Aktuellt på BOKMÄSSAN En hemlig vän - årets vackraste bok?!



Du har tappat ditt ord och din papperslapp ...
sitter där på en trapp, och gråter så övergivet...
 

En hemlig vän
---En poetisk och spännande samtidsskildring med vingslag av Gripe och Ferlin

Katarina Genar
En hemlig vän
Illustrationer: Lina Bodén
Bonnier Carlsen

 

Svensk barnlitteratur befinner sig i en guldålder när det gällerfantasy och skräck. Barnbokshyllorna svämmar över av spöken, mylingar, demoner och andra paranormala varelser. Vad som det däremot är ont om är berättelser med magisk realism, där allt kanske har en naturlig förklaring, poetiska samtidsskildringar som berör dagens barn och tar upp deras situation i tillvaron. Kort sagt det är svårt att hitta ”en modern Maria Gripe” en egen röst och en egen lyrisk berättarton. Men just en sådan författare är Katarina Genar. Maria Gripes främsta efterträdare i svensk barnlitteratur, samtidigt som hon har en alldeles egen röst och ett eget poetiskt och finkänsligt språk.

Den lilla ensamheten i den stora världen

Katarina Genar tar ofta upp temat med ensamhet, hur det är att kännas övergiven och alldeles allena i världen. Barnet behöver inte vara övergivet, men känslan finns där. I Pensionat Vidablicks gåta, där föräldrarna bara ser storasystern, i Röda spår, där bästa vännerna sviker, i En hemlig vän, där Henrietta tvingas flytta och börja i en ny skola, mitt i terminen, när alla vänskapsband redan är knutna.

I hyreshuset där Henrietta bor finns inga barn. Men hon ser en flicka leka vid gungorna på gården. De kanske kan bli vänner? Läsaren (liksom Henrietta) förstår snart att flickan är en spökflicka, och den hemliga vännen är själva verket någon helt annan, ett jämnårigt barn av kött och blod, som Henrietta i sin ensamma sorg inte har sett eller lagt märke till.

Konsten att rädda ett annat barn

Just nu finns det många spökhistorier med snälla spöken, ofta barn, som behöver de levande barnens hjälp för att lösa ett mysterium eller ett problem. Det kan vara trevligt för barnet att känna sig stor och stark och behövd --- en räddare i nöden för ett annat, jämnårigt spökbarn --- ett barn som egentligen är mycket, mycket äldre!

Katarina Genar är just nu den bästa författaren av mysrysare för unga läsare och det är intressant att följa hur Henrietta tacklar problemet med att ”rädda” spökflickan och tillgodose hennes sista önskan.

Vem behöver räddaren i nöden?

Men egentligen är det i första hand inte spökflickan som behöver räddas, det är de verkliga människorna, äldre människor än Henrietta, som behöver hjälp för att gå vidare. Det är inte bara små spöken som kan fastna i en skymningstillvaro där de egentligen inte hör hemma.

Slutligen måste det nya omslaget av Lina Bodén berömmas, hon fångar vemodet och skönheten i Katarina Genars böcker perfekt. Man vill ha den här boken framme, på ett staffli, som en tavla, och då och då glänta på den hemlighetsfulla dörren som leder till en så vacker samtidssaga.

Här fångas ögonblicket då ett barn, likt i en dikt av Ferlin, tappat sin papperslapp och sitter övergivet på en trapp ... fast just här har huvudpersonen tappat sin nyckel. Under handlingens gång hittar Henrietta både sin nyckel och den mystiska papperslappens innersta mening.

En vacker allåldersbok att älska och läsa gång på gång!

 

BOKMÄSSAN 2015: Passa på att se Katarina Genar på plats i Göteborg! Hon berättar om sitt författarskap och sina böcker i Bonnier Carlsens monter. Möjligheter till signeringar. Allt ingår i entrébiljetten!

Mördarkattens återkomst - Svart, brittisk humor i svensk lekfull nytappning

Katten har en  räv bakom örat!

Anne Fine
Mördarkattens återkomst
Översättning: Caroline Bruce
Illustrationer: Emma Göthner
Lilla Piratförlaget

Anne Fine är en av Storbritanniens bästa och mest älskade och mest prisbelönta författare. Emma Göthner är en av Sveriges roligaste samtida barnboksillustratörer. Det är ett rent nöje att se Mördarkatten komma tillbaka i Fines och Göthners nya tappning. Skojigare än så här blir det inte. Det här är dödskul!

Det var en gång en liten dotter som ville ha en katt …

En gång för länge sedan bodde Anne Fine och hennes man, båda hundälskare, i Kalifornien, och när de skulle flytta hem till Storbritannien igen blev den yngsta dottern så lessen över att lämna sin skola och sina vänner att hon blev mutad med löftet att få en egen kattunge i Storbritannien. Dottern växte snabbt upp och försvann till universitetet, glömde bort sin katt och plötsligt hade de båda hundälskarna, Anne Fine och hennes man, fått en hemsk katt på halsen. För den söta kattungen växte snabbt upp och blev den fullfjädrade “mördarkatt” som skildras i böckerna.

Helt sanna historier

Det mesta som skildras i böckerna har hänt “på riktigt” och medan kattälskare kan njuta åt hur smart och beräknande Tuffy är (allt skildras ur kattens synvinkel) kan hundälskare i sin tur få vatten på sin kvarn - “där ser ni hur lömska och beräknande katter egentligen är!”

Katthumor för alla åldrar

Böckerna är”allåldersböcker” som tilltalar både barn och vuxna, humorn är tidlös. Dessutom fungerar Mördarkatt-böckerna utmärkt som barnets första ”läsa själv bok”eftersom kapitlena är så korta och kärnfulla, och det händer mycket i varje kapitel. Och som högläsningsbok är Mördarkatten rent humorguld!

När familjen reser bort dansar katten på bordet

Grundhistorien i Mördarkattens återkomst är enkel. Tuffys familj reser bort. Tuffy gillar inte sin kattvakt (Kyrkoherden) och när Tuffy genom en rad förvecklingar får ett hem hos grannflickan, som kallar Tuffy för Janet och klär ut honom i dockans nattlinne och bebismössa, bestämmer sig Tuffy för att stanna. Vilken katt skulle kunna motstå en diet på färsk grädde och tonfisk? Kyckling och korv? Delikatessbutiken är öppen, och allt är gratis, bara man låtsas heta Janet och ligger och spinner på en mjuk kudde. Vem bryr sig om den gamla familjen (och den nya kattvakten) när godsakerna radas upp, tre gånger om dagen?

Katter skäms aldrig

Men, som Tuffy själv säger, det blir lite av en kattbrottsvåg av det hela. Det är inte meningen, men som ni vet, katter skäms aldrig. Vill ni ha någon som tittar djupt in i era ögon och älskar er och funderar på om det finns några tofflor att hämta – skaffa hund. Det är Tuffys råd. Människor för Tuffy är betjänter som ska serva honom, eller hinder som ska övervinnas. Tuffy är en katt med nio kattliv och en vardagsoptimism som säger att allt kommer att ordna sig till det bästa. Kattens bästa, alltså.

En räv bakom örat

I den svenska utgåvan har Tuffy blivit ännu mer rävliknande än i den brittiska, och man får intrycket att Tuffy har en hel rävlya bakom örat. Och katten är som räven i de gamla fablerna – den opålitlige, hänsynslöse som tar hem spelet. Katten är smart, listig, självisk --- och alltid lycklig.

Anne Fines böcker är en serie humorpärlor som inte får missas! Ett gott skratt förlänger ju livet och med Tuffy får man flera roliga kattliv att skratta med!

Aktuellt på BOKMÄSSAN 2015 Stjärnstenen - Originell, svensk fantasy värld presenteras i Drakarnas Öde

Ny, vacker bok av Jo Salmson!

Jo Salmson

Stjärnstenen

Bonnier Carlsen

 

Att läsa Jo Salmson är som att avnjuta en perfekt sammansmältning av Astrid Lindgren, Eragon, Avatar, Trollkarlens lärling och Visbys medeltidsvecka. Här är en fantasyvärld som man skulle vilja åka på semester till! Snälla drakar, komplexa skurkar och en alldeles oemotståndlig hjältinna är kronan på verket.

Har man en gång läst Jo Salmson och fastnat för hennes vackra drakar och idylliska fantasymiljöer så blir man absolut inte besviken på Stjärnstenen. Stjärnstenen är Jo Salmsons bästa bok hitintills: magiskt vacker, komplex, mystisk, spännande och inte helt lätt att tolka.

Fantasyböcker idag är ofta av modellen “pang-på-rödbetan” --- det lånas flitigt från skräckgenren och det råder oftast ingen tvivel om vilka som är de goda och de onda, vilka som ska vinna och vilka som ska utrotas och blodet flyter friskt i strida floder.

Jo Salmson har i Stjärnstenen fått in välbehövlig komplexitet --- och andrum --- i den svenska fantasygenen.

Kommer Nea att få drömjobbet som stjärntolkare?

Vi befinner oss i den nordliga staden Hammar där folket genomlevt en lång vinter. Huvudpersonen, den 14-åriga Nea, ska testas för att se om hon håller måttet för att få en av de ytterst eftertraktade lärlingsplatserna som finns för att utbilda stjärntolkare.

Genom stjärnstenarna kan stjärntolkarna se och varna för annalkande faror. Nea vet mycket väl om att hon har gåvan, som hon ärvt efter sin far, hon oroar sig bara för om hon ska befinnas vara tillräckligt bra för den mycket kräsne mäster Fenel.

Den klassiska mallen bryts

Så här långt följer Stjärnstenenden vanliga mallen för mycken fantasy för unga konsumenter av idag. Jaha, vi har alltså en hjälte (eller hjältinna) som är den utvalde och denne kommer att få gå i lära hos en Merlin-aktig figur och lära sig att kontrollera och utforska sina förmågor, få kompisar och flickvän/pojkvän och strida mot mörkrets makter.

Men här händer något redan under fasen “få gå i lära hos en Merlin-aktig figur”.

För när mäster Fenel får höra vad Nea sett i stjärnstenarna fördömer han henne och säger att hon och hennes gåva är en förbannelse. Hela staden vänder sig mot Nea och hon får fly för sitt liv.

Historien omvärderas och skrivs om

Under berättelsens gång inser Nea att hon måste omvärdera allt vad hon en gång trodde var sant. Vad hände egentligen en gång i det förslutna när Fenel enligt egen utsago ensam besegrade Häxmästaren?

Nea bestämmer sig för att ta sig till den andre stjärntolkaren, långt uppe i norr, högt uppe i bergen. plötsliga attacker kommer från klanernas rike i norr, attacker som inga stjärntolkare kan se eller förvarna om.

Det här är lättläst fantasy som rekommenderas för 9-12 års åldern, men även yngre, läsvana fantasyälskare kommer säkert att sluka Stjärnstenen.

En returbiljett till en älskad fantasyvärld

Jo Salmson har tidigare skrivit fyra populära och lättlästa fantasterier för 6-9-åringar och nu återkommer hon till Tam tiggarpojkens värld från Drakriddarserien, fast i och med Stjärnstenen startar hon en serie för lite äldre läsare. Böckerna är något tjockare, mycket mer komplexa och minst lika bra som de tidigare. Jo Salmson har också ett helt eget sätt att beskriva miljöer på, vilket är mycket sympatiskt, och som inte lider av Tolkien/Harry Potter komplex. De nordiska vidderna är som gjorda för en typ av fantasy där en ensam hjältinna kämpar inte bara mot elementen utan även mot ödet och historien.

Det här är lite som att sjunka ner i en snödriva efter en lång tur och njuta av en termos hemlagad varm choklad. Man har kontrasterna: idyllen, värmen, kylan, sötman, syrligheten och en hemlig magisk ingrediens i botten.

 

Missa inte: Jo Salmson finns på plats på Bokmässan och pratar om sin nya bok Stjärnstenen! Se henne i Bonnier Carlsens monter! Scenframträdanden där ingår i entrébiljetten.

FILM: Avengers Age of Ultron - ett glänsande exotiskt äventyr

Avengers med extra mycket allt ...

Marvel Studios presenterar Marvel’s Avengers: Age of Ultron. Tony Stark (Robert Downey Jr.) skapar av misstag Ultron (James Spader), ett fruktansvärt monster som vill utrota mänskligheten. Nu måste Iron Man, Captain America (Chris Evans), Thor (Chris Hemsworth) och The Hulk (Mark Ruffalo) – tillsammans med Black Widow (Scarlett Johansson), Hawkeye (Jeremy Renner) och Nick Fury (Samuel L. Jackson) – återförenas för att besegra Ultron och rädda mänskligheten...om de kan!

Den nya Avengers filmen är ett lyxigt och storslaget äventyr med extra mycket allt. Alla stridsscener är upp byggda som ett "final battle", till och med inledningsscenen, där de olika karaktärerna presenteras. Allt detta innan titeln på filmen presenteras.

Dessutom får vi se två nya personer med superkrafter - tvillingarna Maximoff: Quicksilver (Aaron Taylor-Johnson) och Scarlet Witch (Elizabeth Olsen). De har sina egna skäl att hata Tony Stark/Iron Man och sina egna skäl för att vilja förgöra honom ...


Just Maximoffs uppför sig mer som mutanter ur X-men serien, och fram till 2015 var de en del av X-men mytologin, som barn till X-men skurken nummer ett, Magneto. Men i Avengers mytologi har de istället fått sina krafter genom genetiska experiment, inte genom födseln, vilket passar bättre ihop med en historia, där monster och hjältar skapas, inte föds. Det går också att välja sida: vill du vara monster eller hjälte? Båda Maximoffs byter allierade under filmens gång, tills de slutligen har blivit medlemmar i Avengers.

Grundhistorien i Avengers Age of Ultron har en hel del gemensamt med Frankensteins monster. Tony Stark vill hitta ett bättre sätt att skydda mänskligheten och skapa "Peace in our time" än att flyga runt som Iron Man med sina polare i The Avengers. Han vill skapa den ultimata fredsväktaren, en artificiell intelligens som kan skydda jorden. Felet är att Ultrons idé om att skydda jorden och skapa varaktig fred är att döda hela mänskligheten. Punkt slut. Då kan de ju inte strida längre och jorden är skyddad. Ultron har, som sin skapare, samma typ av humor, kör med samma one-liners och har samma sätt att blanda ihop förstörelse och uppbyggnad.




Ultron letar dessutom ut de hatiska tvillingarna för att besegra Tony Stark och hans vänner.


Avengers har egentligen inte mycket att sätta emot denna artificiella superintelligens med superkrafter. Bara en sak återstår: att skapa en varelse till, den här gången baserad på Starks butler-liknande Jarvis. En ny superhjälte föds.




Det kan tyckas lite förvirrande att en artificiell intelligens blir ond och en god - men det råder ingen tvekan om vem som är vem. Ultron har James Spaders röst och Terminators röda ögon. Den nye Jarvis har Paul Bettanys blå ögon och trevliga röst.




En av de bästa sakerna med den nya filmen är miljöerna, verkligt vackra miljöer från Sydkorea, Italien, Sydafrika ... Verkliga miljöer och verkliga gator, inte bara green screen.


En söt skönheten och odjuret historia har klämts in, mellan Black Widow och Hulken.


På något sätt, bland all högteknologi och superintelligens och sofistikerade supervapen, är det skönt att se Hulken gå bärsärkagång, som en äkta viking, och mosa robotar på löpande band med sina bara händer. Det är som den ultimata bilden natur versus kultur. Hulken är en urgrön naturkraft som, när han är i sitt esse, ingen ror på.




Men huvudperson i filmen och ledare för Avengers är och förblir Tony Stark. "I design everything, I pay for everything, I make everyone look cooler", som han själv påpekar. Hans superkraft är egentligen att han är superrik. Han kan bygga allt som kan byggas för pengar och lite fantasi.


Mytologiskt sett är Avengers en blandning av många olika mytologier. Från Captain Americas värld finns Hydra och mänskliga experiment (som under nazistems glansdagar), från vikingatiden hammaren och mystiska stenar, från den moderna världen skräcken inför artificiell intelligens ...  och Thor får än en gång tillfälle att åka hem till Asgård en sväng, och att göra en kort förklaring om olika "infinity stones".


Det finns många mysterier som förbli oförklarade i Avengers universum. Som vad Hawkeye egentligen gör för nytta med sin pilbåge, på en flygande ö. Som Hawkeye själv säger "It doesn't make sense". Han är ju inte Katniss Everdeen i Hungerspelen. Och pilbågen ser ynklig ut bredvid Iron Mans utförliga vapenarsenal.




Den här gången slåss Avengers mot ett uppgraderat Frankensteins monster. Nästa gång blir det den grekiske dödsguden. ?!




Avengers kommer i alla fall att komma tillbaka. Med fler prylar och exotiska miljöer. Precis som James Bond.










FILM: Insurgent - en lysande uppföljare!

 

Divergenter lever farligt.

One Choice Can Destroy You.

Tris söker efter allierade och svar i de dystopiska ruinerna av ett futuristiskt Chicago.

Tris och Four är nu på flykt från Jeanine, ledaren för den makthungriga falangen De Lärda. De måste försöka ta reda på vad det var som Tris familj offrade sina liv för att skydda och varför ledarna för De Lärda gör allt som står i deras makt för att stoppa dem.

Tris är plågad av sina tidigare beslut men gör allt som står i hennes makt för att skydda dem hon älskar. Samtidigt ställs hon inför den ena omöjliga utmaningen efter den andra när hon, tillsammans med Four, försöker få fram sanningen om det förflutna och slutligen framtiden för deras nya värld.

Divergent serien är en trilogi utmärkta dystopiska böcker av Veronica Roth (utgivna på Modernista i Sverige) och filmerna har samma anda, även om de inte alltid förjer samma handling.

I filmens Insurgent är det helt klart att Tris är Den Utvalda, denna världs svar på Keanu Reeves i The Matrix, den enda som kan klara fem livsfarliga simuleringar på raken och överleva.

Men detta gör att handlingen blir rakare och mer filmisk och man har inte kompromissat med hjältinnan - hon är stark, smart och mänsklig, hon lider av saker hon gjort i det förflutna och hon fasar för framtiden. Hon är svårt att förlåta sig själv. Nu, i kortklippt version, ser hon faktiskt ut som författarinnan Veronica Roth själv, speciellt när hon är hos De Fridfulla.

Ledaren för De Fridfulla är en av mina favoritkaraktärer i böckerna och hon görs utmärkt av Octavia Spencer. Man förstår att här är en kvinna som upplevt våld och som har jobbat med att förlåta sig själv och andra --- för att uppnå inre frid. Falangen heter De Fridfulla, inte De Mesiga.

Min andra favorit i böckerna - och den som gör den bästa rollprestationen - är Peter Hayes (Miles Teller från Whiplash). Alla andra pratar ett slags Shakespeare språk, vi måste döda, vi måste förlåta, vi måste alliera oss, vi måste slå till först osv. Men Peter Hayes är en överlevare, som pratar helt vanligt och ofta vanvördigt, han retas med alla, mest med Tris, och han väljer sida lite hipp som happ --- vilken sida som nu kan tänkas vinna. Han är en osannolik allierad till Tris, men det fungerar. Om alla vore nobla Shakespearehjältar, redo att offra sig, skulle Insurgent bli en dödligt tråkig film.

Det finns två helt olika mamma-porträtt i Insurgent. Ashley Judd är tillbaka som Tris mamma (visst, hon dog i Divergent, men Tris tänker på henne hela tiden) och deras scener tillsammans är några av de bästa mor-dotter-skildringar på film som finns. Det gäller även scenerna i Divergent.

Naomi Watts ska föreställa mamma till Four, Tris hunkige pojkvän (som är lite för gammal för rollen som sjuttonårige Four) och det fungerar inte. Hon ser inte ut som hans mamma, hon ser ut som hans flickvän, eller yngre syster.

Men Naomi Watts är stencool, och den motpol som behövs mot Kate Winslets isdrottning.

Tillsammans ser de ut som eld och is, båda är helt säkra på att de har rätt. De borde helt enkelt ha haft fler scener tillsammans!

I Allegiant får vi reda på vem som hade rätt. Och vi får även reda på vad som finns utanför Chicagos murar.

En uppföljare väl värd att vänta på!

Regi: Robert Schwentke
Titel: Insurgent
Medverkande: Kate Winslet, Naomi Watts, Jai Courtney, Mekhi Phifer, Shailene Woodley, Theo James, Ansel Elgort, Miles Teller, Cynthia Barrett, Justice Leak, Lyndsi LaRose, Charlie Bodin, Octavia Spencer, Ben Lloyd-Hughes, Tony Goldwyn, Ashley Judd, m.fl.
USA, 2015
Nordisk Film

FILM: Child 44 - en svensk succé

Vem kan du lita på i ett angivarsamhälle?

 

Läs kommentarer >> (0)

Din kommentar har uppdaterats!
Din kommentar:	Ditt namn:
Skicka kommentarer >>

Child 44 har marknadsförts som Ridley Scotts nya projekt. Scott fick Prag, för första gången i stadens historia, att stänga ner tunnelbanesystemet, så de kunde filma ...

Men egentligen är Child 44 en svensk succé. Halvsvensk succéförfattare (Tom Rob Smiths mamma är svensk) skrev boken som Child 44 är baserad på. Svensk regissör. Och stora svenska stjärnor i många av huvudrollerna.

Catch the killer, expose the truth.

Moskva 1953. Stalins järngrepp är hårt och obarmhärtigt och säkerhetstjänsten är brutal och urskiljningslös. I detta "perfekta" samhälle finns inga brott, men ändå lever miljoner i ständig skräck. Officeren Leo Demidov är en idealistisk krigshjälte, som är lojal mot sin arbetsgivare. Han tror att han är med och bygger ett perfekt samhälle, men han har börjat tvivla ... tvivla på ett samhälle som kommenderar sina medborgare att tro att brott inte existerar, men där man försöker mörka ett barns död.

Child 44 är svenske Daniél Espinosas nya film, baserad på Tom Rob Smiths bok med samma namn. I rollerna ser vi Noomi Rapace, Joel Kinnaman och Fares Fares tillsammans med bland andra Tom Hardy och Gary Oldman. 

Noomi Rapace är helt underbar som Raisa, man förstår att Leo blev kär i henne vid första ögonkastet. Men besvarar Raisa Leos kärlek?

Barnhemsbarn gör Stalin-karriär

Leo har växt upp som barnhemsbarn, men blev adopterad av en far som trodde på den Sovjetiska terrorstaten. Samma stat som såg till att Leos föräldrar svalt till döds. Mördaren som dödar alla barnen (ja, det blir fler än 44 innan det är över) har växt upp på samma barnhem som Leo, det var där de fick smak för att äta varandra, pojkar emellan.

Både i boken och i filmen får man intrycket att Leo egentligen jagar sig själv. Sitt eget förflutna. Sin egen skuld. För vem är mördaren i filmen?  Leo har dödat fler människor än barnamördaren som han jagar, och systemet är den största mördaren av dem alla. Leo och barnamördaren tillhör en generation som blev föräldralös eftersom Stalin dödade deras föräldrar. Leo har fortsatt att mörda i Stalins tjänst, men någonstans börjar Leos samvete skava, speciellt när han gör nya generationer av barn föräldralösa.

Vem är skurken?

Det är inte barnamördaren som är den stora skurken i Child 44, det är Stalin och det kommunistiska systemet. Även om du överlever barndomen - vad har du att se fram emot där alla anger alla och där folk godtyckligt torteras och avrättas?

Klimax är inte heller mötet mellan Leo och hans barndomsvän som idag livnär sig på unga pojkar, klimax är striden på liv och död mellan Leo, spelad av  Tom Hardy, och hans forne allierade, numera fiende, spelad av Joel Kinnaman. Kinnaman är sällsynt bra som skurk och gyttjebrottningen är en filmscen man minns.

Child 44 är så långt från fredagsmys man kan komma, men det är en utmärkt film men fantastiska svenska prestationer på många områden. Bokförlaga, regi, leading lady, bäste vän och skurk ...

Missa inte Child 44!

Regi:
Titel: Child 44
Medverkande: Gary Oldman, Xavier Atkins, Mark Lewis Jones, Tom Hardy, Joel Kinnaman
Fares Fares, Karel Dobrey, Noomi Rapace, Agnieszka Grochowska, Petr Vanek, Jana Stryková,
Jason Clarke, Ursina Lardi, Michael Nardone, Jemma O'Brien, Lottie Steer m.fl.
UK, 2014
Nordisk Film




 

En Mördarkatts Dagbok av Anne Fine

Diary of a Killer Cat intar Sverige!

Anne Fine
En mördarkatts dagbok
Översättning: Caroline Bruce
Illustrationer: Emma Göthner
Lilla Piratförlaget

Anne Fine är en av Storbritanniens bästa och mest prisbelönta författare, känd för att blanda allvar och humor i sina barn- och ungdomsböcker. Anne Fines Killer Cat Diaries (det finns sex böcker i serien hitintills) är moderna humorklassiker, som älskas av både unga och äldre läsare - och av både kattälskare och hundälskare!  

Nu kommer den första delen om den busiga katten Tuffy ut på svenska! 

Hur kommer det sig att en hundälskare som Anne Fine blir känd för att skriva en av världens mest älskade och översatta kattböcker? Det hela är en lång historia. 

En gång för länge sedan bodde Anne Fine och hennes man, båda hundälskare, i Kalifornien, och när de skulle flytta hem till Storbritannien igen blev den yngsta dottern så lessen över att lämna sin skola och sina vänner att hon blev mutad med löftet att få en egen kattunge i Storbritannien. Dottern växte snabbt upp och försvann till universitetet, glömde bort sin katt och plötsligt hade de båda hundälskarna, Anne Fine och hennes man, fått en hemsk katt på halsen. För den söta kattungen växte snabbt upp och blev den fullfjädrade “killer cat” som skildras i böckerna. 

Det mesta som skildras i böckerna har hänt “på riktigt” och medan kattälskare kan njuta åt hur smart och beräknande Tuffy är (allt skildras ur kattens synvinkel) kan hundälskare i sin tur få vatten på sin kvarn - “där ser ni hur lömska och beräknande katter egentligen är!” NU när Diary of a Killer Cat har blivit en bästsäljare på över 40 språk över hela världen känner sig Anne Fine mycket mer vänligt sinnad gentemot den numera bortgångna katten som skildras i serien. Men att skaffa katt - det gör hon aldrig mer, säger hon bestämt: “I sådana fall lämnar jag hellre kvar ett barn i Kalifornien!” Killer Cat böckerna är en serie humorpärlor för hela familjen. Oavsett vilket favoritdjur man annars har, engagerar man sig i Tuffy och hans äventyr!