Mordet i prästgården - Miss Marples första mordfall i St Mary Mead

Miss Marple gör entré!

            

 

Agatha Christie

Mordet i prästgården

Översättning: Vanja Lantz

ISBN: 9789188171788

Bookmark förlag

 

“Jag hade just slutat skära för av den kokta oxbringan (ovanligt seg förresten) och när jag åter satte mig sade jag något som egentigen var synnerligen olämpligt med hänsyn till mitt prästerliga kall. Jag påpekade nämligen att den som mördade överste Protheroe skulle göra världen en stor tjänst.”

 

Är berättaren skyldig?

 

Prästen får mer än en gång anledning att ångra sina förflugna ord. Överste Protheroe hittas nämligen död i prästgården, skjuten på nära håll med pistol, medan han satt och skrev vid prästens skrivbord. Det är en stor skandal i den lilla idylliska byn St Mary Mead. Och det verkar som att inte bara prästen, utan hela byn, är glad att överste Protheroe är ur vägen.

 

Alla är misstänkta. Alla visste var vapnet fanns. Alla spionerar på alla och rapporterar om allt ovanligt - och när ett mord sker, verkar allt vanligt också ovanligt.

 

Te och skandaler

 

Samtidigt fortsätter det vanliga livet med “te och skandaler klockan fem” som prästfrun så träffande uttrycker det. Hon är inte så förtjust i de observanta gamla tanterna, som ofta kan vara giftiga och slår huvudet på spiken.

 

Prästfruns sällskap  till teet är med hennes egna ord: “Mrs Price Ridley, Miss Wetherby, Miss Hartzell och den där förfärliga Miss Marple.”

 

Prästen tycker själv om Miss Marple, “hon har i alla fall ett visst sinne för humor”, men prästfrun är snarare rädd för Miss Marple “hon vet alltid precis allting som händer - och drar de allra värsta slutsatserna”.

 

Den där förfärliga Miss Marple

 

Så introduceras Miss Marple i världslitteraturen. Som en av många “Missar” som gillar te och skvaller och stickning, men smartare, mer humoristisk och farligare än de andra damerna.

 

Anade Agatha Christie vilken succé hon hade i händerna när hon uppfann miss Marple? Publiken älskade henne. Det blev elva romaner och tre novellsamlingar med den stickande, skarpsynta amatördetektiven från St Mary Mead.

 

Sällsynt nöjd med att vara singel

 

Idag analyserar litteraturvetare ofta Miss Marple med den utgångspunkt att hon är en av få, eller möjligen den enda, kända kvinnliga litterära karaktären som är singel och som är nöjd med sitt singelliv. Hon är en “Miss” som inte är på jakt efter någon karl, vilket är ovanligt i den tidens litteratur, men även idag verkar det vara obligatast oavsett genre att en kvinnlig huvudperson ska ha en partner eller vara på jakt efter en.

 

Man kan invända att karaktärer som Mma Ramotswe och Isabelle Dalhousie (båda kvinnliga deckare skapade av  Alexander McCall Smith) var lyckliga singlar, men även de gifte sig så småningom.

 

Miss Marple har som sagt blivit en kvinnosakssymbol. Varför kan inte fler litterära karaktärer få vara lyckliga singlar? Speciellt idag när det finns fler singelhushåll än någonsin?

 

Massor av “Missar” i St Mary Mead

 

Men läser man Mordet i Prästgården ser man att Miss Marple är inte ensam om att vara en “Miss” i St Mary Mead - det finns massor av “Missar” som påtar i sina trädgårdar, spionerar på grannarna och stickar.

 

Storbritannien hade varit med om flera stora krig, den största av dem “det stora kriget” (som senare kallades det första världskriget) som lämnat den maniliga befolkningen starkt decimerad och resultatet blev en eller två generationer med många “missar” som aldrig gifte sig och som aldrig blev vana att foga sig under någon man. Alla “missarna” i Mordet i Prästgården är mycket självsäkra, har skinn på näsan och skäms inte för att ta ordet utan att försynt räcka upp handen. Prästen får inte en syl i vädret.

 

Miss Marples fästman “dog i kriget”

 

Vissa Miss Marple filmatiseringar antyder att hennes fästman dör i första världskriget (det verkar vara ett något sent krig att välja, men Miss Marple har en obestämd mogen ålder i alla böcker, i decennium efter decennium) och det är därför hon är singel - hennes hjärta har blivit krossat. Det finns inga ledtrådar till en sådan historia när man läser Miss Marple böckerna. Det ges ingen förklaring och Miss Marples liv behöver inte förklaras. Man får läsa genom raderna och lära känna henne genom andra karaktärer och vad de gör och säger.

 

Man vet inte heller om Miss Marples singelskap är självvalt eller påtvingat (för att hennes livs kärlek dog), man vet bara att Miss Maple är väldigt nöjd med sitt liv och väldigt positiv - och att hon alltid väntar sig alltid det värsta av alla andra.

 

Miss Marple vet att hon är smart

 

Ett av de roligaste Miss Marple citaten finns med i Mordet i Prästgården. Det är när Miss Marple citerar sin farmors syster Fanny: “De unga tror att de gamla är dumma, men de gamla vet att de unga är dumma!”

 

I en värld präglad av åldersdiskriminering, och singeldiskriminering, kan det vara bra att lyfta fram den kavata Miss Marple. Hon ber inte om ursäkt vare sig för att hon är singel eller för att hon är gammal. Hon och de andra “missarna” i Mordet i prästgården anser att de har rätt att ta plats. Och de har det. Med ålderns rätt har de också rätt att ha rätt. Miss Marple visar gång på gång var skåpet ska stå.

 

Belinda Graham

 

The Mysterious Affair at Styles - En fattig flykting ser till att hämnas sin välgörare - och skipa rättvisa!

Agatha Christie

En dos stryknin

Originalets titel: The Mysterious Affair at Styles

Översättning: Eva Wahlenberg

ISBN: 9789188171719

Bookmark förlag

 

            

 

Emily Inglethorpe blir mördad av en dos stryknin - och hennes familj verkar inte sörja nämnvärt. Hon har ägnat sitt liv och sina pengar åt välgörenhet och att hjälpa flyktingar, snarare än att passa upp på familjen. Men en av flyktingarna som Emily hjälpt när han kommit från sitt krigshärjade land till det sköna England svär att hämnas och hitta Emilys mördare. En man som benhårt tror på skillnaden mellan rätt och fel och svart och vitt. Han påpekar att han aldrig kommer att glömma vad Emily gjort för “oss belgare”.

 

En flykting som underskattas av alla

 

Så gör Hercule Poirot entré i världslitteraturen. En hemlös flykting som saknar sitt hemland Belgien. Efter det stora kriget (vad som idag kallas första världskriget) ligger Europa i spillror. Poirot skapar sig ett nytt liv i England och en ny karriär --- men han lär sig aldrig tycka om den traditionella engelska maten.

 

Det här är inte bara den första deckaren med Hercule Poirot i huvudrollen - det är också Agatha Christies första roman någonsin. Den var resultatet av en vadslagning

 

En klassisk vadslagning med historisk utgång

 

Agatha och hennes äldre syster gillade båda att läsa deckare, favoriten just då var Gaston Leroux Fantomen på Operan, och att se spännande “deckare” på teatern i Torquay, som Shakespeare dramer eller något antikt grekiskt. “Men det måste vara svårt att skriva en deckare på riktigt, det skulle aldrig gå att få ihop alla delar,” sa storasyster, och slog vad med lillasyster som antog vadet om att skriva en egen deckare. Resultatet är nu litteraturhistoria och en stor deckarklassiker.

 

 

Att Agatha Christie gillade klassiska deckare är uppenbart när man läser henens böcker. Många klassiska referenser till Shakespeare, antika dramer och andra kända litterata verk med berömda mord finns att hitta i Agatha Christies böcker.

 

 

Mordvapnet avslöjas i titeln

 

The Mystierious Affair at Styles publicerades för första gången 1920. På svenska blev titeln  En dos stryknin -- och därmed avslöjar man mordvapnet mycket tidigare än i den engelska originalutgåvan.

 

Som deckarfantast är det roligt att konstatera att mycket av det man kopplar ihop med en klassik Agatha Christie finns på plats redan i den första boken: Hercule Poirot, kapten Hastings (som är bokens berättare), gift som mordvapen och den mystiska familjen där alla är misstänkta.

 

Agatha Christie var själv utbildad kemist och kunde allt om hur man fick tag på olika gifter, hur man blandade dem och hur de verkade i olika doser.

 

Shakespeares Othello på Styles

 

Även det allra sista fallet för Hercule Poirot och kapten Hastings, Curtain, utspelar sig på Styles. Även här finns en Shakespeare referens med, den här gången till Othello.

 

Vid det laget hade den anonyme flyktingen från Belgien hunnit att bli en av världens mest kända deckare någonsin genom tiderna. Vem hade kunnat ana det när The Mysterious Affair at Styles kom ut för första gången?

 

Belinda Graham

 

Par i Brott --- Agatha Christies klassiker för första gången någonsin på svenska!

Starta eget drömmar och fattigdom efter första världskriget

           

Tommy och Tuppence startar eget.

 

4:50 från Paddington blev läsarnas val när den svenska deckarpubliken röstade fram sin favorit. Men mina favoritdeckare när jag var barn var faktiskt  inte Miss Marple och Hercule Poirot, även om de var roliga på sitt sätt, utan Tommy och Tuppence. Som länge har varit relativt okända i Sverige. Par i brott finns nu för första gången någonsin översatt till svenska. En stor kulturgärning av Bookmark förlag och den utmärkta översättaren Helen Ljungmark. Dessutom har Tommy och Tuppence äventyr nu nyfilmatiserats för brittisk TV och den välgjorda serien hamnade i Sverige på TV4. Kombinationen ny bok och ny TV-serie borde öka på Tommy och Tuppence kändisskap markant.


Nya deckare i rutan

I den nya brittiska serien har flera Tommy och Tuppence böcker använts som grund för handlingen. Little Britain kändisen David Walliams och Barnmorskan i East End skådespelerskan Jessica Raine har huvudrollerna som Tommy respektive Tuppence. Visst, de är lite gamla för huvudrollerna, Raine lite i överkant, Walliams mycket i överkant. De i Den hemlighetsfulle motståndaren och  Par i brott böckerna fattiga ungdomarna tycks i TV-serien ha fått en obegränsad budget för otaliga klädbyten till fashionabelt mode som hade kunnat göra Audrey Hepburn och Cary Grant gröna av avund. Men om kändisar och exklusivt retromode kan hjälpa till att göra Tommy och Tuppence förbisedda äventyr mer bekanta, låt gå.

Ett kärleksfullt arbete

Agatha Christie är oftast som allra roligast när hon skriver om Tommy och Tuppence. Hennes barnbarn Matthew Prichard har i en intervju berättat att skrivandet ibland kunde kännas som ett tvång, speciellt när publiken ville ha ännu en Hercule Poirot deckare. Men Tommy och Tuppence kändes aldrig som ett tvång, att skriva om dem var helt och hållet “a labour of love”, påpekar Matthew. Det kärleksfulla arbetet känns på varje sida när man läser om det unga paret i Par i Brott. Här är en författare som har kul, som tycker om sina huvudpersoner och som driver lite lagom snällt med deckargenren i stort.


Lagom gamla deckare

När man var barn och letade efter roliga deckare var Tommy och Tuppence också en perfekt introduktion till deckarnas underbara värld.
De presenteras i början av sina karriärer som “unga människor” tjugoåringar, men i mitt tycke var de alldeles lagom gamla. Deras ålder låg inte alltför långt borta och man kunde fantisera om att bli en så bra, så smart privatdeckare i framtiden. Att fantisera om att man kunde bli så gammal som Hercule Poirot eller Miss Marple gick liksom inte.
Genremässigt är Tommy och Tuppence böckerna oftast inte pusseldeckare, som många av Hercule Poirot mysterierna, utan rena thrillers och spionhistorier. Visst måste man även här pussla med fakta, men det märks ändå att det är en annan genre och Tommy och Tuppence utsätts för faror, skottlossningar, kidnappningar och mordförsök, på ett helt annat sätt än t.ex. Hercule Poirot.

Par i Brott - noveller i sitt esse           

Par i brott är en fantastiskt rolig novellsamling där Agatha Christie gör en satir över samtida kända deckare. Inklusive Sherlock Holmes och Hercule Poirot. Ja, Agatha Christie har skrivit en parodi på sin egen mest kände hjälte som avslutning på boken. Hon erkände i sin självbiografi att Hercule Poirot kunde gå henne på nerverna ibland och hon verkar ha haft riktigt kul när hon parodierar sin egen mästerdetektiv.

Starta eget - boten mot arbetslöshet

Samtidigt är boken också ett intressant och bitande tidsdokument - vi befinner oss i tiden efter första världskriget. Vad hade de överlevande att se fram emot? De var panka och arbetslösa. Tommy och Tuppence vet inte hur de ska överleva, när de kommer på tanken att starta eget. Och för att döda konkurrensen lovar Tuppence i en annons att alla brott ska lösas inom 24 timmar. Tommy blir inte glad över nyheten. Inte ens självaste  Hercule Poirot lovar 24 timmars leveranstid på lösta mysterier!

Spelar ett mord mer eller mindre någon roll?

Par i brott skulle kunna handla om dagens läge, med fattigdom, arbetslöshet, starta-eget-drömmar och långt ifrån ljusa utsikter, med den markanta skillnaden att då, efter första världskriget, hade precis miljoner människor dött. Det var den största katastrofen ditintills i mänsklighetens historia. Mot den bakgrunden med miljontals döda - vad är då ett litet mord mer eller mindre? Svar: Mycket. Mord är alltid mord. På den punkten kan man lita på Agatha Christie. Brotten ska lösas.
 


Tiden B.M.M.

Man kan tillägga att kvinnliga problemlösare var ovanliga när Agatha Chrisite skapade Par i brott - men här är det ofta  Tuppence som löser fallen och räddar sin man från olika  fällor. Alla deckarna som parodieras är däremot manliga deckare. Det här är nämligen  tiden B.M.M.
Before Miss Marple.

På sitt eget blygsamma (eller inte så blygsamma) sätt har Tuppence banat väg för många kvinnliga problemlösare, bland annat Lucy Eyelesbarrow i Miss Marple klassikern 4:50 från Paddington och alla i dag så populära kvinnliga deckare i olika åldrar, liksom Agatha Christie banade väg för att kvinnor togs på allvar som deckarförfattare - utan att gömma sig bakom en manlig pseudonym, eller anonyma initialer, vilket ditintills hade varit brukligt.

Den hemlighetsfulle motståndaren

Läs även boken där Tommy och Tuppence först träffades: Den hemlighetsfulle motståndaren, som nu finns i nytryck från Bookmark förlag. Man bör ha läst den först, för att kunna uppskatta Par i brott till fullo.

Den hemlighetsfulle motståndaren är en ren spionhistoria, som utspelar sig direkt efter första världskriget. Många förklädnader, skugganden av mystiska typer och “Mc Guffins” utlovas. Liksom ond, bråd död och många underhållande replikskiften mellan huvudrollsinnehavarna i mysteriet. Det är efter att ha löst mysteriet med Den hemlighetsfulle motståndaren som Tommy och Tuppence grundar detektivbyrån Par i brott. Men bara för att man har haft en framgång innebär det inte att nästa mysterium automatiskt kommer att lösa sig …

Par i brott är ett välkommet tillskott till den nyöversatta deckarfloran!

Må den blomstra!
 
 
Belinda Graham



 

 

4:50 från Paddington - Framgångståget tuffar på för Miss Marple

4:50 från Paddington
--- Framgångståget tuffar alltjämt på för Miss Marple !

           

Nyöversatt jubileumsutgåva.

Vill du skriva en succé, verkar det vara en smart idé att satsa på tåg!  Många framgångsrika thrillers och deckare genom tiderna, både när det gäller filmer och böcker, har haft något med tåg att göra. Två av Agatha Christies mest älskade klassiker genom tiderna har tåganknytning - Mordet på Orientexpressen med Hercule Poirot och 4:50 från Paddington med Miss Marple.

Framgångståget för Agatha Christie

De svenska läsarna har röstat. 4:50 från Paddington blev läsarnas val. Detta är, enligt den svenska publiken, den bästa Agatha Christie romanen någonsin. Svenskarna älskar uppenbarligen Miss Marple. Till och med ännu mer än vad engelsmännen gör. De mest populära Agatha Christie deckarna i den brittiska omröstningen blev det berömda fallet Mordet på Orientexpressen och öde-ö-thrillern Och så var det ingen kvar. Som varken har Hercule Poirot eller Miss Marple i sig.

Nu kan Miss Marples mest kända äventyr avnjutas i utsökt nyöversättning med vackert retro omslag från Bookmark förlag. I samma jubileums serie finns även Och så var det ingen kvar och Mordet på Orientexpressen. Bookmark firar 125-Agatha Christie jubileet med besked och lanserar nio nyöversatta böcker. Tro mig, Agatha Christie har aldrig varit så bra på svenska. För första gången är böckerna så roliga som de är i original (en stor eloge till Helen Ljungmark). Hercule Poirot är faktiskt rolig i original. Även Miss Marple. Nu framgår detta tydligt.
 

 

Miss Marple och Lucy.

En pionjär bland deckare
Agatha Christie var en pionjär på många områden - en modern äventyrare och den första kvinnan i Storbritannien som lärde sig surfa - men det mest banbrytande arvet är att efter Agatha Christie är det helt naturligt att en kvinna idag kan satsa på att skriva deckare utan att gömma sig bakom en pseudonym eller att en kvinnlig litterär karaktär kan ha ambitionen att bli deckare och till exempel starta The No 1 Ladies’ Detective Agency.


Alla älskar Paddington


Det är talande att just Paddington blev den populäraste deckaren i Sverige - Miss Marple verkar vara väldigt folkkär i Sverige. Den stickande gamla damens hobby är också enormt trendig igen.

Agatha Christie baserade Miss Marple delvis på sin egen mormor, eftersom mormor hade en benägenhet, precis som Miss Marple, att alltid tro det värsta om folk. Det verkar som bra grogrund för en deckarförfattare. Tror du det allra bästa om folk kommer du aldrig på några mörka hemligheter.

Var finns Miss Marple idag?

I dagens deckarlitteratur är det svårt att hitta arvtagare till Miss Marple.
Visst, när Precious Ramotswe i Damernas Detektivbyrå presenterar sig som detektiv säger män ofta “Aha - just like Missis Marple!! (japp, de missar att hon var en Miss). Men Precious är inte Marple - hon har Miss Marples raka motsats. Precious tror alltid det bästa om folk, och i den bästa av världar behöver man inte ens straffa folk, det räcker med en tillsägning “och gör inte om det där!” och så är allt bra igen. Alexander Mc Call Smith har själv sagt när han besökte Bokmässan i Göteborg för några år sedan, att det är för att Precious har en generös kristen tro - man ska förlåta och vända andra kinden till och ge folk nya chanser - men han är inte själv övertygad om att hennes metod modellerad på att släppa iväg folk med en lätt tillrättavisning, modellerad på “gå, och synda inte mer!“ alltid skulle vara tillämpbar i verkliga livet. Men det är en vacker tanke, och det fungerar i alla fall i böckernas Botswana.

Kvinnan på tåget - nya tåg, nya mord

En annan modern deckarförfattare som inspirerats av Miss Marple och tågtemat i 4:50 från Paddington är Paula Hawkins som haft enorma framgångar med Kvinnan på tåget. Hon ville också att hennes passagerare skulle bevittna ett brott när hon åker med kollektivtrafiken, precis som Mrs Elspeth McGillicuddy, en av huvudpersonerna i 4:50 från Paddington.

- Men tåget som jag brukade åka med, det är egentligen “underground” men en bit går det “overground”, och det fick jämt stopp på samma sträcka på grund av trafiken, och då tittade jag på människorna i husen och då tänkte jag - där har jag lösningen på problemet! berättar Paula Hawkins.

Många filmiska tåg har lämnat stationen


Någon annan som gillade Agatha Christie och tåg var Hitchcock. Många klassiska Hitchcock scener utspelar sig på tåg.

4:50 från Paddington har också filmats många gånger. En tidig version från 1961, i regi av George Pollock och med Margaret Rutherford som Miss Marple, hade titeln Murder, She Said. Filmen upplevs som mycket lättsam och komisk, mycket tack vare den numera klassiska filmmusiken av Ron Goodwin. I den här versionen bevittnar Miss Marple själv brottet (inte hennes väninna Mrs McGillicuddy) och hon löser också själv allt, utan hjälp av Lucy Eyelesbarrow. Man skulle kunna säga att Rutherford fått Miss Marples roll utökad till att omfatta tre roller.

4:50 från Paddington har också blivit en framgångsrik fransk film – 2008 regisserade Pascal Thomas Le crime est notre affaire – titeln är tagen från den franska översättningen av Par i brott (Partners in Crime) och har franska versioner av Tommy och Tuppence, istället för Miss Marple, i huvudrollerna. Fast handlingen är obestridligen det framgångsrika tågmysteriet från 4:50 från Paddington.


Lucy - ett hembiträde med huvudet på skaft

En senare filmversion av ITV med Geraldine Mc Ewan som Miss Marple ligger närmare originalet. Miss Marple löser här inte allt själv, vilket hon gjorde i Margaret Rutherfords gestalt, utan hon skickar in Lucy Eyelesbarrow till brottsplatsen för att snoka runt. Lucy är snygg, välutbildad och effektiv - hon bryter mot alla förutfattade meningar (och vanliga skildringar i böcker och filmer) om hur en “hemhjälp” ska vara. Rädda damer som skriker i högan sky så fort de ser ett mordoffer. Lucy är gjord av hårdare virke.


Hur väljer Lucy?

4:50 från Paddington är också en framgångsrik mix av deckare och romance - men än idag diskuterar fans på olika sajter vem Lucy egentligen väljer till sist.

Slutrepliken som Agatha Christie levererar är Miss Marples. Hon påpekar att hon inte behöver förklara hur Lucy kommer att välja eftersom det är uppenbart. Deckarfans genom tiderna anser tydligen inte att valet är lika uppenbart som Miss Marple påstår att det är.

För att elda på spekulationerna ytterligare om Lucys “val”: det är faktiskt möjligt att hon inte väljer mellan de olika snyggingarna i dramat, hon kanske väljer att vara singel. Som Miss Marple.
 
Belinda Graham

Puzzel får en vän - om att förlora allt, och börja om på nytt

Puzzel hittar en vän i parken

Puzzel får en vän

--- Det är inte lätt att förlora allt och börja om på nytt

 

 

Isabelle Halvarsson

Puzzel får en vän

Illustrationer: Margareta Nordqvist

ISBN: 978 91 638 8455 9

Bonnier Carlsen

 

           

Det är omöjligt att inte bli stormförtjust i Puzzel. Puzzel är en jack russel, och alla som känner till den hundrasen vet att den är helt oemotståndlig. Och ganska nyfiken av sig. Det är för övrigt en jack russel som poserar på den där kända affischen för His Master’s Voice. Den tittar nyfiket in i tratten till grammofonen och undrar var husse är.

 

En ny lukt i parken

 

Puzzel är en typiskt nyfiken jack russel. Så när Puzzel får upp ett spår i parken måste hon ju undersöka det direkt!  Med kopplet på släp efter sig. Under en rhododendronbuske hittar Puzzel en liten bortkommen hund. En kompis!

 

Den herrelösa hunden har ingen som tar hand om den, men Puzzels matte Mimmi hjälper till och matar Puzzels nya vän. Portvakten Andersson blir också förtjust i den nya hunden, som de kallar Svinto, trots att han egentligen är hundrädd.

 

Ett riktigt hundliv för Svinto

 

Svintos bakgrundshistoria är sorglig. Han har blivit av med sitt hem, och förstår inte varför han är övergiven.

 

Andersson visar att man inte måste vara hundexpert (eller ens hundälskare) för att falla för en hund och vilja hjälpa den. Han har vanligt människovett.

 

“Svinto hade nyss blivit av med sitt hem och sin flock. Kanske sin husse också. Den som han älskat mest i hela världen. Det var inga lätta saker. Säkert det allra värsta som kan hända en hund. Det var kanske lite som när människor måste fly från sitt eget land. Utan att alls veta vart de ska ta vägen. Man måste börja om från början igen. Försöka lita på folk och bli trygg igen.”

 

En torskbit senare är Svinto på väg att bli lite tryggare. Han har ju fått en hundvän i Puzzel. Och en människovän i Andersson.

 

Hundra procent hund-igenkänning

 

Det finns många charmiga antropomorfiska djur i dagens barnboksfauna.

Men det är extra kul att Puzzel får en vän är en spännande och empatisk bok där hundarna faktiskt är som hundar. De pratar inte, de tänker inte, de uppför sig inte som människor. De kommunicerar genom att rulla runt och visa strupen, sticka svansen mellan benen, kissa på en viss grästuva i parken … de är kort sagt precis så som hundar är. Man känner verkligen igen hur en jack russel är, när man läser om Puzzel. Samtidigt som Puzzel har sin egen personlighet. Hon behöver inte förmänskligas, en sådan smart hund har charm som går fram i alla fall!

 

Personliga djur med känsla och charm

 

Puzzel får en vän är känsligt, charmigt och noggrant illustrerad av Margareta Nordqvist, som kanske är mest känd för att hon ritat de busiga Shetlandsponnyerna i Lin Hallbergs böcker. Här får man njuta av olika hundraser --- och deras tillhörande människor. Både Halvarssons text och Nordqvists illustrationer är bra på att fånga djurens personligheter.

 

En varmhjärtad och empatisk bok!

Det är ingen tillfällighet att fläcken på Puzzels rygg ser ut som ett hjärta.

 

Belinda Graham

 

 

 

Nelly Rapp och de små under jorden - Fuffens på Kulturgården avslöjas av vättar

Författaren Martin Widmark tillsammans med Elin Ek i Bonnier Calsens monter Bokmässan 2015. Foto: Belinda Graham

Nelly Rapp och de små under jorden

- Fuffens på Kulturgården avslöjas av vättar

 

 

Martin Widmark

Nelly Rapp och de små under jorden

Illustrationer: Christina Alvner

ISBN: 978 91 638 8452 8

Bonnier Carlsen

                  

 



Nelly Rapp blir vän med vättarna.

Nelly Rapp är monsteragent. Hon tror inte att monster finns. Hon vet. Men början på det nya äventyret med Nelly Rapp utspelar sig långt ifrån monstrens värld - vilket inte innebär en avsaknad av “bad guys” (skurkar) att slåss mot.

 

Varför är alla så trötta på Kulturgården?

 

Nelly och Valle ska hälsa på Valles gammelfarfar  på Kulturgården - och fira hans 101 års dag. Men han och alla gamlingarna på hemmet verkar jättetrötta. Och de ska lägga sig innan kvällsaktiviteterna! Det visar sig att föreståndaren ger gamlingarna sömnmedel för att de inte ska vara aktiva, inte vara till besvär och inte märka av besparingarna (som att det inte finns någon personal att tala om).

 

Vättarna hjälper till

 

Nelly börjar genast smida en plan för att få gamlingarna att piggna till. Planen inkluderar vättarna, “de små under jorden”. De älskar att “låna” allt som är runt och när Nelly berättar om de fina, runda pillrena (sömntabletterna) blir de eld och lågor. Snart finns inte en tablett att uppbåda och gamlingarna blir piggare än någonsin! Nu behöver Kulturgården bara en ny ägare och en ny ledning och nya arbetare --- som de små under jorden! Och så kan Valles gammelfarfar och de andra verkligen njuta av livet.

 

Lånade Lånare av Mary Norton?

 

Som så ofta i Nelly Rapp historierna så tar man upp verkliga problem - i det här fallet besparingar inom äldrevården - och mixar det med fantasy eller gammal folktro, som vättarna. Tomten, en släkting till vättarna, skulle ju faktiskt ta hand om tomten (hustomten alltså) så varför inte ha vättar till att ta hand om ett ålderdomshem?

 

Vättarna är också väldigt roliga att läsa om, de verkar vara släkt på långt håll med Mary Nortons The Borrowers (på svenska kallad Lånarna) och de insisterar hela tiden på att de bara lånar saker. En del saker har de haft i några hundra år, eller längre, men än sen då, sakerna är ju bara lånade. Vättarna tror tydligen på långtidslån. Och i folktro lånar ofta olika kulturer från varandra, vättarna kanske är “lånade” från Mary Norton, eller så var det hon som lånade ännu äldre sagor om vättar?

 

Verkliga skurkar i de giriga människornas värld

 

Widmark och Alvner passar så utsökt bra ihop humormässigt och Nelly Rapp böckerna är faktiskt ännu klurigare och lurigare och roligare än LasseMaja böckerna! Tillsammans anslår Widmark och Alvner helt rätt ton för att få till ett humoristiskt och spännande äventyr som är grundat i den här världen men som samtidigt har övernaturliga inslag.

 

Det är faktiskt väldigt kul med en monsteragent som inte bekämpar övernaturliga varelser utan istället tar hjälp av dem för att sätta press på historiens verkliga skurkar - de som utnyttjar gamlingarna på Kulturgården för vinstintressen.

 

Äventyret blir rappt och roligt, lurigt och klurigt med monsteragenten Nelly Rapp!

 

Belinda Graham

 

 

 

 

 

FILM: The Intern - Lyckad "friendcom" av Nancy Meyers

The Intern

Den svåra konsten att göra bra komedi behärskas till fullo av Nancy Meyers!

 

Experience never gets old.

 

 

 

Att göra bra film är svårt. Att göra bra komedi är jättesvårt.

Ändå lyckas regissören och manusförfattaren Nancy Meyers få allt att klaffa, gång på gång. The Intern är hennes roligaste film hitintills. Till skillnad från tidigare succéer handlar det här om vänskap, snarare än kärlek. Huvudpersonerna Ben Whittaker och Jules Ostin spelas av Oscarsvinnande skådespelarna Robert de Niro och Anne Hathaway. Det blir ingen romans mellan de två, utan ren, skär vänskap. Men det är en vänskap med förhinder. Jules gillar inte “gamla människor” hävdar hon, och ändå har en av hennes närmaste medarbetare dragit igång ett projekt med “seniors” som praoelever. Jules undrar förvirrat om han menar “seniors” i High School eller College. Nej, förklarar medarbetaren, han menar “seniors” i verkliga livet, eftersom de har mer att ge än folk som tillbringat de senaste fyra åren med att spela beer-pong. Killen har en poäng.

 

Tre äldre personer blir utsedda till praoelever och Ben blir Jules personliga prao elev (medarbetaren förklarar att hon måste föregå med gott exempel). Alla på hela arbetsplatsen gillar Ben, han är en stor hit med alla de unga prao-killarna, och han får till och med ihop det med den snygga massösen, spelad av Reneé Russo.

 

Den som sist av alla tinar upp inför Bens charm är Jules själv. Men till sist inser hon att Ben är någon hon kan lita på - i en värld där ingen alls, inte ens hennes egen man, verkar vara att lita på.

Det är mycket smart av Meyers att fokusera på en vänskapshistoria, något som är mycket sällsynt inom amerikansk film.

 

The Intern har många stora fördelar. Som att det är den unga personen som behöver tinas upp. Inte den äldre. Som det brukar vara (och har varit sedan Lille Lord Fauntleroy tinade upp sin morfar). Det är också den äldre personen som har mindre fördomar än den yngre. Ben tycker att kvinnor ska få arbeta och vara framgångsrika, Jules skäms nästan för sin stora framgång och tar på sig själv skulden när mannen är otrogen. Ben förklarar hur fel hon har. Ben har inga fördomar mot unga människor och har lätt att få vänner. Jules har massor av fördomar mot äldre, och skärmar av sig.

 

Nackdelen med The Intern är att man funderar på var alla de andra äldre personerna i praoprogrammet blir av. Bens vänner och sidekicks i filmen är de andra manliga praoeleverna, som alla ser ut att vara i tjugoårsåldern. Roligast är gänget när de ska göra inbrott i Jules mammas hus, för att radera ett förfluget e-mail.

 

Men i en film som sägs handla om vänskap över generationsgränserna undrar man ändå var de andra seniorerna blev av, och vad de hade för livsvisdom att tillföra företaget.

 

Robert de Niro och Anne Hathaway har i alla fall onekligen personkemi och är mycket roliga, både tillsammans och var för sig. “vänskapsfilm” eller “friendcom” är definitivt en underskattad genre jämfört med “romcom”.

Regi: Nancy Meyers

Titel: The Intern

Medverkande: Robert De Niro, Anne Hathaway, Rene Russo, Anders Holm, JoJo Kushner
Andrew Rannells, Adam DeVine, Ilan Krigsfeld, Zack Pearlman, Jason Orley, Christina Scherer
Nat Wolff, Linda Lavin, Celia Weston, Steve Vinovich m.fl.

USA, 2015

Warner Bros.