandningen av romance och deckare/thrillers något nytt. Redan Sir Arthur Conan Doyle lät John Watson bli förälskad i en söt, ung uppdragsgivare, guvernanten Mary Morstan, i De fyras tecken. Sherlock Holmes själv blir förälskad i – och grundlurad av – Irene Adler. Den enda som någonsin överlistar den store Sherlock Holmes. Agatha Christie intrigen i 4:50 från Paddingtonföljer Miss Marples vän Lucy Eyelesbarrows undersökningar i Rutherford Hall, där en mystisk familj bor, och undersökningen blir inte lättare för Lucy av att två av männen är mycket attraktiva – och kan en av dem vara en seriemördare?

Liksom Agatha Christie skriver Nora Roberts ofta om starka kvinnor, många gånger utforskas ett intressant yrkesområde i varje bok. Hacker, brandkvinna, advokat, egenföretagare … Hennes senaste roman, Dödlig besatthet, hade det yrkesval som ligger närmast Nora Roberts själv, författare. Romanen är också en snygg Hitchcock pastisch som bygger på Fönstret mot gården. Vilket för tankarna till att Hitchcock också kunde det där med att blanda deckare och romance. Visst är det en viktig ”McGuffin” de är ute efter i Notorious, men det viktigaste är ju att Cary Grant och Ingrid Bergman blir ihop på slutet, eller hur? Det är det man minns. Inte vad de egentligen var ute efter. (Det var uran). Hur många gånger har man inte följt en Hitchcock-hjältinna som är gift med en skurk eller som förälskar sig i en mördare, eller inte är säker på vem som är ”good guy” och ”bad guy” i det hela, medan vi i publiken inte heller är säkra.

Lögnaren av Nora Roberts följer samma beprövade och älskade Hitchcock formula.

Huvudpersonen i Lögnaren, Shelby Foxworth, har just förlorat sin make i en olycka. Hon får också veta att deras gemensamma bekväma lyxliv var en enda stor, fet lögn. Efter maken ärver hon ett berg av skulder, bland hans kvarlåtenskap finns bevis på otrohet och i bankfacket finns en hög med identitetshandlingar som alla har olika namn. Vem har hon egentligen varit gift med? Har han någonsin existerat?

Shelby väljer att återvända till den stad i Södern där hon växte upp. Hon tar helt sonika sin treåriga dotter och flyttar hem. Shelby känner sig för första gången på länge trygg igen. Hennes älskade familj, hennes älskade gamla vänner, hennes trygga gamla hem … här kan väl inget ont hända? Shelby börjar finna sig själv igen, tron på kärleken väcks och hoppet om en andra chans.

Men en kvinna hittas plötsligt mördad på parkeringsplatsen utanför den restaurang där Shelby jobbar. Shelby inser att tryggheten inte finns på riktigt. Den är bara en illusion. Ondskan finns även på hemorten. Vem i hela världen kan hon lita på? Dessutom visar det sig att hennes make har fler hemligheter och lögner än de som Shelby redan anat …

Om man ska jämföra detta med en film, ligger Hitchcock-pastischen Charade av Stanley Donen närmast. Även här hamnar en änka i klistret och i en härva av lögner...

Som vanligt vet Nora Roberts hur en slipsten ska dras. Det här är bladvändande spänning i Hitchcock-klass som garanterar många sömnlösa nätter!

En hemlig plats

En för alla, alla för en, en för döden

Tana French 

En hemlig plats

Översättning: Klara Lindell

ISBN: 9789100153663

Albert Bonniers förlag

Tana French är född 1973 i USA och växte upp på Irland, i Italien, USA och Malawi. Numera är hon bosatt i Dublin, för sin debutbok Till skogs fick hon 2008 Edgar Allan Poe Reward och i Tana Frenchs senaste deckarroman En hemlig platslåter hon handlingen utspela sig på en internatskola på Irland. En kille mördas, en polisutredning pågår, men mest av allt får vi följa flickorna på internatet.

Huvudkvartetten som vi får följa består av Holly, Julia, Selena och Becca. De delar rum på det irländska flickinternatet St Kilda, som sköts av nunnor. Flickorna är fantasifulla och skapar en värld som bara har plats för dem. Som en hemlig plats.

De skapar magi åt sin påhittade värld genom att på natten smita ut mellan cederträden och trivas tillsammans i månskenet. Som en cirkel av unga häxor.

En av de fyra blir bokens mördare. Hon är beredd att göra vad som helst för att hålla samman den bräckliga fyrklövern, som hotas av killar och förälskelser. Killen som vågar förälska sig i en av flickorna blir lurad till den hemliga platsen och ihjälslagen med en trädgårdshacka. Den unga häxan har fixat sitt första människooffer.

Boken är en coming-of-age story, med fyra barn som är på väg att bli vuxna.

Vänskapen skadas av kärleken (eller är det verkligen kärlek?) men de försöker ändå skydda varandra. Däremot är mördaren den enda som verkligen vet vad som hänt.

Internatskoletemat är bekant, liksom temat kvinnlig vänskap som går fel. Motsvarande genre där manlig vänskap är suspekt finns inte. Det är häxmyten som går vidare i deckargenren. Och faller ner i klichén: Det måste vara något fel på tjejer som gillar att vara tillsammans med varandra. Det normala är att vara intresserad av smink och killar och bantning. När det gäller tonårsvänskap är Om du vågar av Megan Abbott bättre och roligare, för internatskolan blir för instängd. High school skildringen i Om du vågar omfattar däremot en hel värld – men inte ens en hel värld kan distrahera high school tjejer, dessa perfekta cheerleaders, från att kivas om vem som är herre på täppan.